Syftet med uppsatsen är att undersöka om runstensbeståndet i Norge, Danmark och Mälardalen kan säga något om hur dessa områden kristnades. Skillnader mellan de olika områdena i antal runstenar och själva runinskrifternas innehåll tolkas mot bakgrund av den historiska kontext de restes i. Norge och Danmark har relativt få runstenar med kristet budskap och än färre som hänvisar till eskatologiska föreställningar medan Mälardalens runstenars inskrifter påfallande ofta fokuserar på själens öde efter döden. I Norge och Danmark anses allmänt människorna ha konverterat efter påtryckningar från olika kungar. I Mälardalen anses dock kungar med sådan makt att de kunnat framtvinga ett religionsbyte ha saknats under den aktuella tiden. Ett tänkbart scenario som kan förklara dessa skillnader presenteras mot bakgrund av detta. Uppsatsens föreslår att i Mälardalen konverterade familj efter familj efter kontakt med omkringvandrande missionärer, vilka i sitt budskap fokuserade på just eskatologiska föreställningar, på himmel, helvete, synd och botgöring för synd, både i detta livet och efter döden i skärselden. Detta framkallade ett behov hos människorna i Mälardalen att hjälpa sina avlidna släktingars själar och försöka förkorta det lidande de antogs utsättas för efter döden. Kungarna utnyttjade sedan de konverterades behov av religiös service som kunde ge syndernas förlåtelse för såväl levande som redan avlidna för att knyta dem närmare sig och på så sätt på sikt kunna etablera en ny typ av kungamakt i området. Detta skedde främst genom att kungarna erbjöd tillgång till kyrkor och präster i den nyanlagda staden Sigtuna. I Norge och Danmark stod missionärerna under kungarnas beskydd och kontroll och det budskap de där framförde handlade mer om makt och framgångar i detta livet som den kristna guden kunde ge. Detta framkallade inte något behov av att medelst runstenar uppmana förbipasserande att be förböner för avlidnas själar och detta är anledningen till varför inte särskilt många stenar med uppmaningen att hjälpa en avlidens själ återfinns i dessa områden. Den avgörande orsaken till om människor rest stenar som med inskrifter som relaterar till eskatologiska föreställningar är alltså enligt denna undersökning ifall människorna i området konverterat av egen inre övertygelse efter kontakt med frilansande missionärer som fokuserat på frälsning, synd och botgöring eller om de kristnats på någon kungs befallning av missionärer som kontrollerats av sagde kung och som framfört ett budskap som mer handlat om den kristne gudens överlägsna makt.

This essay researches cultural behaviour and rites surrounding wells in Uppland County, Sweden. The wells examined in this paper are mainly medieval with a few exceptions from Scandinavian Iron age (550 BC – 1050 AD). The material is compared with other forms of ritual activities surrounding water from the same area, as well as excerpts from the Poetic Edda. The purpose of this study was to find patterns of ritual behaviour surrounding the wells and argues for a ritual use spanning a longer time period than what previously has been assumed.

Detta examensarbete omfattar 15 högskolepoäng och skrivs på Mälardalens Högskola i Eskilstuna med inriktning produktdesign – industriell design. Arbetet genomfördes under vårterminen, april till juni 2014 där en grupp på två personer utvecklade ett trappräcke på Lundbergs produkter AB i Nyköping. Lundbergs tog kontakt med gruppen innan start och presenterade fyra stycken uppdrag. Uppdraget var att utveckla Ekerö räcke i metall, där målet var att få räcket monterbart i trappor och gruppen blev tilldelad en kravspecifikation på vad företaget förväntade sig utav slutprodukten. På grund av den stora säkerhetsfrågan hos ett trappräcke behövdes en analys på problemet och de krav som ställdes på produkten. Gruppen började med att undersöka hur en trappa kunde vara konstruerad för att senare kunna sätta krav på trappräckets utformning. Eftersom det finns så många komponenter på den befintliga produkten så uppstod det många problem när räcket monterades i en vinklad konstruktion. Dessa problem dokumenterades och samlades ihop i olika kategorier så att gruppen senare kunde fokusera på varje område i idégenereringen. I kravspecifikationen var ett av kraven att följa boverkets regler angående trappräckesbyggen. Efter en sammanställning av boverkets regler så hade gruppen tillräckligt med material för att göra en idégenerering. I nästa skede påbörjades idégenerering med hjälp av metoden Brain Writing. Gruppen fokuserade på varje område var för sig där en större mängd idéer blev till ett fåtal som kom att kallas koncept. Med hjälp av verktyg som Pughs matris och QFD samt företagets tankar så uteslöts vissa koncept och andra vidareutvecklades. Efter att ha utvecklat två större koncept av tretton mindre så presenterade gruppen dem för uppdragsgivaren. Mötet resulterade i en kombination av båda koncepten så kunden får möjligheten att montera efter sitt egna val. När slutkonceptet var bestämt började gruppen tillverka en prototyp i skala 1:1 med hjälp av 3d-skrivare samt trä- och metallverkstaden. När gruppen arbetade på prototypen upptäcktes en risk där ett av koncepten lätt gick sönder vid montering. Då valdes koncept 1B istället för koncept 1C. Examensarbetet resulterade i en produkt som efterliknade Ekerö räcke i metall, som dessutom har många möjligheter att anpassas efter kundens krav, önskemål och kreativitet. / <p>Detta examensarbete är konversiellt, vilket är anledningen till de censurerade bilderna.</p>

