Förekommer muntligt sagoberättande i förskolans verksamhet, detta var en fråga vi reflekterade över innan vi påbörjade vår studie. Under vår förskollärarutbildning har vi reflekterat över att det inte är så vanligt med muntligt sagoberättande utan att det mest förekommande är att för-skolläraren läser ur en bok för barnen. Syftet med studien är att undersöka hur verksamma för-skollärare uttrycker att de använder muntligt sagoberättande i verksamheten samt vilken bety-delse det har för barns utveckling. I den teoretiska delen belyser vi folksagans historik, tidigare forskning kring ämnet samt på vilket sätt barn utvecklas när muntligt sagoberättande tillämpas i förskolan. Vår uppsats är en kvalitativ studie där vi utfört semistrukturerade intervjuer med för-skollärare som har varit aktiva inom yrket olika lång tid, eftersom vi eftersträvade ett mångsi-digt underlag till vår analys och diskussion. Efter att vi analyserat våra intervjuer och transkri-berat dem, kategoriserade vi de svar som framkommit och placerade dem under olika rubriker som ansågs vara relevanta för studiens syfte. I vårt resultat framkom det att det muntliga sago-berättandet kan ha en betydelse för barns utveckling, något som stärks av vår teoretiska bak-grund. De förskollärare som ingår i vår studie har beskrivit hur de arbetar med det muntliga sa-goberättandet i verksamheten.

Sammanfattning Denna uppsats behandlar muntlig kommunikation i gymnasieskolans ämnen svenska och engelska. Kommunikation är en central del i alla människors liv. Det muntliga är utgångspunkten i lärandet och muntlig kommunikation förekommer mycket mer än skriftlig kommunikation i samhället. Skolan är en plats där människor med olika bakgrund träffas och är därför en utmärkt plats för kommunikation mellan dessa. Kommunikation krävs för att respekt och förståelse för andra människor ska uppstå. Det muntliga likställs med det skriftliga i styrdokumenten och muntliga aktiviteter ska enligt styrdokumenten genomföras i ämnena svenska och engelska på gymnasiet. Hur ofta och på vilket sätt det sker är mycket upp till läraren. De tre lärarna som igår i den här studien har olika uppfattningar om muntliga aktiviteter. Alla tre ger muntlig kommunikation utrymme i undervisningen, men på olika sätt. Muntlig kommunikation uttrycks i den här studien i undervisningen genom bokpresentationer i helklass med annorlunda inslag, diskussionsseminarium i smågrupp, smågruppspresentationer och boksamtal i smågrupp. Lärarna verkar tycka att de muntliga aktiviteterna fungerar minst lika bra som de skriftliga aktiviteterna som grund för bedömning. Elevernas synsätt på bedömning är spridda. De flesta av de elever jag har intervjuat anser att en jämlik fördelning mellan det skriftliga och det muntliga i den slutgiltiga betygsättningen är vanligast. De verkar alltså, liksom lärarna, inte se något problem med muntlig kommunikation som grund för bedömning. Några av eleverna påstår dock att det finns svårigheter att reflektera djupgående i muntliga aktiviteter och att det skriftliga därför behövs som underlag för bedömningen av elevens förmåga att reflektera. Nyckelord: Muntligt, kommunikation, bedömning, gymnasieskolan, svenska, engelska.

Syftet med den här undersökningen har varit att söka svar på hur distansundervisningen under våren 2020, utifrån elevers upplevelser, påverkat samhällskunskapsämnets muntliga områden. Genom en enkätundersökning som besvarats av 112 respondenter, som alla läste samhällskunskap på gymnasiet under vårterminen 2020, har frågor ställts om vilka komponenter i undervisningen som eleverna själva anser vara viktiga för sin inlärning. Sedan har de i ett antal olika värderingsfrågor fått säga hur de upplevt distansundervisningen utifrån exempelvis samtal, diskussioner, grupparbeten och redovisningar. Respondenterna har givits, och tagit, möjlighet att utveckla sina svar. Resultatet visar att eleverna själva uppger att viktiga komponenter för deras inlärning, såsom tydliga lärargenomgångar, diskussioner med klasskamrater och möjligheter till spontana samtal, har försvårats av distansundervisningen. Svaren visar att svårigheterna delvis berott på tekniska problem och en osäkerhet inför att visa sig själv i kamera, men också att distansen i sig varit ett problem. Viktiga aspekter som kroppsspråk och ögonkontakt har gått förlorade och det har upplevts som komplicerat och ibland påträngande att be klasskamrater om hjälp. I resultatet visas också att en grupp respondenter har upplevt fördelar med distansundervisningen och dessa fördelar har främst visat sig vid muntliga redovisningssituationer.

