Bakgrund: Hjärtinfarkt är den enskilt största sjukdomen med dödlig utgång i Sverige, oavsett kön. Behandlingen måste påbörjas snabbt och sker oftast akut redan i ambulansen. Vid ankomsten till sjukhuset är avsikten att i första hand vidga det kranskärl som blivit tilltäppt så att cirkulationen kan återställas. Syfte: Syftet var att belysa hur erfarenheter av en genomgången hjärtinfarkt kan påverka patienters liv och deras livsmening. Metod: En systematisk litteraturstudie som omfattade fjorton vetenskapliga artiklar, tolv kvalitativa respektive två kvantitativa. Kvalitetsgranskningen utfördes med hjälp av Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2011) granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Innehållsanalysen som utfördes inspirerades av Forsberg och Wengströms (2013) beskrivning. Resultat: En genomgången hjärtinfarkt innebar en besvikelse och förändrad syn på livet som krävde försoning för att individerna skulle ges möjlighet att gå vidare. Slutsats: De flesta individer såg den genomgångna hjärtinfarkten som en ny chans i livet vilket gjorde de medvetna om vad som var viktigt för just dem. Individerna började fokusera mer på sig själva och de lärde sig leva med sina begränsningar. Individerna upplevde en brist på stöd från sjukvården efter hemgången vilket gjorde att sjuksköterskans roll blev ännu viktigare.

SAMMANFATTNING   Syfte; Att beskriva den kvarboendes upplevelser i samband med att partnern flyttar till ett särskilt boende. Metodbeskrivning; Kvalitativ deskriptiv studie med intervjuer av sex kvarboende makar. En modifierad kvalitativ innehållsanalys gjordes, inspirerad av Sandbergs ”Flyttningsprocessen”.   Huvudresultat; I samband med beslutet om flytten beskrivs upplevelser av sorg/förlust, förståelse inför situationen samt behov av information och stöd. Vid genomförandet av flytten beskrivs olika grad av delaktighet. Anpassningen efter genomförd flytt beskrivs utifrån olika grad av kontroll över partnerns liv, påverkan på relationer/eget liv, och i ett senare skede förändrad roll, förändrad relation till partnern och förändrat liv. Att vara delaktig genom hela processen är viktigt för att den kvarboende ska kunna ha viss kontroll över situationen. Den kvarboende får uppleva nya och förändrade relationer i omgivningen. Livsförändringen skapar ensamhet även om familj och vänner finns i omgivningen. Slutsats; Flytten av partnern kan ses som en process för den kvarboende. Processen är mycket individuell och tar olika lång tid. Det finns ett stort behov av information och stöd från vårdgivare och personal på boenden, inför och genom det nya förhållandet. Personalen behöver vara medveten om de olika reaktioner som den kvarboende kan hamna i och stötta dessa. / ABSTRACT Aim: To describe the experiences of senior living at home when his/her partner moves to a home of care.  Methods: Qualitative descriptive study with interviews of six spouses, living by themselves in the previously common home. A qualitative content analysis was done, with inspiration from Sandbergs´ model "Resettlement process". Results: The decision about the resettlement is characterized by grief/loss, understanding the situation and a need of information and support. Performing the resettlement is characterized by various degree of participation. The time after the resettlement is characterized by various degree of control over the spouse’s life and effects on relations/own life, and in a longer time perspective changed roles, changed relationships and changed life. It’s important to the senior still living at home to participate in the whole resettlement process for him/her to still have certain amount of control over the situation. The senior will experience new and changed relationships and this can cause loneliness even if friends and family is getting closer. Conclusion: The experiences of senior living at home when a partner moves to a home of care are an individual process over time. There is a great need of information and support from caregivers during the entire process. The staff should be open to various reactions in the seniors living at home, and respond to them in a supportive way. Keywords: life crises, elderly spouses, home of care.

