Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelse och erfarenhet av att vårda patienter med nedsatt psykisk hälsa inom hemsjukvård. Bakgrund: Hemsjukvård är idag ett av de snabbaste växande områdena inom hälso- och sjukvård. Distriktssköterskorna som arbetar inom hemsjukvård möter många olika patientgrupper och har ett brett omvårdnadsansvar. Den psykiska ohälsan i Sverige har kommit att räknas som ett av de verkligt stora folkhälsoproblemen. Distriktssköterskan inom hemsjukvård har en viktig roll att förebygga och hantera hemsjukvårdspatienter med nedsatt psykisk hälsa.  Metod: Semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor utfördes. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: Ensam och maktlös samt Göra ett bra arbete och vara tillfreds. Under dessa kategorier formades åtta subkategorier: Otillräcklighet och frustration, Bristande samarbete, Att sakna stöd, Att se patienten, Att skapa förtroende och tillit, Att våga ställa rätt frågor, Att känna stöd och En fungerande hemtjänst. Slutsats: Det är betydelsefullt distriktssköterskan ser hemsjukvårdspatienten ur ett helhetsperspektiv och tar del av dennes upplevelser. Resultatet indikerar även att samarbete med andra yrkesgrupper är av stor relevans för distriktssköterskan och det är önskvärt att skapa förutsättningar för detta, både inom hemsjukvårdens yrkesgrupper men även gentemot andra instanser. Vidare visar resultatet att rutiner för och användandet av screeninginstrument omkring bedömning av psykisk nedsatt hälsa saknas, och är något som kan förbättras inom framtida hemsjukvård.

Vi informeras mer eller mindre dagligen om hur dåligt ställt det är bland äldre som bor på äldreboenden i Sverige. Däremot talas det inte ofta om hur personalen mår och trivs på sin arbetsplats. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av psykosocial arbetsmiljö bland verksamhetschefer och undersköterskor som arbetar på äldreboenden. Urvalet bestod av tre verksamhetschefer och fyra undersköterskor som arbetade på två äldreboenden i en kommun i mellersta Sverige. Metoden som användes i denna studie var intervjuer som genomfördes med en intervjuguide. Resultatet visade att både verksamhetscheferna och undersköterskorna upplevde krav i sitt arbete, dock på olika sätt. Gällande upplevelsen av stöd och hjälp från kollegor, visade det sig att majoriteten av respondenterna upplevde sig ha det, dock med undantag från en verksamhetschef som arbetade mycket ensam. Att arbeta på ett äldreboende, upplevdes som stressigt och ibland psykiskt påfrestande bland samtliga respondenter.

Med bakgrund i det ökade antalet barn som upplever skilsmässa och separation, undersöker denna studie påverkan på psykisk hälsa i vuxen ålder. Syftet är att undersöka om det finns ett samband mellan skilsmässa och separation under uppväxten och individens psykiska ohälsa i vuxen ålder, samt om ett eventuellt samband kan förklaras av konflikt mellan föräldrarna i uppväxtfamiljen. De teorier som uppsatsen använder för att förklara relationen mellan separation i uppväxtfamiljen och psykisk ohälsa i vuxen ålder tar sin utgångspunkt i ekonomiska svårigheter, psykologisk stress, familjestruktur samt konflikt mellan föräldrar. Studien bygger på kvantitativa data från Levnadsnivåundersökningen (LNU) 2010. Genom logistisk regressionsanalys undersöks om ett samband finns mellan separation och psykisk ohälsa i vuxen ålder. Resultatet visar ett samband mellan att ha upplevt separation och psykisk ohälsa i vuxen ålder. Dock är inte separation i sig avgörande, utan förekomsten av konflikt samt ekonomiska svårigheter under uppväxttiden visar sig vara de mest betydande faktorerna. Studien bidrar därmed till en förståelse för vad i uppväxtfamiljen som har betydelse för vuxnas psykiska ohälsa samt till en uppdaterad bild av hur individer som upplevt separation påverkas av detta. Diskussionen föreslår att samhällsförändringar över tid gällande normer kring separation och familj samt förekomsten av växelvis boende kan tänkas ha en bidragande orsak till att inte separationen i sig har en betydande roll för individens psykiska ohälsa.

