Bakgrund: De vanor som främst påverkar hälsan negativt är en eller fler av följande; ohälsosamma kostvanor, otillräcklig fysisk aktivitet, daglig tobaksrökning, samt riskbruk av alkohol. Distriktssköterskor har inom primärvården uppgiften att stödja och motivera patienter med ohälsosamma levnadsvanor till en förändring. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av hälsofrämjande arbete med patienter som har ohälsosamma levnadsvanor. Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: I dataanalysen identifierades två huvudkategorier, i första kategorin, att ha möjlighet till tid och resurser är av betydelse för det hälsofrämjande arbetet framkommer det att tillräckligt med tid, resurser och stöd från ledningen är en förutsättning för att genomföra ett bra arbete samt att det finns behov av mer kunskap i samtalsmetodik. Den andra kategorin, att utgå från ett personcentrerat förhållningssätt i det hälsofrämjande samtalet innefattar vikten av att utgå från patientens förutsättningar och skapa förtroende, personcentrerad vård, hantering av svåra samtal, motiverade eller omotiverade patienter samt att det är betydelsefullt med uppföljande samtal. Slutsats: I det hälsofrämjande arbetet är det viktigt att utgå från patientens förutsättningar och behov för att lättare få till förändring gällande ohälsosamma levnadsvanor. / Background: Habits that mostly have a negative effect on health are one or more of the following: unhealthy diets, insufficient physical activity, daily tobacco smoking, and the risk use of alcohol. In primary care, the district nurse has the task of supporting and motivating patients with unhealthy lifestyles to change. Aim: To describe the district nurse's experience in health promotion work with patients who have unhealthy lifestyles. Method: Qualitative study with inductive approach. Semi Structured individual interviews were conducted with eight district nurses. The collected material was analyzed using a content analysis. Result: The data analysis identified two main categories, in the first category, to have possibility for time and resources is relevant to the health promotion work, it is revealed that sufficient time, resources and management support is a prerequisite for carrying out a good job and that there is a need for more knowledge in conversational methodology. The second category, based on a person-centered approach in the health-promoting conversation, includes the importance of work based on person-centered care and creating trust, handling difficult conversations, motivated or unmotivated patients and that follow-up calls are significant. Conclusion: In the health promotion work, it is important to start from the patient's conditions and needs to make it easier to change regarding unhealthy lifestyles.

Bakgrund: När botande behandling inte längre är möjlig ges palliativ vård. Tidigare studier visar att patienterna upplever sjuksköterskorna som arbetar med palliativ vård som kompetenta, empatifulla och varma, men ibland kan kommunikationen brista och sjuksköterskorna kan upplevas som distraherade. Närstående upplever också att informationen och kommunikationen från sjuksköterskorna kan vara bristande och de skulle behöva ett bättre emotionellt stöd från sjuksköterskorna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av palliativ vård i livet slutskede. Metod: Systematisk litteraturstudie baserat på tio vårdvetenskapliga kvalitativa artiklar med en beskrivande syntes. Resultat: Sjuksköterskorna upplever att de behöver mer kunskap och utbildning för att kunna utveckla sin kompetens av palliativ vård. De upplever även ett behov av stöd från arbetsplatsen för att kunna bearbeta de existentiella tankarna som uppkommer vid vårdande av patienterna i livet slutskede. Slutsats: Sjuksköterskornas arbete med patienterna kräver ökad utbildning kring palliativ vård i livets slutskede. I arbetet behövs mer stöd till sjuksköterskorna för att ta itu med sina egna existentiella tankar och tillfredsställa patienternas och närståendes behov. / Background: When curative treatment is no longer possible, palliative care is provided. Previous research shows that patients experience the nurses as competent, full of empathy and warm but sometimes they experience lack of communication and that the nurses seem distracted. Family members experience a lack of communication and information from the nurses and they would like better emotional support from the nurses. Aim: To describe nurse’ experiences of caring for patients in palliative care at the end of life. Method: A systematic literature study based on ten qualitative articles with a descriptive synthesis. Results: Nurses experience that they are in need of more training and education to be able to develop their competence in palliative care. They also experience that they are in need of support to be able to process the existential thought that occur when caring for dying patients. Conclusion:Nurses require more education about palliative care and end of life care. Nurses are in need of more support to be able to process their existential thoughts but also to satisfy patients and family member’s needs.