<p>Rapportens syfte är att ta reda på hur elever i år 6 upplever att tala inför andra i skolan, främst i klassrummet. Samtidigt undersöks hur medvetna deras lärare är om vad just deras elever tänker och tycker om att uttrycka sig muntligt. Dessutom studeras vilka arbetssätt som pedagogerna använder för att stärka eleverna inför det muntliga framträdandet. Fem klasser och lärare har deltagit i undersökningen. Eleverna har svarat på enkät och pedagogerna har intervjuats. Resultatet visar att majoriteten av eleverna tycker om att tala inför andra. Pedagogernas medvetenhet om att eleverna behöver stärkas är stor. Lärarna tror generellt sett mer på vad eleverna klarar av än vad eleverna själva uppskattar sig göra. Betydande skillnader finns mellan skolor när det gäller arbetssätt och återkoppling efter muntligt framträdande.</p>

Sammanfattning   I studien har de båda berättarformerna högläsning och muntligt berättande undersökts och jämförts. Studiens huvudsyfte var att undersöka om det fanns någon skillnad i elevers förståelse av en sagas innehåll vid användningen av de två berättaformerna högläsning respektive muntligt berättande. Studien undersökte även om elever uppvisade större engagemang vid den ena berättarformen jämfört med den andra. Studiens material samlades in via enkäter, intervjuer och observationer som utfördes i två förskoleklasser. Varje klass delades upp i två grupper, så totalt genomfördes studien i fyra grupper. I studien medverkade 32 elever i åldrarna fem till sju år.    Min undersökning visar att båda berättarformerna (högläsning och muntligt berättande) är lika viktiga för elevers utveckling och lärande. Det framgår tydligt att den muntliga berättarformen generade flest antal korrekta svar i procent vid enkäterna i samtliga grupper. Elevernas egna upplevelse av sagostunden skilde sig inte anmärkningsvärt beroende på vilken berättarform som användes. Eleverna beskrev sin upplevelse som positiv både när de lyssnade till högläsningen och det muntliga berättandet. Resultatet av observationerna redogör för att eleverna under båda berättarformerna uppvisade ett engagemang. Dock varierade graden av engagemang vid de olika berättarformerna. Eleverna visade ett intresse för berättelsen när den lästes högt men de uttryckte inte samma förväntan och engagemang som under det muntliga berättandet. Att överge högläsning till förmån för muntligt berättande är inte ett önskvärt scenario, inte heller är det önskvärt att ignorera det muntliga berättandets värde som pedagogiskt verktyg. Eleverna i denna studie visar att båda berättarformerna behövs. De ger även uttryck för en önskan om att inför mer muntligt berättande i skolans värld. Högläsning och muntligt berättande är båda källor till avkoppling och ett sätt att förmedla kunskap. Båda aspekterna av berättarformerna är lika viktiga och båda behövs! / Abstract    In this study, the two narrative forms reading aloud and storytelling has been examined and compared. The study's main objective was to investigate whether there was any difference in pupils' understanding of a story's content in the use of the two narrative forms reading aloud and storytelling. The study is also intended to investigate whether pupils show greater dedication to one narrative form over the other. Material for the study was collected through questionnaires, interviews and observations which was conducted in two preschool classes. Each class were divided into two groups, so overall the study was conducted in four groups. The study involved 32 pupils aged five to seven.  The study shows that both narrative forms (reading aloud and storytelling) are equally important for pupils' development and learning. Storytelling generated the highest number of correct answers percentage during surveys in all groups. The pupils' own experience of the story time did not differ remarkably depending on the narrative form used. Pupils described their experience as positive both when they listened to reading aloud and storytelling. The observations shows that during story time where both narrative forms was used pupils showed that they were dedicated to the stories. However, the level of dedication varied during the story time depending on which narrative forms was used. The pupils showed an interest in the story when it was read aloud, but they did not express the same anticipation and dedication as during the storytelling. To abandon reading aloud for the benefit of storytelling is not a desirable scenario, nor is it desirable to ignore the value of storytelling as an educational tool. Pupils in this study show that both narrative forms are needed. They also expressed a desire to introduce more storytelling into the world of education. Reading aloud and storytelling are both sources of relaxation and a way to pass on knowledge. Both aspects of the narrative forms are equally important and both are needed!

