Bakgrund Skiftarbete är ett vanligt förekommande arbetssätt. Inom operationssjukvård består skiftarbete av jour och beredskap. Forskning visar att skiftarbete medför negativa hälsoeffekter.Minskad sömn, långa arbetspass, stressig arbetsmiljö och allvarliga felbehandlingar som kan riskerapatienters liv kan bli ett faktum vid jourarbete. Syfte Studiens syfte var att belysa operationssjuksköterskors upplevelser av skiftarbete och dess påverkan på livs- och arbetssituationen samt patientsäkerheten. Metod Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Tio semistrukturerade intervjuer utfördes med operationssjuksköterskor som hade arbetat eller arbetade skift. Studien utfördes på ett sjukhus i Sverige under våren 2012. Alla intervjuer spelades in och transkriberades ordagrant. Insamlat dataanalyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat Utifrån analysen formulerades tio subkategorier och tre kategorier; Skiftarbete bidrar till enmeningsfull tillvaro, Att arbetsmiljön skiljer sig åt beroende av tid på dygnet, Att eftersträvalikvärdig vårdkvalité under hela dygnet. En fördel med skiftarbete var enligt operationssjuksköterkorna att det gav ledighet på vardagar. De beskrev även att skiftarbete var roligt, omväxlande och bidrog till ett större ansvarstagande. De påtalade även att det var storskillnad på dag- och jourpass. En bättre sammanhållning skapades vid jour. Jourarbete gav trötthet, men deltagarna ansåg inte att det var något hinder för patientsäkerheten. Slutsats Trots att annan forskning visar att skiftarbete orsakar ohälsa framhävde operationssjuksköterskorna i vår studie övervägande positiva aspekter med att arbeta skift.

Introduktion: Inför en kirurgisk operation spelar den preoperativa informationen till patienten en mycket viktig roll för att patienten skall känna sig trygg i en annars maktlös situation. Detta lägger stort ansvar på den person som genomför det preoperativa samtalet. Syfte:Syftet med detta kvalitetssäkringsarbete var att beskriva patienters upplevelser av den perioperativa processen samt upplevelser av den preoperativt givna informationen. Metod: Arbetet har en kvalitativ ansats där åtta patienter som opererats med colorektal kirurgi vid kirurgisk klinik ingick. Semistrukturerade intervjuer gjordes där alla intervjuer spelades in och transkriberades ordagrant. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och nio subkategorier. Dessa redovisas dels i en tabell samt i en berättande text med citat från intervjuerna. De fyra kategorierna är: Känslor inför operation, förväntningar, önskemål och delaktighet i vård, information om vård och operation, oväntade händelser.

Syfte: Att beskriva hur patienten upplevde den perioperativa dialogen och dess information.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. De vetenskapliga artiklarna söktes via databaserna Cinahl, Pubmed, Medline och Academic Search Elite. Uppsatsförfattarna valde ut 16 artiklar låg till grund för resultatet. Artiklarna bestod av både kvalitativa och kvantitativa studier. Artiklarnas kvalitet bedömdes utifrån granskningsmallar.Resultat: I studier kunde utläsas att patienterna hade goda upplevelser av den perioperativa dialogen. Patienterna kände sig delaktiga i sin egen omvårdnad och behandling samt upplevde att operationssjuksköterskan såg dem som viktiga i omvårdnadsprocessen. Patienterna blev sedda som individer och inte som objekt. Patienterna kände även en samhörighet med operationssjuksköterskan. Detta gjorde att patienterna kände sig trygga och kunde lämna över ansvaret till operationssjuksköterskan. Resultatet visade även att det fanns brister i informationsgivningen samt att olika vårdkategorier fokuserade på olika innehåll i den perioperativa informationen. Patienterna upplevde ett ökat informationsbehov rörande operationen samt uppföljning postoperativt av operationspersonal.Slutsats: Den perioperativa dialogen hade ett stort värde för patienterna. Brist på preoperativ information ledde till en oförberedd och otrygg patient. Att helt frångå en viktig bit i patienternas omvårdnad ledde till en upplevelse av att inte vara delaktig i sin egen situation. Den postoperativa uppföljningen visade sig vara viktig för patienternas välbefinnande.

No description available.

