No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Den mest förekommande cancersjukdomen hos kvinnor är bröstcancer. Cancer är en sjukdom som i flertalet fall begränsar livet för de drabbade. Sjukdomen kan vara utmanande på flera olika plan, vilket kan ha en negativ påverkan på livskvalitén. En minskning av fysisk aktivitet är vanligt under och efter behandling. Fysisk aktivitet vid rehabilitering kan utföras för varierande ändamål såsom minska trötthet eller stärka kroppen. Trots fördelarna och rekommendationerna om att utföra fysisk aktivitet visar tidigare forskning att kvinnor som överlevt bröstcancer inte uppnår rekommendationerna för detta.  Syfte: Syftet var att undersöka och beskriva hur fysisk aktivitet påverkar livskvalitén hos kvinnor med bröstcancer efter aktiv behandling.  Metod: Litteraturstudien innefattar tio vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Artiklarna granskades av en granskningsmall från SBU och resultatanalysen genomfördes med hjälp niostegsmodellen av Polit och Beck (2017). Resultat: Studiernas resultat delades in i tre kategorier, lågintensiv fysisk aktivitet, måttligt ansträngande fysisk aktivitet samt styrketräning. Lågintensiv fysisk aktivitet innefattar fem forskningsprojekt, två av dessa visar statistiskt signifikanta skillnader där kvinnorna i interventionsgruppen skattade sin livskvalité högre än i kontrollgruppen. Måttligt ansträngande fysisk aktivitet innefattar två forskningsprojekt, båda innehåller statistiskt signifikanta skillnader där interventionsgruppen skattade livskvalitén högre än kontrollgruppen. Styrketräning innefattar tre forskningsprojekt där två av dessa visar statistiskt signifikanta skillnader, interventionsgruppen skattade sin livskvalité högre än kvinnorna i kontrollgruppen. Slutsats: Statistiskt signifikant skillnad sågs inom flertal delskalor av livskvalité, vilket visar att fysisk aktivitet är en komponent för en förbättrad självskattad livskvalité hos kvinnor med bröstcancer efter avslutat aktiv behandling. Nyckelord: Fysisk aktivitet, livskvalité och bröstcancer. / ABSTRACT Background: Breast cancer is the most common cancer disease in women. Cancer limits the lives of those affected. The disease can be challenging on different levels, which in turn can negatively impact quality of life. Decreased physical activity is common during and after treatment. Physical activity during rehabilitation can be performed for various purposes like reducing fatigue or strengthening of the body. Despite benefits and recommendations of performing physical activity, previous research shows that women who have survived breast cancer do not reach the recommended activity goals.  Aim: The aim was to investigate and describe how physical activity affects the quality of life of women with breast cancer after active treatment. Method: The literature study included ten quantitative studies. The articles were reviewed by a review template from SBU and the results analysis was carried out using the nine-step model by Polit and Beck (2017). Result: The results of the studies were divided into three categories, low-intensity physical activity, moderately strenuous physical activity and strength training. Low-intensity physical activity includes five research projects, two of which show statistically significant differences where the women in the intervention group rated their quality of life higher than in the control group. Moderately strenuous physical activity includes two research projects, both of which contain statistically significant differences where the intervention group rated the quality of life higher than the control group. Strength training includes three research projects where two of these show statistically significant differences, the intervention group rated their quality of life higher than the women in the control group. Conclusion: A statistically significant difference was seen in several subscales of quality of life, which shows that physical activity is a component of an improved self-rated quality of life in women with breast cancer after completion of active treatment. Keyword: Physical activity, quality of life, breast cancer

Bakgrund: Hjärtinfarkt tillhör idag en av Sveriges vanligaste folksjukdomar och räknas till en av de främsta dödsorsakerna världen över. Att överleva en hjärtinfarkt är numera vanligt förekommande och resulterar i att sjuksköterskor kommer möta fler hjärtinfarktpatienter.  Beroende på återhämtningen kan hjärtinfarkten ha inverkan på patientens livskvalité. Syfte: Litteraturstudiens syfte är att undersöka patientens livskvalité efter en hjärtinfarkt samt vad som skulle underlätta återhämtningen. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt har verkställts av sju kvantitativa artiklar och en kvalitativ artikel. Artiklarna valdes ut från databaserna CINAHL och PsycInfo. Därefter genomfördes en kvalitetsgranskning enligt en integrerad analys. Resultat: I resultatet redovisades tre huvudkategorier: Fysisk och psykisk påverkan som innebär att patienterna inte alltid vågar vara fysiskt aktiva efter en hjärtinfarkt samt att dem ofta mår psykiskt sämre desto närmre infarkten det var. Behov av stöd och kunskap visade på hur viktig både familjen och vården var. Sociala faktorers påverkan efter hjärtinfarkt innebar främst att längre utbildning bland patienterna gav inverkan på livskvalitén. Slutsats: Stöd från anhöriga och vårdpersonal har omfattande betydelse för patientens förutsättningar att återgå till ett vardagligt liv efter en hjärtinfarkt. Patienterna beskrev sig uppleva livskvalité när de kände meningsfullhet.

