Bakgrund Antibiotikaresistens ökar i världen och utgör ett hot mot global folkhälsa. Multiresistenta bakterier kan ge upphov till svåra ihållande infektioner på grund av att förstahandsvalpreparat inte längre fungerar som behandling eller profylax, vilket i sin tur leder till att infektioner blir svårare att kontrollera. Sjuksköterskan kärnkompetens är att bedriva personcentrerad omvårdnad, vilket betyder att patienten ses som en helhet, inkluderas i omvårdnaden samt ges makt att påverka dess utformning. Ett sätt att göra det är genom patientutbildning om smitta med multiresistenta bakterier där sjuksköterskan utgår ifrån patienternas individuella behov och preferenser. Genom skräddarsydda utbildningsinsatser kan sjuksköterskan värna om patienternas känsla av trygghet. Syfte Syftet var att beskriva patienters upplevelser av sjuksköterskans information och patientutbildning gällande smitta med multiresistenta bakterier och smittprofylax. Metod Allmän litteraturöversikt valdes som metod lämpad för att basvara syftet. Databassökning gjordes i databaser PubMed och CINAHL. Tretton vetenskapliga artiklar, varav 11 kvalitativa och två kvantitativa, inkluderades i studien. Resultat Arbete med dem inkluderade artiklarna resulterade i identifiering av tre huvudteman. De tre huvudteman var patienters negativa upplevelser, patientutbildningens positiva effekter och utbildningsstrategier. Slutsats Sjuksköterskan har en viktig roll att bedriva personcentrerad omvårdnad och värna om patienterna känsla av trygghet. Patienter smittade med multiresistenta bakterier erkänner sitt informationsbehov och upplever att det är viktigt att utbildas om smittan. Detta kan mildra deras negativa upplevelser av vården samt främja deras känslor av trygghet och egenmakt. Att ha med en närstående vid utbildningstillfälle och imitera sjuksköterskans agerande kring smittskyddsåtgärder framstår som framgångsrika utbildningsstrategier.

Diabetes is a widespread disease, which is increasing in the Western World and even in the developing countries. This entail an increasing strain on the medical service when to nurse and treat patients with diabetes type 2. To support and empower the patients in their choices, which will affect them for life, is a challenge to the nurse. The nurse is an important character in nursing care when patients take a more active part in treatments. The aim of this literature review was to exam the factors, which influence diabetes care. We have found that education and empowerment is the core in diabetes care. / Diabetes är en folksjukdom som ökar i västvärlden och så även i utvecklings-länderna. Detta medför ett ökat tryck på sjukvården i bemötandet av dessa patienter och i vägledningen i deras val som påverkar dem för livet. Syftet med denna litteraturstudie är att få veta hur vi som sjuksköterskor kan hjälpa och stötta patienter med diabetes typ 2 i deras dagliga liv. Vi har funnit i vår studie att utbildning och motivation är den röda tråden i en omvårdnadssituation. Sjuksköterskan har en viktig roll för patienterna med diabetes typ 2 i omvårdnadsarbetet.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en allvarlig och vanligt förekommande sjukdom samt en av de vanligaste orsakerna till sjukhusinläggning. Hjärtsvikt bidrar till en försämrad hälsa och livskvalitet. Egenvårdsåtgärder har en betydande roll för att främja patientens hälsa samt för att förebygga försämring av tillståndet. Brister i egenvård hos patienten beror till stor del på okunskap om hjärtsvikt och egenvårdsåtgärder. Syfte: Att beskriva vilka effekter patientutbildning har på egenvård och livskvalité hos patienter med hjärtsvikt, syftet var även att beskriva de ingående artiklarnas datainsamlingsmetoder. Metod: En deskriptiv litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar från databasen Pubmed har inkluderats för att kunna svara på syfte och frågeställningar. Artiklarnas resultat och metod har analyserats och sammanställts under 6 kategorier. Resultat: Patientutbildning har visat sig ha positiva effekter både på egenvård och livskvalité. Det kunde ses förbättringar gällande medicinhantering, följsamhet vid medicinering och andra egenvårdsåtgärder så som att följa salt- och vätskerestriktioner, flertalet av patienterna var även mer positiva till livsstilsförändringar. När det kom till livskvalité förbättrades det fysiska, psykiska och sociala måendet, det kunde i en studie