Bakgrund: Grad II-bristningar är vanligt förekommande efter vaginal förlossning och kan medföra komplikationer. Svenska myndigheter och föreningar rapporterar brister i eftervården av förlossningsbristningar. Forskning kring kvinnors erfarenheter av eftervård efter uppkommen grad II-bristning är begränsad.  Syfte: Att undersöka kvinnors erfarenhet av eftervård vid uppkommen grad II-bristning. Metod: Strukturerade telefonintervjuer med öppna frågor genomfördes. Femton kvinnor deltog. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: I resultatet framkommer tre huvudkategorier: ”Stöd postpatum”, ”När eftervården brister” och ”Eftervårdens förändring”. Kvinnornas erfarenheter av eftervården efter uppkommen grad II-bristning är överlag positiva och resultatet visar att eftervården har förbättrats de senaste åren. Kvinnorna tenderar dock att vara otrygga under läkningsprocessen och osäkra på vart de ska vända sig för att få hjälp.  Slutsats: Studiens resultat indikerar att eftervården behöver utvecklas och bygga på bekräftelse och delaktighet. Kvinnorna behöver tydlig information efter uppkommen grad II-bristning eftersom de saknar kunskap. Det finns brister i eftervården under läkningsprocessen och kvinnorna är i behov av en tydlig vårdkedja. Bäckenbottenmottagningen ger kvinnorna en given instans att vända sig till och har en betydande roll i eftervården av grad II-bristningar. / Background: Second degree perineal tears after vaginal childbirth is common and can lead to complications. Swedish authorities and associations report shortage in the postpartum care after perineal trauma. Research about postpartum care after a second degree perineal tear is limited. Aim: To explore women´s experiences of postpartum care in the event of a second degree perineal tear. Method: Data was collected through structured phone interviews with open-ended questions. Fifteen women participated. Inductive qualitative content analysis was applied to the data. Outcome: The result shows three main categories: ”Support postpartum”, ”When aftercare fails” and ”The change of aftercare”. Women’s experiences of post partum care after the onset of a second degree perineal tear are generally positive and the results show that the post partum care has improved in recent years. However, women tend to be insecure during the healing process and unsure of where to turn for help. Conclusion: The results of the study indicate that post partum care needs to be developed and based on confirmation and participation. The women need clear information after the onset of a second degree perineal tear because they lack knowledge. There are shortcomings in the post partum care during the healing process and women are in need of a distinct care chain. The pelvic floor clinic gives women a given instance to turn to and has a significant role in the post partum care of a second degree perineal tear.

Bakgrund: Vi blir idag allt äldre. Ett ökande antal äldre med komplexa vårdbehov kräver en samordnad vård utifrån ett helhetsperspektiv med patienten som person i centrum. En samordnad vårdplanering genomförs på sjukhuset före utskrivning för att samordna hälso- och sjukvård från sjukhus, primärvård och kommunal vård. Dessa vårdplaneringar utförs idag ofta via videomöte. För att upprätthålla en personcentrerad vård och främja en trygg och säker hemgång, behöver vårdplaneringen genomföras på ett sådant sätt att den äldre upplever delaktighet och därmed kan påverka beslut kring sin egen vård och hälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva samordnad vårdplanering via videomöte ur den äldre personens och närståendes perspektiv. Metod: En induktiv kvalitativ forskningsansats användes genom åtta personliga ostrukturerade intervjuer. Ett strategiskt urval gjordes som resulterade i fyra äldre personer, Md=79 år, (70-83), samt fyra närstående, Md=54 år, (45-58). Inklusionskriterier var erfarenhet av vårdplanering via videomöte och för de äldre en ålder på minst 70 år. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den äldre personens och närståendes upplevelse av vårdplanering via videomöte kan beskrivas av temat att befinna sig i ett utanförskap. Detta baseras på tre kategorier utifrån upplevelse av opersonlighet, meningslöshet samt bristande delaktighet. Otillräcklig förberedelse eller information kan skapa en känsla av utanförskap som riskerar hindra möjligheten till delaktighet, inflytande och medbestämmande i vården. Slutsats: Samordnad vårdplanering via videomöte kan möjligen bli en tillfredsställande mötesform även för äldre. Flera utmaningar och svårigheter måste dock hanteras när det gäller möjlighet till delaktighet och medbestämmande för den äldre personen och närstående i vårdplanering via videomöte. Utan tidigare erfarenhet av videomöten kan kommunikation via en skärm vara en obekant upplevelse. Ett välplanerat videomöte med förberedd och insatt vårdpersonal samt en informerad och trygg