SAMMANFATTNING  Bakgrund Vårdrelaterade infektioner orsakar patienter stort vårdlidande och kostar samhället mycket pengar. Operationssjuksköterskan ansvarar för hygienen under operationen och ska förhindra att smittspridning sker. Syfte Att undersöka operationssjuksköterskors upplevelser av att verka för hygienen på operationssalen samt vilka hinder och vilka möjligheter de upplever i detta arbete. Metod Kvalitativ design, semistrukturerade intervjuer med nio operationssjuksköterskor. Induktiv innehållsanalys av Elo & Kyngäs (2008) användes för analys av resultaten. Resultat De intervjuade operationssjuksköterskorna såg sig som patientens försvarare, som de skulle skydda mot infektioner. De ansåg att de var ansvariga för hygienen, men deras främsta ansvar var att skapa och hålla steriliteten. De menade att alla i operationsteamet hade ett eget ansvar för den basala hygienen, men att det var operationssjuksköterskans roll att informera och säga till på rätt sätt. Ökad erfarenhet, att alla arbetade åt samma mål, god kommunikation och engagerat ledarskap menade de ökade möjligheterna för att verka för hygienen. Hindrande faktorer var svårigheten att hålla koll på flera saker samtidigt, otillräckligt fysiskt utrymme, ett högt trafikflöde på operationssalen och otillräckligt med tid. Slutsats Operationssjuksköterskorna var patientens försvarare, de fick säga till andra personalkategorier och de kände att andra på operationssalen inte uppmärksammade hygienen lika mycket. Dock upplevde de ansvaret utvecklande och gillade att ha ett eget expertområde, det var tydligt vad som var deras. Operationssjuksköterskorna har en stor kompetens inom hygienområdet. Deras kunskap bör tas till vara och de hinder de upplever minskas, så att risken för sårinfektioner och därmed också vårdlidande kan minimeras.

No description available.

Runt om i världen utförs miljontals kirurgiska ingrepp varje år, sedan 1840-talet har utveckling skett för att reducera antalet vårdrelaterade infektioner. Postoperativa sårinfektioner är den vanligaste typen av vårdrelaterad infektion och utgör ett stort lidande hos patienten. Som operationssjuksköterska är det viktigt att ha kunskaper om riskfaktorer för postoperativa sårinfektioner för att kunna sätta in adekvata omvårdnadsinsatser. Mot denna bakgrund var syftet med denna litteraturstudie att belysa riskfaktorer för postoperativa infektioner som finns i operationssalen med frågeställning hur operationssjuksköterskan kan påverka förekomsten av postoperativa sårinfektioner. Metoden som används är litteraturstudie där databaserna Cochrane och Pubmed har genomsökts. Efter granskning och analys valdes 28 artiklar ut att inkluderas i resultatet, 26 med hög kvalitet och två med medelhög kvalitet. Resultatet visade att klorhexidin i tre studier påvisades vara fördelaktig som huddesinfektion och i två studier var den likvärdig med det jämförda medlet jodlösning. Antibiotikabehandlade suturer kan enligt studiens resultat överges till förmån för vanliga suturer. Rakning av operationsområdet var signifikant kopplat till ökat antal postoperativa sårinfektioner och bör ersättas med håravkortning. Munskydd ska användas av sterilklädd personal, men är ej nödvändigt bland övrig personal.  Användande av förbandsmaterial och dess effekt på postoperativa sårinfektioner har fått något splittrade resultat i denna studie, detta tyder på att mer forskning behövs. Få studier har hittats som behandlat ventilationen på operationssalen, de två som hittades påvisade ändock att LAF-tak och HEPA filter reducerade antalet CFU i sårområdet. Det är viktigt att operationssjuksköterskan följer kunskapsutvecklingen inom sitt område  för att kunna påverka förekomsten av postoperativa sårinfektioner.

Syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskor upplevelser av stressorer i ar-betet. Beskrivande design med kvalitativ ansats tillämpades. Semistrukturerande intervjuer genomfördes med tolv operationssjuksköterskor vid ett sjukhus i Sverige. Manifest och latent innehållsanalys användes vid analys av intervjuerna. Resultatet ledde fram till följande huvud-tema; Tiden ska hållas till varje pris. De två subteman som växte fram ur kategorierna var; Stora operationsprogram med liten personalstyrka och Otrygghet och brist på förståelse i det höga tempot. Med ett operationsprogram som stod i fokus och brist på personal arbetade operationssjuksköterskorna, under tidspress under arbetspassen. Med övertid och ett ständigt justerande av personal och patienter, lyckades personalen att genomföra operationsprogram-met. Brist på tid för kontroll av medicinsk teknisk utrustning och medicinsk teknisk utrustning som slutade att fungera under operationen, upplevdes som mycket stressande. Ett dåligt samarbete med ett flertal operatörer och arbetet på sterilcentralen gjorde att operationssjuk-sköterskorna upplevde stress. / The purpose of this study was to describe theatre nurses experiences of stressors at work. Descriptive design with qualitative approach was applied. Semi structured interviews were conducted with twelve theatre nurses at a hospital in Sweden. Manifest and latent content analysis was used for analysis of the interviews.The result led to the following main themes; The time must be kept at all costs. The two subthemes which grow out of the categories were; Major operations program with a small staff and Insecurity and lack of understanding on the high tempo. With an operations program that was in focus and lack of staff worked theatre nurses under time pressure during the working hours. With overtime and constant adjustment of staff and patients, managed staff to carry out the operation program. Lack of time for the control of medical devices and medical equipment that had ceased to function during surgery, was experienced as very stressful. Poor cooperation with several surgeons and work in sterile center made the theatre nurses experienced stress.

No description available.

Bakgrund: Operationssjuksköterskan arbetar i en högteknologisk miljö där det ställs allt högre krav på produktion vilket resulterat i snävare operationsprogram. Samtidigt innebär den högteknologiska miljön att operationssjuksköterskan kan utsättas för ämnen och situationer som kan påverka hälsan.  Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskans erfarenheter av sin arbetsmiljö. Metod: Kvalitativ intervjustudie. Studien inkluderar sex operationssjuksköterskor som intervjuades med semistrukturerade frågor. Dessa analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Operationssjuksköterskorna trivs med sitt arbete som beskrivs vara utvecklande och utmanande och de värdesätter sina kollegor högt. De upplever dock många gånger att tiden till deras arbetsuppgifter inte räcker till och att det är krävande att jobba skift. De känner oro över hur arbetsmiljön kan påverka deras hälsa och beskriver en maktlöshet över att ibland inte kunna påverka sin arbetsmiljö. Ett obehag och frustration över att utsättas för diatermirök och röntgenstrålning uttrycks men samtidigt beskrivs det vara positivt med säkerhetsrutiner. Slutsats: Operationssjuksköterskorna trivs med sitt arbete eftersom det är utmanande och utvecklande samt en bra stämning mellan kollegor. Dock upplevs frustration över att stress och oro över hälsorisker oundvikligen förkommer i deras arbetsmiljö.

Bakgrund: WHO:s checklista är ett hjälpmedel avsett för att reducera komplikationer i samband med kirurgiska ingrepp. Studier har visat att checklistan inte bara förbättrar patientsäkerheten utan också bidrar till bättre kommunikation och teamarbete. Syfte: Syftet denna studie var att undersöka vad operationssjuksköterskan anser om användningen av WHO:s checklista på operation och om de anser att den påverkar patientsäkerheten och teamarbetet. Metod: Deskriptiv enkätstudie med kvantitativ ansats. Genomförd vid ett sjukhus i mellansverige som en totalundersökning. Enkäten delades ut till 102 operationssjuksköterskor. Totala svarsfrekvensen blev 59,8% (n=61). Resultat: Visade på en bättre följsamhet av användandet av checklistan vid planerade ingrepp jämfört med det akuta. Sjuttiofem procent upplevde att checklistan förbättrade säkerheten för patienten och femtio procent instämde helt på att den även förbättrar teamarbetet. Checklistan ansågs av sjuttio procent inte heller fördröja arbetet på operationssalen. Oklarheter belystes i form av vem som ansvarar för genomförandet av checklistan då femtiofem procent upplevde att detta var oklart. Slutsats: Resultaten pekar mot att det finns en god följsamhet vad det gäller ”time out” vid planerade ingrepp och att det ofta är ”avslutet” som inte genomförs. Något som också belystes var att det inte var självklart vem som bär ansvaret för användandet av checklistan. / Background: WHO's checklist is a tool intended to reduce complications associated with surgical procedures. Studies have shown that the checklist not only improves patient safety, but also contribute to better communication and teamwork. Aim: The purpose of this study was to examine theatre nurse consider about the use of WHO's checklist for surgery and if they think it affects patient safety and teamwork. Method: Descriptive survey study with quantitative data. Completed at a hospital in central Sweden as a census survey. The questionnaire was distributed to 102 theatre nurses. Overall response rate was 59.8% (n = 61). Result: Showed a better compliance of the use of the checklist in elective surgery compared to the acute. Seventy-five per cent felt that the checklist improved safety for the patient and fifty per cent agreed completely that it also improves teamwork. The checklist was considered by seventy percent do not delay work on the operating room. Uncertainties were highlighted in terms of who is responsible for execution of the checklist, then fifty-five percent felt that this was unclear. Conclusions: The results suggest that there is a good compliance in terms of "time out" in elective surgery and that it is often "sign out" that are not implemented. Another factor, which also was highlighted, was that it was not clear who is responsible for the use of the checklist.

