Partnervåld är ett omfattande samhällsproblem som utövas i större delen av världen och kan bestå av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Problemet är vida diskuterat gällande kvinnors utsatthet för partnervåld, dock är inte mäns utsatthet lika uppmärksammat. Tidigare forskning visar även att det råder ett stort mörkertal kring detta. I Sverige finns det relativt få kvalitativa studier gällande mäns utsatthet för partnervåld, därmed ansågs en kvalitativ design vara en lämplig metod att använda i denna uppsats. Syftet med uppsatsen var att redogöra för hur ett urval volontärer inom olika mansjourer upplevde att mäns utsatthet för partnervåld har påverkat männens psykiska hälsa och sociala livssituation. Deltagarna bestod av åtta volontärer som var verksamma inom olika mansjourer i mellersta Sverige. Volontärernas upplevelser insamlades genom telefonintervjuer som låg till grund för analysen. I uppsatsen genomfördes en induktiv innehållsanalys som utmynnade i följande tre huvudteman: våldsutsatthet och psykisk påverkan, konsekvenser i den sociala livssituationen, och ambivalens gentemot myndigheter. Dessa huvudteman bestod av ett antal underteman som deltagarna på olika sätt ansåg påverka utsatta mäns psykiska hälsa. Hobfolls COR-teori stöder resultatet i föreliggande uppsats då likartade orsaker till psykologisk stress benämns i teorin. Att ha kännedom om den problematik som finns i dagens samhälle gällande mäns utsatthet för partnervåld, möjliggör ytterligare utveckling av stödinsatser för att erbjuda männen den hjälp de är i behov av. Slutligen kan en strävan om att förbättra attityder kring denna problematik leda till att fler våldsutsatta män söker hjälp. / <p>2016-06-01</p>

<p>I Sverige dömdes 24 kvinnor för dödligt våld mot partner mellan åren 1995 och 2001. Syftet med denna studie är att få en inblick i och beskriva hur partnervåldet såg ut tiden före och under det aktuella brottet under denna period. Domarna har analyserats utifrån dokumentanalys och meningskoncentrering. Resultatet har visat att det som utmärker partnervåldet tiden före det aktuella brottet är omfattande förekomst av fysiskt våld. Även psykiskt våld förekommer fastän i mindre utsträckning. Då både fysiskt och psykiskt våld förekommer före det aktuella brottet, riktas det från både mannen och kvinnan mot varandra i över hälften av fallen och i resterande del, från mannen mot kvinnan. Kvinnan initierar inget fysiskt eller kombinerat våld mot mannen under parets relation. Våldet används främst för att få makt och kontroll över partnern eller situationen. I det dödliga våldet från kvinnan förefaller alkohol och olösta konflikter mellan paret ha viss betydelse för utgången.</p>

I Sverige dömdes 24 kvinnor för dödligt våld mot partner mellan åren 1995 och 2001. Syftet med denna studie är att få en inblick i och beskriva hur partnervåldet såg ut tiden före och under det aktuella brottet under denna period. Domarna har analyserats utifrån dokumentanalys och meningskoncentrering. Resultatet har visat att det som utmärker partnervåldet tiden före det aktuella brottet är omfattande förekomst av fysiskt våld. Även psykiskt våld förekommer fastän i mindre utsträckning. Då både fysiskt och psykiskt våld förekommer före det aktuella brottet, riktas det från både mannen och kvinnan mot varandra i över hälften av fallen och i resterande del, från mannen mot kvinnan. Kvinnan initierar inget fysiskt eller kombinerat våld mot mannen under parets relation. Våldet används främst för att få makt och kontroll över partnern eller situationen. I det dödliga våldet från kvinnan förefaller alkohol och olösta konflikter mellan paret ha viss betydelse för utgången.

Bakgrund: Partnervåld, i synnerhet mäns våld mot kvinnor, har genererat stor uppmärksamhet i Sverige och på senare år har även kvinnors våld mot män uppmärksammats. Forskningen är oenig beträffande män och kvinnors utövande samt utsatthet för partnervåld. Syftet med den föreliggande studien var att undersöka huruvida könsskillnader förelåg vid partnervåld. Detta gjordes med fokus att undersöka förekomsten av våld, missbruk och psykisk ohälsa hos misstänkta män och kvinnor samt förekomsten av missbruk och psykisk ohälsa hos målsägande män och kvinnor. Metod: Sextioåtta polisanmälda ärenden av partnervåld i Västra Götalands län undersöktes för perioden 2008-12-01 – 2011-12-31. Deltagarna, i åldrarna 16-83 år, var heterosexuella misstänkta och målsägande män och kvinnor i parrelation. Data samlades in från polisiära datasystem och kodades utifrån ett kodningsschema. Data analyserades med de icke-parametriska testerna Mann-Whitney U och 2. Resultat: Misstänkta män och kvinnor skiljde sig inte signifikant avseende förekomst av fysiskt, psykiskt, materiellt och sexuellt våld vid partnervåld, däremot utövade något fler misstänkta män än kvinnor sexuella och materiella vålds-handlingar. Det fanns inte heller några signifikanta köns-skillnader när förekomsten av missbruk och psykisk ohälsa undersöktes hos misstänkta och målsägande. Misstänkta män hade dock en högre förekomst av missbruk och psykisk ohälsa i jämförelse med misstänkta kvinnor. Bland målsägande förekom missbruk och psykisk ohälsa däremot hos något fler kvinnor än män. Slutsats: Den föreliggande studiens resultat indikerar att det generellt inte finns några skillnader mellan män och kvinnor i partnervåldsärenden avseende förekomsten av våld, missbruk och psykisk ohälsa. / <p>2013-06-10</p>

