Syftet med denna studie har varit att lyfta och undersöka pedagogers samspel med barnen i den fria leken och synliggöra deras uppfattningar om deras egen roll. Det är en kvalitativ studie som baserades på och har genomförts med hjälp av observationer och intervjuer med fyra pedagoger på fyra olika förskolor i Norrland. I studien har pedagogers agerande observerats och efteråt har de haft möjligheten att diskutera och hjälpa mig förstå tanken bakom deras arbetssätt. Det insamlade materialet har analyserats och kategoriserats utifrån studiens syfte och frågeställningar. Mönster och kategoriseringar växte fram utifrån vad som skedde under observationerna och vad som blev sagt under intervjuerna. Detta ledde till huvudkategorier som när pedagogerna samspelade med barnen, när pedagogerna valde att ta avstånd och när pedagogerna tog plats i leken. Dessa huvudkategorier framgår i resultatet där de deltagande pedagogerna i studien även uttrycker sina egna tankar kring deras arbetsmetod och därefter diskuteras det vidare i diskussionsavsnittet. / <p>Godkännandedatum: 2016-06-05</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka några pedagogers inställning till medverkan i barns lek, samt att undersöka i vilken utsträckning pedagogen deltar i barnens lek.</p><p>Metoderna som använts för att fylla uppsatsens syfte är enkätundersökning med sex pedagoger på en förskola samt kvalitativa intervjuer med fyra pedagoger på en annan. Enkätstudien var ett första steg i undersökningen och väckte nya frågor. Dessa frågor ledde till en intervjustudie.</p><p>Tidigare forskning har visat på att pedagogerna både ska delta och inte delta vid barnens lek. De olika synsätten har olika argument som styrker deras förhållningssätt till pedagogers deltagande i barnens lek. Resultatet visar på att pedagogerna inte har de rätta förutsättningarna att delta i barnens lek. En av förutsättningarna som saknas är tid och pedagogerna finner att mer tid är önskvärt för att kunna delta i barnens lek. Många pedagoger nöjer sig med att ha en iakttagande roll, men att de anser att det är lättare att delta i barnens lek utomhus.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka några pedagogers inställning till medverkan i barns lek, samt att undersöka i vilken utsträckning pedagogen deltar i barnens lek. Metoderna som använts för att fylla uppsatsens syfte är enkätundersökning med sex pedagoger på en förskola samt kvalitativa intervjuer med fyra pedagoger på en annan. Enkätstudien var ett första steg i undersökningen och väckte nya frågor. Dessa frågor ledde till en intervjustudie. Tidigare forskning har visat på att pedagogerna både ska delta och inte delta vid barnens lek. De olika synsätten har olika argument som styrker deras förhållningssätt till pedagogers deltagande i barnens lek. Resultatet visar på att pedagogerna inte har de rätta förutsättningarna att delta i barnens lek. En av förutsättningarna som saknas är tid och pedagogerna finner att mer tid är önskvärt för att kunna delta i barnens lek. Många pedagoger nöjer sig med att ha en iakttagande roll, men att de anser att det är lättare att delta i barnens lek utomhus.

<p>Godkännandedatum: 2016-01-10</p>

Det är viktigt att barn får en lustfylld och positiv syn på matematik. Därför är det viktigt att arbeta med matematik redan från tidig ålder så att den kunskapen följer med dem i deras fortsatta liv. Matematik innefattar mycket och därför har jag valt att fokusera på ett område som jag inte har mycket kunskap om. Syftet med min studie är att undersöka hur pedagoger stödjer barns matematiklärande utifrån Gelman och Gallistels fem principer. Deras principer är:  Ett till ett principen, parar ihop två föremål från olika mängder.  Principen om räkneordens ordning, vilken ordning siffrorna kommer i räkneramsan.  Antalsprincipen, den sista siffran man räknar är antalet.  Abstraktionsprincipen, att man vet att konkreta och abstrakta föremål går att räkna.  Principen om godtycklig ordning, att det går att börja räkna i vilken ordning som helst men att ett föremål bara räknas en gång. Metoden som användes var observation med ett löpande protokoll på en förskola. Resultatet från observationerna analyserades med hjälp av hermeneutiken och begreppen som är hållpunkten i Gelman och Gallisels samt begrepp utifrån den teoretiska utgångspunkten, det sociokulturella perspektivet. De slutsatser som kan dras från min undersökning är att pedagogerna använder olika arbetssätt när de stödjer barnens lärande i Gelman och Galistells fem principer. Pedagogerna kan stimulera barnen under alla sorters aktiviteter och beroende på hur länge aktiviteten håller på kan barnen få möjlighet att möta på fler principer. Att pedagogerna kan använda nästan vilket material som helst när de utmanar barnen i deras lärande i Gelman och Gallistels fem principer är också en slutsats som gick att dra från min undersökning. Min undersökning visar även att det är viktigt att pedagogerna använder ett varierande material och använder materialet på olika kreativa sätt för att stödja barnens lärande. Samt att talet är en viktig del i barnens matematiklärande.

