Sammanfattning Bakgrund: Omvårdnadens ansvarsområden är att främja hälsa och förebygga sjukdom. Trots att barn med intellektuella funktionsnedsättningar har likvärdiga rättigheter till vård visar internationella studier på brister i anpassad vård. Sjuksköterskor tycker ofta att det är svårt, utmanande och tidskrävande att ta hand om dessa barn. God omvårdnad bygger på att främja goda relationer mellan barnen, deras föräldrar och vårdpersonal. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att möta barn med intellektuell funktionsnedsättning på barnklinik.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med 14 specialistsjuksköterskor från två barnkliniker omfattande både slutenvårdsavdelningar och öppenvårdsmottagningar. Analysen genomfördes utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Resultat: Datainsamlingen resulterade i två kategorier, med tillhörande underkategorier. Den första kategorin beskriver att det krävs en individanpassning för att mötet ska bli bra, där relationsskapande och anpassning av kommunikation har stor betydelse. Den andra kategorin beskriver att omgivningsfaktorer har betydelse för mötet, där förberedelser och föräldramedverkan är viktiga komponenter för barnets trygghet. Även kunskap och erfarenhet hos specialistsjuksköterskan är av betydelse.  Slutsats: Studien visar vikten av att specialistsjuksköterskan individanpassar mötet med barn med intellektuell funktionsnedsättning. Med hjälp av en personcentrerad omvårdnad kan barnets individuella behov tillgodoses. Nyckelord: Intellektuell funktionsnedsättning, pediatrisk omvårdnad, personcentrerad omvårdnad, specialistsjuksköterska. / Summary Background: Nursing's responsibilities encompass promoting health and preventing disease. Despite children with intellectual disabilities having equivalent rights to care, international studies reveal care adaptation shortcomings. Nurses often find providing care for these children difficult, challenging, and time-consuming. Effective nursing relies on fostering good relationships between the children, their parents, and nursing staff. Purpose: To describe specialist nurses experiences of meeting children with intellectual disabilities at a child´s clinic.  Method: A qualitative interview study with an inductive approach was conducted, with 14 specialist nurses from two children´s clinics covering both inpatient and outpatient care. The analysis was conducted using qualitative manifest content analysis, according to Graneheim & Lundman.  Results: The data collection resulted in two categories, with associated subcategories. The first category describes that individual adaption is required for the meeting to be good, where relationship building, and adaption of communication are of great importance. The second category describes that environmental factors are important for the meeting, where preparations and parental involvement are important components for the child´s safety. The specialist nurse´s knowledge and experience are also important.  Conclusion: The study shows the importance of the specialist nurse individually adapting the meeting with children with intellectual disabilities. With the help of person-centred care, the child's individual needs can be met.    Key words: Intellectual disability, pediatric nursing, person-centered care, specialist nurse

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem och drabbar de flesta under sin livstid. Patienter under lagen om psykiatrisk tvångsvård vårdas mot sin vilja och får sin autonomi och integritet fråntagen. Tvångsåtgärder kan ge konsekvenser för patientens fysiska och psykiska hälsa. Personcentrerad vård är en central del av omvårdnaden i psykiatrisk kontext, vilket inkluderar kommunikation och delaktighet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelser av tvångsåtgärder inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Denna kvalitativa litteraturstudie grundades på tolv studier inhämtade från databaserna PubMed, PsycInfo och CINAHL och analyserades med Popenoe m.fl. analysmetod. Resultat: Patienternas upplevelse presenterades i tre kategorier – Förlust av autonomi och integritet, Psykiskt och fysiskt lidande samt Upplevelse av tacksamhet och acceptans. Konklusion: Resultatet visar att patienterna övergripande hade negativa upplevelser av tvångsåtgärder och att deras autonomi och integritet fråntagits dem. Personalens beteende påverkade både upplevelsen negativt och positivt. Litteraturstudien visade att det finns behov av förbättringar i bemötandet av patienter som behöver tvångsvård och vikten av att arbeta personcentrerat. / Background: Mental illness is a growing problem and can affect anyone during their lifetime. Patients under the Compulsory Psychiatric Care Act are cared for against their will and have their autonomy and integrity taken away. Coercive measures can have consequences for the patient's physical and mental health. Person-centered care is a central part of nursing in the psychiatric context, which includes communication and active participation. Aim: The purpose of the literature study was to shed light on patients' experiences of coercive measures within psychiatric inpatient care. Method: This qualitative literature study was based on twelve studies obtained from the databases PubMed, PsycInfo and CINAHL and analyzed with Popenoe et al. analysis method. Results: The patients' experience was presented in three categories - Loss of autonomy and integrity, Mental and physical suffering and Experience of gratitude and acceptance. Conclusion: The results show that the patient's overall had negative experiences of coercive measures and that their autonomy and integrity were taken away from them. The staff's behavior affected the experience both negatively and positively. The literature study showed that there is a need for improvements in the treatment of patients who need compulsory care and the importance of person-centered care.

