En fallstudie där en serie läroböcker i engelska för grundskolans senare år har granskats med syfte att upptäcka vilka normer och värderingar som förmedlas genom bilder och hur det förhåller sig till läroplanen, Lgr 11. Vidare undersöktes det hur engelsktalande länder representerades genom bilder för att avgöra om kurmålen i engelska gällande kultur, möts.Till granskningen av böckerna Happy, från Gleerups förlag, valdes en innehållsanalys där bildmaterialet kodades, räknades och sedan sammanställdes för att sedan bli ålagt ett normkritiskt synsätt.  Det framkom att läroböckerna Happy var heteronormativa med en manligt vit hegemoni samt uteslutande av människor med funktionsnedsättninga och stämmer därmed inte överens med skolplanens värdegrund eller de kursmål i engelska som rör engelsktalande länders kultur.

Syftet med studien är att reda ut hur elever i klass sju och nio upplever att de motiveras till lärane och gott uppförande. Syftet innefattar också vilka elevernas attityder till uppförande- och uppförandebetyg är men även vad som anses med gott uppförande. Det teoretiska perspektivet anför Jenners motivationsbegrepp samt Thornbergs bergepp gällande, attityder, värden och normer finns med i teorin. Metoden för studien är en kvalitativ studie med  fokusgrupper som informanter. Fyra fokusgrupper av elever har deltagit i studien. Samtliga fokusgrupper har diskuterat två dilemman. Dessa har delgetts dem under våra samtal. Resultatet visar att eleverna i både klass sju och klass nio upplever en bristfällig arbetsro i klassrummet. De hävdar att de vill ha bättre klassrumsmiljö samt att de hade kunnat tänka sig ett betyg i uppförande om betyget inte hade grundat sig på deras personligheter, utan på konkreta situationer i klassrummet. Eleverna vill hitta motivation till ett gott uppförande genom att de vill ha bra betyg och kunna söka rätt gymnasium senare, och ger uttryck för hur klassrumsmiljön ska förändras. Däremot kan de inte ge konkreta exempel på förändringar som gäller dem själva. Förändringarna gäller de andra eleverna i klassrummet och lärarantalet.

Internets framväxt har gjort det möjligt för marginaliserade grupper att få sina röster hörda på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. I denna studie analyseras användningen av #uppmuntrafetma på Instagram för att undersöka hur detta fungerar som en plattform för att utmana stereotypa kroppsideal för kvinnor och hur det fungerar som plattform för att bedriva feministiskt/politiskt förändringsarbete. Resultatet visar att Instagram kan fungera som en plattform för politiskt förändringsarbete, dock med vissa restriktioner. Plattformens utformning reproducerar samhälleliga normer, vilket gör det svårt för marginaliserade att ta plats. Däremot kan Instagram ses som en plattform där dessa marginaliserade grupper på ett enkelt sätt kan mobiliseras och diskutera sina politiska åsikter. För att kunna nå ut till så många som möjligt har det visat sig att hashtaggen fungerar bra. Genom att utmana rådande plattformsnormer når debatten ut till fler användare som annars kanske inte hade deltagit i diskussionen. Något som diskuteras i studien är hur ett politiskt förändringsarbete som till viss del går ut på att motarbeta objektifiering av kvinnor kan fungera på en så pass objektifierande plattform som Instagram. Analysen visar att det kan ske med hjälp av normbrytande bilder.

Man och kvinna är två separata och distinkta kategorier som används för att representera mänskligheten medan de som inte kan grupperas in i någondera osynliggörs och stigmatiseras. Uppsatsens syfte är att synliggöra transpersoners upplevelser av att vara könsöverskridande. Fokus ligger på bemötande från omgivningen och hur samhällets genusdikotomi påverkar erfarenheter av transpraktiker. Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie med tre transpersoner som växte upp som män men idag har en kvinnlig könsidentitet eller ett kvinnligt könsuttryck, d.v.s. transvestit och transgender. Queerteori har använts för att analysera materialet ur ett normkritiskt perspektiv tillsammans med befintlig tidigare forskning. Intervjupersonernas upplevelser visade på ett hemlighållande av sin transidentitet i början och en rädsla för att komma ut, men ett allmänt positivt bemötande när så väl skedde. Svårigheter upplevdes främst i kontexter som arbetsplatsen och i sammanhang som rörde deras barn. Intervjupersonerna ställde sig kritiska till det binära könstänkandet och lyfte fram ökad kunskap och synlighet som viktiga åtgärder för att förbättra situationen för transpersoner i samhället.

