Street-racing är ett världsomspännande och växande fenomen, som är en källa till mycket nöje för de deltagande, men samtidigt orsakar åtskilliga dödsfall och skador på både person och egendom varje år. I Sverige innebär de medföljande problemen med street-racing framför allt brott mot trafikförordningen och andra trafikrelaterade lagar, samt den fara det utgör för både förare, åskådare och allmänheten. Helsingborg som stad har länge figurerat på den svenska street-racing-scenen, och varit förknippat med ett starkt motorintresse, inte minst tack vare den årligen återkommande Vallåkraträffen, och detta tar sig uttryck i form av ostrukturerade fordonsträffar, drifting, och street-racing. Denna studie undersöker och klarlägger förekomsten av street-race i Helsingborg, i såväl omfattning som form, samt hur berörda myndigheter och institutioner har arbetat för att motverka detta. Det centrala frågeställningarna i studien var att undersöka hur street-racing beskrivs i Helsingborg, vilken problematik och brottslighet det medför, och hur kan det brottsförebyggande arbetet förbättras och utvecklas? För att åstadkomma detta hölls semistrukturerade intervjuer med nyckelinformanter vid Polismyndigheten, Helsingborgs Kommuns Trafikenhet och Brottsförebyggande samordning, samt Svenska Motorklubbens Helsingborgsgren. Utöver detta analyserades även rapportering av street-race i Helsingborg i nyhetsartiklar. Denna studie tar formen av en explorativ fallstudie och har därmed en kvalitativ och induktiv ansats. I resultaten från intervjuerna och nyhetsartiklarna framkom det att Street-racing är ett ökande problem i Helsingborg och det lockar både deltagande och publik inte bara nationellt, utan även från andra länder. Street-racing beskrivs som svårarbetat, och att problemet har en tendens att förflytta sig när insatser görs. Genom att se till tidigare forskning från länder där street-racing är ännu starkare rotat, i kombination med nyinhämtad kunskap om hur arbetet sker på lokal nivå i Sverige, ges förslag på hur ett effektivt arbete mot street-racing kan ske. / Street-racing is a worldwide and growing phenomenon, and is the source of a lot of amusement for the participants, although at the same time it is the cause of several deaths and injuries on both people and property every year. In Sweden, the problems that follow street-racing are mainly crimes against the traffic ordinance and other traffic-related laws, as well as the danger posed for both drivers, bystanders and the general public. Helsingborg as a city has long appeared on the street-race scene, and been associated with a large interest in motor and vehicles, a lot thanks to the yearly recurring Vallåkraträffen, which expresses itself through unstructured vehicle gatherings, drifting and street-racing. The following study examines and clarifies the presence of street-racing in Helsingborg, in its fullest extent, and also how affected authorities and institutions have worked to combat the problem. The most central subject of the research questions of the study was to look into how street-racing is described in Helsingborg, what kind of non-criminal problems as well as crimes it brings, and in which way can the crime preventive work improve and develop? To accomplish this, semistructured interviews were held with key informants from the Police, Helsingborg municipalities Traffic Office and crime preventive coordinator as well as representatives of The swedish motorclub. In addition to this, reports of street-racing in news articles from Helsingborg were also analyzed. This study takes the shape of an explorative case study and therefore has a qualitative and inductive focus. The results of the interviews and news-articles showed that street-racing is an increasing problem in Helsingborg and it attracts both participants and spectators not just nationally but also from other countries. Street-racing is described as a difficult challenge to solve, and the problem has a tendency of moving rather than being solved when an effort is made. By looking at previous research from countries where street-racing is even more strongly rooted, in combination with newly gathered knowledge on how the work continues on a local level in Sweden, suggestions are given on how to work effectively against street-racing.

The main aim of this diploma thesis was to explore the topic of malaria preventive measures. Concretely, to study which preventive measures are useful and to see how they are distributed around the world. For international organizations, this is very important as they need to know whether funds allocated for malaria aid are distributed effectively. This study is using manually compounded data from the World Health Organization for all countries threatened by malaria mostly from 2001 to 2018. For this purpose, panel data regression methods using robust standard errors, bootstrapping and cluster analysis were used. The results showed that generally, the most useful preventive measures are indoor-residual sprayings, a combination of sprayings and insecticide-treated nets and rapid diagnostic tests. Furthermore, the effect of the population living in rural areas is significant. Besides, gross domestic product is a very important factor for African countries. The stability analysis - bootstrapping - confirmed our results. However, we examined that insecticide-treated nets are still the most distributed measures. Doing the cluster analysis, we observed that countries on the same continent should not be treated similarly and we emphasized countries that should receive higher attention. Overall, the...

