Innovation has proven to be an important way for companies to be competitive and relevant in a dynamic market. The construction industry has tended to focus on incremental innovations and is not as familiar with methods for developing radical innovations. Scenario-based portfolio management is a way of structuring radical innovation projects according to possible future scenarios. Within these portfolios, it is necessary to assign the different areas a priority order where the most prioritized areas require a sufficiently high inflow of ideas. The purpose of this study was therefore to investigate how the innovation hub of a large Swedish company in the construction industry can steer the idea generation of radical innovations towards specific areas of development. By conducting internal and external semi-structured interviews, difficulties and opportunities in the company's idea generation could be identified. The results showed that the case company is missing specific methods to increase the number of generated ideas and that there is a lack of communication of the priority domains that exist in the innovation portfolio. It was also shown that there are some organizational difficulties for innovation in the construction industry. An analysis based on the results and a detailed literature study resulted in a number of recommendations. These recommendations demonstrate how open innovation as well as communication and changes in organizational structure should be implemented to achieve an increased number of ideas for the priority areas in a company's innovation portfolio. The recommendations from this study apply to large companies in the construction industry that work actively with innovation. / Innovation har visat sig vara ett viktigt sätt för företag att vara konkurrenskraftiga och relevanta på en dynamisk marknad. Byggindustrin har haft en tendens att fokusera på inkrementella innovationer och saknar i många fall utarbetade metoder för utveckling av radikala innovationer. Scenariobaserad portföljhantering är ett sätt att strukturera radikala innovationsprojekt efter möjliga framtidsscenarion. Inom dessa portföljer är det nödvändigt att tilldela de olika områdena en prioriteringsordning där de mest prioriterade områdena kräver ett tillräckligt högt inflöde av idéer. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur innovationshubben på stort svenskt företag inom byggbranschen kan styra idégenerering av radikala innovationer mot ett specifikt utvecklingsområde. Genom att utföra interna samt externa semistrukturerade intervjuer kunde svårigheter och möjligheter i företagets idégenerering identifieras. Resultatet visade att det saknas specifika metoder för att öka mängden idéer som genereras, samt att det finns en brist på kommunikation av de prioriterade domäner som existerar i företagets innovationsportfölj. Det påvisades även att det finns vissa organisatoriska svårigheter för innovation kopplade till byggbranschen. En analys baserad på resultatet samt en utförlig litteraturstudie resulterade i ett antal rekommendationer. Dessa rekommendationer påvisar hur öppen innovation samt kommunikation och förändringar i organisationsstruktur bör implementeras för att uppnå en ökad mängd idéer till de prioriterade områdena i ett företags innovationsportfölj. Rekommendationerna från denna studie är applicerbara på stora företag inom byggbranschen som arbetar aktivt med innovation.

Projektformen blir allt vanligare i dagens utvecklingsarbete inom företag och dess verksamheter. Med fler projekt uppstår dock nya problem som exempelvis beroenden och resurskonflikter, det handlar inte längre bara om att genomföra ett projekt till utsatt tid och budget, utan även om att genomföra den rätta mix av projekt. På något sätt så vill man få kontroll på det kaos som uppstår i en multiprojektmiljö och det är här projektportföljstyrning, Project Portfolio Management (PPM), kommer in i bilden då detta är ett arbetssätt som underlättar prioriteringar och det löpande arbetet med flera projekt samtidigt. Studien syftar till att få en förståelse för vad projektportföljstyrning innebär och vad den innehåller. Studien syftar även till att visa på de viktigaste delområdena och faktorerna man bör fokusera på för att portföljstyrningen ska bli framgångsrik inom den verksamhet som ämnar använda sig av arbetsättet. Studien är dock avgränsad till vad projektportföljstyrning är, dels genom teori, men även enligt portföljchefer, konsulter och projektledare då det är dessa typer av aktörer som vi genom bekvämlighets och kedjeurval har intervjuat. Under studiens gång har sju intervjuer, med sammanlagt nio respondenter, utförts vilka har lagt grunden för det empiriska material som vi tillsammans med den teoretiska referensramen har använt oss av för att besvara våra frågor: Vad är projektportföljstyrning? Vilka områden är viktiga att fokusera på vid arbete med portföljstyrning? Vilka viktiga faktorer finns det inom varje delområde? Detta är dock inte en direkt mall för arbete med portföljstyrning då alla verksamheter ser olika ut och använder sig av olika metodiker. Studien visar på de viktiga områden som finns och lyfter fram faktorer inom respektive område som bör betänkas och arbetas med för att ge en större chans att lyckas med implementeringen samt det fortlöpande arbetet med en eller flera projektportföljer. Det vi fann var att det inte finns ett enda rätt sätt att implementera projektportföljstyrningen. Alla verksamheter har olika förutsättningar som gör att man måste anpassa sig till den specifika situationen. De delområden som vi fann vara viktigast att fokusera på är  implementeringen, projekt och projektportföljen, IT-stödet samt projektkontoret. Inom respektive delområde kunde vi identifiera ett antal viktiga faktorer, med en jämförelse mellan teori och empiri kunde vi se att det fanns stora likheter dem emellan. Vi kunde dock utveckla vissa faktorer genom den information vi anskaffat genom det empiriska materialet.

