SAMMANFATTNING Bakgrund: Stroke innebär många förändringar i livet för den drabbade och dessa leder ofta till psykisk ohälsa. Med en ökad förståelsen av patientens upplevelse av psykisk ohälsa efter en genomgången stroke så skulle detta kunna leda till och stärka sjuksköterskans professionella roll i omvårdnadsarbetet.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av psykisk ohälsa efter en stroke. Metod: Systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats baserad på 11 vetenskapliga artiklar. Datamaterialet analyserades med hjälp av innehållsanalys.    Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och sju underkategorier (1) En förändrad tillvaro (Ett förlorat liv; Ändrat livskvalité; Anpassningsprocessen), (2) Sociala relationers betydelse (Sociala relationers positiva inverkan; Sociala relationers negativa inverkan), (3) Behandlingens betydelse (Behandlingens positiva inverkan; Behandlingens negativa inverkan). Slutsats: För att patienten ska kunna hitta en ny mening i livet så bör sjuksköterskans roll främst vara att identifiera, vara lyhörd och bemöta den enskilde patientens omvårdnadsbehov. Att involvera anhöriga i vården är en annan viktig faktor för tillfrisknandet samtidigt bör sjukvården sträva efter en mer personcentrerad vård för att kunna se helheten kring patienten.

Att bli vårdnadshavare till ett barn som har aspergers syndrom är en stor förändring i livet som ställer stora krav på en. Vårdnadshavarna blir ofta utmattade och löper en större risk i att drabbas av psykisk ohälsa, ofta ångest och depression. Därför är dessa vårdnadshavare i ett stort behov av psykosocialt stöd för att få en fungerande vardag och en god livskvalité. Syftet:är att undersöka professionellas erfarenheter av psykosocialt stöd kring vårdnadshavare till barn med aspergers syndrom. Metod: Den metod som har används är en kvalitativ metod bestående av semistrukturerade intervjuer. För att besvara studiens syfte valde vi att intervjua totalt sex stycken professionella inom barn och ungdomspsykiatrin, barn-och ungdomshabiliteringen, vuxenhabiliteringen och behandlingsskola. Efter att ha genomfört intervjuerna så transkriberades samtliga intervjuer för att sedan kodas. Vi valde att använda oss av tematisk analys för att hantera vårt insamlade material. Vi utgick från de teman och kategorier vi fick fram och med det som underlag kunde vi sammanställa resultat och analysdelen. Resultatet: vår studie renderade tre teman, det psykosociala stödet, vikten av gemenskap och skolan, en insats ibehov av utveckling. Vårdnadshavare till barn med aspergers syndrom uppleverenhög nivå av stress och oro, med hjälp av stödinsatser får vårdnadshavare utrymme att uttrycka sin oro och stress över sitt barn. Det framgår tydligt att vårdnadshavare uppskattar de stöd och insatser som ges, man talar ofta om återhämtning som en viktig punkt i vardagen för att orka. Ett återkommande ämne i det empiriska materialet som intervjupersonerna uttryckt sig om är den enorma efterfrågan och den bristande möjligheten att möta den. Problemet är att det är sådana enorma kötider och högt tryck som gör att det kan ta lång tid att få stöd. Vikten av gemenskap var ett annat tema som fick vi fram, vårdnadshavarna blir ofta isolerade och missförstådda av omvärlden därför är det viktigt att få tala ut med andra som går igenom samma erfarenhet för att känna sig mindre ensam. Flera av intervjupersonerna på habiliteringsmottagningen uttrycker att många skolor inte har resurser för att hantera elever med en AST-diagnos och önskar därför att skolan skulle kunna anpassa sig mer och anställa personal med rätt utbildning

Bakgrund: Delaktighet i aktivitet definieras som engagemang i en livssituation och är en dimension av görandet som är viktigt för hälsa. Det finns situationer i livet då man inte utför aktiviteter som man vill utföra eller utför aktiviteter som egentligen inte vill utföra. Båda dessa situationer kan beskrivas som aktivitetsgap. Studenterna är en utsatt grupp som på grund av stor arbetsbelastning kan uppleva ett stort antal aktivitetsgap. Syfte: Studiens syfte är att beskriva studenters erfarenheter av aktivitetsgap och huruvida de relaterar till bakgrundsfaktorer. Metod: Studien designades som en kvantitativ beskrivande tvärsnittsstudie med en enkät baserad på självskattning bedömningsinstrument ”GAP i vardagens aktiviteter”. Enkätens svaren på kvantitativa frågor analyserades statistiskt och presenterades med deskriptiv statistik i tabeller, diagram och med siffermått i beskrivande texten och fritextsvar analyserades genom innehållsanalys. Resultat: De flesta aktivitetsgapen fanns bland fritidsaktiviteter (33%) som var av typen ”gör inte men vill göra” och i boendeaktiviteter (32%) som de flesta var av typen ”gör, men vill inte göra”. Studien visade inte en tydlig korrelation mellan studenters bakgrundsfaktorer och antal aktivitetsgap. Slutsats: Studiens resultat visade att studenterna upplever en stor variation av antal aktivitetsgap och att det finns studenter som upplever ett stort antal aktivitetsgap under studietid. Detta kan indikera brister på tydliga strategier i vardagen. Arbetsterapeutiska åtgärder kan bidra till att minska aktivitetsgapen genom att identifiera orsakerna och utveckla strategier för en bättre planering och prioritering av aktiviteterna som kan förebygga psykisk ohälsa och förbättra deras livskvalité.