Bakgrund: Cancer är ett samlingsnamn på många sjukdomar som drabbar personer oavsett ålder och kön. Personer som får cancerdiagnos genomgår en lång process, med symtom, behandlingar och biverkningar som skapar lidande för personen. Att leva med en obotlig cancersjukdom medför förändringar i personens liv både fysiskt, psykiskt och socialt samt förändringar i vardag. Syfte: var att belysa personers upplevelser av att leva med en obotlig cancersjukdom. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativa vetenskapliga originalartiklar användes för att uppnå syftets mål med denna litteraturöversikt, med användning av databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Fem huvudkategorier identifierades, samtliga kategorier beskrev patienternas upplevelse av att leva med cancersjukdom. Patienterna hade olika upplevelse av diagnosen. Huvudfynd var att patienterna upplevde maktlöshet som påverkade deras vardagliga liv, förändrad sociala roller och förändrad aktiviteter. Diskussion: Anledningen till att patienterna upplevde psykiska påfrestningar var på grund av den korta övergången från att känna sig frisk till att ha en livshotande sjukdom. Slutsats: Personer som har en cancersjukdom lever med både fysiska och psykiska påfrestningar, vilket påverkade personens sociala nätverk och fritidsaktiviteter. Dessa patienter hanterar sin sjukdom på olika sätt för att klara av vardag. Med stöd av teorin KASAM kan en individen finna lämpliga resurser samt behålla psykiskt välmående trots negativa erfarenheter. / <p>Examinationsdatum: 2021-05-10</p>

No description available.

Uppskattningsvis beräknas idag 10-15 procent av alla par i Sverige vara ofrivilligt barnlösa och denna siffra beräknas stiga i framtiden. Ämnet ofrivillig barnlöshet är tabubelagt och känsloladdat, vilket bland annat kan medföra svårigheter i kommunikationen mellan den ofrivilligt barnlösa kvinnan och sjuksköterskan. Syftet med studien är att beskriva kvinnors upplevelser av ofrivillig barnlöshet. På så sätt avses sjuksköterskan få fler verktyg i själva bemötandet för att kunna utveckla vårdrelationen. Resultatet har sammanställts genom analys av fem självbiografier, gällande kvinnors upplevelser av sin ofrivilliga barnlöshet. Resultatet presenteras i fem teman och elva subteman. Det första temat, Livsvärlden omkullkastas, grundas på tre subteman som beskriver kvinnornas upplevelser av en kropp i obalans, hopp och förtvivlan samt att överlämna sin fertilitet till sjukvården. Det andra temat, Kontrollförlust – Vredens vakuum, baseras på två subteman som beskriver kvinnornas upplevelser av frustration samt ilska och avund. Det tredje temat, Sorgens hemliga lådor, byggs på de två subtemana sorg och tomhet – den osynliga förlusten samt den yttersta okvinnligheten – ett utanförskap. Det fjärde temat, Existentiella tankar, grundas på två subteman, varför just jag samt skam och skuld. Det sista och femte temat, Återtagandet av kontrollen, baseras på två subteman som beskriver vändpunkten – att begrava en barnönskan samt avslutet. Diskussionen behandlar huruvida kvinnorna kommer till acceptans över sin barnlöshet samt att det inte finns någon bra applicerbar krismodell för infertilitetskrisen. Vidare diskuteras den livslånga sorgen och de konsekvenser det får på framtida barnbarnlöshet. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Doveson, Jenny (2022). För dem som varit där. En jungiansk analys av förståelsen i efterhand av starka andliga upplevelser i samband med en livskris hos en person som var kristen respektive ateist innan livskrisen: C-uppsats, religionsvetenskap. Gävle: Högskolan i Gävle, Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap. Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i jungiansk psykologi som teoretisk förförståelse undersöka (1) förståelsen i efterhand av starka andliga upplevelser i samband med en livskris och hur dessa har förändrat upplevelsen av och förståelsen för religion och andlighet och (2) förståelsen av den egna psykologiska förändringen med avseende på uppfattningar om den egna utvecklingen i ett livsperspektiv samt upplevelsen av och förståelsen för den egna identiteten. Två personer har intervjuats och dessa intervjuer utgör det material som ligger till grund för föreliggande kvalitativa studie. Dessa personer hade diametralt olika utgångspunkter före sina respektive livskriser: En betraktade sig som ateist och en var praktiserande kristen och uppvuxen i kristen miljö. Studien visar likheter i informanternas syn på att livskrisen blev början på en process som tvingade informanterna att möta mörkare sidor av sig själva som de tidigare på olika sätt inte velat möta, vilket går i linje med Jungs beskrivning av individuation som en process där en person för att utvecklas behöver acceptera och integrera omedvetna aspekter av sig själv, framför allt sina skuggsidor. Studien visar också likheter men även skillnader i hur informanterna beskriver hur livskrisen förändrat upplevelsen av och förståelsen för religion och andlighet.

