No description available.

Ambulanssjuksköterskans arbete innebär många vårdmöten varje dag med patienter i olika åldrar och livssituationer, vilket medför att en bred kompetens efterfrågas. Detta betyder vidare att ambulanssjuksköterskan behöver en förmåga att möta patienter med olika sjukdomstillstånd, som förutsätter olika behandlingsåtgärder. Ett viktigt område är att bedöma och hantera luftvägen hos en patient. Bristande kompetens i att skapa fri luftväg riskerar att leda till att patienten avlider. Forskning kring ambulanssjuksköterskans upplevda kompetens att hantera svår luftväg är begränsad, speciellt ur en svensk kontext. Syftet med detta arbete är därför att undersöka hur svenska ambulanssjuksköterskor upplever sin kompetens att vårda patienter med en svår luftväg. Kvalitativ intervjustudie genomfördes med 11 ambulanssjuksköterskor där insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys enligt Granheim och Lundman. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskorna upplever en kunskaps- och kompetensbrist inom luftvägshantering. En stor önskan om praktisk träning finns hos ambulanssjuksköterskorna. Resultatet visar också en otrygghet som kan leda till en ökad oro och stress i vårdmötet med patienter med en svår luftväg. Slutsatsen är att det finns en upplevd kompetensbrist att vårda patienter med svåra luftvägar och en önskan om mer teoretisk och praktisk utbildning för att skapa trygghet i yrkesrollen.

Studien kom till som en produkt av en kunskapslucka som existerar om anestesisjuksköterskornas upplevelser i kontexten av en svårhanterad luftväg. Inför en anestesi behöver anestesisjuksköterskan bedöma patientens luftvägar för att skapa sig en uppfattning av eventuella risker inför luftvägshanteringen. Dock händer det att en anestesisjuksköterska ställs inför en situation där luftvägshanteringen inte går som planerat trots en korrekt utförd bedömning av patientens luftvägar. En sådan situation benämns som en ”svår luftväg”. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att hantera en svår luftväg för att på det viset klä deras erfarenheter med ord och skapa en förståelse för vad det är som är viktigt att fokusera på i samband med hanteringen av en svår luftväg. För att besvara syftet användes en kvalitativ ansats där fyra semistrukturerade intervjuer hölls med anestesisjuksköterskor som varit med om situationer där patientens luftvägshantering varit problematisk. Resultatet visar på att anestesisjuksköterskorna upplever känslor av stress i dessa situationer, de känner även en ansvarskänsla och upplever samarbetet med sina kollegor som avgörande för att reda upp situationen. De upplever det även som att förberedelserna inför anestesin var väldigt viktigt för hur situationen sedan utspelade sig. I samband med detta upplevde de även att reflekterande samtal efter en situation där luftvägshanteringen krånglat var mycket viktigt för hur de kunde hantera den stress de känt i samband med att luftvägshanteringen varit svår. I diskussionen framkommer att vissa områden inom verksamheten borde utvecklas utifrån vad resultatet visade. Det borde skapas mer tid tillgängligt för anestesisjuksköterskan inför en anestesi för att lära känna sin patient bättre. Det borde även utarbetas rutiner för strukturerade reflekterande samtal för anestesisjuksköterskan när de har varit med om svåra luftvägar eftersom det utifrån resultatet att döma är detta som gör att anestesisjuksköterskorna kan hantera den stress de känt i samband med situationen.

<p>The purpose of this study was to explore nurses' experiences of obstructed airways in the prehospital work.</p><p>A qualitative interview study with a descriptive and explorative design was used. The sample consisted of nine registered nurses whereof three were women and six were men, with or without further education and varying length of experience in the ambulance service.</p><p>Prehospital personnel builds up a vast plan of action based on the emergency information provided by SOS. Simple methods for managing obstructed airways were stated often enough. Problems with obstructed airways are considered so unusual that it never becomes a routine. Several factors affect the identification and managing of obstructed airways, both external factors and the different patient categories are considered important. The study found that the bystanders rarely perceived to be performing actions for the creation of a free airway. While obstructed airways perceived to be stressful for ambulance nurses, however, they are not worried to face such a situation. For the coping of what has happened during an emergency, ambulance crew talk through the whole situation of what could have been done better or if something could be done differently. Many factors affect the identification and managing of obstructed airways in prehospital nurses' work. While obstructed airways perceived to be stressful for ambulance nurses they are not concerned to face such a situation. The tools and techniques available for managing airways are usually considered to be adequate and well-functioning</p>

