Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor globalt sett. År 2016 drabbades 7 500 kvinnor av bröstcancer i Sverige och av dessa avled 1400 kvinnor på grund av sjukdomen. Vidare behandlas 90 % av kvinnorna kirurgiskt och mastektomi, som primär kirurgisk behandling, ökar bland alla åldersgrupper. Ärret som blir kvar på kroppen är en ständig påminnelse om sjukdomen. Syfte: Att beskriva bröstcancerdrabbade kvinnors upplevelser efter genomgången mastektomi. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats gjordes där 10 kvalitativa artiklar inkluderades. Resultat: Kvinnor upplevde på flera sätt att kroppen förändrades och att deras självbild påverkades. Förändringar i det sociala livet förekom och kvinnor upplevde ett behov av stöd. Vidare uppkom existentiella funderingar hos kvinnorna, som bland annat en förändrad syn på livet. Slutsats: Resultatet kan leda till att vårdpersonal, men också människor i samhället får en ökad kunskap och förståelse för kvinnor som genomgått en mastektomi. Som sjuksköterska är det viktigt att vara öppen för alla kvinnors upplevelser och tillämpa personcentrerad omvårdnad i bemötandet. / Background: Breast cancer is the most common form of cancer among women around the world. In 2016, 7 500 women in Sweden received the diagnosis and of these, 1 400 passed away. Of all women, 90 % is treated surgically, and mastectomy as primary treatment increases among all ages. The scar becomes a constantly reminder of the disease. Aim: To describe the experience of mastectomy as a treatment among women with breast cancer. Method: A qualitative literature review with inductive approach where 10 qualitative articles were included. Results: Women experienced that their bodies changed in many ways. Also, their body image was affected. Changes in their social life occurred and women experienced a need of support. Furtherly, existential questions appeared, such as seeing life in a new perspective. Conclusion: The result can lead to an increased knowledge in the society and health professionals which can lead to a better understanding for the women who had undergone a mastectomy. As a nurse it is important to respect every unique experience and apply person centered care in the treatment.

Bakgrund: Det förekommer skillnader avseende hur barnhälsovårdssjuksköterskor identifierar utvecklingsavvikelser, och det har sedan länge efterfrågats evidensbaserade, standardiserade metoder för upptäckt av kommunikativa och motoriska utvecklingsavvikelser. Syfte: Att undersöka hur motoriska och eller kommunikativa utvecklingsavvikelser för barn upp till och med 18 månader uppmärksammas inom barnhälsovården, vilka förutsättningar det finns för bedömningen, samt vilka åtgärder som vidtas vid utvecklingsavvikelser. Metod: En beskrivande kvalitativ studie baserad på individuella semi-strukturerade intervjuer med 12 barnhälsovårdssjuksköterskor som arbetade på barnavårdscentraler inom Region Uppsala genomfördes. Materialet har analyserats utifrån Malteruds analysmetod systematisk textkondensering. Resultat: Barnhälsovårdsjuksköterskorna använde klinisk blick, vilken de utvecklat genom erfarenhet, när de bedömde barns utveckling. Den kliniska undersökningen beskrevs i termer av att erhålla en helhetsbild av barnet, samt att den motoriska och kommunikativa utvecklingen hör samman, och bedömdes i denna helhet. Kontinuiteten beskrevs som betydelsefull och något som underlättade bedömningen av barnets utveckling. Ett kollegialt stöd beskrevs som värdefullt, och vid utvecklingsavvikelser kunde barnhälsovårdssjuksköterskorna konsultera varandra. Vid misstanke om utvecklingsförsening följdes barnet upp, samt fick ofta uppgifter att öva på till återbesöket. I de fall utvecklingsavvikelsen kvarstod eller då det handlade om en tydlig avvikelse remitterades barnet vidare. I analysen framkom att det fanns individuella skillnader i barnhälsovårdsjuksköterskornas bedömning. Slutsats: Dagens riktlinjer med fokus på milstolpar kan försvåra barnhälsovårdssjuksköterskans utvecklingsbedömning för barn upp till och med 18 månader. En standardisering, eller ett screeninginstrument för att tydliggöra bedömningarna bidrar till en jämlik och rättvis barnhälsovård. Tidig upptäckt och tidiga insatser har stor betydelse för barnets framtida utveckling. / Background: There are differences in how Child health nurses identify developmental disorders. Furthermore, it has been requested evidence-based methods for detection of communicative- and motor disorders. Aim: Investigate how motor and communicative disorders for children up to, and including 18 months, are noted in Child health centres. Also, the basis for the assessment, what measures are taken in case of developmental disorders, and if there are any differences in the assessments. Method: Descriptive qualitative interview study, based on individual semi-structured interviews, with 12 Child health nurses working at Child health centres in Uppsala Region. The transcriptions were analysed with systematic text condensation by Malterud. Result: