<p>Bakgrund: Den senaste finansiella turbulensen på bankmarknaden har uppmärksammat att likviditetsriskhantering varit ett eftersatt område. Förtroendet för men även mellan banker minskade samtidigt som osäkerheten ökade. Detta påverkade bankernas möjligheter till att finansiera sig, vilket i sin tur ledde till ökade likviditetsrisker. Som ett sätt att öka förtroende och minska osäkerheten har Baselkommittén för banktillsyn, BCBS, föreslagit att mer information bör delges bankmarknaden. Problematisering: Om otillräcklig information om bankens likviditetsriskhantering offentliggörs, påverkar osäkerheten förtroendet för bankerna. Utan lagstadgade krav på vilken information om likviditetsriskhantering som de svenska bankerna ska offentliggöra, finns det behov av att undersöka i vilken usträckning de svenska bankerna offentliggör information om sin likviditetsriskhantering i årsredovisningen. Med utgångspunkt i rekommendationerna från BCBS har författarna valt att undersöka vilken, och hur mycket, information om likviditetsriskhantering som offentliggörs i årsredovisningen för 2008 samt om det finns samband mellan mängden information och de svenska bankernas storlek, lönsamhet respektive internationalisering.</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera vilken, och hur mycket information som de svenska bankerna offentliggör om sin likviditetsriskhantering i årsredovisningen för 2008. Uppsatsen syftar även till att analysera om de svenska bankernas storlek, lönsamhet respektive internationalisering påverkar mängden information som offentliggörs om likviditetsriskhantering.</p><p>Metod: Uppsatsen använder en kvantitativ ansats för att med en innehållsanalys beskriva vilken information som offentliggörs i årsredovisningen. En kodningsmanual har utarbetats med stöd av BCBS rekommendationer för hantering av likviditetsrisker. Spearmans rangordningskorrelationskoefficient används för att undersöka uppställda hypoteser.</p><p>Slutsatser: Innehållsanalysen visade att vilken information om likviditetsriskhantering som offentliggörs skiljde sig mellan de banker som undersöktes. Det fanns en stor spridning mellan den bank som offentliggjorde mest respektive minst. I genomsnitt uppfyllde de svenska bankerna 38,1% av de undersökningspunkter som eftersöktes. Författarna fann ett positivt samband mellan bankens storlek, respektive internationalisering och mängden information offentliggjord i årsredovisningen.</p>

Bakgrund: Den senaste finansiella turbulensen på bankmarknaden har uppmärksammat att likviditetsriskhantering varit ett eftersatt område. Förtroendet för men även mellan banker minskade samtidigt som osäkerheten ökade. Detta påverkade bankernas möjligheter till att finansiera sig, vilket i sin tur ledde till ökade likviditetsrisker. Som ett sätt att öka förtroende och minska osäkerheten har Baselkommittén för banktillsyn, BCBS, föreslagit att mer information bör delges bankmarknaden. Problematisering: Om otillräcklig information om bankens likviditetsriskhantering offentliggörs, påverkar osäkerheten förtroendet för bankerna. Utan lagstadgade krav på vilken information om likviditetsriskhantering som de svenska bankerna ska offentliggöra, finns det behov av att undersöka i vilken usträckning de svenska bankerna offentliggör information om sin likviditetsriskhantering i årsredovisningen. Med utgångspunkt i rekommendationerna från BCBS har författarna valt att undersöka vilken, och hur mycket, information om likviditetsriskhantering som offentliggörs i årsredovisningen för 2008 samt om det finns samband mellan mängden information och de svenska bankernas storlek, lönsamhet respektive internationalisering. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera vilken, och hur mycket information som de svenska bankerna offentliggör om sin likviditetsriskhantering i årsredovisningen för 2008. Uppsatsen syftar även till att analysera om de svenska bankernas storlek, lönsamhet respektive internationalisering påverkar mängden information som offentliggörs om likviditetsriskhantering. Metod: Uppsatsen använder en kvantitativ ansats för att med en innehållsanalys beskriva vilken information som offentliggörs i årsredovisningen. En kodningsmanual har utarbetats med stöd av BCBS rekommendationer för hantering av likviditetsrisker. Spearmans rangordningskorrelationskoefficient används för att undersöka uppställda hypoteser. Slutsatser: Innehållsanalysen visade att vilken information om likviditetsriskhantering som offentliggörs skiljde sig mellan de banker som undersöktes. Det fanns en stor spridning mellan den bank som offentliggjorde mest respektive minst. I genomsnitt uppfyllde de svenska bankerna 38,1% av de undersökningspunkter som eftersöktes. Författarna fann ett positivt samband mellan bankens storlek, respektive internationalisering och mängden information offentliggjord i årsredovisningen.