This paper deals with hill-forts located on and directly south of Selaön, in the center of Mälardalen, Södermanland, dated to the late roman period and the migration period. Of special interest is differences and similarities between the forts when it comes to their morphology and the hills where they were built. Furthermore, their landscape has been examined and I have tried to put the hill-forts in relation to any iron age settlements.

This paper studies continuity and discontinuity in the eastern Mälaren valley during the transition between the middle and late periods of the Swedish Iron Age. Historically this period has been seen as a period of population decline and turbulence but newer research has questioned this premise. In the areas studied in this paper one showed signs of discontinuity whereas the other seemed to have expanded. The discontinuity could possibly be explained with tectonic uplift causing the waterways over time to become non-traversable. Furthermore I could show a potential link between high status settlements and control over important paths for communication over water.

Falkenering har varit en del av den svenska kulturen sedan 500-talet v.t. då de första spåren av rovfågel framträder i gravar från främst Mälardalsområdet och har sedan 2021 klassificeratssom ett av UNESCO:s immateriella kulturarv. Jakt med rovfågel under yngre järnåldern i Skandinavien är ett relativt outforskat ämne som främst har fokuserat på att bekräfta att rovfågel fanns närvarande, spåra praktikens ursprung eller bekräfta en individs status. En definition av falkenering och kriterier för en falkeneringsgrav har tagits fram innan en kvalitativ komparativ analys har utförts på 39 gravar innehållande rovfågelben. Även en djupare analys av gravarna i Rickeby, Sunnerby och Vårberg har genomförts. Analyserna visade att inte alla gravar innehållande rovfågel är högstatusgravar och att rovfåglarnas närvaro troligtvis är mer komplext än enbart falkenering. Jakt med rovfågel kan delas in i nöjesfalkenering och yrkesfalkenering och möjligtvis syns spår av detta bland de undersökta gravarna. Studien visar att tidigare antaganden om att rovfåglar indikerar falkenering, att de enbart hittas i högstatusgravar och att falkenering enbart är en sport för eliten inte är tillräckliga. / Falconry has been a part of Swedish culture since the 6th century AD when the first traces of birds of prey appear in graves from the Mälardalen area and has been classified as a cultural heritage by UNESCO since 2021. The practice of hunting with birds of prey during the Late Iron Age in Scandinavia is an underrepresented subject in archaeological studies. The focus has previously been on confirming the presence of raptors in graves, tracing the origin of the practice and confirming the status of an individual. A definition of falconry and criteria for identifying a falconry grave have been developed followed by a qualitative comparative analysis of 39 graves containing raptor bones. A more thorough analysis of the graves in Rickeby, Sunnerby and Vårberg has also been carried out. The results showed that not all graves containing birds of prey are high-status graves and that the presence of raptors is more complex than to be explained by falconry alone. Hunting with raptors can be divided into falconry for entertainment and professional falconry. Traces of the division might be possible to observe among the graves examined. The study shows that previous assumptions that the presence of raptors indicate falconry, that they are only found in high-status graves and that falconry is a sport for the elite are not sufficient.