Denna studie har som syfte att undersöka de budskap som två läseböcker för skolans yngre åldrar kan innehålla. Detta genom att studera de implicita/indirekta och explicita/direkta diskurser, föreställningar och normer som språket i böckerna förmedlar till läsaren kring kategorierna kön, sexualitet och etnicitet. Diskursanalys har i denna studie fått agera som både det teoretiska perspektivet och det metodiska redskapet. Tillsammans med ett intersektionellt perspektiv och tankar från normkritisk pedagogik har jag strävat efter att synliggöra de maktoordningar som finns i läseböckerna Pojken och Tigern av Lars Westman (2001) och Mer om Moa och Mille A av Moni Nilsson (2000). De diskurser som identifierats i denna studies resultat är fnittriga flickor och pratiga pojkar, den knegande karln och hans matmor samt Pojke + flicka = sant. Likaså diskurserna den främmande främlingen och den duktige förtryckta medborgaren. Dessa diskurser som identifierats har visat sig förmedla normerande och maktproducerande föreställningar när det gäller hur kvinnliga och manliga attribut konstrueras till de stereotypiska könsrollerna. Studien visar även hur framställningen av heterosexualitet kontinuerligt ses som idealet samt hur vithetsnormen synliggörs som det självklara och därmed utesluter ”de andra”. Dessa diskurser och maktoordningar som synliggjorts i diskursanalysen kring kön, sexualitet och etnicitet har därefter problematiserats utifrån skolans styrdokument och Sveriges diskrimineringslag.

I mitt arbete har jag undersökt om eleverna på Estetiska programmet anser att utbildningen tar upp frågan om genus och könsroller i undervisningen. Jag har främst intresserat mig för teaterinriktningen. Jag har intervjuat tio elever i årskurserna 3 och 1. Samtliga av eleverna har jag haft i undervisningen. En del av eleverna har kommit i kontakt med frågorna inom teatern, andra har det inte. Jag har också frågat dem om de arbetat med frågan i andra sammanhang. Jag har frågat dem om hur det uppfattar begreppet genus och om de kommit i kontakt med det i samhället och vad det innebär för dem på ett personligt plan. Vidare har jag undersökt om och på vilket sätt de har kommit i kontakt med genus/könsroller i undervisningen. Jag har specialiserat mig på att ställa frågor kring teaterundervisningen, om de har arbetat med genus/könsroller och på vilket sätt. Jag har också försökt få fram hur de vill arbeta med frågan och dess betydelse. I arbetet har jag också beskrivit metoder för instudering av rollen enligt pedagogerna/teaterteoretikerna Konstantin Stanislavskij och Bertolt Brecht. Jag har också tagit upp forskning kring genus och könsroller bland barn och unga inom skolan. I mitt arbete har jag diskuterat och analyserat vikten av en normkritisk pedagogik i utbildningen och behovet av att våga arbeta och ifrågasätta rådande värderingar och normer i samhället. Att man som pedagog vågar utmana sina egna värderingar tillsammans med eleverna. Jag har också beskrivit en del metoder för att arbeta med genus och könsroller inom scenisk gestaltning. Resultatet från min undersökning är att samtliga elever tycker att det är viktigt att arbeta med genus och könsroller i undervisningen. De tycker att det är intressant att ifrågasätta värderingar och normer och att arbetet leder till en större tolerans mot varandra. Eleverna tycker också att det är viktigt att arbeta med genus och könsroller i undervisningen. De säger att de främst har fått arbeta med frågan inom teaterämnet och att de saknar ett genusperspektiv i utbildningen på Estetiska programmet.

