In general, patient participation is regarded as being informed and partaking in decision making regarding one’s care and treatment. This interpretation is common in legislation throughout the Western world and corresponding documents guiding health care professionals, as well as in scientific studies. Even though this understanding of the word participation can be traced to a growing emphasis on individuals’ autonomy in society and to certain dictionary defi nitions, there are other ways of understanding participation from a semantic point of view, and no trace of patients’ descriptions of what it is to participate can be found in these definitions. Hence, the aim of this dissertation was to understand patients’ experience of the phenomenon of patient participation. An additional aim was to understand patients’ experience of non-participation and to describe the conditions for patient participation and non-participation, in order to understand the prerequisites for patient participation. The dissertation comprises four papers. The philosophical ideas of Ricoeur provided a basis for the studies: how communication can present ways to understand and explain experiences of phenomena through phenomenological hermeneutics. The first and second studies involved a group of patients living with chronic heart failure. For the fi rst study, 10 patients were interviewed, with a narrative approach, about their experience of participation and non-participation, as defi ned by the participants. For the second study, 11 visits by three patients at a nurse-led outpatient clinic were observed, and consecutive interviews were performed with the patients and the nurses, investigating what they experience as patient participation and non-participation. A triangulation of data was performed to analyse the occurrence of the phenomena in the observed visits. For paper 3 and 4, a questionnaire was developed and distributed among a diverse group of people who had recent experience of being patients. The questionnaire comprised respondent’s description of what patient participation is, using items based on findings in Study 1, along with open-ended questions for additional aspects and general issues regarding situations in which the respondent had experienced patient participation and/or non-participation. The findings show additional aspects to patient participation: patient participation is being provided with information and knowledge in order for one to comprehend one’s body, disease, and treatment and to be able to take self-care actions based on the context and one’s values. Participation was also found to include providing the information and knowledge one has about the experience of illness and symptoms and of one’s situation. Participation occurs when being listened to and being recognised as an individual and a partner in the health care team. Non-participation, on the other hand, occurs when one is regarded as a symptom, a problem to be solved. To avoid non-participation, the information provided needs to be based on the individual’s need and with recognition of the patient’s knowledge and context. In conclusion, patient participation needs to be reconsidered in health care regulations and in clinical settings: patients’ defi nitions of participation, found to be close to the dictionaries’ description of sharing, should be recognised and opportunities provided for sharing knowledge and experience in two-way-communication.

The overall aim of the thesis was to study clinical decision making in nursing. This was performed by evaluation of the quality of nurses’ diagnostic statements and comparison of the concordance between nurses and patients’ perceptions of the patients’ nursing needs, as well as patient preferences for participation in clinical decision making. Further, predictors regarding patients’ active participation were investigated. Quasi-experimental, comparative and cross-sectional descriptive study designs were used to collect data in acute care settings from randomly selected patient records (n = 140), nurse-patient dyads (n = 80), and patients discharged from hospital care (n = 428). Data were gathered using questionnaires and review of patient records. The quality of nurses’ diagnostic statements improved by the means of education directed to nurses and implementation