patient och närstående är förutsättningar som behöver uppfyllas. / Background: We are becoming older than ever before. A growing number of elderly patients with complex caring needs require coordinated care from a holistic perspective with the patient as a person at the center. A coordinated care planning is conducted in the hospital before discharge in order to coordinate the health care needed from hospital, primary care services and municipal care. Today, these care planning's are often performed via video conference. In order to maintain a person-centered care and provide a safe and secure return to home, care planning need to be carried out in such a way that the elderly person may experience patient participation and thus can influence decisions on their own care and health. Aim: The aim of the study was to describe coordinated care planning via video conference from the elderly person's and next of kin's perspective. Method: An inductive qualitative research approach was used through eight personal unstructured interviews. A purposive sampling was conducted which resulted in a sample of four elderly persons, Md=79 years, (70-83) and four next of kin, Md=54 years, (45-58). Inclusion criteria were experience of care planning via video conference and for the elderly an age of at least 70 years. The data was analyzed with qualitative content analysis. Result: The older person's and the next of kin's experience of care planning via video conference can be described by the theme of being in an alienation. This is derived from three categories based on experience of impersonality, futility and a lack of participation. Insufficient preparation or information may create a feeling of alienation that can hinder the possibility of patient participation, influence and codetermination in the care. Conclusion: Coordinated care planning via video conference may become an adequate meeting form even for the elderly. However, several challenges and difficulties need to be addressed concerning patient participation and codetermination in care planning via video conference. Without previous experience of video conferencing, communicating via a screen can be a strange experience for the elderly person. A well-planned video conference with prepared and trained healthcare personnel as well as an informed and safe patient and next of kin are prerequisites that need to be fulfilled.

Bakgrund: Äldres behov av vård kommer att öka med en åldrande befolkning och fler kommer att drabbas av svårläkta sår. För att möta det stigande vårdbehovet behövs digitala verktyg vid sårbehandling, som kan bidra till trygghet, tillgänglighet och att vårdens resurser används effektivt. Specialistsjuksköterskor har ett utökat ansvar vid utveckling och implementering av digitala verktyg. Genom digitala verktyg ska vård ges utifrån individens behov men det är en utmaning att utveckla verktyg som är personcentrerade. Idag finns det verksamheter i Sverige som arbetar med sårbehandling via appen OneWound. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av appen OneWound vid sårbehandling. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som analyserades med kvalitativ innehållsanalys, vilket mynnade ut i tre kategorier och åtta subkategorier. Resultat: Sjuksköterskorna utvecklades i sin profession genom teoretisk kunskap och användning av OneWound. Sjuksköterskorna kunde möta hinder vid implementering, vilket påverkade användningen. Påverkningsfaktorer beskrevs som personliga egenskaper, tekniska problem och brist på rutiner i verksamheten. Genom användning av OneWound med möjlighet till konsultation av sårexperter upplevde sjuksköterskorna trygghet, arbetsglädje och stöd viaappens funktioner samt vinster på individ- och samhällsnivå som bidrog till hållbar vård och en känsla av att erbjuda en vård av hög kvalité. Slutsats: OneWound tillfredsställde sjuksköterskornas behov av ny kunskap, struktur, och stöd vid sårbehandling. Utifrån ett omvårdnadsperspektiv ger studiens resultat en inblick i de utmaningar som finns vid sårbehandling och de positiva effekter som OneWound bidrar till. Forskning behövs för att utforska patientperspektivet samt hur OneWound erfars i förhållande till traditionell specialistkontakt vid svårläkta sår. / Background: The elderly’s need for care will increase with an aging population and more will suffer from wounds that are hard-to-heal. To meet the rising need for care, digital tools are needed in wound care, which can contribute to safety, accessibility and efficient use of care resources. Specialist nurses have an increased responsibility for the development and implementation of digital tools. Through digital tools, care must be provided based on the individual’s needs. However, it is a challenge to develop tools that are person-centered. Today, there are healthcare providers in Sweden that work with wound care via the OneWound app. Aim: To investigate nurses’ experiences of