Diskriminering, kränkning och trakasserier i samhället hämtar kraft i normer som kategoriserar människor i olika hierarkier. Dessa normer bär på idén om något önskvärt och normalt och samtidigt på föreställningar om det som avviker. Syftet med denna undersökning är att studera i vilken mån nationella provets texthäften inkluderar och synliggör de grupper som definieras i diskrimineringslagen. Undersökningen diskuterar också vilka konsekvenser detta får för skolans demokratiska uppdrag utifrån begreppen norm och den andra. Undersökningen genomfördes med kvantitativ innehållsanalys och ett kodschema. Studiens resultat visar att texthäftena inkluderar och synliggör många av diskrimineringsgrunderna men att några uttryck förekommer väldigt sällan eller inte alls. Vidare speglar resultatet att vissa grunder blir norm medan andra blir uttryck för det avvikande, ”de andra”.

Tiden när man kunde basunera ut reklambudskap till en väntande konsument i tv-soffan är förbi, idag behöver företag etablera relationer med sina kunder och skapa interaktioner på nya sätt. Den här studien ämnar att, med hjälp av relationsmarknadsföringens teorier, undersöka det samtal om normer och representation som kommit till Sveriges reklamklimat. Är det så att företag, i större utsträckning än tidigare, bortser från stereotyper i sin kommunikation? I så fall, vilka är skälen? Och vad kan gå fel? Vem, eller vilka, har det största ansvaret för reklamens budskap? Genom nio djupintervjuer med personer verksamma inom reklam och PR, skapar uppsatsförfattarna sig en bild av hur reklambranschen ser ut idag. Det konstateras att reklamskapare har ett stort ansvar som påverkare och förändrare, men att det råder en konflikt mellan de nytänkande visionerna och hur branschen ser ut på insidan. Det råder vit, manlig hegemoni i reklambranschen vilket reflekteras i slutprodukterna. För egentligen är de icke-stereotypa kampanjerna mer omdiskuterade och omskrivna – än många till antalet.

Syftet med föreliggande studie var att öka medvetenheten om vilka diskurser och diskursiva normer med relevans till naturvetenskapen som skönlitteratur kan förmedla till barn. Studien har grundat sig i ett normkritiskt perspektiv. Andra teoretiska utgångspunkter som varit relevanta för denna studie är socialkonstruktionism och diskursteori. Fyra barnböcker med relevans till naturen valdes utifrån att de ansågs kunna generera ett meningsfullt resultat. För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes diskursanalys och intervjuer som metoder. Först gjordes en diskursanalys av samtliga fyra böcker för att se vilka diskurser och normer om naturen som kommit till uttryck. Sedan fick en elevgrupp bestående av åtta elever i förskoleklass lyssna till två av böckerna samt delta i efterföljande samtal. Utifrån dessa samtal urskildes de diskurser och normer som eleverna gett uttryck för. Resultatet visade totalt sex uttryckta diskurser som alla rymmer inbäddade normer. Det framgår dessutom att de diskurser och normer som eleverna gett uttryck för är relaterade till deras tidigare erfarenheter av naturen. Detta har sedan diskuterats i relation till naturvetenskapens ideal. Den diskussionen påvisade att det fanns skillnader mellan de diskurser och diskursiva normer som eleverna gett uttryck för i litteraturen och de naturvetenskapliga förklaringsmodeller som är ideal. En ökad medvetenhet om denna skillnad innebär att lärarens undervisning kan anpassas genom att visa på andra förklaringar som är i enighet med naturvetenskapens förklaringsmodeller.

Syftet med examensarbetet var att synliggöra vilka metoder och strategier (matematiska procedurer), lärare uttrycker sig förmedla i subtraktionsundervisnigen. I samband med detta ville vi även synliggöra hur verksamhetsteorins faktorer påverkar lärarnas val av undervisningsinnehåll. Vidare ville vi även klargöra vilka matematiska procedurer eleverna föredrog att använda vid olika subtraktionsuppgifter. Den insamlade empirin bestod av semistrukturerade intervjuer av lärare och elever samt en elevdiagnos. Examensarbetets analysverktyg var verksamhetsteorin. Resultatet visade att de matematiska procedurer lärarna gav uttryck för att använda var de samma som de flesta eleverna använde, vilket var skriftlig huvudräkning och algoritmer i samband med komplettering. Faktorerna med störst inverkan på valet av matematiska procedurer var den förmedlande artefakten (läromedlet) och regler (Lgr11).