Bakgrund: Aktuell forskning visar hur användning av intraoperativ kommunikation kan medföra positiva effekter för både patienter och operationssjuksköterskor. Dock saknas forskning om hur användningen ser ut i praxis. Syfte: Syftet med denna studie var att med stöd i yrkets kompetensbeskrivning observera hur operationssjuksköterskor använder sig av intraoperativ kommunikation med patienter i det kliniska arbetet samt orsaker till att kommunikation eventuellt inte används. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ, etnografisk observationsstudie. 20 observationer av operationssjuksköterskor på ett sjukhus i norra Sverige genomfördes och materialet analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Analysen av materialet utmynnande i tre kategorier: Att kommunicera, Att ge personcentrerad vård samt Att påverkas av arbetsmiljön, och åtta underkategorier: Att ge information, Att föra en intraoperativ dialog, Att bygga en tillfällig relation, Att identifiera omvårdnadsbehov, Att vara engagerad, Att vara frånvarande, Att ha andra arbetsuppgifter och Att påverkas av tid. Slutsats: Resultatet av denna studie tyder på att intraoperativ kommunikation knappt används i klinisk verksamhet idag och att operationssjuksköterskor av olika anledningar oftast backar undan och låter andra teammedlemmar ansvara för det nära omvårdnadsarbetet. / Background: Current research shows how the use of intraoperative communication can lead to positive effects for both patients and operating theatre nurses. However, research is missing regarding the use in practice. Aim: The aim of this study was to observe, with the support of the competence description of the profession, how operating theatre nurses use intraoperative communication with patients in their clinical work, and reasons why communication possibly is not used. Method: The study was performed as a qualitative, ethnographic, observational study. 20 observations of operating theatre nurses at a hospital in northern Sweden were made, and the material was analyzed through content analysis. Findings: The analysis of the material led to three categories: To communicate, To perform person-centered care and To be influenced by the working environment, and eight sub-categories: To provide information, To conduct an intraoperative dialogue, To build a temporary relationship, To identify caring needs, To be committed, To be absent, To have other duties and To be affected by time Conclusion: The findings of this study indicate that intraoperative communication is rarely used in clinical work today, and that operating theatre nurses, for different reasons, usually take a step back and let the other team members take responsibility for the intraoperative nursing.

