Army doctrine imbues the organization and its personnel with characteristics of professionalism. Texts analyzed for this dissertation present the Army professional's demeanor and awareness in terms of an ability to recognize and capitalize on fleeting opportunities. These doctrinal texts show that the Army professional embodies the rhetorical concept of kairos. In rhetoric studies, Kairos is understood to be an independent force that a rhetor must accommodate and also as an ability whereby a rhetor creates an opening for action; both models are rooted in reasoned action. Recent work on bodily rhetorics makes room for an immanent, embodied, and nonrational model of kairos as a kind of instinctual awareness. An analysis of how the notion of professionalism is conveyed in the selected corpus shows that the Army's philosophy of command is communicated in terms of kairos, and offers insight into how the Army professional is taught to recognize and act on opportunity. Army doctrine provides an example of how all three models of kairos function in the education of the Army professional. / Ph. D. / Army doctrine imbues the organization and its personnel with characteristics of professionalism. Texts analyzed for this dissertation present the Army professional’s demeanor and awareness in terms of an ability to recognize and capitalize on fleeting opportunities. These doctrinal texts show that the Army professional embodies the rhetorical concept of <i>kairos</i>. In rhetoric studies, <i>Kairos</i> is understood to be an independent force that a rhetor must accommodate and also as an ability whereby a rhetor creates an opening for action; both models are rooted in reasoned action. Recent work on bodily rhetorics makes room for an immanent, embodied, and nonrational model of kairos as a kind of instinctual awareness. An analysis of how the notion of professionalism is conveyed in the selected corpus shows that the Army’s philosophy of command is communicated in terms of <i>kairos</i>, and offers insight into how the Army professional is taught to recognize and act on opportunity. Army doctrine provides an example of how all three models of <i>kairos</i> function in the education of the Army professional.

Mission command is one of the most common styles of command and control in modern armies, and much has been written about it. However, the theories have taken different turns and developed into different understandings of mission command. Is it a question of leadership, command and control or a cultural phenomenon? What attributes can be ascribed to mission command? This study investigates how mission command should be understood from the perspective of three theorists’ take on mission command: Eitan Shamir, Martin van Creveld and Berndt Brehmer. John Gerrings metatheory about good concepts is applied to the characteristics of mission command, in order to limit the concept of mission command to its core. The method used in this study is a conceptual investigation with a qualitative text analysis, in order to analyze the concept in depth. The results of this study have shown that training and education should be regarded as a pre-requisite, rather then an attribute, as well as the commanders’ responsibility. It has also shown the complexity in regarding the concept from a leadership- or a command and control point of view, hence it shows in the attributes.

Varje organisation gör sin egen tolkning av uppdragstaktik utifrån dess kontextuella förutsättningar. Uppdragstaktik, som är föreskriven ledningsfilosofi i Försvarsmakten beskrivs i Militärstrategisk doktrin 2016. Armén och flygvapnet har sedan gjort egna tolkningar vilka återfinns i deras respektive taktikreglementen. Mitt emellan dessa två återfinns luftvärnet, en förbandstyp som verkar från marken mot mål i luften. Genom att tillhöra armén, men strida i luftförsvaret försätts luftvärnet i en situation där de behöver hantera två chefer med olika syn på ledning. Därutöver tolkas uppdragstaktik även i luftvärnet utifrån förbandets egen kontext och dess unika förutsättningar. Hur dessa faktorer påverkar luftvärnets syn på ledning är relativt outforskat. Studien utforskar utmaningarna med uppdragstaktik i luftvärnet genom att intervjua svenska luftvärnsofficerare. Undersökningen genomförs som en teorikonsumerande enfallsstudie där fallet utgörs av de svenska luftvärnsbataljonerna. Empirin tematiseras för överblickbarhet och analyseras därefter med hjälp av forskning om ledning och uppdragstaktik, samt av en organisationsteori utvecklad av Charles Perrow. Studiens slutsats är att luftvärnet är en organisation med oförenliga ledningsideal. Detta innebär att organisationen på grund av dess täta kopplingar och komplexa interaktioner, varken bör ledas centraliserat eller decentraliserat.