Purpose: The purpose of this study is to increase the knowledge of how the existing gap betweenstrategy formulation and strategy implementation can be bridged in a project-­‐based organization.  The reason for this is to contribute with an empirical example of what challenges and obstacles are associated with this gap and how these can be solved.Method: The investigation of the strategy implementation in a project-­‐based organization has been conducted as a case study. To collect the necessary empirical material, three rounds of interviews were held with relevant employees of the case company, such as the Head of Strategy, Head of Product and sales people. The interviews have been complemented by collection of documents and participation in meetings held at the case company.Findings: The findings of the case study have showed that the strategy can be implemented in three ways in a project-­‐based organization: through the organizational structure, through the executed external projects and through the portfolio management. Additionally, the findings have revealed a number of existing problems within strategy implementation. The major challenges found were achieving balance in the Balanced Scorecard, prioritization of both internal and external projects and managing a programme as a project, which were confirmed in the literature.Practical implications: This study has resulted in a description of  how  a  project-­‐based organization implements its strategy. Furthermore, this study highlights the existing challenges within this process, such as achieving balance in the Balanced Scorecard and better prioritizing the internal and external projects.Theoretical implications: This study contributes with increased insight and knowledge of how a project-­‐based organization implements strategy and thus, expands the knowledge of how the gap between strategy formulation and implementation can be decreased. Several problems highlighted in the literature associated with this gap have been verified by this study. In this way, additional theoretical implications are the proposed solutions for how these problems can be solved. / Syfte: Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur det existerande gapet mellan strategiformulering och strategiimplementering kan överbryggas i en projektbaserad organisation. Anledningen till detta är att bidra med ett empiriskt exempel kring vilka utmaningarnas och hinder som associeras med detta gap samt hur dessa kan överkommas. Metod: Undersökningen av strategiimplementeringen i en projektbaserad organisation har genomförts i form av en fallstudie. För att samla in det nödvändiga empiriska materialet har tre intervjurundor genomförts  tillsammans  med relevanta anställda på fallstudieföretaget.  Exempel på dessa är Strategichefen, Produktchefen och säljare. Intervjuerna var kompletterade genom insamling av dokument och genom deltagande på möten som hölls på fallstudieföretaget. Resultat: Resultat av denna fallstudie visar att strategi kam implementeras på tre sätt i en projektbaserad organisation: genom organisationsstrukturen, genom exekveringen av externa projekt  och genom portföljhantering. Resultaten har också visat ett antal existerande problem inom  rategiimplementeringen. De stora utmaningarna är att uppnå balansen i de balanserade styrkorten, prioriteringen av både interna och externa projekt och hantera ett program som ett projekt. Dessa utmaningar var bekräftade i litteraturen. Praktiskt bidrag: Denna studie har resulterat i en beskrivning av hur en projektbaserad organisation implementerar sin strategi. Dessutom har denna studie lyft fram de existerande utmaningarna inom denna process, såsom att uppnå balansen i de balanserade styrkorten och bättre prioritering av interna och externa projekt. Vetenskapligt bidrag: Denna studie bidrar med ökad insyn och kunskap om hur en projektbaserad organisation implementerar strategi och således, utvidgar kunskapen om hur gapet mellan strategiformuleringen och implementeringen kan minska. Flera problem som lyfts fram i litteraturen och som associeras med detta gap har blivit bekräftade i denna studie. Därför är de föreslagna lösningarna på hur dessa problem kan lösas ännu ett vetenskapligt bidrag.