Child health nurses used intuition when assessing children's development, which they had procured through experience. The clinical examination was described as getting a general picture of the child. The motor and communication development was assessed in whole, due to their related. Continuity was described as meaningful and something that facilitated the assessment of the child. Collegial support was valuable, and the Child health nurses could consult each other, in case of developmental disorders. If the Child health nurses suspected development delay, the child was followed up. The family then often got exercises to practice before the re-visit. In cases where the developmental delay remained, or when the disorder was obvious, the child was referral further. The analysis found that there were individual differences in the assessment done by Child health nurses. Conclusions: Today's guidelines focusing on milestones can aggravate the Child health nurse's developmental assessment of children up to and including 18 months. A standardized method, or a screening tool, contributes to an equal and fair Child healthcare. Early detection and early intervention are of great importance to the child's future development.

Bakgrund: Vi blir allt äldre och fler bor kvar i hemmet med behov av vård- och omsorgsinsatser. Då dessa personer av någon anledning vårdats på sjukhus och skall återgå till hemmet görs en vård- och omsorgsplanering för att patienten ska kunna lämna slutenvården på ett tryggt sätt. Med ett växande antal äldre med behov av insatser i hemmet kommer även behovet av samordnad vård- och omsorgsplanering på sjukhus att öka. En sådan planering görs allt mer via videokonferens idag. Denna form av digitala möten innebär nya utmaningar för sjuksköterskan i att skapa och upprätthålla en ömsesidighet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka förutsättningar för vård- och omsorgsplanering via videokonferens och hur detta påverkar möjligheten för vårdpersonalen att kunna förstå och tolka patientens situation utifrån ett helhetsperspektiv och således utföra ett personcentrerat möte på distans. Metod: En kvalitativ forskningsansats användes för att erhålla en förståelse av sjuksköterskors erfarenhet av vård- och omsorgsplanering via videokonferens. Metoden bestod av en inledande explorativ litteraturstudie samt enskilda personliga semistrukturerade intervjuer. Urvalet bestod av totalt sju sjuksköterskor inom slutenvård, primärvård och kommunal hemsjukvård. Analysen av intervjumaterialet utfördes med en induktiv ansats inspirerad av fenomenologi. Resultat: Resultatet visar att kommunikationen påverkas och att möten via videoteknik förlorar närhet och således en del av den mänskliga kontakten. Detta kan bidra till sämre möjlighet att se varandra som personer men kan kompenseras av ett personcentrerat förhållningssätt. Tekniken kan fungera som ett medel för mänsklig interaktion dock ej ersättning för det. Huvudtemana som framkommer i resultatet är förlust av närhet kompenseras av flera vinster med tillhörande teman skärmen som barriär och vinster för vårdpersonal, patient och anhöriga samt teknik som medel för mänsklig interaktion med tillhörande teman ytterst beroende av personerna i mötet och hög kvalitet på utrustning och prestanda. Slutsats: Samordnad vård- och omsorgsplanering via videokonferens innebär utmaningar i att skapa närvaro och ett genuint intresse som kompenserar för den fysiska närhet som förloras. Denna mötesform kan göra det svårare se varandra som personer men detta hinder kan kompenseras av ett personcentrerat förhållningssätt. Sjuksköterskan behöver vara väl förtrogen med personcentrerad vård för att kunna möta patienten trots den barriär som skärmen kan utgöra. Teknik är ett medel, inte ett självändamål i sig. Rätt nyttjad kan informations- och kommunikationsteknologi användas med stora tidsvinster för att få tillgång till varandra oavsett geografisk plats och kan bidra till en mänsklig interaktion men inte ersätta den. / Background: We are becoming older and more people remain in their home with the need for care. When these persons for some reason have been hospitalized and are to return to their homes, care planning is performed in order for the person to be able to leave the ward in a safe manner. With an increasing number of elderly persons in need of care interventions in their home, the need for coordinated care planning in hospitals will also increase. Such planning is today being performed increasingly often via video conferencing. This form of digital encounters poses new challenges for the nurse in creating and maintaining a mutuality. Aim: The aim of the study was to investigate the conditions for coordinated care planning via video conferencing and how this affects the ability of health care professionals to understand and interpret the patient’s situation from a holistic perspective, thus performing a person-centered meeting at a distance. Method: A qualitative research approach was used to gain an understanding of nurses' experience of