kopplas till att patienterna upplevde en större kontroll över sin situation. Den datainsamlingsmetod som var mest förekommande i de ingående artiklarna var enkäter och frågeformulär. Slutsats:Patientutbildning har visat sig ha goda effekter på livskvalité och egenvård. Olika typer av insatser kan påverka livskvalité och egenvård på olika sätt. Kunskapen om hjärtsvikt ökar vid patientutbildning vilket kan påverka inställning och motivation hos patienter med hjärtsvikt, det innebär bättre förutsättningar vid medicinering samt egenvårdsinsatser vilket leder till en bättre hälsa och en ökad livskvalité. / Background: Heart failure is a serious and common disease and one of the most common causes of hospitalization. Heart failure contributes to a deteriorating health and quality of life. Self-care measures will contribute a large and significant role in promoting the health of the patient and to prevent worsening of the condition. The shortcomings in self-care of the patient depend largely on the lack of knowledge in heart failure and the self-care process. Aim: To describe the effects of patient education on self-care and quality of life in patients with heart failure, the aim was also to describe the data collection methods of the included articles. Method: A descriptive literature study of 12 scientific articles from the database PubMed has been included in order to respond to aim and questions. The articles results and methods have been analyzed and compiled under 6 categories. Result: Patient education has been shown to have positive effects both in terms of self-care and quality of life. Improvements could be seen regarding medication management, compliance in medication and other self-care measures so as to comply with salt and fluid restriction. The majority of patients were also more positive about lifestyle changes. When it came to quality of life, improvements could be seen in the physical, mental and social well-being. It could, in one study, be linked to the patients experiences of a greater control over their situation. The data collection method that was the most prevalent in the included articles were surveys and questionnaires.   Conclusion:Patient education has been shown to have positive effects on quality of life and self-care. Different types of actions can affect quality of life and self-care in different ways. Knowledge of heart failure increases with patient education, which can affect attitude and motivation in patients with heart failure, it means better conditions for medication and self-care actions leading to a better health and an improved quality of life.

To suffer from bipolar disorder can cause significant distress. Bipolar disorder causes severe shifts in mood. The person can, apart from having a normal mood, experience depressive episodes or a highly elevated mood – hypomania or mania. Psychoeducation as a complement to medicine treatment can help persons manage their disorder and reduce severe changes in mood. Little is known about psychoeducation programs in the country as a whole. Knowledge about these programs can be useful for evaluation and can contribute to valuable insights. The aim of this study was to survey the setup and content of psychoeducation programs for people with bipolar disorder in outpatient care in the country. To accomplish this a cross-sectional study was made through a web-based questionnaire sent to staff involved in outpatient psychoeducation. The Swedish National Quality Register for Bipolar Disorder – BipoläR contributed with contact information to the outpatient clinics. All 234 clinics involved were linked to BipoläR, 56 answers were returned resulting in the following information: Most of the psychoeducation programs were group-based. The major part used programs designed by themselves. Nurses were the most frequently staff involved. The mean amount of time for education delivery was 12 hours. The psychoeducation content was rich in important aspects related to the disorder. The programs were delivered through lectures and discussion. The conclusion of this study was the emphasis on group-based programs developed at the clinics, the quality content of programs and the possible need for more evidence-based programs. / Bipolär sjukdom kan vara svår att leva med då den medför stora variationer i personens sinnesstämning. Ett sätt att underlätta kan vara medverkan i patientutbildningsprogram