Mikroplaster och dess miljöeffekter är ett forskningsområde under utveckling. Provtagning och analysmetoder försvåras av att mikroplaster kan komma från olika råvaror, vilket innebär att dess innehåll, partikelstorlek samt densitet kan variera. Det är däremot tydligt att mikroplaster är ett problem i marina miljöer då intag och ackumulering av mikro- och makroplaster har registrerats i ryggradslösa djur, fiskar, däggdjur och fåglar. Mikroplaster kan påverka bland annat matsmältningen och reproduktionen för vattenlevande djur. Mikroplaster har även registrerats i föda som är relevant för människor, men vilka effekter mikroplaster har på människor är ännu oklart. I en rapport från år 2017 uppskattade Svenska Miljöinstitutet (IVL) konstgräsplaner till att vara den näst största kvantifierade källan till spridning av mikroplaster till miljön med 1638 – 2456 ton per år, efter slitage från däck och vägar. Fotboll är en av Sveriges populäraste sporter och antalet konstgräsplaner i landet uppgick år 2016 till 1336 stycken. Till följd av att konstgräsplaner anses som en viktig källa till spridning av mikroplaster är det viktigt att utröna orsakerna till hur och varför mikroplaster sprids från konstgräsplaner och även vilka åtgärder som kan sättas in för att minska spridningen. Syftet med denna studie är att identifiera orsakerna till spridning av mikroplaster samt att presentera åtgärder som kan minska den totala spridningen av mikroplaster från konstgräsplaner. Metodiken utgick från tidigare studier av mikroplaster i vattenmiljö och vattenprover inhämtades från två konstgräsplaners dräneringsbrunnar och från en konstgräsplans lysimetrar, vilka har samlat upp vatten som har infiltrerat genom planen. Utöver detta har även fältstudier med observationer utförts vid två konstgräsplaner och samtal med driftsansvariga har bidragit med ytterligare relevant information om hur mikroplaster kan spridas. Resultaten visar att mikroplaster sprids från konstgräsplaner och att de identifierade orsakerna till spridningen, utan inbördes storleksordning, främst är: Aktivitet på planen Borstning av planen Snöröjning Regn (vilket innebär infiltration genom planen samt ytavrinning) Dessa orsaker, samt möjliga spridningsvägar för mikroplaster från en konstgräsplan till omgivningen, har visualiserats i en konceptuell modell, figur 11. Modellen har två systemgränser; det inre systemet utgörs av själva konstgräsplanen, medan det yttre systemet utgörs av närområdet runt omkring planen och kan likställas med idrottsanläggningen. Det är endast mikroplaster som sprids från det yttre systemet ut till omgivningen som bedöms kunna ha ekologiska konsekvenser. Okulära mikroskopstudier av vattenprover från dräneringsbrunnar visade på förekomst av mikroplaster. Kvantifiering av mängden fast material som kan nå dräneringsbrunnar, där mikroplaster utgör en okänd andel, uppgick till maximalt 340 – 370 kg per år och konstgräsplan med måtten 105m×65m. Mängden mikroplaster som maximalt kan infiltreras genom en konstgräsplan ner till dess dränering kvantifierades till 0,003 kg per år och konstgräsplan med måtten 105m×65m. Detta indikerar att det kan krävas mer öppna transportvägar, exempelvis öppna brunnar, för att mikroplaster ska kunna nå dräneringsbrunnar i en större viktmässig omfattning. Kvantifieringen av övriga orsaker till spridning av mikroplaster från konstgräsplaner till omgivningen är osäker, men försiktiga uppskattningar visar på att de är viktmässigt omfattande. För att mäta och säkerställa antalet partiklar som sprids från konstgräsplaner skulle mer omfattande provtagningar och analyser behöva genomföras. Konkreta åtgärder som kan tillämpas för att minska den totala spridningen av mikroplaster från konstgräsplaner är att borsta av kläder och skor innan planen eller anläggningen lämnas, informera personer som uppehåller sig vid planerna om problematiken, täcka för brunnar vid driftsaktiviteter, strategisk hantering av snöröjning, återföra granulat från anläggningen till själva planen, installera filter i brunnar samt att tömma brunnar på vatten och material. För att sätta problemet med mikroplaster från konstgräsplaner i sitt sammanhang så är det viktigt att förstå problemet i sin helhet. Vidare studier föreslås fokusera på att kvantifiera ovan nämnda orsaker till spridning av mikroplaster från konstgräsplaner, samt att kartlägga och kvantifiera spridningen utifrån de olika spridningsvägarna. / Microplastics and its environmental impacts is a research area under development. Sampling and analysis methods are complicated by the fact that microplastics may come from different raw materials, which means that its content, particle size and density may vary. It is clear that microplastics is a problem in marine environments as intake and accumulation of micro- and macroplastics have been recorded in invertebrates, fish, mammals and birds. The microplastics may affect, among other things, the digestion and reproduction of aquatic animals. The microplastics have also been recorded in foods that are relevant to humans, but what effects microplastics have on humans is still unclear. In a report from 2017, the Swedish Environmental Research Institute (IVL) estimated artificial turf fields to be the second largest quantified source for spreading the microplastics to the environment with 1638 - 2456 tons per year, after wear of tire and roads. Football is one of Sweden's most popular sports and the number of artificial turf fields in the country in 2016 reached 1336. Due to the fact that artificial turf fields is considered an important reason for the spreading of microplastics, it becomes important to investigate the reasons why and how microplastics are spread from artificial turf fields and also what measures can be taken to reduce the spread. The purpose of this study is to identify the reasons why microplastics are spread, as well as to present measures that can reduce the overall spread of microplastics from artificial turf fields. The methodology is based on