Bakgrund: Varje år dör mellan 90 000 och 100 000 personer i Sverige varav en större del behöver vård i livets slutskede. En lugn och värdig död har skildrats med ett holistiskt synsätt där man ser hela människan, där närstående och familj inkluderas. Samtal som berör patientens framtid och sjukdom är av stor betydelse vid i livets slutskede. Smärtlindring och annan form av individuell vård bör beaktas för att upprätthålla livskvaliteten hos patienten i livets slutskede. Syfte: Att belysa hur hälsa och ohälsa beskrivs av patienter i livets slutskede. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Vetenskapliga artiklar har analyserats utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys där meningsbärande enheter tagits fram och skapat ett resultat. Resultat: Informanter beskrev att de vill leva så normalt som möjligt trots situationen. De ville få möjlighet att bibehålla sin självständighet. Familjen, relationer och vården var av stor betydelse för hälsan men kunde även skapa ohälsa. Det var viktigt att upprätthålla livskvaliteten. Religion och hopp var något som enbart stärkte hälsan vid livets slutskede.   Slutsats: Kommunikation och delaktighet anses vara begrepp som bör lyftas fram vid livets slutskede. Kommunikation och delaktighet bör finnas mellan patient, familj och de som vårdar patienten. Trots ohälsa, finns en fridfullhet kring döden och tiden innan den.

Bakgrund: Upplevelsen av att vara närstående till en person som lever med långvarig smärta är vanlig då det berör ca 20 % av Sveriges befolkning. Eftersom familjen kan ses som en helhet kan detta innebära både sociala och psykologiska konsekvenser även hos de närstående som då löper ökad risk att drabbas av ohälsa. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att vara närstående till en person som lever med långvarig smärta. Metod: Litteraturöversikt sammanställd av kvalitativa artiklar och analyserad enligt Friberg. Resultat: Vardagen för de närstående förändras och begränsas genom att de känner att de måste anpassa sig, det sociala nätverket minskar, rollerna och relationerna förändras. Närstående upplever stora känslomässiga bördor såsom psykiskt illabefinnande, de känner sig misstrodda, känner oro för framtiden och brist på information och kunskap gör att de känner sig åsidosatta. Slutsats: Närstående till en person som lever med långvarig smärta påverkas starkt men på andra sätt än den direkt smärtdrabbade. Det är av vikt att sjuksköterskan uppmärksammar de närstående och deras situation för att förebygga ohälsa.

Psykiatrireformen 1995 bidrog till att samhällsinsatserna ökade för personer med psykisk ohälsa inom områden som boenden och sysselsättningar. Handlingsplaner och mål skapades för att hela Sveriges befolkning skulle få möjlighet att känna delaktighet och ha inflytande i samhället. Socialt stöd har påvisat ha stor betydelse i samband med återhämtning och integration i samhället. Syftet med denna studie var att undersöka hur personer med psykisk ohälsa uppfattar socialt stöd från eget perspektiv och vilka erfarenheter de har av det. Genom en kvalitativ metod genomfördes sex semistrukturerade intervjuer där data samlades in. Data analyserades utifrån en ansats inspirerad av hermeneutik med syfte att fånga deltagarnas känsla av att bjuda sig in i ett sammanhang och KASAM. Urvalet var ett bekvämlighetsurval. Resultat visade att socialt stöd i form av aktivitetshus var av stor betydelse för deltagarna, där sysselsättning på aktivitetshuset gav både struktur och meningsfullhet i vardagen. Det sociala umgänget gynnade till att deltagarna utvecklades individuellt, vilket bidrog till att nya intressen och vänner införskaffades utanför aktivitetshuset.

<p>Bakgrund: Var femte kvinna kommer någon gång under sitt liv bli utsatt för våldtäkt eller våldtäktsförsök. Utvecklandet av psykisk ohälsa är vanligt förekommande samband med sexuella övergrepp och kan yttra sig på många olika sätt. Hur dessa kvinnor blir bemötta i sjukvården kan få avgörande betydelse för hur de kan bearbeta och hantera sina upplevelser efter det sexuella övergreppet. Syfte: Att belysa kvinnors psykiska ohälsa efter att ha blivit utsatta för sexuella övergrepp. Metod: Systematisk litteraturstudie med fem inkluderade vetenskapliga studier. Resultat: Tre teman formulerades: att anklaga sig själv eller finna en utväg genom inre styrka, att stänga ute verkligheten eller uppslukas av den samt att destruera eller existera. Resultatet i studiema visar på att känslor av skuld och skam förekommer hos kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp. Känsla av sammanhang (KASAM) visar sig ha betydelse för kvinnornas inre styrka som gjorde att de kunde bemästra situationen och finna en väg ut. En annan framträdande aspekt visade sig vara relaterat till hur stor plats erfarenheten av själva övergreppet fick i kvinnomas liv. I sina ytterligheter visar det sig att kvinnor helt kan stänga ute verkligheten eller uppslukas av sina upplevelser av övergreppet. Kulmen av psykisk ohälsa hos sexuellt utsatta kvinnor presenterats i studiema som olika grader av destruktion som yttrade sig på olika sätt. Slutsats: För att kunna bemöta sexuellt utsatta kvinnor på ett hälsofrämjande sätt behöver vårdpersonal kunskap om hur psykisk ohälsa kan yttra sig hos dessa kvinnor och om hur omvårdnadshandlingar kan utformas utifrån dessa kvinnors, många gånger speciella behov.</p>

