Sowohl im nationalsozialistischen Deutschland als auch in der DDR, die als „Erziehungsstaaten“ eine zweckfreie, an der Persönlichkeitsentfaltung des Individuums ausgerichtete Sozialisation im Sinne von humanistischer Bildung nicht als Leitbild der Volkserziehung anerkannten, war die Wehrerziehung von Kindern, Jugendlichen und jungen Erwachsenen ein wichtiges Erziehungsziel und damit ein bedeutendes Element der politischen Sozialisation. Im Nationalsozialismus diente diese Wehrerziehung zum einen der Prägung der männlichen „Volksgenossen“ zum Idealtypus des „politischen Soldaten“, zum anderen der tatsächlichen Kriegsvorbereitung. Auch in der DDR war die Wehrerziehung sowohl ein wesentlicher Aspekt der ideologischen Sozialisation und der Erziehung zur „sozialistischen Persönlichkeit“ als auch Teil der konkreten Vorbereitung auf einen später im Rahmen der allgemeinen Wehrpflicht zu leistenden Grundwehrdienst. Vor diesem Hintergrund sollte die vorliegende Arbeit ein wichtiges Teilstück des Vergleichs von NS- und DDR-Wehrerziehung leisten, indem sie die schulische Wehrerziehung in den Blick nimmt und dazu die Schulbücher beider Regime in einer Kombination aus quantitativer und hermeneutischer Analyse auf ihre wehrerzieherischen Inhalte und die Mechanismen ihrer Vermittlung untersucht. Die Untersuchung ergab, dass sowohl in der NS- als auch in der SED-Diktatur die allgemeinbildenden Schulen zur ideologischen Indoktrination und zur Manipulation der Schüler genutzt wurden. Wehrerziehung gehörte zu den zentralen Inhalten dieser ideologischen Indoktrination und weist erhebliche Schnittmengen mit der beabsichtigten Prägung der Schüler zu nationalsozialistischen „Volksgenossen“ bzw. zu „entwickelten sozialistischen Persönlichkeiten“ auf. Der Gesamtumfang der Wehrerziehung ist in den NS-Schulbüchern deutlich höher als in den Schulbüchern der DDR – in den Büchern aller untersuchten Fächer, die sowohl im Dritten Reich als auch in der DDR auf dem Lehrplan standen, enthalten die NS-Schulbücher erheblich mehr Wehrerziehung. Zentrales Motiv zur Stärkung eines Wehrwillens ist in der NS-Wehrerziehung die heroisierende Darstellung mutiger, tapferer und auch den eigenen Tod nicht scheuender deutscher Kämpfer und Krieger als wehrerzieherische Vorbilder. Umfangreiche Schilderungen kriegerischer „Heldentaten“ sollten bei den Schülern den Wunsch wecken, diesen Vorbildern nachzueifern und sich in einer ähnlichen Situation entsprechend zu verhalten. Gerade nicht bzw. nur am Rande thematisiert wird die Legitimation des jeweiligen Kampfes oder die Motivation der „Helden“. Die Vorbildfunktion bezieht sich ausschließlich auf ihr äußeres Verhalten in der konkreten Kampfsituation, das die Schüler emotional ansprechen und dazu führen sollte, „draufgängerisches“ Verhalten im Kampf bis zur Akzeptanz des eigenen „Heldentodes“ auch für sich selbst zu bejahen. Das verbindende Element der Vorbilder untereinander und mit den Schülern ist ihre Identifikation als „Deutsche“. Heroische Eigenschaften werden den Schülern damit als prinzipiell biologisch determinierte Charakterzüge des „deutschen“ Menschen dargestellt, wobei das Attribut „deutsch“ sowohl eine nationale als auch eine rassische Zugehörigkeit ausdrückte. Die NS-Wehrerziehung zielte also primär darauf, das Selbstbild der Schüler als Angehörige einer kriegerischen und stets heldenhaft kämpfenden Rasse zu prägen. Diese zunächst noch weitgehend „richtungslose“ Wehrmotivation wird flankiert durch den Gedanken der „territorialen Expansion“: Zum einen stellen die NS-Schulbücher den Kampf um „Lebensraum“ zwischen starken und schwachen Nationen, Völkern und Rassen als historische Konstante dar, zum anderen erklären die Bücher weite Teile Europas und die ehemaligen Kolonien in Afrika zu „deutschem Boden“ und begründen dies mit einer ehemaligen deutschen Herrschaft oder zumindest deutscher Präsenz in diesen Gebieten. Auch wenn die Bücher eine territoriale Ausdehnung des Deutschen Reiches in Europa an keiner Stelle explizit fordern, sind diese Inhalte insgesamt dazu geeignet, einem Angriffs- und Eroberungskrieg in Europa argumentativ den Boden zu bereiten. In der DDR-Wehrerziehung sollte hingegen jegliche Wehrmotivation aus der Vermittlung eines Feindbildes entstehen. Der marxistisch-leninistischen Staatsideologie folgend war dieses Feindbild die „Ausbeuterklasse“, die in den Lehrbüchern zum einen unmittelbar als „Großgrundbesitzer“, „(Groß-) Bourgeoisie“, „Imperialisten“ und („Staatsmonopol-) Kapitalisten“, zum anderen mittelbar als „herrschende Klasse“ in „imperialistischen Staaten“ in Erscheinung tritt. Diesem Feind werden in den Lehrbüchern eine Vielzahl negativer Eigenschaften zugeschrieben, von denen das für die Wehrerziehung unmittelbar wirkmächtigste Merkmal die Aggressivität ist: Die „Ausbeuterklassen“ nutzen die von ihnen beherrschten Staaten nicht nur zur Unterdrückung und Ausbeutung der eigenen Bevölkerung, sondern arbeiten – gleichsam in der Fortführung des Klassenkampfes auf zwischenstaatlicher Ebene – auch offensiv darauf hin, die sozialistische Staatenwelt zu vernichten. Dieser Argumentation folgend sind die Bürger der DDR, gerade weil sie auf der „richtigen“ und „fortschrittlichen“ Seite stehen, zur fortwährenden Verteidigungsbereitschaft gegen Angriffe des „imperialistischen“ Feindes gezwungen. Das zentrale Motiv der Wehrmotivation in der DDR ist mit dem Feindbild also ein Aspekt, dessen Bedeutung in der NS-Wehrerziehung – zumindest bis zum Kriegsbeginn – nur nebensächlich war; auch wurden die Schüler in der DDR nicht vorwiegend auf emotionaler Ebene angesprochen, sondern sollten mit rationalen Argumenten vom Sinn und Zweck eines Dienstes in der Nationalen Volksarmee überzeugt werden. Das verbindende Element der historischen wie der zeitgenössischen Vorbilder in der DDR-Wehrerziehung ist dementsprechend der Kampf für die als „gerecht“ definierte Sache. Auch wenn die Tugenden der Vorbilder in beiden Diktaturen ähnlich ausgeprägt sind, ist die Quelle dieser Tugenden damit diametral entgegengesetzt: In der NS-Wehrerziehung gelten sie als vom Einsatzzweck vollkommen unabhängige biologische Determinanten, in der DDR-Wehrerziehung gilt hingegen gerade die Überzeugung, für eine „gerechte“ Sache zu kämpfen, als Voraussetzung für eine hohe Kampfmoral. Zugespitzt können die oben skizzierten Hauptlinien der Wehrerziehung in der NS- und SED-Diktatur als „Erziehung zum Tod“ und als „Erziehung zum Hass“ bezeichnet werden: Die NS-Wehrerziehung zielte darauf ab, das Selbstbild der Schüler so zu manipulieren, dass sie sich widerspruchs- und kritiklos für jedes Kriegsziel und gegen jeden Gegner einsetzen lassen und dabei rücksichtslos Gewalt gegen andere ausüben, aber auch den eigenen Tod billigend in Kauf nehmen würden. Die DDR-Wehrerziehung versuchte hingegen, bei den Schülern Hass auf einen aggressiven „Klassenfeind“ zu erzeugen, zu dessen Abwehr der Schüler voller Überzeugung hohen persönlichen Einsatz zeigen sollte.

