No description available.

No description available.

This essay is about the lyric authorship of the Swedish poet Hjalmar Gullberg (1898-1961), who was nicknamed “The Lyric Hegelian” due to his love of paradox. It focuses on certain traits in his authorship in its entirety, with a specific focus on a select number of poems. The primary concerns of this essay are questions of an existential nature raised by Gullberg’s poetry, as well as his poetry’s relation to his time and age. As a member of the Swedish Academy Gullberg was an important literary presence in his day, most likely influencing the outcome of several Nobel Prizes. Gullberg’s poetry is part classicist and part modernist, combining traditional forms with newer ones, and in doing so it bears witness to contemporary society entering a state of modernity. Gullberg held feelings of both appreciation and aversion towards his time and age. His poetry touches upon a multitude of topics and includes motifs that are both ancient and contemporary, and these are combined as the poet searches for meaning in ephemeral existence. The present essay traces the development of an existential worldview and a type of philosophy in the authorship, which are characterised by complexity and uncertainty; these change with time, and this development can be seen in the different collections of poems. A shift can be observed from a spirit of optimism and religiosity towards a contrary mindset of pessimism and disbelief. This essay argues that Gullberg’s authorship is representative of its time and age in the sense that the views expressed in the poetry seem to correlate to the development of society and the general mentality in Sweden and much of Europe during the twentieth century, with regard to the process of secularisation that took place. The poetry of Gullberg leaves us with many questions and few definite answers. However, its value lies in the eloquent treatment that it gives to the subject-matter which is presented, and in that it encourages reflection. Gullberg was a late representative of an older literary tradition and an early representative of a new one; accordingly he embodied an important change in Swedish literary history.

This essay is about the lyric authorship of the Swedish poet Hjalmar Gullberg (1898-1961), who was nicknamed “The Lyric Hegelian” due to his love of paradox. It focuses on certain traits in his authorship in its entirety, with a specific focus on a select number of poems. The primary concerns of this essay are questions of an existential nature raised by Gullberg’s poetry, as well as his poetry’s relation to his time and age. As a member of the Swedish Academy Gullberg was an important literary presence in his day, most likely influencing the outcome of several Nobel Prizes. Gullberg’s poetry is part classicist and part modernist, combining traditional forms with newer ones, and in doing so it bears witness to contemporary society entering a state of modernity. Gullberg held feelings of both appreciation and aversion towards his time and age. His poetry touches upon a multitude of topics and includes motifs that are both ancient and contemporary, and these are combined as the poet searches for meaning in ephemeral existence. The present essay traces the development of an existential worldview and a type of philosophy in the authorship, which are characterised by complexity and uncertainty; these change with time, and this development can be seen in the different collections of poems. A shift can be observed from a spirit of optimism and religiosity towards a contrary mindset of pessimism and disbelief. This essay argues that Gullberg’s authorship is representative of its time and age in the sense that the views expressed in the poetry seem to correlate to the development of society and the general mentality in Sweden and much of Europe during the twentieth century, with regard to the process of secularisation that took place. The poetry of Gullberg leaves us with many questions and few definite answers. However, its value lies in the eloquent treatment that it gives to the subject-matter which is presented, and in that it encourages reflection. Gullberg was a late representative of an older literary tradition and an early representative of a new one; accordingly he embodied an important change in Swedish literary history.

In this essay I show how Wozu Dichter? (1946) and the writings of Rilke can be read as a change in Heidegger’s relationship and view on poetry. Through a close reading of the text I trace the change from a society directed political and critical view on poetry, to a view which places language itself at heart. These different viewpoints correspond respectively to Heidegger’s readings and interpretations of Hölderlins poetry throughout the 30s to early 40s, and the later more pure language philosophical works found in Unterwegs zur Sprache. Hence, I argue that Wozu Dichter? can be read as a Bridge between these two (often considered separate) periods in Heidegger’s thinking. Furthermore I argue that the work with Rilkes poetry directly influenced Heidegger’s approach in Unterwegs zur Sprache, and marks a tonal change in the in his works. To illustrate this, I draw a parallel between the statement that poetry is “more saying”, which is developed in Wozu Dichter? and the claim in Die Sprache (1950) that poetry is “pure saying”. I also argue that Rilke’s idea of the “more saying” poetry as creation of “a safe-being”, which Heidegger talks about in terms of a district (Bezirk) and house of being, correlates to the view in Die Sprache of language as a domestic context. This view does not appear in the earlier texts about Hölderlin, such as Hölderlin und das Wesen der Dichtung. Hence it represents a new way of viewing the nature of language, not as a thing we have to examine through the nature of humanity, but instead as a locality we have to learn to live in and through.

