Syftet med studien är att undersöka hur vi kan förstå barnets subjektiva perspektiv när det kommer till var barnet förlägger skulden för det våld inom hemmet som barnet har bevittnat mellan sina föräldrar. Studien baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med barn i åldrarna 9-13 år som har bevittnat våld inom hemmet mellan sina föräldrar. En tematiska analys har använts i denna studie som analysmetod. De teorier som har använts för att analysera studiens resultat är anknytningsteori, mentaliseringsteori och attributionsteori. Den största slutsatsen av denna studie är att mer än hälften av barnen lade skulden på våldsförövaren. Inget av barnen lade skulden för våldet på dem själva eller enbart på modern. Denna studie kan användas för att öka förståelsen för hur barn i åldrarna 9 till 13 år förlägger skuld när det handlar om våld inom hemmet. Vidare kan studien användas för att förstå hur relationen mellan barn och förälder påverkar var barn som bevittnat våld inom hemmet förlägger skulden för våldet.

Psykiskt partnervåld är ett komplext och svåråtkomligt område som ofta sker i det dolda. Syftet med studien var att undersöka studenters uppfattning om allvarlighetsgrad av psykiskt partnervåld. Deltagarna var totalt 189, varav 62 var män. Metoden var en 2 x 2 kvasi-experimentell vinjettdesign, där variablerna lägre respektive högre grad av psykiskt partnervåld tillsammans med en manlig respektive kvinnlig gärningsperson manipulerades. Den underliggande teoretiska grunden var normaliseringsprocessen. Vad gällde allvarlighetsgraden studerades även polisanmälan, straff och domar. Resultatet visade att manliga gärningspersoner generellt uppfattades begå en allvarligare handling. Samt att psykiskt partnervåld överlag uppfattades vara relativt allvarligt, vilket går emot den allmänna uppfattningen som snarare är det motsatta. / Psychological intimate partner violence (IPV) is a complex and inaccessible field that often occurs in secret. The purpose was to investigate students’ perception of the severity of psychological IPV. The total of participants was 189, of whom 62 were men. The method was a 2 x 2 quasi-experimental vignette design, where the variables lower and higher degree of severity along with a male or female perpetrator was manipulated. The underlying theory was the normalization process. Police report, punishment and convictions were also studied regarding the severity. The results showed that the male perpetrator generally perceived to be committing a more serious action. And that the psychological IPV generally perceived to be relatively serious, which goes against the general perception.

Våld i nära relationer är ett allvarligt problem världen över. Socialarbetare möter våldsutsatta i sitt dagliga arbete, ibland utan att veta, de har därför en stor möjlighet inom arbetet med våld i nära relationer för att identifiera, screena och erbjuda hjälp till våldsutsatta. Men det är först på senare år som arbetet med våld i nära relationer har uppmärksammats. Studiens syfte är att undersöka hur socialarbetare uppfattar våld och utforska deras upplevelser av att de identifiera och hantera ärenden där våld förekommer, vilket görs genom en litteraturöversikt där åtta vetenskapliga artiklar analyseras genom tematisk analys. Det framkommer att socialarbetare upplever att de inte är tillräckligt rustade för att hantera våldsärenden vilket beror på flera faktorer. Kunskapsluckor, brister i eller obefintliga riktlinjer och redskap från verksamheten samt otillräcklig utbildning och träning är de största orsakerna till detta. Erfarenhet av partnervåld både arbetsmässigt och i privatlivet har också en påvisad inverkan på socialarbetares uppfattningar och upplevelser av våld i arbetet. Studien har också uppmärksammat ett forskningsfält som ännu är relativt outforskat. / Intimate partner violence is a serious problem worldwide. Social workers meet victims of violence frequently in their work, sometimes unknowingly, thus they have a great opportunity for identifying, screening and managing intimate partner violence. Yet the work with intimate partner violence has not been observed until recent years. This study aims to explore social workers’ perception of and experience with identifying and handling intimate partner violence, this is done through a literature overview in which eight scientific articles are thematically analysed. The findings suggest that social workers feel inadequate to handle intimate partner violence in their work due to knowledge gaps, insufficient guidelines and frameworks from their organization and also insufficient training. Personal- and work-related experience of intimate partner violence were also shown to influence social workers’ perception of the subject. This study has also identified a field of research which still is relatively unexplored.

