En analys av mitt abstrakta inre vilket till slut flyter över till allt som omfamnar mig, går igenom min låtskrivar process och hur jag ser på konst och livet i helhet.

In this thesis I investigate central features in Instagram poetry based on the hypothesis that it is a new form of literary phenomenon. The study analyses six accounts on Instagram, all dedicated to Instagram poetry, as well as a selection of feature articles about Instagram poetry and interviews with the poets. Through this investigation, four aspects where considered: the themes of the poetry, the variety of roles Instagram poets play in relation to their poetry and their readers, how representation plays a part in some of these roles, as well as how the poetry takes place on the platform. The form and display of the poetry are examined further through an intermedial analysis of the relation between text, image, and the Instagram medium.  This thesis argues that the themes of Instagram poetry are correlated with an assumption that the poet is honest and credible.Instagram poets play a crucial part in making the readers view their poetry as honest and credible, and they establish different roles to create and uphold that image. Through the intermedial analysis it has become clear that Instagram poets work with other aspects beside text, which is a quality of the poetry that has not been noticed in previous discussions and in dominant ideas of Instagram poetry. In conclusion, the thesis argues that Instagram poetry also shares traits with popular fiction and romance, in the poets’ aspiration to first of all connect with the readers and provide friendship, self-help, and comfort, through the poetry and the Instagram account.

No description available.

No description available.

This essay is about the lyric authorship of the Swedish poet Hjalmar Gullberg (1898-1961), who was nicknamed “The Lyric Hegelian” due to his love of paradox. It focuses on certain traits in his authorship in its entirety, with a specific focus on a select number of poems. The primary concerns of this essay are questions of an existential nature raised by Gullberg’s poetry, as well as his poetry’s relation to his time and age. As a member of the Swedish Academy Gullberg was an important literary presence in his day, most likely influencing the outcome of several Nobel Prizes. Gullberg’s poetry is part classicist and part modernist, combining traditional forms with newer ones, and in doing so it bears witness to contemporary society entering a state of modernity. Gullberg held feelings of both appreciation and aversion towards his time and age. His poetry touches upon a multitude of topics and includes motifs that are both ancient and contemporary, and these are combined as the poet searches for meaning in ephemeral existence. The present essay traces the development of an existential worldview and a type of philosophy in the authorship, which are characterised by complexity and uncertainty; these change with time, and this development can be seen in the different collections of poems. A shift can be observed from a spirit of optimism and religiosity towards a contrary mindset of pessimism and disbelief. This essay argues that Gullberg’s authorship is representative of its time and age in the sense that the views expressed in the poetry seem to correlate to the development of society and the general mentality in Sweden and much of Europe during the twentieth century, with regard to the process of secularisation that took place. The poetry of Gullberg leaves us with many questions and few definite answers. However, its value lies in the eloquent treatment that it gives to the subject-matter which is presented, and in that it encourages reflection. Gullberg was a late representative of an older literary tradition and an early representative of a new one; accordingly he embodied an important change in Swedish literary history.

This essay is about the lyric authorship of the Swedish poet Hjalmar Gullberg (1898-1961), who was nicknamed “The Lyric Hegelian” due to his love of paradox. It focuses on certain traits in his authorship in its entirety, with a specific focus on a select number of poems. The primary concerns of this essay are questions of an existential nature raised by Gullberg’s poetry, as well as his poetry’s relation to his time and age. As a member of the Swedish Academy Gullberg was an important literary presence in his day, most likely influencing the outcome of several Nobel Prizes. Gullberg’s poetry is part classicist and part modernist, combining traditional forms with newer ones, and in doing so it bears witness to contemporary society entering a state of modernity. Gullberg held feelings of both appreciation and aversion towards his time and age. His poetry touches upon a multitude of topics and includes motifs that are both ancient and contemporary, and these are combined as the poet searches for meaning in ephemeral existence. The present essay traces the development of an existential worldview and a type of philosophy in the authorship, which are characterised by complexity and uncertainty; these change with time, and this development can be seen in the different collections of poems. A shift can be observed from a spirit of optimism and religiosity towards a contrary mindset of pessimism and disbelief. This essay argues that Gullberg’s authorship is representative of its time and age in the sense that the views expressed in the poetry seem to correlate to the development of society and the general mentality in Sweden and much of Europe during the twentieth century, with regard to the process of secularisation that took place. The poetry of Gullberg leaves us with many questions and few definite answers. However, its value lies in the eloquent treatment that it gives to the subject-matter which is presented, and in that it encourages reflection. Gullberg was a late representative of an older literary tradition and an early representative of a new one; accordingly he embodied an important change in Swedish literary history.

In this essay I show how Wozu Dichter? (1946) and the writings of Rilke can be read as a change in Heidegger’s relationship and view on poetry. Through a close reading of the text I trace the change from a society directed political and critical view on poetry, to a view which places language itself at heart. These different viewpoints correspond respectively to Heidegger’s readings and interpretations of Hölderlins poetry throughout the 30s to early 40s, and the later more pure language philosophical works found in Unterwegs zur Sprache. Hence, I argue that Wozu Dichter? can be read as a Bridge between these two (often considered separate) periods in Heidegger’s thinking. Furthermore I argue that the work with Rilkes poetry directly influenced Heidegger’s approach in Unterwegs zur Sprache, and marks a tonal change in the in his works. To illustrate this, I draw a parallel between the statement that poetry is “more saying”, which is developed in Wozu Dichter? and the claim in Die Sprache (1950) that poetry is “pure saying”. I also argue that Rilke’s idea of the “more saying” poetry as creation of “a safe-being”, which Heidegger talks about in terms of a district (Bezirk) and house of being, correlates to the view in Die Sprache of language as a domestic context. This view does not appear in the earlier texts about Hölderlin, such as Hölderlin und das Wesen der Dichtung. Hence it represents a new way of viewing the nature of language, not as a thing we have to examine through the nature of humanity, but instead as a locality we have to learn to live in and through.