previous studies of microplastics in aquatic environments and water samples were collected from drainage wells that belonged to two artificial turf fields and from a “water-infiltration-sampler” from a third field. In addition, field studies with observations have been carried out at two other artificial turf fields, and conversations with maintenance personal have provided additional relevant information on how microplastics can be spread. The results show that microplastics are spread from artificial turf fields and the identified reasons for this spreading, without specific order of magnitude, are mainly: Activity on the field Brushing of the fields Snow plowing of the fields Rain (which means infiltration through the field as well as surface runoff) These causes, as well as possible pathways for the spreading of microplastics from an artificial turf field to the surroundings, have been visualized in a conceptual model, Figure 11. The model has two system boundaries; the inner system consists of the field itself, while the outer system is the direct area around the field and can be equated with the sports facility. It is only microplastics that are spread from the outer system to the environment which is considered to cause ecological consequences. Ocular microscopy studies of water samples from drainage wells showed presence of microplastics. Quantification of the amount of solids that can reach the drainage wells, where microplastics constitute an unknown proportion, amounted to a maximum of 340 – 370 kg per year and artificial turf field measuring 105m×65m. The maximum amount of microplastics that can infiltrate through an artificial turf field down to its drainage system was quantified to 0,003 kg per year and artificial turf of 105m×65m. This indicates that more open transport routes, such as open wells, could be needed to allow microplastics to reach drainage wells to a greater extent. The quantification of other causes for the spreading of microplastics from artificial turf fields to the environment area is uncertain, but careful estimations show that they are weighty comprehensive. To measure and secure the number of particles that are spread from artificial turf fields, more extensive sampling and analysis would have to be carried out.

Fenomenet mikroplaster har på senare tid blivit allt mer uppmärksammat i jord och sediment, varje dag kommer nya artiklar om mikroplasternas förekomst eller verkan. Intresset har ökat markant för mikroskopiska skräppartiklar i miljön. Mikroplast definieras som plastpartiklar mindre än 5 mm. Det har konstaterats ha en skadlig påverkan på organismer (Lassen et al., 2015). Det är ett stort miljöproblem som mikroplasterna skapar då det har visat sig ge skadliga effekter på vattenlevande organismer speciellt. Organismerna förväxlar mikroplaster med plankton och får i sig mikroplaster istället för föda. Det har inte gjorts större studier på hur marklevande organismer påverkas av dessa mikroplaster, men det misstänks även kunna innebära problem när slam sprids på åkermark. För att analysera mikroplaster måste dessa isoleras. Målet med detta arbete var att kunna separera dem från det övriga materialet. Detta gjordes genom att man tillsatte olika kemikalier vid olika temperaturer och förhållanden för att undersöka hur mikroplasterna påverkas av olika omständigheter. Provtagningen för sediment skedde på en och samma hamnbassäng som hade ett djup på 0 – 0,3 meter och jorden som undersöktes inköptes på Plantagen i Uppsala. Proverna delades upp i hanterbara mängder inför processen som bestod av olika steg. Det var känt sedan innan vilka kemikalier det rörde sig om, både när det gäller separationslösning och digereringsmedel. De vanligaste separationslösning var natriumklorid, kalciumklorid, zinkklorid och natriumjodid. I denna studie undersöktes dock bara natriumklorid och kalciumklorid, då både zinkklorid och natirumjodid visat sig påverka miljön negativt och eftersom det åtgår flera hundra gram salt per prov ansågs det inte nödvändigt att undersöka dessa två. Efter närmare undersökning så visade det sig att kalciumklorid hade bäst densitet på 1,4 g/cm3  vilket gjorde att oönskade partiklar sjönk till botten och de fyra vanligaste plasterna (PE, PET, PP och PVC) hade möjlighet att flyta upp till ytan. Med hjälp av separationskolonnen (se figur 2), som användes i denna studie, kunde den översta fasen enkelt dekanteras från övriga provet med hjälp av ventilen som delade upp kolonnen. Eftersom separationskolonnen inte kunde hantera stora provmängder undersöktes alternativa separationstekniker men eftersom dekanteringssteget är kritiskt så lämpade sig inte de andra alternativen. När det kommer till digereringsmedel så var det natriumhydroxid, salpetersyra och väteperoxid som undersöktes. Digereringsstegets uppgift är att lösa upp övrigt material i provmatrisen såsom organiskt material. Det var viktigt att testa en bas, en syra och ett oxidationsmedel för att veta hur plasterna reagerade. Vidare så kombinerades dessa digereringsmedel med olika temperaturer om 25 °C, 50 °C och 80 °C. I figur 3 visar diagrammet att väteperoxiden inte undersöktes vid 80 °C, det beror på att det är så pass mycket annat material i sediment och jord att riskerna var för höga, det är okänt hur häftiga reaktioner detta kan skapa. Det visade sig att salpetersyra vid 50 °C lämpade sig bäst för att lösa upp så mycket som möjligt av matrisen utan att påverka de fem vanligaste plasterna för vidare analys. Eftersom storleken på mikroplasterna sträcker sig över 0–5 mm filtrerades proverna genom tre filter. Ett grovt filter på 1 mm maskstorlek, ett filter på 100 μm och det minsta filtret på 10 μm. Den grövsta filtret kunde utvärderas visuellt med ögat och därifrån räkna antal plastpartiklar, filtret på 100 μm utvärderades under stereomikroskop och partiklarna som kunde tänkas vara plast plockades ut och sattes på en bit koltejp som fick genomgå en SEM-analys för att fastställa vilka partiklar som var plast. Sista och minsta