Bakgrund: År 2019 anmäldes 10 500 fall av partnervåld i Sverige. Av offren var 84 % kvinnor och resterande 16 % män och samtliga offer var vid tidpunkten 18 år eller äldre. Det finns flertalet faktorer, utifrån både patienters och sjuksköterskors perspektiv, som kan hindra eller främja att utsatthet för partnervåld uppdagas. Att ställa frågor om våld möjliggör identifiering och uppmärksammande av våldsutsatthet. Däremot anser många sjuksköterskor att de inte är tillräckligt kunniga och erfarna inom ämnet partnervåld för att tillgodose utsatta patienters behov av vård och omsorg.  Syfte: Att beskriva hur personer, som blivit utsatta för våld av en partner, upplever sjuksköterskors bemötande under vårdmötet då våldet uppdagas. Metod: Detta examensarbete är en litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Databaserna PubMed, Cinahl och PsychInfo användes och kvalitetsgranskning utfördes. Det resulterade i 13 studier där deltagarna utgjordes av både män och kvinnor. Slutligen utfördes en innehållsanalys.  Resultat: Följande fyra teman identifierades: Empati och respekt, Information och stöd, Närvaro och prioritet samt Skuld och ifrågasättande.  Slutsats: Resultatet påvisade flertalet både positiva och negativa bemötanden från sjukvårdspersonal och sjuksköterskor. Däremot är upplevelser av bemötande subjektiva termer som är svåra att dra generella slutsatser om. Vidare har arbetet bidragit med insikter om önskvärda bemötanden av våldsutsatthet och hantering av ämnet partnervåld. Det här arbetet belyser att små handlingar, exempelvis i form av leende eller beröring, kan bekräfta patienter samt visa medkänsla. Sådana gester är sällan tidskrävande men kan ha avgörande betydelse för patienters upplevelser av sjuksköterskors bemötande. / Background: In 2019, 10,500 cases of Intimate Partner Violence (IPV) were reported in Sweden. All victims were 18 years or older at the time of the abuse and 84 % of the victims were women and the remaining 16 % men. There are several factors, from the perspective of both patients and nurses, that can prevent or promote disclosure of IPV. Asking questions about violence draws attention to and enables identification of IPV. On the other hand, many nurses believe that they lack knowledge and experience of IPV to meet the needs of vulnerable patients. Aim: To describe how people, who have been exposed to IPV, experience nurses' approach when the violence is disclosed in a health care setting. Method: This degree project is a literature review with a qualitative approach. The databases PubMed, Cinahl and PsychInfo were used and a review of quality was performed. This resulted in 13 studies and the participants consisted of both men and women. Finally, a content analysis was performed. The participants consisted of both men and women. Result: The following four themes were identified: Empathy and respect, Information and support, Presence and priority and Blaming and questioning. Conclusion: The results showed several examples of both positive and negative attitudes from healthcare professionals and nurses. However, experiences of approach are subjective terms that are difficult to draw general conclusions of.Furthermore, insights of desirable approaches of nurses to victims of IPV were noticed. Small actions, such as a smile or touch, are seldom time-consuming but can show compassion and be crucial to patients’ experiences of nurses’ approach.

Syftet med studien är att undersöka likheter och skillnader på hur personer med olika könsidentiteter ser på fenomenet våld i nära relation. Utifrån syftet formulerades två frågeställningar: Vad är våld enligt människor som identifierar sig med olika kön och i vilken utsträckning är människor med olika könsidentiteter utsatta för våld i nära relation. Tidigare studier visar att det finns en utsatthet för våld i nära relation bland både kvinnor och män och att utsattheten mellan könen ser olika ut. Teoretiskt utgår studien från ett feministiskt och intersektionellt perspektiv. Studien är gjord med en kvantitativ metod där en digital enkät besvarats av 136 personer. I enkäten gavs möjlighet för respondenterna att ge mer utvecklade svar i en del öppna frågor för att tillföra en del kvalitativt material till studien. Resultatet visar att det finns skillnader både i vad man anser är våld och hur utsattheten ser ut mellan olika könsidentiteter. Studiens slutsats är att det finns en utsatthets bland respondenterna och det framkommer vad de anser ska definieras som våld i nära relation. Respondenterna tycker det är ett problem som borde uppmärksammas mer och att det inte finns tillräckligt med hjälp att få om man är utsatt.