the OneWound app in wound care. Method: Qualitative interview study with an inductive approach that was analyzed with qualitative content analysis, which resulted in three categories and eight subcategories. Results: The nurses developed in their profession through theoretical knowledge and use of the OneWound app. The nurses faced obstacles during implementation. Impact factors were described as personal characteristics, technical problems and lack of routines. Through the use of OneWound with the possibility to consult wound experts, nurses felt safe, experienced job satisfaction and support through the app's functions as well as gains at the individual and community level that contributed to sustainable care and a sense of offering high quality care.  Conclusion: OneWound satisfied the nurses' need for new knowledge, structure, and support in wound treatment. From a nursing perspective, the results of the study provide an insight into the challenges that exist in wound treatment and the positive effects that the OneWound app contributes to. Further research is needed to explore the patient perspective and how OneWound is experienced in relation to traditional specialist contact when facing hard-to-heal wounds.

Bakgrund: Flera olika cancerbehandlingar som används idag kan leda till nedsatt reproduktionsförmåga hos både kvinnor och män. För biologiska män finns i det initiala sjukdomsskedet en tydlig rutin implementerad kring fertilitetsbevarande åtgärder. Samma rutin saknas för biologiska kvinnor och forskning visar på att information kring ämnet är bristfällig. Möjligheten att kunna bli förälder är en viktig faktor samt nära sammankopplat med kvinnlig identitet, något som visat sig gälla även dem som inte planerar att bilda familj. Syfte: Att undersöka betydelsen av information för kvinnor som ska genomgå eller har genomgått cancerbehandling och riskerar att drabbas av nedsatt reproduktionsförmåga. Metod: En kvalitativ litteraturstudie genomfördes där PubMed och Cinahl användes som databaser. Tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som svarar mot syftet valdes till litteraturstudiens resultat. De vetenskapliga artiklarna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Informanterna upplevde att de sällan eller aldrig mottagit adekvat information om de olika cancerbehandlingarnas risker och biverkningar på fertiliteten och om vilka fertilitetsbevarande åtgärder som fanns att tillgå. Känslor som frustration och att befinna sig i ovisshet var vanligt förekommande och majoriteten av informanterna kände att deras situation inte togs på allvar. Fokus låg även på behovet av att som patient kunna fatta välgrundade beslut, vilket var omöjligt utan adekvatinformation. Konklusion: Bristen på adekvat fertilitetsrelaterad information lågofta som grund till de negativa känslor informanterna uttryckte och i många fallvar informationen bristfällig på grund av sjukvårdspersonalens bristande kunskapoch förståelse. Denna litteraturstudie önskar kunna bidra med bredare kunskap iämnet samt ökad förståelse för denna patientgrupp. / Background: Several different cancer treatments used today can lead to reducedreproductive capacity in both women and men. In the initial stage of the disease,there is a clear routine implemented around fertility preservation methods forbiological men. The same routine is lacking for biological women and researchshows that information on the subject is deficient. Having the opportunity tobecome a parent is an important factor and is closely linked to female identity,something that has proven to apply even to those who do not plan to start afamily. Aim: To investigate the importance of information for women who areundergoing cancer treatment and are at risk of impaired reproductive capacity.Method: A qualitative literature review was conducted where PubMed and Cinahlwere used as databases. Ten scientific articles with a qualitative approach thatcorresponded to the purpose were selected for the results of the literature review.The scientific articles were analyzed through qualitative content analysis. Results:The informants felt that they rarely or never received adequate information aboutthe risks and side effects of the various cancer treatments and about what fertilitypreservation methods were available. Emotions such as frustration and uncertaintywere common, and a majority of the informants felt that their situation were nottaken seriously. They also had a great disire to be able to make informeddecisions, which was impossible without adequate information. Conclusion: Thenegative feelings expressed by the informants were often based on the lack ofadquate fertility-related information. In many cases the information was deficientdue to lack of knowledge and understanding of the healthcare professionals. Thisliterature study means to contribute with broader knowledge in the subject andincreased understanding of this group of patients.

