Syftet med denna studie är att få en förståelse för hur läroboksförfattare tänker om syftet till textuppgifternas varande i matematikboken, deras syn på matematisk kunskap och hur elever lär sig matematik. Metoden vi använder i vår studie är kvalitativa intervjuer där sju läromedelsförfattare deltar. Genom våra intervjuer fick vi fram en del syften med matematikbokens textuppgifter vilka vi ansåg relevanta för eleverna. I vårt resultat kan vi se att majoriteten av författarna anser att huvudsyftet med textuppgifterna är att knyta an till verkligheten. En annan del som vår studie visar är att författarna anser att eleven bör ha en djupare matematisk förståelse, eftersom detta medför att eleven vet vad den gör och varför den utför matematiska uträkningar. Vidare menar författarna att god taluppfattning bidrar till en matematisk utveckling samt en god matematisk förståelse. Slutsatsen vi kan dra av vår studie är att läroboksförfattarna anser att huvudsyftet med matematikbokens textuppgifter är att skapa en verklighetsanknytning och synliggöra detta för eleverna.

Hög lärarkompetens inom formativa arbetssätt gynnar elevers lärande i matematiska problemlösningsuppgifter. Ett formativt arbetssätt synliggör elevers kunskapsutveckling. Dessutom ställer dagens teknik höga krav på elevers matematikkunskaper. Syftet med studien är att undersöka vad forskning säger om hur lärare kan använda de fem nyckelstrategierna för planering och genomförande av problemlösningsuppgifter i matematik. Frågeställningarna är: På vilka sätt kan lärare utforma lektionsplanering för formativt lärande? Vilka formativa återkopplingsstrategier är användbara för lärare? Efter insamling, analys och sammanställning av vetenskapliga studier visar resultatet att undervisning som genomförs utifrån fem nyckelstrategier bidrar till elevers lärande. Resultatet visar även att bland annat kamratbedömning, självbedömning samt ett kollaborativt arbete är gynnsamma arbetssätt. Uppdelning av problemlösningsuppgifter visar att lärare får syn på elevers kunskaper. Det är däremot mer utmanande för elever att själva välja metoder, vilket inte möjliggörs vid uppdelning av problemlösningsuppgifter. Lärare behöver samla in information om elevers kunskaper för att kunna ge återkoppling och anpassa kommande undervisning. Ett systematiskt tillvägagångssätt är avgörande för elevers lärande. Kamrat- och självbedömningbidrar till ökat lärande eftersom återkoppling mellan elever är för dem enklare att förstå. Av den anledningen är det viktigt att lärare anpassar återkoppling till elevers nivå. Det är också viktigt att elever får kunskap om hur återkopplingen kan användas. Ett formativt arbetssätt är tidskrävande till en början och både elever och lärare behöver kunskap om hur det används. Ett förslag till vidare forskning är om digital teknik kan vara ett tidssparande hjälpmedel vid ett formativt arbetssätt.

Den här empiriska studiens syfte var att undersöka lågstadieelevers upplevelser med att arbeta med öppna matematiska problem genom intervjuer, samt att skapa en större förståelse för hur elever kan lösa dessa typer av uppgifter med hjälp av representationer och lösningsstrategier.  Datan har analyserats utifrån en kvalitativ tematisk analys. Studiens empiri samlades in genom att samtliga elever i respektive årskurs fick lösa ett öppet matematiskt problem med valfri representation och/eller strategi. Därefter genomfördes en semistrukturerad intervju där tre elever i årskurs två och sex elever från årskurs tre intervjuades. Resultatet visade att flertalet elever använde representationerna bild, symbol samt bild och symbol i kombination. Dessutom visade resultatet att de flesta eleverna föredrog lösningsstrategierna rita en bild samt gissa och pröva. Dock har vissa utav eleverna enbart redovisat svar och det är därför svårt att veta hur de har tänkt kringt uppgiftens lösning. Med utgångspunkt i elevernas intervjusvar har tre teman kunnat urskiljas, bilder bidrar till lösning, öppna matematiska problem är nytt och flera möjliga svar uppskattas