Våld i nära relation betraktas idag som ett globalt folkhälsoproblem på grund av dess prevalens  och  de  fysiska  och  mentala  skador  som  det  innebär  för  den  drabbade. Forskning har funnit att en separation från gärningsmannen inte alltid innebär att våldet upphör.  Det finns dock begränsad  forskning gällande vad som gör kvinnor som lämnat ett  förhållande  sårbara  för  att  bli  fortsatt  utsatta  för  våld.  Syftet  med  uppsatsen  vardärmed  att  undersöka  förekomsten  av  sårbarhetsfaktorer  hos  kvinnor  som  lämnat  en manlig partner  som utsatt dem för våld och hur dessa sårbarhetsfaktorer är kopplade till den  bedömda  risken  för  fortsatt  utsatthet.  Materialet  som  studien  byggde  på  var bedömningar genomförda under samtal med 101 kvinnor som deltog i en kurs riktad till personer  som  upplevt  våld  i  nära  relation.  Bedömningarna  bestod  av  bedömda sårbarhetsfaktorer och bedömd risk utifrån SARA:SV samt anteckningar nedskrivna av bedömaren vid samtalen. Korrelationen mellan sårbarhetsfaktorerna  och  den bedömda risken analyserades genom  χ2test  och  odds-  ratio. Anteckningarna analyserades genom en  innehållsanalys  för  att  undersöka  om  det  fanns  ytterligare  sårbarhetsfaktorer  som bedömaren lagt vikt vid. Resultatet visade en hög förekomst av sårbarhetsfaktorer med en  varierad  korrelation  med  den  bedömda  risken.  Innehållsanalysen  resulterade  i  fem teman,  där  ”relationella  problem”  utgjorde  ett  tema  som  inte  omfattades  av instrumentet.  Utifrån  resultatet  drogs  slutsatsen  att  sårbarhetsfaktorer  är  av  vikt  att beakta  vid  bedömning  av  risk  för  fortsatt  utsatthet  och  att  de  brottutsatta  kvinnornas relationella  problem,  utifrån  dess  anknytning  till  dynamiken  och  normaliseringen  av våldet samt risk för allvarligt/dödligt våld, bör övervägas att inkluderas i manualen. Nyckelord: partnervåld, brottsutsatta kvinnor, sårbarhetsfaktorer, riskbedömning / <p>2013-06-11</p>

Våld kan förekomma i alla typer av relationer oavsett den sexuella läggningen eller könet på individerna. I och med det heteronormativa synsättet som styr samhället uppmärksammas inte våldsutsatta individer i samkönade relationer tillräckligt mycket vilket bidrar till större utsatthet, bristande forskning och obefintlig stöd och skydd. Syftet med den här fördjupande litteraturstudien var att sammanställa forskning gällande våldsutsatta i samkönader relationer, med fokus på samhällets bemötande, deras situation, eventuellt stöd och skyddsåtgärder. Resultatet presenterades i en tabell som låg till grund för den kritiska granskningen av artiklarna. Resultatet presenterades även i löpande text under tre kategorier, våldsutsatt i samkönade relationer, våldet och samhället, och forskning kring våldet. Våld i nära relationer förekommer i lika stor utsträckning för individer i samkönade relationer som i heterosexuella relationer. Trots detta är forskningen fragmenterar och innehåller kundskapsluckor.