Syftet med studien är att undersöka socialarbetares erfarenheter och upplevelser när deutsatts för sexuella trakasserier från sina kollegor, samt hur ledningen inom socialt arbetehanterar de rapporterade sexuella trakasserierna och vilka hinder och förutsättningar somfinns för att hantera det. För att undersöka socialarbetares upplevelser som utsatta användesnetnografi som metod medan intervjuer användes som metod för att få svar på hur ledningenhanterar sexuella trakasserier. Teoretiska utgångspunkten i studien är genusteori, skam- ochstigmateori samt ledning- och organisationsteori. Studien resultat visar att offret påverkasnegativt när de utsatts för antingen verbala eller fysiska sexuella trakasserier. Resultatet visaräven att socialarbetarnas omgivning reagerar negativt eller inte reagerar alls när de blirutsatta sexuella trakasserier. Från intervjuerna med cheferna visar resultatet att chefernautgår från arbetsplatser rutiner för att hantera sexuella trakasserier, vilket innebär att desamtala med både parter antingen tillsammans eller inte och sedan gör en utredning medhjälp av HR avdelning. Slutligen dras slutsatsen att verksamheter inom socialt arbete brister iförebyggande insatser mot sexuella trakasserier, och detta kan förbättras genom att ökadiskussionen och prata fritt om sexuella trakasserier på arbetsplatser. / The purpose of the study was to investigate social workers’ experiences of being subjected tosexual harassment from their colleagues. The purpose was also how social work managementhandle reports of sexual harassment and which obstacles and conditions exist to handle it.When studying social workers’ experiences of sexual harassment, the method of netnographywas used, while interviews were used to get answers about managements handling of sexualharassment. The theoretical basis for this study is gender theory, shame-stigma theory andmanagement-organization theory. The study’s results show that victims of verbal or physicalsexual harassment are affected negatively by it. They also show that the social workers’ socialsurrounding reacts negatively or do not react when the social worker has been sexuallyharassed. The interviews with managers shows that management follow workplace routinesto handle sexual harassment, which means having a meeting with both parties together orseparate and starting a investigation with the help of the HR-department. Finally, theconclusion is that social work agencies lack preventive measures that deal with sexualharassment, such preventive measures could be to have more discussions about sexualharassment and to allow an open climate in which it can be talked about.

The aim of this qualitative interview study is to describe and analyze social workers experiences of the measures to prevent client related violence in the Swedish child welfare with focus on protection of personal data as a specific preventive measure of client related violence. Data from six social workers was analyzed by means of a thematic analysis: The research show that the social workers experienced occurrence of client related violence in the Swedish child welfare is low due to defaulted definition, tolerance, and normalization of client related violence in the organizational culture. The measures to prevent client related violence is based on governmental routines and guidelines as well as the social workers' own knowledge about and ability to manage violence. An overall conclusion of the study is that social workers find their name as a central part of their profession. As a result of this, the study shows that the specific preventive measure protection of personal data is problematic partly due to the risk to impede the relationship with clients’ and partly due to the risk of disregarding clients’ right to legal certainty. Consequently, there is a need for other preventive measures.

Работа над теоретическими основами профилактики социальных отклонений, а также анализ практик по решению проблем социально-психологической безопасности студентов. Автор представил результаты эмпирического исследования потенциала социально-психологической безопасности студентов в общежитии №8 Уральского федерального университета имени первого Президента России Б.Н. Ельцина. Результаты исследования были положены в основу проекта по формированию социально-психологической безопасности студентов в общежитии. / Work on the theoretical foundations of the prevention of social deviations, as well as the analysis of practices for solving the problems of the socio-psychological safety of students. The author presented the results of an empirical study of the potential of socio-psychological security of students in the hostel number 8 of the Ural Federal University named after the first President of Russia B.N. Yeltsin. The results of the study were the basis of the project on the formation of the socio-psychological safety of students in the dormitory.