filtret på 10 μm går igenom SEM-analysen direkt för att de är så pass små partiklar och genom att titta på sammansättningen av ämnen på enskild artikel kunde bedömningen göras ifall det var en plastpartikel, mineral eller organiskt material. / The phenomenon of micro plastics in soil and sediment has recently become more and more noticeable and every day new articles are published about the presence and effects of micro plastics. The interest has also increased significantly for micro plastic litter particles in the environment. The definition of micro plastic particles is that they are smaller than 5 mm in size. The finished and ongoing studies have shown that the micro plastics have a bad effect on the environment (Lassen et al., 2015). It has become a very big environmental problem that the micro plastics created as it has been shown to produce harmful effects on aquatic organism in particular. What happens is that the aquatic organism confuses micro plastics with plankton and they devour the micro plastics instead of food. Unfortunately, there is no major study when it comes to soil-based organism, but it can be said that they are also affected by this problem since micro plastics in soil and sediment is spread on arable land. To be able to analyze micro plastrics, these has to be isolated from other particles. This was done by adding different chemicals at different temperatures and conditions to investigate how the micro plastics are affected by different circumstances. The important part for the micro plastics is to stay true to its original form or shape even after going through different steps throughout the procedure. The sediment samples occurred from the same harbor basin that has a depth of 0 – 0.3 meters and the soil was purchased from Plantagen in Uppsala. The samples were divided into manageable amounts for the procedure to operate without complications. Studies have already shown that the chemicals that are best suited for both separation and digestive solution was sodium chloride, calcium chloride, zinc chloride and sodium iodide. In this study, however, only sodium chloride and calcium chloride were investigated, as both zinc chloride and sodium iodide did show a significant impact on the environment and furthermore required several grams of salt per sample thus they both got excluded from this study. After closer examination, it was clear that calcium chloride had the best density of 1.4 g/cm3  which was enough to separate the unwanted particles to fall to the bottom (sediment) and the four most common plastics e.g. PE, PET, PP and PVC, to float to the surface. The fractionating column (figure 2) used in this study, the top phase could easily be separated from the rest of the solution by closing the valve dividing the column. Since the fractionating column was unable to handle large number of samples, alternative separation techniques were investigated, but since the decantation step is critical, the other options were not fitted in this study. The next step in the procedure was digesting the rest of the materials in the matrix. The digestive agents, sodium hydroxide, nitric acid and hydrogen peroxide were investigated. The purpose of the digestion step was to dissolve other materials in the sample matrix e.g. organic material. It was important to investigate a base, an acid and an oxidant to really know how the micro plastic reacts. Furthermore, these digestives were combined with various temperature of 25 °C, 50 °C and 80 °C. The reason why hydrogen peroxide doesn’t have an 80 °C in the charts, figure 3, is because of the unknown reactions that could occur, since the samples of sediment and soil, contains a large amount of other materials. The decision was made to use nitric acid at 50 °C, it was most suitable for dissolving as much as possible without affecting the five most common plastics for further analysis. Since the size of micro plastics extends over 0 – 5 mm, the samples were filtered through three filters. A filter of 1 mm mesh size, a filter of 100 μ m and the smallest filter of 10 μ m. The biggest was easily evaluated by looking at the particles to decide which are plastics and not. The 100 μ m-filter was evaluated under stereo microscope and the particles that could be plastic were picked up and glued on a piece of carbon tape which then went through a SEM-analysis to determine which of these hand-picked particles were plastics and not. The final and smallest filter, 10 μm, passed through the SEM-analysis directly, these particles were too small to evaluate with the stereo microscope. By looking at the composition of the substances on a single particle, the assessment could be made if it was plastic, mineral or organic material. The important part with the evaluation made with the eye to identify which particle is plastic or not was by adding external stress, e.g. pressure, heat and other factors. It is known that plastics has a characteristic appearance, usually thread-shaped with a smooth surface. By gauging the, what we think is plastic, it could easy be decided if it’s a plastic or not. As we know, plastic has a trait of going back to its original state. If the particle caused by the external stress returned to its original form, it was considered a plastic, however if it remained deformed it was eliminated. The 100 μm is evaluated by stereo microscope and SEM-analysis, the particles that looks like plastic were picked up and glued on a carbon tape that was analyzed by the SEM-analysis. What made the SEM suitable for this study is that by looking at the composition of the substances on a single particle, the evaluation went quick by looking at the spectra. The smallest filter, 10 μm, was evaluated directly in the SEM-analysis. Using its electrons drawn to different particles of different composition, a spectrum could be produced and evaluated in the vase of a micro plastic or not, if the particle gave rise to carbon and oxygen alone onthe spectrum, it can be a micro plastic.

