No description available.

No description available.

Vårdprocessen beskriver patientens väg genom vården där utgångspunkten är patientens behov och slutpunkten är då behovet av vård upphör och patienten är färdigbehandlad. Ett grundläggande kvalitetskrav är att vården är säker och att patienten inte riskerar att skadas i vårdprocessen. Den mycket uppmärksammade rapporten "To err is human", som kom i slutet av 1990-talet, visade att ett stort antal dödsfall och medicinska felbehandlingar orsakades av hälso- och sjukvården. Rapporten blev startskottet i en världsomspännande debatt om patientsäkerhet som påverkat säkerhets- och systemsyn. Idag ses felhandlingar inte längre som ett hinder utan som en möjlighet till lärande och ny kunskap. Begreppet patientsäkerhet har lyfts fram och vikten av att vårdprocesserna leder till goda resultat tydliggörs allt mer. Inom alla verksamheter inträffar oförutsedda händelser som får oönskade effekter, något som avviker från det förväntade. En avvikelse definieras som en händelse som inte följer normal rutin och förväntade vårdförlopp. Några av dessa händelser rapporteras och analyseras avseende bakomliggande orsak och allvarlighetsgrad av det inträffade samt sannolikhet för upprepning bedöms. Det saknas dock en övergripande riskvärdering av avvikelser i vårdprocessen och kunskap om var i de olika processerna som de allvarligaste riskerna förekommer. Syftet med studien var att belysa riskvärderade avvikelser i vårdprocessen. Studien bygger på empirisk retrospektiv analys av insamlad data i form av inkluderade data från elektroniskt avvikelsehanteringsverktyg under en period av tolv månader vid ett sjukhus som bedriver elektiv kirurgisk vård. Varje avvikelse riskvärderades, där grad av allvar (gradering 1-4) multiplicerades med sannolikhet för upprepning (gradering 1-4). Ett riskvärde, större eller lika med åtta, klassificerades som avvikelser med hög risk och mindre än åtta som avvikelser med låg risk. Därefter analyserades rapportörens berättelse av vad som inträffat och händelsen relaterades till var i huvud- eller stödprocess den inträffat. Avvikelser med hög risk i huvudprocessen, 67 procent, förekom vid vårdplanering och inskrivning och 33 procent vid utskrivning. Avvikelser med låg risk förekom vid vårdplanering, operation/behandling/omvårdnad samt vid postoperativ vård på uppvakningsavdelning, 67 procent. Av avvikelser med hög risk i stödprocesserna förekom 67 procent i den fysiska arbetsmiljön och 17 procent inom HR/personal och 17 procent inom sterilprocessen. Avvikelser med låg risk i stödprocesserna förekom företrädesvis i den fysiska arbetsmiljön, 54 procent. En systematisk riskvärdering av avvikelser visar vilka områden i vårdprocessen som kräver förbättringsåtgärder och skulle kunna skapa förutsättningar för en säkrare väg för patienten, samt skulle kunna stärka medarbetarnas riskmedvetenhet. Inledning och avslutning av vårdprocessen är områden som ur patientsäkerhetsperspektiv kan förbättras

Introduktion:  Operationssjuksköterskors  arbete  är  svårdefinierat  och  komplext  där  huvudansvaret  ligger  på patientens perioperativa omvårdnad, medicintekniska produkter och instrumentvård. Operationssjuksköterskor är skyldiga att utföra patientsäker vård i samråd med patienten. Preoperativa samtal kan vara ett redskap för att inhämta patientcentrerad information. Syfte: Att beskriva hur operationssjuksköterskor inhämtar information om patienten avseende säker vård samt undersöka operationssjuksköterskors erfarenheter av den perioperativa dialogen. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio operationssjuksköterskor från tre sjukhus. Intervjuerna transkriberades och texterna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: ”Olika sätt att erhålla information”, ”Olika sätt att arbeta patientsäkert”, ”Möjligheter och hinder att genom den perioperativa dialogen erhålla information”. Operationssjuksköterskorna prioriterade inte samtal med patienten för att inhämta information. Tidsbrist, vårdorganisation och operationssjuksköterskornas attityder ansågs vara hinder för patientsamtal. De använde sig istället av operationsanmälan, journal och andrahandsinformation från kollegor. Operationssjuksköterskorna ansåg vården vara patientsäker även utan preoperativa samtal. Konklusion: Studien visar att operationssjuksköterskorna anser sig kunna utföra patientsäker vård och kan inhämta den information de behöver om sin patient utan att ha kommunicerat med patienten. Operationssjuksköterskorna har ett ansvar att hävda sin roll som patientens advokat för att kunna utföra en individanpassad vård. För att operationssjuksköterskan ska kunna utöva en mer patientcentrerad vård behövs kanske en förändring av operationssjuksköterskornas attityder och om så ska ske är det viktigt med ett organisatoriskt erkännande av hela deras arbetsfält.