Bakgrund: Epilepsi är den vanligaste neurologiska sjukdomen i Sverige och innebära en livslång sjukdom som vanligtvis debuterar under barndomstiden. Det är ett tillstånd som ger återkommande epileptiska anfall. I Sverige beräknas det finnas cirka 10 000 barn och ungdomar med epilepsi. Epilepsin har en stor påverkan på ungdomars livskvalité och KASAM. Där rädsla för annorlundaskap, sjukdoms avslöjandet och begränsningar som finns i livet, gör att medveten och omedveten utanförskap och isolering ökar hos ungdomarna med epilepsi, som ligger i grund för minskad KASAM och livskvalité.Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelse av att leva med epilepsi och hur det påverkar vardagen.Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats har genomförts på tio kvalitativa artiklar. Datainsamlingen samlades in från två olika databaser, Cinahl och PsycINFO. Den insamlade data analyserades utifrån manifest innehållsanalys. Resultat: Under arbetet med innehållsanalysen framkom det två kategorier med fem underkategorier. Kategorier som framfördes var: Hantering av vardagen och Upplevelsen av hur sociala relationer påverkas. Slutsats: Epilepsi hos ungdomar medför rädsla för att drabbas av krampanfall och därmed skadas, samt att anhöriga skall bevittna ett anfall. Ungdomarna upplever begränsningar i sina fysiska-, sociala - och skolaktiviteter, framtida drömyrke och nuvarande vänskapsrelationer. Genom acceptans, kunskap och stöd från omgivningen kan ungdomarnas möjlighet till normalitet, trygghet och stöd till ungdom med epilepsi för att öka hanterbarheten i vardagen.

Bakgrund: Organtransplantation är den enda möjligheten till överlevnad när en persons organ inte längre fungerar tillfredsställande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers upplevelse av livskvalité efter organtransplantation. Design: Studien har en kvalitativ design. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier som beskrev hur personer upplevde livskvalité efter organtransplantation; att känna tacksamhet; att uppleva hälsa och att livet kom tillbaka, att leva med mörka känslor och tankar trots hälsa, att lära sig leva med omgivningens förväntningar, att acceptera den nya livssituationen. Slutsats: Personer som genomgått organtransplantation upplevde ökad livskvalité, hälsa, hopp och välbefinnande. Trots det fanns det blandade känslor av ångest, oro,tankar om döden, förväntningar från omgivningen och rädsla för avstötning. Personerna genomgår en förändringsprocess där de går från sjuk till ett liv med bättre hälsa, där harsjuksköterskan en viktigt roll.

Sammanfattning Introduktion: Bensår är ett vanligt fenomen bland personer över 60 år och kan uppkomma av dålig blodcirkulation och/eller yttre trauma. Detta medför lidande för patienten då det kräver mycket tid för omläggningar och behandling därav stora kostnader för samhället. Livskvalitet är en individuell upplevelse och skattas olika från person till person. Syfte: Att sammanställa och beskriva det vetenskapliga underlaget av hur äldre personer med bensår upplever sin livskvalitet. Metod: Litteraturstudien har en beskrivande design i både kvalitativ och kvantitativ ansats. För databassökning användes PubMed, för urvalet av artiklar användes relevans och kvalitetsgranskningsmallar. Huvudresultat: Att leva med bensår innebär för många en påverkan på livskvalitén och medför även många komplikationer så som smärta, sömnsvårigheter och begränsningar i att kunna utföra vissa aktiviteter. Livskvalitén upplevdes och skattades som lägre då bensåren påverkade det dagliga livet negativt. De sociala relationerna kunde få en negativ påverkan då bensåren upplevdes av vissa som en skam och kunde leda till en isolation. Detta trots att det visade sig att de närstående egentligen var en viktig del hos deltagarna för att få bibehålla livskvalitén. Slutsats: Genom denna studie har vi kommit fram till att generellt upplever de äldre personerna med bensår låg livskvalitet och att det är många olika upplevda känslor. Att det är en viktig del i vår yrkesroll som sjuksköterska att se hela individen och dennes behov för att kunna ge en så god omvårdnad och hälsa som möjligt och på så kunna bidra till högre upplevd livskvalité.

No description available.