Following the global financial crisis, both risk-based and heuristic portfolio construction methods have received much attention from both academics and practitioners since these methods do not rely on the estimation of expected returns and as such are assumed to be more stable than Markowitz's traditional mean-variance portfolio. In 2016, Lopéz de Prado presented the Hierarchical Risk Parity (HRP), a new approach to portfolio construction which combines hierarchical clustering of assets with a heuristic risk-based allocation strategy in order to increase stability and improve out-of-sample performance. Using Monte Carlo simulations, Lopéz de Prado was able to demonstrate promising results. This thesis attempts to evaluate HRP using walk-forward analysis and historical data from equity index and bond futures, against more realistic benchmark methods and using additional performance measures relevant to practitioners. The main conclusion is that applying hierarchical clustering to risk-based portfolio construction does indeed improve the out-of-sample return and Sharpe ratio. However, the resulting portfolio is also associated with a remarkably high turnover, which may indicate numerical instability and sensitivity to estimation errors. It is also identified that Lopéz de Prado's original HRP approach has an undesirable property and alternative approaches to HRP have consequently been developed. Compared to Lopéz de Prado's original HRP approach, these alternative approaches increase the Sharpe ratio with ~10% and reduce the turnover with 60-65%. However, it should be noted that compared to more mainstream portfolios the turnover is still rather high, indicating that these alternative approaches to HRP are still somewhat unstable and sensitive to estimation errors. / Efter den globala finanskrisen har intresset för riskbaserade och heuristiska metoder för portföljallokering ökat inom såväl akademin som finansindustrin. Det ökade intresset grundar sig i att dessa metoder inte kräver estimering av förväntad avkastning och därför kan antas vara mer stabila än portföljer med grund i Markowitz moderna portföljteori. Lopéz de Prado presenterade 2016 en ny metod för portföljallokering, Hierarchical Risk Parity (HRP), som kombinerar hierarkisk klustring med en heuristisk riskbaserad portföljkonstruktion och vars syfte är att öka stabiliteten och förbättra avkastningen. Baserat på Monte Carlo-simuleringar har Lopéz de Prado lyckats påvisa lovande resultat. Syftet med detta examensarbete är att utvärdera HRP med hjälp av walk-forward-analys och empirisk data från aktieindex- och obligationsterminer. I denna utvärdering jämförs HRP med andra vanliga portföljmetoder med avseende på prestandamått relevanta för portföljförvaltare. Den huvudsakliga slutsatsen är att tillämpning av hierarkisk klustring inom ramen för riskbaserad portföljallokering förbättrar såväl den absoluta avkastningen som Sharpekvoten. Däremot är det tydligt att vikterna i en HRP-portfölj har hög omsättning över tid, vilket kan tyda på numerisk instabilitet och hög känslighet för skattningsfel. Vidare har en oönskad egenskap i Lopéz de Prados ursprungliga HRP-metod identifierats, varför två alternativa HRP-metoder har utvecklats inom ramen för examensarbetet. Jämfört med Lopéz de Prados ursprungliga metod förbättrar de två alternativa metoderna Sharpekvoten med 10% och minskar omsättningen av portföljvikterna med 60-65%. Det bör dock understrykas att även de nya metoderna har en förhållandevis hög omsättning, vilket tyder på att numerisk instabilitet och hög känslighet för skattningsfel till viss del fortfarande kvarstår.

