Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur ungdomar i förorten Navestad i Norrköping förhåller sig till den stigmatiserande diskursen som svensk media upprätthåller om dem. Genom kvalitativa enskilda intervjuer har sex ungdomar fått dela med sig av sina erfarenheter. Därefter tematiserades deras uttalanden och presenteras i analysen genom två huvudteman: “Reaktionen mot den stigmatiserande diskursen”, “Tillhörighet, identitet, gemenskap och transnationella relationer”. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av Erving Goffmans teori om stigma kombinerat med begreppet kulturell rasism, Pierre Bourdieu (1986) och Robert Putnams (2000) teori om socialt kapital och slutligen med begreppet transnationalism. Studiens resultat visar att ungdomarnas faktiska förhållanden skilde sig drastiskt från den stigmatiserande diskursen som svensk media upprätthåller om dem. Navestad och ungdomarna som bor där framställs antingen som brottslingar eller så framställs Navestad som ett farligt område. Detta har en negativ påverkan på deras möjligheter i livet. De upplever alienation, diskriminering och rasism. Ungdomarna beskriver sin förort som lugn, trygg, kärleksfull, en familjär plats och ett hem med solidaritet. Resultatet indikerar också̊ att alla ungdomar i undersökningen är involverade i gränsöverskridande relationer och aktiviteter i många former som skapar sociala nätverk och därmed skapar socialt kapital i Sverige dit de kan vända sig för stöd, solidaritet eller för att motverka den stigmatiserande diskursen som svensk media upprätthåller dem och deras bostadsområde.

<p>Att vissa grupper deltar på samhällets olika arenor i lägre utsträckning än andra, är tämligen klarlagt. Detta kan betraktas som ett demokratiproblem. Mitt sätt att angripa problemet är att studera dem som trots allt deltar från dessa så kallade marginaliserade grupper. Tanken är att härigenom finna ledtrådar till hur medborgerligt deltagande kan uppstå och vilka effekter det i så fall får. Huvudsakligt studieobjekt för uppsatsen är ett ombyggnadsprojekt (Ringdansen) i Norrköpingsförorten Navestad. Det deltagardemokratiska teoriperspektivet, som betonar att samhället ska fyllas av medborgerligt inflytande och deltagande, utgör en viktig referenspunkt i utformning och analys av uppsatsens data. En vilja att delta måste, för vem det än gäller, finnas vid ett frivilligt engagemang. Denna vilja uppstår lättare under vissa förutsättningar. För grupper som deltar i relativt låg grad bör särskild hänsyn tas för att skapa en gynnsam miljö. De i min studie uppdagade förutsättningarna av vikt är att deltagandet: (1) upplevs beröra frågor med direkt betydelse (ofta vardagsnära), (2) har sitt ursprung i en mänsklig kontaktyta, (3) kan utövas i närheten av hemmet, (4) sker i kollektiv form, (5) inte är allt för komplicerat. Initiativtagarna, i det här fallet ett bostadsbolag, har således en viktig möjliggöranderoll, där även förtroende spelar in. Deltagarna i Ringdansprojektet, framför allt de resursbegränsade, har förbättrat följande medborgerliga resurser: självtilltro, tolerans/kritisk rationalism, samhällsintresse/delaktighet och gemenskap. Detta i något av en positiv kedjereaktion. Det visar sig att individuella förutsättningar, arbetsformer och nivån på deltagandearenan har inverkan på vilka effekter som infinner sig. En rad frågetecken kvarstår, bl.a. gällande beständigheten i effekterna, men som helhet anser jag att de positiva resultaten berättigar ökade satsningar på möjliggörande av medborgerligt deltagande bland marginaliserade grupper.</p>

<p>Bostadsområdet Navestad i Norrköping var en del av det bostadsbyggnadsprogram, miljonprogrammet, som genomfördes i Sverige åren 1964-1975. Miljonprogrammet var påverkat av olika idéer kring bostadsbyggande och samhällsplanering, främst funktionalismen där värden som rationalitet och förnuft var centrala. Många av miljonprogrammets bostadsområden, även Navestad, var också influerade av grannskapstänkande. Socialdemokratins tankar kring folkhemmet där en god bostad skulle vara en rättighet för alla hade också inflytande. </p><p>SOU-rapporter och Norrköpings stadsfullmäktiges handlingar har studerats utifrån en maktteoretisk ansats utifrån frågeställningar om idéerna bakom miljonprogrammet och Navestad samt vilka maktfaktorer och politiska mål som fanns och hur dessa utövade sin makt. </p><p>De främsta maktfaktorer som går att urskilja i sammanhanget är stat, kommun och expertis. Staten hade främst ekonomisk makt att påverka kommunens planering och där med Navestads utformning. Genom att tillhandahålla ekonomiskt stöd för byggande förbundna med krav på storskalighet, industrialisering och bostadsstandard sattestaten ramar som kommunen m.fl. var tvungna att handla inom. Kommunens makt över Navestads utformning var, som ytterst ansvarig för områdets planer, stor. Också som ägare av det allmännyttiga bostadsföretaget bakom Navestad kunde kommunen utöva styrning. Genom att de rådande idealen satte stor tilltro till vetenskap fick experter en stor påverkan. Vetenskapen sågs som något objektivt och det ansågs att genom att förlita sig på denna skulle inte stadsplaneringen påverkas av tillfälliga politiska värderingar. Dock var miljonprogrammet i allra högsta grad politiskt.</p>