Bakgrund: Förekomsten av depression har ökat i samhället, framförallt bland kvinnor. Depression orsakar stort hos lidande för den drabbade personen och sänker livskvalitén. Depression ökar även risken för suicid, som i nästan alla fall kan härledas till psykisk ohälsa. Sjuksköterskans roll är viktig för patienten i förebyggande arbete emot depression men även i tillfriskningsprocessen. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med depression. Metod: Kvalitativ metod valdes, där narrativ analys användes för att granska fem självbiografier, vilka låg till grund för resultatet. Resultat: Vid insjuknande i depression fylls personen i fråga utav en mängd olika känslor av olika svårighetsgrad. Sjukdomen orsakar också begränsningar i vardagslivet och försämrar flera kognitiva funktioner där minnesförmåga och koncentrationsförmåga är två av dem. Slutsats: De olika känslotillstånden i depression kan härledas till något som författarna till denna studie tolkat som tre olika faser vilka återspeglar depressionens insjuknande, mittpunkt och slutfas. Insjuknandet beskriver känslor som påverkar aktiveringen utav depression. Mittpunkten beskriver den djupaste och mörkaste fasen medan slutfasen beskriver vägen ut ur depressionen.

Denna kvalitativa studie syftar till att utifrån unga personers perspektiv undersöka deras erfarenheter av att söka vård för psykisk ohälsa genom primärvården. Detta genomfördes genom tre övergripande teman relaterade till Socialstyrelsens (2016) riktlinjer och rekommendationer för behandling av psykisk ohälsa. Dessa var följande: tid och tillgänglighet, bemötandet med vårdpersonal samt kompetens hos vårdpersonal. Målet med studien är således inte att generalisera resultatet till samtliga unga personer som söker hjälp för psykisk ohälsa genom primärvården, utan belysa hur behandlingen sker och om den följer de riktlinjer och rekommendationer som Socialstyrelsen (2016) tagit fram. Det empiriska materialet består av fem kvalitativa intervjuer med fem stycken unga personer som alla har sökt hjälp genom primärvården för sin psykiska ohälsa samt genomgått behandlingen. Samtliga intervjuer har ägt rum under hösten 2017. Sedan har studien utgått från de unga personernas berättelser för analys. Det teoretiska ramverk som nyttjas är Max Webers (1947) teori om en byråkratisk organisationsform samt den subjektiva erfarenheten av Alfred Schütz (2002). Resultatet har bland annat belyst att de riktlinjer och rekommendationer som Socialstyrelsen (2016) givit inte har präglat behandlingen av de flesta av informanternas möte med primärvården. Detta syftar huvudsakligen på att informanterna upplevt ett opersonligt bemötande, lång väntetid samt brist på hjälp.   Nyckelord: Primärvården, unga vuxna, psykisk ohälsa

Bakgrund:Enligt Socialstyrelsen lider 20–40 procent i Sveriges befolkning av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan dels förvärra redan befintliga somatiska sjukdomar men dels även öka risken för fysiska sjukdomar eller skador, vilket innebär att patienter med psykisk ohälsa kommer att söka akutvård. Psykisk ohälsa är dock inte centralt i sjuksköterskeutbildningen, trots att Socialstyrelsen belyser i sin utredningvikten av att sjuksköterskor som ska vårda patienter med psykisk ohälsa har adekvat utbildning och att denna inhämtas i grundutbildningen. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelse att vårda patienter med psykisk ohälsa i somatisk akutvård. Metod:Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Sex intervjuer på akuten vid två sjukhus i södra Sverige. Resultat: I resultatanalysen framkom tre huvudkategorier och åtta underkategorier. Huvudkategorierna var ”frustration”, ”otillräcklighet” och ”oro/rädsla”. Dessa kategorier speglar sjuksköterskornas upplevelse i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa. Slutsats: Mötet mellan patient och sjuksköterska på akutmottagningen leder inte alltid till ett bra vårdande möte då det finns brister i verksamheten och kunskapen inom psykisk ohälsa är bristfällig