Bakgrund: Utmattningssyndrom är ett växande problem som kommer av långvarig stress och är en bidragande orsak till sjukskrivningar. Sjukdomen innefattar en bred symtombild med somatiska och psykiska symtom, och riskerar att förbises på grund av somatiska symtom. Utmattningssyndrom har en stor påverkan på de drabbades liv och identitet. Syfte: Att belysa upplevelsen av att drabbas av och leva med utmattningssyndrom. Metod: Studien grundades på en kvalitativ metod baserad på fem självbiografiska bloggar. Forsberg och Wengström (2016) manifesta innehållsanalys användes för att finna sammanhang i resultatet. Resultat: Resultatet visar att insjuknandet i utmattningssyndrom är en livsomvälvande händelse. Drabbade upplever en förlust av sin tidigare identitet. Sjukdomen kantas av flera negativa känslor och kroppslig påverkan, däribland ångest, skam, brist på ork, värk och minnessvårigheter. Sjukdomen är begränsande och innebär ett ökat behov att stöd och förståelse för att kunna hantera vardagen och sjukdomen. När detta uteblir uppstår känslor av att vara misstrodd och förnedring. Slutsats: Utmattningssyndrom kommer av stress, krav, prestation och bristfällig återhämtning. Utfallet skulle kunna minskas genom att prioritera arbetsmiljön. Sjukdomen leder till en existentiell kris, där meningen i livet och välbefinnandet påverkas. Ett gott bemötande, där patienten tas på allvar och hjälps till reflektion kan underlätta bearbetningen.

Aktuell studie syftar till att i kölvattnet av den kraftiga tillströmningen av nyanlända under hösten 2015, undersöka och analysera vilka insatser som erbjuds av olika aktörer inom landsting, kommun och privat sektor för att möta psykisk ohälsa bland ensamkommande barn samt hur dessa samordnas. studien är av kvalitativ karaktär och datainsamlingen utfördes genom sammanlagt åtta semistrukturerade intervjuer med informanter som hade erfarenheter av arbete med ensamkommande inom olika geografiska områden i landet Resultatet analyserades utifrån teorierna om Maslows behovshierarki, KASAM samt risk- och skyddsfaktorer och påvisade ett välfungerande system för att möra ensamkommande med psykisk ohälsa men även förbättringsområden för att möjliggöra insatser av god kvalitet. Slutsatsen i denna studie är att varje aktörs tydliggörande av sina tillgångar och avgränsningar gentemot ensamkommande och övriga aktörer, kan betraktas som en förebyggande åtgärd.