<p>Following paper deals with the questions about prehistorian and medieval settlements in the Mälar Valley and their relations to the historically known hamlets or single farmsteads from the 17^th- and 18^th-century cadastral maps. Models over settlement development through the period A.D 200 to 1700 done by geographers Ulf Sporrong and Dan Carlsson are tested and compared to the knowledge won by recent archaeological excavations. Is there a connection between the older settlements linked together by dry-stone walls and the late Iron Age settlements? Does the picture differ from the one presented for the Gotland region? How well are the general theories about different settlement development depending on basic natural conditions as for the potentials for cultivation and topography, corresponding to the physical remains?  Are there other factors involved when the settlement structure takes its form?</p><p>The methods that are used here constitutes mainly of a comparison between different locations in the Mälar Valley that has got a well known prehistory thanks to extensive archaeological excavations. Cadastral maps, soilmaps, topography maps and maps over ancient monuments are intertwined to the same map and analyzed through works in Geographical information systems.</p><p>The results of this study reveal an interesting suspicion in the continuity-question through the Iron Age. Certain settlements seem to be more stable than what was earlier assumed in the general models. This occurrence of continuous use of sites must also be seen in a spatial context and not only a pattern formed by randomly chosen locations. The research has shown that it may be connected to the local political power in the Iron Age community. Related to this are also the different settlement forms where more than one unit occurs on a site. Concerning the different natural landscapes both disparities and similarities are found when it comes to the development that precedes the given situation on the cadastral maps. The conclusion is that the recent archaeological excavations definitely have shown us a more complex situation than what was once outlined in the early years of landscape archaeology.</p>

Following paper deals with the questions about prehistorian and medieval settlements in the Mälar Valley and their relations to the historically known hamlets or single farmsteads from the 17th- and 18th-century cadastral maps. Models over settlement development through the period A.D 200 to 1700 done by geographers Ulf Sporrong and Dan Carlsson are tested and compared to the knowledge won by recent archaeological excavations. Is there a connection between the older settlements linked together by dry-stone walls and the late Iron Age settlements? Does the picture differ from the one presented for the Gotland region? How well are the general theories about different settlement development depending on basic natural conditions as for the potentials for cultivation and topography, corresponding to the physical remains?  Are there other factors involved when the settlement structure takes its form? The methods that are used here constitutes mainly of a comparison between different locations in the Mälar Valley that has got a well known prehistory thanks to extensive archaeological excavations. Cadastral maps, soilmaps, topography maps and maps over ancient monuments are intertwined to the same map and analyzed through works in Geographical information systems. The results of this study reveal an interesting suspicion in the continuity-question through the Iron Age. Certain settlements seem to be more stable than what was earlier assumed in the general models. This occurrence of continuous use of sites must also be seen in a spatial context and not only a pattern formed by randomly chosen locations. The research has shown that it may be connected to the local political power in the Iron Age community. Related to this are also the different settlement forms where more than one unit occurs on a site. Concerning the different natural landscapes both disparities and similarities are found when it comes to the development that precedes the given situation on the cadastral maps. The conclusion is that the recent archaeological excavations definitely have shown us a more complex situation than what was once outlined in the early years of landscape archaeology.

