Den här uppsatsen handlar om metoder som ryms inom lärstilar, samt processbarhetsteorin.  Uppsatsens syfte är att utifrån processbarhetsteorin jämföra syntaktiska resultat av traditionell undervisning om ordföljd i påståenden i huvudsatser i svenska som andraspråk hos vuxna sfi-elever med undervisning där eleverna erbjuds ett utbud av visuellt, auditivt, taktilt samt kinestetiskt material av detsamma. Undersökningen genomfördes som ett kvasiexperiment med en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Informanternas syntaktiska nivå analyserades enligt processbarhetsteorin före och efter de olika undervisningsmetoderna i grupperna. Resultatet visade att informanterna i experimentgruppen höjde sig i nivå enligt processbarhetsteorin i större utsträckning än informanterna i kontrollgruppen gjorde. Slutsatsen är att fler elever når en högre syntaktisk nivå när de får ett urval av visuellt, auditivt, taktilt och kinestetiskt material i grammatikundervisningen än när de endast undervisas traditionellt.

Inverterad ordföljd i svenskan upplevs ofta som svår och kan ta lång tid att lära sig för andraspråksinlärare. Problem med ordföljden kan påverka inlärares tal och texter negativt och orsaka missförstånd i kommunikationen. Syftet med denna studie är att undersöka hur ofta och hur korrekt elever som läser svenska som andra språk i årskurs 9 använder inverterad ordföljd vid topikaliseringar i påstående huvudsatser i skrift och se om det finns ett samband mellan elevtexternas betyg och andel korrekta påstående huvudsatser med inverterad ordföljd i dessa texter. Materialet består av fyrtio nationella provtexter från år 2013 skrivna av elever som läser svenska och svenska som andra språk. Metoden är en kvantitativ analys av elevtexter. Resultatet tyder på att det inte finns något tydligt samband mellan andelen korrekta användningar av inverterad ordföljd vid topikaliseringar i påstående huvudsatser och betyg. Slutsatsen är att betyg påverkas av många olika faktorer och korrekta användningar av inverterad ordföljd vid topikaliseringar i påstående huvudsatser är inte den avgörande faktorn för elevtexters betyg.

No description available.

Denna uppsats är en fenomenografisk intervjustudie där tre verksamma ämneslärare i SVA på gymnasienivå intervjuas gällande deras grammatikundervisning. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur SVA-lärare arbetar med andraspråkselevers grammatiska utveckling. Resultaten visar att majoriteten av lärarna prioriterar satsdelar över ordklasser i sin undervisning för att enklare kunna lära ut ordföljd. Samtliga lärare är överens om att svenskans ordföljdsvariation är svår för andraspråkselever, i kombination med genus, bestämdhet och kongruens. Majoriteten av lärarna anammar performansanalys i sin bedömning och återkoppling av andraspråkselevernas grammatiska förmågor. En lärare visar dock att felanalytisk återkoppling uppskattas av eleverna. Kamratrespons ses som en användbar återkopplingsvariant, då andraspråkselever lättare upptäcker grammatiska fel i andras texter, vilket gör att de kan stötta varandra i deras grammatiska utveckling.

Syftet med denna studie är att granska på vilket sätt ordföljdsregler i modersmålet påverkar inlärningen av ordföljden i svenskan, med tanken på att svenska representerar inlärarnas andra språk. Ytterligare ett syfte med vår studie är att undersöka om olika fel skiljer sig mellan inlärare med olika modersmål med utgångspunkt i ordföljdsproblematiken. För att genomföra undersökningen valdes ett antal elever som har olika modersmål, vissa med en bunden ordföljd byggd på den grammatiska grundsatsen och andra med en fri ordföljd, som grundas på tema-rema-principen. Studien har genomförts bland andraspråksinlärare som läser på SFI och har kinesiska, rumänska, tyska, arabiska eller hindi som modersmål. Data till studien har erhållits genom att samla in olika texter skrivna på svenska av de eleverna som har de nämnda modersmålen. Resultatet visar att det förekommer olika typer av fel i de elevtexter som har valts och att ordföljdsproblematiken är ganska stor bland eleverna.

