Introduktion: Individer som lever med bipolär sjukdom löper högre risk för psykisk ohälsa som orsakar för tidig död och medför lidande för människor globalt. Det framhäver behovet av förebyggande insatser för bipolär sjukdom, vilket gör det till en viktig folkhälsofråga. Syfte: Syftet med studien var att ge en översikt om hur digitala verktyg främjar självständigheten för individer med bipolär sjukdom. Metod: Den här systematiska litteraturstudien inkluderade 15 vetenskapliga artiklar som samlades in från databaserna Pubmed, Cinahl och Web of Science. I analysprocessen av de inkluderade artiklarna användes en tematisk analys. Resultat: Det framkom tre teman utifrån den tematiska analysprocessen, vilka utgör resultatet av studien; Övervakning med stöd av digitala verktyg, användarvänlighet, samt engagemang. Slutsats: Resultatet av studien visar att användningen av digitala applikationer kan användas för att öka självständigheten hos individer som lever med bipolär sjukdom. / Introduction: Individuals living with bipolar disorder are at higher risk of mental illness that causes premature death and human suffering globally. It highlights the need for preventive interventions for bipolar disorder, making it an important public health issue. Aim: The purpose of the study was to provide an overview of how digital tools promote independence for individuals with bipolar disorder. Method: This systematic literature review included 15 scientific articles collected from Pubmed, Cinahl and Web of Science databases. In the analysis process of the included articles, a thematic analysis was used. Results: Three themes emerged from the thematic analysis process, which constitute the result of the study; Monitoring with the support of digital tools, ease of use and commitment. Conclusion: The results of the study show that the use of digital applications can be used to increase the independence of individuals living with bipolar disorder.

The lack of medication adherence leads to an incremental risk of diseases which can be a major burden on the individual, healthcare system, and society. Hence, healthcare professionals have a central role and should manage, guide, educate, and make their patient more involved in their treatment and thereby promoting a better medication adherence. Medication adherence is a great challenge for many patients with chronic conditions, elderly patient, or patient prescribed to long-term medication. The rapid development and deployment of mobile phones in the healthcare industry has an important role to play in this area and has led to the development of new phone features and applications that can help both caregivers and patients with managing and monitoring medication intakes. This development and support of mobile phones and applications have created and improved doctor-patient interaction. Today, there is no easy way for healthcare professionals to monitor and help patients with their medication intakes. A solution to this problem is to develop a mobile application that communicates with a smart pillbox via near field communication (NFC) to monitor, manage, and improve patient’s medication intakes in an easy and accessible manner. Using NFC as a communication technology allows data to be wirelessly transferred from phone to pillbox and vice versa. This solution will help healthcare professionals to create better treatment conditions and fewer side effects for their patients. These patients will be more knowledgeable and motivated to take greater responsibility in following doctor’s instructions, thereby improving their treatment process. The application is tested and evaluated during every iteration phase of the development process. These tests have been conducted by allowing healthcare professionals to test the application and provide feedback on their experience when using the app. Conducting these tests have helped with generating new ideas, features, and functionalities, but also helped to improve the user interface to make the application as user-friendly as possible. / Bristen på medicinering följsamhet leder till en ökad risk för sjukdomar som kan vara en stor belastning för individen, vårdsystemet och samhället. Hälsooch sjukvårdspersonal har därför en central roll och bör hantera, vägleda, utbilda och göra patienten mer delaktig i behandlingen och därigenom främja en bättre medicinering följsamhet. Medicinering följsamhet är en stor utmaning för många patienter med kroniska tillstånd, äldre patient eller patient som är ordinerad för långvarig medicinering. Den snabba utvecklingen och användningen av mobiltelefoner inom vårdindustrin har en viktig roll att spela i detta område och har lett till utvecklingen av nya funktioner och applikationer som kan hjälpa både vårdgivare och patienter med att hantera och övervaka medicinsk intag. Denna utveckling och support av mobiltelefoner och applikationer har skapat