En réponse à la pandémie de la COVID-19, les gouvernements ont mis sur pied des mesures sanitaires contraignantes afin de limiter la propagation du virus (p. ex., port du masque). Lors de cette crise, les individus sont appelés à coopérer en respectant les mesures sanitaires. De nombreuses études ont démontré que la confiance envers autrui était liée positivement aux comportements coopératifs. Néanmoins, il est possible que, dans le contexte d’une crise sanitaire, les individus soient moins portés à adhérer aux mesures sanitaires lorsqu’ils sont avec des gens en qui ils ont confiance. Ce mémoire vise à examiner si la confiance envers les autres mène les individus à moins coopérer, c’est-à-dire, à moins respecter les mesures sanitaires. Plus particulièrement, nous avons pour objectif de tester si les individus sont moins enclins à respecter les mesures avec leurs proches (p. ex., amis et membres de leur famille), et si ce phénomène peut s’expliquer par la plus grande confiance que nous portons envers nos proches comparativement aux étrangers. Pour ce faire, nous avons entrepris deux études. Dans les deux études, les participants devaient lire une vignette décrivant une situation sociale (p. ex., un concert dans un parc). Les participants devaient s’imaginer assister à la situation sociale avec soit leurs proches (p. ex., amis) ou des étrangers. Les participants devaient ensuite rapporter à quel point ils (1) respecteraient les mesures sanitaires (p. ex., maintiendraient une distanciation physique) et (2) feraient confiance aux autres personnes dans la situation. Il a été démontré que les individus faisaient davantage confiance à leurs proches qu’aux étrangers. Cette plus grande confiance était liée à une moindre adhésion aux mesures sanitaires lors d’interactions sociales avec les proches. De plus, les résultats de la deuxième étude ont montré que les individus étaient moins enclins à adhérer aux mesures sanitaires avec leurs proches, même lorsqu’ils moralisaient le respect des mesures (c’est-à-dire, percevaient comme moralement « mal » le non-respect des mesures). Ce mémoire met donc en évidence un lien négatif entre la confiance et la coopération – dans certains contextes, la confiance interpersonnelle peut nuire aux intérêts collectifs. / In response to the COVID-19 pandemic, governments implemented stringent preventive measures to limit the spread of the virus (e.g., mask wearing). During this crisis, individuals are called upon to cooperate by complying with preventive measures. Numerous studies have shown that trust in others is positively related to cooperative behaviors. Nevertheless, it is possible that, in the context of a sanitary crisis, individuals are less likely to adhere to preventive measures with people they trust. The purpose of this paper is therefore to examine whether interpersonal trust leads individuals to be less cooperative, i.e., less compliant with preventive measures. Specifically, we aim to test whether individuals are less likely to comply with measures with their close others (e.g., friends and family members), and whether this phenomenon can be explained by the greater trust we have in our close others compared to strangers. To do this, we undertook two studies. In both studies, participants were asked to read a vignette describing a social situation (e.g., a concert in a park). Participants had to imagine attending the social situation with either their close others (e.g., friends) or strangers. Participants were then asked to report the extent to which they would (1) adhere to preventive measures (e.g., maintain physical distancing) and (2) trust others in the situation. Results showed that individuals trusted their close others more than strangers. This greater trust was related to less adherence to preventive measures during social interactions with close others. Furthermore, the second study showed that individuals were less likely to comply with preventive measures with their close others, even when they moralized compliance (i.e., perceived non-compliance as morally "wrong"). This master’s thesis thus highlights a negative link between trust and cooperation - in some contexts, interpersonal trust can undermine collective interests.