Bakgrund: Det har visat sig att äldre, i västvärlden, utgör den grupp som begår flest självmord. Hög ålder medför nedsatt reservkapacitet och minskat motstånd mot yttre påfrestningar. Många äldre drabbas av depression, vilket är den vanligaste behandlingsbara riskfaktorn för livsleda och suicid. Samtidigt upplevs ofta ångest. Orsaker till livsleda kan vara en separation från en livspartner, genomgång av en dramatisk livsfas eller somatisk sjukdom. Självmordsbenägna patenter, som kan sägas vara i en existentiell kris, kräver särskild vård vid inläggning. Vårdpersonal har upplevt det viktigt att bemöta patienter med livsleda men inte alltid tyckt att de har möjlighet på grund av tidsbrist, stress och för lite kunskap. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att identifiera äldre patienter i psykiatrisk vård som känner livsleda och kanske inte längre vill leva och hur sjuksköterskor kan ha ett stödjande bemötande av dessa patienter och därmed främja deras psykiska hälsa. Metod: Fem semistrukturerade intervjuer gjordes med sjuksköterskor på en avdelning med inriktning att vårda äldre patienter med psykisk ohälsa. Resultat: Utifrån intervjuanalysen framkom två kategorier med vardera tre subkategorier. Kategorin Identifiering av patienter med livsleda hade subkategorierna Verbal - och icke verbal kommunikation, Åldrandets innebörd och Dödsönskan. Den andra kategorin, Stöd av patienter med livsleda hade subkategorier Acceptans, Bemötande och Vårdande miljö. Informanterna i studien uppfattade och bemötte patienternas livleda i sitt arbete och bemötte dem med psykiatrisk och somatisk vård. Genom stödsamtal, lyhördhet för de äldres behov och förutsättningar, uppmuntran till aktivering på de äldres villkor bemötte de på ett pedagogiskt vis de äldre patienterna i deras existentiella kris. Diskussion: Resultatet diskuterades i relation till resultat och litteratur. Det som framkommit i studien är att informanterna på valda avdelning på ett lyhört sätt adresserade de äldres problem och bemötte dem på ett pedagogiskt vis och med stor kunskap om de äldres problem och förutsättningar. / Background: It has been shown that elderly, in the western world, is the age group who commits the most suicides. An elderly person has a lower capacity and a lesser ability to come to terms with trying circumstances. The aging process influences psychological quickness, ability to adjust and sense of memory. Elderly are often subjected to depression, which is the most common treatable risk factor for weariness of life. Anguish is often experienced simultaneously. Reasons for weariness of life could be a separation from a partner or spouse, to go through a dramatic life phase or physical illness. Often an existential life crises is experienced and a feeling of standing on one’s own in life. Suicidal patients who experience a life crises demand special care when hospitalized. Nursing staff perceive it as important to treat patients who experience weariness of life but they do not always feel that they have the capacity to do so due to stress and lack of time and knowledge. Aim: To describe nurse ́s experiences of identifying and caring for elderly patients in psychiatric care who experience weariness of life and who might no longer want to live. Method: Five semi structured interviews were done with nurses on a ward specialized on psychiatric care of the elderly. Inductive content analysis has been used to analyze the interviews. Results: The analysis resulted in two categories: Identifying patients who experience weariness of life and Supporting patients who experience weariness of life. Three subcategories Verbal - and nonverbal communication, The signification of aging and Wishing to die are included in the category Identifying patients who experience weariness of life. Subcategories Acceptance, Caring and Environmental influence belong to the category Supporting patients who experience weariness of life. The informants in the study understood the elderly patient’s feeling of weariness of life and cared for them with psychiatric and somatic nursing. Through supporting conversation, a sensitive and empathic approach to the needs and conditions of the elderly, they encouraged them to become more active on their own terms. The informants treated the elderly with pedagogical sensitivity to support them in their existential crisis. Discussion: The results are discussed in relation to articles and literature and also in relation to the chosen theoretical basis of the study.