och förbättrat interaktion mellan läkare och patient. Idag finns det inget enkelt sätt för sjukvårdspersonal att övervaka och hjälpa patienter med sina medicinintag. En lösning på detta problem är att utveckla en mobilapplikation som kommer att kommunicera med en smart pillbox via nära fältkommunikation (eng. Near Field Communication, NFC) för att övervaka, hantera och förbättra patientens medicinintag på ett enkelt och tillgängligt sätt. Med hjälp av NFC som kommunikationsteknik kommer data att överföras trådlöst från telefon till pillerdosa och vice versa. Denna lösning kommer att hjälpa vårdpersonal att skapa bättre behandlingsförhållanden och färre biverkningar för sina patienter. Dessa patienter kommer i sin tur att vara mer kunniga och motiverade att ta större ansvar i efterföljande läkares instruktioner och därigenom förbättra deras behandlingsprocess. Applikationen har testat och utvärderat under varje iteration av utvecklingsprocessen. Dessa tester har utförts genom att låta vårdpersonal testa applikationen och ge feedback på hur dem upplevar applikationen. Dessa tester hjälper till att skapa nya idéer, funktioner och funktioner som bör ingå i den slutliga applikationen, men också bidra till att förbättra användargränssnittet för att göra ansökan så användarvänlig som möjligt.

This thesis is based on design theory about how to build an application for the mobile platform, a scientific analysis and an application for grocery shopping and meal planning. The thesis also contains a valuation of the research and of the application. The valuation of the application was done by a usability test and an analysis of the results of the test. The application of the thesis has an easy navigation system, which is time saving and simple to use. Finding recipes with the associated ingredients is a quick fix. The search function can be used for searching freely after recipes as well as for separate ingredients. That makes it possible for the user to create own recipes from available ingredients. One can also compose a recipe from scratch and add to the recipe bank. It´s also possible to see which ingredients that is needed for a certain recipe. The application is direct and easy to use and because of that it can be used outside the home in environments where there are a lot of distractions, for example in the food store, where all the ingredients is purchased and checked off from the list. The application is competent. The user can save recipes and create own recipes without having to login. From the added information the app is able to suggest menus, at the same time it enables for the user to compose his or her own menus with lunch and dinner. Gradually a big and varying recipe bank is built which is formed after the family´s specific priorities of good, easy to cook, healthy food and it also sends a warning if a recipe contains food that someone in the family is allergic to. Each and every recipe can also be illustrated with drawings which could improve the overview. The application can be synced with a web site where more information can be extracted. / Den här uppsatsen består av en designteori för hur en applikation för den mobila plattformen ska byggas, samt en vetenskaplig analys och en färdig applikation som ska användas vid inköp av mat och planering av måltider. Uppsatsen innehåller också en utvärdering av forskningen och av applikationen. Utvärderingen av applikationen utfördes genom en användarbarhetstestning och en analys av testningens resultat. Uppsatsens applikation en har smidig navigering, som är tidseffektiv och enkel att använda. Det går snabbt att ta fram recept och vilka ingredienser som krävs för receptet. Det är möjligt att söka fritt både på recept och enskilda ingredienser. Det innebär att användaren kan forma egna recept utifrån tillgängliga ingredienser. Man kan även komponera egna recept och lägga in i receptbanken. Det är också möjligt att se vilka ingredienser som behövs för att ett visst recept ska kunna tillagas. Applikationen är tydlig och lättanvänd och fungerar därför i miljöer med många distraherande inslag utanför hemmet, exempelvis direkt i butiken, där alla ingredienser kan köpas in och bockas av från en lista. Applikationen är kompetent. Användaren kan spara recept och lägga till egna recept utan att behöva logga in. Med utgångspunkt från inlagd information kan applikationen föreslå menyer, samtidigt som den möjliggör komposition av egna menyer för lunch och middag.  Efter hand byggs det upp en stor och varierande receptbank som formas efter familjens egna prioriteringar av god, lättlagad, nyttig mat och även varnar för exempelvis mat som kan framkalla allergireaktioner om allergi förekommer i familjen. Vart och en av recepten kan också illustreras med tecknade bilder vilket skulle kunna förbättrar överblicken. Applikationen kan samsynkas med en hemsida där mer utförlig information kan hämtas.