Introduktion: Perioperativ omvårdnad är den specifika omvårdnaden inom operationssjukvård och omfattar tre faser; den preoperativa fasen, den intraoperativa fasen och den postoperativa fasen. Vårdandet som sker i operationssalen kallas intraoperativ fas. Operationssjuksköterskors roll och ansvar är att bevara patientsäkerheten inom alla tre faser. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av patientsäker vård intraoperativt. Metod: En beskrivande litteraturstudie Resultat: Författarna inkluderade 8 artiklar i studien. Efter dataanalys kom författarna fram till två huvudteman Faktorer som hotar eller främjar patientsäkerheten intraoperativt och Vikten av en fungerande säkerhetskultur samt fem underteman Tidsbrist och stress, förberedelser och information, checklista, teamwork och kommunikation och Avvikelserapportering. Konklusion: I studien framkom faktorer som påverkar patientsäkerheten intraoperativt; tidsbrist och stress, bristande förberedelser, bristande säkerhetskultur, att checklistan inte följs samt att det brister i teamwork och kommunikation. Operationssjuksköterskor måste få förutsättningar att ge patienten en säker omvårdnad. Genom att belysa de faktorer som påverkar patientsäkerheten intraoperativt kan man se var det brister och därefter fundera på hur man ska gå vidare med resultatet

Introduktion: Den perioperativa dialogen är ett av operationssjuksköterskans ansvarsområden. Det är riskfyllt att opereras och operationssjuksköterskan kan med den perioperativa dialogen skapa trygghet för patienten. Den anses bidra till högre patientsäkerhet och blir därmed positiv för både patientens vård och operationssjuksköterskans vårdande. Det som hindrar införandet av den perioperativa dialogen är tidsbrist och hinder i organisationen. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors uppfattning om hur den perioperativa dialogen skulle kunna användas i kliniskt arbete. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tio operationssjuksktöerskor har intervjuats på två olika sjukhus. Intervjufrågorna var semistrukturerade och datamaterialet analyserades utifrån fenomenografisk metod. Resultat: Resultatet presenterades i fem kategorier: ”Kontinuitetens betydelse för patientens välbefinnande och säkerhet”, ”Det behövs personal som är drivande”, ”Hinder som behöver lösas”, ”Justering av den perioperativa dialogen” samt ”Den perioperativa dialogen behövs inte”. Operationssjuksköterskorna var positiva till den perioperativa dialogen men ansåg samtidigt att den inte nödvändigtvis behövdes. Konklusion: Studien visar på både en vilja och ovilja att införa den perioperativa dialogen, men det är oviljan som väger tyngst. Den perioperativa dialogen behöver anpassas till verksamheten för att operationssjuksköterskorna ska bli positiva till att vilja arbeta med den. I nuläget är det inte idéerna som saknas utan viljan.

Organdonation är av stor vikt för den enskildes hälsa och transplantationskirurgin har utvecklats snabbt och har under senare tid ökat. Donationsoperationen är en emotionellt påfrestande utmaning för operationssjuksköterskor och en ökad insikt och kunskap inför hur detta kan påverka kan få dem stå bättre rustade inför denna utmaning. Operationssjuksköterskorna upplever stress, oro, tvivel och sorg och känner sig ofta tvungna att hyposensibilisera sig inför donationsoperationen för att orka med att delta. Samarbetet med transplantationsteamen upplevs svårt. Operationssjuksköterskorna upplever brist på förståelse av hjärndödsbegreppet och känner tvivel på att donatorn verkligen är död när operationen startar. De oroar sig även över att de närstående ska tycka att de utfört en avskyvärd handling.