som tillägg till medicinsk behandling. Detta kan bidra till ökad förståelse för sjukdomen och dess individuella uttryck och därmed göra den mer hanterbar. På flera öppenvårdsmottagningar för personer med bipolär sjukdom runt om i Sverige bedrivs patientutbildning. Någon sammanhållen beskrivning av utbildningarna finns inte. I samråd med personal hos Nationellt kvalitetsregister för personer med bipolär affektiv sjukdom (BipoläR) bedömdes dessa utbildningar vara intressanta att undersöka. Forskning har påvisat att patientutbildningsprogram har positiva effekter för att motverka depression, hypomani och mani vid bipolär sjukdom. Programmen kan se olika ut men utbildning i grupp verkar generellt ge bättre utfall än individuell utbildning. Det är oklart hur utbildningarna i landet ser ut och vi har därför valt att i denna studie kartlägga upplägg och innehåll i dessa utbildningar. Specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård ansvarar bland annat för att stödja patienter och deras anhöriga till lärande och beslutsfattande genom undervisning. Patientutbildning för personer med bipolär sjukdom ligger inom psykiatrisjuksköterskans kompetensområde och sjuksköterskan kan vara en lämplig förmedlare av sådan utbildning. En kartläggning av patientutbildningsprogrammen kan utgöra grund för utvärdering och därmed bidra till utveckling av det psykiatriska vårdandet. Syftet med denna undersökning var att kartlägga upplägg och innehåll i patientutbildningar för personer med bipolär sjukdom inom den psykiatriska öppenvården runt om i landet. Detta gjordes via en webbenkätundersökning riktad till personal involverade i patientutbildning på öppenvårdsmottagningar anslutna till BipoläR. Resultatet visade att de flesta utbildningar var grupputbildningar. Största delen av mottagningarna använde sig av egenutformade utbildningsprogram. Sjuksköterskor var den personalkategori som oftast gav patientutbildning, följt av läkare och psykologer. Utbildningarna hade ett medelvärde på 12 timmars utbildningstid. Erfarenhetsutbytet i utbildningarna sågs som ett värdefullt inslag. Studiens slutsatser var att enkätsvaren tyder på att det i landet fanns en övervikt av gruppbaserade utbildningsprogram för personer med bipolär sjukdom. De flesta mottagningar utformade sina egna program. Utbildningarna var innehållsmässigt rika på viktiga ämnen relaterade till olika aspekter av bipolär sjukdom. De verkade i genomsnitt även vara tidsmässigt tillräckligt långa för att kunna förmedla sitt innehåll. Sjuksköterskor var den personalkategori som oftast var involverad i patientutbildningarna och kunde därmed ge ett betydande bidrag i dessa. Det kan vara värdefullt med en tydligare evidensbas i utbildningarna.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där antalet drabbade ökar varje år. Sjukdomen innebär livslång behandling och det krävs kontinuerligt engagemang från den som lever med sjukdomen. Det ställs höga krav på att dessa personer ska kunna sköta sin vård självständigt. För att ha den möjligheten krävs en kunskap om sjukdomen men även basal förståelse hur kost, motion, stress och infektioner påverkar kroppen. Med hjälp av förändrad livsstil, såsom hälsosam kost, regelbunden motion och avhållsamhet från tobak kan komplikationer från sjukdomen lindras och fördröjas. Genom att låta patienten vara delaktig i behandlingen och få lyfta fram egna omvårdnadsmål kan patienten få ökad kontroll över sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad som påverkar patientens följsamhet till egenvård och livsstilsförändringar vid Diabetes Mellitus typ 2. Metod: En allmän litteraturöversikt där 16 artiklar av antingen kvalitativ eller kvantitativ design har inkluderats i resultatet. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att söka artiklar. Artiklarna har kvalitetsgranskats och en integrerad analys genomfördes för att sammanställa resultatet. Resultat: Tre huvudkategorier framkom där utbildning, patientens attityd och ålder visade sig ha påverkat följsamheten antingen positivt eller negativt. Slutsats: Det framkom att sjuksköterskans professionella ansvar var betydande på så sätt att ett personcentrerat förhållningssätt kunde främja följsamheten. Detta skapade ökat förtroende och tillit som i sin tur ökade följsamheten till egenvård. Därför är det viktigt som hälso- och sjukvårdspersonal att arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt.