La pandémie de la COVID-19 a causé des bouleversements considérables, altérant nos vies, les systèmes de santé et les dynamiques sociales mondiales. Cette crise, qualifiée de changement social dramatique, a remodelé les comportements sociétaux en introduisant des mesures préventives telles que la distanciation sociale et rester à la maison. Le respect de ces mesures s'est révélé crucial pour rétablir un équilibre social, suscitant l'intérêt des chercheurs pour évaluer l'adhésion de la population. Deux approches distinctes émergent dans la littérature pour étudier cette adhésion : une statique et une dynamique. L’approche dynamique est favorisée à l’approche statique puisqu’elle permet de cerner l’effet du temps et les transitions entre différentes périodes d’une pandémie (du durcissement à l’assouplissement des mesures). Les premières études dynamiques sur le sujet se sont concentrées seulement sur l’effet du temps, négligeant ainsi l’autre aspect central de cette: l'effet transitoire entre états sociétaux. Par ailleurs, un autre pan de la littérature s’est intéressé aux prédicteurs d’adhésion aux mesures préventives. De nombreux prédicteurs ont été identifiés, mais leur relation avec l’adhésion aux mesures préventives reste inconsistante, affectant la reproductibilité des résultats. Ce mémoire a donc pour premier objectif d’étudier leur relation avec des prédicteurs individuels et sociaux, et ensuite de comprendre simultanément l’effet du temps et de transition entre états sociétaux sur les mécanismes d’adoption et de maintien d’un comportement en contexte de changement social dramatique et ensuite d’étudier leur relation avec des prédicteurs individuels et sociaux. Le premier article du mémoire, sous forme d’examen de la portée, a identifié 136 études éligibles selon les critères d’inclusion et a retenu 52 prédicteurs au total. Parmi tous les prédicteurs identifiés, l’adaptation, l'auto-efficacité perçue, la confiance dans la science et le contact avec un cas COVID-19 présentaient des niveaux de cohérence élevée en lien avec l’adhésion aux mesures préventives. Les prédicteurs sociodémographiques n’ont pas rapporté des résultats concluants, limitant leur reproductibilité. Ensuite, des analyses de trajectoires jointes réalisées avec 1984 participants durant la première vague de la pandémie ont identifié des patrons longitudinaux d’adhésion distincts pour les mesures de distanciation sociale et de rester à la maison. Trois trajectoires distinctes d’adhésion ont été mises en évidence pour les périodes de mesures obligatoires et d’assouplissement de mesures: "Faible et constant" ("Faible et décroissant" pendant la période des mesures de levée), "Élevé et décroissant", et "Élevé et constant". L'étude des mouvements de transition entre les trajectoires a révélé principalement la présence d'une stabilité dans l'appartenance aux trajectoires, entre 85,83% et 90,44% pour la distanciation sociale et entre 80,68% et 87,71% pour le maintien à domicile. L'analyse des trajectoires jointes a également révélé un mouvement descendant à partir des groupes de conformité les plus élevés, 174 Canadiens passant à une trajectoire de conformité plus faible en matière de distanciation sociale et 195 à une trajectoire de conformité plus faible en matière de maintien à domicile. Une analyse plus poussée a montré que la littératie en santé prédisait de façon constante l'appartenance à une trajectoire pour les mesures de distanciation sociale et de rester à la maison, tandis que la perception des normes sociales provinciales et la confiance dans la science ont prédit modérément des mouvements de transition entre les trajectoires. Enfin, les implications théoriques, méthodologiques et pratiques sont discutées. / The COVID-19 pandemic has caused significant disruptions, impacting our lives, healthcare systems, and global social dynamics. This crisis, characterized as a dramatic social change, has reshaped societal behaviors by introducing preventive measures such as social distancing and staying at home. Compliance to these measures has proven crucial for restoring social balance, prompting researchers to assess population compliance. Two distinct approaches, static and dynamic, emerge in the literature for studying this compliance behaviour. The dynamic approach is favored as it captures the effects of time and transitions between different pandemic societal states (from mandatory to lifting measures periods). Initial dynamic studies focused solely on the time effect, neglecting the other central aspect of this approach: the transient effect between societal states. Additionally, literature has explored predictors of compliance with preventive measures, with identified predictors showing inconsistent relationships, affecting result reproducibility. This thesis aims to simultaneously understand the effects of time and transition between societal states on the mechanisms of adopting and maintaining behavior in the context of dramatic social change, while studying their relationship with individual and social predictors. The first article, a scoping review, identified 136 eligible studies, retaining a total of 52 predictors. Among them, adaptation, perceived self-efficacy, trust in science, and contact with a COVID-19 case exhibited high consistency with preventive measure compliance. Sociodemographic predictors did not yield conclusive results, limiting their reproducibility. Joint trajectory analyses with 1984 participants during the first wave identified distinct longitudinal compliance patterns for social distancing and staying at home measures. Three distinct compliance trajectories emerged for mandatory and easing measure periods: "Low and constant" ("Low and decreasing" during the lifting of measures), "High and decreasing," and "High and constant." Transition movement analyses mainly revealed stability in trajectory membership, between 85.83% and 90.44% for social distancing and between 80.68% and 87.71% for staying at home. Joint trajectory analysis also unveiled a descending movement from the highest compliance groups, with 174 Canadians transitioning to a lower compliance trajectory for social distancing and 195 for staying at home. Further analysis indicated that health literacy consistently predicted trajectory membership for social distancing and staying at home measures, while perceptions of provincial social norms and trust in science moderately predicted transition movements between trajectories. Finally, theoretical, methodological, and practical implications are discussed.