of new forms for recording supporting nursing care planning (I). Discrepancies were found concerning patients and nurses’ perceptions about what constitutes a problem for the patient as well as the severity and importance of acting on the problem (II). Further, nurses perceived that their patients preferred to be more active in clinical decision making compared with the patients’ own preferences for participation (III). Gender, education, living situation, and occupation were identified as predictors for preferring an active role in clinical decision making (IV). The conclusions are that the accuracy of diagnostic statements needs to be addressed and validated further through systematic assessment of the patients’ perceptions and preferences concerning the health situation and preferences for participation in clinical decision making. Clinical implications are that nurses need to involve patients in identifying patient problems of relevance for nursing. Further, nurses also need to be aware of patients’ preferences for participation in clinical decision making in order that they can plan care in accordance with patient preferences and allow participation to the degree preferred by the patient. / Patientens delaktighet i kliniskt beslutsfattande i omvårdnad – ett gemensamt ansvar för patienter och sjuksköterskor Bakgrund Patienten har, med bas i lagstiftning och förordningar, en stark ställning inom svensk hälso- och sjukvård. Det grundas delvis på en samhällelig uppfattning om betydelsen av patientens delaktighet i såväl planering som genomförande av sin egen vård. I ett etiskt perspektiv har delaktigheten ett värde i sig själv, som en förutsättning för individens autonomi och integritet. Sjuksköterskan identifierar patientens behov och problem i syfte att kunna ge en individuellt anpassad omvårdnad. Sjuksköterskan har ofta djupgående professionell kunskap om patientens omvårdnadsproblem, medan patienten har preferenser och värderingar om vårdens genomförande. Om planeringen av omvårdnaden inte utgår från patientens preferenser så finns det stor risk att patientens perspektiv inte kommer med som bedömningsgrund. En samsyn mellan patient och sjuksköterska om patientens behov av omvårdnad och roll i beslutsfattandet kan öka möjligheten att optimera omvårdnadsinsatserna och främja en hög kvalitet på omvårdnaden. Kunskapen om kliniskt beslutsfattande inom omvårdnad är bristfällig, framförallt med fokus på patientens delaktighet och graden av samsyn mellan patienternas och sjuksköterskornas subjektiva perspektiv. Syfte Avhandlingens övergripande syfte var att undersöka kliniskt beslutsfattande inom omvårdnad med speciellt fokus på omvårdnadsdiagnosers kvalitet, patientens delaktighet i beslutsprocessen och överensstämmelsen mellan patienters och sjuksköterskors uppfattningar om behov och problem inom omvårdnad. Specifika syften för respektive delarbeten var att I) undersöka effekten av utbildning i omvårdnadsdiagnostik riktad till sjuksköterskor och utveckling av journaldokument på omvårdnadsdiagnosers kvalitet; II) beskriva överensstämmelse i patienters och sjuksköterskors bedömningar av förekomst, svårighetsgrad och betydelse av problem inom omvårdnaden; III) beskriva samstämmighet mellan patienters och sjuksköterskors uppfattning om patientens preferenser för delaktighet i kliniskt beslutsfattande i omvårdnaden, samt samstämmighet mellan patienters preferenser och faktiska erfarenhet av delaktighet; och IV) identifiera prediktorer för patienters preferenser att delta i kliniskt beslutsfattande om den egna omvårdnaden. Material och metod Studier har genomförts med beskrivande, jämförande och kvasi-experimentell design på avdelningar inom somatisk sjukhusvård. Urvalet består av 140 patientjournaler (studie I), 80 patient-sjuksköterskepar (studie II och III), samt 428 patienter som nyligen blivit utskrivna från somatisk sjukhusvård (studie IV). Data har insamlats genom granskning av innehåll i patientjournaler samt genom enkäter till patienter och sjuksköterskor. Instrumenten CAT-CH-ING och Control Preference Scale har använts tillsammans med frågeformulär som utvecklats specifikt för studien. Resultat Delarbete I Kvaliteten på omvårdnadsdiagnoserna förbättrades signifikant efter att sjuksköterskorna på experimentavdelningen genomgått en utbildning och nya journaldokument