coordinated care planning via video conferencing. The method consisted of an initial exploratory literature study and individual personal semistructured interviews. The sample consisted of a total of seven nurses in primary care, primary care and municipal home nursing. The analysis of the interview material was conducted with an inductive approach inspired by phenomenology. Result: The result shows that the communication is affected and that meetings via video technology lose proximity and thus a part of the human contact. This can disrupt the possibility of seeing each other as persons but can be compensated by a person-centered approach. The technology can act as a means of human interaction, but not as a compensation for it. The main themes found in the result are loss of proximity compensated by multiple gains with associated themes screen as a barrier and benefits for healthcare professionals, patients and relatives as well as technology as means of human interaction with associated themes decidedly dependent on the people in the meeting and high quality in equipment and performance. Conclusion: Coordinated care planning via video conferencing involves challenges in conveying presence and genuine interest that compensates for the loss of physical presence. This form of meeting can make it more difficult to see each other as persons, however this obstacle can be compensated by a person-centered approach. The nurse needs to be well acquainted with person-centered care in order to meet the patient despite the barrier that the screen may create. Technology is a means, not an end in itself. Proper use of information and communication technology can be used with great time gains to access each other regardless of geographical location and can contribute to human interaction but not replace it.

Bakgrund: Varje år diagnosticeras flera miljoner människor med cancer. Cellerna i kroppen kan mutera och bilda tumörer. En elakartad tumör räknas som en cancertumör. Vid behandling av cancer tar ansvarig läkare ställning till ifall patientens cancersjukdom går att bota eller om behandling ska vara lindrande, det vill säga palliativ. Den palliativa vården ska ske på patientens villkor, utformat utifrån personcentrerad vård. Individen ska respekteras och bemötas som en unik person. Patienten har rätt till självbestämmande, tydlig information, att bevara sin integritet samt att få symtomlindring. Syfte: Syftet är att undersöka hur patienter med en cancersjukdom som vårdas palliativt på slutenvårdsavdelning upplever bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Databaserna CINAHL Complete och Medline with Full Text användes vid informationssökning. Införskaffat material granskades och godkändes av båda författarna. Resultat: Resultatet belyser patienters upplevelser av hälso-sjukvårdspersonalens bemötande. Studien resulterade i två teman. Tema ett: Hälso- och sjukvårdspersonalens förhållningssätt med två underteman: Närvaro och engagemang och förtroende och respekt. Tema två: Kommunikation och information, utan underteman. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Rosemarie Rizzo Parses teori där begreppen tillit och misstro identifierades. Patienterna upplevde att engagemang, ärlighet och medlidande var viktigt i bemötandet. Upplevelserna diskuterades utifrån Parses teori om Human Becoming och annan litteratur. / Background: Millions of people are yearly diagnosed with a cancer disease. The cells in the body can for different reasons mutate and become tumours. If the tumour is determined as bad it’s considered cancerous. The responsible physician takes a stand if the cancer disease is treatable or if the treatment should be palliative. The palliative care should be shaped from the terms set by the patient. The patient ought to receive care from healthcare staff, where they respect the individual and treat them in a kind manner, so called person centered care. The patient is to be encouraged to have the freedom to control their own life, the right to information, preserve their integrity and receive adequate alleviation of symptoms.   Aim: A literature review over how patients with a cancer disease experience the encounters with healthcare professionals in inpatient palliative wards. Method: The databases CINAHL Complete and MEDLINE with Full text were used for information retrieval. The retrieved information was audited and approved by both authors. Results: The results highlight patient experiences of the professional-patient relation. The study resulted in two themes. The first theme: Healthcare Professional’s approachment with two subtopics: Presence and commitment and trust and respect. The second theme: Communication and information, without subtopics. Discussion: The results were discussed on the basis of Rosemarie Rizzo Parse's theory after the subjects trust and mistrust were identified. Patient experienced that involvement, honesty and benevolence were important. The experiences were discussed based on Parse's theory about Human Becoming and other literature.