Försvarsmakten har nyligen ersatt värnplikten med ett personalförsörjningssystem där gruppbefäl och soldater anställs på samma villkor som på den civila arbetsmarknaden. En oväntad konsekvens av detta är en oönskat hög personalomsättning inom denna anställningskategori. Syftet med denna studie var att kartlägga faktorer som bidrar till intentionen att stanna kvar i eller lämna sin anställning hos kategorin gruppbefäl och soldater i Försvarsmakten. Ett konceptuellt ramverk utvecklades med grunden i den klassiska tvåfaktormodellen för arbetstillfredsställelse av Frederick Herzberg kombinerat med ett perspektiv på personalomsättning baserat på intentioner hos de anställda. Undersökningen har gjorts i form av en casestudie med kvalitativ, intervjubaserad ansats vid en enhet på Livgardet i Stockholm. Resultatet är ett antal olika faktorer som bidrar till de anställdas intentioner att stanna, motivationsfaktorer, och ett antal olika faktorer som bidrar till de anställdas intentioner att lämna sin anställning, hygienfaktorer. Motivationsfaktorerna som identifierades var: personlig utveckling, engagemang från chefer, erkännande & feedback, arbetsuppgifter samt gemenskap. Hygienfaktorerna var: ledarskap (inkluderat värnpliktstänk och kommunikation), arbetsgivarrollen, planering & ovisshet, arbetsmiljö samt övriga faktorer. Dessa faktorer stämde överlag överens med det konceptuella ramverket och tidigare studier, samt gav en fördjupad bild av fenomenet. / The Swedish Armed Forces have recently introduced an organisational change which entailed that squad leaders and soldiers are employed under the same contractual conditions that exist in the civilian job market. An unexpected consequence of this change has been an undesirable level of employee turnover within this occupational category, largely due to employees choosing to terminate their employment before the fulfilment of their contracted time. Therefore, the aim of this exploratory study was to uncover and map out factors that contribute to employees intentions to leave or to continue in their employment as squad leaders and soldiers within the Swedish Armed Forces. A conceptual framework was developed based on the classic two-factor model for job satisfaction presented by Frederick Herzberg combined with an intention-based perspective on the phenomenon employee turnover. The study utilised a qualitative, interview-based approach for a case study of a unit within the Lifeguard Regiment based in Stockholm, Sweden. The study yielded a set of factors that are indicated as contributing to the employees’ intentions to stay, herein termed motivational factors, and a different set of factors that are suggested to contribute to the employees’ intentions to leave, herein termed hygiene factors. The set of motivational factors were identified as personal development, manager engagement, acknowledgement & feedback, work tasks, and community & camaraderie. The set of hygiene factors were identified as leadership (including subcategories conscription attitude and communication), the employer role, planning & uncertainty, work environment, and other factors. Overall the results were consistent with previous findings, and also offered a more in-depth view of the phenomenon.