The purpose of this study was to explore nurses' experiences of obstructed airways in the prehospital work. A qualitative interview study with a descriptive and explorative design was used. The sample consisted of nine registered nurses whereof three were women and six were men, with or without further education and varying length of experience in the ambulance service. Prehospital personnel builds up a vast plan of action based on the emergency information provided by SOS. Simple methods for managing obstructed airways were stated often enough. Problems with obstructed airways are considered so unusual that it never becomes a routine. Several factors affect the identification and managing of obstructed airways, both external factors and the different patient categories are considered important. The study found that the bystanders rarely perceived to be performing actions for the creation of a free airway. While obstructed airways perceived to be stressful for ambulance nurses, however, they are not worried to face such a situation. For the coping of what has happened during an emergency, ambulance crew talk through the whole situation of what could have been done better or if something could be done differently. Many factors affect the identification and managing of obstructed airways in prehospital nurses' work. While obstructed airways perceived to be stressful for ambulance nurses they are not concerned to face such a situation. The tools and techniques available for managing airways are usually considered to be adequate and well-functioning

Introduktion: Arbetet som ambulanssjuksköterska i en prehospital miljö är ett brett och komplext område. Arbetet ställer höga krav på kompetens och förmåga att genomföra avancerad sjukvård. Ofri luftväg är ett livshotande tillstånd vilket kräver att ambulanssjuksköterskan har kunskap och förmåga att skapa och bibehålla en fri luftväg. Forskning ifrågasätter om prehospital personal innehar tillräcklig kunskap och erfarenhet att hantera patienter med ofri luftväg. I Sverige utbildas personal yrkesverksamma i ambulans genom konceptutbildningarna PHTLS och AMLS. En av de första åtgärderna vid vård av patienter enligt dessa utbildningar är att bekräfta en säker luftväg. Studier som undersöker ambulanssjuksköterskans upplevelser kring att hantera patienter med ofri luftväg är ringa utforskat. Syfte: Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskans erfarenheter av att vårda vuxna patienter med ofri luftväg prehospitalt. Metod: En kvalitativ empirisk intervjustudie genomfördes med elva intervjuer där fokus var att undersöka individers erfarenheter från verkligheten. Datainsamlingen bearbetades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat:  Kategorier med underkategorier framkom: Inför patientmötet: Hjärtstopp som vanligast orsak, Mental förberedelse och informationstillgång. Under patientmötet: Arbetsgången hos patienten, Komplexiteten vid hanteringen av en patient med ofri luftväg prehospitalt, Ambulanssjuksköterskans känslor vid omhändertagandet, Utbildning och yrkeserfarenhet skapar trygghet. Konklusion: Hanteringen av patient med ofri luftväg prehospitalt ställer ambulanssjuksköterskans kompetens på sin spets. Det visar sig att mental förberedelse skapar en trygghet i att möta det oväntade i de mest komplexa situationer. Ambulanssjuksköterskor känner sig mest trygga med att använda basala metoder för att skapa en fri luftväg. Att använda sig av de avancerade metoderna medför en känsla av osäkerhet då de upplever en brist på kunskap och färdighetsträning i utövandet av dessa.

Introduktion: Ambulanssjuksköterskors möte med akut sjuka barn är få och larmen med sjuka spädbarn är ännu färre. Med en ökad centralisering ökar även fenomenet av prehospitala förlossningar och i förlängningen exponeringen av det nyfödda barnet och deras eventuella komplikationer. Syftet: Beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av ofri luftväg hos spädbarn. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor där datan analyserades med innehållsanalys. Resultat: Två kategorier: Att vara i behov av ökad kompetens och Att ge och få stöd är viktigt var resultatet av analysen. Ambulanssjuksköterskorna beskrev att de hade lite erfarenhet av luftvägshantering prehospitalt på spädbarn. De upplevde att deras utbildning var bristfällig i området. Allt detta beskrevs vara faktorer som skapade en negativ stress runt hela processen av omhändertagandet. De fann trots detta möjligheten att ge föräldrarna stöd och fann själva stöd hos sina kollegor både kompetensmässigt under tiden av omhändertagande och känslomässigt efteråt. Slutsats: Spädbarn med ofri luftväg är en patientgrupp med komplexa vårdbehov, där ambulanssjuksköterskan utmanas kompetensmässigt och känslomässigt. För att säkerställa en optimal och säker vård till dem, finns ett behov av ökad kunskap inom området. Detta skulle kunna skapa en känsla av trygghet hos personalen i en osäker situation som ett spädbarn med ofri luftväg innebär. Fortsatt forskning rekommenderas inom föräldrarnas perspektiv inom området.