Den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar i Sverige ökar och har blivit ett av det största folkhälsoproblemet i samhället. Skolsköterskor möter nästan alla barn under skolåren och har en central roll när det gäller att främja elevers hälsa. Skolsköterskor ägnar en tredjedel av sin arbetstid till att arbeta med elever som mår psykiskt dåligt på olika sätt. Syftet med den integrativa litteraturstudien var att beskriva skolsköterskors interventioner för att identifiera symtom och riskfaktorer i syfte att förebygga psykisk ohälsa hos skolelever. Resultatet från 12 artiklar visade att skolsköterskor har en central position i det förebyggande arbetet på skolor. En mer specifik utbildning efterfrågades av skolsköterskor för att tidigt identifiera symtom på psykisk ohälsa hos skolelever för att möta elevernas behov. Utmaningen för skolsköterskor är att åstadkomma ett bra samarbete med andra professioner för att tillsammans förebygga och minska psykisk ohälsa hos elever. Fortsatt forskning efterfrågas kring barn och ungdomars psykiska hälsa och på vad skolsköterskor bör göra för att förebygga uppkomsten av psykisk ohälsa. Det skulle medföra ökat välbefinnande och livskvalitet inte bara för den enskilda skoleleven utan för hela samhället.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kommunalt anställdas arbetsrelaterade hälsa påverkas av nedskärningar. De teoretiska utgångspunkterna är att nedskärningar i kommunal sektor riskerar att leda till att kommunalt anställda får mer att göra med mindre resurser och att detta leder till ökade krav och stress som kan leda till arbetsrelaterad ohälsa. Metoden som används är differences in differences regression, en typ av regressionsanalys som möjliggör jämförelser mellan olika grupper över tid utan att ha en slumpmässig tilldelning av förklaringsvariabeln. Avvikelser från de gemensamma trenderna som etableras i materialet ger en bild av hur orsakssambandet ser ut. Materialet som analyseras är offentlig statistik över 288 svenska kommuners bruttokostnader och nettokostnader för verksamheten samt sjukfrånvaro och personalomsättning. Resultatet av regressionsanalyserna visar att lägre bruttokostnader har ett samband med högre sjukfrånvaro samt högre personalomsättning. Sambandet för sjukfrånvaro är statistiskt signifikant, sambandet för personalomsättning är inte det. Dessa resultat tolkas som ett tecken på att anställda i kommuner som skär ned får mer att göra med mindre resurser, att de i större utsträckning drabbas av överkrav och högre psykologisk press som leder till att fler drabbas av arbetsrelaterad ohälsa och blir sjukskrivna eller säger upp sig. Studien bidrar till en förståelse för vilka konsekvenser nedskärningar kan få för anställda i kommunal sektor så länge kraven fortfarande är desamma. Mer forskning på området är dock nödvändig för att få en klarare bild av vilka mekanismer som ligger bakom orsakssambandet samt ge en mer detaljerad beskrivning av vilka typer av resurser som påverkar arbetstagare på olika sätt.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur individer med psykisk ohälsa upplever sin orala hälsa och vilka faktorer som kan påverka den. Metod: Studien utfördes på en psykiatrisk mottagning i södra Sverige där tio individer deltog och genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Temat var ”Den orala hälsan – ett dilemma vid psykisk ohälsa”. Majoriteten av individerna upplevde muntorrhet, det fanns de som upplevde smärta i den orala regionen, svårigheter med att tugga och upplevde sociala begränsningar. Ekonomiska svårigheter samt otillräckligt med energi för att orka utföra basala hygienrutiner var faktorer som påverkade den orala hälsan till det sämre. Slutsats: Psykisk ohälsa påverkar den orala hälsan hos de individer som deltog i denna studie.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är en folkhälsosjukdom i Sverige som ökat kraftigt de senaste tio åren med ökade sjukskrivningar och förskrivningar av antidepressiva läkemedel som följd. Hästunderstödda insatser (HUI) är en ickemedicinsk omvårdnadsåtgärd som till viss del används som komplement inom psykoterapi och psykosocial behandling. HUI kan i vissa kommuner förskrivas via Fysisk aktivitet på recept (FaR) men detta är i nuläget ej vedertaget i hela Sverige. Hästar har egenskaper som speglar människors känsloyttringar, detta har visat sig vara användbart inom psykoterapin. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av hästunderstödda insatser som omvårdnadsåtgärd vid psykisk ohälsa. Metod: Litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa, vetenskapliga studier från databaserna Pubmed och Psycinfo. Studierna är granskade med granskningsmall för kvalitativa studier. Tematisk analys utfördes och gav tre teman samt åtta subteman. Resultat: Deltagarna i studierna beskrev erfarenheter som positiva känslor, relation till hästen samt personlig utveckling. Diskussion: Resultatets teman diskuteras utifrån vilka möjligheter och hinder som finns för att HUI ska kunna användas som icke medicinsk omvårdnadsåtgärd.

Studies syfte har varit att ta reda på hur yrkesverksamma inom socialtjänsten och missbruksvården förstår och resonerar kring människor som lever med samsjuklighet. Den metodologiska utgångspunkt som studien består av var en hermeneutisk ansats med semistrukturerade intervjuer. Resultatet bygger på sex intervjuer med yrkesverksamma med titeln socialsekreterare eller behandlare. I studien har vi haft det relationella och punktuella perspektivet som teoretisk grund. Det resultat som studien hamnat i handlar mycket om samverkan, både i positiv och negativ mening: den finns men är begränsad och behöver utvecklas. Studiens resultat leder också till kunskap om hur yrkesverksamma arbetar med samsjuklighet och vad de anser är viktigt i mötet med människor som lever med samsjuklighet. Resultatet skildrar även problematiken kring att ansvaret för samsjuklighet hamnar hos två huvudmän, psykiatri och missbruksvård. En slutsats av studien pekar på att ett mer nära arbete professioner och verksamheter emellan krävs för att arbeta bättre med samsjuklighet. För att uppnå detta behöver ansvaret fördelas och samverkan utvecklas.