Denna uppsats undersöker skillnader i användningen av ordföljdsstrukturer hos inlärare på SFI (svenska för invandrare) och grundläggande utbildning i svenska som andraspråk på Komvux, samt om det sker en utveckling av dessa med utgångspunkt i processbarhetsteorin (PT). Materialet består av tolv skriftliga argumenterade texter, därav sex texter från varje kurs som jämförs med varandra. I analysen ligger fokuset på att undersöka verbplaceringen i påståendesatser enligt inversionsregeln, det vill säga PT-nivå 4 och placering av adverbialet i bisatser enligt BIFF-regeln (PT-nivå 5). Texterna har samlats in från vuxenutbildningen i Södertälje kommun och är skrivna av olika inlärare med olika bakgrund, ålder och modersmål. Resultatet i undersökningen visar att informanterna på den grundläggande kursen på Komvux presterar bättre ordföljd än informanterna på SFI. Resultatet tyder således på att fem av informanterna på den grundläggande kursen befinner sig på PT-nivå 5 medan endast två informanter från SFI uppvisar tydliga tecken på att de klarar PT-nivå 5. Studien innehåller även diskussion och tolkning av vad resultatet kan bidra med till andraspråksundervisningen, samt hur man som lärare i svenska som andraspråk kan dra nytta av denna information.

Traditionally, typological classifications have been done in a macro-typological perspective; that is,they have been based on balanced world-wide samples of languages, which often avoid includingclosely related languages, since these are supposed to act alike with respect to their typologicalfeatures and structures. However, attention has recently been drawn to the idea that even closelyrelated languages, as well as dialects within languages, may differ on their typological features. Theintention of this thesis is to give an overview of and study how the Germanic languages differ fromeach other in regards to their negative word orders and negation strategies. Mainly their negativeadverbs (English equivalent not), but also their negative indefinite quantifiers, are analyzed in mainclauses, subordinate clauses, and (negative) imperative structures. The focus lies on the standardlanguage varieties, but some of their non-standard varieties are included, in order to be able to give amore detailed description of the variation within the family. The expected result that the ratherhomogeneous described area of the Germanic languages will turn out to be much more complex, withrespect to negation aspects, is confirmed. The results show that the standard language varieties behavedifferently than the non-standard ones, which are less "rare" cross-linguistically. In addition, the nonstandardNorth-Germanic varieties show that multiple negation occurs in the North-Germanic branch,which is traditionally claimed to not occur. / Typologiska klassifikationer har traditionellt gjorts från ett makrotypologiskt perspektiv; vilketinnebär att de har baserats på utvalda språksampel där närbesläktade språk ofta exkluderas, eftersomdessa antas uppvisa liknande typologiska särdrag och strukturer. Nyligen har det dock påpekats attnärbesläktade språk, och även dess dialekter, kan uppvisa signifikant variation med avseende på derastypologiska särdrag. Syftet med den här studien är att ge en översikt över och studera hur degermanska språken skiljer sig åt vad avser deras ordföljd i negativa satser samt derasnegationsstrategier. Det negativa adverbet (motsvarande svenskans inte) står i fokus men ävennegativa indefinita pronomen analyseras, i huvud- och bisatser samt i (negativa) imperativakonstruktioner. Fokus ligger på standardspråkvarianterna, men några icke-standardvarianter till dessainkluderas, för att kunna ge en mer detaljerad beskrivning över variationen inom språkfamiljen.Hypotesen att det traditionellt homogent beskrivna germanska området är mer komplext vad gällernegationsaspekter bekräftas. Resultaten visar att de standardspråkvarieteterna uppvisar olika mönsterjämfört med de icke-standardspråkvarieteterna, som är mindre "ovanliga" i världens språk. Dessutomvisar de nordgermanska icke-standard språkvarieteterna att dubbelnegation förekommer i dennordgermanska språkgrenen, vilket traditionellt har antagits inte förekomma alls.

This study aims at investigating the effectiveness of modified inductive learning compared with deductive learning of English grammar among foreign language students. In order to achieve this purpose, two classes in Year Nine in a secondary school in Sweden were taught using the two different methods. An initial grammar test determined that the students struggled with word order, which as a result was chosen as the area to teach. A pre-test/post-test-design was used to examine the effect of the two methods, and compared with a control group. The results reveal that the inductive method should be favoured overall, but suggests that the deductive method may produce significantly better results among weaker students.