Bakgrund: Långvarig nacksmärta är vanligt och drabbar ca 50% av världens befolkning. I Sverige drabbas kvinnor oftare än män. Ospecifik långvarig nacksmärta saknar känt ursprung. Behandlingen går oftast ut på att dämpa symtom och utbilda patienten i smärtan. Att istället utgå från att öka måluppfyllelse är ovanligare. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur tilltro till behandling, katastroftankar samt smärtstillande medicinering påverkade graden av måluppfyllelse hos kvinnor i arbetsför ålder med ospecifik långvarig nacksmärta efter en rehabiliteringsperiod. Även sambandet mellan tilltro till behandling och katastroftankar undersöktes.  Metod: Detta är en retrospektiv longitudinell studie och sekundäranalys av data från en RCT studie med data tillhörande 65 kvinnor. Tilltro till behandling, katastroftankar och medicinering mättes innan rehabiliteringsperioden och måluppfyllelse mättes efter.  Resultat: Mann-whitney U-test visade ingen skillnad i måluppfyllelse efter rehabilitering mellan de med hög respektive neutral grad av tilltro till behandling (p=0, 395), låg respektive neutral grad av katastroftankar (p=0,59).  Sperman´s Rho test fann inget samband mellan tilltro och katastroftankar (p=0,751). De som tog medicin regelbundet hade en signifikant högre grad av måluppfyllelse mot de som ej tog medicin regelbundet (p=0,025).   Slutsats: Studien ger inte stöd för att tilltro till behandling och katastroftankar påverkar graden av måluppfyllelse. Inget samband mellan katastroftankar och graden av tilltro till behandling tycks finnas. Resultatet bör tolkas i ljuset av att data saknades för de med låg tilltro respektive höga katastroftankar. Smärtmedicinering tycks ha en positiv påverkan på måluppfyllelse. Mer kunskap om hur/vilken medicinering som påverkar måluppfyllelse behövs.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är vanlig i världen och det blir vanligare i Sverige att personer med sjukdomen söker vård, både inom öppenvården och slutenvården. Omvårdnaden riktar in sig på att stödja och vägleda i hantering av symptom och sjukdomstecken. Hälsoutbildning har visats kunna fördröja återinsjuknandet och en personcentrerad vårdplan likaså. Många med bipolär sjukdom är odiagnostiserade och sjuksköterskan har en viktig roll i att bidra till att uppmärksamma dessa, för att kunna ge en god omvårdnad. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser och erfarenheter av att leva med bipolär sjukdom. Metod: En litteraturöversikt har gjorts för att få en överblick över kunskapsläget inom det valda området. Den är baserad på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar som hämtades från två databaser. Resultat: Resultatet redovisas i fem övergripande teman med tillhörande subteman. De övergripande teman är: Hur sjukdomen uppfattas, Erfarenheter och upplevelser av sjukdomshantering, Relationer, Upplevelser av stigmatisering och Hur arbetet/studier/ekonomi påverkas av sjukdomen. Diskussion: Resultatet diskuterades tillsammans med livsvärldsbegreppet, bakgrunden och ny forskning. Det som diskuterades var om hur livsvärlden kan hjälpa sjuksköterskan att bidra till identifiering av diagnosen bipolär sjukdom, hur viktig vårdrelationen är och hur viktigt det är för personerna att sjuksköterskan tar del av deras livsvärld. Det diskuterades även om vilken betydelse det har för personerna att få stöd från andra som också har bipolär sjukdom. / Background: Bipolar disorder is common in the world and it is becoming more common in Sweden that people with the illness seek care, both outpatient and inpatient care. Nursing care focus on supporting and guiding the management of symptoms and signs of disease. Health education has been shown to delay the relapse and a person-centered care plan as well. Many people with bipolar disorder are undiagnosed and nurses have an important role in helping to address these in order to provide good care. Aim: The aim was to highlight people's experiences of living with bipolar disorder. Method: A literature review has been made to get an overview of the state of knowledge in the chosen field. It is based on ten qualitative research articles which were collected from two databases. Results: The results are reported in five overarching themes with related subthemes. The overarching themes are: How the disease is perceived, Experiences of disease management, Relationships, Experiences of stigmatization and How the work/study/economy is affected by the disease. Discussion: The results were discussed together with the lifeworld term, background and new research. The discussion was how the lifeworld can help the nurse contribute to identify the diagnose bipolar disorder, how important the care relationship is and how important it is to the persons that the nurse takes part of their lifeworld. It was also discussed about how important it is for the persons to get support from others who also have bipolar disorder.