Socialarbetaren har en avgörande roll i arbetet med att förhindra och förebygga intimt partnervåld. Studiens syfte är att undersöka socialarbetares uppfattningar och arbete med intimt partnervåld. En typologi, definitioner av våld samt riktlinjer i arbetet med våld har fungerat som studiens tolkningsram. Studien genomfördes med sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Empirin analyserades genom en tematisk analys, där tre olika teman identifierades med tillhörande subteman. Studiens resultat visade att informanterna möter flera typer av våld. Resultatet visade också att informanterna anpassade insatser efter att information samlats in efter varje enskild individ, men inte arbetar i sin bedömning med stöd av typologier. Resultatet visade även att våld som är baserat på kontroll var den mest framträdande våldsformen i arbetet.

No description available.

Studien undersöker kommunala verksamheters arbete med våld i nära relationer med både våldsutsatta och våldsutövare. Studien undersöker även socialarbetares upplevelser av arbetets möjligheter samt bakomliggande orsaker som kan leda till våld i nära relationer. Det tillämpades en kvalitativ metod där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Intervjupersonerna var socialarbetare som arbetar med våld i nära relationer som handläggare, samtalsbehandlare, kurator och samordnare. För att analysera insamlad empiri har en tematisk analys utförts där tre huvudteman kunde identifieras. De tre huvudteman var arbetets organisering, bakomliggande orsaker för våld i nära relationer och upplevelser av arbetets möjligheter. Resultatet visar att samtliga verksamheter organiserar arbetet i specialiserade enheter. Syftet är att effektivisera arbetet och öka möjligheterna att erbjuda adekvat hjälp till våldsutsatta och våldsutövare. Utmärkande bakomliggande orsaker var dysfunktionella uppväxtförhållanden, missbruk, psykisk ohälsa och försämrad känslohantering. Intervjupersonerna upplever att arbetet med klienter är psykiskt påfrestande och det krävs professionellt stöd för att hantera det. Vidare visade resultatet att det finns ett flertal förbättringsområden trots att verksamheterna ansåg att de har goda resurser.

Våld i nära relationer är ett världsomfattande problem, där nästan varannan kvinna har utsatts för våld av en man, minst en gång efter sin 15-årsdag. I Sverige har kommunerna det största ansvaret att ge individer rätt stöd och skydd. Dock förekommer stora kunskapsklyftor kring våldet – både mellan kommuner samt inom instanser. Detta kan försvåra processen för kvinnan, då gränserna mellan myndigheterna är stora och hon kan behöva ta upp emot 50 olika myndighetskontakter i sitt hjälpsökande. Syftet med studien är att lyfta fram kvinnors egna upplevelser av att vara utsatta för intimt partnervåld samt belysa den dubbla utsatthet som kan förekomma under hjälpsökandet i kontakten med formella- och informella hjälpkällor. För att uppnå syftet har sex kvinnor intervjuats, där deras egen upplevelse har lyfts fram. Materialet har tillsammans med tidigare forskning samt teoretiska begrepp analyserats, där resultatet uppmärksammade komplexiteten i att leva som våldsutsatt. Resultatet belyser även olika hinder och utmaningar som kan förekomma i mötet med formella- och informella hjälpkällor. Vidare lyfts avgörande faktorer för att kvinnan ska kunna lämna – där våldets karaktär, nyckelpersoner samt kvinnans egna resurser anses avgörande. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den dubbla utsattheten samt rättvisans lotteri.

Partnervåld är ett globalt folkhälsoproblem som kränker de mänskliga rättigheterna och nästan var tredje kvinna har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av en nuvarande eller före detta partner. Föreliggande studie syftade till att undersöka hur unga män anmälda för partnervåld skiljer sig i riskfaktorer jämfört med vuxna män anmälda för partnervåld. Syftet var också att undersöka hur dessa grupper skiljer sig i polisens bedömda återfallsrisk för nytt partnervåld och allvarlighetsgraden av det polisanmälda partnervåldet. Materialet bestod av riskbedömningar som genomförts av polisen med hjälp av riskbedömningsinstrumentet SARA:SV på män anmälda för partnervåld i fyra polisområden i Sverige, som insamlats för ett tidigare forskningsprojekt. Urvalet hade en fördelning på 240 unga (M = 22.8 år; SD = 2.4) och 1233 vuxna (M = 42.7 år; SD = 10.6). Resultatet visade en signifikant skillnad mellan unga och vuxna män anmälda för partnervåld vad gäller riskfaktorerna generell brottslighet och allvarliga relationella problem. Det fanns också en signifikant skillnad mellan grupperna när det gäller polisens bedömda risk för återfall i akut våld. Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare forskning och teori.