Bostadsområdet Navestad i Norrköping var en del av det bostadsbyggnadsprogram, miljonprogrammet, som genomfördes i Sverige åren 1964-1975. Miljonprogrammet var påverkat av olika idéer kring bostadsbyggande och samhällsplanering, främst funktionalismen där värden som rationalitet och förnuft var centrala. Många av miljonprogrammets bostadsområden, även Navestad, var också influerade av grannskapstänkande. Socialdemokratins tankar kring folkhemmet där en god bostad skulle vara en rättighet för alla hade också inflytande. SOU-rapporter och Norrköpings stadsfullmäktiges handlingar har studerats utifrån en maktteoretisk ansats utifrån frågeställningar om idéerna bakom miljonprogrammet och Navestad samt vilka maktfaktorer och politiska mål som fanns och hur dessa utövade sin makt. De främsta maktfaktorer som går att urskilja i sammanhanget är stat, kommun och expertis. Staten hade främst ekonomisk makt att påverka kommunens planering och där med Navestads utformning. Genom att tillhandahålla ekonomiskt stöd för byggande förbundna med krav på storskalighet, industrialisering och bostadsstandard sattestaten ramar som kommunen m.fl. var tvungna att handla inom. Kommunens makt över Navestads utformning var, som ytterst ansvarig för områdets planer, stor. Också som ägare av det allmännyttiga bostadsföretaget bakom Navestad kunde kommunen utöva styrning. Genom att de rådande idealen satte stor tilltro till vetenskap fick experter en stor påverkan. Vetenskapen sågs som något objektivt och det ansågs att genom att förlita sig på denna skulle inte stadsplaneringen påverkas av tillfälliga politiska värderingar. Dock var miljonprogrammet i allra högsta grad politiskt.

<p><strong><p>Ringdansens bostadsområde som är del av Hyresbostäder i Norrköping miljöanpassades under slutet av 1990-talet. Sopstationer med fraktioner för olika avfall infördes. För många hushåll har detta system inneburit problem. Hyresbostäder vill försöka åtgärdaproblemen genom att göra bättre och tydligare information i soprummen.</p><p>Genom intervjustudier undersöks hushållens önskemål och klagomål på det nuvarande systemet, den egna hanteringen av sopor samt motivationen bakom deras handlande. Resultaten visar atthushållen efterfrågar bättre och tydligare information. Vissa av soprummen upplevs som skräpiga och ofräscha. Hushållen sorterar mestadels av pliktkänsla samt av ekonomiska och miljömässiga orsaker.</p></strong></p>

Att vissa grupper deltar på samhällets olika arenor i lägre utsträckning än andra, är tämligen klarlagt. Detta kan betraktas som ett demokratiproblem. Mitt sätt att angripa problemet är att studera dem som trots allt deltar från dessa så kallade marginaliserade grupper. Tanken är att härigenom finna ledtrådar till hur medborgerligt deltagande kan uppstå och vilka effekter det i så fall får. Huvudsakligt studieobjekt för uppsatsen är ett ombyggnadsprojekt (Ringdansen) i Norrköpingsförorten Navestad. Det deltagardemokratiska teoriperspektivet, som betonar att samhället ska fyllas av medborgerligt inflytande och deltagande, utgör en viktig referenspunkt i utformning och analys av uppsatsens data. En vilja att delta måste, för vem det än gäller, finnas vid ett frivilligt engagemang. Denna vilja uppstår lättare under vissa förutsättningar. För grupper som deltar i relativt låg grad bör särskild hänsyn tas för att skapa en gynnsam miljö. De i min studie uppdagade förutsättningarna av vikt är att deltagandet: (1) upplevs beröra frågor med direkt betydelse (ofta vardagsnära), (2) har sitt ursprung i en mänsklig kontaktyta, (3) kan utövas i närheten av hemmet, (4) sker i kollektiv form, (5) inte är allt för komplicerat. Initiativtagarna, i det här fallet ett bostadsbolag, har således en viktig möjliggöranderoll, där även förtroende spelar in. Deltagarna i Ringdansprojektet, framför allt de resursbegränsade, har förbättrat följande medborgerliga resurser: självtilltro, tolerans/kritisk rationalism, samhällsintresse/delaktighet och gemenskap. Detta i något av en positiv kedjereaktion. Det visar sig att individuella förutsättningar, arbetsformer och nivån på deltagandearenan har inverkan på vilka effekter som infinner sig. En rad frågetecken kvarstår, bl.a. gällande beständigheten i effekterna, men som helhet anser jag att de positiva resultaten berättigar ökade satsningar på möjliggörande av medborgerligt deltagande bland marginaliserade grupper.

Ringdansens bostadsområde som är del av Hyresbostäder i Norrköping miljöanpassades under slutet av 1990-talet. Sopstationer med fraktioner för olika avfall infördes. För många hushåll har detta system inneburit problem. Hyresbostäder vill försöka åtgärdaproblemen genom att göra bättre och tydligare information i soprummen. Genom intervjustudier undersöks hushållens önskemål och klagomål på det nuvarande systemet, den egna hanteringen av sopor samt motivationen bakom deras handlande. Resultaten visar atthushållen efterfrågar bättre och tydligare information. Vissa av soprummen upplevs som skräpiga och ofräscha. Hushållen sorterar mestadels av pliktkänsla samt av ekonomiska och miljömässiga orsaker.