Att söka stöd och hjälp efter internationell militär insats om det uppstått fysiska skador är för de flesta fullt naturligt och accepterat. Vid psykisk ohälsa är det tyvärr inte lika självklart att erkänna för sin omgivning att man behöver stöd och hjälp. Problematiken kan utgöras av stigma, vilket innebär att man inte vill ses som avvikande eller annorlunda, att utpekas som den som inte orkade med psykiskt.   Är det så att vårdbehovet inte är känt av Försvarsmakten uppstår ett mörkertal för dem som enligt lag har uppföljningsansvar, dvs. FM.   Arbetet syftar till att undersöka hur stor påverkan rädslan för stigmatisering är, efter avslutad internationell militär insats. / Receiving support and help for physical injuries when returning from a military operation is natural and fully acceptable. As far as doing the same thing when having mental illness is not as likely to happen. The shame of admission in front of the people around you holds you back.  The problem might be stigma; you do not want to be seen as odd or different, seen as someone who mentally could not cope with the experience.   If the need for care is unknown to the Armed Forces then there will be an unknown number of individuals who do not receive the support they are entitled to by law.   This thesis aims to investigate how much impact the fear of stigmatization is after an international military operation.

This case-study examines the Swedish armed forces in Afghanistan between 2009 and 2012. The aim of this study is to explore how it comes that an organization that is promoting security and stabilizing operations in a post conflict setting in northern Afghanistan gaudily turns in to an aggressive fighting force. The analytic framework is based on Theo Farrells theory of military adaption as well as Lauren Wilcox’s theory of the role of gender as an explanation of military organisations offensive bias. The results show that the Swedish behaviour should be understood as a combination of adaption to demands form allied forces, a result of pollical will to achieve national political goals and a strong offensive bias.