Bakgrund: För att upprätthålla patienters säkerhet under en operation finns det rekommenderade riktlinjer att arbeta efter och stödja sig emot för operationssjuksköterskan. WHO har arbetat fram en checklista som används under operation för att höja patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskans uppfattningar om och behov av riktlinjer och dess påverkan på patientsäkerheten i operationssalen.  Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper. Innehållsanalys användes för att bearbeta texterna på ett induktivt sätt.  Resultat: Åtta subkategorier och tre kategorier framkom efter analysförfarandet. Kategorierna som bildades blev: Att sakna riktlinjer i det dagliga arbetet; Att känna sig säker i sitt arbete; Riktlinjers betydelse för patientsäkerhet. Operationssjuksköterskorna ansåg att riktlinjer är viktiga men tyckte samtidigt att erfarenhet och ärvd kunskap var viktigast i det dagliga arbetet. Många upplevde att deras yrkeserfarenhet gjorde att de kände sig trygga. De tyckte att riktlinjer måste finnas så att de rent juridiskt har något att luta sig emot om något skulle gå fel i samband med en operation. De tyckte vidare att oerfarna operationssjuksköterskor förmodligen har ett större behov av lättillgängliga och tydliga riktlinjer. Checklistan som framtagits av WHO är ett bra dokument att följa men är inte starkt nog i sig själv som riktlinje. Diskussion: Den erfarne operationssjuksköterskan känner främst trygghet med att lita på sig själv och det invanda arbetssättet. Men det utesluter inte behovet av att arbeta efter riktlinjer. Slutsats: Den oerfarne operationssjuksköterskan har förmodligen ett större behov och känner stöd i att arbeta efter riktlinjer. I kombination med att arbeta efter riktlinjer, lita på sig egen arbetsmetod och sig själv samt inneha erfarenhet främjas patientsäkerheten på bästa sätt.

Patientsäkerhet är ett viktigt ämne inom hälso- och sjukvården. Läkemedelshantering är en del av omvårdnadsarbetet som kan äventyra patientsäkerheten. En fjärdedel av de vårdskador som inträffar beror på fel i läkemedelshanteringen. Studiens syfte var att beskriva händelser och/eller omständigheter i omvårdnadsarbetet som kan riskera patientsäkerheten vid läkemedelshantering. Metoden är litteraturstudie och omfattar 17 artiklar i resultatet som visar att det är flera händelser/omständigheter som bidrar till och ibland samverkar till att medicineringsfel inträffar. Händelser/omständigheter som kunde utgöra en risk för medicineringsfel var: hög arbetsbelastning, övertid, långa arbetspass, kunskapsbrist, låg erfarenhet, kommunikationsbrister, avbrott/distraktion, otydliga ordinationer, bristande kontrollåtgärder av sjuksköterskan samt relation och ansvarsfördelning mellan personalen. Fortsatt forskning bör fokusera på metoder, hjälpmedel och system som kan förhindra att medicineringsfel inträffar och på det sättet spara både pengar och mänskligt lidande. Det är även väsentligt att utvärdera effekterna av den nya patientsäkerhetslagen. / Patient safety is important for health care. Handling of pharmaceutical products is a task within nursing that may jeopardize patient safety. One fourth of the all documented health damages that occur are due to medication errors. The purpose of this study was to describe events and/or circumstances in nursing that can jeopardize patient safety when it comes to handling of pharmaceutical products. The study design is literature study which covers 17 articles in it’s result that shows it’s several events/circumstances that contributes and sometimes work together to make medication errors occur. Events or circumstances that could pose a threat to medication errors was: high workload, overtime, long shifts, lack of knowledge, lack of experience, communication gaps, interruption/distraction, unclear prescription, lack of control measures from the nurse and the relation and responsibilities among staff. Further studies should focus upon methods, tools and systems that can prevent medication errors from occuring and thus save both money and human suffering. It’s also essential to evaluate the effects of the new law concerning patient safety.

What affect if an incident is reported? - an interview study with nurses ABSTRACT Everyday in health care, there are incidents which can harm patients. However, reporting these incidents is not always a positive experience. The number of incident reports which are documented are a lot fewer than the number of incidents that actually occur. The purpose of the present study was to describe factors that affect nurses’ decisions on whether to report an incident or not. Interviews were carried out with ten nurses. The interviews were tape recorded and transcribed. Collected data were analysed, inspired by Burnard’s model of content analysis. The result showed two categories which can affect the decision of whether to report or not report an incident. One category Personal considerations, described that personal consequences for all concerned were important, that is, consequences for themselves, the patient, workmates and their own family. They also felt a moral responsibility and claimed that their conscience sometimes guided them when they chose whether to report an incident or not. The second category, Leadership and organisation described practical consequences; nurses wanted feedback and wanted to see that reporting incidents led to changes being made. They also claimed that the culture and routines in the workplace influenced their decision to report an incident. Hopefully, in order to ensure patient safety, the result in this study can contribute to preventive measures being taken so that even more incidents are reported, as this affects patient safety in the highest degree.