Sammanfattning:Introduktion: Lungrehabilitering är en evidensbaserad rekommenderad del av omhändertagandet av personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Fysioterapeutiska interventioner vid lungrehabilitering kan vara patientutbildning och träning, vilka har visat på positiva effekter. Dock saknas det studier om hur personer med KOL upplever dessa interventioner inom primärvård.Syfte: Studien syftar till att utforska upplevelse av fysisk aktivitet för personer med kroniskt obstruktiv sjukdom (KOL) efter att ha deltagit i lungrehabilitering med fysioterapeutiska interventioner i form av träning alternativt patientutbildning eller en kombination av dessa inom primärvården.Metod: Studien tillämpade bekvämlighetsurval ur pågående primärvårdsverksamhet på en vårdcentral. Deltagarna hade erhållit träning i grupp och/eller patientutbildningen ”Aktiv med KOL”. Intervjuer genomfördes med fyra kvinnor och fem män i åldrarna 67–81 år. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.Resultat: I resultatet framkom fem kategorier: ny kunskap ger motivation, träningsintervention påverkar aktivitetsnivå och stimulerar följsamhet, att få till fysisk aktivitet som en del av vardagen, drivkrafter till fysisk aktivitet samt andfåddhet och smärta begränsar utförandet av fysisk aktivitet. Det övergripande temat för alla intervjuer var ”att vilja vara fysiskt aktiv trots upplevda symtom”.Slutsats: I enlighet med temat visade studien på att deltagarna hade acceptans för symtom inklusive andnöd vid fysisk aktivitet. I studien framkom också acceptans inför det som krävs av individen själv i att ta ansvar för sin fysiska aktivitetsnivå. Mer forskning behövs för att studera interventionernas effekt över tid.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka det pedagogiska förhållningssättet i ett professionellt sammanhang. Detta gjordes genom att fokusera på sjuksköterskors upplevelser och tolkningar av samspelet med föräldrar och barn i ett hälsosamtal på barnavårdscentral. Följande frågeställningar undersöktes: Hur gestaltade sjuksköterskorna samspelet med föräldrar och barn i ett hälsosamtal? Vad sa detta om hennes pedagogiska förhållningssätt? Studiens teoretiska ram var fenomenologiskt livsvärldsperspektiv och hermeneutik. Intervjuer med fokus på berättande genomfördes med fyra sjuksköterskor som arbetade med barnhälsovård. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ordagrant. Intervjutexterna tolkades hermeneutiskt. Resultatet visade att sjuksköterskans pedagogiska förhållningssätt påverkades utifrån om hon i hälsosamtalet fokuserade på arbetsuppgiften, relationen till föräldrarna eller familjens livsvärld. När sjuksköterskan i sitt pedagogiska förhållningssätt fokuserade på familjens livsvärld, ökade möjligheten till förståelse och lärande hos båda parter. Studien bidrar till en ökad förståelse för betydelsen av det fenomenlogiska livsvärldsperspektivet i ett hälsosamtal.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka det pedagogiska förhållningssättet i ett professionellt sammanhang. Detta gjordes genom att fokusera på sjuksköterskors upplevelser och tolkningar av samspelet med föräldrar och barn i ett hälsosamtal på barnavårdscentral. Följande frågeställningar undersöktes: Hur gestaltade sjuksköterskorna samspelet med föräldrar och barn i ett hälsosamtal? Vad sa detta om hennes pedagogiska förhållningssätt? Studiens teoretiska ram var fenomenologiskt livsvärldsperspektiv och hermeneutik. Intervjuer med fokus på berättande genomfördes med fyra sjuksköterskor som arbetade med barnhälsovård. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ordagrant. Intervjutexterna tolkades hermeneutiskt. Resultatet visade att sjuksköterskans pedagogiska förhållningssätt påverkades utifrån om hon i hälsosamtalet fokuserade på arbetsuppgiften, relationen till föräldrarna eller familjens livsvärld. När sjuksköterskan i sitt pedagogiska förhållningssätt fokuserade på familjens livsvärld, ökade möjligheten till förståelse och lärande hos båda parter. Studien bidrar till en ökad förståelse för betydelsen av det fenomenlogiska livsvärldsperspektivet i ett hälsosamtal.