<p>Det allt mer globala företagandet har bidragit till skapandet av IFRS 7, vilket är en gemensam standard för upplysningar rörande risker för finansiella instrument. För noterade bolag med räkenskapsår som börjar 1 januari 2007 är den nya standarden obligatorisk. Detta innebär att även ickefinansiella företag måste tillämpa den.</p><p>Studien inriktar sig på att analysera hur svenska industriföretag har tillämpat de nya kraven på redovisning som IFRS 7 ställer på upplysningarna för kredit-, likviditets- samt marknadsrisk. Data har inhämtats från 2007 års årsredovisningar och författarna avser att utgå från hur de kvalitativa egenskaperna relevans, begriplighet, tillförlitlighet och jämförbarhet påverkas av införandet.</p><p>Författarna kommer i slutsatserna fram till att de studerade industriföretagen lever upp till de högre kraven på upplysningar som behandlar deras finansiella instrument, men att skillnader i omfattning och upplägg förekommer. De kvalitativa egenskaperna påverkas övervägande positivt. Ett mer specificerat regelverk eller en utstakad praxis skulle leda till ännu bättre kvalité för användarna.</p>

Det allt mer globala företagandet har bidragit till skapandet av IFRS 7, vilket är en gemensam standard för upplysningar rörande risker för finansiella instrument. För noterade bolag med räkenskapsår som börjar 1 januari 2007 är den nya standarden obligatorisk. Detta innebär att även ickefinansiella företag måste tillämpa den. Studien inriktar sig på att analysera hur svenska industriföretag har tillämpat de nya kraven på redovisning som IFRS 7 ställer på upplysningarna för kredit-, likviditets- samt marknadsrisk. Data har inhämtats från 2007 års årsredovisningar och författarna avser att utgå från hur de kvalitativa egenskaperna relevans, begriplighet, tillförlitlighet och jämförbarhet påverkas av införandet. Författarna kommer i slutsatserna fram till att de studerade industriföretagen lever upp till de högre kraven på upplysningar som behandlar deras finansiella instrument, men att skillnader i omfattning och upplägg förekommer. De kvalitativa egenskaperna påverkas övervägande positivt. Ett mer specificerat regelverk eller en utstakad praxis skulle leda till ännu bättre kvalité för användarna.

Prissättningsteorier och modeller som the capital asset pricing model (CAPM) förutsätter en friktionslös marknad som är hundra procent likvid. Då verkligen inte lever upp till dessa förutsättningar har forskare inom det finansiella området sökt efter förklaringar, utöver marknadsrisk, till tvärsnittsskillnader i aktiers avkastning. Banz (1981) visar att skillnader i avkastning kan förklaras av bolagens börsvärde och att småbolag systematiskt sett överpresterar i förhållande till större. Bolagets storlek i sig kan dock inte antas vara förklaringen till detta faktum, utan snarare okända faktorer korrelerade med storlek. Frågan är inte om småbolag avkastar bättre, utan snarare varför! En vanlig förklaring ligger i skillnader i transaktionskostnader och likviditet mellan stora och små bolag. / Standard Asset Pricing theories and models like the capital asset pricing model (CAPM) assume that markets are frictionless and a hundred percent liquid. Since the market in reality does not live up to these assumptions, scientists within the field of finance have sought for explanations, other than market risk, to cross-sectional differences in stock returns. Banz (1981) shows that differences in stock returns can be explained by the market capitalization of the stock and that small stocks systematically outperform larger ones. However, this fact cannot be contributed to the size of the company itself, but rather to unknown factors correlated with size. The question is not if small cap companies generate higher returns, but rather why! A common explanation lies within the cross-sectional differences in transaction costs and liquidity of small- and large cap stocks.