Bakgrund: Claudicatio intermittens är en sjukdom som drabbar cirka tio procent av den äldre befolkningen i Sverige. Sjukdomens bakomliggande orsak är sjukliga förändringar och syrebrist i kärlen. Claudicatio intermittens tillhör perifera artärsjukdomar och sjukdomen medför stora risker för såväl långvarigt lidande, amputation och för tidig död. Det är ett sjukdomstillstånd som ger symtom i form av krampartad smärta och trötthet i vaden vid ansträngning. Typiskt är att smärtan avtar efter en stunds vila. Livsstilsförändring behövs för att bromsa sjukdomen. Behandlingsmetoden är i första hand konservativ och medicinsk och slutligen kirurgisk. Syftet: Syftet var att belysa hur personer med claudicatio intermittens upplevde sin livskvalité. Metod: En litteraturöversikt valdes som metod. De vetenskapliga artiklarna valdes utifrån författarnas syfte och frågeställningar. Sexton vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2005 och 2015 inkluderades. Sökning efter artiklar gjordes i databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO. En bedömning av studiernas vetenskapliga kvalitet och typning genomfördes. Slutligen gjordes en sammanställning över de inkluderade studierna som återfinns i en matrisöversikt. Resultat: Att leva med claudicatio intermittens innebar känslomässig påverkan, ofta sämre livskvalité och begränsningar i vardagslivet på grund av värk och smärta i benen vid promenader. Smärtorna vid ansträngning gjorde så att personer drabbad av claudicatio intermittens inte längre kunde vara spontana utan måste planera sin vardag och sina aktiviteter noga för att livet skulle fungera. En kunskapsbrist om sjukdomen och brist på förståelse av sjukdomsprocessen fanns hos personer drabbade av claudicatio intermittens. Slutsats: Föreliggande uppsats belyser att personer med claudicatio intermittens är en patientgrupp som är påverkade i sitt vardagsliv på många sätt. Dålig förståelse och kunskap om orsakerna till sjukdomen och vad personerna själva kan göra för att bromsa sjukdomen framkom. Stöd från vårdpersonalen saknas gällande livsstilsförändringar hos personer med claudicatio intermittens.

Maligna hjärntumörer delas in i primära eller sekundära hjärntumörer. Primära hjärntumörer drabbar cirka 1300 personer varje år och ungefär hälften av dessa hjärntumörer hos vuxna är gliom. Gliomen kan därefter delas in i olika undergrupper beroende på om de är låg- eller högmaligna utifrån hur aggressiva de är. Kirurgi är den viktigaste behandlingsmetoden vid de flesta hjärntumörer där syftet är att försöka ta bort så mycket som möjligt av tumören. Andra viktiga behandlingsmetoder är strålbehandling och cytostatika. Tumören i sig och/eller behandlingen kan ge symtom som kan ha påverkan på livskvalitén. Syftet var att belysa hur patienter med maligna gliom upplever sina symtom och sin livskvalitet. Metoden som valdes var litteraturöversikt. Artiklarna valdes utifrån författarnas syfte och frågeställning. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. De artiklar som valdes ut var publicerade mellan åren 2006 - 2017. Artiklarna sammanställdes och presenterades i en matris. Resultatet visade att patienter med stort fysiskt hjälpbehov kan skatta sin livskvalité lägre och att funktionell status kan skapa osäkerhet om sjukdom, symtom, behandling och prognos. Det fanns samband mellan mental trötthet, kognitiva och emotionella svårigheter samt låg skattning av övergripande hälsorelaterad livskvalité. Studierna visade att patienter med maligna gliom upplevde lägre livskvalitet än den friska befolkningen. Trötthet var det svåraste symtomet att hantera och tröttheten påverkade patientens psykiska, fysiska och sociala liv. Patienter som kände hoppfullhet hade högre livskvalitet. Vårdpersonal kan hjälpa patienten att upprätthålla känslan av hopp genom sin stödjande relation till patienten. På så vis kan patientens förmåga att hantera lidande öka.

SAMMANFATTNING Bakgrund Varje år genomförs 40 000 stamcellstransplantationer världen över, ofta på grund av olika blodsjukdomar. Behandlingsprocessen innefattar konditionering med cellgifter och strålning för att slå ut patientens immunförsvar. Patienten placeras då i ett isoleringsrum för att minska risken att drabbas av infektioner. Behandlingen ger symtom som till exempel trötthet, illamående, aptitlöshet och smärta. Detta inklusive isoleringen kan påverka patienternas livskvalité. Syfte Syftet var att beskriva hur patienter upplever sin livskvalité i samband med stamcellstransplantation. Metod Metoden litteraturstudie valdes för att besvara studiens syfte genom en integrerad analys av befintliga artiklars resultat. Sökningar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL samt genom manuell sökning. Studien inkluderade 18 artiklar som presenteras i en matris. Resultat I resultatet framkom att patienternas upplevelse av livskvalité påverkades av ett flertal faktorer. Symtomen som uppkom under behandlingens olika faser påverkade patienternas livskvalité negativt. Adekvat information var viktig för patienterna för att kunna återfå kontrollen över situationen vilket ansågs bidra till en förbättrad livskvalité. Sjuksköterskans attityd och handlingar kunde främja patienternas välbefinnande. Slutsats Patienternas livskvalité påverkades i samband med stamcellstransplantation. Ett flertal faktorer som fysiska och psykiska symtom, stöd från omgivningen, sjuksköterskans attityd, miljön, information och upplevelsen av självständighet var bärande för hur patienterna upplevde sin livskvalité. Nyckelord: Livskvalité, stamcellstransplantation, patienters upplevelser, isolering