Bakgrund: Intimt partnervåld (IPV) är ett stort globalt hälsoproblem och forskning visar att 30 procent av alla kvinnor över 15 år har fått utstå våld från en manlig partner. Våldsutsatta kvinnor har någon gång i livet kontakt med hälso-och sjukvården som då kan ha en avgörande roll att erbjuda stödinsatser. Syfte: Att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av mötet med kvinnor som upplevt intimt partnervåld. Metod: Denna studie är en deskriptiv litteraturstudie. Insamling av data skedde via sökdatabasen PubMed och Cinahl. Tematisk dataanalys användes för att analysera 11 artiklar med kvalitativ ansats.  Huvudresultat: 11 vetenskapliga artiklar som representerar sjuksköterskor från sju länder och deras erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor sammanfattar resultatet. Tre huvudteman sammanfattade resultatet: Hinder sjuksköterskan stöter på i mötet med kvinnor som upplevt intimt partnervåld, när sjuksköterskan misstänker och screenar för IPV och känslor och utmaningar sjuksköterskorna upplever vid bekräftelse av IPV. Olika hinder för att ta upp frågan IPV är återkommande i många av artiklarna som valdes ut så som tidsbrist, brist på utbildning och kunskap. Att implementera verktyg för screening underlättar sjuksköterskornas arbete, dock finner sjuksköterskor det svårt att inte bli känslomässigt berörd av mötet med våldsutsatta kvinnor.  Slutsats: Att utbilda om IPV och att implementera screeningsverktyg och tydliga rutiner hjälper sjuksköterskor att bemöta våldsutsatta kvinnor, ge trygghet och att arbeta mer tidseffektivt. Det är viktigt för sjuksköterskor att bearbeta sina känslor som uppstår i mötet med våldsutsatta kvinnor för att inte bli för personligt engagerad.

Bakgrund: Sexuella övergrepp innebär en sexuell handling eller försök till en sexuell handling riktad mot en persons sexualitet genom tvång. Kvinnor som har varit utsatta för ett sexuellt övergrepp kan söka vård på akutmottagning eller inom primärvården. På dessa vårdinrättningar är sjuksköterskan en av de professioner som möter kvinnan. Vald teoretisk referensram är personcentrerad vård.   Syfte:Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp. Metod: Metoden utgörs av en systematisk litteraturstudie. Den innehåller6 kvantitativa och 7 kvalitativa artiklar från databaserna Cinahl och PubMed. Innehållsanalys av artiklarnas resultat genomfördes. Därefter sammanställdes ett resultat.  Resultat: Resultatet presenteras utifrån fyra kategorier: Bristande kunskap, känslomässig påverkan, att ställa frågan samt arbetsmiljöns påverkan. Det visade sig att sjuksköterskor upplever att de har bristande kunskap om ämnet. På grund av detta kände sjuksköterskorna en osäkerhet inför att ge vård till dessa kvinnor. Sjuksköterskorna ansåg också att vårdandet av dessa kvinnor hade en känslomässig påverkan. De undvek att ställa frågor till kvinnorna, dels på grund av tidsbrist och för att de inte hade möjlighet att hantera svaret. Det visade sig också att det fanns brister i arbetsmiljön som påverkade sjuksköterskans upplevelser av vårdandet negativt.  Slutsats: Det krävs mer utbildning för sjuksköterskor inom detta forskningsområde samt förbättrad arbetsmiljö. Genom detta kan sjuksköterskan få bättre möjligheter till att vårda och bemöta dessa kvinnor. Samt få verktyg som gör det lättare för honom eller henne att hantera de känslor som kan uppkomma i mötet.

Mäns våld mot kvinnor är ett komplext problem som har gått från att vara en enskild angelägenhet till ett samhällsproblem. Statliga utredningar och aktuell forskning visar att problemet berör flertalet myndigheter och organisationer vilket gör interprofessionell samverkan nödvändigt. Syftet med denna studie är att undersöka hur interprofessionell samverkan i arbetet med mäns våld mot kvinnor mellan myndigheter och kvinnojour fungerar i ett län i norra Sverige. Metoden baseras på kvalitativa intervjuer med fem representanter från Åklagarmyndigheten, Socialtjänsten, Polismyndigheten, Centrum mot våld samt Länsstyrelsen för att få en så bra bild som möjligt om vad den interprofessionella samverkan innebär och hur det tillämpas i praktiken. Resultatet utifrån intervjuer och tidigare forskning visar att den interprofessionella samverkan i arbetet med mäns våld mot kvinnor fungerar bra, men att det finns möjlighet att förbättra. Det största problemet har visat sig vara brist på resurser, vilket bidrar till att samverkansgruppen inte kan träffas så ofta som de har behov av. Ett exempel på detta kan vara att vissa små kommuner inte kan avsätta en personal en hel arbetsdag då det kan vara få anställda i en liten kommun. Vi har under studiens gång funnit den interprofessionella samverkan som välfungerande och nästintill en nödvändighet för att alla som blivit utsatta för våld i nära relationer skall kunna få effektiv hjälp. Interprofessionell samverkan har även visat sig vara en mycket bra metod för att kunna ge bästa möjliga hjälp inom en begränsad budget.

No description available.