Bakgrund: Sjuttio procent av alla patienter med psykisk ohälsa, som till exempel depression och ångestsyndrom får hjälp för sina besvär genom primärvården. Personer som drabbats av psykisk ohälsa ska handläggas och utredas i tid för att förhindra en försämrad funktionsförmåga, långvariga sjukdomstillstånd och återinsjuknande. Detta också för att minska risken för suicid. Enligt tidigare forskning sett ur ett patientperspektiv kan man se att det finns flera hinder för en god vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att möta och vårda patienter med psykisk ohälsa. Metod: Kvalitativ metod med deskriptiv design användes. Semistrukturerade intervjuer utfördes med sju distriktssköterskor som arbetat i primärvård i mer än ett år. Det insamlade materialet bearbetades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Ur dataanalysen framkom tre kategorier och tio underkategorier. Resultatet visade att samtalet med patienter med psykiska ohälsa bör genomsyras av ett aktivt lyssnande, kommunikation och vägledning. Distriktssköterskorna beskrev olika utmaningar i mötet med patienter med psykisk ohälsa samt att samarbete med andra professioner var viktigt för att kunna hjälpa patienten. Slutsats: Studien visade att distriktssköterskors erfarenheter av att samtala med patienter med psykisk ohälsa är komplext. Att lyssna, vägleda och kommunicera är viktigt för att distriktssköterskan ska kunna ge en god vård och få patienten att känna sig trygg. Distriktssköterskorna kunde stöta på hinder i mötet med dessa patienter där tidsbrist var en påverkande faktor. Studien visade att distriktssköterskan tog hjälp av andra professioner för rådgivning och handledning av denna patientgrupp.

No description available.

Introduktion/Bakgrund: Psyisk ohälsa är ett globalt växande hälsoproböem och varje år diagnostiseras miljontals människor världens över med psykiska sjukdomar. Att lida av psykisk sjukdom ökar risken för att drabbas av andra koniska sjukdomar vilket kan göra omvårdnaden komplex. Sjuksköterskor kan möta patienter med psykiska sjukdomar överallt inom vården och har ett ansvar för att ge god omvårdnad. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors erfarenhet av att ge omvårdnad till patienter med psykisk sjukdom inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudien utformades utifrån Polit & Beck (2017) nio steg. Tio vetenskapliga artiklar från databaserna PsycInfo och CINAHL har använts för studiens syfte. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Polit & Beck (2017) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa studier. Dataanalys gjordes genom tematisk analys och bearbetnin utfördes på ett systematisk och metodiskt sätt.  Resultat: Sjuksköterskors erfarenhet sammanställdes i fem teman: Brist på kunskap, Betydelsen av kompenetens i mötet med patienterna, Olika känslor i mötet, Olämplig vårdmiljö och begränsat med tid samt Betydelsen av samarbete och resuser. Slutsats: Sjuksköterskor hade en brist på kunskap, utbildning och kompetens vid omvårdnaden av patienter med psykisk sjukdom och vårdfokus låg främst på somatiska sjukdomar. Vårdmiljön var olämplig för paienter med psykisk sjukdom och kunde påverka omvårdnadens kvalitet. Det fanns en rädsla och osäkerhet genteomt paienter med psykisk sjukdom, vilket skapande förutfattade meningar och attityder hos sjuksköterskor. Vissa sjuksköterskor hade en positiv erfarenhet av patienter med psykisk sjukdom och det berodde på utbildning, ålder och erfarenhet.