Introduktion: Operationssjuksköterskan medverkar i ett interprofessionellt team på operationssalen där teamarbeten sker kontinuerligt i det dagliga arbetet. I teamet har operationssjuksköterskan ett omvårdnadsansvar för patientens perioperativa vård. Förmågan till teamarbete beskrivs vara en kärnkompetens då ett fungerande teamarbete är betydande för en god och patientsäker vård. Forskning har visat att bristande teamarbete leder till ökad risk för vårdskador. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av teamarbete på operationssal. Metod: Systematisk litteraturstudie utifrån SBU, med beskrivande syntes utifrån Evans. Datainsamling har skett i databaserna CINAHL och PubMed, vilket resulterade i elva studier. Resultat: Analysen resulterade i temat Samspelets inverkan med subteman Betydelsen av respektfullt bemötande, Betydelsen av samförstånd samt Betydelsen av att vara flexibel. Det andra temat var Teamsammansättningens inverkan med subteman Betydelsen av personlig kännedom samt Att känna sig avskild inom teamet. Konklusion: Sammanställd forskning har visat att operationssjuksköterskor upplevde att olika aspekter beträffande samspel och teamsammansättning hade en inverkan på upplevelsen av teamarbete på operationssalen. Dessa inverkningar kunde vara både främjande och hämmande. / Introduction: The operating theatre nurse is part of an interprofessional team within the operating theatre wherein teamwork continuously occurs in daily practise. Within the team a responsibility for the perioperative nursing lies upon the operating theatre nurse. The ability to cooperate as part of teamwork is described as a core competence which is considered a fundamental part of giving patients high quality care and patient safety. Research has shown that lack of teamwork could lead to increased risk of care damage. Aim: To describe operating theatre nurses’ experiences of teamwork within an operating theatre. Method: A systematic literature review following guidelines of SBU, with descriptive synthesis according to Evans. Data collected through databases CINAHL and PubMed, which resulted in eleven studies. Results: Analysis resulted in Meaning of interaction, including subthemes Meaning of respectful attitude, Meaning of consensus and Meaning of flexibility. The second theme was Impact of team composition, including subthemes Meaning of personal knowledge and To feel secluded within the team. Conclusion: Compiled research have shown that operating theatre nurses experience that different aspects of interaction and team composition have impact on the experience of teamwork within the operating theatre. These impacts could be both promoting and inhibiting.

No description available.

Bakgrund: Kommunikation är en viktig del för ett fungerande teamarbete inom vården och sjuksköterskan har en stor del i detta. För att vården ska fungera på ett optimalt sätt och vara säker behöver kommunikationen som både är icke-verbal och verbal fungera korrekt. Ömsesidig respekt och samarbete är två av de viktigaste komponenterna som krävs för ett lyckat operationsresultat. Patientsäkerheten kan hotas när kommunikationen mellan professionerna blir lidande. Motiv: Det är få studier som beskriver kommunikationen mellan operationssjuksköterskan och operatörer i operationssalen. Mer forskning inom detta område kan öka förståelsen för varandras olika professioner, underlätta arbetsbördan samt utveckla vården. Syfte: Syftet med studien var att belysa operationssjuksköterskors upplevelser av kommunikation med operatörer i operationssalen på Norrlands universitetssjukhus. Metod: Detta var en empirisk studie av kvalitativ design med webbenkäter. Webbenkäterna analyserades med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier ”God kommunikation”, ”Bemötande på operationssalen”, ”Bristande kommunikation” samt tretton underkategorier. Konklusion: Patientsäkerheten kan förbättras då missförstånd i kommunikationen mellan operationssjuksköterska och operatörer kan undvikas. Detta genom att patienten kan vara i fullt fokus vilket kan leda till minskade vårdskador samt minskade kostnader för samhället då vårdtiderna för patienterna minskar. Mer forskning inom området kommunikation vore önskvärt för att utveckla sjukvården samt för att få en större förståelse för de olika professionernas utmaningar inom sjukvården.

Introduktion: I takt med att den arbetsrelaterade stressen tilltagit i samhället har även personalbrist inom sjukvården ökat, inte minst inom operationssjukvård. Samtidigt som operationsköerna växer i Sverige larmas det alltmer om brist på specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård. Det finns i dag en kunskapslucka kring den arbetsrelaterade stressen för operationssjuksköterskor och dess uppkomst. Syfte: Att belysa faktorer som ger upphov till arbetsrelaterad stress hos operationssjuksköterskor. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie på ett systematiskt sätt. Arton artiklar inkluderades i slutresultatet. Resultat: Sex olika kategorier kunde identifieras: Arbetslokal- och arbetsmaterialsbundna faktorer, faktorer relaterade till arbetets utformning, faktorerrelaterade till arbetsklimatet, patient- och operationsbundna faktorer, individuella bakgrundsfaktorer samt karriärsbundna faktorer. Slutsats: Vissa olikheter kunde ses från land till land vad gäller upplevelsen av uppkomst av arbetsrelaterad stress och de faktorer som ger upphov till detta. Inget mönster kunde ses där en enskild identifierbar stressfaktor kunde pekas ut. Detta påvisar hur framtidaforskning behöver närma sig området med ett allsidigt fokus.