Dagens intensiva användning av plast genererar mikroplaster som på olika sätt sprids ut i vår omgivning och medför risker för naturliga system världen över. Dessa mikroplaster härrör från bland annat hushåll, industrier och deponier, och färdas ofta med avloppsvattten och i viss utsträckning dagvatten till reningsverk. Där renas vattnet och en stor del av mikroplasterna ansamlas i det slam som bildas i samband med vattenreningen. Slammet består till stora delar av organiskt material och näring, och betraktas ofta som en resurssnarare än avfall. Cirka 50 % av det slam som bildas i europeiska reningsverk används som gödningsmedel inom jordbruk. Det innebär att slamgivor potentiellt är källor för spridning av stora mängder mikroplast. Idag är kunskapen om mikroplaster i slam relativt liten och en standardiserad metod för extrahering av mikroplaster ur slam saknas, vilket begränsar möjligheten att se problemets magnitud. Detta examensarbete strävar efter att bidra till utformandet av en sådan metod, och undersöker förekomsten av mikroplaster i slam från Ekeby reningsverk i Eskilstuna och Käppalaverket på Lidingö utanför Stockholm med hjälp av två olika metoder. De båda metoderna kombinerar oxidativ nedbrytning med hjälp av fenton-reagens och densitetseparering för att skilja mikroplaster från organiskt och inorganiskt material. Skillnaden mellan de olika metoderna är att den ena innehåller ett oxiderande moment och den andra två. Rapporten behandlar huruvida det extra oxiderande momentet har någon betydande skillnad för utvinningen av mikroplaster ur slam, samt om förekomsten av mikroplasterskiljer sig åt mellan slam från de två olika reningsverken. Resultaten visar att det finns en skillnad mellan de två extraheringsmetoderna samt viss skillnad mellan förekomsten av mikroplaster i de olika slammen. I rapporten diskuteras huruvida skillnaden mellan resultaten av de två olika metoderna beror på det extra oxiderande momentet, eller andra tillkommande effekter. Vad gäller mikroplasters förekomst i slam från de olika reningsverken fastslås att de skiljer sig åt kvantitativt, och i viss mån även kvalitativt.

Over the past decade, research on microplastic pollution has gained significant attention. Research regarding microplastic occurrence in freshwater fish, however is still scarce. While possible pathways have been investigated, passive transfer via ingestion of prey, and possible bioaccumulation in different organs remains relatively unstudied. The scope of the work presented here was to examine microplastic occurrence in brown trout (Salmo trutta) and its main prey European smelt (Osmerus eperlanus) from Lake Vänern, Sweden. Further, my aim was to investigate for microplastics different organs such as stomach, liver, heart and intestine. Brown trout were collected by sport fishermen at sport fishing contests in Lake Vänern. All dissected organs were treated with hydrogen peroxide (H2O2) and particles were analysed and identified using Fourier transform infrared spectroscopy (FTIR). Microplastics were found in 94% of brown trout with 43% coming from the intestine, 41% from the stomach and 16% from the gastrointestinal tract of smelt. There was a significant difference in microplastic abundance between organs. No microplastics were fund in the liver or heart of brown trout. Fibres were the most abundant shape (95%) and black the most occurring colour (44%). The most abundant polymer types were neoprene, chlorosulfonated polyethylene and hydrogenated nitrile rubber and the smallest analysed particle was 100 m while the largest was 4.9 mm. In conclusion, my study confirmed the presence of microplastics in brown trout and its main prey from Lake Vänern, Sweden. Future research should focus on prey fish and different organs to give a better understanding of trophic transfer within the aquatic food web, and its possible bioaccumulation. / Under det senaste decenniet har forskningen om mikroplastföroreningar fått stor uppmärksamhet, men det finns fortfarande få undersökningar om mikroplastens förekomst i sötvattensfisk. Även om möjliga vägar har undersökts, är forskning på passiv överföring via intag av bytesdjur och eventuell bioackumulering i olika organ fortfarande relativt outforskat. Syftet med det arbete som presenteras här var att undersöka förekomsten av mikroplaster i öring (Salmo trutta) och dess huvudsakliga bytesdjur europeisk nors (Osmerus eperlanus) från Vänern, Sverige. Vidare var mitt mål att undersöka om det fanns mikroplaster i olika organ som mage, lever, hjärta och tarm. Öring samlades in av sportfiskare vid olika sportfisketävlingar i Vänern. Alla dissekerade organ behandlades med väteperoxid (H2O2) och partiklar analyserades och identifierades med hjälp av Fourier transform infraröd spektroskopi (FTIR). Mikroplaster hittades i 94 % av öringarna, där 43% kom från tarmen, 41% från magsäcken och 16% från mag- och tarmkanalen hos nors. Det fanns en signifikant skillnad i mikroplastmängden mellan organen. Inga mikroplaster hittades i lever eller hjärta hos öring. Fibrer var den vanligaste formen (95%) och svart den vanligaste färgen (44%). De vanligaste polymertyperna var neopren, klorsulfonerad polyeten och hydrerat nitrilgummi. Den minsta analyserade partikeln var 100 m medan den största var 4,9 mm. Sammanfattningsvis bekräftar min studie förekomsten av mikroplaster i öring och dess huvudsakliga föda från Vänern, Sverige. Framtida forskning bör fokusera på bytesfiskar och olika organ för att ge en bättre förståelse för trofisk överföring inom den akvatiska näringsväven, såsom möjlig bioackumulering.