hade introducerats. Störst kvarvarande svårigheter var förknippade med hur etiologin i omvårdnadsdiagnosen formulerades. Omvårdnadsdiagnosernas kvalitet förbättrades inte på motsvarande sätt på kontrollavdelningarna. Delarbete II Sjuksköterskorna identifierade de omvårdnadsbehov och problem som patienterna uppfattade sig ha med en sensitivitet på 0.53 och ett prediktivt värde på 0.50. Det innebär att patienterna delvis identifierade andra problem än sjuksköterskorna, framför allt var det vanligt inom områdena nutrition, sömn, smärta och känslor/andlighet. Sjuksköterskorna underskattade problemens svårighetsgrad för 47 % av de behov och problem som hade identifierats gemensamt av patienter och sjuksköterskor. En gemensam uppfattning om betydelsen av att få stöd och hjälp med att lösa omvårdnadsproblemet fanns i knappt hälften av fallen. Delarbete III En majoritet av sjuksköterskorna uppfattade att patienterna föredrog att vara mer aktiva i det kliniska beslutsfattandet om omvårdnad än vad patienterna själv uppgav. Sammanlagt 61 % av patienterna föredrog en passiv roll i beslutsfattandet medan sjuksköterskorna angav att 24 % ville vara passiva. Preferenser om en aktiv roll i beslutsfattande angavs av 9 % av patienterna medan sjuksköterskorna hade uppfattat att 45 % av patienterna föredrog en aktiv roll. Totalt 71 % av patienterna upplevde att de inte hade varit delaktiga i den utsträckning de själva hade föredragit, 37 % hade varit mer passiva och 34 % mer aktiva. Patienterna uppgav att de intagit en mer passiv roll än vad de hade önskat i samband med behov och problem inom områdena kommunikation, andning och smärta, medan en mer aktiv roll än önskat förekom i samband med behov och problem inom områdena aktivitet och känslor/roller. Delarbete IV En majoritet av patienterna i sluten somatisk vård föredrog att inledningsvis under vårdperioden inta en passiv roll i kliniskt beslutsfattande om omvårdnad. Sammanlagt 22 % av patienterna föredrog en aktiv roll. Faktorer som predicerade preferenser för att inta en aktiv roll var kön (Odds ratio [OR] = 1.8), utbildning (OR = 2.2), levnadsförhållanden (OR = 1.8) och sysselsättning, d.v.s. om personen var yrkesarbetande eller pensionär (OR = 2.0). Sannolikheten var 53 % att en pensionerad högutbildad kvinna som levde ensam föredrog att vara aktiv i beslutsfattandet om sin egen omvårdnad. Sannolikheten för att en yrkesarbetande lågutbildad man som levde tillsammans med någon annan föredrog att vara aktiv var 8 %. Slutsats Kvaliteten på de omvårdnadsdiagnoser som sjuksköterskan ställer kan förbättras genom utbildning men orsakerna till omvårdnadsproblemet behöver identifieras på ett tydligare sätt. Det fanns en skillnad i hur patienter och sjuksköterskor uppfattade vad som utgjorde ett omvårdnadsbehov eller problem samt problemets svårighetsgrad och betydelse. Sjuksköterskan identifierade 53 % av de omvårdnadsproblem som patienten själv identifierade, samtidigt som sjuksköterskan identifierade andra omvårdnadsproblem som inte patienten uppfattade. Uppfattningarna skiljde sig också åt om vilken roll patienten föredrog att ha i det kliniska beslutsfattande om omvårdnad. Faktorer som kunde predicera patientens preferenser att ha en aktiv roll i kliniskt beslutsfattande var kön, utbildningsnivå, boendesituation och om personen yrkesarbetade eller var pensionär. En slutsats av den påvisade diskrepansen i uppfattningar är att sjuksköterskor i högre grad behöver involvera patienterna i en diskussion om hälsotillståndet, behovet av omvårdnad och patientens önskan att delta i beslut om sin omvårdnad. Det är nödvändigt för att så långt det är möjligt kunna uppnå en samsyn som grund för planering och genomförande av omvårdnaden. Om sjuksköterskan validerar sina egna bedömningar om behovet av omvårdnad med patienten kan kvaliteten på bedömningarna förbättras. Patientens perspektiv blir en explicit del av beslutsunderlaget vid planering av omvårdnad vilket sannolikt också påverkar omvårdnadens innehåll och därmed även omvårdnadens kvalitet. Det bästa sättet att identifiera det individuella perspektivet är genom en systematisk bedömning i dialog mellan sjuksköterskan och den enskilde patienten. Mötet och dialogen mellan patienten och sjuksköterskan är en förutsättning för en god omvårdnad men är också en central del av själva omvårdnaden.

