Bakgrund: Sömnstörningar är ett vanligt fenomen hos personer med demenssjukdom. Störningarna yttrar sig ofta genom upplevd trötthet under dagtid och osammanhängande sömn under natten. Sömnen är betydelsefull för återhämtningen och bidrar till en ökad livskvalitet.  Problem: Personer med demenssjukdom lider ofta av flera symtom som kan förvärras vid sömnbrist. Omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan använda för att främja sömnen för personer med demenssjukdom är bristande och behöver tydliggöras samt lyftas fram. Syfte: Syftet är att skapa en översikt av omvårdnadsåtgärder för att främja sömnen hos personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativa-, mixade- samt kvantitativa artiklar. Resultat: Resultatet visade flera olika omvårdnadsåtgärder som kan tillämpas vid sömnstörningar för att främja sömnen hos personer med demenssjukdom. De olika kategorierna som presenteras under resultatet är: Miljöns betydelse, kvalitetssäkra rutiner för sömn och vikten av beröring. Slutsats: Några generella slutsatser kunde inte dras då evidensen för omvårdnadsåtgärderna är låg och kräver mer forskning. Sömnen kunde dock främjas genom de omvårdnadsåtgärder som presenteras i resultatet. / Background: Sleep disorders are a common phenomenon in people with dementia. The disorders are often manifested by perceived fatigue during the day and incoherent sleep during the night. Sleep is important for recovery and contributes to an increased quality of life. Problem: People with dementia can suffer from several symptoms that can be worsened by a lack of sleep. Nursing interventions that can be used to promote sleep in people with dementia are deficient therefore, they need to be clarified and highlighted. Aim: The aim is to create an overview of nursing measures to promote sleep in people with dementia. Method: A literature review with qualitative-, mixed-and quantitative articles. Results: The results showed several different nursing interventions that can be applied in sleep disorders to promote sleep in people with dementia. The importance of the environment, quality-assured routines for sleep and the importance of touch. Conclusion: No general conclusions could be drawn as the evidence for nursing measures is low and needs more research. However, sleep could be promoted through the nursing measures presented in the development.

Bakgrund Sömn är ett mänskligt grundläggande behov och essentiellt för upplevd hälsa. Under sömnen sker kroppens fysiska och psykiska återhämtning. Inom slutenvård är det vanligt att patienter drabbas av sömnbrist och sjuksköterskans roll blir viktig för att hjälpa patienter till förbättrad sömn. Genom att sammanställa kunskap från patienters upplevelser av olika sömnrelaterade omvårdnadsåtgärder kan viktig kunskap för sjuksköterskans profession genereras. Syfte Syftet var att beskriva patienters upplevelse av omvårdnadsåtgärder vid sömn inom slutenvård. Metod Studien bestod av en icke-systematisk litteraturöversikt där artiklar inhämtats genom systematiska databassökningar i två databaser. Studiens resultat baseras på 17 vetenskapliga originalartiklar som analyserats utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för kvalitetsgranskning. Genom integrerad analys som vald metod för dataanalys presenterades resultatet översiktligt utifrån kategorier. Resultat I resultatet redovisades tre huvudkategorier med sju subkategorier. Inom slutenvård framkom det att icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som dämpar ljud och ljus förbättrar sömnkvaliteten. Likväl även personcentrerade omvårdnadsåtgärder. Genom att lyssna på den enskilda och individanpassa sömnrelaterade omvårdnadsåtgärder kan en förbättrad sömnkvalitet inom slutenvården uppnås. Utifrån patienters upplevelser inom slutenvård är även upplevt välbefinnande av betydelse för sömnkvaliteten. Vidare betonades sjuksköterskans rutinmässiga omvårdnadsåtgärder. Från patienters upplevelser anses nattliga observationer/rutinkontroller försvåra en sammanhängande sömn. Därför är det viktigt att omvårdnadsåtgärder planeras tillsammans med patienten och därefter utförs med dennes kännedom och delaktighet. Slutsats Från den här litteraturstudien framkom det att det finns utmärkande sömnrelaterade omvårdnadsåtgärder som patienter gemensamt anser förbättra sömnen inom slutenvård trots att både sömnbehov och sömnrutiner har en stor individuell spridning. Genom att sjuksköterskan ser och tar del av patienters upplevelser av sömn inom slutenvård, kan en ökad medvetenhet och kunskap gällande vilka sömnrelaterade omvårdnadsåtgärder som patienter anser främja sömn leda till att de prioriteras. Därmed kan sjuksköterskan öka patienternas möjligheter till förbättrad sömnkvalitet inom slutenvården och bidra till ökat välmående och förbättrad hälsa. / Background Sleep is a basic human need and essential for perceived health. During sleep, physical and mental recovery takes place. It is common among inpatients to suffer from sleep deprivation and the nurse's role becomes important in helping patients improve sleep. By listening to inpatients' experience of sleep-related