Det civila försvaret är idag i praktiken nedlagt. Livsmedelsberedskapen syftade till attlandet skulle kunna försörjas med livsmedel under lång tid, trots att gränserna är stängda och att flöden av importvaror störs av pågående kris eller krig. Sverige har sedan 1988 årsförsvarsbeslut stegvis avvecklat beredskapslagringen av livsmedel, då Sverige började sin anpassning till EG och EU. Den fria och öppna handeln av varor som EU erbjöd skulle stå för Sveriges livsmedelsförsörjning. Försörjningsberedskapen skulle bygga på den flexibilitet och robusthet som näringslivet kan uppnå i en säkerhetspolitiskt instabilsituation samt myndigheters och näringslivets gemensamma krafttag och krishanteringsförmåga. Syftet med denna studie är att använda Allison teori och förklaringsmodell om rationelltbeslutsfattande för att undersöka varför Sverige valt att avveckla sin beredskapslagring av livsmedel och således identifiera vilka faktorer som lett till att Sveriges krisberedskapavseende livsmedelsförsörjning ser ut som det gör idag. Slutsatser som dras i studien visar att Sverige av kostnadseffektiva skäl och avförändringarna i det säkerhetspolitiska läget valt att avveckla beredskapslagring av livsmedel. Konsekvenserna har inneburit att Sverige står utan politiskt fastställd livsmedelsstrategi och utan ansvarig myndighet för livsmedelsförsörjning i kris.

I Sverige och Finland sker idag ett kontinuerligt och växande arbete för att skapa ökad resiliens och för att mer effektivt kunna förebygga och hantera risker, sårbarheter och hot. Grannländerna har rätt likartade utgångspunkter på en rad områden men när det kommer till krisberedskap valde Finland en annan väg än Sverige under 1990-talets slut. De avvecklade inte sin omfattande försörjningsberedskap fullt ut som Sverige gjorde. Sedan 2017 har svenska myndigheter arbetat intensivt med återuppbyggnaden av det civila försvaret och den svenska livsmedelsberedskapen. Återuppbyggnaden har öppnat ett fönster av möjligheter att påverka hur livsmedelsberedskapen ska se ut, för parallellt har Sverige fördjupat samarbetet med Finland på en rad säkerhetsrelaterade områden. Under 2021 tecknades ett samarbetsavtal om krisberedskap, civilt försvar och räddningstjänst mellan länderna. Målet är att öka vår gemensamma förmåga att förebygga och hantera risker, sårbarheter och hot på både kort och lång sikt. Med hjälp av kvalitativ textanalys uppbackat av ett teoretiskt ramverk kopplat till hur en socioekologisk resiliens kan stärkas, har denna studie granskat de regeringsuppdrag som delats ut till de svenska myndigheterna tillsammans med två finska styrdokument som reglerar den finska livmedelsberedskapen. Därutöver har tre djupintervjuer genomförts med personer som jobbar nära livsmedelssystemet, två informanter från Sverige och en från Finland för att skapa ytterligare förståelse för livsmedelsberedskapens utmaningar och möjligheter. Studien kan konstatera att både den finska livsmedelsberedskapen och den svenska beredskapsplaneringen fokuserar i huvudsak på att öka robustheten i livsmedelssystemen och trygga handelsflöden men har en försiktig och inkrementell inställning till hur en transformering mot ett hållbart livsmedelssystem ska byggas. Följaktligen är beredskapsplaneringen inriktad på att hantera kortare störningar snarare än att hantera utdragna och mer komplexa störningar, som klimatförändringar. Riskhanteringen bör spegla de hot och sårbarheter som finns och även om en väluppbyggd robusthet kan motstå störningar idag föreslås livsmedelsberedskapen, liksom den övriga politiken utformas med målet att hämma de pådrivande orsakerna (risk drivers) som bidrar till den ökade sårbarheten, annars blir det förr eller senare svårt att upprätthålla beredskapen i systemet. / The two neighbours Sweden and Finland are constantly working to increase their resilience, and ability to prevent and manage risks, their vulnerabilities, and threats. The old neighbours share similar starting points in several areas, but when it comes to crisis preparedness, Finland chose another path than Sweden , as they did not entirely phase out their extensive security of supply stockpiles like Sweden did in the late 1990s. Though, since 2017, Swedish authorities have worked extensively with the reconstruction of the national civil defence and the Swedish food contingency planning. This development has opened a window of opportunity to influence what food contingency planning should look like because parallel to this development, Sweden has deepened its cooperation with Finland in several security-related areas. In 2021, a co-operation agreement was signed on crisis preparedness, civil defence and search and rescue services between the countries. The main objective is to increase our common ability to prevent and manage risks, vulnerabilities, and threats in both the short and long term.  