SAMMANFATTNING Bakgrund Det är ett globalt växande problem att sjuksköterskor utsätts för hot och våld inom hälso-och sjukvården. Konsekvenserna kan bli flerdimensionella. Både sjuksköterskor och patienter riskerar att drabbas av negativa effekter till följd av hot och våld inom hälso- och sjukvården. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att belysa hur hot och våld inom hälso-och sjukvården kan påverka sjuksköterskors omvårdnadsarbete. Metod Metoden som tillämpades var en icke systematisk litteraturöversikt. Databassökningen utfördes i CINAHL, PubMed samt PsycInfo. De inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering. Dataanalysen genomfördes med inspiration från Whittemore och Knafls (2005) analysmodell. Resultat Resultatet baserades på åtta kvantitativa och åtta kvalitativa studier. Resultatet presenterades utifrån ett huvudtema med tillhörande subteman. Sjuksköterskor med tidigare erfarenhet av hot och våld kunde i mötet bli mer uppmärksamma på patienters beteende. Relationen mellan patienter och sjuksköterskor kunde påverkas negativt då känslor som misstro beskrevs i samband med att patienter haft ett oförutsägbart beteende. Till följd av hotet och våldet kunde sjuksköterskor distansera sig från patienter och endast ge den omvårdnad som var absolut nödvändig. Slutsats Sjuksköterskor som blivit utsatta för hot och våld kunde uppleva negativ stress, hotad värdighet samt nedsatt välbefinnande vilket i sin tur kunde ha negativ inverkan på omvårdnaden. Minskad patientsäkerhet samt kvalité på vården kunde uppkomma utifrån minskad arbetsmotivation och produktivitet hos sjuksköterskan, till följd av hotet och våldet. Detta kunde drabba både den hotfulla/våldsamma patienten och även patienter runt om. / ABSTRACT Background It is a growing global problem that nurses are exposed to threats and violence in health care. The consequences can be multidimensional. Nurses and patients are both at risk of negative effects as a result of threats and violence in health care. Aim The aim of this literature review was to describe how threats and violence in health care may affect the care nurses provide. Method The applied method was a non-systematic literature review. The database search was conducted in CINAHL, PubMed and PsycInfo. The included articles were quality examined in accordance with Sophiahemmet University´s matrix. The data analysis was performed with inspiration from Whittemore and Knafl's (2005) analysis model. Results The result was based on eight quantitative and eight qualitative studies. The result was presented based on the main theme with associated subthemes. Nurses with previous experience of threats and violence could become more aware of patients' behavior during the meeting. The relationship between patients and nurses could be adversely affected, i.e. feelings of distrust were described because of unpredictable patient behavior. As a result of threat and violence, nurses could distance themselves from patients and merely provide care that they were obligated to give. Conclusions Nurses exposed to threats and violence could experience negative stress, impaired self-dignity as well as well-being, which could negatively impact nursing care. Reduced patient safety and quality of care could occur due to reduced work motivation and productivity of the nurse, as a result of patient threats and violence. Such threats and violence could negatively affect the threatening/violent patient, however also other surrounding patients.