<p>I denna uppsats gör jag en analys och en jämförelse av hur sex elever i gymnasiets årskurs ett på yrkesförberedande- respektive studieförberedande program tolkar lyrik. Eleverna har fått delta i samtal om tre dikter och dels fått närläsa texterna, rad för rad, för att fokusera på ordens betydelse och mening, dels har de fått svara på frågor för att se om och hur de relaterar dikternas innehåll till sin egen livserfarenhet. Syftet med studien är att få fördjupade kunskaper om vad som sker när elever läser och samtalar om poesi.</p><p>     Det inspelade intervjumaterialet har analyserats utifrån Judith A. Langers teori om byggandet av föreställningsvärldar, som hon menar sker i fyra faser. Det har också kopplats samman med nutida svensk forskning, som på olika sätt visat sig kritisk mot svenska skolans litteraturundervisning utifrån vad elever presterat.</p><p>     Resultaten av min undersökning visar att elevernas tolkningar av dikterna skiljer sig åt individuellt, inte gruppvis efter vilket gymnasieprogram de går. De två elever som utvecklar sina resonemang minst, vilket jag menar begränsar deras analyser, går yrkesförberedande program. Som jag ser det skiljer sig eleverna åt vad gäller språklig säkerhet, då de elever som vidareutvecklar sina tankar mest också har förmågan att gå bortom ordens bokstavliga betydelse och bortse från sina personliga perspektiv och referensramar. Jag vill betona att alla elevernas tolkningar hade kunnat berikas och fördjupas genom att få ta del av andras tankar i en dialog om dikterna.</p><p>     Vad gäller Langers faser kan man se att alla elever rör sig genom alla faser och att fas 3, som är den fas där läsaren kopplar ett personligt perspektiv till texten och resonerar om vad dess innehåll kan betyda för hans, hennes eller andras liv, är vanligt förekommande i elevernas tolkningar förutsatt att detta efterfrågas. Detta skede i byggandet av föreställningsvärldar är, enligt Langer, mycket viktigt att nå. Här får läsaren möjligheten att spegla sig själv och sina erfarenheter i lärdomar ur texten, vilket vidgar och omprövar dennes syn på verkligheten.</p><p>     Fas 4 i Langers teori kännetecknas av att läsaren objektifierar texten på så vis att läsaren reflekterar och kritiskt analyserar exempelvis författarens hantverk, kopplingar till andra verk och textstruktur. Här ryms också tankar som värderar texten och läsupplevelsen och, med undantag från enstaka tolkningar, är det just denna sorts tankar elevernas utsagor i fas 4 berör. Utifrån detta drar jag slutsatsen att eleverna saknar de traditionellt litteraturvetenskapliga begrepp och kunskaper som gör det möjligt för dem att distansera sig från texten och reflektera över den mot en kontextuell och intertextuell bakgrund.</p>

Kampen i havet, förhållandet till hästar och reflexioner kring makt – om att leva poesi och hur en referensbank uppstår för vad man tycker är begärligt.

Denna litteraturstudie kommer att behandla olika attityder till poesi samt hur poesiundervisning kan utveckla elevers språkmedvetenhet. I grundskolans undervisning tycks det vara så att poesi inte tillåts ta lika mycket plats som andra texttyper, något som troligen kommer sig av att lärare och elevers attityder till genren. Vi har därför valt att studera lärare och elevers attityder till poesi i skolan och om dessa attityder eventuellt medverkar till hur undervisningen i svenska utformas samt om poesi tilltalar elever och om den kan sägas bidra till deras läs- och skrivutveckling. Källurvalet i denna litteraturstudie består av tidskriftsartiklar och en rapport. Materialet är funnet med hjälp av internetbaserade söktjänster och har sedan analyserats, kategoriserats och bearbetats. I resultatet besvaras följande frågeställningar: Vilka attityder till poesi framträder hos lärare och elever i grundskolans tidigare år? Vad kan poesi i svenskundervisning för åren F-3 bidra med att utveckla för förmågor? Resultatet visar att språkmedvetenhet, elevers kreativitet och uttryck samt den egna identiteten kan utvecklas centrala utvecklingsmöjligheter hos elever som får ta del av poesi i undervisningen i svenska. Vår egna analys av resultatet är att lärares olika attityder kring poesin samt deras osäkerhet inför genren gör att de ofta avstår från att undervisa i ämnet vilket medför en fortsatt okunskap om vad poesi innebär för individen. Anläggs ett genusperspektiv på poesiläsning under grundskolans tidigare år visar det sig att även om pojkar anses ha en negativ inställning till poesi, ställer de sig positiva till arbetet när undervisningen är genomtänkt. Vidare visar resultatet att elever har en positiv inställning till att läsa och skriva poesi när de får uttrycka sig fritt och använda sig av sina egna erfarenheter, tankar och känslor.

