Framgångsrik interprofessionell samverkan i team har bevisats öka patientsäkerheten i hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor är ofta en del av interprofessionella team och en av deras kärnkompetenser är samverkan i team. För att uppfylla kärnkompetensen krävs kunskap om vad som påverkar samverkan. Syftet var således att belysa sjuksköterskors erfarenheter av samverkan i interprofessionella team. Metoden som tillämpades var en osystematisk litteraturöversikt med systematiska sökningar av omvårdnadsforskning. Litteraturöversikten baserades på 13 vetenskapliga artiklar där resultaten bearbetades med inspiration av kvalitativ innehållsanalys och fyra kategorier av erfarenheter kunde skapas. De fyra kategorier som framkom var att respektera varandras kompetenser, att ha en tydlig arbetsfördelning, att arbeta med olika personligheter och att arbeta för gemensamma mål. Sjuksköterskor erfor att klinisk kompetens, social kompetens, respekt, kommunikation, tillit, utbildning, rollförståelse och gemensamma mål var grundläggande för en fungerande samverkan. För att förbereda sjuksköterskestudenter för interprofessionell samverkan rekommenderas såväl teoretisk som praktisk utbildning tillsammans med andra vårdaktörer under utbildning. Även gemensam utbildning för befintlig hälso- och sjukvårdspersonal anses värdefull. Ytterligare forskning kring sjuksköterskors erfarenheter av interprofessionell samverkan är angeläget för att öka sjuksköterskors kompetens i samverkan i team. / In the healthcare sector, interprofessional collaboration has proven to enhance patient safety. Nurses are often a part of interprofessional teams and collaboration is one of the core competencies of nurses. Knowledge about what affects collaboration is  needed to fulfill this core competence. The purpose was therefore to illustrate nurses experiences of interprofessional collaboration. The study was conducted as a literature review of nursing research. The literature review was based on 13 scientific articles whos results were analyzed with guidance from a qualitative content analysis and four categories of nurses experiences arose from the analysis. These categories were to respect each others competences, to have a clear job allocation, to work with different personalities and to work towards a common goal. According to nurses experiences, clinical competence, social competence, respect, communication, trust, education, understanding of roles and common goals were essential for succesfull collaboration. To prepare nursing students for interprofessional collaboration, theoretical and practical education with other healthcare students are suggested. Education for staff already working in the healthcare sector is also believed to be valuable. To enhace nurses competence in collaboration, further research of nurses experiences of interprofessional collaboration is necessary.

The proponents for conscience wants to get a clause that will allow the health professionals to due. scruples waive certain duties. Swedens decision makers has despite pressure from the Christian De-mocrats and the Sweden Democrats decided not to implement freedom of conscience in health care. The purpose of this paper is to investigate whether Sweden has the obligation to provide for freedom of conscience in health care. Furthermore, it must be examined, whose rights according to the law will go first, health professionals right to freedom of conscience or the patient right to equal treat-ment. What reasons did Sweden assigned to why the conscience of health and medical care not are introduced? If conscience would be introduced in health care, witch impact would it bring for the patient safety and the employer's supervision right? To answer these questions, I have used the right-dogmatic, rightsociological method and document analysis. Sweden has no obligations to the Council of Europe or the UN to impose conscience in health care. That because the statutes says that the right to freedom of conscience may be restricted in the benefit of health and other persons rights and freedoms. Sweden should comply with Resolution 1763 if they chooses to introduce a conscience clause. The reasons that go beyond why Sweden not have any ob-ligations to introduce freedom of conscience in health care is, that all patients should have the right to equal treatment and that the health professionals would lose their status if they would waive the educational elements. That could lead to patients that no longer can be sure to be processed by staff who hold full knowledge. The last reason cited is that the employer's labor management rights would suffer. Health Services Act (1982: 763) regulates that all patients should be eligible equivalent care, where patients should be involved in the decisions about their own care. Everyone should have the right to health care regardless, of who you are, where you live, what religion or sexual orientation you have. Since 1995, freedom of conscience is regulated in the Act (1994: 1219) of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, of Article 9. This means that the Swedish population has the freedom to follow their religious or moral conviction and with that due object to things that not are consistent with one's conscience. Finally, we can see that health professionals have the right to freedom of conscience but not in therir professionally. / Samvetsförespråkarna vill få till en klausul som möjliggör för vårdpersonal att pga. samvetsbetänk-ligheter avstå vissa arbetsmoment. Sveriges beslutsfattare har trots påtryckningar från Kristdemokra-terna och Sverigedemokraterna valt att inte införa samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården. Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida Sverige har som skyldighet att införa samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården. Vems rättigheter ska enligt lagen väga tyngst, vårdpersonalens rätt till sam-vetsfrihet eller patienternas rätt till likvärdig vård. Vidare ska det utredas vilka skäl Sverige anför till varför samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården inte införs? Om samvetsfrihet skulle införas inom vården, hur skulle det påverkan patientsäkerheten och arbetsgivarens arbetsledningsrätt? För att kunna svara på dessa frågor har jag använt mig av rättsdogmatisk och rättsociologisk metod samt dokument analys. Sverige har inga skyldigheter gentemot Europarådet eller FN att införa samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården eftersom det i stadgarna står att rätten till samvetsfrihet får underkastas om den in-skränker på hälsa och andra personers fri- och rättigheter. Däremot bör Sverige följa resolution 1763 om Sverige väljer att införa en samvetsklausul. De skäl som anförs utöver att Sverige inte har några skyldigheter att införa samvetsfrihet inom vården är, att alla patienter ska ha rätt till likvärdig vård, att vårdpersonalens yrkesroll skulle förlora sin status om de skulle frångå utbildningsmoment. Detta skulle kunna leda till att patienterna inte längre kan vara säkra på att bli behandlade av personal som innehar fullständiga kunskaper. Det sista skälet som anförs är att arbetsgivarens arbetsledningsrätt skulle bli lidande. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) reglerar att alla patienten ska vara berätti-gade likvärdig vård, där patienten ska få medverka i besluten kring den egna vården. Alla ska ha rätt till vård oberoende av vem du är, vart du bor, vilken religion eller sexuell läggning du har. Sedan 1995 regleras samvetsfrihet i lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheternas artikel 9. Det innebär att svenska be-folkningen har friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse och med den som grund invända mot sådant som inte stämmer överens med ens samvete. Avslutningsvis går det att konsta-tera att vårdpersonal har rätt till samvetsfrihet men inte i sin yrkesroll.

