Introduction: Recent Ebola epidemic in West Africa have put viral hemorrhagic fever diseases in the spotlight. Uganda has had several outbreaks throughout the years, which have successfully been managed. Nurses’ patient education plays an important role in the work to increase public awareness about viral hemorrhagic fever diseases. Objectives: To assess how nurses at the emergency department educate the patients and relatives about the viral hemorrhagic fever diseases. Methods: An explorative and descriptive qualitative study with qualitative approach have been used. In-depth interviews with 18 open-ended questions have been conducted with nurses in the emergency department. Data was analyzed by qualitative content analysis and analyzed with Peplau’s theory of interpersonal relationship. Results: Through data analysis four categories were developed; Wide variety of educational techniques, Experienced obstacles, How to attain wider audience and Preferable characteristics as an educating nurse. Nurses used many different approaches when educating about viral hemorrhagic fever diseases, often uniquely combined. Lack of time and too unstable patients in the emergency department were seen as the main obstacles to educate. Methods to reach the community and employing a special education-nurse on the ward were suggestions to improve the preventive work against viral hemorrhagic fever diseases. Conclusion: Nurses are aware of the importance of patient education and use the educational methods they believe to be the most effective. However, patients in the emergency department often come in too late and priority should be on preventive measures. Training the nurses in educational techniques and patient education could be a key in decreasing the risk of coming outbreaks. / Bakgrund: Den senaste ebolaepidemin i västafrika har gjort att blödarsjukdomar hamnat i rampljuset. Uganda har genom åren drabbats av flera utbrott som framgångrikt hanterats. Sjuksköterskors patientutbildning spelar en viktig roll i arbetet för att öka allmänhetens medvetenhet om blödarsjudkomar. Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor på akutmottagningen utbildar patienter och anhöriga om blödarsjukdomar. Metod: En explorativoch deskriptiv kvalitativ studie med kvalitativ ansats användes. Sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningen har djupintervjuats med 18 öppna frågor. Data har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys och analyserats utifrån Peplaus ”interpersonal relationship theory”. Resultat: Genom dataanalysen utvecklades fyra kategorier; Stor variation på utbildningstekniker, Upplevda hinder, Hur man ska nå en bredare publik och Önskvärda egenskaper som utbildande sjuksköterska. Sjuksköterskorna använder många olika metoder för utbilda patienter och anhöriga om blödarsjukdomar, ofta i unika kombinationer. Tidsbrist och alltför instabila patienter på akutmottagningen sågs som de största hindren för att utbilda. Metoder för att nå allmänheten och att anställa en speciell utbildningssjuksköterska på avdelningen var några av förslagen för att förbättra det förebyggande arbetet mot blödarsjukdomar. Slutsats: Sjuksköterskorna är medvetna om vikten av patientutbildning och använder de pedagogiska metoder de anser vara mest effektiva. Då patienterna kommer till akutmottagningen är det dock ofta för sent och preventiva åtgärder borde prioriteras. Att öka sjuksköterskornas kunskap i utbildningstekniker och patientutbildning kan vara en viktig del i det preventiva arbetet för att minska risken för kommande utbrott.

No description available.