Jakobsbergsgeriatriken och Stockholms Läns Sjukvårdsområde betonar vikten av värdeskapande insatser och arbetssätt. Med patientperspektiv skapas resultat av betydelse för patienten. Delaktighet anges som en viktig del. Återkommande patientenkäter  visar att det finns ett gap mellan målbild och arbetssätt på kliniken. Syftet med förbättringsarbetet var att öka patienternas delaktighet under hela vårdtillfället. Syftet med studien var att identifiera vilka erfarenheter som kunde knytas till förändrade arbetssätt. Med kvalitativ metod genom interaktiv forskningsansats för förbättringsarbetet arbetade medarbetarna fram förslag på arbetssätt och metoder som bättre kunde gynna patientdelaktighet, vilka testades genom upprepade PDSA-hjul. För att besvara frågeställningarna till studien av förbättringsarbetet användes mixed method. Semistrukturerad fokusgruppsintervju, enskilda djupintervjuer, två patientenkäter låg till grund för utvärdering av upplevelser av de förändrade arbetssätten.   Förbättringsarbetet resulterade i ett flertal förändrade arbetssätt från inskrivning till utskrivning, där patientens egna förväntningar, önskemål och behov blivit tydligare.  Exempel på förändringar;  Fokus på delaktighet från inskrivningssamtalet, avstämning halvvägs in i vårdtillfället för att fånga nya frågor och ytterligare identifierande behov/ förväntningar. Studiens resultat påvisar vikten av tydlig kommunikation/information inom teamet och med patienten som partner i beslutsfattande. Insikter om teamprocesser och aktiviteter som behöver anpassas ytterligare under vårdprocessen för att skapa bättre förutsättningar för ökad patientdelaktighet. / Jakobsberg Geriatric Clinic emphasizes the importance of value creation and working methods from a patient perspective that gives results of relevance to the patient, where participation is given as an essential part. Patient surveys have shown that there is a gap between the target and working processes, which does not promote participation sufficiently.   The purpose of the improvement work was to increase patient participation throughout the hospital stay. The purpose of the study was to identify experiences that could be linked to the changing working methods, through a patient’s as well as an employee’s perspective.  The Improvement work was performed with a quality design and an interactive research approach where care-staff drafted proposals on useful methods that would better favor patient participation. These methods were then tested by repeated PDSA-wheels.  To answer the questions to the study, mixed method was used. Semi-structured focused group interviews were conducted and participation observations occurred. Individual interviews were held and patient’s surveys were filled out to evaluate the experience of the changing working method.  The improvement work resulted in a number of changes, from admission to discharge, where the patient’s own expectations, wishes and needs, became more central. Examples of changes; an increased focus on patient participation, from the enrollment, as well a reconciliation offered midway through the care episode with the purpose to catch arising issues and to identify additional needs.  The findings in the study demonstrate the importance of clear communication / information within the team and with the patient as a partner in decision-making. Insights on team processes and activities that need to be further adapted during the care process to create better conditions for increased.

Trata-se de um estudo qualitativo e de revisão da literatura cujo objetivo foi a elaboração de materiais informativos para os participantes de projetos de pesquisa clínica, seus familiares e médicos assistenciais, tais como Orientações ao Participante, Orientações sobre Pesquisa Clínica para Familiares, Comunicação de Inclusão em Pesquisa ao Médico Assistente, Comunicação de Encerramento de Participação em Pesquisa, Comunicação de Encerramento de Participação em Pesquisa para o Médico Assistente. Para embasar a elaboração destes materiais foram realizadas entrevistas semi-abertas sobre as percepções de pacientes participantes em um protocolo de pesquisa em Oncologia. Estas informações foram cotejadas com as vivências da aluna, que atuava como coordenadora de estudos clínicos. / It is a qualitative study and literature review whose objective was the elaboration of informational materials for the participants of clinical research projects, their families and care physicians, such as Participant Guidelines, Guidelines on Clinical Research for Families, Communication of Inclusion in Research for the Assistant Physician, Communication of Termination of Participation in Research, Communication of Termination of Participation in Research for the Assistant Physician. To support the preparation of these materials, semi-open interviews were carried out on the perceptions of patients participating in a research protocol in Oncology. This information was compared with the experiences of the student, who acted as coordinator of clinical studies.