In 2011 the University of Kentucky opened the first two inpatient floors of its new hospital. With an estimated cost of over $872 million, the new facility represents a major investment in the future of healthcare in Kentucky. This facility is outfitted with many features that were not present in the old hospital, with the expectation that they would improve the quality and efficiency of patient care. After one year of occupancy, hospital administration questioned the effectiveness of some features. Through focus groups of key stakeholders, surveys of frontline staff, and direct observational data, this dissertation evaluates the effectiveness of two such features, namely the ceiling-based patient lifts and the placement of large team meeting spaces on every unit, while also describing methods that can improve the overall state of quality improvement research in healthcare.

Teamarbete och kommunikation är en utmaning för anestesisjuksköterskan. Vid akuta tillstånd omhändertas patienten enligt ABCDE som är hämtat från konceptet Advanced Trauma Life Support (ATLS) som är standard på skadeplatser och akutmottagningar i Sverige. Luftväg, andning och cirkulation utgör en del av anestesisjuksköterskans spetskompetens och anestesisjuksköterskan ska kunna medverka vid olyckor och i vården av svårt skadade personer. Forskning har visat att patienter kan dö till följd av dålig kommunikation mellan vårdarna. I kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor och under området säkerhet och vårdmiljö beskrivs vikten av tydlig kommunikation i förhållande till vårdteamet. Forskning har visat att god kommunikation bidrar till lägre mortalitet. Genom att använda kommunikationsverktyget SBAR kan patientsäkerheten höjas, särskilt i akuta situationer. Syftet med vår studie var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av kommunikation i larmsituationer under ett akut omhändertagande då anestesisjuksköterskan arbetar utanför ordinarie arbetsmiljö. En kvalitativ, analytisk och induktiv design användes. Intervjuerna, som genomfördes med anestesisjuksköterskor med olika lång yrkeserfarenhet, påvisade patientens utsatthet där olika former av kränkande behandling beskrevs. Genom anestesisjuksköterskans placering vid patientens huvudända ges goda möjligheter att företräda patienten men också till kommunikation med patienten och övriga teammedlemmar. Genom att göra patienten delaktig i vården kan oro och ångest minskas. Bevittnandet av patientens utsatthet diskuteras. Obehagliga undersökningar utförs och i situationer där patienten blottas. Gemensamma övningar efterfrågades när det gäller trauma-, akuta omhändertaganden där vikten av god kommunikation upplevs som central.