Studien undersöker det kritiska problemet med mikroplastföroreningar och presenterar en innovativ lösning genom att utveckla en hållbar tandborste av Salvadora persica, även känd som Miswak. Arbetet inleds med en bakgrundsbeskrivning, där plastanvändning och dess miljöeffekter granskas ingående. Syftet är att skapa en estetiskt tilltalande och funktionell tandborste som främjar en miljömedveten livsstil och minskar mikroplastföroreningarna. För att uppnå detta mål följer studien en omfattande designprocess och fokuserar på att utforska användningen av Salvadora persica i tandvårdsprodukter. Metoden omfattar både kvalitativ och kvantitativ forskning, inklusive fokusgruppsessioner och laboratorieexperiment, för att förstå användarbehov och utveckla prototyper. Resultaten visar att det är möjligt att skapa en hållbar och effektiv tandborste av Salvadora persica. Genom att testa och utveckla prototyper identifierades nyckelelement som optimerar användarupplevelsen. Den slutliga produkten blev en innovativ tandborste, Miborste, där skaftet är tillverkat av biologiskt nedbrytbart bambu och borsthuvudet av utbytbara miswak-fibrer från Salvadora persica, en allt-i-ett-lösning. Miborste ersätter tandvårdsprodukter som tandborste, tandkräm och munvatten. Studien betonar vikten av att skapa produkter som inte bara är hållbara, utan även möter konsumenternas behov och preferenser. Slutresultatet är en tandborste som kan bidra till hållbar konsumtion, inspirera till en miljömedveten livsstil och samtidigt erbjuda ett hälsosammare alternativ till plasttandborstar. / The study investigates the critical issue of microplastic pollution and presents an innovative solution by developing a sustainable toothbrush made from Salvadora persica, also known as Miswak. The work begins with a background description where the use of plastics and their environmental impacts are thoroughly examined. The aim is to create an aesthetically appealing and functional toothbrush that promotes an environmentally conscious lifestyle and reduces microplastic pollution. To achieve this goal, the study follows a comprehensive design process and focuses on exploring the use of Salvadora persica in dental care products. The method includes both qualitative and quantitative research, including focus group sessions and laboratory experiments, to understand user needs and develop prototypes. The results demonstrate that it is possible to create a sustainable and effective toothbrush from Salvadora persica. Through testing and developing prototypes, key elements were identified that optimize the user experience. The final product is an innovative toothbrush, Miborste, with a handle made from biodegradable bamboo and a brush head of replaceable miswak fibers from Salvadora persica, an all-in-one solution. Miborste replaces dental care products such as toothbrushes, toothpaste, and mouthwash. The study emphasizes the importance of creating products that are sustainable, but also meet consumer needs and preferences. The end result is a toothbrush that can contribute to sustainable consumption, inspire an environmentally conscious lifestyle, and offer a healthier alternative to plastic toothbrushes.

Material av plast är praktiska och användbara, vilket medför att de återfinns i många produkter som används i vardagen. På grund av dess egenskaper har framställning av produkter och användning av plast ökat sedan massproduktionen av plast började. Mikroplast definieras som plastobjekt med en storlek mindre än 5 millimeter. Eftersom att material av plast förekommer i många produkter så har det lett till en spridning av mikroplast som påträffas på flertalet platser i naturen runtom i världen. Svenska Miljöinstitutet, IVL, har granskat kartlagda uppkomstkällor till och spridningen av mikroplaster i Sverige. De två största landbaserade källorna till mikroplast är slitage av vägbanor och däck respektive mikroplast från konstgräsplaner. Utifrån kartläggningen sker spridning vidare till omgivningen och därför är det angeläget att undersöka belastningen som kan förekomma i dagvattnet från dessa källor. I den här studien har mängden mikroplast undersökts med en minsta storleksfraktion på 100 mikrometer i dagvatten från trafikvägen Bolandsgatan och konstgräsplanen Stenhagens IP i Uppsala. Provtagning utfördes på dagvatten i dagvattenbrunnar genom att ta stickprov och med en provtagare som möjliggjorde flödesproportionell provtagning. Insamlade prover filtrerades där mikroplast sedan analyserades visuellt i stereomikroskop. Analysen av mikroplast kombinerades även med ett smälttest. I undersökningen av den trafikerade vägen Bolandsgatan var 98 % av alla partiklar svarta. De svarta partiklarna kategoriserades som mikroplast som har uppkommit i samband med slitage av vägtrafik. Vid undersökning av konstgräsplanen Stenhagens IP påträffades ett gräsfragment som kategoriserades som mikroplast från konstgräsplanen.  Mikroplastmängden i dagvatten från den trafikerade vägen Bolandsgatan erhölls till 33 kg/år. Emissionsfaktorn för blandad trafik beräknades till 2,2∙10-5 kg/fordonskm. Emissionsfaktor för mikroplast från däck, som beräknats utifrån mätningar i dagvatten från vägtrafik, har inte presenterats i tidigare studier. Från vägtrafiken i Uppsala kommun och Sverige erhölls mängden till 27 000 kg/år respektive 1,5∙106 kg/år. Från konstgräsplanen Stenhagens IP var mängden mikroplast 6,3∙10-2 kg/år. Från konstgräsplaner i Uppsala kommun och Sverige erhölls mängden till 0,56 kg/år respektive 48 kg/år. Vid beräkning av mikroplastmängder finns det en osäkerhet i bestämningen av volymen, ökar partikelradien med en faktor 2 så ökar volymen 8 gånger. Enligt den här studien är mikroplastmängder från vägtrafik i Sverige ungefär 5 gånger mindre än Naturvårdsverkets uppskattning, mängder från konstgräsplaner i Sverige är ungefär 30-50 gånger mindre än Naturvårdsverkets resultat. / Materials made from plastic are practical and durable, therefore plastic is found in many every day products. Because of the properties of plastics, the manufacturing of products and usage of the material has increased consequently leading to the creations of