Financial institutions manage numerous portfolios whose risk must be managed continuously, and the large amounts of data that has to be processed renders this a considerable effort. As such, a system that autonomously detects anomalies in the risk measures of financial portfolios, would be of great value. To this end, the two econometric models ARMA-GARCH and EWMA, and the two machine learning based algorithms LSTM and HTM, were evaluated for the task of performing unsupervised anomaly detection on the streaming time series of portfolio risk measures. Three datasets of returns and Value-at-Risk series were synthesized and one dataset of real-world Value-at-Risk series had labels handcrafted for the experiments in this thesis. The results revealed that the LSTM has great potential in this domain, due to an ability to adapt to different types of time series and for being effective at finding a wide range of anomalies. However, the EWMA had the benefit of being faster and more interpretable, but lacked the ability to capture anomalous trends. The ARMA-GARCH was found to have difficulties in finding a good fit to the time series of risk measures, resulting in poor performance, and the HTM was outperformed by the other algorithms in every regard, due to an inability to learn the autoregressive behaviour of the time series. / Finansiella institutioner hanterar otaliga portföljer vars risk måste hanteras kontinuerligt, och den stora mängden data som måste processeras gör detta till ett omfattande uppgift. Därför skulle ett system som autonomt kan upptäcka avvikelser i de finansiella portföljernas riskmått, vara av stort värde. I detta syftet undersöks två ekonometriska modeller, ARMA-GARCH och EWMA, samt två maskininlärningsmodeller, LSTM och HTM, för ändamålet att kunna utföra så kallad oövervakad avvikelsedetektering på den strömande tidsseriedata av portföljriskmått. Tre dataset syntetiserades med avkastningar och Value-at-Risk serier, och ett dataset med verkliga Value-at-Risk serier fick handgjorda etiketter till experimenten i denna avhandling. Resultaten visade att LSTM har stor potential i denna domänen, tack vare sin förmåga att anpassa sig till olika typer av tidsserier och för att effektivt lyckas finna varierade sorters anomalier. Däremot så hade EWMA fördelen av att vara den snabbaste och enklaste att tolka, men den saknade förmågan att finna avvikande trender. ARMA-GARCH hade svårigheter med att modellera tidsserier utav riskmått, vilket resulterade i att den preseterade dåligt. HTM blev utpresterad utav de andra algoritmerna i samtliga hänseenden, på grund utav dess oförmåga att lära sig tidsserierna autoregressiva beteende.

The focus of strategy research has long revolved around strategy formulation rather thanstrategy implementation, despite the evidence indicating that intended strategies are rarelyachieved. Project portfolio management, PPM, assumes a crucial role in enabling strategyimplementation and can be regarded as a representation of the organization's actual pursuedstrategy. Existing research on PPM has predominantly centered around portfolios in the contextof new product development, NPD, and research and development, R&D. However, there hasbeen relatively less exploration of PPM within internal development departments, warrantingfurther investigation. To contribute to the understanding on strategy implementation throughPPM and its conditional factors, this qualitative case study expands the existing research bystudying the PPM process within an internal development department. The study wasconducted at the Business Improvement department, which oversees improvement projects forthe service branch of EnergyComp, a company specializing in the development of complexenergy solutions. Using an abductive research approach, a literature review was conducted inparallel with data collection and analysis. The empirical data was mainly collected throughsemi-structured interviews at the company, but also through meetings and companydocumentation. The results of the study show that PPM actions connected to projects, portfolio and resourceallocation are undertaken to effectively implement the organization's strategy within theinternal development department. Common to all areas is the importance of accurate andavailable information that effects the decisions connected to strategy implementation. On aproject level, Insufficient information poses challenges in accurately assessing project success,resulting in measurements that fail to cover all strategic objectives. In the context of theportfolio, the absence of project information and uncertainties can lead to a misalignmentbetween the actual prioritization criteria employed in the selection process and the strategicobjectives of the organization. Additionally, it may contribute to a less detailed and formalstrategic plan. Furthermore, the cost associated with adjusting the portfolio is directly linked tothe effort and expenses involved in obtaining project information. Regarding resources,insufficient information on supply and demand creates challenges in considering projectdependencies and synergies during the evaluation of project groups. Moreover, limitedtransparency across functional boundaries within the organization leads to a system wheredecision rules cannot be established at the portfolio level. Instead, it encourages bottom-uppriority decisions. Furthermore, a biased assessment by stakeholders in the functionaldepartments may result in an inadequate screening process, leading to an increased workloadin the portfolio structuring process. Finally, the large variation in project types, coupled withdiverse impact targets spanning individual and multiple functions, makes it difficult to createrelevant project categories for budgeting and portfolio structuring.