Bakgrund: Patienter med typ 2 diabetes har ett uttalat behov av stöd och kunskap för att utföra egenvårdsåtgärder, integrera sjukdomen i det dagliga livet för att hålla en bra blodsockernivå och därmed undvika sena komplikationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva de erfarenheter som personer med typ 2 diabetes erhållit genom att deltaga i en personcentrerad stödgrupp. Metod: Studien genomfördes med en empirisk kvalitativ design med induktiv ansats. Elva personer som hade deltagit i stödgrupp för personer med typ 2 diabetes deltog i semistrukturerade intervjuer. Konventionell kvalitativ innehållsanalys ansats användes vid analysen. Resultat: Deltagandet i en personcentrerad stödgrupp för personer med typ 2 diabetes innebar att de fick träffa andra personer med samma sjukdom men med skilda livssituationer och erfarenheter, vilket utgjorde en grund för diskussioner och reflektioner där de fick ny kunskap och förståelse. Stödgruppens utformning och process med förutbestämda teman, närvaron av professionella diabetessjuksköterskor och det öppna samtalsklimatet där deltagarna fick delge sina åsikter ansågs mycket givande. Konklusion: Genom medverkan i stödgrupper erhöll deltagarna nya insikter och perspektiv på den egna livssituationen. De fick också insikt i att dagliga livet kräver olika lösningar för olika personer. / Background: Patients with type 2 diabetes have an expressed need of support and knowledge to perform self-care interventions, to integrate the illness in daily life as well as to avoid complications. Aim: The aim of this study was to identify and describe the experiences of participating in a support group in patients with type 2 diabetes. Method: The study was performed with an empirical qualitative design with an inductive approach. Eleven participants who had attended the support group for patients with type 2 diabetes participated in semi-structured interviews. Conventional qualitative content analysis was used in the analysis. Results: Participation in a person-centered support group for patients with type 2 diabetes meant that they met others with the same disease but with different life situations and experiences, which provided a basis for discussions and reflections where they received new knowledge and understanding. The design and process of the support group with preselected themes, the presence of professional diabetes nurses and an open debate atmosphere where participants could share their opinions were considered rewarding. Conclusion: Participants in the support groups were given new insights and perspectives on their own life situation, and also a realization that the problems of everyday life demand are individual and requires various solutions.

No description available.

Fysisk aktivitet är en av många faktorer som har betydelse för att förebygga ohälsa och sjuklighet hos äldre personer. Bristen på fysisk aktivitet hos äldre personer kan ge hälsoproblem och skapa behov av vård. Distriktssköterskor kan i sin profession bidra till äldre personers möjligheter till fysiskt oberoende genom att främja olika former av fysiska aktiviteter. Hälsofrämjande arbete kan resultera i att äldre personer ökar sin fysiska aktivitet. Genom att intervjua distriktssköterskor om deras erfarenheter på området kan kunskapen om detta öka och bidra till att utveckla det hälsofrämjande arbetet på vårdcentraler. Syftet var att undersöka distriktssköterskors erfarenheter av personcentrerad vård för att främja fysisk aktivitet hos personer, 65 år eller äldre, vid besök på vårdcentral. En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes i form av intervjuer där 14 distriktssköterskor inkluderades. Analysen genomfördes med innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. I resultatet framträdde tre kategorier: Förhållningssätt vid främjandet av fysisk aktivitet, Motivation till fysisk aktivitet och Hinder för att främja fysisk aktivitet. Förhållningssätt gentemot äldre personer är avgörande för hur det hälsofrämjande arbetet kan bedrivas. Motivation är centralt för att personer ska ändra och vidmakthålla nya vanor. Distriktssköterskor uttrycker att olika faktorer verkar som barriärer när det gäller att främja fysisk aktivitet. Resultatet i denna studie skulle kunna medverka i utvecklandet av hälsoprocesser och i kompetensutveckling för distriktssköterskor i att främja fysisk aktivitet hos äldre personer. / Physical activity is one of many factors which plays a contributing role in preventing poor health and sickness. The lack of physical activity among elderly may lead to sickness and a need for care. District nurses can, in their