Studies have shown that stress is common in the nursing profession. Purpose: The aim was to investigate nurses' experience of stress in the work environment at the University Hospital in Uppsala and how nurses deal with this stress and whether the perceived stress experienced affect patient safety and in what way. Method: The study had a descriptive, qualitative design based on nine interviews. The selection criteria for the study was that participants were nurses and that they had worked at least one year within the profession and that they had experienced stress in their work environment. Data from the interviews was analyzed using the qualitative content analysis method by Graneheim and Lundman. Results: The analysis resulted in three categories: "Stress in the workplace”, "stress management" and "patient safety” and showed that all participants had experienced stress repeatedly in their workplaces. The main experience of stress was the feeling of not keeping up with the tasks. Stress did that work became unstructured. The stress was handled by doing things faster. Participants felt that patient security was compromised by stress at work. Conclusion: Stress is perceived as a major problem within the profession, compromising patient safety and in the long run causing health problems for nurses. There are both good and flawed strategies to deal with stressful work and education in stress management need to be included in the education of nursing students and be provided to professionally active nurses. / Studier har visat att stress är vanligt förekommande inom sjuksköterskeyrket. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelse av stress i arbetsmiljön på Akademiska sjukhuset i Uppsala, hur sjuksköterskorna hanterar denna stress samt huruvida den upplevda stressen upplevs påverka patientsäkerheten och på vilket sätt. Metod: Studien hade en deskriptiv, kvalitativ design och baserades på nio intervjuer. Urvalskriterierna var att deltagarna var sjuksköterskor och att dessa hade arbetat minst ett år inom yrket samt att de hade upplevt stress i sin arbetsmiljö. Data från intervjuerna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Analysen av materialet gav tre kategorier: ”stress i arbetsmiljön”, ”stresshantering” och ”patientsäkerhet” och visade att alla deltagarna hade upplevt stress upprepade gånger på sina arbetsplatser. Den huvudsakliga upplevelsen av stress var känslan att inte hinna med arbetsuppgifterna. Stress medförde att arbetet blev ostrukturerat. Stressen hanterades genom att göra allt snabbare. Deltagarna upplevde att patientsäkerheten äventyrades av stressen på arbetsplatsen. Slutsats: Stress upplevs som ett stort problem inom sjuksköterskeyrket vilket riskerar att äventyra patientsäkerheten och medför i längden ohälsa hos personalen. Det finns både bra och bristfälliga strategier att hantera stressiga arbetspass och utbildning i stresshantering behöver ingå både i sjuksköterskeprogrammet och erbjudas yrkesverksamma sjuksköterskor.

Framgångsrik interprofessionell samverkan i team har bevisats öka patientsäkerheten i hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor är ofta en del av interprofessionella team och en av deras kärnkompetenser är samverkan i team. För att uppfylla kärnkompetensen krävs kunskap om vad som påverkar samverkan. Syftet var således att belysa sjuksköterskors erfarenheter av samverkan i interprofessionella team. Metoden som tillämpades var en osystematisk litteraturöversikt med systematiska sökningar av omvårdnadsforskning. Litteraturöversikten baserades på 13 vetenskapliga artiklar där resultaten bearbetades med inspiration av kvalitativ innehållsanalys och fyra kategorier av erfarenheter kunde skapas. De fyra kategorier som framkom var att respektera varandras kompetenser, att ha en tydlig arbetsfördelning, att arbeta med olika personligheter och att arbeta för gemensamma mål. Sjuksköterskor erfor att klinisk kompetens, social kompetens, respekt, kommunikation, tillit, utbildning, rollförståelse och gemensamma mål var grundläggande för en fungerande samverkan. För att förbereda sjuksköterskestudenter för interprofessionell samverkan rekommenderas såväl teoretisk som praktisk utbildning tillsammans med andra vårdaktörer under utbildning. Även gemensam utbildning för befintlig hälso- och sjukvårdspersonal anses värdefull. Ytterligare forskning kring sjuksköterskors erfarenheter av interprofessionell samverkan är angeläget för att öka sjuksköterskors kompetens i samverkan i team. / In the healthcare sector, interprofessional collaboration has proven to enhance patient safety. Nurses are often a part of interprofessional teams and collaboration is one of the core competencies of nurses. Knowledge about what affects collaboration is  needed to fulfill this core competence. The purpose was therefore to illustrate nurses experiences of interprofessional collaboration. The study was conducted as a literature review of nursing research. The literature review was based on 13 scientific articles whos results were analyzed with guidance from a qualitative content analysis and four categories of nurses experiences arose from the analysis. These categories were to respect each others competences, to have a clear job allocation, to work with different personalities and to work towards a common goal. According to nurses experiences, clinical competence, social competence, respect, communication, trust, education, understanding of roles and common goals were essential for succesfull collaboration. To prepare nursing students for interprofessional collaboration, theoretical and practical education with other healthcare students are suggested. Education for staff already working in the healthcare sector is also believed to be valuable. To enhace nurses competence in collaboration, further research of nurses experiences of interprofessional collaboration is necessary.