Ambulanssjukvården bedriver avancerad sjukvård med höga krav på kompetens, kvalitet och utveckling. Luftvägshantering är en primär åtgärd och en prioriterad behandling. Kunskap om hur man hanterar en svår luftväg är väsentlig för patientens överlevnad vilket kräver både erfarenhet och kompetens. Ambulanssjuksköterskors upplevelser vid denna typ av uppdrag är inte tillräckligt studerat vilket kan bero på att de flesta länder inte fordrar sjuksköterskebemanning i ambulansen. De få studier som finns inom området ifrågasätter om ambulanssjuksköterskor har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att hantera en svår luftväg. Mer kunskap inom området kan bidra till utveckling av ambulanssjuksköterskors kompetens. Syftet med den aktuella studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg. Metoden är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som analyserats med hjälp av innehållsanalys där åtta ambulanssjuksköterskor har intervjuats. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskor upplever sig osäkra i vårdsituationer där luftvägen är komplicerad och hanteringen av den genererar känslomässig belastning vilket beror på en upplevd kunskapsbrist samt begränsade befogenheter. Det finns behov av kontinuerlig praktisk träning för att vidmakthålla kompetensen och för att det ska möjliggöras krävs en organisatorisk utveckling. Slutsatsen är att det finns kunskapsluckor hos ambulanssjuksköterskan i vårdandet av patienter med svår luftväg och kompetensutveckling samt kontinuerlig praktisk övning behöver tillgodoses för att åstadkomma trygghet.

Bakgrund: Inom den prehospitala akutsjukvården kan specialistsjuksköterskan möta en stor variation av luftvägsproblematik. Att ställas inför situationer med patienter med ofri luftväg prehospitalt ställer höga krav på specialistsjuksköterskans kunskap och erfarenhet. En ofri luftväg är ett livshotande tillstånd där snabb och korrekt handläggning krävs för att minimera risken för hypoxi, med risk för efterföljande men som fatal utgång. Att identifiera ett luftvägsproblem och sätta in adekvata metoder för att skapa fria luftvägar är något som specialistsjuksköterskan behöver känna sig säker att utföra, vilket innebär att ha en god förmåga att hantera de tekniker och hjälpmedel som finns att tillgå. Syfte: Syftet med studien är att undersöka anestesisjuksköterskors och ambulanssjuksköterskors kunskapsnivå och erfarenhet av att hantera patientens ofria luftväg prehospitalt. Metod: Studien har en kvantitativ ansats. Specialistsjuksköterskor (n=145) verksamma inom den prehospitala akutsjukvården i en region i södra Sverige deltog i studien. Datainsamlingen genomfördes i form av enkäter och datan analyserades i programmet SPSS. Resultat: Studiens fyra huvudsakliga fynd var att ungefär 20 % av respondenterna hade minst en gång under det senaste året varit med om att inte lyckas skapa fria luftvägar. Anestesisjuksköterskor hade en högre självskattad säkerhet inför ofria luftvägar än ambulanssjuksköterskor. Två tredjedelar av respondenterna ville genomföra en repetitionsutbildning i hantering av ofria luftvägar, och hela 83 % av ambulanssjuksköterskorna ansåg att de var i behov av en repetitionsutbildning i att hantera ofri luftväg. Slutsats: Det finns en signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna där anestesisjuksköterskor skattar sig säkrare med att hantera utrustningen vid ofria luftvägar jämfört med ambulanssjuksköterskor. Specialistsjuksköterskorna upplever ett behov av ytterligare utbildning samt kompetenskontroll av luftvägshantering.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor ska kunna identifiera och hantera ofri luftväg utifrån kunskap och fastställda riktlinjer inom den prehospitala vården. Att kunna identifiera svårigheter kan vara livräddande för en kritiskt sjuk eller skadad patient. Sverige är en av få länder i världen som bemannar ambulansen med minst en sjuksköterska, och som därtill utbildar sjuksköterskor till specialister. Specialistsjuksköterskor som jobbar prehospitalt skiljer sig i mängd erfarenhet och kunskap om prehospital vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer som försvårar specialistsjuksköterskors luftvägshantering prehospitalt. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med enkäter samt fritextsvar. Deltagarna var specialistsjuksköterskor (n=37) vilka hade haft svårt och/eller misslyckats skapa en fri luftväg under senaste året. Det kvantitativa resultatet analyserades med student–t test, chi-två test samt Fishers Exakta test och det kvalitativa resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De faktorer som identifierades var Svårigheter relaterat till hjälpmedel, Svårigheter relaterat till patient samt Utveckling och utbildning. Resultatet visade en signifikant skillnad i hur trygga specialistsjuksköterskor inom olika inriktningar upplever sig vara vid hanteringen av de olika hjälpmedlen och en signifikant variation mellan antal yrkesverksamma år. Anestesisjuksköterskorna skattade sig högst och hade längst erfarenhet. Ambulanssjuksköterskorna och anestesisjuksköterskorna upplevde att deras utbildning hade hjälpt dem i deras hantering av svår luftväg, men ansåg ändå att mer utbildning och årlig repetition rörande luftvägshanteringen är nödvändig. Slutsats: Studiens resultat tyder på att teoretisk kunskap tillsammans med reell kompetens har betydelse för adekvat vård vid luftvägshantering och därmed kan öka patientsäkerheten. Vidare att specialistsjuksköterskorna önskar återkommande repetitionsutbildning i luftvägshantering via arbetsgivaren. Slutligen indikerar denna studies resultat ett behov av att se över de olika akutspecialistutbildningarna verksamma inom ambulanssjukvården för att luftvägsutbildningen skall bli mer jämställd.