nursing interventions, important knowledge for the nurse's profession can be generated. Aim The aim was to describe patients' experience of nursing interventions regarding sleep in inpatient care. Method The study consisted of a non-systematic literature review. The results of the study are based on 17 original scientific articles, which have all been analyzed according to Sophiahemmet University's assessment basis for quality review. Through integrated analysis, results were presented in an overview based on main- and subcategories. Results The result reported three main categories with seven subcategories. In inpatient care, it was found that non-pharmacological nursing interventions that reduce sound and light improve sleep quality. Among the non-pharmacological nursing interventions was also personcentered care mentioned as helpful for inpatients sleep. From patients' experiences, it also clarified that experience well-being is important for the quality of sleep. Furthermore, the routine regarding nursing interventions were emphasized including that nocturnal observations were considered disturbing for coherent sleep and involving the patient in the planning of their care was mentioned as sleep-promoting. Conclusions From this literature study, it became evident that whilst both sleep needs and routines have a significant individual spread there are various sleep-related nursing interventions that patients unanimously consider as sleep-promoting. By listening to patients’ experiences of sleep in inpatient care, an increased knowledge regarding sleep-related interventions can be gained and interventions that promote sleep can be prioritized. With more knowledge, the nurse can increase patients' opportunities for improved sleep quality in inpatient care and contribute to increased well-being and improved health.

Background: Previous research shows that it is common for people with dementia to have sleep disturbances as a result of several different physical, mental, environmental and pharmacological factors that cause complex consequences for the person with dementia. These sleep disorders are for example, insomnia during the night, drowsiness during the day and circadian rhythm disorders. Sleep is a prerequisite for recovery and sleep disturbances lead to a disturbed sleep. Pharmacological treatments for dementia and sleep disturbances have a deficient effect and side effects. The nurse needs increased competence about which non-pharmacological nursing measures reduce sleep disorders and promote sleep for people with dementia. Aim: The aim is to create an overview of which nursing interventions promote sleep for people with dementia. Method: A literature review according to Friberg (2017) with six quantitative articles, five qualitative articles, and one article with mixed methods that constitute the result of this thesis. Results: The results show several nursing measures to promote sleep for people with dementia based on four categories; the importance of the environment to promote sleep, the importance of regular routines to promote sleep, promote sleep through physical activity and promote sleep through touch. Conclusion: The non-pharmacological nursing measures presented in the results are effective in promoting sleep for people with dementia. The nurse needs to be creative and open to new evidence-based nursing measures that promote sleep for people with dementia and to individualize nursing measures. / Bakgrund: Tidigare forskning visar att det är vanligt förekommande att personer med demens har sömnstörningar till följd av flera olika fysiska, psykiska, miljömässiga och farmakologiska faktorer som orsakar komplexa konsekvenser för personen med demens. Dessa sömnstörningar är till exempel sömnlöshet under nattetid, dåsighet på dagen och dygnsrytmstörningar. Sömnen är en förutsättning för återhämtning och sömnstörningar leder till en störd sömn. Farmakologiska behandlingar mot demens och sömnstörningar harbristfällig effekt och biverkningar. Sjuksköterskan behöver en utökad kompetens om vilka icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som minskar sömnstörningar och främjar sömnen för personer med demens. Syfte: Syftet är att skapa en översikt över vilka omvårdnadsåtgärder som främjar sömnen för personer med demens. Metod: En litteraturöversikt enligt Friberg (2017) med sex kvantitativa artiklar, fem kvalitativa artiklar och en artikel med mixad metod som utgör resultatet i detta examensarbete. Resultat: I resultatet framkommer flera omvårdnadsåtgärder för att främja sömnen för personer med demens utifrån fyra teman; miljöns betydelse för att främja sömnen, betydelsen av regelbundna rutiner för att främja sömnen, främja sömnen genom fysisk aktivitet och främja sömnen genom beröring. Slutsats: De icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärderna som presenteras i resultatet är effektiva för att främja sömnen för personer med demens. Sjuksköterskan behöver vara kreativ och öppen för nya evidensbaserade omvårdnadsåtgärder som främjar sömnen för personer med demens samt att individanpassa omvårdnadsåtgärder.