The proponents for conscience wants to get a clause that will allow the health professionals to due. scruples waive certain duties. Swedens decision makers has despite pressure from the Christian De-mocrats and the Sweden Democrats decided not to implement freedom of conscience in health care. The purpose of this paper is to investigate whether Sweden has the obligation to provide for freedom of conscience in health care. Furthermore, it must be examined, whose rights according to the law will go first, health professionals right to freedom of conscience or the patient right to equal treat-ment. What reasons did Sweden assigned to why the conscience of health and medical care not are introduced? If conscience would be introduced in health care, witch impact would it bring for the patient safety and the employer's supervision right? To answer these questions, I have used the right-dogmatic, rightsociological method and document analysis. Sweden has no obligations to the Council of Europe or the UN to impose conscience in health care. That because the statutes says that the right to freedom of conscience may be restricted in the benefit of health and other persons rights and freedoms. Sweden should comply with Resolution 1763 if they chooses to introduce a conscience clause. The reasons that go beyond why Sweden not have any ob-ligations to introduce freedom of conscience in health care is, that all patients should have the right to equal treatment and that the health professionals would lose their status if they would waive the educational elements. That could lead to patients that no longer can be sure to be processed by staff who hold full knowledge. The last reason cited is that the employer's labor management rights would suffer. Health Services Act (1982: 763) regulates that all patients should be eligible equivalent care, where patients should be involved in the decisions about their own care. Everyone should have the right to health care regardless, of who you are, where you live, what religion or sexual orientation you have. Since 1995, freedom of conscience is regulated in the Act (1994: 1219) of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, of Article 9. This means that the Swedish population has the freedom to follow their religious or moral conviction and with that due object to things that not are consistent with one's conscience. Finally, we can see that health professionals have the right to freedom of conscience but not in therir professionally. / Samvetsförespråkarna vill få till en klausul som möjliggör för vårdpersonal att pga. samvetsbetänk-ligheter avstå vissa arbetsmoment. Sveriges beslutsfattare har trots påtryckningar från Kristdemokra-terna och Sverigedemokraterna valt att inte införa samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården. Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida Sverige har som skyldighet att införa samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården. Vems rättigheter ska enligt lagen väga tyngst, vårdpersonalens rätt till sam-vetsfrihet eller patienternas rätt till likvärdig vård. Vidare ska det utredas vilka skäl Sverige anför till varför samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården inte införs? Om samvetsfrihet skulle införas inom vården, hur skulle det påverkan patientsäkerheten och arbetsgivarens arbetsledningsrätt? För att kunna svara på dessa frågor har jag använt mig av rättsdogmatisk och rättsociologisk metod samt dokument analys. Sverige har inga skyldigheter gentemot Europarådet eller FN att införa samvetsfrihet inom hälso- och sjukvården eftersom det i stadgarna står att rätten till samvetsfrihet får underkastas om den in-skränker på hälsa och andra personers fri- och rättigheter. Däremot bör Sverige följa resolution 1763 om Sverige väljer att införa en samvetsklausul. De skäl som anförs utöver att Sverige inte har några skyldigheter att införa samvetsfrihet inom vården är, att alla patienter ska ha rätt till likvärdig vård, att vårdpersonalens yrkesroll skulle förlora sin status om de skulle frångå utbildningsmoment. Detta skulle kunna leda till att patienterna inte längre kan vara säkra på att bli behandlade av personal som innehar fullständiga kunskaper. Det sista skälet som anförs är att arbetsgivarens arbetsledningsrätt skulle bli lidande. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) reglerar att alla patienten ska vara berätti-gade likvärdig vård, där patienten ska få medverka i besluten kring den egna vården. Alla ska ha rätt till vård oberoende av vem du är, vart du bor, vilken religion eller sexuell läggning du har. Sedan 1995 regleras samvetsfrihet i lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheternas artikel 9. Det innebär att svenska be-folkningen har friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse och med den som grund invända mot sådant som inte stämmer överens med ens samvete. Avslutningsvis går det att konsta-tera att vårdpersonal har rätt till samvetsfrihet men inte i sin yrkesroll.