The aim of this bachelor's thesis is to gain a deeper knowledge of attitudes towards and experiences of reading and literature among immigrant women of none-European origin living in Sweden. Qualitative semi-structured interviews were conducted with eight women from Afghanistan, Somalia, Eritrea and Thailand, two from each country. The women were asked to describe the role reading had during different periods of their life, for example whether there were books or newspapers at home, whether somebody used to read to them during their childhood, if their reading pattern had changed since they immigrated to Sweden and if they themselves were reading to their children. They were also asked to compare the situation in their country of origin and Sweden when it came to literacy and reading habits. The results of the interviews show that most of the women grew up in homes where there were few or no books, some had parents that were illiterate, and several of them had to quit school because of war. Nevertheless, most of them had a positive attitude towards reading and literature and were now reading to their own children. All of them said that reading is more common and is considered more important in Sweden than in their country of origin. They suggested that this was mainly due to the fact that people there have to work hard to support their family and don't have the habit of reading.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger stimulerar och utvecklar barns språk i sin verksamhet med hjälp av olika pedagogiska verktyg. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ intervjustudie där nio pedagoger deltog under två månader från olika förskolor i Östergötland. Resultatet visade att pedagogerna i studien uppfattade två centrala begrepp som är gruppens organisation och språkutvecklande arbetssätt som viktiga redskap för barns språkliga utveckling. Mitt resultat visar att muntligt berättande och högläsning används regelbundet i verksamheten av de pedagoger som varit med i undersökningen. Muntligt berättande som sker vid olika tillfällen i förskolor och sagor ger möjligheter att väcka fantasi och stimulera barnens språkutveckling. Samtidigt visar resultatet att högläsning av pekbok och bilder/sagobok har en hög status och genererar mycket samtal och frågor mellan eller efter läsning. Slutsatsen jag kom fram till är att det inte finns ett enda arbetssätt som är språkutvecklande utan att en blandning gynnar språkutvecklingen bäst.

Rapportens syfte är att ta reda på hur elever i år 6 upplever att tala inför andra i skolan, främst i klassrummet. Samtidigt undersöks hur medvetna deras lärare är om vad just deras elever tänker och tycker om att uttrycka sig muntligt. Dessutom studeras vilka arbetssätt som pedagogerna använder för att stärka eleverna inför det muntliga framträdandet. Fem klasser och lärare har deltagit i undersökningen. Eleverna har svarat på enkät och pedagogerna har intervjuats. Resultatet visar att majoriteten av eleverna tycker om att tala inför andra. Pedagogernas medvetenhet om att eleverna behöver stärkas är stor. Lärarna tror generellt sett mer på vad eleverna klarar av än vad eleverna själva uppskattar sig göra. Betydande skillnader finns mellan skolor när det gäller arbetssätt och återkoppling efter muntligt framträdande.

Diss. Linköping : Univ.

Studiens syfte är att utifrån tidigare forskning beskriva elevers talängslan i klassrummet med fokus i svenskämnet i årskurs 7–9. För att besvara studiens syfte och frågeställningar gjordes en systematisk litteraturstudie som innebär att forskaren söker efter litteratur inom ett specifikt område som sedan kritiskt granskas och sammanställs. Resultatet visade att talängslan uttrycks fysiskt och psykiskt. De främsta orsakerna till elevers talängslan var bristande självförtroende, prestationsångest, bristen till tid för förberedelse, ett otryggt klassrumsklimat eller betygsättning av det muntliga framförandet. Flertalet arbetssätt var aktuella för att hjälpa elever med talängslan, bland annat rollspel, positivt självprat innan ett muntligt framförande samt tid till förberedelse. Det är inte särskilt väl forskat om talängslan på en nationell nivå och därför hade mer forskning inom området varit önskvärt.