Detta arbete handlar om poesi i svenskundervisningen för högstadiets årskurs 7-9. I avsnittet om tidigare forskning redogörs för studier om lektionsplaneringar, barns och ungas läsning av prosa och poesi, samt vilka effekter datoranvändning och digitala redskap har på skolungdomars inställning till poesi. Den teoretiska utgångspunkten för detta examensarbete är praktikarkitekturteorin, vilken även har kommit att prägla det analysverktyg som använts för analys av det insamlade materialet. I resultatsavsnittet presenteras sedan empirin som undersökts, vilket i senare avsnitt kommer att diskuteras och jämföras mot bakgrund av tidigare forskning. Slutligen kommer metoden och didaktiska konsekvenser att diskuteras. Syftet med denna studie är att genom analyser av lektionsplaneringar undersöka hur svensklärare arbetar med poesi i undervisningspraktiken. Genom att ta del av lärares lektionsplaneringar avsåg jag att undersöka hur poesiundervisningen inom svenskämnet förårskurs 7-9 utförs och vilka kunskaper lärarna vill utveckla hos sina elever. För att ta nå syftet har jag utgått från en del frågeställningar som berör vad som påverkat lärarna i planeringen, vilka redskap som använts i undervisningen, vilka förmågor som lärare vill att elever ska utveckla, samt vilken sorts poesi eleverna får ta del av. Den metod som har använts är kvalitativ textanalys. Utifrån den valda metoden harfrågeställningarna utformats, och empirin diskuteras i senare avsnitt utifrån de textanalytiska dimensioner som redogörs för i kvalitativ textanalys. Fortsättningsvis så harfrågeställningarna besvarats genom att materialet analyserats och kategoriserats i en tabell som är utformad efter praktikarkitekturteorins olika arrangemang: de materiella-ekonomiska arrangemangen som antingen möjliggör eller hindrar utförandet av undervisningspraktiken, de social-politiska arrangemangen som beskriver relationerna mellan människor och människor och material, samt de kulturella-diskursiva arrangemangen som präglar språket inom praktiken.

Abstract Purpose: In this essay a limited and specific selection of poems by the Swedish poet Nils Ferlin, has been analyzed in order to find various images of Christ. By using these images of Christ, a possible Christology within the poems by Ferlin, will then be elucidated, a so called Ferlinian Christology. The theoretical perspective used in the analysis is one of high versus low Christology i.e. whether the emphasis is focused on Christ as divine, or Christ as human. Method: The used method is hermeneutic, and the chosen poems have been ascribed autonomy in order to verify their message, rather than the message of the author. The poems have been read and analyzed with a text oriented focus. Result: The result of this study is that a various number of images of Christ can be found within the selected poems by Ferlin. In some poems the image of Christ is described by the views of others; persons in the immediate surroundings of Jesus, or first-hand witnesses to the events of the Gospels. Some images show Christ as an explored tool in the hands of dogmatic structures, where the death of atonement on the Cross is problematized, along with people’s misuse of the death of atonement as a free pass to heaven, instead of taking responsibility of their own sins. Other images of Christ in the poems are more positive; showing Jesus as an inspiration, a beacon and a compass of morality. The most striking image, however, is the one of Christ as someone who places mercy above all. Conclusion: A Ferlinian Christology can be seen primarily as low Christology since it is putting the emphasis on the humanity of Christ, and partly problematizing the divinity of Christ. A Ferlinian Christology emphasize the living Christ and the Christ one finds in the Gospels. The Christ found in the dogmas is not showing the truth. The Christ living and acting in the interest of the weak and marginalized people, is the one who ought to be seen upon with respect and as a beacon of morality and truth. Key words: poetry, Christology, Christ, hermeneutics, Ferlin