microplastics in varying sizes. The definition of microplastics is plastic materials with a size smaller than 5 millimeters. Because of a huge prevalence in products the consequence is microplastics being found on many places in nature around the world. The Swedish Environmental Research Institute, IVL, has been assigned by the Swedish Environmental Protection Agency to review identified origins and the pathways of microplastics in Sweden. According to the study the largest source of microplastics from outdoor activities on land is from road wear and the abrasion of tyres followed by artificial turfs. Since microplastics are presumed to be spread to the environment, it is of concern to investigate potential microplastic load in storm water from these sources. The investigation of microplastic amounts has been studied in sizes ≥100 micrometres in storm water from the traffic road Bolandsgatan and the artificial turf Stenhagens IP in Uppsala. Samples were collected, using random sampling and with an automatic sampler enabling flow proportional sampling. Filtration of collected water samples were carried out followed by analysing microplastic visually in a stereo microscope. The analyses of microplastics were also combined with a melting test. In the study of the traffic road Bolandsgatan 98 % of all particles were black colored. The black colored particles were identified as microplastic originated from road wear. When studying the artificial turf Stenhagens IP a grass fragment was identified as microplastic originated from the artifical turf. Microplastic amounts from the traffic road Bolandsgatan are 33 kg/year. The emission factor for mixed fleet is 2.2∙10-5 kg/vehicle km. An emission factor for microplastic from road traffic has not been presented in other studies before. The amount of microplastics from road traffic in Uppsala was estimated to 27 000 kg/year and in Sweden to 1.5∙106 kg/year. From the artificial turf Stenhagens IP the amount was 6.3∙10-2 kg/year. By upscaling the amounts of microplastics from artificial turfs in Uppsala and Sweden the amounts were estimated to 0.56 and 48 kg/year, respectively. According to this study, the spread of microplastic from road traffic in Sweden is 5 times less than the estimated value and the amount from artificial turfs is 30-50 times less compared to the investigation by the Swedish Environmental Protection Agency.

The consequences of microplastics spreading from surfaces made from molded rubber granules has a negative impact on our ecosystems, plants, and other living organisms. As our understanding of these negative environmental impacts grows, the need to shape and enforce effective measures to reduce this spread also increases. This creates a challenge for the political environmental management on both a national and municipal level. This study investigates the condition of Swedish municipalities and the possibilities they have to take effective measures to reduce the spread of microplastics in facilities that use molded rubber granules, in a time when both knowledge and experience of molded rubber granules is still limited. The study also examines whether the municipality’s participation during the forming of new environmental policies impacts the final outcome. The theory is based on implementation and participitation in management and politics. The results are based on interviews with representatives from nine Swedish municipalities, all geographically spread out and of varying size. Even if the accountable party at the municipalities admitted that their surfaces made from molded rubber granules spread microplastics, they lacked knowledge on the spread’s environmental impact. Both lack of sufficient resources and possibility to take effective action due to politically conflicting goals, confirmed several of the challenges connected to participation and implementation within politics. The study finds that the lack of knowledge on the environmental impact of molded rubber granules, the municipalities’ limited resources and the conflicting goals between the requirements of accessibility and environmental requirements affect the municipalities’ possibilities to implement measures through an environmental policy. Through an increased cooperation between state and municipalities during the forming and implementation of environmental policies the goal fulfillments would likely improve. / Effekterna av mikroplastspridning från ytor av gjutet gummigranulat påverkar både ekosystem, växter och levande organismer negativt. I takt med att förståelsen för mikroplasters negativa miljöpåverkan ökar växer behovet av att utforma och vidta effektiva åtgärder för att minska mikroplastspridningen. Detta utmanar den politiska miljöstyrningen på både statlig och kommunal nivå. Studien undersöker svenska kommuners förutsättningar för att vidta åtgärder som motverkar spridning av mikroplast från anläggningar med gjutet gummigranulat. Denna studie undersöker också hur kommuners deltagande vid utformning av nya miljöpolicys kan påverka måluppfyllnaden. Den teoretiska ramen utgörs av genomförande och deltagande inom politik och förvaltning. Resultatet baseras på intervjuer med representanter för nio geografiskt spridda svenska kommuner av varierande storlek. De ansvariga på kommunerna var medvetna om att deras ytor av gjutet gummigranulat sprider mikroplast men saknade djupare kunskap om miljöeffekterna av mikroplastspridningen. Otillräckliga ekonomiska resurser och politiska målkonflikter är några av de utmaningar som är kopplade till deltagande och genomförande inom politik och förvaltning. Kommunernas inställning till alternativa material såsom gjutet korkgranulat och åtgärder genom granulatfällor var positiv. Studien finner att bristen på kunskap om gjutet gummigranulats miljöeffekter, kommunernas resursbegränsningar och målkonflikten mellan tillgänglighetskrav och miljökrav påverkar kommunernas förutsättningar att implementera åtgärder genom en miljöpolicy. Med ett ökat deltagande genom samverkan mellan statlig och kommunal nivå vid utformning och implementering av miljöpolicys skulle måluppfyllnaden sannolikt förbättras.