Cette recherche traite de la participation des patients à la sécurité des soins en radiothérapie, qui se définit comme les actions mises en œuvre par les patients pour réduire la probabilité d’erreurs médicales et/ou pour atténuer les effets des erreurs lorsqu’elles surviennent effectivement. La sécurité des patients en radiothérapie est devenue une priorité centrale pour les politiques publiques suite aux accidents récents survenus à Épinal, Toulouse ou Grenoble pour les plus emblématiques. Dans ce contexte, la participation des patients peut être un moyen d'amélioration de la sécurité des soins. L’objectif général de cette étude est de comprendre la dynamique constructive des capabilités des patients dans la coproduction d’un soin sûr et efficace. Les capabilités des patients se définissent comme les contributions réelles faites par ces derniers et visant à assurer la sécurité et l'efficacité des soins.L'étude est menée dans les services de radiothérapie d’un hôpital et d'un centre de lutte contre le cancer. Plusieurs méthodes ont été combinées pour analyser l'activité de travail des manipulateurs, des patients et de l’activité conjointe entre ces deux partenaires : des observations des séances de traitement, des entretiens semi- directifs avec des manipulateurs et des patients, des auto- et allo -confrontations avec des manipulateurs et des entretiens d'explicitation avec des patients.Les résultats décrivent les contributions effectives mises en œuvre par les patients, et montrent que la coopération du patient agit comme une barrière de sécurité supplémentaire qui renforce la sécurité et l'efficacité du traitement. L'environnement et la durée de radiothérapie (traitement répétitif sur plusieurs semaines) sont des ressources externes qui fournissent une opportunité créative pour le patient d’apprendre de la situation et de l'évaluer en observant ce qui se passe. L'étude s’attache également à analyser les facteurs qui permettent (facteurs dits « positifs ») ou au contraire empêchent (facteurs dits « négatifs ») de convertir les capacités des patients en capabilités, c’est-à-dire en contributions effectives. Les facteurs de conversion positifs sont relatifs aux patients (connaissance des risques associés aux soins, motivation personnelle), au collectif manipulateur-patient (objectif commun, synchronisation cognitive, synchronisation opératoire) et aux manipulateurs (construction d’une relation de confiance, encouragement et renforcement positif). Cependant, les capabilités des patients ne sont pas toujours optimisées et les fortes pressions temporelles rencontrées par les manipulateurs dans leur pratique peuvent empêcher leur développement.Cette étude a permis de montrer qu’il y a une volonté conjointe des professionnels et des patients d’aller ensemble vers une meilleure coopération. Elle montre également que la coopération du patient est une nécessité qui reste encore méconnue et sous-exploitée, alors qu’elle permettrait probablement de réduire le nombre de situations et des comportements à risques des patients. Cette participation active, si elle ne doit en aucun cas être exigée et être une source d’anxiété supplémentaire pour le patient, mérite d’être développée et encouragée. / This research deals with patient participation to patient safety, which can be defined as the actions taken by patients to reduce the likelihood of medical errors and / or mitigate the effects of errors when they do occur. Patient safety in radiotherapy has become a central priority for public policies further to the recent accidents arisen at Épinal, Toulouse and Grenoble for the most symbolic. In this context, patient participation may be a way of improvement of patient safety. The general objective of this study is to understand the constructive dynamics of patient capabilities in the co-production of a safe and effective care. Patient capabilities are defined as the actual contributions made by patients to ensure the safety and effective of care.The study was conducted in the radiotherapy departments of a public hospital and of a cancer center. Several methods have been combined to analyze the work activity of radiographers, of patients and of joint activity between the two partners : observations of treatment sessions, semi-structured interviews with manipulators and patients, self- and allo-confrontations with radiographers and elicitation interviews with patients.The results describe the actual contributions carried out by patients and show that patient cooperation acts as an additional safety barrier for patient safety. The environment of care and the duration of radiotherapy (repetitive and long treatment) constitute external resources, which provide a creative opportunity for the patient to learn from the situation and to evaluate it by observing what happens. The study also attempts to analyze the factors that allow ("positive" factors) or prevent ("negative" factors) patient capacities to become capabilities, i.e. actual contributions. The positive conversion factors are relative to the patients (knowledge of risks associated to care, personal motivation), to the collective (common objective, cognitive synchronization, operative synchronization) and to radiographers (construction of a trust relationship, encouragement and positive strengthening). However, patient capabilities are not always optimized and the strong work-related temporal pressures can prevent their development.This study highlights that there is a common will of professionals and patients to go together towards a better cooperation. It also shows that patient cooperation is a necessity that remains still unknown and underexploited, while it would likely reduce the number of risky situations and patients’ risky behaviors. Even if this active participation should not be required and be an additional source of anxiety for the patient, it should be developed and encouraged.