Demens är en obotlig sjukdom som leder till döden. En stor andel personer som bor i permanenta särskilda boendeformer i Sverige lider av demenssjukdom. Det ligger ett stort ansvar för omvårdnaden av personer med demenssjukdom på sjuksköterskan, som bland annat informerar och samtalar med närstående när livet hos den demenssjuke närmar sig slutet. Identifiering av hinder och förutsättningar för genomförande av dessa samtal bidrar till en bättre förståelse och utveckling av detta område. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att samtala med närstående till personer med demenssjukdom i samband med övergången till sen palliativ fas på särskilda boenden.En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes, där sju sjuksköterskor som arbetade vid demensenheter inkluderades. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultatet utgörs av 8 kategorier: vårdplanering, personcentrerad vård, information och kommunikation, kunskap och utbildning, övergång till sen palliativ fas, teamarbete, LCP och att dö hemma.Denna studie påvisar hinder som kan uppstå i genomförande av brytpunktsamtal med närstående till personer med demenssjukdom. Några av dem är bristande kunskaper om demenssjukdomar hos närstående, brist på tidig planering av vården vid den sista tiden och osäkerhet bland sjuksköterskorna kring att hantera svåra samtal. Vidare presenteras förbättringsförslag som kan öka tryggheten och säkerheten i vården och på så sätt kan förbättra situationen för sjuksköterskor vid brytpunktssamtal. De två viktigaste förbättringsförslagen är dels att skapa en bättre kontinuitet i omvårdnadsarbetet och dels att organisera kontinuerliga utbildningar för att höja kompetensen hos omvårdnadspersonalen. / Dementia is an incurable disease that leads to death. A large proportion of people living in nursing homes in Sweden have dementia. Nurses have a great responsibility for the care of people with dementia since they, among other things, carry out informative communication with the family when the resident approaches the end of life. Identification of barriers and facilitators for such communication could lead to a better understanding and development of this matter. The purpose of this study was to illuminate nurses’ experiences of conversations with families of people with dementia in the transition to end-of-life care in nursing homes.A qualitative study with semi-structured interviews was conducted, where seven nurses, working in nursing homes specialized in dementia, were included. A qualitative content analysis with an inductive approach was performed. The result consists of 8 categories: planning of care, person-centred care, information and communication, knowledge and education, transition to end-of-life care, teamwork, LCP and to die home.This study identified challenges that might hinder breakpoint communication with families of people with dementia. Some of them are families’ lack of knowledge about dementia, lack of early planning of end-of-life care and uncertainties among nurses on how to handle difficult conversations. Furthermore, improvement suggestions are presented that can increase the safety in care and improve the situation for the nurses in breakpoint communication. The two most important suggestions are the creation of a better continuity in the nursing and to organize continuous educations to increase the competence among staff.Keywords:

Bakgrund: Beroende av narkotika och alkohol är ett stort samhällsproblem världen över som bidrar till negativa konsekvenser för den utsatte samt dess anhöriga. Människor med beroendesjukdom har stor samsjuklighet både fysiskt och psykiskt vilket gör att sjuksköterskor och övrig vårdpersonal möter denna grupp frekvent. Studier visar att vårdpersonal ser på människor med beroende som svåra att behandla och att tillfredsställa i vården. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vårdgivare vårda alla människor på lika villkor och sjuksköterskan har ansvar att bedriva jämlik vård till alla människor som är i behov av omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva vilka erfarenheter människor med beroendesjukdom har av bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Elva kvalitativa vetenskapliga artiklar har hämtats från databaserna CINAHL samt PubMed och sammanfattats i en litteraturöversikt. Artikelanalys har gjorts utifrån Fribergs analysmodell. Resultat: Resultatet visade att majoriteten av studiedeltagarna någon gång upplevt ett stigmatiserande bemötande från vårdpersonal. Bristande kunskap ansågs bidra till ett stigmatiserande bemötande. Däremot hade deltagare även erfarenhet av att bli bemötta med respekt och värdighet, framförallt från personal som arbetade inom specialiserad beroendevård. Sammanfattning: Den stigmatisering som deltagare vittnade om handlade dels om att bli ovänligt bemötta, dömda på förhand, inte blivit tagna på allvar men även att de var oönskade patienter i vårdsammanhang. Deltagare berättade även att vårdpersonal ofta kunde för lite om beroendesjukdom och kunde betrakta beroende som ett val snarare än en sjukdom. Flera deltagare i studierna berättade även om vårdmöten som kantats av respekt och öppenhet från vårdpersonal. Detta genom att deltagare har blivit involverade i vården, att de kände sig lyssnade på och att vårdpersonalen bemötte dem med medkänsla och empati. / Background Dependency on drugs and alcohol is a major social problem worldwide, contributing to negative consequences for both the afflicted individuals and their loved ones. People with addiction have a higher prevalence of both physical and mental co-morbidities, making this group more frequently encountered by nurses and other healthcare professionals. Studies show that healthcare professionals view individuals with addiction as difficult to treat and satisfy in their care. According to the Health and Medical Services Act, healthcare providers are required to provide care to all individuals equally, and nurses have a responsibility to deliver equitable care to all those in need of nursing care. Aim The purpose was to describe the experience of people with addiction disorders regarding the treatment they rave eceived from health care professionals. Method Eleven qualitative scientific articles retrieved from the databases CINAHL and PubMed were summarized in a literature review. The article analysis was based on Friberg's analysis model. Results The results indicated that the majority of the study participants had experienced stigmatizing treatment from healthcare professionals at some point. Insufficient knowledge was considered a contributing factor to stigmatizing encounters. However, participants also had experienced respectful and inclusive treatment, especially from staff working in spicialized addiction care. Summary The stigmatization that participants witnessed was partly about being treated unfriendly, judged beforehand, not taken seriously but also being unwanted patients in health care settings. Participants also reported that health care professionals often knew too little about addiction disorder and could see addiction as a choice rather than a disease. Several participants also reported health care meetings characterized by respect and openness from health care professionals. This was achieved by involving participants in their care, feeling listened to, and being treated with compassion and empathy by healthcare professionals.