Bakgrund: Demens är en ökande folksjukdom, att drabbas av demens ger i nio av tio fall beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens ska enligt Socialstyrelsens riktlinjer för vård och omsorg vid demens i första hand lindras med omvårdnadsåtgärder. Syftet: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att använda omvårdnadsåtgärder vid Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom på särskilt boende. Metod: En kvalitativ innehållsanalys av åtta intervjuer med öppna frågor för sjuksköterskor arbetande på särskilt boende för personer med demenssjukdom. Resultat: Studiens resultat visade att sjuksköterskornas erfarenheter kunde delas in i fyra subkategorier som tillsammans bildade fem huvudkategorier; Kartläggning av beteenden och symtom för att hitta rätt omvårdnadsåtgärder, Omvårdnadspersonalen påverkar kvalitén i omvårdnad, Teamets betydelse för omvårdnadsåtgärder & Personcentrerad vård för att lindra beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Slutsats: Omvårdnadsåtgärder är till stor nytta för att lindra beteenden och symtom och skapar livskvalitet för personer med demenssjukdom. Att arbeta i team under hela processen från utredning till framtagande av omvårdnadsåtgärder var positivt för att skapa en personcentrerad vård. Personcentrerad vård bedrivs på det sätt att omvårdnadsåtgärder bör utgå ifrån individens behov och begär och kunde lättast formas efter personens levnadsberättelse. Inställningen hos omvårdnadspersonalen var avgörande för omvårdnadsåtgärdernas kvalitet. / Background: Dementia is a growing disease world-wide, and in nine of ten cases, dementia causes behavioral and psychological symptoms. According to the Swedish National Board of Health and Welfare's guidelines for dementia, BPSD should primarily be relieved by nursing measures. Purpose: To describe nurses experiences of nursing measures for person with behavioral and psychological symptoms of dementia in nursing homes. Method: A qualitative content analysis of eight interviews with open questions for reg. nurses working in nursing homes for persons with dementia. Results: The study's result showed that nurse’s experiences could be identified in four subcategories that established five main categories: Survey of behaviors and symptoms to find the right nursing measures, The nursing staff affects the quality of nursing, The team's importance for nursing measures & Person-centered care to relieve behavioral and mental symptoms in dementia. Conclusion: Nursing measures are very useful for relieving behaviors and symptoms and creating quality of life for people with dementia. Working in teams throughout the process from investigation to development of nursing measures was positive in creating a person-centered care. Person-centered care is conducted in such a way that nursing measures should be based on the individual's needs and desires and could most easily be shaped according to the person's life story. The attitude of the nursing staff was crucial to the quality of the nursing measures.