Patient influence for women giving birth in Caseload midwifery Background: According to the Patent Safety Act, a patient must be provided with expert and caring health care that meets certain requirements. The patient must be shown care and respect and the care is designed with and carried out in consultation with the patient, in that the patient has influence over their care. Person-centered, here women-centered, is about meeting the patient's need for coordination, continuity and with the participation of the patient. Motive: There are no studies done regarding patient-influence in caseload midwifery, which is so far the most women-centered model this author has found.Aim: To, based on previous research, describe and interpret women's experience of patient influence when they give birth to children in Caseload midwifery. Method: A search for qualitative articles using the PubMed and CINAHL databases was performed to make a metasynthesis. Inclusion criteria was articles were published from 2010 onwards in English and peer reviewed. Quality review was performed using SBU's protocol for review of qualitative studies, which resulted in sex articles. Results: Five themes that all showed that Caseload contributed to an increased patient influence. Continuity in the relationship, Consent to and be inclusive of, Empowerment and decision-making, Ownership and being in the moment and Alteration and normality.Conclusion: Continuity in the relationship by being remembered helped the woman to focus, on things that were important to her. This increased the woman's self-confidence, she got a sense of context and felt prepared for the birth. Participation in informed decisions about her pregnancy and childbirth, gave her empowerment. The woman experienced control and got an active role in the birth, they owned their birth. Childbirth as a philosophy gave women additional perspectives on childbirth as a normal phenomenon but at the same time as a transforming process of becoming a mother. The summary of this meta-synthesis is that all experiences flow together and are interdependent of each other, patient influence is complex. The synthesis of the six qualitative studies showed that Caseload midwifery contributed to an increased patient influence.

Sammanfattning Bakgrund: Skolsköterskan ska arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. Detta görs till stor del genom att samtala med elever om mående och hur hälsa kan förbättras och sjukdom förebyggas. Studier visar att skolsköterskan ofta styr hälsosamtalet vilket försvårar elevens interaktion och skolsköterskans personcentrerade förhållningssätt utmanas.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva skolsköterskans erfarenheter av att genomföra hälsosamtal med grundskoleelever utifrån ett personcentrerat perspektiv.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med deduktiv ansats tillämpades, utgångspunkt var den personcentrerade modellen. Genom ändamålsenligt urval intervjuades 13 kvinnliga skolsköterskor via digital plattform. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys på manifest nivå.  Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier: Partnerskap vid hälsosamtal i skolan, elevens berättelse om sin hälsa och skolsköterskans dokumentation. Skolsköterskan behövde skapa förutsättningar för att elevens berättelse skulle framträda och vara en aktiv lyssnare som bjöd in eleven till delaktighet i partnerskapet. Det var viktigt med ett bra bemötande där samtalet skedde på elevens villkor. Dokumentationen skulle genomsyras av elevens berättelse som dokumenterades med hänsyn och med elevens delaktighet.  