<p>Godkännandedatum: 2015-06-07</p>

Denna studie är en kvalitativ studie där vi använt oss av semistrukturerade intervjuer i vår datainsamling. Vi har låtit oss inspireras av fenomenografin som analysmetod, inom fenomenografin ser man på människans uppfattningar av sin omvärld vilket var en väsentlig utgångspunkt för vår studie där vi ville ta del av informanternas uppfattningar kring lekens roll för lärandet. Vi vill även veta om man enligt våra informanter kan använda leken som ett pedagogiskt verktyg. Materialet vi tagit fram är med hjälp av åtta pedagoger som vi intervjuat utifrån en semistrukturerad intervjumetod, vilket betyder att vi använt oss av mer öppna frågor i vår intervju. Vi har i vår bakgrund tagit fram tidigare forskning där det framgår att leken har en betydande roll för barnens utveckling och lärande samt att pedagogernas roll i verksamheterna är viktig för att vägleda barnen i deras lek och för att uppmärksamma det lärandet som sker i leken. Det har även framkommit utifrån den tidigare forskningen att miljöns utformning kan ha en betydande roll för de lärande som sker. Vårt resultat visar på att pedagogerna har en betydande roll i lärandet i leken då den uppfattas som ett verktyg i verksamheten. / <p>Godkännane datum: 2018-06-10</p>

Syftet med studien var att skapa en förståelse för om och i så fall hur pedagoger arbetar peda-gogiskt utomhus på förskolan. En uppfattning vi har haft är att det sällan bedrivs pedagogisk verksamhet utomhus och att pedagoger ser utevistelsen på förskolan som mindre viktig. Det här är även något en australiensisk studie visat, att pedagogerna sällan interagerar med barnen under utomhusvistelsen och till liten del bedriver pedagogisk verksamhet utomhus (Dyment & Coleman 2012). Uppfattningen har under arbetets gång delvis ändrats då vi sett exempel på inspirerande och genomtänkt pedagogisk verksamhet utomhus. För att undersöka det här valde vi att observera på fem förskolor samt intervjua två peda-goger på respektive förskola för att få en uppfattning om deras tankar kring ämnet. Vi har i studien även kopplat litteratur till empirin som belyser vikten av pedagogiskt arbete under utevistelsen och vilken betydelse den kan ha för barnen på förskolan.Resultatet visade att samtliga pedagoger i studien var positivt inställda till utomhusvistelse och menade att ”allt vi kan göra inne kan vi göra ute”. Förskolorna i studien var ute i stort sett varje dag och när de bedrev pedagogisk verksamhet ute var det ofta matematik eller målning. Dock visade studien att föräldrar, väder och dålig utemiljö kunde vara ett hinder för utomhusvistelse. Tre av förskolorna i studien var missnöjda med sin utomhusmiljö och önskade att den vore mer givande. Sandberg och Vuorinen (2008) skriver att en bra utomhusmiljö främjar barnens lek och utveckling. Forskaren Tovey (2007) menar däremot att en ”fin” utegård kan hämma pedagogerna så att de blir passiva och förlitar sig på miljön, vilket vi kunde se under våra observationer. I vår undersökning kunde vi se att pedagoger ofta gick in i en passiv roll under utevistelsen och sällan interagerade med barnen. Rollen som pedagogerna ansåg sig själva ha vid utevistelsen var att vara tillgängliga, inspirera samt övervaka.

Syftet med studien är att undersöka pedagogers och barns uppfattningar om lekens innehåll och pedagogernas roll i leken. Studien utgår från följande frågeställningar: Hur beskriver pedagoger och barn lekens innehåll i förskolorna? Vilken roll har pedagogerna i barnens lek i förskolorna? Hur gestaltas pedagogers och barns beskrivning av lekens innehåll i förskolornas miljö och aktiviteter? Hur gestaltas pedagogers roll i barns lek i förskolornas miljö och aktiviteter? För att uppnå syftet har intervjuer och observationer genomförts på två skilda förskolor i södra Sverige. Följande teoretiska begrepp har använts vid analys av den insamlade empirin: ”being” och becoming”, det kompetenta barnet, ”det relativt kompententa barnet” samt fantasi och kreativitet. Undersökningen tar avstamp i forskning kring perspektiv på lek. Vi utgår från Birgitta Knutsdotter Olofssons, Jean Piagets och Brian Sutton-Smiths perspektiv på lek. Studien visar att pedagogerna drar en parallell mellan lek och lärande då de betonar lärandet som sker under barnens lek. Till skillnad från pedagogerna beskriver barnen lek som någonting lustfullt och att de leker för att det är roligt. Studien belyser att pedagogerna vanligtvis inte deltar i barnens lek som likvärdiga lekkamrater, utan de står vid sidan om, stöttar och övervakar barnen. Vår slutsats är att pedagogerna bör i större utsträckning betrakta lek som flertydig och granska sitt förhållningssätt mot barns lek och lärande, genom att delta mer i barngruppens lek. Pedagoger bör betrakta sig själva och barnen i förskolan som ”lekande lärande individer” eftersom människan utvecklas och får nya kunskaper under hela sin livstid.

Syftet med studien är att studera hur pedagoger tar vara på barns utelekar för att utveckla deras kunskaper och hur detta påverkar barnets lärande och utveckling. Tidigare forskning betonar vikten av vuxnas närvaro i barns lekar eftersom det har positiva konsekvenser för barns lärande och utveckling. Att ta barns lekar på allvar och med försiktighet är också en viktigt aspekt för barns lärande och utveckling. Den teori som använts i arbetet är Lev Vygotskijs sociokulturella teori samt begrepp: den närmaste utvecklingszonen och imitation. För att närmare förklara hur den närmaste utvecklingszonen fungerar i praktiken, används det också ett av Jerome Bruners begrepp: scaffolding (stöttning/stötta). Metoderna som använts i studien är passiva observationer med fältanteckningar vid två olika förskolor samt kvalitativa intervjuer med tre pedagoger. Resultaten visar att pedagogerna har olika syn på barns lekar, vilket påverkar deras förhållningssätt vid utomhusvistelser. Studien visar att barn leker mer varierande lekar och i större grupper med pedagogernas närvaro. Detta gynnar samspelet mellan barn - barn och barn - vuxen.