I denna uppsats undersökt vilka likheter och skillnader som finns i texter till barn skrivna av författarna Carl Michael Bellman och Magnus Uggla. Utgångspunkten är att med hjälp av tillfällesdiktens ramar jämföra ett antal av Bellmans dikter med varandra samt att jämföra framför allt vaggvisan med Ugglas text. Inledningsvis granskas texterna enskilt och därefter ställs de mot varandra.

This paper aims to make a comparison and investigation between three popular vampire fictions, Bram Stoker’s Dracula, Anne Rice’s Interview with the Vampire and Stephanie Meyer’s The Twilight Saga in order to show a development of the vampire. During the investigation it has become clear that the vampire over a decade has become an object that writers continue to reinvent and humanize. Concepts of Self and Other are thus important terms in this paper in the attempt to analyze the reinvention and humanization of the vampire myth. In Stoker’s Dracula, the vampire will be discussed from an Eastern and Western perspective where hence the vampire figures as an Oriental demon that in every way is the opposite from the British Empire. Rice’s novel, Interview of the Vampire shows a seemingly more humanized vampire that is less Evil, whilst Meyer’s The Twilight Saga demonstrates a vampire that is entirely human, however, with “special” abilities.

Even though the American author H.P. Lovecraft (1890-1937) has been praised as one of the most influential writers of horror literature in the 20th century, his style of writing has occasionally been criticized. Lovecraft was using a writing style based on strict scientific language, where the human condition and existence are irrelevant in the narrative. This includes less focus on character development and more on the importance of atmosphere and environments. I am presenting narratological analyzes of what is often considered to be three of Lovecraft’s “greatest works”: “The Call of Cthulhu”, At the Mountains of Madness, and “The Shadow over Innsmouth.” These analyzes are used to highlight Lovecraft’s science-oriented language and narratological techniques, with the focus of studying what methods Lovecraft was using to give his works and his readers a sense of dread, hopelessness, and an alien atmosphere. I believe that the usage of scientific language creates a sense of authenticity, while the presence of strange alien names and phrases adds to the fantastic atmosphere. My intention with this thesis is to show that these literary techniques are not the product of an amateurish or untalented author, but that it actually fills a purpose, which you got to have in mind in order to understand the dark, fantastic world that he develops in the majority of his fiction. I also believe this is crucial when attempting to understand Lovecraft’s influence and importance in the world of horror literature.

The aim of this essay is to analyze how food and meals produce and reproduce values and power relations and how these processes are portrayed in Virginia Woolf’s To the Lighthouse. Using sociological writings in the field of food consumption and production I study the structures that affect our relation to food and eating. This perspective is combined with a phenomenological view, aiming to examine how food is perceived, which is also inspired by queer theories. Using the method of close reading, the theories are applied to Woolf’s work. Themes studied are, for instance, “Food as art” and “Food and war” and how these issues are related to the production of values. It can be concluded that the meals described in To the Lighthouse are closely connected to the (re)production of heteronormative upper middleclass and English, national and patriarchal values – but also that the characters described by Woolf rebel against these values; Woolf’s description of the characters and their actions allows them to both reconstruct and deconstruct values and relations of power.

Sammanfattning Jag har tolkat romanen Djup utifrån temat den destruktiva friheten. Jag har också frilagt och tolkat de ganska tydliga varsel som förekommer i romanen och undersökt vilken effekt dessa ger på läsaren. Vidare har jag undersökt varför och i vilket syfte författaren har låtit romanen utspela sig i den tid som den gör. Jag har presenterat min tolkning av de personer som figurerar i Djup och i vilka miljöer de skildras. Jag har hittat en symbol i form av det återkommande lodet och tolkat vilken betydelse det har för berättelsen och för huvudpersonen. Jag har närmare undersökt på vilket sätt bokens titel har betydelse för romanen då jag påstår att den är dubbeltydig. Ett avsnitt har jag valt att kalla katastrofen då den skildrar vad alla varsel pekat fram mot. Jag har i mindre utsträckning påpekat likheter med Mankells tidigare verk och skrivit en kortare biografi. En kortare sammanfattning av Djup har gjorts.