Bakgrund: Måltider utgör en social och kulturell grund där människor kan mötas i ett välbefinnande och samtidigt tillgodose sig näring. Ökad malnutrition med stigande ålder är ett globalt problem som omfattar både kognitivt medvetna och kognitivt nedsatta.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att identifiera faktorer som vid måltider är av betydelse för välbefinnande och nutritionsstatus hos äldre människor boendes i särskilda boenden.Metod: En litteraturstudie med globalt perspektiv där vetenskapliga artiklar från Canada, Amerika, Storbritannien, Sverige, Danmark, Nya Zeeland och Australien var underlaget till resultatet. Inklusionskriterier var äldre över 65 år, kognitivt medvetna och kognitivt nedsatta vilka levde i särskilda boenden samt vårdgivare som arbetade i sådana.Resultat: Måltiden ger ett socialt och kulturellt sammanhang som stärker både boenden och vårdgivares relationer. Utformning av en terapeutisk fysisk miljö visade sig vara till fördel både för de äldre och vårdgivare. Möjlighet att utöva personcentrerad vård skulle kunna förbättras enligt den här litteraturstudien. Litteraturstudien visar på att social samvaro under måltider är en stund för gemenskap och ett välkommet avbrott under dagen.Slutsats: Måltidssituationen är en komplex situation där många faktorer är inbegripna för välbefinnande och nutritionsstatus. Tre huvudteman identifierades nämligen fysisk måltidsmiljö, personcentrerad vård och social samvaro. / Meals form a social and cultural basis where people can meet in a state of well-being while at the same time consuming enough food to meet thier nutritional needs. Regardless of age, social relationships and the need for food have been linked to enhance the quality of life. Older adult´s poor nutritional status is a global problem that include risks for both cognitive conscious and cognitive impairment.Aim: The purpose of the study was to identify and describe the aspects that are of nutritional beneficial importance and the well-being of the elderly in residential homes.Method: A litterature study with a global perspective whereby scientific articles from Canada, America, Britain, Sweden, Denmark, New Zealand and Australia laid forth foundation of the key findings. Inclusion criterias were elderly over 65 years, cognitive consciousness and cognitive impairment, whom resided in residential homes with round the clock caregivers.Results: The meal provides a social and cultural ambience that strengthens relationships for both the reisdents and caregivers.Three themes emerged and these affected well-being and nutritional status. The possibility of applying person-centered care could be augmented according to the literature study. The literature study shows that social interactions during meals are intervalls for gathering as well as they are welcome intermisssions during the day.Conclusion: The mealtime situation is a complex situation where multiple aspects involved in the well-being and nutrition status of the elderly. Three main themes where identified, physical mealtime environment, person centered care and social interactions.