Slutsats: Studien ökade förståelsen för vilka förhållningsätt, egenskaper och förutsättningar som främjade skolsköterskans personcentrerade arbete vid hälsosamtal. Om ett personcentrerat förhållningssätt eftersträvades kunde elevens förtroende vinnas. Skolsköterskan kunde då lättare hjälpa eleven att förbättra sin hälsostatus och guida eleven till en hälsosam livsstil. / Summary Background:  The school nurse shall work on health promotion and disease prevention. This is  mainly done by talking to pupils about well-being and how health can be improved and disease prevented. Studies show that the school nurse often controls the health dialouges, which makes it difficult for the pupils to interact and the person-centered perspective challenged. Aim: The aim of the study was to describe school nurses’ experiences of conducting health dialogues with primary school pupils from a person-centered perspective.  Method: A qualitative interview study with a deductive reasoning was applied, based on the person-centered model. Through purposive sampling, 13 female school nurses’ were interviewed by video conferencing. Data was analyzed with qualitative content analysis at a manifest level. Results: The results were presented in three categories: Partnership in school health dialouges, pupil narratives about thier health and school nurses’ documentation. The school nurse needed to establish conditions for the pupil's story to emerge and be an active listener who invited the pupil to participate in the partnership. It was important to have a good reception, where the conversation took place on the pupil's terms. The documentation would be permeated with the pupil's narrative, which was documented with consideration and participation. Conclusion: The study increased the understanding of which approach, characteristics and conditions that promoted the school nurse's person-centered work when she implemented health dialogues. If a person-centered approach is sought, the pupil's trust can be gained. The school nurse could then more easily help the pupil improve their health status and guide the pupil to a healthy lifestyle.

Bakgrund: Alkoholberoende är en sjukdom där alkoholen har en negativ påverkan på individens liv. Alkohol har en skadlig påverkan på kroppen och medför en ökad risk att drabbas av fysiska och psykiska sjukdomar. För att vårda personer med alkoholberoende behöver sjuksköterskan ha en förståelse för deras livsvärld. Sjuksköterskan ska genom sin yrkesroll informera och motivera personer med alkoholberoende till en livsstilsförändring, samt stödja dem i upplevelsen av hälsa. Syfte: Att beskriva personers erfarenheter av att leva med alkoholberoende. Metod: Studien baseras på en kvalitativ analys av narrativer. Resultat: Ur analysen framkom två huvudkategorier; Vardagen fokuserar kring nästa glas, Behov av förändring med fyra underkategorier. Konklusion: En god relation mellan sjuksköterska och patient är en förutsättning för att främja patientdelaktighet, och för att personer med alkoholberoende ska fullfölja behandlingar. Att arbeta personcentrerat ger sjuksköterskan en möjlighet att kunna ta del av patientens livsvärld. Att veta vad som motiverar patienten till förändring är en förutsättning för att skapa hälsa och välbefinnande. / Background: Alcohol addiction defines as a disease in which alcohol has a major role in people’s lives. Alcohol has a damaging effect on the body and people with alcohol addiction carries an increased risk of suffering from physical and mental illness. In order to care for people with alcohol addiction, the nurse needs to have understanding of their lifeworld. The nurse should inform and motivate people with alcohol addiction to a lifestyle change through their professional role and support them in the experience of health. Aim: To describe people’s experiences of living with alcohol addiction. Method: The study is based on a qualitative analysis of narratives. Result: Two main categories emerged from the analysis: Everyday life focuses on the next drink, Need for change with four subcategories. Conclusion: A good relationship between the nurse and the patient is a prerequisite for promoting patient participation, and for persons with alcohol addiction to complete treatments. Working in a person-centered way gives the nurse an opportunity to take part in the patient’s lifeworld. Knowing what motivates the patient to change is a presumption for creating health and well-being.