Using qualitative text analysis backed by a theoretical framework linked to how a socio-ecological resilience can be strengthened, this study has examined the government orders regarding rebuilding the food contingency planning, that were handed out to the Swedish authorities. This paper also examines two Finnish policy documents regulating the Finnish food contingency planning. In addition, three in-depth interviews were conducted with people connected to the food supply system. Two informants from Sweden and one from Finland, to create a further understanding of the challenges and opportunities of rebuilding the Swedish food contingency planning.  This paper can conclude that both the Finnish food contingency planning and the upcoming Swedish food contingency planning focus mainly on increasing the robustness of the food system and to secure trade flows but are rather cautious and suggest incremental steps in transforming towards a sustainable food system. Thus, the current contingency planning is focused on dealing with shorter disruptions in supply flows rather than dealing with protracted and more complex disruptions, such as climate change. It seems reasonable that risk management should be aimed at dealing with the threats and vulnerabilities that exist. Even if a robust food supply strategy can withstand disruptions today, food contingency planning, is suggested to be designed with a dual purpose to reduce the effects from the risk drivers that contribute to the increased vulnerability, otherwise it will become increasingly difficult to maintain the food supply system.

Food provision in times of environmental and social crises has become a hot topic over recent years. The covid-19 pandemic and the Russian war on Ukraine have led to a re-evaluation of Swedish food preparedness. One proposed way of addressing food preparedness is to increase the resilience of the food system, so that it is better able to withstand disturbances. Additionally, one way of increasing food preparedness can be by increasing domestic production and reduce the dependency on imported food and fertilisers. Swedish municipalities have the power to decide to build on or protect agricultural land. Additionally, Swedish municipalities are responsible for providing food to schools, hospitals and care facilities even during crises. Hence, the aim of this study is to investigate how Swedish municipalities are working with food preparedness and protection of agricultural land through policies, plans and in practice. Case studies were conducted on Haninge and Heby municipalities through text analysis of governing documents and semi-structured qualitative interviews with municipality officials. Neither municipalities have policies in place for food preparedness nor protection of agricultural land. However, some efforts are being made in terms of food preparedness in public meals and encouraging locally produced food through procurement. Furthermore, limited practices outside of procurement and meal service could be identified, but some interesting ideas and potential innovative practices were mentioned in the interviews. Building housing or providing jobs within the municipality was prioritised over protecting agricultural land in certain cases. The results from the case study were analysed from a resilience thinking perspective, using the seven principles of resilience defined by Biggs et al. (2012). Resilience was not explicitly mentioned in the reviewed documents nor in interviews. However, some resilience thinking and practices were displayed by some of the officials during the interviews in terms of collaborations and connectivity, the encouragement of a diversity of actors at different scales and the enablement of participation and learning. As the municipalities are in the early stages of addressing food preparedness, they have the opportunity to include resilience thinking in the shaping of their governance and management policies. Ideally the inclusion of resilience thinking could aid in creating municipal food systems that are resilient to disturbances and sustainable in the long term. / Livsmedelsförsörjning i tider av miljömässiga och sociala kriser har blivit ett hett ämne under de senaste åren. Covid-19-pandemin och det ryska kriget mot Ukraina har lett till en omvärdering av den svenska livsmedelsberedskapen. Ett föreslaget sätt att hantera livsmedelsberedskap är att öka livsmedelssystemets resiliens, så att det bättre kan motstå störningar. Vidare kan ett sätt att öka livsmedelsberedskapen vara att öka den inhemska produktionen och minska beroendet av importerade livsmedel och gödningsmedel. Svenska kommuner har befogenhet att besluta om att bygga på eller skydda jordbruksmark. Dessutom är svenska kommuner ansvariga för att tillhandahålla mat till skolor, sjukhus och vårdinrättningar även under kriser. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur svenska kommuner arbetar med livsmedelsberedskap och skydd av jordbruksmark genom policyer, planer och i praktiken. Fallstudier genomfördes på Haninge och Heby kommuner genom textanalys av styrdokument och semistrukturerade kvalitativa intervjuer med kommuntjänstemän. Ingen av kommunerna har någon policy för livsmedelsberedskap eller skydd av jordbruksmark. Vissa ansträngningar görs dock när det gäller livsmedelsberedskap i offentliga måltider och uppmuntran av lokalt producerade livsmedel genom upphandling. Dessutom kunde begränsade metoder utanför upphandling och måltidsservice identifieras, men några intressanta idéer och potentiella innovativa metoder nämndes i intervjuerna. Att bygga bostäder eller skapa arbetstillfällen inom kommunen prioriterades i vissa fall framför att skydda jordbruksmark. Resultaten från fallstudien analyserades utifrån ett resiliensperspektiv, med hjälp av de sju principerna för resiliens som definierats av Biggs et al (2012). Resiliens nämndes inte explicit i de granskade dokumenten eller i intervjuerna. Några av tjänstemännen visade dock prov på resilienstänk och -metoder under intervjuerna när det gäller samarbete och anslutningsmöjligheter, uppmuntran av en mångfald av aktörer på olika nivåer och möjliggörande av deltagande och lärande. Eftersom kommunerna befinner sig i ett tidigt skede av att ta itu med livsmedelsberedskap har de möjlighet att inkludera resilienstänk i utformningen av sina styrnings- och förvaltningspolicyer. I bästa fall kan införandet av resilienstänk bidra till att skapa kommunala livsmedelssystem som är motståndskraftiga mot störningar och hållbara på lång sikt.

Officials of varying backgrounds from a sample of nine municipalities in Sweden were interviewed in a semi-structured format regarding the state of their work on food preparedness, challenges and opportunities for working on said topic, as well as the relation between municipalities and national actors related to civil defence. A vast majority of Swedish municipalities were contacted, and the final interviewees were hand-picked from a group of candidates that accepted a request for an interview. A selection process was used that favoured geographic dispersion throughout Sweden as well as diversity in population densities to capture experiences, perspectives and unique conditions from as diverse of a sample as possible. The results showed that, among other findings, unclear instructions exist regarding legal responsibilities for ensuring food preparedness exist, what level of food preparedness is expected and how municipalities can work on improving it, sometimes also limited by financial and personnel constraints. These governance issues in turn have an impact on overall societal resilience in the case of crises, threatening long-term sustainability through the ability to respond to and recuperate after sudden disruptive, societal events. The Swedish Government and its agencies are recognized, both by municipalities and other actors, as needing to give this field increased attention and take decisive policy steps in order to improve food preparedness nationwide and to fulfil the goals of the Swedish civil defence. Steps suggested by the interviewees include explicit and direct instructions to municipalities and other actors on what needs to be achieved, adequate levels of funding toward increasing food preparedness capacity at all levels of government, and reconsidering the national government’s own role in ensuring a sufficient supply of food during peacetime, heightened state of alert and wartime.

Bakgrund: Utifrån det förändrade och förvärrade säkerhetsläget i Europa har frågan om livsmedelsberedskap aktualiserats i den svenska politiska diskussionen. Ansvar och utformande av en sådan beredskap saknar idag tydlig organisation. Livsmedelverket, Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt nämner i en utredning avseende underlag för beredskap att bland annat de regionala livsmedelsstrategierna bör adressera livsmedelsberedskap. Den aktuella studien fokuserar på hur de regionala livsmedelsstrategierna förhåller sig till livmedelsberedskap i nuläget, samt hur de beskriver ansvarsfördelning av teman i relation till detta.Metod: Genom en kvalitativ innehållsanalys av regionernas livsmedelsstrategier undersöks hur strategierna ser på livsmedelsproduktion i relation till livsmedelsberedskap och lokalisering av ansvar för detta. Analysen har ett deduktivt förhållningssätt där teman från tidigare forskning som relaterar till livmedelsberedskap ligger till grund för vilka fynd som eftersöks vid analysen.Slutsats: Hälften av strategierna nämner livsmedelsberedskap, vilket kan tyda på att det varken ses som självklart att det hör ihop med de regional livsmedelsstrategierna eller ej. Strategierna visar på en splittrad bild av livsmedelsproduktionen som dels en samhällsviktig verksamhet och dels en näringsgren med ekonomisk tillväxt som incitament. Uppfattningen om ansvar för livsmedelsproduktionen som samhällsviktig verksamhet kan tolkas som en fråga om altruism