<p>Konvergerande ekonomier har gett upphov till nya behov såsom ett internationellt standardiserat redovisningssystem. I EU gäller sedan den första januari 2005 för noterade företag International Accounting Standards Boards (IASBs) system kallat IFRS. Detta regelsystem styr bland annat vilken information som företag ska lämna kring sina finansiella instrument. Just dessa regler är dock i en utvecklingsfas, vilket ledit till att företag för 2005 års årsredovisningar fått välja mellan att redovisa efter den äldre standarden IAS 32 eller den nyare vid namn IFRS 7. Svenska storbanker har genomgående valt att redovisa efter den nyare standarden.</p><p>Trots att införandet av IFRS 7 till stor del är motiverat av en strävan efter att öka användares förståelse för hur finansiella instrument påverka företags exponering för finansiella risker så varnas det för att 2005 års årsredovisningar inte alltid blir jämförbara, då bland annat på grund av den valfrihet som företag har. Hur yttrar sig då denna valfrihet? Frågan vi ställer oss är: Hur följer de företag som valt att redovisa efter IFRS 7 de nya upplysningskrav som ställts på dem?</p><p>Empiri har inhämtats från fyra svenska storbankers årsredovisningar för år 2005 med fokus på de nya upplysningskraven, som lokaliserades inom områdena kreditrisk, likviditetsrisk samt marknadsrisker. Detta har analyserats utifrån de kvalitativa egenskaper som IASB anser vara de viktigaste i finansiella rapporter vilka är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet.</p><p>Bankernas upplysningar inom de aktuella områdena mötte i stort standardens krav väl. Anmärkningsvärt är den variation i detaljrikedom i beskrivningen av erhållna säkerheter och att två av fyra banker inte följer rekommendationer enligt IFRS 7 när det gäller löptidsanalyser för finansiella skulder. Störst likhet mellan bankenas upplysningar fanns inom området marknadsrisker.</p>

Konvergerande ekonomier har gett upphov till nya behov såsom ett internationellt standardiserat redovisningssystem. I EU gäller sedan den första januari 2005 för noterade företag International Accounting Standards Boards (IASBs) system kallat IFRS. Detta regelsystem styr bland annat vilken information som företag ska lämna kring sina finansiella instrument. Just dessa regler är dock i en utvecklingsfas, vilket ledit till att företag för 2005 års årsredovisningar fått välja mellan att redovisa efter den äldre standarden IAS 32 eller den nyare vid namn IFRS 7. Svenska storbanker har genomgående valt att redovisa efter den nyare standarden. Trots att införandet av IFRS 7 till stor del är motiverat av en strävan efter att öka användares förståelse för hur finansiella instrument påverka företags exponering för finansiella risker så varnas det för att 2005 års årsredovisningar inte alltid blir jämförbara, då bland annat på grund av den valfrihet som företag har. Hur yttrar sig då denna valfrihet? Frågan vi ställer oss är: Hur följer de företag som valt att redovisa efter IFRS 7 de nya upplysningskrav som ställts på dem? Empiri har inhämtats från fyra svenska storbankers årsredovisningar för år 2005 med fokus på de nya upplysningskraven, som lokaliserades inom områdena kreditrisk, likviditetsrisk samt marknadsrisker. Detta har analyserats utifrån de kvalitativa egenskaper som IASB anser vara de viktigaste i finansiella rapporter vilka är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. Bankernas upplysningar inom de aktuella områdena mötte i stort standardens krav väl. Anmärkningsvärt är den variation i detaljrikedom i beskrivningen av erhållna säkerheter och att två av fyra banker inte följer rekommendationer enligt IFRS 7 när det gäller löptidsanalyser för finansiella skulder. Störst likhet mellan bankenas upplysningar fanns inom området marknadsrisker.