Background: It has been proved that bystander cardiopulmonary resuscitation (CPR) saves lives; however, which training method in CPR is most instructive and whether survival is affected by the training level of the bystander have not yet been fully described. Aim: To identify the factors that may affect 7th grade students’ acquisition of CPR skills during CPR training and their willingness to act, and to describe 30-day survival from outof- hospital cardiac arrest (OHCA) after bystander CPR and the actions performed by laymen versus off-duty medically educated personnel. Methods: Studies I–III investigate a CPR training intervention given to students in 7th grade during 2013–2014. The classes were randomized to the main intervention: the mobile phone application (app) or DVD-based training. Some of the classes were randomized to one or several additional interventions: a practical test with feedback, reflection, a web course, a visit from elite athletes and automated external defibrillator (AED) training. The students’ practical skills, willingness to act and knowledge of stroke symptoms, symptoms of acute myocardial infarction (AMI) and lifestyle factors were assessed directly after training and at 6 months using the Laerdal PC SkillReporting system (and entered into a modified version of the Cardiff test scoring sheet) and a questionnaire. The Cardiff test resulted in a total score of 12–48 points, and the questionnaire resulted in a total score of 0–7 points for stroke symptoms, 0–9 points for symptoms of AMI and 0– 6 points on lifestyle factors. Study IV is based on retrospective data from the national quality register, the Swedish registry of cardiopulmonary resuscitation, 2010-2014. Results: A total of 1339 students were included in the CPR training intervention. The DVD-based group was superior to the app-based group in CPR skills, with a total score of 35 (SD 4.o) vs 33 (SD 4.2) points directly after training (p<0.001) and 33 (SD 4.0) vs 31 (SD 4.2) points at six months (p<0.001). Of the additional interventions, the practical test with feedback had the greatest influence regarding practical skills: at six months the intervention group scored 32 (SD 3.9) points and the control group (CPR only) scored 30 (SD 4.0) points (p<0.001). Reflection, the web course, visits from elite athletes and AED training did not further increase the students’ acquisition of practical CPR skills. The students who completed the web course Help-Brain-Heart received a higher total score for theoretical knowledge in comparison with the control group, directly after training: stroke 3.8 (SD 1.8) vs 2.7 (SD 2.0) points (p<0.001); AMI 4.0 (SD 2.0) vs 2.5 (SD 2.0) points (p<0.001); lifestyle factors 5.4 (SD 1.2) vs 4.5 (SD 2.0) points p<0.001. Most of the students (77% at 6 months), regardless of the intervention applied, expressed that they would perform both chest compressions and ventilations in a cardiac arrest (CA) situation involving a relative. If a stranger had CA, a significantly lower proportion of students (32%; p<0.001) would perform both compressions and ventilations. In this case, however, many would perform compressions only. In most cases of bystander-witnessed OHCA, CPR was performed by laymen. Off-duty health care personnel bystanders initiated CPR within 1 minute vs 2 minutes for laymen (p<0.0001). Thirty-day survival was 14.7% among patients who received CPR from laymen and 17.2% (p=0.02) among patients who received bystander CPR from off-duty health care personnel. Conclusions: The DVD-based method was superior to the app-based method in terms of teaching practical CPR skills to 7th grade students. Of the additional interventions, a practical test with feedback was the most efficient intervention to increase learning outcome. The additional interventions, reflection, web course, visit from elite athletes and AED did not increase CPR skills further. However, the web course Help-Brain-Heart improved the students’ acquisition of theoretical knowledge regarding stroke, AMI and lifestyle factors. For OHCA, off-duty health care personnel bystanders initiated CPR earlier and 30-day survival was higher compared with laymen bystanders.