Background: Heart failure causes great suffering and costs for the society each year. Structured care of patients with heart failure can improve treatment, reduce hospitalization and increase quality of life. Patients with heart failure who are compliant can maintain health and well-being to a greater extent but requires patient education. Aim: The aim of the study was to investigate whether patients with heart failure, at an HF outpatient clinic, have high compliance with recommended self-care actions. The study also investigate statistical differences between sex, education level and marital status amongst participants with high compliance. Method: A quantitative approach was used, where patients´ self-care ability was measured using the European Heart Failure Self-Care Behaviour Scale (EHFScBS). Sixtyfour patients were asked for participation and 46 approved (72%). Result: The result showed low compliance with self-care actions in general. The claims regarding medication and limited fluid-intake showed high compliance. Among the participants with high compliance, four statistical differences (p ≤0.05) were identified regarding gender, marital status and education level. The results are in part consistent with previous research, showing that, despite education strategies, it may be difficult for HF-patients to deal with their own self-care. Conclusion: Based on the fact that patients with HF show low compliance with self-care actions, knowledge about different factors affecting the self-care ability in order to provide optimal care for each individual patient is of importance. EHFScBS used in the study can also be used as a measuring instrument for heart failure in the HF-outpatient clinic. / Bakgrund: Hjärtsvikt orsakar stort lidande och kostar samhället stora belopp varje år. Ett strukturerat omhändertagande av patienter med hjärtsvikt kan förbättra behandling, minska antalet sjukhusinläggningar och ge ökad livskvalitet. Patienter med hjärtsvikt som är följsamma till egenvårdsråd kan i högre grad bibehålla hälsa och välbefinnande. För att uppnå detta krävs patientutbildning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om patienter med hjärtsvikt, vilka regelbundet följs upp på hjärtsviktsmottagning, har hög följsamhet till rekommenderade egenvårdsråd. Studien avsåg också att undersöka om det fanns några statistiska skillnader mellan kön, utbildningsnivå och civilstatus vad gäller hög följsamhet till egenvårdsråd. Metod: En kvantitativ ansats tillämpades där patienternas egenvårdförmåga mättes med Europeiska beteendeskalan för egenvård vid hjärtsvikt (EHFScBS). 64 patienter tillfrågades om deltagande och 46 av dessa valde att delta (72%). Resultat: Resultatet av studien visade låg följsamhet till egenvårdsråd överlag. Endast för påståendena med avseende på medicinering och begränsat vätskeintag påvisades hög följsamhet. Bland de deltagare som hade hög följsamhet påvisades fyra statistiska skillnader (p ≤ 0,05) med avseende på kön, civilstatus och utbildningsnivå. Resultaten överensstämmer till viss del med tidigare forskning som påvisat, att det trots utbildningsstrategier kan vara svårt för hjärtsviktspatienter att sköta sin egenvård. Slutsats: Utifrån att patienter med hjärtsvikt har låg följsamhet till egenvårdsråd är det viktigt att som vårdgivare ha kännedom om olika faktorer som påverkar egenvårdsförmågan för att kunna erbjuda varje enskild patient ett så optimalt omhändertagande som möjligt. Egenvårdsskalan (EHFScBS) som använts i studien kan med fördel användas som ett mätinstrument på hjärtsviktsmottagningar.

No description available.

Diabetes typ 1 är bland de vanligaste kroniska sjukdomarna som drabbar barn och ungdomar. Sjukdomen är komplex och svår att hantera vilket påverkar stor del av barn och ungdomars livssituation. I Sverige lever idag 60 000 barn och ungdomar med diabetes typ 1 och denna siffra ökar med tiden. En dåligt kontrollerad diabetes typ 1 kan medföra allvarliga komplikationer därmed är sjuksköterskans förebyggande arbete avgörande. Syftet med den här studien är att belysa hur sjuksköterskor kan främja hälsa hos barn och ungdomar med diabetes typ 1. Metoden var litteraturöversikt med vårdvetenskapliga artiklar som innehåller en kvantitativ och nio kvalitativa ansatser. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att hitta artiklar som svarar på syftet och granskades därefter enskilt och gemensamt av skribenterna för att öka förståelse kring innehållet. Resultatet visar på att sjuksköterskan kan främja hälsa genom att skapa nätverka där alla relevanta personer samarbetar för att skapa trygg och säker miljö i skolan för barn och ungdomar med diabetes typ 1. Det speciellt viktigt att sjuksköterskan håller en nära relation med föräldrar till dessa barn och ungdomar då föräldrarnas engagemang är viktigt för att skapa hälsoprocesser. Flera sjuksköterskor upplevde även vikten av att uppdatera sig inom diabetsvården och erbjuda evidensbaserad undervisningar för barn och ungdomar med diabetes och deras föräldrar. I diskussionen diskuteras två huvudteman som presenteras i resultatet. Flera studier styrker vikten av sjuksköterskans undervisning. Även sjuksköterskans råd och stöd diskuteras i både för- och nackdelar. Stödet som barn och ungdomar får medförde bättre livskvalité medan utebliven stöd medförde till lidande.