SAMMANFATTNING Ambulanssjukvården har på några decennier gått från att vara en transportorganisation till en egen specialitet inom sjuksköterskeyrket. Under början av 2000-talet utvecklades ett radiokommunikationssystem, Rakel, för samhällsinstanser som arbetar med skydd och säkerhet. Huvudmotiv bakom införandet av Rakel var att öka medborgarnas trygghet. Med systemet skulle fler liv kunna räddas samtidigt som samhällsekonomin skulle komma att gynnas, och idag används Rakel av ambulanssjukvården i alla Sveriges landsting/regioner. För ambulanssjuksköterskan är Rakel ett centralt system, då denne i sina arbetsuppgifter har hantering av kommunikationsutrustning, samverkan och ledning av sjukvårdsinsatser. Ambulanssjuksköterskan är samtidigt ansvarig för den vård som ges samt för upprätthållandet av patientsäkerheten, vilket gör det intressant att veta hur ambulanssjuksköterskorna upplever att Rakel påverkar patientsäkerheten. Kunskaperna på området tycks idag vara begränsade. Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av Rakel ur ett patientsäkerhetsperspektiv. En kvalitativ intervjustudie genomfördes där tio ambulanssjuksköterskor berättade om sina upplevelser utifrån studiens syfte i semistrukturerade intervjuer. Den data som samlades in bearbetades med manifest innehållsanalys. I resultatet beskrev ambulanssjuksköterskorna hur de använde Rakel för kommunikation med larmcentralen, annan ambulanspersonal och samverkan med andra instanser. Upplevelsen var att brister fanns i kompetensen kring Rakel, vilket fick till följd att systemets fulla potential ej utnyttjades. Den utbildning och övning inom Rakel som ambulanssjuksköterskorna erhållit upplevdes som otillfredsställande och samövning med räddningstjänst, polis och akutmottagning efterfrågades. Samtliga ambulanssjuksköterskor beskrev Rakel som i grunden positivt för patientsäkerheten, där snabb och effektiv kommunikation i det vardagliga arbetet möjliggjordes. Täckningen och möjligheten att föra krypterade samtal med bevarande av sekretessen upplevdes som positivt. Ambulanssjuksköterskorna upplevde dock att patientsäkerheten kunde hotas, då utrustningen var förlegad och trasig, kompetensen var bristfällig och sekretessen hotades av att privat avsedda samtal hördes på publika talgrupper. Det framkom att ambulanssjuksköterskorna upplevde en attityd där Rakel betraktades som mindre viktigt än annan utrustning, med följd att brister i såväl kompetens som utrustning accepterades i högre utsträckning. Slutsatsen blev att ambulanssjuksköterskorna upplevde att Rakel påverkar patientsäkerheten positivt. Systemet möjliggjorde effektiv kommunikation med bibehållen sekretess mellan enheter inom ambulanssjukvården, larmcentral och samverkande instanser. Ett behov fanns dock av utbildning, övning och översyn av Rakel-utrustningen, då ambulanssjuksköterskorna ansåg att brister förelåg på dessa områden. Dessa brister upplevdes kunna hota patientsäkerheten då kommunikationen hindrades eller nådde andra mottagare än den som kommunikationen var avsedd för. Ambulanssjuksköterskorna upplevde att det fanns en utbredd attityd att Rakel inte var lika viktigt som annan utrustning, med följd att brister tolererades i högre utsträckning.