Bakgrund: Psykisk ohälsa kan innebära oro, lättare ångest, svårare psykiatriska diagnoser och är ett ökande folkhälsoproblem. Oavsett svårighetsgrad möter sjuksköterskor dessa personer inom primärvården. Primärvården ger vård vid somatiska besvär där psykisk ohälsa är en bakomliggande aspekt och behandlar lättare till medelsvåra psykiatriska tillstånd. Det har visat sig att personer med psykisk ohälsa generellt får en sämre vård i förhållande till deras utökade behov vilket är ett stort problem. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av möten inom primärvården med vuxna personer med psykisk ohälsa. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på kvalitativa originalartiklar från en systematisk sökning i databaserna Cinahl complete och Pubmed. Artiklarna granskades utifrån Blomqvists et al. (2016) granskningsmall och analyserades med hjälp av Fribergs (2017b) analysmetod, vilket resulterade i tre kategorier med subkategorier. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades som beskriver sjuksköterskors upplevelser av: Att inte räcka till på grund av resurs- och tidsbrist, Att skapa trygghet genom en god kommunikation och relationsskapande samt Vikten av kompetens både hur den upplevs och vad som upplevs kan förbättra den. Slutsats: Resultatet kan sammanfattas som en trappa där grunden för mötet är att det ska finnas tid och resurser för att i steg två möjliggöra en god relation. Steg tre är kompetensen som förbättrar mötet ytterligare, för att uppnå ett gott omvårdnadsresultat. Alla steg krävs för en personcentrerad omvårdnad med ett professionellt förhållningssätt vilket har diskuterats fram till att vara ett bra arbetssätt för sjuksköterskor som möter personer med psykisk ohälsa

I denna uppsats undersöks olika aspekter av lärarens erfarenheter av att arbeta med elever som lider av psykisk ohälsa. Lämplig pedagogisk teori till denna undersökes blev KASAM.  Metoden som användes var kvalitativ intervju där fem lärare berättade om deras erfarenheter kring bemötande och arbete med elever som lider av psykisk ohälsa. Det visade sig att lärarna saknade den önskade kompetensen som de menar behövs i sin yrkesroll, som idag inte längre bara innebär att undervisa.

Depression är en allt oftare förekommande diagnos och avspeglar att allt fler människor drabbas av ett psykiskt lidande. Ett ökande antal fenomen som hör till normala livsomständigheter är föremål för medicinsk diagnostik och behandling vilket innebär en medikalisering. Trots att antidepressiva läkemedel inte visar en bättre behandlingseffekt än psykoterapi eller placebo är det den vanligast förekommande ordinationen. När man söker vård för psykiskt lidande blir man ofta remitterad vidare, särskilt om man lider av en störning där det finns behandlingsmetoder som riktas mot just den specifika störningen. Detta innebär nästan alltid nya utredningar, nya redogörelser och nya skattningar, där den information patienten uppger inte aktivt används i mottagandet och behandlingen i varje led. De 9 genomförda intervjuerna beskriver vårdmöten av skiftande kvalitet. Patienter och psykiatrer redovisar detaljrikt hur den goda vården gestaltas och vittnar om den mindre goda ur egna personliga erfarenheter. Den goda vården uppstår ur ett äkta möte mellan patient och läkare utifrån läkarens sociala responsivitet. Samtidigt får vi syn på attityder och beteenden inom vården som bidrar till ett mekaniskt och omänskligt möte. Det är svårt att påvisa systematiska brister eller förtjänster inom vården i denna studie. Variationerna tycks härstamma ur personliga egenskaper och förmågor, samt att människor söker sig till de verksamheter och avdelningar där de får gehör och gemenskap. Detta leder till olikheter på grupp- och avdelningsnivå, med olika karaktär på behandlingen som blir geografiskt identifierbar på ett sätt som liknar verkliga och tillskrivna egenskaper hos olika skolor på olika platser.