Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogers personliga erfarenheter av musik påverkar deras syn på musik som språkutvecklande verktyg i förskolan. Detta undersöks genom semistrukturerade intervjuer med fem verksamma pedagoger. Intervjuerna behandlar två huvudteman: pedagogernas erfarenheter av musik samt pedagogernas syn på musik som språkutvecklande verktyg. Dessa huvudteman delas sedan in i mindre delteman. Analysen och tolkningen av resultatet utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt tidigare forskning och litteratur inom ämnet. I studien framkommer att pedagogernas musikaliska bakgrunder inte skiljer sig avsevärt från varandra. Samtliga pedagoger uppger att deras källa till musik framför allt har varit och är genom lyssnande på radio eller annat medium. Majoriteten hade under sin skoltid lärt sig spela ett instrument, men i nuläget var det bara två som spelade. Samtliga pedagoger uppger att de i regel har samlingar med musikinslag dagligen på förskolan, där alla arbetar aktivt oavsett hur de upplever sin musikaliska förmåga. Samtliga pedagoger har också en positiv syn på musik som språkutvecklande verktyg och pedagogerna har också liknande arbetssätt och material när de arbetar med musik som språkutvecklande verktyg. Studien visar att pedagogernas personliga erfarenheter inte påverkar deras syn på musik som språkutvecklande verktyg. Alla har en positiv syn på musik som språkutvecklande verktyg och arbetar aktivt med musik oberoende deras upplevda musikaliska förmåga.

Detta är en kvalitativ studie vars syfte varit att undersöka musisk pedagogik i förhållande till traditionell förmedlingspedagogik. De pedagogiska försöken har ägt rum hos 4 olika barnkörer med åldrarna 5-8 år vid 2 tillfällen vardera, där barnen fått bekanta sig med nyskrivet material. I arbetet har teorier om musisk pedagogik legat som grund, liksom författarskap kring barnrösten, barnkörmetodik och utvecklingspsykologi. Teorier kring delaktighet har tillsammans med interaktionsanalys legat som grund för analys och resultat, där diskussionen återkopplar till de resultat och den litteratur som arbetet vilar på. Resultaten visar att lek, fantasi och rörelser påverkar barnens musicerande positivt; deras interpersonella intelligens och delaktighet stärks. Eleverna håller enklare fokus, hyser större engagemang och får en sundare röstteknik. De ges också en större möjlighet att utveckla sina intrapersonella intelligenser, där mänskliga byggstenar som empati, förståelse för andras känslor och självuppfattning utvecklas genom samtal och ökad gruppacceptans.