Historiskt har soldater till fots burit sin personliga utrustning till fots. Den övriga utrustning som soldaten behövde transporterades ofta i vagnar dragna av olika dragdjur. Då stridstempot och framförallt framryckningshastigheten har ökat, har behovet av att bära med sig all nödvändig utrustning ökat. I takt med att nya system tillförts, har därmed också den burna vikten för den enskilde soldaten ökat. Undersökningen har genomförts som en komparativ studie av olika typer av obemannade markfarkoster, så kallade UGV-system, genom att deras möjligheter och begränsningar har analyserats och jämförts utifrån de krav som ställs av scenariot, och av den militära användaren, vid lösandet av en specifik taktisk uppgift. Kriterierna för jämförelse har med hjälp av konceptet militär nytta, framtaget av Andersson et al (2015), tagits fram ur scenariot. Studien kan konstatera att den militära nyttan med dessa UGV-system är att soldaternas egen rörlighet och uthållighet ökar, samtidigt som den skaderisk som tunga bördor innebär minskar. En soldat som inte är utmattad efter att ha burit tung utrustning har en högre stridsberedskap och agerar med större skärpa. Förbandens operativa rörlighet och uthållighet ökar också och beroende på vilket UGV-system som används återfinns olika grader av militär nytta. / Historically, soldiers on foot have carried their personal equipment. Other equipment that the soldier needed was often transported in wagons drawn by different beasts of burden. As the high operational tempo, and above all, forward speed has increased, the need to carry all necessary equipment also has grown. And, as new systems have been added, the load to carry for the individual soldier has thus increased. The survey has been conducted as a comparative study of different types of unmanned ground vehicles, so-called UGV systems, by analyzing their possibilities and limitations based on the requirements of the scenario and also the requirements by the military user in solving a specific tactical task. The criteria for comparison have been developed from the scenario using the concept of military utility, developed by Andersson et al. (2015). The study concludes that the military benefits connected to the UGV systems are that the individual mobility and endurance of the soldiers increases, and that the risk of injuries from carrying heavy loads decreases. A soldier not exhausted from carrying heavy loads has a higher combat preparedness and acts with greater focus. The operational mobility and endurance of the unit also increases and, depending on which UGV systems are used, different degrees of military benefit are to be found.

The Swedish Armed Forces direct fire have from previous research in combat situations in Afghanistan shown development potential. Reports from Afghanistan shown lack of marksmanship in such a magnitude that the combat effectiveness where impaired. To strike is one of three essentials in fighting. The Swedish Armed Forces basic rifle marksmanship training have newly been renewed and have influences from civil shooting competition marksmanship. The purpose of this study is to get comprehension on how the Swedish basic rifle marksmanship training has developed and is organised. With that information, conclusions on how it effects Swedish warfare is known. By better understanding flaws and virtues, the skill can be understood which simplifies development for direct fire in warfare. Tool for analysis based on scientific research about military learning and marksmanship is used for examination and results demonstrate that the marksmanship training is missing several training methods. The major deficiency is within the affective variables like mental training and reflection. Remarkable the training consists of almost every cognitive and perceptual-motor variable.

Totalförsvarstes forskningsinstitut, FOI, och Riksrevisionen har i flera rapporter beskrivit Försvarsmaktens roll i det svenska krishanteringssystemet som otydlig. Uppsatsen syfte är att undersöka vilka dokument som styr Försvarsmakten då CBRN-händelser inträffar i det svenska samhället samt hur dessa dokument påverkar den civil-militära samverkan. Dokumenten har analyserats utifrån en teori om organisationers gränser och anknutits till en verklig CBRN-händelse (branden i Halmstads hamn hösten 2012). Genom analysen har slutsats dragits att teorin om organisationers gränser kan användas för analys av civil-militär samverkan vid krishantering i allmänhet. Specifika händelser som inkluderar CBRN bör ses som del av en helhet och inte som ett enskilt fall. Förutsättningar för civil-militär samverkan vid CBRN-händelser finns och området är under utveckling.