Mikroplast är ett begrepp som förekommer allt mer frekvent i media och medför stor förvirring kring var det kommer ifrån och varför det är skadligt. Naturvårdsverket har listat de sju största faktorerna till emission av mikroplast i Sverige, där hushållstvätt av syntetfiber är en utav dem. Mikroplast är små plastfragment (1 nm- 5 mm) och härstammar inte bara från syntetfiber, utan från bland annat däckslitage, allmän nedskräpning och fiskeverktyg. Vid hushållstvätt sprids partiklarna via avloppsvattnet, genom reningsverk och hamnar till slut i havet där de drar till sig miljöfarliga kemikalier och skadar vattenlevande organismer. Den här studien utreder textilföretags miljökommunikation angående mikroplast gentemot kund samt vad det finns för råd och direktiv från organisationer och myndigheter för textilföretag att tillgå vid dess generering av mikroplast. Studiens ambition är att kunna förmedla samlade riktlinjer till textilföretag som kan appliceras till deras verksamhet. Studien stöds utav RISE IVF och MinShed projektet och kommer genomföras med hjälp av litteratur-, enkät-, och intervjustudier. Resultatet som tagits fram genom uppsatsen visar att textilföretag generellt inte kommunicerar mikroplast gentemot kund. Det här beror på den, än så länge, bristfällig forskning som finns tillgänglig angående emission av mikroplast. Textilföretag upplever att de inte har tillräckligt med information för att ta långsiktiga beslut som kan förbättra dess hantering av mikroplast. Avsaknaden av standardiserade testmetoder över hur mycket olika syntetfiber fäller är det som textilföretag upplever saknas. Resultatet visar också att organisationer och myndigheter överlag inte ger några råd och direktiv till specifikt textilföretag. Utifrån de resultat som presenteras från det underlag som grundat sig från litteratur-, enkät-, och intervjustudier, kan författarna dra slutsatsen att rapporten inte kommer bidra med rekommendationer till textilföretag. Författarna uppmanar till vidare forskning inom ämnet, främst angående utveckling av filter i tvättmaskiner, som skulle kunna hindra mikroplast att spridas ut i havsmiljön via avloppsvattnet. / Microplastic waste is something that is featured more and more frequently in media today. There is a lot of confusion, due to the focus in the media, on what microplastic waste actually is and in what way it is harmful to the environment. The Environmental Protection Agency has listed the seven biggest sources to microplastic shedding and it shows that household laundry of synthetic fibers is one of them. Microplastic waste, or microplastics, are small plastic fragments (1 nm- 5 mm) and originate not only from synthetic fibers, but from tire wear, general plastic waste and fishing tools. During household laundry, the synthetic fibers shed microplastic that travels through the wastewater and sewage treatment plants before it finally ends up in the ocean where they have the potential to attract hazardous chemicals and damage aquatic organisms.    This study examines textile companies environmental communication regarding microplastics towards their customer and what kind of guidelines different organizations, institutes and authorities offer to textile companies regarding their generation of microplastics. The ambition of the study is to gather overall guidelines to textile companies that can be applied to their businesses. The study is supported by RISE IVF and the MinShed project and has been accomplished by literature-, questionnaire-, and interview studies. The outcome of the study shows that textile companies generally do not communicate about microplastics to their customer. This is due to the, so far, inadequate research regarding microplastic shedding. Textile companies experience that they do not have enough information to make long-term decisions that can improve their microplastic management, since there is no standardized test methods for fabrics available. The result also shows that organizations and authorities generally do not provide guidelines specific to textile companies. Based on the result from the study, the writers will not accomplish to gather guidelines to textile companies regarding microplastic management. The writers request further research on microplastics, primarily regarding the development of filters in washing machines, which could prevent microplastics from spreading out into the marine environment via the wastewater.