Bakgrund Att leva med de psykiska sjukdomarna schizofreni eller bipolärt syndrom innebär stora utmaningar i det dagliga livet, då det sociala livet är inskränkt och stigmatiserade uppfattningar leder till en känsla av diskriminering och ytterligare utanförskap för denna patientgrupp. Symtomen behandlas i första hand farmakologiskt, men det räcker inte med enbart läkemedel för att personen ska uppnå god psykisk hälsa. Alla individer har rätt till adekvat och personcentrerad omvårdnad för att öka välbefinnandet och livskvaliteten, vilket i sin tur påverkar det psykiska måendet. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur omvårdnad kan främja den psykiska hälsan hos personer med schizofreni eller bipolärt syndrom. Metod Det utfördes en icke-systematisk litteraturöversikt, där totalt 16 vetenskapliga originalartiklar utgör grunden till resultatet. Sökning av relevant litteratur har gjorts i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Genom tydliga inklusions- och exklusionskriterier har artiklarna granskats och valts ut för resultatet. Med hjälp av tematisk analys av artiklarnas innehåll har följande sex kategorier utarbetats: den terapeutiska alliansen, copingstrategier för ökad livskvalitet, ökad självkänsla, stigmatisering av patienter med schizofreni och bipolärt syndrom, samarbete mellan olika vårdgivare samt hälso- och sjukvårdens kunskap i ämnet. Resultat Resultatet tyder på att byggandet av en terapeutisk allians mellan sjuksköterskan och patienten är grunden till personcentrerad vård. Personer med schizofreni eller bipolärt syndrom måste hitta strategier för att hantera sina sjukdomsepisoder med stöd från sjuksköterskan. Detta leder till ökat välmående och främjar den psykiska hälsan. Individanpassad omvårdnad baseras på utbildning och kunskap, samt ett samarbete mellan olika vårdgivare. Slutsats                                                                                             Som legitimerad sjuksköterska är det viktigt att inneha kunskap om bemötande av personer med schizofreni eller bipolärt syndrom för att kunna ge adekvat omvårdnad och stödja utsatta patientgrupper till god hälsa och ökad livskvalitet. Detta innefattar att främja empowerment hos patientgruppen för att ge möjlighet till önskvärd egenvård. / Background Living with the mental illnesses schizophrenia or bipolar disorder involves major challenges in daily life, as social life is restricted, and stigmatized perceptions lead to feelings of discrimination and further exclusion for this patient group. The symptoms are primarily treated pharmacologically, but medication alone is not enough for each person to achieve satisfactory mental health. All individuals have the right to adequate and person-centered care to increase well-being and quality of life, which affects the mental state. Aim The purpose of the study was to describe how nursing care can promote mental health for individuals with schizophrenia or bipolar disorder. Method A non-systematic literature review was accomplished, where a total of 16 Scientific original articles form the basis for the result. Searches of relevant literature were performed in the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. Through precise inclusion and exclusion criteria, the articles have been carefully reviewed and selected for the result. Using a thematic analysis for the content of the articles, the following six categories were developed: the therapeutic alliance, coping strategies for increased quality of life, increased self-esteem, stigmatization of patients with schizophrenia and bipolar disorder, collaborative care and health care knowledge within the subject. Results The results indicate that the establishing of a therapeutic alliance between the nurse and the patient is the basis for person-centered care. People with schizophrenia or bipolar disorder need to find strategies for managing their episodes of illness with the support of the nurse. This leads to increased well-being and promotes mental health. Individualized nursing is based on education and knowledge, as well as a collaboration between different care providers. Conclusions As a licensed nurse, it is important to possess knowledge about treating individuals with schizophrenia or bipolar disorder, in order to provide adequate care and support vulnerable patient groups to good health and increased quality of life. This includes promoting the empowerment of the patient group to provide the opportunity for desirable self-care.