Studiens syfte var att beskriva hemodialyssjuksköterskors kunskaper om fosfater, livsmedel med ett högt fosfatinnehåll samt förmågan att omsätta den kunskapen till ett dagsintag. Metod: Designen var deskriptiv med komparativa och korrelerande inslag. En egenkonstruerad enkät användes med kunskapsfrågor som var indelad i tre teman; kroppen, livsmedel och dagsintag. Totalt 19 hemodialysenheter besvarade enkäten vilket gav en undersökningsgrupp med 181 respondenter. Statistiska uträkningar gjordes för sammanställande av antal poäng per tema och korrelation mellan kön, ålder, antal år som sjuksköterska och antal år inom dialys. Huvudresultatet var att respondenterna hade högst kunskap om hur fosfater påverkar kroppen med medelvärdet 7,6 poäng (76,4 %) och lägst kunskap gällande att överblicka ett dagsintag 5,7 poäng (57,5%). Mellan en till 20 sjuksköterskor vid varje hemodialysenhet responderade med ett medelvärde mellan 16.0 och 25,5 poäng, medelvärde för alla var 20,0 poäng. Slutsatsen var att hemodialyssjuksköterskor har mest kunskap då det gäller kroppen och minst kunskap i att överblicka ett dagsintag. Högre ålder, fler antal arbetsår som sjuksköterska och inom dialys resulterade i högre kunskapsnivå när det gäller kroppen. / The aim of the study was to describe hemodialysis nurses knowledge of phosphates, foods with high phosphate content and the ability to translate that knowledge into a daily intake. Method: The design was descriptive with comparative and correlative features. A self-designed questionnaire with knowledge questions were used and divided into three themes: the body, food and daily intake. A total of 19 hemodialysis units responded yielding a study group of 181 respondents. Statistical calculations was made for the compilation of the number of points per theme and correlation between gender, age, number of years as a nurse and years with dialysis. The main results was that the respondents had the highest understanding of how phosphate affects the body with the mean 7.6 points (76.4%) and lowest knowledge to overview a daily intake 5.7 points (57.5%). The hemodialysis units had an average between 16.0 and 25.5 points, total average was 20.0 points.The conclusion was that hemodialysis nurses have the highest knowledge about the body and the lowest knowledge to overview a daily intake. Hemodialysis nurses with higher age and more working years have greater understanding of the body.

Ohälsosamma levnadsvanor ökar risken för sjukdom och död. Hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och diabetes typ-2 är exempel på sjukdomar som kan undvikas genom en förbättrad livsstil. En viktig roll i sjuksköterskans arbete är att undervisa patienter i hur de kan förändra sin livsstil och ta ansvar för sin egenvård. Syftet med den här studien var att belysa sjuksköterskans roll i patientundervisning med fokus på livsstilsförändring. Studien gjordes i form av en litteraturstudie där grunden för resultatet utgjordes av 11 vetenskapliga artiklar. I resultatet framkom det att sjuksköterskans bedömning av patientens kunskapsbehov var en viktig del av undervisningsprocessen. Faktorer som var av betydelse för undervisningens resultat var information, samt val av lämplig metod och modell. Sjuksköterskans pedagogiska synsätt var en annan faktor som påverkade undervisningen. Studien visar att sjuksköterskan behöver anpassa sin roll utifrån patientens behov. Det har även visat sig att det förekommer brister i sjuksköterskans kompetens vad det gäller pedagogiska och didaktiska kunskaper. Genom att utvidga patientundervisning i sjuksköterskeutbildningen och prioritera den inom sjukvården så finns vinster att göra både ur patientperspektiv och samhällsekonomiskt. Mer vetenskaplig forskning behövs dock inom ämnesområdet om hur tillvägagångssätt vid planering och genomförande av patientundervisning kan förbättras. / Unhealthy lifestyle habits increase the risk of illness and death. Cardiovascular disease, cancer and type-2 diabetes are examples of diseases that can be avoided by making positive lifestyle changes. An important part of the nurse's job is to teach patients how they can change their lifestyle and take responsibility for their own self-care. The purpose of this study was to highlight the nurse's role in patient education with a focus on lifestyle changes. The study was done in the form of a literature review in which the basis for the results consisted of 11 scientific articles. The result showed that the nurse's assessment of the patient's need for knowledge was an important part of the teaching process. Factors of importance for the teaching results were information and the selection of appropriate methodology and model. The nurse's pedagogical approach was another factor that influenced their teaching. The study shows that nurses need to adjust their role based on the patient's needs. It has also been found that there are deficiencies in the nurse's competence in terms of pedagogical and didactic skills. By expanding patient education for nursing and prioritize it in health care, there are profits to be made from both a patient perspective and socioeconomically. More scientific research is needed in the subject of how the practices of planning and implementation of patient education can be improved.