Bakgrund: Diabetesbörda innefattar emotionella aspekter kopplade till diabetes och är korrelerat till sämre glykemisk kontroll samt suboptimal sjukdomshantering. Diabetesbörda är ett lågt prioriterat problem i diabetesvården och det föreligger ett stort mörkertal, därtill berörs diabetesbörda sparsamt i de svenska nationella riktlinjerna för diabetesvård. Syfte: Syftet var att undersöka samband mellan diabetesbörda och glykemisk kontroll, diabetesduration samt demografisk data hos personer med Diabetes mellitus typ 1.  Metod: Kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. Totalt inkluderades 69 personer. Examensarbetet utfördes på två diabetesmottagningar i Sverige. Studiedeltagarna besvarade enkäten Swe-PAID-20 samt frågor avseende kön, ålder och diabetesduration och aktuellt HbA1c registrerades. Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Förhöjd diabetesbörda upplevdes av 20% av studiedeltagarna och 45% rapporterade något diabetesrelaterat problem som ganska allvarligt respektive mycket allvarligt. Högt HbA1c var korrelerat med behandlingsrelaterade problem samt stödrelaterade problem. Samband mellan diabetesbörda och övriga variabler samt skillnader mellan subgrupper påvisades inte.  Slutsats: Diabetesbörda är ett relativt vanligt förekommande problem i den undersökta populationen. Högt HbA1c påvisades vara en prediktor för behandling- och stödrelaterade problem. Ökad kunskap om diabetesbörda kan bidra till ökad personcentrering i diabetesvården, minskat lidande för den enskilde individen samt en resursbesparing för samhället genom att minska risken för komplikationer. Screening av diabetesbörda hos samtliga individer med T1D kan vara av värde, då diabetesbörda inte är mer vanligt förekommande i någon specifik grupp av personer. / Background: Diabetes distress includes emotional aspects linked to diabetes and correlates to poor glycemic control and suboptimal self-management. There is many unreported cases and diabetes distress is currently a low priority problem and is sparsely addressed in the Swedish national guidelines for diabetes care. Aim: The aim was to investigate the correlation between diabetes distress and glycemic control, duration of diabetes, and demographic data in people with Diabetes mellitus type 1. Method: A quantitative descriptive cross-sectional study. A total of 69 people were included. Data was collected from two diabetes clinics in Sweden. The participants answered the Swe-PAID-20 questionnaire and questions regarding gender, age, and diabetes duration and current HbA1c was noted. Data were analyzed using non-parametric methods. Main results: Increased diabetes distress was experienced by 20% of the participants and 45% reported a diabetes-related problem as a “somewhat serious problem” or a “serious problem”. Higher HbA1c correlated with treatment-related problems as well as support-related problems. Associations between diabetes distress and other variables and differences between subgroups were not detected. Conclusion: Diabetes distress was a relatively common problem in the studied population. Elevated HbA1c values indicated treatment and support related problems. Increased knowledge about diabetes distress can contribute to a more person-centered diabetes care, reduce suffering for the individual and save resources for society by reducing the risk of complications. Screening is important as diabetes distress is not more common in any specific population and helps to identify people in need of support.