Detta arbete i militärteknik undersöker den militära nyttan med användandet av klassificeringssällskap med exemplet Det Norske Veritas(DNV) och dess regelverk på örlogsfartyg med exemplet Korvett typ Visby. Syftet med arbetet är att utifrån klassificeringssällskapets regelverk för örlogsfartyg utreda till vilken utsträckning samt inom vilka områden regelverket kan anses bidra till militär nytta. Den militära nyttan definieras i arbetet som krigföringsförmågan utifrån de sex grundläggande förmågorna vilka i arbetet har satts i en fartygsteknisk kontext. Ansatsen är vidare att redogöra för inom vilka tekniska områden där klassificeringssällskapet bidrar till den militära nyttan främst med avseende på fartygssystem som ombord stödjer förmågorna. Studien kommer fram till att klassificeringssällskapet sätter fokus på ett örlogsfartygs överlevnad. Dess regelverk bidrar till de sex grundläggande förmågorna både direkt men framförallt indirekt, genom de krav vilka ställs på de olika tekniska systemen ombord på ett örlogsfartyg. / This paper in military technology investigates the military benefits of using Classification Societies with the example Det Norske Veritas (DNV) and their rules and procedures on Naval Ships with the example the Visby class corvette. The aim is to investigate in what extent and in what different areas of the society’s rules comply with the military use which in this paper is defined as the ability to conduct combat through the six fundamental abilities. Furthermore the aim is to investigate in what specific areas the society´s rules fit the ability of combat the most, through the systems on board a naval ship that supports the six fundamental abilities. The paper comes to the conclusion that the Classification society puts focus on naval ships survivability. The rules of the classification society supports the fundamental abilities direct but first and foremost indirect through the demands on the different technical areas on board a Naval ship

Kalla krigets slut kom att innebära en ökad andel militära försvarsomställningar. Ända sedan dess har det rått delade meningar i forskarvärlden angående hur militära försvarsomställningar ska förklaras; Farrell och Terriff är några av de forskare som försökt förklara dessa genom att skapa en teoretisk förklaringsmodell. Den teoretiska förklaringsmodellen utgår ifrån tre förklarande kategorier: teknologibaserade, politiskastrategiska och kulturbaserade. För att uppfylla syftet med denna uppsats genomfördes en teoriprövning med Farrell och Terriffs teoretiska förklaringsmodell som utgångspunkt för att testa om den kunde förklara den svenska försvarsomställningen. För att kunna genomföra teoriprövningen genomfördes en motivanalys av proposition 2014/15:109 Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016-2020. Utifrån det analyserade materialet drogs slutsatsen att den teoretiska förklaringsmodellen kunde förklara den svenska försvarsomställningen, främst genom politiska-strategiska orsaker, men att den behöver utvecklas ytterligare för att på ett mer strukturerat och omfattande sätt kunna förklara försvarsomställningar.

Hur uppfattas den svenska militära alliansfrihetens ställning i takt med utökade militära samarbeten? Sveriges ingående av PESCO (Permanent Structured Cooperation), ett försvars-och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU, har presenterats som ett steg i mot ett militariserat EU. Syftet med den här uppsatsen har varit att redogöra för och förstå underliggande problemframställningar till Sveriges säkerhets-och försvarspolicy samt vilken innebörd svenska policyskapare anseratt ökade samarbeten har för alliansfriheten. För att besvara syftet har regeringens utrikesdeklaration 2018, statens offentliga utredningar om säkerhetssamarbeten och propositionen om Sveriges ingående av PESCO analyserats med Carol Lee Bacchis kritiska policyanalys, What’s the problem represented to be?, och tolkats utifrån det teoretiska ramverket om nationell säkerhet och regionala säkerhetskomplex. Dominerande problemframställningar har presenterats utgöras av ryska aggressioner i östersjöområdet och Ukraina där både den svenska nationella säkerheten och EU:s regionala säkerhet upplevs hotad. Studiens slutsatser sammanfattas till att den nationella och regionala säkerheten upplevs förbättras med PESCO. Policyskapare anser även att alliansfriheten stärks och är beroende av ökade militära samarbeten, något som presenterats som ett nära steg till en allians, men studien kan inte avgöra hur allians friheten skulle påverkas av en direkt konflikt där en involverad stat undertecknat PESCO.