Uppsatsen syftar till att öka kunskapen angående arméns uppdragstaktik, understödja dennes doktrinutveckling och utforska om teoretiska verktyg kan underlätta förståelsen för uppdragstaktiska problem och finna åtgärder för dessa. Detta har gjorts genom att svara på frågan: Hur beskriver armén sin uppdragstaktik och vad kan dess eventuella problem innebära, betraktade genom Argyris &amp; Schöns teorier om organisatoriskt lärande? Undersökningen visar att arméns beskrivna, uttryckta uppdragstaktik främjar en kultur med förmåga till beslutsamhet och initiativ. Däremot ses arméns beskrivna använda uppdragstaktik som problematisk då den främjar obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla. Undersökningens analysverktyg baserades på Argyris &amp; Schöns teorier om organisatoriskt lärande och bidrog till både arbetets struktur och analys. Analysen ger vid handen att armén troligen skulle tjäna på att omforma sina styrande värden mot sina uttryckta. På så sätt kan de skapa ett lärande bortom sin använda, problematiska uppdragstaktik, bortom sin använda teori. / This work aims to increase the knowledge regarding the Swedish army´s mission command and support its doctrine development. It also examines if a theory can enhance the understanding of problems regarding mission command and aid in finding solutions to these problems. This has been done by answering the following question: How does the Swedish army describe its mission command and if there are problems with it what could the implications be, considered Argyris &amp; Schöns theories regarding organizational learning? This work shows that the army´s described espoused mission command promotes a culture of initiative and decisiveness. Contrary, the army´s described theory in use is problematic since it promotes indecisiveness and negligence to act. The analysis based on Argyris &amp; Schöns theories about organizational learning shows that the army should transform its governing values toward its espoused ones. In doing so the army should be able to devise learning beyond its problematic mission command, beyond its theory in use.

Leadership and Military Power – Can a Leadership Approach Provide a Competitive Advantage? When does a military commander's leadership approach give his or her unit a performance advantage? U.S. Army senior leaders have asserted that forces led using the mission command approach will have an edge in future combat. Mission command decentralizes decision-making to empower subordinates to react more successfully and seize battlefield opportunities. American forces have struggled to employ mission command partly because of a lack of understanding of the approach. This study applied two concepts from organizational psychology, empowering leadership and directive leadership, to better define and examine mission command and an opposing approach, detailed command. I observed three combat-like exercises at the U.S. Army's Combat Training Centers to evaluate the impact of leadership on unit performance. Using qualitative data gained from my observations and interviews with unit leaders, I found that empowering leadership/ mission command could provide significant advantages to units with high team experience. However, I found that empowered units with low team experience tended to perform worse than similar units led by directive leadership/ detailed command.

The Battle of Breitenfeld took place in 1631, during the 30-year war. It was the biggest battle the Swedish army has participated in. The essay analyses the battle from a Swedish-Saxon perspective, using the basic skills, ground tactical principles and management philosophy of decentralized command. The essay is based on a case study stemming from a qualitative text analysis, and is as such divided into three parts. The first part of the essay describes my theory, and explains what the different terms stand for. The second part narrates the battle and the participating armies. Finally, in the third part, I analyze the Battle of Breitenfeld with the theories. The main question the essay aims to answer is: How can the Battle of Breitenfeld be explained with the help of the basic skills, ground tactical principles and decentralized command? To answer that question two research questions were used:Which of the basic skills and ground tactical principles were crucial for the Swedish-Saxon side to achieve victory? Can traces of decentralized command in the Swedish army be found? The essay concludes that Gustavus Adolphus built the Swedish armed forces with a sharp increase in the number of self-thinking officers and non commissioned officers which indicates that decentralized command, to some extent, was used.The also derives at the conclusion that effective use of a combination between firepower, maneuver and concentration of mass were crucial to the Swedish-Saxon victory. / Slaget vid Breitenfeld utspelades under 30-åriga kriget, år 1631, och var det största slag som en svensk armé har deltagit i. I detta arbete analyseras slaget ur ett svensksachsiskt perspektiv medhjälp av de grundläggande förmågorna, marktaktiska grundprinciperna och ledningsfilosofin uppdragstaktik. Arbetet bygger på en fallstudie baserad på en kvalitativ textanalys och är i stort uppdelat i tre delar. I den första delen beskriver jag min teori och redogör för vad de olika begreppen står för. I andra delen återberättar jag kortfattat slaget och hur de deltagande arméerna såg ut. Slutligen i tredje delen analyserar jag slaget vid Breitenfeld utifrån mina teorier. Mina forskningsfrågor är: Hur kan utgången av slaget vid Breitenfeld förklaras med hjälp av de grundläggande förmågorna, de marktaktiska grundprinciperna och uppdragstaktik? Var några av de grundläggande förmågorna eller marktaktiska grundprinciperna avgörande för den svensk-sachsiska sidans seger? Kan man se spår av uppdragstaktik hos den svenska armén? Gustav II Adolfs uppbyggnad av den svenska krigsmakten med det kraftiga ökandet av antalet självtänkande officerare och underbefäl påvisar att uppdragstaktik till viss del användes. Det effektiva användandet av en kombination mellan verkan, rörelse och kraftsamling av eld var de förmågor och principer som jag anser var avgörande för den svensk-sachsiska sidans seger.