Bakgrund: Diabetes mellitus är en kronisk sjukdom som ökar över hela världen. De drabbade individerna får diabetesrelaterade komplikationer som uppkommer vid sjukdomen, bland annat fotkomplikationer såsom fotsår som är vanligt förekommande. Komplikationerna leder till stort lidande för personen. Förutom att det leder till lidande för personen så medför det stora kostnader för hälso- och sjukvården. Uppkomst av fotsår kan motverkas och förhindras genom kunskap och utbildning. Syfte: Författarna vill i denna litteraturstudie belysa diabetespatienters behov av kunskap och undervisning gällande primär prevention av fotsår. Metod: Studien har utförts som en kvalitativ litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar har inkluderats. Artiklarna söktes via de två databaserna PubMed och CINAHL. De inkluderande artiklarna var med kvalitativ ansats. Resultatet av artiklarna bearbetades, analyserades, kvalitetsgranskades och sammanställdes. Resultat: Resultatet framfördes genom två huvudkategorier som är egenvårdsåtgärder och patientutbildning. Genom egenvård är patienterna delaktiga i sin vårdplan. Informationen av egenvårdsåtgärder ska inkluderas i första informationsmötet med patienten. I patientutbildning ges den information och rådgivningen som behövs för att patienten ska kunna hantera sin sjukdom. Dessutom leder patientutbildning till motivation och bättre hälsofrämjande vanor. Konklusion: För att fotsår ska undvikas bör patienten ha kunskaper om vilka komplikationer diabetes kan orsaka. Genom att ha en tydlig bild om hur komplikationerna förhindras leder det till förbättrad omhändertagandet av fötterna. Kommunikationen mellan patienten och vårdpersonalen är en avgörande faktor för hur väl informationen nås fram. / Background: Diabetes mellitus is a chronic disease that is on the rise worldwide. The affected individuals get diabetes-related complications that arise from the disease, including foot complications that are common. The complications lead to great suffering for the person. In addition to suffering for people, it also entails huge costs for health care. The onset of foot ulcers can be counteracted and prevented through knowledge and education. Purpose: In this literature study, the authors want to shed light on diabetic patients' need for knowledge and education regarding the primary prevention of foot ulcers. Method: The study was conducted as a qualitative literature study where ten scientific articles have been included. The articles were searched through the two databases PubMed and CINAHL. The included articles were with a qualitative approach. In the background, both qualitative and quantitative articles were included. Only qualitative articles were included in the results. The results of the articles were processed, reviewed and compiled. Results: The results were presented through two main categories, which are self-care measures and patient education. Through self-care, patients are involved in their care plan. The information of self-care measures must be included in the first information meeting with the patient. In patient education, the information and advice need to enable the patient to manage that their illness is provided. In addition, patient education leads to motivation and better health-promoting habits. Conclusion: To avoid foot ulcers, the patient should have knowledge of what complications diabetes can cause. By having a clear picture of how the complications are prevented, it leads to improved care of the feet. The communication between the patient and the care staff is a decisive factor in how well the information is obtained.

Bakgrund: Oro och ångest är ett vanligt förekommande problem hos patienter som inväntar operation. Sjuksköterskan har till uppgift att uppmärksamma och identifiera patientens individuella behov preoperativt men ansvarar även för att stötta, lugna och trösta patienten utifrån hans eller hennes behov. Oro och ångest kan yttra sig fysiskt såväl som psykiskt och dessa oroskänslor orsakar ett lidande för patienten samtidigt som det ökar risken för ett sämre postoperativt förlopp. Syfte: Att belysa patienters värderingar av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro och ångest som är relevanta för den grundutbildade sjuksköterskan att använda sig av. Metod: För att besvara valt syfte gjordes en litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningarna genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultatet baserades på tio kvantitativa vetenskapliga artiklar som belyste preoperativ oro och ångest inför ett elektivt kirurgiskt ingrepp. Resultat: Studierna i resultatet belyste ett antal olika patientperspektiv och värderingar på de omvårdnadsåtgärder som visat sig lindra preoperativ oro och ångest. Resultatet mynnade ut i tre huvudkategorier där olika värderingar belystes; patienters tillgång till information, användandet av musik och relationsfördjupning mellan vårdgivare och patient för att stärka patientens egenmakt pre- och postoperativt. I resultatet beskrivs även vilka åtgärder som inte haft någon effekt alternativt orsakat patienten oroskänslor preoperativt. Slutsats: Utökad information utformad på patientens villkor, användandet av musik preoperativt och att arbeta enligt Peplau’s relationsfördjupande modell är kliniskt tillämpbara verktyg som kan gynna patienten och lindra preoperativ oro och ångest. / Background: Preoperative anxiety is a common issue among patients undergoing surgery. The nurse has a responsibility to be attentive and identify the patient's individual needs before surgery. It is important that the patient is supported, reassured and comforted by the nurse based on his or her needs. Anxiety and worry can manifest themselves physically as well as mentally and these feelings cause suffering for the patient as well as an increased risk of a negative postoperative outcome. Purpose: The aim was to investigate the impact of different nursing measures on a patient’s preoperative anxiety and explain how patient values these measures. The measures are intended to be relevant and applicable to nurses. Method: The study was designed as a quantitative literature review. The search was conducted through the databases PubMed and CINAHL. The result is based on ten quantitative articles that include discussion of preoperative anxiety for patients undergoing an elective surgical procedure. Result: The nursing measures that were shown to reduce preoperative anxiety can be split into three categories; a patient’s access to information, the use of music, and a relationship development between the caregiver and patient in order to empower the patient both pre- and postoperatively. The measures were also examined to show which interventions didn’t have an effect or worse – caused the patient distress. Conclusion: Increased access to information on the patient’s terms, the use of pre-operative music, and working with Peplau’s relationship model are nursing measures which can be applied within the working environment in order to benefit patients in reducing preoperative worry and anxiety.