Plast och mikroplaster i natur, hav och vatten är ett stort globalt problem. Då plast i olika former förekommer i många olika produkter leder detta till att det skapas stora volymer plaster som kan spridas ut i naturen från många olika emissionskällor. Plast har ingen säker nedbrytningstid och påverkar då omgivningen under mycket lång tid då plast som bryts ned bildar mikroplaster över tid. Mikroplaster kan även tillverkas för olika ändamål som exempelvis gummigranulat. Detta examensarbete är en litteraturstudie angående mikroplaster i Hudiksvalls kommun med en avgränsning mot fyra av de större utsläppskällorna, mikroplaster från konstgräsplaner, nedskräpning, tvätt av syntetiska textilier samt mikroplaster som uppkommer vid slitage av däck och vägmarkeringsfärger.   Rapporten visar även på ungefärlig storlek på utsläppen från källorna i Hudiksvalls kommun samt åtgärdsförslag med en föreslagen prioriteringsordning. Resultatet visar att det finns förhållandevis stora utsläpp av mikroplaster inom kommunen, dock finns möjligheten att reducera vissa utsläppskällor med förhållandevis enkla och kostnadseffektiva medel. Utsläppen från konstgräsplaner i kommunen kan med följande åtgärder reduceras kraftigt. Skoborstar i närheten av konstgräsplanen, granulatfällor i närliggande dagvattenbrunnar vilka samlar upp eventuellt gummigranulat som annars hamnat i dagvattnet, en barriär vid sidan om planen för att hindra spridning till närliggande områden. När det gäller de lokala utsläppen av nedskräpning, slitage av däck och vägmarkeringar samt tvätt av syntetiska textilier krävs fler studier och undersökningar för att få mer exakta lokala utsläppsdata och för att få information om var mikroplasterna tar vägen efter de lämnat vägbanan vid slitage av däck och vägmarkeringar. Några källor som exempelvis mikroplaster från konstgräsplaner går att åtgärda fysiskt medan de andra tre utsläppskällorna kräver mer information eller ändrade vanor och mönster för att åtgärderna ska få större inverkan. Exempel kan vara att minska användandet av lastbilar vid tunga transporter och att öka användningen av kollektivtrafiken för att minska bilkörningen. Kommunen har som intention att följa agenda 2 030, vilket är globala mål beträffande ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. I Sverige och Hudiksvall har miljömålen preciserats i syfte att tydliggöra de viktigaste åtgärderna. Hudiksvall är sedan 2 002 en ekokommun vilket innebär att alla beslut ska innefattas av hållbarhetsprincipen, nya sätt att tänka ses som viktigt. Framtida studier angående mikroplaster och dess spridningsvägar krävs för att få mer specifika lokala data för att på så sätt kunna arbeta aktivt för att minimera dessa utsläpp oavsett storlek och källa. / Plastic and microplastics in nature, sea and water are a major global problem. Because plastics in different forms are present in a big variety of products, this leads to a big volume of plastics that can be spread out to nature from different emission sources. Plastics do not have a sure degradation time; plastics can, therefore, affect the environment for a very long time due to the formation of degraded plastics microplastics over time. Microplastics can also be manufactured as such, in the form of, for example rubber granules. This thesis is a literature study of microplastics in the municipality of Hudiksvall, with a delimitation of four of the following major emission sources of microplastics, artificial turf, littering, washing of synthetic fibres textiles and wire tear and road marking paint. The rapport is also showing the approximate quantity of the emissions from the sources above in the municipality of Hudiksvall together with proposed actions with a proposed priority order. The results show the emissions within the municipality to be relatively large, however, it is possible to greatly reduce some of the emissions with relatively simple and cost-effective means. The emissions from artificial turf can be greatly reduced with the following actions. Shoe brushes near the artificial grass, granular traps in the nearby stormwater drains for collection of rubber granular that otherwise would have ended up in the stormwater. The third action is a barrier at the sides of the artificial turf to prevent the spreading of rubber granular to nearby areas. More studies are needed regarding the emissions from littering, wire tear and road marking paints and washing of synthetic textiles to find more secure local and regional data and to get more data of what happens to the microplastics after it leaves the roads. The emissions of microplastics from artificial turfs can physically be addressed while the other three emission sources require both more information and changed habits and patterns to give a bigger impact to the measures.  Some examples may be to reduce the use of trucks for heavy transport and use trains to a greater extent. Another is to increase the use of public transport to reduce the use of cars. The municipality of Hudiksvall intends to follow Agenda 2 030, which is several global goals for economic, social, and ecological sustainability. In Sweden and Hudiksvall the environmental goals have been even more specified to clarify the most important measures. Hudiksvall municipality is an eco-municipality since 2 002. That means all decisions must be included in the sustainability principle, new ways of thinking are seen as important. Future studies of microplastics and its emission pathways are required to get more specific local data to be able to work actively to reduce the emissions regardless of the size or source.

Microplastics is a growing problem for the environment and the risk that microplastics reaches our food and water is constantly increasing. Microplastics also affects animal life and it is more and more common that fishes, birds and even whales dies because of malnutrition since their stomachs are full of microplastics. The purpose of this project is to eliminate the generation and spreading of microplastics from the plastic industry. This is done by developing a method to locate where microplastics is generated and finding solutions on how they can be contained. The project has been conducted in collaboration with Tarkett Ronneby where a mapping of their facilities has been made, showing where they generate and spreads microplastics. The project has also included generating ideas and solution on how to solve the issues with microplastics at Tarkett Ronneby and other plastic industries. The method on how to eliminate the spread of microplastics from the plastic industry consists of ten different steps. The method including different protocols and a step by step template including everything from finding where microplastics are generated to implement solutions to eliminate the spread of microplastics. This method can be used not only by Tarkett Ronneby but also on other companies and factories with similar production and problems. / Mikroplaster är ett allt växande problem för miljön och riskerar att i allt större utsträckning hamna i maten vi äter och vattnet vi dricker. Det påverkar även djurliv och det är allt vanligare att fiskar, fåglar och till och med valar dör på grund av undernäring, på grund av att deras magar är fulla av plast. Syftet med detta projekt är att minska utsläppet av mikroplaster från plastindustrin genom att ta fram en metod för att lokalisera och åtgärda utsläpp av mikroplaster. Projektet har gjorts i samarbete med Tarkett Ronneby där en kartläggning av deras fabrik och vart de genererar mikroplaster har genomförts. Även lösningsförslag och åtgärder för att minska utsläpp av mikroplaster har tagits fram, dels på Tarkett Ronneby men som även andra aktörer inom samma bransch kan implementera. Metoden för att eliminera utsläpp av mikroplaster från plastindustrin består av tio steg som innefattar bland annat olika protokoll och inkluderar allt från att lokalisera utsläpp till att åtgärda dessa. Denna metod är applicerbar på alla plastindustrier, både som producerar plastgranulat men också som använder plast för att tillverka andra produkter.