Introduktion: Syftet var att undersöka hur Försvarsmaktens ledarskapsmodell lämpar sig vid distansarbete. Den globala trenden med ökat distansarbete, som förstärktes av Coronapandemin, har gjort distansarbete till ett aktuellt ämne. Officeren är skolad i det militära ledarskapet, anpassat efter krigets krav. På grund av Försvarsmaktens uppgifter återfinns förutsättningar för distansarbete först på stabsnivå, men även där påverkas förutsättningarna av nuvarande tekniska lösningar samt krav på sekretess. Denna studie fokuserar på möjligheter och utmaningar när militärt ledarskap appliceras på distansarbete. Metod: Data insamlades genom sju semistrukturerade intervjuer med marinofficerare, medan armé, flygvapen och försvarsmaktsgemensamma stridskrafter avgränsades bort. En kvalitativ innehållsanalys gjordes på materialet. Resultat: För att utöva Försvarsmaktens ledarskapsmodell lyckas chefer bättre om de fysiskt befinner sig på samma plats som sina underställda. Distansarbete över tiden skulle inte vara möjligt, dock del av tid, under förutsättning att den personliga relationen byggts upp tidigare. Vid distansarbete krävs ökad tydlighet i kommunikation gällande uppgifter och ledarskap. Diskussion: Fjärråtkomst till IT-system och utvecklade arbetsmetoder skulle möjliggöra för yrkesofficerare och reservofficerare att utföra stabsarbete på distans. Men för att ledarskapet ska fungera behöver chefer utbildas och tränas i att leda på distans, vilket nu inte sker. Kulturen samt Försvarsmaktens huvuduppgifter har lett till att distansarbete sällan förekommer. Annan forskning på ledarskap vid distansarbete antyder samtidigt att de förutsättningar som finns med Försvarsmaktens ledarskapsmodell lämpar sig väl för distansarbete. / Introduction: The aim of the study was to investigate how the Swedish Armed Forces’ leadership model functions in telework. The global trend of increased teleworking, reinforced by the Covid-19 pandemic, has made telework a hot topic. Officers are trained in military leadership based on the requirements of war. Due to the tasks of the Armed Forces, it is not until at staff level conditions for telework are found. And even there, the conditions are restricted by security demands and present technical solutions. This study focuses on possibilities and challenges when military leadership is applied on telework. Method: Data was collected through seven semi-structured interviews, limited to naval fleet and marine officers, excluding army, air force and joint forces. A qualitative content analysis was conducted on the data collected. Results: In order to practice the Swedish Armed Forces’ leadership model, leaders will perform better if they are physically in the same place as their subordinates. Full time telework would not be possible. However part of time it would be, provided an interpersonal relationship has been established prior to starting. For teleworking, greater clarity is required in communication regarding tasks and leadership compared to working under normal circumstances. Discussion: Remote access to IT-systems and developed methods would enable teleworking for career officers and reserve officers while performing staff duties. But, in order for leadership to function, officers need training in leading telework, and such training is not being done at present. The Armed Forces’ core tasks and culture has resulted in teleworking scarcely being used. At the same time, other research on leadership for telework suggests that the conditions in place with the Swedish Armed Forces’ leadership model are well suited for teleworking.