<p>Många av dagens existentialister menar att den moderna människan lever i ett värderings- och meningstomrum, eller som existentialisten Viktor Frankl kallar det - ett existentiellt vakuum. Det sägs emellertid att en människa dör så som hon har levat. Liv och död är två sidor av en och samma sak, nämligen den mänskliga existensen. Meningen med att leva och att dö hör därför ihop.</p><p>Yalom skriver att döden utgör ett av de fyra grundvillkoren som den mänskliga existensen kretsar kring. Den är dock den svåraste realiteten att förlika sig med. Att vara döende är således en av de svåraste situationerna en människa kan befinna sig i. Det utgör en stor existentiell utmaning för henne. Undersökningsresultat visar att situationen leder antingen till en positiv utveckling på det existentiella planet och självkännedom, eller så resulterar denna i ett livslångt lidande för den drabbade människan. I vilken riktning vändningen ska ske beror till en stor del på huruvida den drabbade människan är i stånd att omvandla sin dödsångest till dödsinstinkt. Det finns nämligen en tydlig koppling mellan accepterande av döden och livskvalité. Den omvandlingen är emellertid bara möjlig om människan är beredd att släppa det som ”var” och fokusera på det som ”är”.</p><p>Den amerikanska psykologen Rollo May har den uppfattningen att ju mer man har förverkligat sina möjligheter i livet desto lättare är det att dö. Anknyter vi det resonemanget till den rådande existentiella frustrationen är det rimligt att dra den slutsatsen att allt fler människor kommer att ha allt svårare att dö, eftersom allt fler människor har allt svårare att komma till rätta med livet. Och, trenden kommer med stor sannolikhet att fortsätta.</p>

Många av dagens existentialister menar att den moderna människan lever i ett värderings- och meningstomrum, eller som existentialisten Viktor Frankl kallar det - ett existentiellt vakuum. Det sägs emellertid att en människa dör så som hon har levat. Liv och död är två sidor av en och samma sak, nämligen den mänskliga existensen. Meningen med att leva och att dö hör därför ihop. Yalom skriver att döden utgör ett av de fyra grundvillkoren som den mänskliga existensen kretsar kring. Den är dock den svåraste realiteten att förlika sig med. Att vara döende är således en av de svåraste situationerna en människa kan befinna sig i. Det utgör en stor existentiell utmaning för henne. Undersökningsresultat visar att situationen leder antingen till en positiv utveckling på det existentiella planet och självkännedom, eller så resulterar denna i ett livslångt lidande för den drabbade människan. I vilken riktning vändningen ska ske beror till en stor del på huruvida den drabbade människan är i stånd att omvandla sin dödsångest till dödsinstinkt. Det finns nämligen en tydlig koppling mellan accepterande av döden och livskvalité. Den omvandlingen är emellertid bara möjlig om människan är beredd att släppa det som ”var” och fokusera på det som ”är”. Den amerikanska psykologen Rollo May har den uppfattningen att ju mer man har förverkligat sina möjligheter i livet desto lättare är det att dö. Anknyter vi det resonemanget till den rådande existentiella frustrationen är det rimligt att dra den slutsatsen att allt fler människor kommer att ha allt svårare att dö, eftersom allt fler människor har allt svårare att komma till rätta med livet. Och, trenden kommer med stor sannolikhet att fortsätta.

Valet att skriva poesi kändes som det rätta för att återge en sjuttonårig process. Ett avslut på en dramatisk relation och hur jag skulle sätta ord på upplevelsen, för att skapa en kontext av min historia, utan att bli alltför värderande. Med respekt ville jag återge min upplevelse, både det fula och det fina utifrån alla synvinklar. En frigörelse från starka emotionella band, som förändrat mig grundligt, och förhoppningsvis till det bättre. Med denna diktsamling skulle jag lämna min historia bakom mig och släppa taget om den barkbåten och fortsätta min stig i livet utan att se tillbaka med förebråelse mot mig själv. På ett sätt är det en kärlekssaga till mig själv och den resa jag har gjort, liksom många andra jämte mig som har lämnat en destruktiv kärleksrelation.