Introduktion: Den perioperativa omvårdnaden där operationssjuksköterskan ingår innefattar faserna före, under och efter operation och kan ses som ett arbetssätt. Perioperativ omvårdnad har utarbetats under 1990-talet. Arbetssättet har inte efterlevts i någon stor grad trots positiva effekter för patienter och personal. Operationssjuksköterskans arbete är fortfarande övervägande traditionellt, med fokus på tiden då patienten är sövd och opereras. Vårdenhetschefers och sektionsledares uppfattningar om den perioperativa omvårdnaden har betydelse för hur arbetet bedrivs på operationsavdelningar. Syfte: Att beskriva vårdenhetschefers och sektionsledares uppfattningar om operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnadsarbete samt om införandet av perioperativ omvårdnad. Metod:Datainsamling skedde genom öppna intervjuer med fyra vårdenhetschefer och fyra sektionsledare inom operationssjukvården på två länssjukhus och två universitetssjukhus i Sverige. Insamlad data har analyserats kvalitativt med manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Perioperativ omvårdnad som arbetssätt hade enligt vårdenhetschefer och sektionsledare inom operationssjukvård ett värde genom att förnya operationssjuksköterskans arbetssätt vilket anses förbättra patientens omvårdnad. För att införa perioperativ omvårdnad krävdes att olika behov tillgodoses, som tydliggörande av patientnyttan, stöd som skapar rätt förutsättningar, samt att det behövs motivation hos operationssjuksköterskor. Slutsats: Perioperativt omvårdnadsarbete är, trots dess värde, inte möjligt att genomföra utan långtgående förändringar i synsätt och organisation. / Introduction: Perioperative care in which the operating room nurse takes part includes the phases before, during and after operation and can be seen as a way of working in parallel with the care process. This approach has however not been applied to any great extent in pratice despite several studies having shown the positive effects for both patients and staff. The common view of the operating room nurse’s role is still a traditional one with the focus on the time when the patient is anaesthetized and during the actual surgery. Unit managers and section leaders perceptions of perioperative care are important since it affects how the approach is applied in practice. Aim: To describe the unit managers and section leaders perceptions of the operating nurse’s perioperative care work together with how the process is applied in practice. Method: Data were collected by semi-structured interviews with four unit managers and four section leaders within the operating room unit of two provincial hospitals and two university hospitals in Sweden. Data have been analysed with a qualitative content analysis. Main results: Perioperative care as an approach has, according to the unit managers and section leaders in the operating room unit, a value as it revitalises the operating room nurse’s method of working which in turn is thought to improve patient care. It is maintained that in order to introduce perioperative care certain requirements need to be fulfilled, such as clarification of the benefit to patients, support in order to create the right conditions, as well as the need for motivated operating room nurses. Conclusion: Perioperative nursing care is, despite its value, not possible to implement without farreaching changes to how operating room nursing is approached as well as organisational changes.

Bakgrund: Studier har visat att kommunikation och samarbete krävs för att bedriva en god vård. Inom operationssjukvården används ofta WHO’s checklista, som är ett evidensbaserat kommunikationsverktyg som bidrar till säkrare vård. Syfte: Att beskriva förekomst av samt skillnader mellan anestesi- och operationssjuksköterskors uppfattningar kring kommunikation, samarbete och WHO’s checklista samt om checklistan underlättar kommunikation, samarbete och bidrar till patientsäker vård.Metod: En empirisk deskriptiv och jämförande studiedesign med kvantitativ ansats genomfördes. Datainsamling skedde med enkäter. Totalt 42 anestesi- och operationssjuksköterskor deltog. Resultat: Sjuksköterskorna ansåg att det finns kommunikation och samarbete dem emellan på operationssalen och att detta har betydelse för deras arbete. WHO’s checklista ansågs bidra till kommunikation och samarbete. Kirurgen (n=32, 76,2%) ansågs vara den yrkeskategori med främst ansvar att initiera starten av WHO’s checklista. Alla sjuksköterskor (n=42, 100%) angav att checklistan bidrar till en säkrare vård för patienten. Operationssjuksköterskorna angav i större utsträckning att de hade fått utbildning kring WHO’s checklista jämfört med anestesisjuksköterskorna (p= .030).Slutsats: Kommunikation och samarbete mellan anestesi- och operationssjuksköterskorna förekommer och har betydelse för deras arbete på operationssalen. Sjuksköterskorna ansåg att WHO’s checklista bidrar till kommunikation, samarbete och säkrare vård för patienten, ändå används inte checklistan inför varje operation, vilket äventyrar patientsäkerheten.