Bakgrund: Demenssjukdom innebär gradvis försämring av kognitiva funktioner. Det finns ingen botande behandling men symtom kan lindras med läkemedel och åtgärder kan bidra till förbättrad livskvalité för patienter med demenssjukdom. Problem: Demensvård bör grundas på personcentrerat förhållningssätt samt främja patienters autonomi. Om demensvård inte anpassas till detta innebär det begränsad möjlighet till vistelse i utemiljön för patienter med demens. Det är viktigt att ta reda på vilken inverkan utemiljön har för patienter med demenssjukdom för att därefter kunna anpassa användning av utemiljön inom demensvård efter behovet hos patienter med demenssjukdom. Syfte: Syftet var att skapa en översikt om utemiljöns inverkan för patienter med demenssjukdom. Metod: Allmän litteraturöversikt med beskrivande design. Åtta artiklar med kvalitativ och tre med kvantitativ ansats. Resultat: Utemiljön hade i stor utsträckning positiv inverkan psykiskt och fysiskt samt inverkan på beteenden för patienter med demenssjukdom. Positiv inverkan uppmärksammades bland annat genom att livskvalité och känsla av fysisk välmående främjades samt genom att aggressiva beteenden minskade. Slutsatser: Att involvera utemiljön i omvårdnaden kan bidra till förbättrade livssituationer för patienter med demenssjukdom. / Background: Dementia causes gradual loss of cognitive abilities. There is no cure for dementia but symptoms can be helped with medication and actions can contribute to improved quality of life. Problem: Dementia care should be based on a person-centered approach and promote patient autonomy. If not, consequently this means limited opportunity to be in the outdoor environment for patients with dementia. It is important to examine what impact the outdoor environment has on patients with dementia to adapt the use of the outdoor environment in dementia care to the need of patients with dementia. Aim: The aim was to make an overview about the impact of the outdoor environment on patients with dementia. Method: General literature review with descriptive design. Eight articles with qualitative approach and three with quantitative approach. Result: The outdoor environment had a significant positive impact psychologically, physically and on behaviors in patients with dementia. Positive impact was noted for example in promotion of quality of life, physical wellness and in decrease of aggressive behaviors. Conclusions: Usage of the outdoor environment in care for patients with dementia may contribute to improved life situations.

Bakgrund: Sjuksköterskans fyra grundläggande ansvarsområden är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. I dagsläget lider ungefär hälften av alla invånare i Sverige mellan 16 och 84 år av övervikt och fetma. Detta kan leda till en så kallad livsstilsrelaterad sjukdom på grund av fel kostvanor och/eller för lite fysisk aktivitet. För att förebygga sjukdom behöver ofta livsstilsförändringar ske och då kan motiverande samtal vara en metod för sjuksköterskan att använda för att hjälpa patienten att öka sin motivation till hälsosammare levnadsvanor. Syfte: Att beskriva effekten av sjuksköterskans nyttjande av motiverande samtal vid rådgivning till patienter i behov av förändrad livsstil relaterad till kost och/eller fysisk aktivitet. Metod: En litteraturöversikt genomfördes och tolv studier inkluderades i resultatet. Tio studier hade kvantitativ ansats och två hade mixad metod. Resultat: Motiverande samtal hade en positiv effekt på livsstilsförändringar i samtliga studier som ingår i resultatet. I vissa studier gjordes även positiva framsteg i kontrollgrupper som inte fått rådgivning med motiverande samtal. Statistiskt signifikanta resultat uppnåddes inte i alla studier. Slutsats: Även om effekterna av motiverande samtal inte var bättre i interventionsgruppen än kontrollgruppen i vissa studier så har heller inga negativa resultat påvisats. Resultatet tyder på att metoden kan användas vid rådgivning om livsstilsförändringar relaterade till kost och fysisk aktivitet. / Background: The nurse’s four basic responsibilities are to promote health, prevent disease, restore health and relieve suffering. At present, about half of all citizens in Sweden between 16 and 84 years suffers from overweight and obesity. This can lead to a so-called lifestyle-related illness due to wrong eating habits and too little physical activity. In order to prevent disease, the lifestyle often needs to change, and motivational interviewing may be a method for the nurse to use to help the patient increase the motivation for healthier living habits. Method: A literature review was conducted and twelve studies were included in the results. Ten studies had a quantitative approach and two had mixed method. Aim: To describe the effect of the nurse's use of motivational interviewing in counseling to patients in need of changing lifestyle related to diet and physical activity. Result: Motivational interviewing had a positive effect on lifestyle changes in all the studies included in the result, but in some studies positive progress was also made in the control groups that did not receive counseling with motivational interviewing. Statistical significant results were not reached in all the studies. Conclusion: Although the effects of motivational interviewing were not better in the intervention group than the control group in some studies, no negative results have been shown. The result indicates that the method can be used for advice on lifestyle changes related to diet and physical activity.