No description available.

Bakgrund   Långvarig smärta är smärta som varat längre än tre månader, och utgör ett folkhälsoproblem som medför stora kostnader för samhället. Dessutom har tillståndet hög samsjuklighet vad gäller psykisk ohälsa och påverkar livskvaliteten negativt. Vårdpersonal upplever att de saknar kunskap om långvarig smärta och ser patientgruppen som komplex. De barriärer som finns i vårdandet av patienter med långvarig smärta kan leda till brister i såväl bemötandet som i det personcentrerade förhållningssättet. Syfte Syftet var att beskriva hur patienter med långvarig smärta upplever hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande. Metod Designen icke-systematisk litteraturöversikt användes för att besvara syftet. Datainsamlingen skedde genom sökning efter artiklar i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades innan det slugiltiga urvalet. Resultaten från 15 artiklar analyserades enligt en integrerad analysmetod. Litteraturöversikten utfördes i enlighet med Helsingforsdeklarationen.    Resultat Resultatet presenteras i fyra kategorier som beskriver upplevelser kring olika aspekter av bemötande ur patienternas perspektiv. Kategorin om upplevelser av kommunikation handlade om samtalet och informationen från personalen. I kategorin om partnerskapet beskrevs upplevelser av delaktighet, tillit, stöd och kontinuitet. I en kategori beskrevs känslan av att inte vara önskad inom vården som kom från att patienterna kände sig förminskade, missförstådda, ifrågasatta samt övergivna av hälso- och sjukvården. I samma kategori framkom att patienterna kände att de måste agera på ett visst sätt och att det fanns en kunskapsbrist hos personalen. Patienterna hade även en önskan att bli sedda som individer och att bli tagna på allvar, vilket beskrevs i den sista kategorin. Slutsats Patienterna hade blandade negativa och positiva upplevelser av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande. De brister som fanns i bemötandet kan förklaras som en avsaknad av ett personcentrerat förhållningsätt. Möjligen påverkas bemötandet negativt av kunskapsbrist och omedvetna fördomar hos hälso- och sjukvårdpersonalen. Även organisatoriska brister skulle kunna bidra till ett försämrat bemötande av patienter med långvarig smärta. / Background Long-term pain is pain that has lasted for longer than three months. It is seen as a public health issue and comes at a large cost to Swedish society. The condition also has a high comorbidity especially with psychiatric disease, and a negative impact on quality of life. Health professionals experience that they have a lack of knowledge about long term pain and view the patient group as complex. The barriers that exist in caring for these patients can lead to a lack of person-centered care.  Aim The aim was to describe how patients with long-term pain experience their meetings with health professionals. Method A non-systematic literature review design was used for this study. The data was collected from two databases, CINAHL and PubMed. A review of the quality of the articles was carried out before the final selection. The results from 15 articles were analysed using an integrated analysis. The literature review was made in accordance with the Declaration of Helsinki.  Results The results are presented using four categories describing different aspects of meetings between patients and health professionals. The category relating experiences of communication included conversation with and information from the staff. Within the category about partnership between patients and health professionals, experiences of participation, trust, support, and continuity were described. In one category the patient’s perception of not being wanted in healthcare was described, it came from feelings of being diminished, misunderstood, questioned, and abandoned by the health-care system. It emerged that long-term pain patients felt they must act in a certain way and also that there was a lack of knowledge on the part of the staff. The patients also wanted to be seen as individuals and taken seriously, which was described in the last category. Conclusions The patients had both negative and positive experiences of their meetings with health professionals. The shortcomings that existed in the meeting can be explained by a lack of a person-centered approach. It is also possible that meetings are negatively affected by a lack of knowledge and by unconscious prejudices among health professionals. Organizational shortcomings could also be contributing to less successful meetings with patients suffering from long-term pain.