Background: An unbalanced type 2 diabetes mellitus leads to rising blood sugar levels. To achieve balance in blood sugar values ​​and reduce the risk of complications, self-care is an important factor. In self-care, lifestyle change has a central role. When health care professionals are aware that people are different and uses a person-centered approach, each individual can be supported in their own care. With an increased understanding of what individuals with type 2 diabetes experience as supportive, health care professionals can more easily support the individual in self-care and thereby reduce the risk of complications. Aim: The purpose of this literature review was to investigate what individuals with type 2 diabetes mellitus experienced as supportive of lifestyle change. Method: Literature overview with descriptive design where 11 scientific articles were included. All studies were quality audited using a review template. Themes were built based on the content of the articles and then the material was compiled into a result. Results: The results showed that the facilitating factors that were considered to support lifestyle change were the health care professionals' approach and attitudes as well as the relationship between the individual and the health care staff. Internal factors such as personal development, internal motivation and experience of health were also perceived as facilitating. External factors that facilitated lifestyle changes were distance contact as a complement to traditional physical contact, having knowledge and control and support from the environment. Conclusion: In order to best support lifestyle change, the approach and attitudes of health care staff need to be perceived as supportive. The personal development and experience of support combined with having knowledge and feeling control over their situation benefits the change work. The flexibility of care is important to meet each individual need. Keywords: Diabetes mellitus 2, patient experience, lifestyle change, patient education, nursing, support, self care and health behavior

Bakgrund  Svårläkta sår ett vanligt förekommande symtom som ökar med stigande ålder och annan sjuklighet. Symtomet innebär ofta ett långvarigt lidande med stark smärta och nedsatt allmäntillstånd och livskvalitet. Då läkningsprocessen är komplex och dessa personer kan tvingas leva i åratal med sina sår har sjuksköterskan en viktig uppgift i att främja dessa personers förmåga att vårda sig själva till ökad hälsa. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja egenvårdsförmågan hos personer som har svårläkta sår eller som löper risk för att utveckla svårläkta sår. Metod Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Databassökningen utfördes i Cinahl och PubMed och resulterade i 17 inkluderade artiklar. Resultat Resultatet visade att sjuksköterskan för att främja egenvårdsförmågan hos personer med svårläkta sår behöver se bortom såret och möta hela personen. Detta för att med kunskap om alla de aspekter som påverkar en människas förmåga att vårda sig själv skapa sig en bild av varje patients unika förutsättningar och hinder för att utföra egenvård. Viktiga förutsättningar för att främja egenvårdsförmåga är också att ge patienterna stöd, förmedla hopp och tillförsäkra dem erforderlig kunskap.   Slutsats Resultatet visar att sjuksköterskan för att främja egenvårdsförmågan hos personer med svårläkta sår behöver ha kunskap och kompetens om vad som påverkar förmågan att vårda sig själv. Detta för att kunna ta reda på vilka resurser och hinder för egenvård som föreligger hos varje enskild patient. För att lyckas krävs att sjuksköterskan utgår från ett personcentrerat förhållningssätt; att hon ser bortom såret och möter hela personen.

SAMMANFATTNING Hjärtsvikt är ett livslångt sjukdomstillstånd som påverkar det dagliga livet hos patienten. Trots att behandlingen vid hjärtsvikt har utvecklats och förbättrats de senaste åren, ökar antalet patienter som drabbas av hjärtsvikt. Egenvård har en betydande roll vid behandling av hjärtsvikt, vilket ställer höga krav på patientens följsamhet till egenvårdsåtgärder. Egenvård vid hjärtsvikt omfattar åtgärder för att bibehålla hälsa och välbefinnande trots kroniskt sjukdomstillstånd. Egenvårdsåtgärder innefattar följsamhet till medicinering, kost, motion samt monitorering av symtom som kan tyda på försämring av tillståndet. Bristande följsamhet till egenvård vid hjärtsvikt kan leda till nedsatt livskvalitet och ökad andel av återinläggningar på sjukhus. Syftet med studien var att undersöka patienters följsamhet till egenvårdsåtgärder vid hjärtsvikt, med frågeställningen att undersöka om det fanns någon statistisk skillnad mellan följsamhet till egenvård vid hjärtsvikt och bakgrundsvariablerna kön, ålder, civilstatus samt antal år med diagnosen hjärtsvikt. En kvantitativ ansats tillämpades i studien och en enkätundersökning genomfördes med egenvårdsenkäten "Europeiska beteendeskalan för egenvård vid hjärtsvikt". Bakgrundsvariabler lades till i enkäten. Av totalt 72 tillfrågade patienter på utvald hjärtsviktsmottagning besvarade 55 patienter (76 %) enkäten. Resultatet visade att 53 (96 %) av patienterna med hjärtsvikt som deltog i studien hade hög följsamhet till sin läkemedelsbehandling. Resultatet visade även att följsamhet till begränsat dagligt vätskeintag var hög då 36 (65 %) av studiens deltagare var följsamma till påståendet. Endast 22 (40 %) av studiens deltagare hade hög följsamhet till regelbundet fysisk aktivitet. De manliga deltagarna motionerade regelbundet i statistisk signifikant högre grad än de kvinnliga deltagarna då 18 (53 %) av männen och fyra (19 %) av kvinnorna motionerade regelbundet (p<0,05). Patienter med hjärtsvikt har hög följsamhet till läkemedelsbehandling men låg följsamhet till de livsstilsförändringar som krävs. Att informera mer om betydelsen av den icke- farmakologiska behandlingen vid patientbesöken kan bidra till ökat intresse för egenvård och livsstilsförändringar hos patienten. Mer fokus bör läggas på betydelsen av fysisk aktivitet vid hjärtsvikt, särskilt hos den kvinnliga populationen med hjärtsvikt. Om begränsningar föreligger hos kvinnor med hjärtsvikt, i form av andra samtidiga sjukdomar och hög ålder, är det av stor vikt att vårdpersonalen identifierar dessa begränsningar. Detta för att hjälpa patienten att utöva någon form av fysisk aktivitet regelbundet.