<p>I denna uppsats gör jag en analys och en jämförelse av hur sex elever i gymnasiets årskurs ett på yrkesförberedande- respektive studieförberedande program tolkar lyrik. Eleverna har fått delta i samtal om tre dikter och dels fått närläsa texterna, rad för rad, för att fokusera på ordens betydelse och mening, dels har de fått svara på frågor för att se om och hur de relaterar dikternas innehåll till sin egen livserfarenhet. Syftet med studien är att få fördjupade kunskaper om vad som sker när elever läser och samtalar om poesi.</p><p>     Det inspelade intervjumaterialet har analyserats utifrån Judith A. Langers teori om byggandet av föreställningsvärldar, som hon menar sker i fyra faser. Det har också kopplats samman med nutida svensk forskning, som på olika sätt visat sig kritisk mot svenska skolans litteraturundervisning utifrån vad elever presterat.</p><p>     Resultaten av min undersökning visar att elevernas tolkningar av dikterna skiljer sig åt individuellt, inte gruppvis efter vilket gymnasieprogram de går. De två elever som utvecklar sina resonemang minst, vilket jag menar begränsar deras analyser, går yrkesförberedande program. Som jag ser det skiljer sig eleverna åt vad gäller språklig säkerhet, då de elever som vidareutvecklar sina tankar mest också har förmågan att gå bortom ordens bokstavliga betydelse och bortse från sina personliga perspektiv och referensramar. Jag vill betona att alla elevernas tolkningar hade kunnat berikas och fördjupas genom att få ta del av andras tankar i en dialog om dikterna.</p><p>     Vad gäller Langers faser kan man se att alla elever rör sig genom alla faser och att fas 3, som är den fas där läsaren kopplar ett personligt perspektiv till texten och resonerar om vad dess innehåll kan betyda för hans, hennes eller andras liv, är vanligt förekommande i elevernas tolkningar förutsatt att detta efterfrågas. Detta skede i byggandet av föreställningsvärldar är, enligt Langer, mycket viktigt att nå. Här får läsaren möjligheten att spegla sig själv och sina erfarenheter i lärdomar ur texten, vilket vidgar och omprövar dennes syn på verkligheten.</p><p>     Fas 4 i Langers teori kännetecknas av att läsaren objektifierar texten på så vis att läsaren reflekterar och kritiskt analyserar exempelvis författarens hantverk, kopplingar till andra verk och textstruktur. Här ryms också tankar som värderar texten och läsupplevelsen och, med undantag från enstaka tolkningar, är det just denna sorts tankar elevernas utsagor i fas 4 berör. Utifrån detta drar jag slutsatsen att eleverna saknar de traditionellt litteraturvetenskapliga begrepp och kunskaper som gör det möjligt för dem att distansera sig från texten och reflektera över den mot en kontextuell och intertextuell bakgrund.</p>

Kampen i havet, förhållandet till hästar och reflexioner kring makt – om att leva poesi och hur en referensbank uppstår för vad man tycker är begärligt.

Denna litteraturstudie kommer att behandla olika attityder till poesi samt hur poesiundervisning kan utveckla elevers språkmedvetenhet. I grundskolans undervisning tycks det vara så att poesi inte tillåts ta lika mycket plats som andra texttyper, något som troligen kommer sig av att lärare och elevers attityder till genren. Vi har därför valt att studera lärare och elevers attityder till poesi i skolan och om dessa attityder eventuellt medverkar till hur undervisningen i svenska utformas samt om poesi tilltalar elever och om den kan sägas bidra till deras läs- och skrivutveckling. Källurvalet i denna litteraturstudie består av tidskriftsartiklar och en rapport. Materialet är funnet med hjälp av internetbaserade söktjänster och har sedan analyserats, kategoriserats och bearbetats. I resultatet besvaras följande frågeställningar: Vilka attityder till poesi framträder hos lärare och elever i grundskolans tidigare år? Vad kan poesi i svenskundervisning för åren F-3 bidra med att utveckla för förmågor? Resultatet visar att språkmedvetenhet, elevers kreativitet och uttryck samt den egna identiteten kan utvecklas centrala utvecklingsmöjligheter hos elever som får ta del av poesi i undervisningen i svenska. Vår egna analys av resultatet är att lärares olika attityder kring poesin samt deras osäkerhet inför genren gör att de ofta avstår från att undervisa i ämnet vilket medför en fortsatt okunskap om vad poesi innebär för individen. Anläggs ett genusperspektiv på poesiläsning under grundskolans tidigare år visar det sig att även om pojkar anses ha en negativ inställning till poesi, ställer de sig positiva till arbetet när undervisningen är genomtänkt. Vidare visar resultatet att elever har en positiv inställning till att läsa och skriva poesi när de får uttrycka sig fritt och använda sig av sina egna erfarenheter, tankar och känslor.