When it comes to steering large and complex organisations like the Swedish Armed Forces and others in the public sector, it can be both complex and challenging. People and processes are bound to function in an advanced environment. A well balanced steering model is essential to accomplish assigned duties.  While the main part of the public sector is steered by “Management by Objectives” the Armed Forces uses “Mission Command” as a management philosophy. This study aims to examine what differences and similarities there are between these two management models. Could either part learn something from the other? The study is carried out as a qualitative text analysis of the chosen literature for Management by Objectives and Mission Command. The comparison of the two models is based on two opposing theorys. The first is Webers bureaucracy theory about strict hierarchical organizations. The other is Fiedlers theory that an organization have to adapt to the present conditions by constantly reorganizing to find the optimal form for the moment, the Contingency theory. Based on these two theories we have created a model for the comparative analysis.  The chosen texts regarding Management by Objectives are, two of the Swedish Governments official investigations, and for the Mission Command, the two leading doctrines of the Swedish Armed Forces. The result from the qualitative text analysis is the foundation of the comparative analysis which measures the models against different aspects grounded in the two theories. Even though the two models have much in common we have also found several distinguishing features. One of the most striking differences is how well adjusted Mission Command is for leading activities with great command intensity in short time periods while Management by Objectives is the preferred method for a more systematic control focusing on performance monitoring in a longer time perspective. Our view is that both the public sector and the Armed Forces could take benefit in learning from each other by adopting parts of each other’s management models based of the character of the present task to be performed. / Styrning av stora organisationer såsom den svenska Försvarsmakten och övriga offentliga sektorn kan vara komplex och utmanande. När många människor och processer ska fungera tillsammans i en avancerad miljö, är en fungerande styrmetod avgörande för att lösa ställda uppgifter.  Försvarsmakten använder sig av ledningsfilosofin uppdragstaktik medan övrig offentlig sektor till stor del styrs med mål- och resultatstyrning. Studien syftar till att undersöka vilka likheter och skillnader det finns mellan mål- och resultatstyrning i offentlig verksamhet och uppdragstaktik i Försvarsmakten. Kan de två metoderna dra lärdom från varandra? Studien undersöker begreppen på normativ nivå. Arbetet är genomfört som en kvalitativ textanalys av utvald litteratur för mål- och resultatstyrning respektive uppdragstaktik. Jämförelsen av de två styrmodellerna tar sin utgångspunkt i Webers teorier om byråkratier med strikt hierarkiska och regelstyrda arbetssätt och Fiedlers tankar om ett styrsätt som ständigt anpassas efter rådande omständigheter, den så kallade Contingency synen. Med stöd av dessa båda statsvetenskapliga teorier har vi skapat en analysmodell för jämförelsen av de två olika styrsätten. I fokus för jämförelsens huvudfokus ligger två stycken av Statens offentliga utredningar rörande styrningen från Regeringskansliet samt på den militära sidan, Militärstrategisk doktrin och Doktrin för gemensamma operationer. Dessa texter kompletteras även av en skrift om mål- och resultatstyrning från Statskontoret samt en lärobok från Försvarshögskolan, då båda dessa skrifter tillför bredd och djup till de båda valda styrmodellerna. Resultatet ur innehållsanalysen ligger till grund för jämförelsen utifrån den framtagna analysmodellens aspekter. Även om de båda jämförda styrmodellerna har mycket gemensamt har vi också funnit tydliga särdrag. Mest påfallande är hur uppdragstaktiken lämpar sig väl för ledningsintensiva kortare aktiviteter medan mål- och resultatstyrning gör sig bra för en mer systematisk, kalenderbunden styrning med tydligt fokus på uppföljning. Vi vill hävda att de båda jämförda verksamhetsområdena skulle kunna vinna på att lära av varandra och utnyttja delar från styrmodellerna beroende på aktuell verksamhets utstäckning i tid och bedömd ledningsintensitet.

Blue Force Tracking (BFT) är en term för system som lokaliserar och övervakar egna militära förband inom operationsområdet. Ett potentiellt användningsområde för BFT är som hjälpmedel för förbättrad förmåga till eld och rörelse. Innan ett sådant användningsområde undersöks vidare är det dock nödvändigt att studera hur BFT påverkar tillämpandet av uppdragstaktik och manöverkrigföring.      Syftet med detta arbete är att skapa en förståelse för hur teknik och doktrin förhåller sig till varandra, för att besvara om användandet av BFT för eld och rörelse är möjligt inom Försvarsmakten med tanke på rådande doktrin. För att studera detta genomfördes en fallstudie där det undersöktes hur teknik och doktrin påverkar varandra, kopplat mot användandet av ledningssystem med BFT inom Försvarsmakten. För analys av empirin användes ett sociotekniskt synsätt för att förstå förhållandet mellan teknik och doktrin.   Resultatet visade på att användningen av BFT inte påverkade tillämpandet av uppdragstaktik. Däremot försvårar BFT-användningen tillämpandet av manöverkrigföring, främst genom att röja det egna handlandet. Diskussionen berörde skillnader i nyttjande av BFT mellan Flygvapnet och Armén. Diskussionen ledde också fram till rekommendationen, att om BFT ska implementeras på manöverbataljonerna så bör det till förändringar i rådande doktrin för att skapa ett fungerande sociotekniskt system / Blue Force Tracking (BFT) refers to systems for monitor and location of friendly military forces in a particular area of operation. A possible use for BFT is as an aid to improve fire and movement skills. Before such use is investigated further, it is necessary to examine the impact of BFT on the application of mission command and manoeuvre warfare. The purpose of this paper is to create an understanding of what effects technology and doctrine have on each other. The aim is to be able to answer the question whether or not BFT can be used to improve fire and movement in the Swedish Armed Forces. To do this, a case study of the relationship between technology and doctrine in the Swedish Armed Forces was carried out. For analysis of the empirical data, a socio-technical approach was used to understand the relationship between technology and doctrine.  The results showed that the use of BFT had no effect on the application of mission command. However, the use of BFT had a negative effect on the ability to carry out manoeuvre warfare, mainly on the ability to hide our own actions from the enemy. The discussion concerned differences in the use of BFT between the Air Force and the Army. The discussion also concluded with the recommendation that a change in doctrine is necessary, if BFT is to be introduced to battalions, in order to create a functioning sociotechnical system.