profession, be a positive force in the strive for physical independence among elderly by promoting different types of physical activity. Health promoting work could result in increased physical activity among elderly. By interviewing district nurses about their experiences in the field, the knowledge about this problem could be improved. Hence, it can help further develop this important work at local health centres. The aim of this study was to describe district nurses’ experiences of person-centered care while promoting physical activity among people, aged 65 or older, when visiting a health care center. The method was a qualitative interview study in which 14 district nurses were included. A content analysis was made according to a method described by Graneheim and Lundman. In the result, three categories emerged: Approaches when Promoting Physical Activity, Motivation for Physical Activity and Obstacles when Promoting Physical Activity. The approach that district nurses have towards elderly determines how health promotive work can be conducted. Motivation is central for people changing and enforcing new habits. District nurses express that different factors acts as obstacles when promoting physical activity. The results of this study could contribute to the development of health processes and the skills development of district nurses in promoting physical activity among elderly.

Bakgrund: Vården av äldre med BPSD är både fordrande och tidsomfattande och ställer höga krav på sjuksköterskors kompetens i bemötande och i omvårdnad. Många äldre med BPSD har omfattande symtom som är svåra att komma tillrätta med av omvårdnadspersonal, sjuksköterskor och personens anhöriga. Genom att undersöka närmare på olika omvårdnadsåtgärder/strategier som distriktsköterskor och sjuksköterskor använder sig av i vården av personer med demens kan en uppfattning erhållas om vilka strategier och tillvägagångssätt det finns att tillgå och som kan ha betydelse för äldre med demens och vilka strategier, tillvägagångssätt det finns anledning att undersöka närmare. Syfte: Studiens syfte var att belysa distriktsköterskors strategier för att minska beteendemässiga och psykiska symtom hos äldre med demens inom korttidsboende. Metod: I denna studie användes en induktiv ansats där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehålls analys. Åtta distriktsköterskor och sjuksköterskor inom korttidsboende intervjuades. Resultat: Ur analysen identifierades ett tema Strävan mot harmoni och välbefinnande hos personen med demens samt tre kategorier; Hjälpmedel i omvårdnadsarbetet, Fokusera patienten som person, Involvera anhöriga som medaktör med sex underkategorier. Konklusion: Studien visar att personcentrerad vård där individuella omvårdnadsstrategier tillämpas i syfte att minska BPSD är ett grundläggande förhållningssätt i vården. Med hjälp av BPSD registret, NPI skattningsskala, anhörigas stöd, levnadsberättelse och där läkemedel inte är ett förstahandsval, kan individuella vård- och bemötandeplaner upprättas som har betydelse för äldre med BPSD. / Care of the elderly with behavioral BPSD is many times a both demanding and timeextensive nursing work with high demands on nurses’ skills in response and in treatment. Many older people with BPSD experiencing mentally illness as can be difficult to deal with by health care workers, nurses and the person`s relatives. By examining various nursing strategies as district nurse`s and nurses using in healthcare of people with dementia can an idea be obtained which strategies and approaches may be of importance to elderly with dementia and what strategies and approaches there is reason to investigate further. Purpose: The study’s purpose was to highlight district nurses’ strategies to reduce behavioral and psychological symptoms of dementia on the elder with dementia in short-term accommodation. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach was used in the study. Eight district nurses and general nurses within short- time accommodation where interviewed. Results: From the analysis the theme Pursuit of harmony and Well-being of people with dementia was identified and three categories; Resources in nursing works, Focus the patient as a person, Involve relatives as co-workers with six subcategories. Conclusion: The study shows that person- centered care their individual inpatient care strategies are applied in order to reduce BPSD is a basic approach in care. Using BPSD, NPI estimation scale, relatives’ support, life story and their drugs are not a first choice can induce care and treatment plans can be established that matter for elderly with BPSD.