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom som kännetecknas av insulinbrist. Förekomsten av diabeteskomplikationer under barndomen är låg men unga vuxna har en högre risk att utveckla komplikationer samt bristfällig diabetes hantering under olika utvecklingsfaser. Unga vuxna befinner sig i en utmanande tid och att leva med Diabetes typ 1 är en faktor som ökar bördan till de redan befintliga stressfaktorerna. Personcentrerad vård främjar unga vuxnas egenförmåga att självständigt hantera sin diabetes. Syfte: Studiens syfte var att beskriva unga vuxnas erfarenheter att leva med Diabetes typ 1. Metod: Metoden som användes för att besvara studiens syfte var litteraturöversikt. Databaserna som användes vid datainsamlingen var PubMed samt CINAHL. Artiklarna var publicerade mellan år 2011–2021. Unga vuxna definierades utifrån åldern 15–40 år. Integrerad analysmetod användes för att analysera och sammanställa resultatet. Resultat: Resultatet är baserat på 15 vetenskapliga artiklar och presenteras med två huvudkategorier samt fyra underkategorier. Resultatet belyser både upplevelsen av sociala sammanhang samt hur unga vuxna upplever att det är att leva med diabetes typ 1. Områden som resultatet djupare går in på är skolgång, arbetsliv, kontakt med vården, förändringar och motgångar och påverkan av tidigare erfarenheter. Slutsats: Studien visar att unga vuxna påverkas på flera sätt av diagnosen DM1. Skolgång och arbetsliv påverkas och den unga vuxna kan känna sig annorlunda och utanför i samhället. Genom att hitta gemenskap med andra unga med DM1 samt bra stöd från hälso- och sjukvård samt anhöriga upplever den unga vuxna att hanteringen av sin diabetes typ 1 underlättas. / Background: Type 1 diabetes is a chronic autoimmune disease characterized by insulin deficiency. The incidence of diabetic complications during childhood is low, but young adults have a higher risk of developing complications and inadequate diabetes management during different developmental stages. Young adults are in a challenging time and living with Type 1 diabetes is a factor increasing the burden of the already existing stressors. Person-centered care promotes young adults to manage their diabetes independently. Purpose: The purpose of the study was to describe young adults' experiences of living with type 1 diabetes. Method: The method used to answer the purpose of the study was a literature review. The databases used were PubMed and CINAHL for data collection. Articles were published between year 2011-2021. Young adults were defined as 15-40 years old. Integrated analysis method was used to analyze and compile the results. Result: The result is based on 15 scientific articles and is presented with two main categories and four subcategories. The results shed light on both the experience of social contexts and how young adults experience what it is like to live with type 1 diabetes. Areas that the results go into more deeply are schooling, working life, contact with care, changes and setbacks and the impact of earlier experience. Conclusion: The study shows that young adults are affected in several ways by their Type 1 diabetes. Schooling and working life are affected and the young adult may feel different and outside of society. By finding fellowship with other young people with DM1 and good support from health and medical care and relatives, the young adult experiences that the management of their DM1 is facilitated.