OMVÅRDNAD VID HJÄRTSVIKTSJUKSKÖTERSKANS KLINISKA KOMPETENS – EN SYSTEMATISK LITTERATURSTUDIEMALIN STÅHLCAMILLA VON GERTTENStåhl, M & von Gertten, C. Omvårdnad vid hjärtsvikt. Sjuksköterskans kliniska kompetens – en systematisk litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 10 po-äng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, utbildningsområde omvårdnad, 2007.Prevalensen av patienter med hjärtsvikt ökar ständigt i både Sverige och andra länder. Sjuksköterskans roll blir alltmer omfattande och syftet med denna littera-turstudie var att sammanställa litteratur gällande vilka omvårdnadsåtgärder som genomförs vid omvårdnad av patienter med hjärtsvikt, samt vilken klinisk kompe-tens sjuksköterskan behöver ha. Metoden var en systematisk litteraturstudie som i genomförandet inspirerades av Goodmans (SBU, 1993) modell. Totalt inkludera-des tio vetenskapliga artiklar, vilka har granskats enligt vetenskapliga kriterier. Resultatet kunde delas in i fem huvudkategorier; Sjuksköterskans undervisande roll, uppföljning/rehabilitering, observationer/bedömningar, dokumentation och klinisk kompetens. Patienter med hjärtsvikt behöver mer stöd och utbildning i egenvårdsåtgärder. Patientutbildning i syfte att lära ut egenvårdsåtgärder är ofta bristfällig och komplex. Även sjuksköterskor behöver mer utbildning i vad som skall läras ut för att möta patienters behov. Uppföljning/rehabilitering var av stor betydelse för att förbättra symtom och livskvalitet. De vanligast förekommande omvårdnadsåtgärderna var observationer och bedömningar av olika slag. Sjukskö-terskan har en viktig uppgift att tidigt upptäcka och se försämringar. Resultaten visade även att vården av patienter med hjärtsvikt bör ligga på en högre kompe-tensnivå och utföras av dem som genomför den bäst, nämligen experterna.Nyckelord: hjärtsvikt, interventioner, klinisk kompetens, observationer, patientut-bildning, sjuksköterskans roll. / NURSING CARE AND HEART FAILURETHE NURSE´S CLINICAL COMPETENCE - A SYSTEMATIC REVIEWMALIN STÅHLCAMILLA VON GERTTENStåhl, M & von Gertten, C. Nursing care and heart failure. The nurse´s clinical kompetence – a systematic review. Degree project, 10 credit points. Nursing pro-gramme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2007.The prevalence of patients with heart failure is constantly increasing both in Swe-den as well as in other countries. The role of nurse´s is becoming more extensive and the aim of this literature review was to compile literature concerning which nursing activities have the greatest importance when caring for patients with heart failure, and the clinical competence the nurse need to possess. The method was a systematic literature review and was inspired of the model of Goodman (SBU, 1993). A total of ten scientific articles were included, which have been examined and analysed in accordance to scientific criteria. The result was divided into five maincategories; the nurse´s teaching role, follow up/rehabilitation, observa-tions/assessments, documentation and clinical competence. Patients with heart failure need more support and education about selfcare measures. Patienteduca-tion aiming to teach selfcare measures is often insufficient and complex. Also nurses need more education in what to teach to meet patients´needs. Follow up/rehabilitation was of great importance to improve symtoms and quality of life. The most common nursing care activities were observations and various types of assessments. The nurse has an important task to early discover and see deteriora-tions. The results showed that caring for patients with heart failure should be done with a higher level of clinical competence and be performed by thouse who per-form it best, namely the experts. Keywords: clinical competence, heart failure, interventions, nurse´s role, observa-tions, patient education.