Bakgrund: Oro och ångest är vanligt förekommande hos äldre personer på särskilda boenden. Psykofarmaka är en vanlig behandling vid oro och ångest hos äldre personer och behandlingen kan leda till negativa effekter.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att använda omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest i vårdandet av äldre personer på särskilda boenden.  Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetade på särskilda boenden genomfördes. Intervjuerna utgick från en semistrukturerad frågeguide. Materialet bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier; Sammanhang som ökar oro och ångest, arbetssätt för att minska oro och ångest, omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest samt utmaningar förknippade med att tillämpa omvårdnadsåtgärder.  Slutsats: Studien visade att sjuksköterskor önskade använda omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest i större utsträckning än vad som gjordes, men deras erfarenhet visade på flera faktorer som försvårade tillämpandet av omvårdnadsåtgärder. Samtliga sjuksköterskor var positiva till att använda omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest hos äldre personer då de erfor att det var det bästa förstahandsalternativet vid behandling av oro och ångest hos äldre personer. Samtal och ett bra bemötande var några av de mest effektiva omvårdnadsåtgärderna.  Nyckelord: omvårdnadsåtgärder, oro, personcentrerat förhållningssätt, sjuksköterska, särskilda boenden, ångest, äldre personer / Title: “When you avoid medicine the elderly feel much better”.  Subtitle: A qualitative interview study on nurses' experiences of nursing interventions in the care for anxiety at nursing homes.  Background: Anxiety are common in elderly people at nursing homes. Psychotropic drugs are a common treatment for anxiety in the elderly and the treatment can lead to negative effects.  Aim: The aim of this study was to investigate nurses' experience of using nursing interventions in the care for anxiety in elderly people at nursing homes.   Method: Qualitative interviews with an inductive approach. It was conducted through eight interviews by nurses who were working at nursing homes. The interviews were carried out by using a semi-structured questionnaire. The data was then processed by qualitative content analysis.  Results: The analysis of the study resulted in four main categories; contexts that increase anxiety, way of working to reduce anxiety, nursing interventions for anxiety, challenges associated with applying nursing interventions.  Conclusion: The study demonstrated that nurses want to use nursing interventions at anxiety conditions in higher frequency than they currently do. However, their experiences displayed several factors that complicates the development to start using nursing interventions. In summary, all of the nurses were positive to use nursing interventions to address anxiety in elderly people, this because their experience were that this was the best first option in the treatment of anxiety in elderly people.  Keywords: anxiety, elderly people, nurse, nursing homes, nursing interventions, person-centered approach

Ambulanssjuksköterskan ska i sin profession kunna bedöma, vårda och transportera på ett korrekt och patientsäkert sätt in till sjukhus. Den prehospitalt specialiserade sjuksköterskanförväntas bemästra en rad uppgifter vilket inkluderar en ökad säkerhetsmedvetenhet både för sig själv och för sin patient. En ambulans skiljer sig från övriga utryckningsfordon i trafiken då den förväntas klara av att transportera akut sjuka patienter med avancerat omvårdnadsbehov, dagens ambulansfordon är större i storlek och innehåller mer medicinskteknisk utrustning än sina föregångare. Vårdutrymmet är ambulanssjuksköterskans huvudsakliga arbetsmiljö som ibland delas med extra specialistpersonal eller närstående till patienten. I tidigare studier har ambulanspersonalens egna tankar och upplevelser inte beskrivits i någon större utsträckning, utan fokus har legat på i vilken omfattning ambulansrelaterade skadehändelser skett i trafiken och vilka yttre omständigheter som figurerat samt vårdutrymmets utformning. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser av patientsäkerhet vid omvårdnadsåtgärder under patienttransport. Metoden som användes var en intervjustudie med deskriptiv design. Datainsamling skedde genom sju semistrukturerade intervjuer från verksamma ambulanssjuksköterskor i Mellansverige. Intervjuerna analyserades därefter enligt en manifest innehållsanalys. Fyra huvudkategorier framkom i resultatet; begränsande och hindrande vårdutrymme, preventiva transportåtgärder, riskfylld och risktagande omvårdnad samt hinder i lastsäkring. Utformningen av vårdutrymmet visade sig från vårdarstolen sett begränsa åtkomst till både patient och utrustning samt att vissa åtgärder var omöjliga att genomföra med bilbälte på. Preventiva transportåtgärder i den mån det var möjligt samt samverkan inom ambulansbesättningen och med övriga medföljande ansågs allmänt öka säkerheten ombord. En form av risktagande omvårdnad bedrevs om patientens status var instabil eller kritisk; återkommande exempel av detta var vid illamående patienter eller vid hjärt- och lungräddning under transport. Samtliga ambulanssjuksköterskor var eniga om att just dessa situationer medförde obältat arbete. Avsaknad av adekvat lastsäkring av utrustning medförde improviserade förankringar och ibland lösa föremål. Flertalet ambulanssjuksköterskor angav att intensivvårdstransporter var särskilt oroande. Slutligen underströks även att delar av ambulansens befintliga utrustning inte var anpassade efter patienter med avvikande små eller stora kroppsstorlekar vilket medförde inadekvat fixering och förankring. Slutsatsen var att patientsäkerhet under transport utgick från vårdutrymmets utformning samt ambulanssjuksköterskans fysiska förmåga att utföra ergonomiska såväl som obekväma uppgifter. Vidare var arbetslivserfarenhet och kompetens av vikt för att interventioner skulle vara möjliga och att de genomfördes vid rätt tidpunkt. Klinisk erfarenhet och kompetensnivå var en förutsättning för säker vård och essentiellt för det prehospitala utvecklingsarbetet. Ambulansens utrustning var i flera avseenden inte modulär och genom den bristande graden av anpassningsbarhet förekom ett kalkylerande risktagande hos den prehospitala personalen. Genom ett självuppoffrande beteende hos ambulanssjuksköterskan ansågs vårdkvalitén öka i vissa avseenden samtidigt minska i andra. Det övergripande synsättet som beskrevs var en inställning att lösa prehospitala utmaningar med till hands tillgängliga medel och utifrån det altruistiska synsättet att sätta patienten i första rum. / The ambulance nurses must in their professional role know how to asses, treat and transport patients in a correct and safe manner to the hospital. The prehospital specialist nurse is expected to master several tasks which include an increased safety awareness both for themselves and for their patient. An ambulance differs from other emergency vehicles in traffic as it is expected to be capable of transporting acutely sick or ill patient in need of advanced medical care. Today's ambulance vehicles are larger in size and contain more medical equipment than their predecessors. The care space is the ambulance nurses´ main workplace which sometimes is shared with additional specialist staff or related kin to the patient. In previous studies the ambulance staff's own thoughts and experiences are not described in any great extent, the focus has been towards ambulance-related injury events occurred in traffic and what external factors that were present. The aim was to illustrate the ambulance nurses´ experiences of nursing interventions in the ambulance care space during patient transport. The method used was an interview study with a descriptive design. Data collection took place through seven semi-structured interviews from ambulance nurses in central Sweden. The interviews were then analyzed according to a manifest content analysis. Four main categories emerged in the result; restrictive and preventive care space, preventative transport measures, risky and risk-taking care and barriers to securing cargo.The design of the ambulance care space showed that the provider seat limited access to patient and equipment and that certain procedures were impossible to carry out while wearing seatbelt. Preventative transport measures, cooperation within the ambulance crew and that with others accompanying were considered to increase the general safety onboard. A form of risk-taking care was undertaken if the patient’s status was unstable or critical; a recurrent example of this were in nauseated patients or during cardiopulmonary resuscitation while in transport. All ambulance nurses agreed that these situations inparticular led to managing the patient while unbelted. The lack of adequate cargo securing methods resulted in improvised anchoring and sometimes loose objects in the ambulancecare space. Particularly worrying was the intensive care transports according to themajority of the ambulance nurses. It was also emphasized that part of the ambulance’s existing equipment was not adapted to patients with divergent small or large body sizes which resulted in inadequate fixation and anchoring. The conclusion was that patient safety emanated from the care space design and the ambulance nurse's