SAMMANFATTNING Ambulanssjuksköterskan har en komplex arbetssituation, hon ska självständigt bedöma och behandla akuta tillstånd hos patienten. Arbetet försvåras av flera faktorer, tiden med patienten är i regel kort, möjligheten till rådfrågning är liten, utrymmet och tillgången till hjälpmedel är begränsade. Trots det ställs höga krav på vården i ambulansen, många gånger samma krav som på vården på en akutmottagning. Ett av dessa krav är en god dokumentation, kraven på patientjournalen är desamma i ambulansen som i övriga vården. I journalen dokumenteras uppgifter om iakttagelser, omvårdnadsåtgärder, medicinska åtgärder och information rörande transporten. Journalen från ambulanssjuksköterskan innehåller uppgifter som är av stort värde för den fortsatta vården såsom observationer, åtgärder och behandling på hämtplats och under transport. Dessa uppgifter är unika då sjuksköterskan i ambulansen är den första vårdpersonal som träffar patienten. Dessutom utgör journalen ett viktigt verktyg för en korrekt överrapportering. Syftet med studien var att belysa kvalitet på journaler, skrivna av sjuksköterska i ambulans, avseende dokumentation av observationer med speciell hänsyn till patientsäkerheten vid prioritet 1 uppdrag. Studien är en retrospektiv deskriptiv journalgranskningsstudie med kvantitativ ansats. Trehundra journaler granskades och poängsattes med hjälp av ett journalgranskningsinstrument. Resultatet redovisas som deskriptiv statistik. I studien var medianvärdet av antal relevanta observationer dokumenterade 68 procent med ett lägsta värde på 25 procent och ett högsta på 86 procent. Samtliga parametrar ingående i Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) och en Emergency Symtoms and Signs (ESS) kod var dokumenterade i 77 procent av journalerna. Samtliga parametrar från Global Trigger Tool (GTT) inom slutenvården som är möjliga att dokumentera i ambulans var dokumenterade 66 procent av journalerna. Sjuksköterskor med specialistutbildning i ambulanssjukvård uppnår i studien ett resultat på 72 procent (median) av relevanta observationer dokumenterade. Det kan jämföras med allmänsjuksköterskor och övriga specialistsjuksköterskor som uppnår ett resultat på 67 procent (median). Studien visar ingen skillnad på resultatet avseende relevanta observationer dokumenterade mellan manliga och kvinnliga patienter. Det finns tydliga brister i dokumentationen av observationer i ambulansjournaler. Inga skillnader finns i resultat för manliga och kvinnliga patienter. Dokumentation av parametrar ingående i RETTS sker i stor utsträckning. Journaler skrivna av sjuksköterskor med specialistutbildning i ambulanssjukvård och journaler skrivna vid uppdrag med längre vårdtid har bättre resultat jämfört med övriga.

Purpose: Patients’ perspectives of informed consent for chiropractic care have not been investigated. This study explored how patients of chiropractors perceived the exchange of risk information during informed consent. Methods: Interviews were conducted with 26 participants, recruited from chiropractic clinics. Interview transcripts were analyzed using a constant comparative method of analysis. Findings: Participants experienced informed consent as an on-going process where risk perceptions were shaped throughout four distinct stages. In the first stage information acquired prior to arriving at the clinic for treatment shaped perceptions of risk. In the second stage participants assessed the perceived competence of the practitioners. Participants then signed the consent form and discussed the risks with t heir practitioner. Finally, they communicated with their practitioners during treatment to ensure their pain threshold was not crossed. Conclusion: These findings suggest that patients perceive informed consent as a social process involving on-going communication with their practitioners.

The overall aim of this thesis was to investigate patient safety in the emergency department (ED) and to determine whether this varies according to patient safety culture, waiting, and outcomes of efficiency and quality variables. I: Patient safety culture was described in the EDs of two different hospitals before and after a quality improvement project. The questionnaire “Hospital Survey on Patient Safety Culture” was used to investigate the patient safety culture. The main finding was that the staff at both hospitals scored more positively in the dimension Team-work within hospital after implementing a new work model aimed at improving patient flow and patient safety in the ED. Otherwise, we found only modest improvements. II: Grounded theory was used to explore what happens in the ED from the staff perspective. Their main concern was reducing patients’ non-acceptable waiting time. Management of waiting was improved either by increasing the throughput of patient flow by structure pushing and by shuffling patients, or by changing the experience of waiting by calming patients and by feinting to cover up. III: Three Swedish EDs with different triage models were compared in terms of efficiency and quality. The median length of stay was 158 minutes for physician-led team triage compared with 243 and 197 minutes for nurse–emergency physician and nurse–junior physician triage, respectively. Quality indicators (i.e., patients leaving before treatment was completed, the rate of unscheduled return within 24 and 72 hours, and mortality rate within 7 and 30 days) improved under the physician-led team triage. IV: Efficiency and quality variables were compared from before (2008) to after (2012) a reorganization with a shift of triage model at a single ED. Time from registration to physician decreased by 47 minutes, and the length of stay decreased by 34 minutes. Several quality measures differed between the two years, in favour of 2012. Patients leaving before treatment was completed, unscheduled return within 24 and 72 hours, and mortality rate within 7 and 30 days all improved despite the reduced admission rate. In conclusion, the studies underscore the need to improve patient safety in the ED. It is important to the patient safety culture to reduce patient waiting because it dynamically affects both patients and staff. Physician-led team triage may be a suitable model for reducing patient waiting time and increasing patient safety.