Syfte: Syftet är att undersöka om det finns ett samband mellan aktiers likviditet och avkastning. Metod: Vår studie består av en kvantitativ metod där vi med hjälp av databasen Eikon från Thomson Reuters samlat in finansiella data. Vi har sedan med hjälp av Excel sammanställt och gjort beräkningar och slutligen gjort korrelationstester i statistikprogrammet SPSS. Resultat och slutsats: Studien skiljer sig från tidigare forskningsresultat då ingen signifikant likviditetspremie kan fastställas vid årlig ombalansering av portföljerna. När portföljerna behåller samma aktier under hela tidsperioden (6 år) finner vi däremot att den minst likvida portföljen genererar betydligt högre avkastning jämfört med den mest likvida portföljen. Bidrag: Studiens teoretiska bidrag stärker tidigare forskningsresultat om att beta inte är ett komplett riskmått vad gäller illikvida aktier. Ingen likviditetspremie uppkommer då innehavsperioden är ett år men då vår innehavsperiod istället är sex år finner vi stora skillnader mellan vår minst respektive mest likvida portfölj. Studiens praktiska bidrag riktar sig till investerare och företagsledare. Investerare kan vid längre tidsperioder nyttja LM12 som en investeringsstrategi för att skapa en överavkastning och företagsledare kan undersöka nyttan med att öka likviditeten i företagets aktier för att sänka företagets WACC och därmed öka värdet på företaget.  Förslag till vidare forskning: För att studera aktielikviditeten vidare skulle andra innehavsperioder (längre än ett år) för portföljerna kunna undersökas. Att undersöka längre tidsperioder för studien hade också varit intressant för att undersöka hur likviditetspremien varierar över tid. / Aim: The aim is to examine if there is a relationship between the liquidity and return of common stocks.  Method: This study consists of quantitative research method in which we have collected financial data using the Eikon database from Thomson Reuters. We then compiled and made calculations using Excel and finally made correlation tests in the statistics program SPSS. Result and conclusion: The results from this study differs from previous research results since no significant liquidity premium could be determined while using annual rebalancing of the portfolios. When the portfolios held the same stocks for the entire period (6 years), we found that the least liquid portfolio generated significantly higher returns compared to the most liquid portfolio.  Contribution of the thesis: The study's theoretical contribution strengthens previous research results in that beta is not a complete risk measure in terms of illiquid shares. No liquidity premium arises when the holding period is one year, but when our holding period is instead six years, we find great differences between our least and most liquid portfolio. The practical contribution of the study is aimed at investors and business leaders. Investors can use LM12 as an investment strategy to create an excess return during long holding periods, and business leaders can examine the benefits of increasing the liquidity of the company's common stock to lower the company's WACC and hence increase the value of the company. Suggestion for future research: In order to study the liquidity premium further, other holding periods (longer than one year) for the portfolios could be investigated. Investigating longer time periods for the study would also be interesting to investigate how the liquidity premium varies over time.

När en företagsobligation och en statsobligation har samma löptid och har en skillnad i avkastning, så kallas denna skillnad för kreditspread. Ett känt koncept inom finansvärlden är att risk har en stark koppling till avkastning. När emittenten av obligationen inte kan återbetala överenskommen utdelning eller principiellt lånebelopp så klassas detta som en betalningsinställelse. Eftersom det generellt sett är större risk för en betalningsinställelse för ett företag än för en stat, så vill investerare bli kompenserade för den extra risken de tar sig an. Den totala risken som utgör skillnaden i avkastning kan i sin tur delas upp i flera olika riskkomponenter. Syftet med vår uppsats är att undersöka ifall likviditetsrisk, ränterisk och kreditrisk har en effekt på kreditspread för företagsobligationer på den svenska marknaden. Med detta som bakgrund så har vi samlat in historiska data på förfallna obligationer under de senaste 10 åren via databaserna Thomson Reuter Datastream och Eikon. Vi har sedan laddat ned obligationsspecifika egenskaper i form av finansiella nyckeltal för samtliga obligationer. Dessa nyckeltal har valts för att till bästa förmåga representera och mäta respektive risk. Exempelvis så har vi använt oss av nyckeltalet “bid-ask-spread” för att mäta likviditetsrisk hos en obligation. För att undersöka sambandet mellan våra valda risker och kreditspread så genomförde vi ett hypotestest. Vi skapade en nollhypotes och en alternativhypotes som vi sedan testade med hjälp av en multipel regression. Nollhypotes (H0): Studiens utvalda variabler har inte en effekt på den kreditspread hos svenska företagsobligationer Alternativhypotes (Ha): Studiens utvalda variabler har en effekt på den kreditspread hos svenska företagsobligationer Slutsatsen var att vi kunde statistiskt påvisa ett positivt samband mellan riskernas storlek och storleken på obligationens kreditspread. Detta gjordes både för riskerna var för sig och för modellen när den blev testad i sin helhet. Den bakomliggande teorin bakom variablerna kunde därför antas vara korrekt även vid applicering på svenska marknaden för det senaste decenniet. Vi har som ambition att denna studie skall kunna agera som ett verktyg för fundamental analys för framtida investerare samt vidare studier inom området obligationer på svenska marknaden