The Bronze Age in Middle Sweden is characterized by several key sites and monuments which have been interpreted by previous research to play an overarching role in the elite ruling system in the Mälar Valley region. King Björn’s mound (a.k.a. the Håga mound) and the hillfort Predikstolen represent one of these complexes and has been referred to as a central hub for trading between the south and east as well as a central meeting point for alliance networks throughout the Mälar Valley region. The ritual importance of the site has been particularly relevant to discussions around the mound and accompanying cult house, Hågakyrkan, since the excavation of the mound in 1902-3 by Oscar Almgren. The investigation of the mound’s central cairn dated the monument to the Bronze Age Period IV, and resulted in the discovery of one of the most spectacular burials in Sweden, including gold and bronze artefacts indicative of connections with south Scandinavia, particularly Denmark, and a ritual role typified by Kristian Kristiansen’s institutional divisions of elites based on artefact assemblages. To understand how Håga and other Bronze Age sites have attained the label of ‘ritual’ places in the landscape, a discussion is included on previous research which has defined the parameters of sacred versus profane activity utilizing theories on identity as demonstrated through material expression explored by Kristian Kristiansen (1987, 2011) and Susanne Thedéen (2004). This thesis also utilizes the ritual practice theory defined by Catherine Bell (2009) to identify the repetitive traditions which define cultic practice during the Bronze Age in Middle Sweden in order to understand the unique phenomenon of Håga as compared to other sites in the Mälar Valley region: two sites with established cultic complexes (Broby and Skeke), and two sites characterized by industrial bronze production (Apalle and Hallunda). These sites were additionally chosen based on their position along a north-south inlet system which directly connected Lake Mälaren from the eastern Baltic sea to south Scandinavia and north-western Europe. A comparative analysis of the relevant features and finds of each site as well as a brief overview of the evidence of conflict in southern Scandinavia and Europe are used to contextualize the role Håga served leading up to and following construction of the Håga mound. The delimitations and potential uses of the results are included in the discussion / Bronsåldern i Mellansverige kännetecknas av några nyckelplatser och monument vilka tidigare har tolkats av forskare att ha spelat en övergripande roll för hövdingadömet i Mälardalsområdet. Kung Björns hög (s.k. Hågahögen) och fornborgen Predikstolen utgör ett av dessa komplex och har kallats ett regionalt nav för handel mellan söder och öster, samt en central mötesplats för alliansnätverk i hela Mälardalen. Den rituella vikten har också påpekats som relevant till diskussionen kring Hågahögen och närliggande kulthuset Hågakyrkan sedan undersökningen ledd av Oscar Almgren år 1902-3. Undersökningen av högens centralrösen har daterat monumenten till bronsåldern Period IV och resulterade i upptäckande av en av de mest spektakulära begravningarna i Sverige, vilket inkluderade guld och bronsartefakter som ger indikationer på kopplingar till Sydskandinavien, speciellt Danmark, och den rituella rollen representerat av Kristian Kristiansens institutionella uppdelningar av eliter baserad på artefaktgrupper. För att förstå hur Håga och andra bronsåldersfornlämningar har märkts som ‘rituella’ platser i landskapet, diskuteras tidigare forskning som har definierat begränsningarna av sakral jämfört profan aktivitet med hjälp av teorier om identitet baserad på materiella uttryck utforskat av Kristian Kristiansen (1987, 2011) och Susanne Thedéen (2004). Uppsatsen använder sig också av rituellpraktiksteori eller s.k. ‘ritual practice theory’ definierad av Catherine Bell (2009) för att identifiera återkommande traditionerna som exemplifierar kultpraxis under bronsåldern i Mellansverige, för att kunna förstå den unika karaktär Håga har jämfört andra fornlämningar i Mälardalen: två fornlämningar med etablerade kultkomplex (Broby och Skeke) och två kännetecknade av industriell bronsproduktion (Apalle och Hallunda). De fornlämningar som har valts ut för jämförelse har också baserats på deras position längst det nord-sydliga vattenledssystemet som direkt kopplar Mälaren från Östersjön till Sydskandinavien och nordvästra Europa. En jämförande analys av relevanta anläggningar och fynd från varje fornlämning plus en kort översikt av bevisen för konflikt i Sydskandinavien och Europa används för att kontextualisera Hågas roll innan och efter byggandet av Hågahögen. Begränsningar och potentiella användingsområden av resultaten inkluderas i diskussionen.

In archaeological research, the province of Uppland has often been viewed as the northern ‘periphery’ of the Nordic Bronze Age region. At the same time, many researchers have also emphasized the distinctive and ‘independent’ regional character of Uppland and northern Mälardalen. Throughout the twentieth century, Late Bronze Age contacts between Uppland and areas to the east – especially Finland, the Baltic countries and Russia – were much discussed and played an important role in the creation of Mälardalen as a distinctive Bronze Age region. This dissertation examines how images of the Late Bronze Age in the Mälardalen region, more specifically Uppland, have been formed from the late nineteenth century until today, and how views on eastern contacts have affected interpretations of Bronze Age Uppland. The study consists of three parts: 1) A critical discussion on political dimensions of archaeology and archaeological concepts of contact, interaction, similarity and difference, with a special focus on Bronze Age research. 2) A historical examination of representations of the Late Bronze Age in Mälardalen and Uppland, including a discussion about contacts with northern Sweden and a case study of Broby, a Late Bronze Age site near Uppsala. 3) An analysis of debates on contacts between Mälardalen and areas further to the east, through case studies of bronze axes, so-called Mälar celts and Ananino celts, ceramics and inhumation burials. In the analysis, special focus is placed on the Volga-Kama region in Russia and archaeological research in Russia and the Soviet Union. The study shows that discussions on contacts and interaction between ‘East’ and ‘West’ have, in many ways, been affected by the changing political situation during the twentieth and early twenty-first centuries. Knowledge about archaeological research in Russia and the Soviet Union has been very limited among archaeologists in Sweden. In order to further investigate the character and importance of eastern contacts during the Late Bronze Age, more collaboration and exchange between researchers in the different countries is needed. Furthermore, in order to better understand eastern contacts, it is also necessary to investigate in greater depth the relations between Mälardalen and northern Sweden.