Bakgrund: Personer som brukar droger är en särskilt utsatt patientgrupp inom hälso- och sjukvården, bland annat på grund av stigmatisering och dåligt bemötande. Ett dåligt bemötande kan ge negativa konsekvenser för patientens behandling. Syfte: Att utforska faktorer som påverkar hur patienter med substansbrukssyndrom upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Litteraturstudie med kvalitativa originalartiklar. Vid litteratursökning användes PubMed, PsycInfo, Scopus, ScienceDirect och CINAHL. Resultat: Ett personcentrerat förhållningssätt ger patienter en god upplevelse av bemötande, stigmatisering samt en brist på formell kompetens hos hälso- och sjukvårdspersonal ger en sämre upplevelse av bemötande. Slutsats: De faktorer som påverkar upplevelsen av bemötande är hur väl ett personcentrerat förhållningssätt utövades, om det förekommer stigmatiserande attityder och beteenden, samt sjuksköterskors formella kompetens inom substansbrukssyndrom. Personer med substansbrukssyndrom kan uppleva att hälso- och sjukvårdspersonals bemötande påverkar deras benägenhet att söka vård. Förbättring och utökning av utbildning inom substansbrukssyndrom och bemötande bör prioriteras inom hälso- och sjukvårdsutbildningar. / Introduction: People who use drugs are particularly vulnerable patients within health care, due to stigmatization and poor attitudes from healthcare professionals. Poor treatment can cause negative consequences for the patient’s overall health. Aim: To explore factors affecting how patients with substance use disorder experience treatment from healthcare professionals. Method: Literature review of qualitative studies. Data is collected from databases PubMed, PsycInfo, Scopus, ScienceDirect and CINAHL. Result: A person centered approach has a positive effect on the experience of treatment. Stigmatization and lack of formal competence are factors contributing to a negative experience of treatment from healthcare professionals. Conclusion: The factors contributing to the experience of treatment from healthcare professionals are if person centered care is applied, if stigmatizing behaviors and attitudes are present, and the formal nursing education levels related to substance use disorders. Individuals with substance use disorders may experience that treatment received by healthcare professionals affect their decision to seek care. Improvement and extension of nurse’s education related to substance use disorder and treatment within health care should be a priority.

Bakgrund: Humor som inslag i mänsklig kultur går att identifiera så långt tillbaka som det finns skriftliga källor. Humor påverkar social interaktion, används för att känna social samhörighet, skapa band människor emellan och stärka relationer. Traditionellt har sjuksköterskans roll haft begränsat medicinskt fokus. Rollen har breddats och innebär nu personligt relationsskapande präglat av engagemang och att se hela människan – en personcentrerad vård.   Syfte: Att beskriva hur humor används i vården och hur detta upplevs ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Metod: En litteraturöversikt med datainsamling från databaserna CINAHL Complete, PubMed och Ageline. Resultat: Sjuksköterskeperspektivet beskriver hur sjuksköterskor använder humor i vården för att främja en terapeutisk relation till patienten, bevara patientens identitet samt skapa trygghet och tillit och även som strategi för att klara av sjuksköterskearbetet och för att stärka teamarbetet. Patientperspektivet beskriver hur patienter avsiktligt använder humor för att få bättre vård och underlätta för sjuksköterskan. I vården är humorn oftast patientinitierad och används av patienten som skydd och för att lätta upp i svåra situationer. Både patienter och sjuksköterskor ansåg att det finns situationer då humor är opassande. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori och relateras till konsensusbegreppet hälsa. Humor spelar en central roll i vårdandet och tycks ha effekter på psykiskt välmående. Humorn är dock oftast patientinitierad och för att ge personcentrerad vård borde sjuksköterskor i högre grad använda humor som ett verktyg i den dagliga professionen. / Background: As far back as there are written sources there is possible to identify humour elements in human culture. Humour affects social interactions, is used to show appreciation, create feelings of social connectedness, form bonds between people and maintain and strengthen relationships. Traditionally the nurse’s role has been relatively limited and the focus has been strictly medical. The nurse’s role has expanded and involves personal relationship building characterized by commitment and to see the whole person – a person-centered care. Aim: To describe how humour is used in health care and how it is perceived, from a patient and nurse perspective. Method: A literature review of data collection from databases CINAHL Complete, PubMed and Ageline. Results: The Nurse Perspective describes how nurses use humour in healthcare to promote a therapeutic relationship with the patient and preserve the patients' identity and create a sense of security and trust. Further, humour was used as a strategy to cope with the heavy work the nurse carries out and to improve teamwork. The Patient Perspective describes how patients deliberately use humour to receive better care and to aid the nurse. Mostly, humour in health care was patient initiated and is also used by patients as protection and to lighten up difficult situations. Both patients and nurses believed that humour is inappropriate in some situations. Discussion: The results are discussed on the basis of Katie Eriksson nursing theory and was related to the consensus concept health. Humour plays a central role in nursing and to deepen the nurse-patient relationship. It seems to have effects on psychological well-being. Despite this, humour is usually patient initiated and in order to provide person-centered care nurses should make greater use of humour as a tool used in their profession.