Bakgrund  Utmattningssyndrom är ett tillstånd som uppstår efter minimum av sex månaders stress utan återhämtning. Stress, lidande och arbetsmiljö anses enligt tidigare forskning påverka insjuknandet av utmattningssyndrom generellt. Sjuksköterskor uppfattas vara mer benägna att utveckla utmattningssyndrom än individer inom andra yrkesområden.  Syfte  Syftet med denna litteraturstudie är att belysa faktorer som bidrar till att sjuksköterskan utvecklar utmattningssyndrom.  Metod  En litteraturöversikt baserad på sökningar i PubMed och CINAHL resulterade i 16 vetenskapliga artiklar, 15 kvantitativa och en kvalitativ. Artiklarna granskades utefter Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för kvalitet granskning och analyserades enligt en tematisk analys.  Resultat  Artiklarnas resultat utkristalliserades i ett övergripande tema, riskfaktorer vid utvecklandet av utmattningssyndrom samt tre underkategorier; Hälsans bestämningsfaktorer i relation till utmattningssyndrom, psykologiska faktorer av vikt för sjuksköterskan och jobbtillfredställelse en viktig aspekt som bidrar till utmattningssyndrom. Faktorer såsom ålder, kön, arbetsmiljö, personlighetsdrag samt psykisk ohälsa identifierades som faktorer vid utvecklandet av utmattningssyndrom.  Slutsats  Goda möjligheter att påverka utfallet av sjuksköterskors utvecklande av utmattningssyndrom identifierades. Reducering av de negativa faktorerna i arbetsmiljön, skapande av copingstrategier och förståelse för yrket var komponenter som kunde minska risken för utvecklandet av utmattningssyndrom.

Bakgrund: Personer med psykossjukdom löper risk att drabbas av somatiska sjukdomar och risktillstånd och har rätt till stöd för att utöva fysisk aktivitet på ett sätt som bidrar till hälsa. Trots att forskning visar på fördelarna med fysisk aktivitet, vad som bidrar till motivation och hur fysisk aktivitet vidmakthålls, har sjuksköterskor klinisk erfarenhet av att det är svårt att stötta personer med psykossjukdom till fysisk aktivitet. Syfte: Att belysa personer med psykossjukdoms levda erfarenheter av fysisk aktivitet. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes. Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med hjälp av fenomenologisk hermeneutisk metod. Resultat: Personer med psykossjukdoms levda erfarenheter av fysisk aktivitet kan metaforiskt beskrivas som att välja att röra sig mot framtiden genom att ge livet ny mening, att rota sig för att kunna växa och att hitta sig själv. Slutsatser: Fysisk aktivitet kan bidra till att stärka de förmågor som gått förlorade under sjukdomens förlopp samt har potential att förverkliga bandet till personens historia och skapa rörelse mot framtiden, vilket är viktigt för känslan av identitet och utövandet av en fri vilja.

Bakgrund:  En stor del av världens befolkning drabbas av någon form av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa medför en ökad risk att drabbas av andra sjukdomar som till exempel hjärt- och kärlsjukdomar. Detta medför även ett ökat vårdbehov av alla områden inom hälso- och sjukvården för dessa individer. För att en så god omvårdnad som möjligt skall kunna ges till dessa individer behöver sjuksköterskor öka sin kunskap och förståelse för vad psykisk ohälsa innebär. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom hälso-och sjukvård. Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Analysen gjordes med grund i Friberg (2017) analysmetod. Resultat: Resultatet presenterades med tre huvudkategorier; Otillräcklig kunskap och behov av utbildning, Tidsbrist och Otrygghet på arbetsplatsen. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att de inte hade tillräckligt goda kunskaper om hur man vårdar individer med psykisk ohälsa. Det uppkom också att sjuksköterskorna upplevde en tidsbrist i mötet och vårdandet av individer med psykisk ohälsa. Studien visade också att sjuksköterskorna upplevde en känsla av otrygghet på arbetsplatsen vid vårdandet av personer med psykisk ohälsa. Slutsats: Denna litteraturstudies resultat visade att sjuksköterskor upplevde olika utmaningar i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa. Dessa utmaningar summerades till otillräcklig kunskap och behov av utbildning, tidsbrist samt otrygghet på arbetsplatsen. Denna studie bidrar med ökad kunskap om dessa utmaningar som sjuksköterskor upplever när de vårdar patienter med psykisk ohälsa. Genom mer utbildning och en ökad förståelse kring psykisk ohälsa bland sjuksköterskor skulle omvårdnaden för dessa individer kunna förbättras

The purpose of our study has been to investigate the phenomena that is “absence” from school. Using teachers and principals in Gotland as our starting point, we´ve used a qualitative research method to analyze their reasoning, in regards to absence. Together with a secondary analysis of already existing literature and studies. We´ve drawn our own conclusions while also considering all the themes which our method of analysis, Interpretative Phenomenological Analysis, which is based in the philosophical phenomenological perspective, has exposed from the interviews. The interviews were conducted in a manor where we, the authors, interviewed one principal and one teacher in two schools each. The interviews where then transcribed and analyzed. From the analysis, three main themes were identified, screen time, bad mental health and also the responsibility of caretakers and adults. These themes were exposed by our respondents as the most prominent causes to absence among students. These conclusions were that absence is a multi-dimensional concept which could be caused by a number of different factors, and that these factors for the most part coheres. They often contribute to one and other, absence could for example be caused by a bad metal health, which subsequently could be caused by screen time, which could be caused by a lack in responsibility from the caretakers. One recurring, smaller theme which was brought up throughout our study was neuropsychiatric function-disorder and the effects which could follow.