Introduktion: Låg energitillgänglighet (LEA) är ett förekommande problem hos elitsatsandeungdomar inom uthållighetsidrotter. Det är ett resultat av att individens energiintag är lägreän individens energiförbrukning. Följderna av LEA är bland annat nedsatt prestation, skador,hormonell påverkan och ökade risker för psykiska följdsjukdomar. Förebyggande insatseranses viktiga för att motverka LEA, och där tränare har en viktig roll i arbetet.Syftet: Studiens syfte är att undersöka vilka kunskaper tränare för ungdomar inomuthållighetsidrotter har om LEA och vilka kunskaper tränare har om konsekvenser relateradetill LEA. Metod: Enkätundersökning. Enkäten skickades ut till tränare inom elitsatsande verksamhetersom arbetar med ungdomar 15–24 år inom uthållighetsidrotter. 53 tränare inkluderades istudien. Analysmetoden som studien utgått ifrån är tematisk analys. Resultatet: Tränarna själva skattade sina kunskaper om LEA som goda eller mycket goda.92,5% av tränarna uppgav att de var medvetna om tecken på LEA och kunde redogöra förtecken som överensstämmer med litteratur. Tränarna kunde även ange negativa konsekvenserav LEA som rör idrottarens fysiologi, psykologi och prestation. 90,6% av tränarnarapporterade att de arbetar förebyggande för att motverka LEA. Tränarna angav flera olikaarbetsmetoder, vilket lyfts som positivt utifrån tidigare forskning. Konklusion: Studien visar att tränare känner till tecken i teorin men har svårt att omsätta deti praktiska arbetet. Tränarna uppgav en högre svarsfrekvens av fysiologiska konsekvenser pålång sikt och en lägre svarsfrekvens av vilka långvariga konsekvenser LEA har förprestationen. Inom det förebyggande arbetet bestod det mest frekventa arbetet av utbildning,samtal med aktiva och påminnelser om energibehov. Framtida forskning bör undersöka hurde aktiva upplever det förebyggande arbetet och undersöka skillnader i det förebyggandearbetet mellan idrotter där prevalensen av LEA är hög.

<p>14 juni 2007 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till en svensk veteranpolitik, som skulle innefatta ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser. Utredningen, som tog namnet Veteransoldatutredningen, lämnade i oktober 2008 sitt slutbetänkande. Syftet med denna uppsats var att kritiskt granska utredningens förslag till förbättring i frågan om psykologisk ohälsa, stressprevention, inför insats och med utgångspunkt i litteraturen försöka förutsäga om förslaget skulle komma att ge effekt</p><p> Metodvalen i denna uppsats har utgjorts av kvalitativ textanalys samt deskription. Tyngdpunkten i essän ligger i att definiera stressreaktioner samt åtgärder för stressprevention. Därefter följer analysen för att kunna se om det finns en förankring i aktuell forskning, och mot slutet granskas om förslagen kommer att ge effekt.</p><p>I uppsatsen söktes svar på följande frågeställningar:</p><p>-          Finns det en förankring i förslagen från Veteransoldatutredningen i aktuell forskning med inriktning på preventiva åtgärder?</p><p>-          Är det rimligt att anta att med stöd av aktuell forskning att förslagen kan förebygga psykisk ohälsa efter internationell insats?</p><p>De viktigaste slutsatserna som har dragits från denna studie är:</p><p>Förslagen från veteransoldatutredningen finns till del förankrade i aktuell litteratur. De förslag som väntas kunna förebygga psykisk ohälsa efter internationell insats är som följer.</p><p>-          En förbättrad och mer effektiv rekrytering genom större personlig kontakt medger en noggrannare rekrytering som gör att man får rätt människor, på rätt plats med godkända vitsord samt psykisk lämplighet och detta minskar i sin tur risken för stressreaktioner.</p><p>-          Utökad och bättre information till allmänheten från den politiska ledningen och från Försvarsmakten om missioner minskar förhoppningsvis samhällets opposition genom att öka förståelsen för Försvarsmakten och dess uppgifter. Detta nedbringar i sin tur den kumulativa stress i soldatens vardag p g a externa stressorer från samhälle och media.</p><p>-          Ytterligare utbildning i mänskliga rättigheter och krigets lagar bidrar till att skapa trygghet i vad soldater får - och inte får - göra. Genom dylik utbildning kan frustrationen, som uppstår då soldaterna inte vet hur de skall hantera specifika situationer, minskas. </p> / <p>This essay - <em>Veteransoldatutredningen – a review of its proposals for improving the matter of mental ill-health</em> – is written by cadet Josefine Nilsson. The aim is to study the <em>Veteransoldatutredning’</em>s suggestions for improvement when it comes to e.g. stress prevention and psychological ill-health ahead on an international mission.