Bakgrund: Ensamheten är ett komplext fenomen som förekommer i olika former och samtliga människor kommer troligen att uppleva någon form av ensamhet under livet. Med den stigande åldern följer olika livsförändringar som kan påverkar förekomsten av ensamhet. Närmare 60% av de äldre personerna i Sverige uppger att de känner sig ensamma. Eftersom ensamhet är en personlig upplevelse är det viktigt att sjuksköterskor arbetar personcentrerat för att kunna identifiera patientens enskilda behov och främja hälsan. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa äldre personers upplevelser av ensamhet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats har genomförts, där tio kvalitativa studier från Cinahl och PubMed analyserats med en innehållsanalys. De inkluderade studierna har kvalitetsgranskas för att sedan sammanställas till ett resultat. Resultat: Från innehållsanalysen framträdde fem huvudkategorier; ensamhet ur olika synvinklar, förluster i livet, vikten av sociala relationer, en känsla av utanförskap och existentiella frågor. Ensamheten påverkades av olika livshändelser såsom efter ens partner avlidit, när det sociala nätverket minskades, efter pensionen och när familjemedlemmar prioriterade annat framför de äldre personerna. Resultatet visade på svårigheter med att sätta ord på ensamheten och berätta om den. Konklusion: De äldre personerna upplevde att fenomenet ensamhet både hade en positiv men framförallt en negativ inverkan på välbefinnandet. Det framkom att ensamhet var något mer än att vara ensam, utan den kan förstås som ett mångfacetterat fenomen med högst individuella upplevelser. Det är därför viktigt att sjuksköterskor har kunskap om ensamhet för att få en djupare förståelse för patientens upplevelser och behov. / Background: Loneliness is a complex phenomenon that occurs in different forms and all humans are likely to experience some form of loneliness during their lifetime. Life changing events can affect the appearance of loneliness and nearly 60% of the older people in Sweden have described themselves as lonely. Since loneliness is a personal experience it is important that nurses work person-centred to identify the patient’s individual needs and encourage health. Aim: The aim of this literature review was to summarize older peoples experiences of loneliness. Method: A literature review with qualitative approach has been made and 10 studies from Cinahl and PubMed have been analysed using a content analysis. The quality of the included studies has been reviewed and then compiled in a result. Results: From the content analysis five main categories appeared; different point of views of loneliness, losses in life, the importance of social relations, a feeling of abandonment and existential questions. The experience of loneliness was affected by life changing events such as the death of a spousal, decreasing social network, after retirement and at times when family members prioritized otherwise than the older people. The result shows the difficulties in describing loneliness and tell others about it. Conclusion: The older people experienced that the phenomenon of loneliness impacted on the well-being, both in a positive way but especially in a negative way. Loneliness emerged to be more than just being alone, it can be understood as a multifaced phenomenon with individual experiences. Therefore it´s important that the nurses have knowledge about loneliness to gain a deeper understanding for the patients experiences and needs.