physical ability to perform ergonomic as well as uncomfortable tasks during transport. Furthermore, work experience and competence were important for interventions to be possible and that they were implemented at the right time. Clinical experience and skill level were a prerequisite for safe care and essential for prehospital development work. The ambulance equipment was in many respects not modular and, due to the lack of degree of adaptability, there was a calculating risk-taking behavior by the prehospital staff. Through a self-sacrificing behavior of the ambulance nurse, the care quality was considered to increase in some respects while decreasing in others. The overall approach described was that prehospital challenges was to be solved with whatever means available and on the basis of the altruistic approach to put patients’ needs first.

Bakgrund: Majoriteten av de personer som genomgått ett amputationsingrepp drabbas av fantomsmärta. Trots att fantomsmärta är ett vanligt fenomen inom denna patientgrupp så är det ofta missförstått och det föreligger problem förknippade med hanteringen av fantomsmärtor. Tidigare forskning har visat inkonsekventa resultat som varierar från en forskare till en annan och komplexiteten med fantomsmärta har lett till behandlingsresultat med varierande effekt. I första hand har farmakologisk behandling använts, men många patienters smärta förblir refraktär mot farmakologiska medel och kräver därför andra alternativ. En alternativ behandling som först föreslogs i början på 1990-talet i vårdandet av fantomsmärta är spegelterapi. Spegelterapi kan användas som en omvårdnadsåtgärd för att smärtlindra fantomsmärtor och ska minska den amputerade kroppsdelens smärta.Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie är att belysa effekten av spegelterapi som en omvårdnadsåtgärd för smärtlindring av fantomsmärtor.Metod: Metoden som använts är systematisk databassökning i databaserna PubMed och Cinahl. Litteraturstudien baseras på 10 vetenskapliga studier med kvantitativ studiedesign.Resultat: Litteraturstudiens syfte blev besvarat och kunde fastställa att spegelterapi har en smärtlindrande effekt för fantomsmärtor. Ett bifynd var att interventionen även bidrar till enförbättrad livskvalitet. Således delades resultatet in i två huvudteman: Spegelterapins smärtlindrande effekt utifrån olika smärtskattningsskalor samt påverkan på livskvaliteten. De frågor som ställts är om spegelterapi är en omvårdnadsåtgärd som kan användas i praktiken.Konklusion: Spegelterapi har en smärtlindrande effekt och minskar fantomsmärtor. Ett bifynd var att interventionen även bidrar till en förbättrad livskvalitet samt ökar välmåendet hos amputerade personer som lider av fantomsmärtor. Spegelterapi hade kunnat användas i praktiken efter att ha blivit optimerad och där en standardmetod för spegelterapi tagits fram. Däremot krävs det vidare forskning om spegelterapi. / Background: The majority of amputees suffer from phantom pain. Although phantom pain isa common phenomenon, it is often misunderstood and there are often problems with themanagement of phantom pain. Previous research has shown inconsistent results that varyfrom one researcher to another. The complexity with phantom limb pain has led to treatmentresults with varying effects. Primarily pharmaceuticals have been the main treatment. But many patients' discomfort still remains and the need for alternative treatment options isimperative. One alternative treatment is mirror therapy which was first suggested in thebeginning of the 1990’s century. Mirror therapy is supposed to reduce the phantom limb pain.Aim: The aim of this literature review is to highlight the effect of mirror therapy as a nursing treatment for reducing phantom limb pain.Method: The method that is used is a systematic database search in PubMed and Cinahl. The literature study is based on 10 scientific articles with a quantitative study design.Result: The literature study proved that mirror therapy is effective for reducing phantom limb pain. A secondary finding was the improvement of quality of life. Therefore the result was divided into two main themes: Change in phantom pain based on different pain assessment scales and the impact on the quality of life. Questions that were asked are whether mirror therapy is an intervention that can be used in the treatment of the phenomenon.Conclusion: Mirror therapy does reduce phantom pain in amputees. A secondary finding was that the intervention also contributes to a better quality of life and increases the well-being for the amputee. Mirror therapy could be practically applied after a standard method has been produced. However, further research is needed on mirror therapy.