</p><p>The methods used are description and trial of a hypothesis. Through a study of the immediate literature and by analyzing the proposals, my conclusions are that an improved and more efficient recruitment allows for a more accurate recruitment; increased and better information to the public from the political body and from the Armed Forces will reduce external stress that the soldiers sometime feel, and also that additional education in human rights and the law of war contributes to create a security in what the soldiers can, and can not do.</p>

Abstract The significance of education in prevention of children´s injuries in home setting Constantly increasing number of children´s injuries and even fatal injuries, is a warning signal not only for professionals, but also for laymen. Statistics indicate that injuries have fatal results for 300 children every year and they are traditionally the most frequent cause of children´s death. There is a common, but widely spread opinion, that injuries simply occur, belong to a life, happen accidentally and there is no possibility to prevent from them. The aim of our work was to monitor information of parents about possibilities of preventive measurments from children´s injuries at the age from 0 {--} 6 years in a home. We wanted also to map out occurence of the most frequent injuries of children, to make educational lessons which would be aimed at recognized problemacy, the most frequently incident injuries and fulfilling the aims of qualified modern nursing care in a field of primary care. Relating to the above-mentioned we stated three following hypotheses: Hypothesis No.1: Parents are informed about possibilities of prevention from injuries of children at the age of 0 {--} 6 years in a home Hypothesis No.2: The most frequent causes of injuries in a home are falls and burns Hypothesis No.3: There is not elaborated educational process(lesson), which deals with prevention from burns and falls in detail We used a method of questionnaires for research of given problemacy. We monitored basic information with a pilot research of parents in a Parent Centre. On this basis we elaborated and administrated a questionnaire determined to other respondents from parents, who showed interest in taking part in our research. When we analyzed results from questionnaires, we drew a conclusion that parents have sufficient information about a prevention from children´s injuries, but they often approach to them carelessly and underestimate safety measurments in a home, which cannot result in a decrease of children´s accident frequency rate. Hypothesis No.1 was corroborated. The most frequent occured children´s injuries were falls and termic injuries in our research file. Hypothesis No. 2 was approved. We found out in analysis of results that respondents did not meet any possibility of taking part in repeated professionally lead actions about prevention from children´s injuries, in detail and specifically aimed at a serious problemacy of falls and children´s burns. Hypothesis No.3 was approved. The benefit of this work consists in practical use of our elaborated educational lesson, aimed at prevention from termic injuries and falls of children at the age of 0 {--} 6 years in a home, aimed at observation of preventive measurments by parents and learning basic procedures of providing effective first aid. This work should be also suggestive for paediatric nurses and also for experts whose branch is providing primary aid in a field, but also for nurses working in paediatric wards in hospitals, in a field of secondary care. When nurses in this type of ward realize an educational lesson aimed at prevention from termic injuries and falls, it will be significant not only for them, but also it contributes for improvement of medical care and fulfilling aims of modern nursing. This work can be also used for study purposes and it can help students who deal with study of nursing, but it can be also used by students dealing with problemacy of medical-social prevention also in other branches in the framework of their study.