Personcentrerad omsorg är en del av värdegrunden inom svensk äldreomsorg och har visat sig ha positiva effekter på de boendes välbefinnande och bibehållandet av förmågor. Syftet med förbättringsarbetet: Med stöd av förbättringsmetoder erbjuda de boende en mer personcentrerad omvårdnad genom ett systematiskt och kontinuerligt arbete med individuellt anpassade sociala aktiviteter och reminiscens. Syftet med studien av förbättringsarbetet var att beskriva omsorgspersonalens upplevelser av lärande och förbättringar både i sin arbetssituation och för de boende. Förbättringsarbetets metod mätningar och förbättringsverktyg. Förbättringsidén utgörs av tydliga rutiner för arbetsdagen och för morgonmötet, där individuellt anpassade aktiviteter skall vara inplanerade och genomföras minst en (1) ggr/vecka för varje boende. Studiens metod: Kvalitativ innehållsanalys av skriftliga svar på öppna frågor. Resultat: Vid mätperiodens slut syns en tydlig uppåtgående trend. Dock hade inte ett stabilt resultat med 1 aktivitet/vecka och boende uppnåtts. Alla avdelningar hade nya rutiner för dagen på plats samt en struktur för dagsplaneringen. Det mätinstrument som utvecklats under arbetet används systematiskt som både mät- och planeringsverktyg. Som en del i arbetet har bland annant Reminiscenslådor och Aktivitetsskåp utvecklats på boendet. Studien visade tydliga förbättringar i de boendes välbefinnande. De uppfattas som lugnare, mindre stressade och de uttrycker mindre ensamhet och oro. Omvårdnadspersonalen beskriver också tydliga förbättringar i sin arbetsmiljö, de känner sig mer tillfredsställda då de kan arbeta mer personcentrerat och de upplever bättre teamarbete och mer ordning och reda och struktur med de nya rutinerna på plats. Slutsats: Systematiskt arbete med rutiner kan frigöra tid till att arbeta mer personcentrerat och med att individanpassa de sociala aktiviteter som erbjuds de boende. Tydliga mandat, stöd från ledning samt tydlig coaching av medarbetarna är avgörande faktorer för att lyckas med förändringsarbetet. / Introduction: A quality improvement project was started to provide person-centered care through personalized social activities. The specific aim was to systematically offer residients person-centered care through personalized social activities minimum once a week. The aim of the study was to describe staff's views on learning and improvements both for the residents an in their work situation. Method: The improvement model was used throughout the improvement project. A tool to measure the number of activities in a simple and illustrative way was developed. The case study was conducted through open questions that the staff answered in writing. The material was then analyzed using qualitative content analysis. Results: The results have been going up consistently throughout the whole measuring period. All three sections at the nursing home have implemented new routines and structure for planning the day. The instrument to measure the number of social activities called "Blomman" is now also functioning as a planning tool. Boxes for Reminiscence and lockers with items and various tools for social activities have been installed. The quality improvement gave improvements in the wellbeing of the residents. The staff describes residents as calmer, less stressed and that they express less loneliness. The staff also desbride that they have gotten to know the residents better. The results also show that staff is more satisfied by providingt person-centered care. They work better as a team and have more order and structure and results show a general improvement in the work environment. Conclusion: Implementing routines and structure for planning can be a way of getting more time for the staff to provide more person-centered care. This can be done by individualizing social activities so that they correspond to the residents' needs and interests. To be successful it is essential to have support from the management for a project like this and to be able to support the staff throughout the change process.