Studien har syftat till att undersöka elevers attityd till läsning av skönlitteratur. Jag har jämfört enkät- och intervjumaterial från två olika skolor som arbetar med skönlitteratur i undervisningen på olika sätt. Den ena har sedan flera år tillbaka ett läsprojekt på skolan där skönlitteraturläsning inkluderas i, och ges undervisningstid i flera ämnen, och den andra arbetar mer traditionellt med läsning ungefär en lektion i veckan inom svenskämnet. Då underlaget i undersökningen är litet kan inga generella slutsatser dras, men det verkar som om eleverna som deltagit i läsprojektet, skola Ett, läser något mer på fritiden än eleverna på skola Två.

I den här uppsatsen visas hur kriminalromanen har gått från att följa de traditionella kriminalgenrernas regler och konventioner till att bryta och modifiera dem. I denna nya typ av kriminalroman som jag kallar ”Den moderna kriminalromanen” hittar man ofta inslag av flera olika kriminalgenrer och nya inslag som skapar en hybridroman som inte kan definieras till en specifik kriminalgenre.                              I teoridelen går jag igenom de traditionella kriminalgenrernas historik och kriterier samt visar på nya influenser, trender och element som är typiska för den moderna kriminalromanen. I analysdelen analyseras Stieg Larssons Millenniumserie, som jag anser är ett typexempel för den moderna kriminalromanen, för att se om recensenternas beskrivning av romanernas genre stämmer. Romanerna analyseras både utifrån traditionella kriminalgenrer och moderna influenser.                              Uppsatsen visar att traditionella kriminalgenrer finns representerade i respektive roman men utöver dessa finns även andra kriminalgenrer och moderna influenser/trender representerade vilket gör att det blir svårt att definiera de enskilda romanerna som tillhörande en specifik kriminalgenre. Slutsatsen är att Stieg Larssons Millenniumserie är ett typexempel på en ”modern” kriminalroman. / In this essay I show that new crime fiction have moved from following a single crime fiction genre to a mix of different crime fiction genres together with influences from TV-series, drama series, action movies, et cetera that traditionally are estranged from crime fiction. To show this I analyzed Stieg Larsson’s Millennium trilogy to see if each book is written like a single traditional crime fiction genre or if they are a mix of several crime fiction genres and other influences. My conclusion is that the trilogy is an example of what I call a “Modern” Crime fiction trilogy since the books in it can´t be categorized in to one single crime fiction genre but are a mix of several genres as well as other influences.

The aim of this essay is to investigate the simplifications that result when a work of fiction is adapted for easy reading by pupils with reading difficulties. A subsidiary aim is to examine how text and pictures relate to each other in the easy-to-read book. The material is analysed and divided into categories that exist for easy-to-read books. The result shows that the text in the easy-to-read book has not undergone any textual simplification, but only graphical changes in combination with the addition of more pictures. These graphical changes facilitate reading for pupils with reading difficulties and help them to develop their reading ability.

Den här uppsatsen behandlar Maja Lundgrens Pompeji (2001). Uppsatsen undersöker dels arvet i romanen från den surrealistiska traditionen, ger en kort historik över surrealismen och visar vilka drag från den som finns i romanen. Uppsatsen undersöker också romanens relation till den historiska romangenren samt ger en överblick över genren. Det klargörs också hur man bör förstå surrealismen och den historiska romanen i konjunktion med varandra. Med denna förståelse av romanen undersöks sedan hur historieskrivning görs i romanen. Detta både genom att se till genomgående generella drag i romanen samt nedslag i specifika sektioner som är representativa för romanen i stort. Resultatet av undersökningen visar att den surrealistiska tekniken ger upphov till en historieskrivning som karaktäriseras av holism och demokratisering, en syn på historien som yrkar på alltings lika vikt för förståelse av historien.

No description available.