Bakgrund: Allt fler människor upplever ett försämrat psykiskt välmående och drabbas av psykisk ohälsa. I Sverige står psykisk ohälsa bakom den största anledningen till långtidssjukskrivningar. Sjukdomstillstånd som depression och ångest orsakar stort lidande både för individen, men får också stora konsekvenser för samhället i form av minskad produktivitet och ökade kostnader. Sjuksköterskans arbete att främja hälsa och minska lidande möjliggörs av ett personcentrerat synsätt där patienten med sin unika berättelse står i fokus. Att respektera patientens livsberättelse och autonomi är förenligt med samtalsmetoden Motiverande samtal (MI) där målsättningen är att framkalla livsstilsförändringar hos patienten på ett empatiskt och respektfullt sätt.  Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av motiverande samtal vid ångest och depression hos vuxna utifrån ett omvårdnadsperspektiv Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes och baserades på 15 vetenskapliga artiklar av kvantitativ och kvalitativ design. Artiklarna eftersöktes med hjälp av relevanta sökord i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO för att därefter kvalitetsgranskas med Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Vidare analyserades artiklarna med hjälp av integrerad analysmetod som resulterade i en sammanställning av tre övergripande kategorier. Resultat: Som resultat av litteraturöversikten framträdde tre kategorier; resultat av MI i samband av depression och ångest, partnerskap i samband med MI som omvårdnadsåtgärd samt förutsättningar för att MI ska fungera. MI är en metod under utveckling och resultaten visade på varierande betydelse och utfall huruvida MI fungerar för både patient, terapeut, organisation samt för samhället i stort. Slutsats: Slutsatsen tyder på att MI kan användas för att lindra vissa ångest- och depressionssymtom samt för att framkalla motivation till livsstilsförändringar hos patienter. Däremot är metoden inte alltid framgångsrik. Resultatet tyder vidare på att MI som metod passar väl ihop med personcentrerad vård som kan stärka sjuksköterskans arbete i att skapa en god och jämlik allians med patienten.

Trauma är vanligt förekommande internationellt och drabbar främst unga under livets fyra första årtionden. Dödligheten relaterat till trauma förväntas att fortsätta öka till 2030 i Sverige. Trauma orsakar såväl ett fysiskt som ett psykiskt lidande för patienter, samt skapar stora samhällskostnader. Kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter angående traumaomhändertagandet initialt är begränsat. Det är av vikt att sjuksköterskan har kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter så att sjuksköterskan kan göra patienten delaktig i vården och tillgodose patientens behov och samtidigt tillhandahålla och bedriva en patientsäker vård i mötet med traumapatienten.  Syftet var att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter av traumaomhändertagande. Metoden till studien var en allmän litteraturstudie. PubMed och CINAHL var databaserna som användes. Manuell sökning och kedjesökning utfördes också. Kvalitetsgranskningen resulterade i 15 artiklar som inkluderades för att därefter bearbetas med hjälp av en integrerad analys.  Resultatet mynnade ut i två huvudkategorier; patienternas positiva upplevelser och erfarenheter och patientens negativa upplevelser och erfarenheter. Till vardera huvudkategorier identifierades fem respektive sex underkategorier. Under huvudkategorin patienternas positiva upplevelser och erfarenheter identifierades underkategorierna; en välfungerande vårdkedja, tillfredsställande undersökning och behandling, professionellt bemötande, gynnsam informationsöverföring och kommunikation, och gynnsamma emotionella aspekter. Under den andra huvudkategorin patienternas negativa upplevelser och erfarenheter identifierades; brister i vårdkedjan, otillfredsställande undersökning och behandling, fysiologiska konsekvenser, brister i personalens kompetens, hinder för informationsöverföring och kommunikation, och psykologiska påfrestningar.  Slutsatsen av litteraturstudien är att upplevelserna och erfarenheterna av traumaomhändertagande är mångfacetterat och individuellt, vilket ställer höga krav på personalens kommunikationsförmåga samt krav på att individanpassa hälso- och sjukvården, då vården av traumapatienter är komplex. / Trauma is common internationally and mainly affects young people during the first four decades of life. Mortality related to trauma is expected to continue to increase until 2030 in Sweden. Trauma causes both physical and psychological suffering for patients and creates large societal costs. Knowledge of the patient's experiences regarding initial trauma care is limited. It is important that the nurse has knowledge of the patient's experiences so that the nurse can involve the patient in the care and ensure that the patient's needs are met, and at the same time provide care that is safe in the meeting with the trauma patient.  