Bakgrund: I tidigare forskning framkommer det att vårdkultur, teamarbete, personcentrerad vård och patientsäker vård har betydelse för att ge god psykiatrisk omvårdnad. Även god omvårdnad ur patienters perspektiv belyses. Detta område är högst relevant i vårdarbetet och under ständig utveckling därför behöver detta utforskas ytterligare. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som har betydelse för god psykiatrisk omvårdnad för vuxna patienter inom slutenvården och på psykiatriskt boende. Metod: Data är insamlad från semistrukturerade intervjuer med 10 sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård samt psykiatrisk boende i Västmanland. Detta har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Redovisas i fyra kategorier: Att ha patienten i fokus, att känna sig värdefull, att ha praktiska förutsättningar för att bedriva god omvårdnad och att samspela med kollegor. Dessa kategorier har 14 tillhörande subkategorier. Slutsats: För att ge god psykiatrisk omvårdnad behöver sjuksköterskans kompetens tas tillvara och vårdvetenskapen behöver få tid och utrymme. Sjuksköterskans mående behöver uppmärksammas och värdesättas genom spegling och reflektion. Psykiatriska verksamheter behöver kunskap och fortlöpande utveckling för undvika att arbeta efter invanda mönster. Det krävs ett gott samarbete, öppenhet och goda attityder i teamet. För att bedriva god omvårdnad behöver sjuksköterskan ha helhetssyn och se personen bakom diagnosen. / Background: In previous research, it appears that the culture of care, teamwork, person- centered care and that the patient is receiving safe care are important for good psychiatric care. The previous research also highlights the patients’ experiences of good nursing. This subject is highly relevant in psychiatric care and in constant development therefore this needs further exploration. Purpose: To describe nurses’ experiences of what is important for good psychiatric care for adult patients in inpatient care and in psychiatric residential care. Method: Data were collected by semi-structured interviews with 10 nurses in psychiatric inpatient care and residential care in Sweden. Data has been analyzed with a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: Reported in four categories: To have the patient in focus, to feel valuable, to have practical conditions for conducting good nursing and to interact with colleagues. These categories have a total of 14 associated subcategories. Conclusion: In order to provide good psychiatric care, the nurses competence need to be utilized and caring science needs more time and space. The nurses’ feelings need more attention and to be valued through reflection. The psychiatric care needs knowledge and continuous development to avoid habitualpatterns. Good teamwork, openness and good attitudes are required in the team. In order to perform good nursing, the nurse needs to have a holistic view and see the person behind the diagnosis.

Bakgrund: Diabetes Mellitus Typ 2 är en kronisk sjukdom som ger allvarliga långsiktiga skador. En av hörnstenarna för att kontrollera sjukdomen är patientens egenvård.  För att genomföra behandlingen måste patienterna förstå vilken betydelse de har för sjukdomen.    Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva Mexikaner sjuksköterskornas upplevelse om deras bidrag till kännedom om egenvård hos patienter med Diabetes Mellitus Typ 2 i Mexiko.   Metod: En kvalitativ design med semi-strukturerade intervjuer och en innehållanalys användes i denna studie.    Resultat: Deltagarna upplever att egenvård är av stor betydelse vid behandling av  Diabetes Mellitus typ 2. Patienterna behöver kunskap och utbildning, och sjuksköterskorna är medvetna om att de är ansvariga för undervisningen. Däremot på grund av tidsbrist,  otillräcklig personal samt överbelastning av patienter kan inte utbildning av patienter ske. Enligt deltagarna är patienternas engagemang och familjestöd  faktorer som påverkar patienternas egenvård.   Slutsats: Deltagarna upplever att egenvård är viktigt för Diabetes Mellitus typ 2. Patienten och sjuksköterskorna har en viktigt roll vid egenvård. En personcentrerad vård kan hjälpa sjuksköterskor att tillgodose patienternas behov. / Background: Type 2 Diabetes Mellitus is a chronic disease that produces serious long-term complications. The self-management of the patient has become the cornerstones to control the disease.  To carry out treatment, patients must understand the role they play at this.        Aim: This study aims to describe the Mexican nurses’ perception of their contribution  to the knowledge of self-management in patients with T2DM in Mexico.   Method: A qualitative approach with semi-structured survey and a content analysis was used in this study.   Result: The participants perception is that self-management is of great importance in the treatment of T2DM. However,  patients need education and knowledge,  and the nurses are aware that they are responsible for  that education. Nevertheless,  the lack of time, inadequate nurse staffing and overwhelming number of patients, are causes that are not allowing them to  educate the patients. According to the participants, the engagement of the patients and family support are factors affecting the patients’ self-management.    Conclusions: The participants perception is that self-management is crucial for T2DM patients and the nurses have an important role in it. The use of a Person-Center Cared approach can help the nurses meet the needs of the patients.