Bakgrund Diabetes är en kronisk sjukdom som nästan 10% av världens befolkning drabbas av. Nydebuterade fall av diabetes har ökat de senaste åren och var den nionde största dödsorsaken år 2019. Sjukdomen kan orsaka stort lidande hos den som drabbas och ger ekonomiska konsekvenser för individ och samhälle. Då diabetes oftast orsakas av livsstilsfaktorer är livsstilsförändringar och efterföljande egenvård en stor del av behandlingen. Detta är något som Hälso- och sjukvården har ansvar över och det ansågs därav relevant att studera upplevelser av denna patientutbildning. Syfte Syftet var att beskriva upplevelser av patientutbildning inom egenvård hos personer med diabetes typ-2 inom hälso- och sjukvården. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes som baserades på 15 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna hittades på databaserna PubMed och CINAHL för att sedan kvalitetsgranskas med stöd av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades genom en integrerad dataanalys som resulterade i tre huvudkategorier och 7 underkategorier. Resultat Litteraturöversikten uppdagade tre huvudrubriker vilka var; Betydelsen av kunskapsöverföring, Upplevelser av att bli stärkt i sin sjukdom samt Betydelsen av relationer och interaktioner vid undervisning. Patienter uttryckte ett behov av mer kunskap medans vissa ej önskade mer kunskap då de ansåg sig ha tillräcklig kunskap. Ett personligt möte med hälso- och sjukvårdspersonal där en förtroendefull relation med sjuksköterskan upprättas beskrevs vara av vikt för att patienten skulle återkomma till vårdenheten. Slutsats Litteraturöversikten beskriver upplevelser av patientutbildning. Många patienter upplevde ökad kunskap och motivation till livsstilsförändringar efter att genomgått någon form av utbildning men vissa upplevde ej detta. För att uppnå önskad effekt skall utbildningen präglas av en förtroendefull relation med sjuksköterskan som är personcentrerad och anpassade till individens grundförutsättningar. Utbildning i grupp var den utbildningsform som flest patienter föredrog då den ledde till djupare reflektioner och en känsla av samhörighet. / Background Diabetes is a chronic disease that affects almost 10% of the world's population. New onset cases of diabetes have increased in recent years and diabetes was the ninth largest cause ofdeath in 2019. The disease can cause great suffering to the person affected and has financial consequences for the individual and society. Since diabetes is primarily caused by lifestyle factors, lifestyle changes and subsequent self-care is a large part of the treatment. This is something that the Healthcare Service has responsibility for, and it was therefore considered relevant to study experiences of this patient education. Aim The aim was to describe experiences of patient education in self-care for people with type-2 diabetes within the healthcare system. Method A non-systematic literature review was conducted based on 15 scientific articles with both a qualitative and quantitative approach. The articles were found on the databases PubMed and CINAHL and then quality checked with the support of Sophiahemmet University's assessment documents for scientific classification and quality. The results were compiled and analyzed through an integrated data analysis which resulted in three main headings and 7 sub-headings. Results The literature review revealed three main headings which were; The importance of knowledge transfer, Education contributes to lifestyle change and The importance of relationships and interactions when teaching. Many patients expressed a need for more knowledge, while some did not want more knowledge as they considered themselves to have sufficient knowledge. A personal meeting with health care staff where a trusting relationship with the nurse is established was described as a facilitating factor for the patient to return to the care unit. Conclusions The literature review describes experiences of patient education. Many patients experienced increased knowledge and motivation for lifestyle changes after going through some form of education, but some did not experience this. To achieve the desired effect, the education must be characterized by a trusting relationship with the nurse that is person-centered and adapted to the individual's situation. Group education was the form of education that most patients preferred as it led to deeper reflections and a sense of belonging.