The aim was to describe patients' experiences of trauma care.  The method of the study was a general literature study. PubMed and CINAHL were the databases used. Manual search and snowballing were also performed. The result after quality review of articles contributed to 15 included articles that were analyzed according to an integrated analysis.  The analysis resulted in two main categories: the patients' positive experiences and the patients' negative experiences. Five respectively six subcategories were identified for each main category. Under the main category of patients' positive experiences, the subcategories were: a well-functioning care, satisfaction with examination and treatment, professional treatment, adequate knowledge and skills of the staff, good information transfer and communication, and that emotional aspects were considered as favorable. Under the second main category, the patients' negative experiences were identified; the lack of care, dissatisfaction with examination and treatment, the physiological consequences, lack of competence, obstacles to information transfer and communication, and psychological stress.  The conclusion of the literature study was that the experiences of trauma care are multifaceted and individual, which put high demands on health care staff in communication skills and the ability to adapt care individually, since the care of trauma patients is complex.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem både inom vården samt i samhället. Patienter som lider av psykisk ohälsa lider vanligtvis från somatiska sjukdomar, vilket ofta kräver att de behöver söka vård inom primärvården men även somatisk vård. Kvaliteten på vården anses ofta vara bristfällig då patienter möts av stigmatisering och förutfattade meningar om sitt psykiska tillstånd.    Syfte: Syftet är att belysa hur vuxna patienter med en diagnostiserad psykisk sjukdom upplever bemötandet av vårdpersonal inom somatisk vård.   Metod: Den valda designen var en allmän litteraturöversikt med deskriptiv ansats, där tio kvalitativa originalartiklar valdes ut efter sökningar i databaserna PubMed och CINAHL.   Resultat: Resultaten visar att patienten upplever i huvudsak kommunikationsbarriärer vid interaktion med vårdpersonal inom somatisk vård. Kommunikations barriärerna visades sig ha en korrelation med underliggande problem, nämligen stigmatisering och självstigmatisering, bristande kunskap, samt att patienter känner en känsla av isolering och övergivenhet. Patienter med psykisk ohälsa lyfte fram behovet av att bli sedd som mer än sin sjukdom och hade ett behov att tas på allvar.    Slutsats: Patienter med svår psykisk ohälsa känner sig ofta övergivna och isolerade på grund av otillräckligt engagemang från vårdpersonal inom den somatiska vården. Patienterna upplever då kommunikationsbarriärer vid bemötandet av vårdpersonalen. Detta speglar ett större behov av att sjukvårdspersonal ska utbildas mer inom detta område. Vilket kan minska stigmatisering och osäkerhet om hur man ska hantera denna patientgrupp. / ABSTRACT   Background: The diagnosis of various mental illnesses is an ever-increasing occurrence within the medical field/society. Patients who suffer from mental illness often suffer from somatic comorbidity, which consequently requires them to seek frequent care within primary healthcare facilities as well as other somatic care departments. The quality of care provided is often considered deficient as patients are often met with stigmatization and preconceptions of their mental condition.    Aim: The aim of this literature review is to illuminate how adult patients diagnosed with mental illness experience interactions with healthcare professionals within somatic care.   Method: The chosen design was a qualitative general literature review where ten qualitative original articles were included for analysis after searching in databases PubMed and CINAHL   Result: The results show that patients highlight deficits in communication as a main concern while interacting with healthcare professionals in a somatic care setting. Deficits in communication were shown to have a direct correlation to underlying issues namely, stigmatization and self-stigmatization, lack of knowledge of personnel as well as the patients feeling a sense of isolation and abandonment. Patients with diagnosed mental disorders highlighted the need to be seen as more than their mental illness where their concerns are taken seriously and examined accordingly and thoroughly.   