Introduktion Patientsäkerhet är en viktig del i arbetet med att upprätthålla en god kvalitet inom hälso- och sjukvården och inte minst inom riskfyllda områden som anestesi- och operationssjukvård. Operationsprocessen kan stödjas genom användandet av ett kliniskt informationssystem, ett så kallat operationsplaneringssystem. Vad som dock inte finns väl beskrivet är hur ett sådant här informationssystem skulle kunna bidra till en säkrare vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva processen och vilken betydelse ett operationsplaneringssystem hade för patientsäkerheten på en operationsavdelning utifrån personalens perspektiv. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats genomfördes och analyserades med riktad innehållsanalys enligt Hsieh & Shannon. Tjugosex intervjuer genomfördes utifrån nio olika befattningar relaterade till operationsprocessen på tre olika sjukhus i mellersta och södra Sverige Resultat: Processen av kirurgska ingrepp bestod av tre olika faser; planering, genomförande och uppföljning. Extern planering hanterades av kirurgisk avdelning eller mottagning. Den interna planeringen hanterades av operationsavdelningen och för att kunna fullfölja planeringen genomfördes en interorganisationell planering. Faktorer att ta hänsyn till under den första fasen var ändringar och bristande planering. Den verkställda planeringen utgjorde arbetsunderlaget vid genomförandet av operationerna. Uppföljningen var mestadels produktionsinriktad och patientrelaterad vårduppföljning saknades. Patientsäkerhet handlade om två saker, perspektiv och betydelse. Patientsäkerhetsperspektivet beskrevs utifrån patient-, organisations- och medarbetareperspektiv. Betydelsen av ett operationsplaneringssystem för patientsäkerheten var relaterad till information, kontrollfunktioner, organisation och förändringar. Konklusion: Patientsäkerheten garanterades av den personal som arbetade i operationsprocessen och inte av operationsplaneringssystemen. Utveckling av säkerhetsfunktioner i operationsplaneringssystemen skulle kunna bidra till ökad patientsäkerhet. / Introduction: Patient safety is an important part in the performance of good quality in healthcare and particularly in critical areas like anesthesia and surgery. The process of surgery can be supported by an operating room information system, but there is no adequate description of how a system like this will support a safer care of the patient. Purpose: The aim of the present study is to describe the process and importance of an operating room information system for the patient safety in operating rooms from the perspective of employees. Method: An empirical study with a qualitative onset was implemented and analyzed using directed content analysis according to Hseih & Shannon. Twenty six interviews were performed from nine different positions during the process of surgery in three different hospitals in mid- and southern Sweden. Results: Operating room management included planning, surgery and evaluation. Extern planning was handled by the surgery ward or reception and intern planning by the surgery department. To complete the process there was an inter-department coordination and planning. Changes and insufficient planning had to be taken into account during this process of planning surgery. Executed planning functioned as the working document during the day of surgery. Evaluation was considered as mostly production-oriented and patient-related evaluation was missing. Two areas emerge from patient safety, perspective and significance. The importance of an operating room information system related to patient safety was information, safety controls, organization and changes. Conclusion: Patient safety was guaranteed by employees who worked in the process of surgery and not by the operating room information systems. Development of safety functions in operating room information system may improve patient safety.

The aim of the thesis was to develop and evaluate a Computerised Decision Support System (CDSS) for use in pre-hospital care. The thesis was guided by a theoretical framework for developing and evaluating a complex intervention. The four studies used different designs and methods. The first study was a systematic review of randomised controlled trials. The second and the last studies had experimental and quasi-experimental designs, where the CDSS was evaluated in a simulation setting and in a clinical setting. The third study included in the thesis had a qualitative case study design. The main findings from the studies in the thesis were that there is a weak evidence base for the use of CDSS in pre-hospital care. No studies have previously evaluated the effect of CDSS in pre-hospital care. Due to the context, pre-hospital care is dependent on protocol-based care to be able to deliver safe, high-quality care. The physical format of the current paper based guidelines and protocols are the main obstacle to their use. There is a request for guidelines and protocols in an electronic format among both clinicians and leaders of the ambulance organisations. The use of CDSS in the pre-hospital setting has a positive effect on compliance with pre-hospital guidelines. The largest effect is in the primary survey and in the anamnesis of the patient. The CDSS also increases the amount of information collected in the basic pre-hospital assessment process. The evaluated CDSS had a limited effect on on-the-scene time. The developed and evaluated CDSS has the ability to increase pre-hospital patient safety by reducing the risks of cognitive bias. Standardising the assessment process, enabling explicit decision support in the form of checklists, assessment rules, differential diagnosis lists and rule out worst-case scenario strategies, reduces the risk of premature closure in the assessment of the pre-hospital patient.