där frivilligt deltagande utifrån solidaritet ses som eftersträvansvärt. / Background: The growing political insecurity in Europe has made food preparedness a current discussion in the political discussion is Sweden. Accountability for and shaping such preparedness is today not clearly organized. The Swedish Food Agency, The Swedish Agency for Agriculture and The Swedish Veterinary Medical Institute has mentioned in an investigation regarding prerequisites for food preparedness that the regional food production strategies (among other instances) should address the achieving of food preparedness. The aim of this study is to describe how the current regional food strategies relates to food preparedness and how they describe division and location of responsibility for themas related to this.Method: The regional food production strategies is analyzed by qualitative content analysis. The study has a deductive approach where previous research structured into themes related to food preparedness has formed a base for which findings to search for in the analysis.Conclusion: Half of the strategies mentions food preparedness, which could be a sign of food preparedness not being seen as an obvious theme to address in the food production strategies but also not an obviously irrelevant one. The strategies display a shattered attitude toward food production as both a vital societal function and an industry with economical growth as primary incentive. Responsibility for food production as a vital societal function can be viewed as altruistic with solidarity and voluntary participation as aspirational ideals.

Uppsatsen avhandlar hur Försvarsmakten kan försörjas med färska livsmedel under en längre säkerhetspolitisk kris. Syftet med uppsatsen är att utreda vad som krävs för att försörjning av färska livsmedel till Försvarsmakten ska fungera, då samhället utsätts för stora påfrestningar inom livsmedelsförsörjningen under en långvarig säkerhetspolitisk kris. Inledningsvis har styrande dokument avseende livsmedelsförsörjning och vilka krav som våra folkvalda ställer på den svenska försörjningsberedskapen avseende färska livsmedel studerats för att skapa en bakgrund till problemställningen. Inhämtningen av empiri har skett genom intervjuer med nyckelpersoner inom Försvarsmakten, Livsmedelsverket och MSB samt en genomförd workshop med delvis samma aktörer samt från Försvarshögskolan. Empirin från intervjuer och workshop har analyserats genom en grounded theory-ansats och sammanförts till en sammanställd empiri. Den sammanställda empirin diskuteras mot vald referensram; Ledning av försörjningskedja, Designa effektiva organisationer, Krishantering samt ett mer nutida exempel; Coronakommissionens slutbetänkande. Det resultat och slutsatser vi kommit fram till är: En tvärfunktionell ledning över Sveriges försörjningsnätverk avseende livsmedel behöver tillsättas Underhållssäkerhetsnivåer i försörjningskedjan behöver fastställas och ett svenskt livsmedelskoncept behöver skapas Livsmedelssektorn behöver åläggas att tidigarelägga den svenska livsmedelsberedskapen Livsmedelspersonal, -transportresurser och -anläggningar behöver krigsplaceras. Kraven på näringslivet och den svenska befolkningen behöver tydliggöras och kommuniceras Försvarsmakten behöver öka mängden personal som omsätter deras hållbara livsmedel Sveriges internationella samarbeten behöver stärkas Avslutningsvis lämnas ett antal rekommendationer till Försvarsmakten, MSB, livsmedelssektorn (Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt) och Försvarshögskolan.

The purpose of this study is to identify similarities and differences in preparations by Sweden and Finland to ensure food supply in a crisis. Previous research consisting of separate studies have showed a decreased ability to ensure food supply in crisis in Sweden, and an increased ability in Finland. In a time of raising awareness, changing security concerns and political will, the contribution of this study is to simultaneously investigate the two countries and provide an understanding of the historical- and present approaches. By using comparative case study as method and applying International relations theory, a broader understanding of the different approaches by otherwise similar countries is achieved. The approaches of Sweden can be explained by using realist, neorealist, liberal and neoliberal theories while Finland’s approach best can be explained by realist and neorealist theories. The study is relevant for the field of humanitarian action and conflict since it provides an understanding of the countries contingency plans regarding food. Threat assessments from both countries identifies man-made conflicts such as terrorism, cyber-attacks, use of military force and war to have the possibility to create disruptions in the normal cycles of the society and those of surrounding countries. If these threats were to occur, basic needs must be met, one being food supply.