A need for the personnel at the Anaesthesiology and Intensive Care Unit at Danderyd Hospital to better understand their patients’ experiences and attitudes towards participation in their care was identified by the Clinical Innovation Fellowship program at Centre for Technology in Medicine and Health. This study aimed to provide the Anaesthesiology and Intensive Care Unit with information on patients and personnel’s experiences and attitudes towards patients’ participation; this would allow them to understand how they should focus their resources. A crosssectional and group comparing survey was performed at the Anaesthesiology and Intensive Care Unit in the spring of 2016. A total of 55 patients scheduled for surgery and 38 from the personnel at the Anaesthesiology and Intensive Care Unit participated. The results show there is high overall satisfaction among the participants of their experiences of patients’ participation. The majority of the patients wanted to be passive in decisions, no connections between personal characteristics and preferred level of participation was found. Patients who did not felt they had been able to participate enough also felt uninformed. Furthermore, physicians seemed to have better opportunities to include patients in decisions compared to the nurses. The healthcare systems should work to adapt the care for each individual patient and to provide them with information suitable for the individual in order to support patients’ participation; IT-systems could be one way of doing this. Future studies should further investigate which factors could influence patients’ participation and how healthcare services and technology could be designed in order to support patient participation. / Clinical Innovation Fellowship programmet från Centrum för teknik i medicin och hälsa identifierade ett behov hos personalen på Anestesi- och intensivvården på Danderyds sjukhus att bättre förstå vad deras patienter hade för förväntningar på sin medverkan i vården. Detta examensarbete syftar till att ge Anestesi- och intensivvården information om patienters och personals erfarenheter och förväntningar på patienters medverkan i vården för att de ska veta var de ska fokusera sina resurser. En enkätstudie har genomförts på Anestesi- och intensivvården under våren 2016. Totalt deltog 55 patienter som var inplanerade på operation samt 38 personer ur personalen på Anestesi- och intensivvården. Resultaten visar att majoriteten överlag är nöjda med sina erfarenheter gällande patienters medverkan. Majoriteten av patienterna vill ha en passiv roll i besluten, det var inte möjligt att identifiera karaktärsdrag bland de olika patientgrupperna för önskad beslutsnivå. Patienter som kände att de inte hade deltagit tillräckligt mycket kände även att de inte fått tillräckligt med information. Vidare kände läkare i större utsträckning än sjuksköterskor att de hade möjligheten att inkludera patienterna i besluten. Sjukvården borde sträva efter att anpassa vården utifrån individen och erbjuda patienter information som är bäst lämpad för dem, ett sätt att erbjuda information kan vara med hjälp av IT-system. Framtida studier borde undersöka vilka faktorer som influerar patienters medverkan samt undersöka hur tjänster och teknik inom vården bäst kan utformas för att stödja patienternas medverkan.

Bakgrund: Personcentrerad vård definieras som ett partnerskap mellan sjuksköterskorna och patienterna där fokus i vården ligger på patienten som en unik person och inte på sjukdomen. Tidigare forskning visar att patienter och närstående upplever välbefinnande och tillfredsställelse då sjuksköterskorna ger vård baserad på medkänsla. Vid avsaknad av detta kan oro upplevas. Syfte: att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter av personcentrerad vård. Metod: För arbetet valdes metoden systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes och resultatet baserades på tio kvalitativa artiklar inom valt område. Resultat: I resultatet framkom två teman och fem subteman. Helhetssyn på människan är första temat och det består av tre subteman: att utgå från patienternas berättelser, att göra patienterna delaktiga och att skapa relationer som är betydelsefulla för personcentrerad vård. Vårdmiljöns betydelse är det andra temat som innehåller två subteman: att inte ha förutsättningar och att uppleva teamsamverkan som beskriver medverkande eller hindrande omständigheter som påverkar den personcentrerade vården. Slutsats: Utövning av personcentrerad vård upplevdes både underlättande för patientmedverkan men var även påfrestande för sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna upplevde tidsbrist, avsaknad av kunskap och den hierarkiska strukturen som hindrande faktorer med negativ inverkan på utövning av personcentrerad vård.