Bakgrund Varje år avlider ungefär 1 procent av Sveriges befolkning vilket motsvarar cirka 90 000 personer. Av dessa avlider cirka 36 procent på särskilt boende. Smärta är ett vanligt förekommande symtom hos äldre personer som vårdas i livets slut. Att identifiera smärta och lindra smärta blir således centralt och en viktig del av arbetet för den omvårdnadsansvariga sjuksköterskan. Syfte Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera smärta och använda omvårdnadsåtgärder för att lindra smärta hos den äldre personen boende på särskilt boende i livets slut. Metod Metoden är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer har använts för insamling av data där sjuksköterskor med minst ett års erfarenhet av särskilt boende där personer över 65 vårdas i livets slut inkluderades som informanter. Innehållsanalys gjordes enligt en metod beskriven av Graneheim och Lundman (2004). Resultat Studiens resultat presenteras i fyra kategorier; Relation central vid vård i livets slut, Identifiering av smärta är svårt, Omvårdnadsåtgärder lindrar smärta och Ett kvalificerat team främjar omvårdnaden. Samtliga kategorier presenteras med tillhörande underkategorier. Slutsats Studiens resultat visade på att personkännedom möjliggjorde personcentrerad vård och ökade möjligheten att individanpassa omvårdnadsåtgärder och att enklare identifiera äldre personers smärta. Omvårdnadspersonal saknade kunskap om identifiering av smärta och smärtlindring med omvårdnadsåtgärder. Det var sjuksköterskor som hade ansvar att handleda och kompetensförsörja teamet däremot visar resultatet att sjuksköterskor inte följer riktlinjer gällande användning av skattningsinstrument vid identifiering av smärta och inte heller hade fullgoda kunskaper om de fyra dimensionerna av smärta. / Background Each year approximately 1 percent of Sweden’s population dies, which corresponds to approximately 90 000 people. Of these, about 36 percent dies while living in special housing. Pain is a common symptom in older people receiving end-of-life care. Identifying pain and alleviating pain thus becomes central and an important part of the work of the nurse responsible for care. Aim The aim is to describe nurses’ experiences of identifying pain and using nursing interventions for pain relief in older people living in special housing at the end of life. Method The method used is a qualitative interview study with and inductive approach. Semistructured interviews have been used for the collection of data were nurses with at least one year of experience of working in special housing for people older than 65 years of age in end-of-life care were included as informants. Content analysis was done according to a method described by Graneheim and Lundman (2004). Results The result of the study is presented with four categories; Relationship central for end-oflife care, Identifying pain is difficult, Nursing interventions alleviate pain and A qualified team promotes nursing. All categories are presented with associated subcategories. Conclusions The results of the study show that knowledge of the person made person-centered care possible and increased the possibility to individualize nursing interventions and made it easier to identify pain in older people. Nursing staff lacked knowledge about identifying pain and alleviating pain with nursing interventions. It was nurses who had the responsibility to tutor, and competence supply the team however the results show that nurses does not follow guidelines regarding estimation instruments when identifying pain and neither do they have satisfactory knowledge of the four dimensions of pain.