Conclusion: Patients with Severe Mental Illnesses are often left feeling abandoned and isolated due to inadequate engagement on the part of healthcare professionals within somatic care. Patient accounts reflect communication barriers as the clearest indicator for a greater need for healthcare professionals to be educated more. This will aim to bridge the two categories of illnesses as well as reduce stigma and uncertainty on how to deal with patients.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett stort samhällsproblem. Tio till femton procent av alla som söker den somatiska akutmottagningen är patienter som lider av psykisk ohälsa. Den somatiska akutsjukvården kan medföra en komplex och stressfylld miljö och individer som lider av psykisk ohälsa påverkas av denna miljö negativt. Denna miljö utgör även ett hinder för personcentrerad vård och inte minst för dessa patienter. Akutvårdspersonal har stigmatiserande attityder mot patienter med psykisk ohälsa, detta i kombination med brist på tid och kunskap påverkar given vård negativt.  Syfte: Syftet med studien var att belysa hur patienter med psykisk ohälsa upplever somatisk akutsjukvård.  Metod: Metoden som användes i denna studie var en litteraturöversikt med en systematisk sökstrategi. Totalt inkluderas 17 artiklar till denna studies resultat, som granskades och analyserades utifrån en integrerad analys.  Resultat: Patienter med psykisk ohälsa är en sårbar grupp av människor som inom den somatiska akutsjukvården tenderar att bli nedvärderade, avfärdade, förnedrade, ignorerade eller dömda. Huvudfynd som identifierats är negativa attityder inom somatisk akutsjukvård, såväl på akutmottagning som inom prehospital vård. Patienter med psykisk ohälsa som vårdas inom somatiska akutsjukvård, saknar etisk standard och akutvårdspersonalen går ifrån en humanistisk grundsyn. Några patienter har goda erfarenheter av den somatiska akutsjukvården, men en övervägande del utgörs av negativa upplevelser. Kunskapsluckor hos akutvårdspersonal identifierades, och samarbete mellan professioner har visat sig vara av stor vikt vid omhändertagande av patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska akutsjukvården.  Slutsats: Akutvårdspersonalen har bristande kunskap och förståelse om patienter med psykisk ohälsa. Detta skapar negativa attityder och stigma mot dessa patienter. En humanistisk grundsyn ska utgöra grunden för den vård akutvårdspersonal ger, med ett personcentrerat förhållningssätt med den individuella patientens behov i fokus. Det krävs en förändring och den bör utgöras av utbildning, träning, samarbete mellan professioner och förändring i egen mental inställning. / Background: Mental illness is a major societal problem. Ten to fifteen percent of all those seeking the somatic emergency department are patients suffering from mental illness. Somatic emergency care often entails a complex and stressful environment and individuals suffering from mental illness are negatively affected by this environment. This environment also constitutes an obstacle for person-centred care and not least for these patients. Emergency care professionals have stigmatizing attitudes towards patients with mental illness, this in combination with lack of time and knowledge negatively affects given care. Aim: The purpose of the study was to shed light on how patients with mental illness experience somatic emergency care. Methods: The method used in this study was a literature review with a systematic search strategy. A total of 17 articles are included in the results of this study, which were reviewed and analyzed based on an integrated analysis. Results: Patients with mental illness are a vulnerable group of people who, in somatic emergency care, tend to be disparaged, dismissed, humiliated, ignored or judged. The main findings identified are negative attitudes in somatic emergency care, both in the emergency department and in prehospital care. Patients with mental illness who are cared for in somatic emergency care lack ethical standards and the emergency care staff departs from a humanistic ethos. Some patients have good experiences of somatic emergency care, but the majority consist of negative experiences. Knowledge gaps among emergency care professionals were identified, and collaboration between professions has proven to be of great importance in caring for patients with mental illness in somatic emergency care. Conclusion: Emergency care professionals have a lack of knowledge and understanding about patients with mental illness. This creates negative attitudes and stigma towards these patients. A humanistic ethos should form the basis for the care provided by emergency care professionals, with a person-centred approach with the individual patient's needs in focus. A change is required and it should consist of, education, training, cooperation between professions and change in one's own mental attitude.