Syftet med studien är att undersöka elevers matematiska förmågor och samspel med varandra vid arbete med en problemlösningsuppgift, samt deras inställning till detta arbetssätt.Metoden för studiens undersökning är en observation av en aktivitetssituation där elever i grupp om tre i samarbete ska försöka lösa en problemlösningsuppgift. Studien har sinutgångspunkt i det sociokulturella perspektivet med fokusering på begreppet stöttning. Teorin har sedan kombinerats med Niss & Højgaard framtagna kompetenser rörande matematiska förmågor för att möjliggöra skapandet av ett eget ramverk. Detta har använts vid analysen för att på ett strukturerat och tydligt sätt kunna identifiera elevers matematiska förmågor och den stöttning som sker vid arbetet med problemlösningsuppgiften. Sedan identifierades teman, detta gjordes genom att se i vilka situationer stöttning interagerar med de matematiska förmågorna. De teman som identifierades var följande: Olika sätt att vägleda, osäkerhet (tystnad och försäkringar), bristande förmågor och elever som ger upp och deras attityder. Dessa teman svarade upp på studiens frågeställningar. Resultatet i denna studie pekar på att det är till stor del genom kommunikation som alla förmågor visar sig. Konflikten mellankommunikationsförmåga och tystnad, leder till svårigheter med att bidra till andra elevers utveckling av förmågor samtidigt som möjligheten till stöttning uteblir. Resultaten visar även att elever som anses starka av sina klasskamrater föredrar hellre att arbeta själva med problemlösningsuppgifter än i samspel med andra.Tidigare forskning inom området belyser vikten av att eleverna får möjlighet att utveckla sina matematiska förmågor och hur detta genomförs på bästa sätt. Forskning visar att elevers ojämna förmågor är ett resultat av för mycket individuellt arbete i matematikböckerna vilketäven benämns som tyst matematik. Resultat från denna studie visar att den tysta matematiken är tydlig men om elever med olika matematiska förmågor får arbeta i grupper med varandra kan det gynna elevernas utveckling av de matematiska förmågorna.

Syftet är att undersöka vad som händer när flerspråkiga elever blir tilldelade verklighetsnära matematiska problemlösningsuppgifter. Studien bygger på observationer av sex flerspråkiga elever som utför ett enskilt matematiktest med olika problemlösningsuppgifter. Intervjuer skedde också med eleverna efter det utförda testet. Även en kompletterande intervju med elevernas matematiklärare ligger till grund för studien. Studiens resultat visar på att flerspråkiga elever har svårigheter i problemlösning men framförallt i öppna problem. Det kan bero på att eleverna är vana vid att en uppgift endast kan ha en lösning och ett svar. Därav blir öppna uppgifter mer kognitivt krävande då eleverna behöver tänka om. Elevernas andraspråk (svenska) begränsar dem i läsförståelsen av uppgifterna. Problemen formuleras ofta, omedvetet om av eleverna vilket kan bero på bristen i läsförståelsen eller av frustration för att få fram en lösning och ett svar. Resultatet kan vara viktigt för lärare att ha kännedom om, då det speglar elevers svårigheter i problemlösning samt vad vi anser behöver tränas på mer i skolan. Det vi funnit kan bli en tankeställare till alla lärare som arbetar med problemlösning.

Feedback är ett av de mest effektiva sätten att förbättra akademiska prestationer. I den här studien undersöks tio elevers tankeprocess när de arbetar med en problemlösningsuppgift i matematik. Fem elever får feedback på uppgiftsnivå och fem elever får feedback på processnivå. Dataunderlaget av tankeprocesserna samlas in med en think-aloud-metod och analyseras. Tankeprocessen bedöms, utifrån ett think-aloud protokoll, som underlättande händelser eller icke-underlättande händelser. Underlättande händelser är kommentarer som kan leda till en lösning av ett matematiskt problem och är således mer framgångsrikt än icke- underlättande händelser. Den här studien belyser att elevers tankeprocess förbättras om de får feedback på processnivå snarare än feedback på uppgiftsnivå eftersom elevers underlättande händelser är mer frekvent när de får feedback på processnivå.

Denna studie är en läromedelsanalys som inriktar sig på två läromedel anpassade för årskurs fem och dess problemlösningsuppgifter. Läromedlen som undersöks i studien är Prima Formula matematik 5 och Mera Favorit matematik 5B. Syftet med studien är att undersöka vilka kategorier av öppna, slutna och rika problemlösningsuppgifter som läromedlen innehåller. Vidare ämnar studien urskilja vilka möjliga kritiska aspekter, kritiska drag och variationsmönster som dessa uppgifter innehåller. För att undersöka detta har studiens teoretiska ramverk varit variationsteorin. Anledningen till att detta undersökts är på grund av att det är väsentligt att en lärare att kunna urskilja kritiska drag och aspekter från ett lärandeobjekt. Detta för att kunna forma undervisningen på ett effektivt sätt som främjar elevernas lärande. Studiens resultat visar att majoriteten av läromedlens problemlösningsfrågor består av slutna problem, i jämförelse med öppna och rika problem. Resultatet visar även att större delen av de kritiska aspekter och dragen som kan urskiljas är kopplade till division, bråk, begrepp och ordförståelse för ord som exempelvis “största” eller “växel”. Samtliga variationsmönster, alltså kontrast, separation, generalisering och fusion kan urskiljas i uppgifterna, men inte tillsammans i en och samma uppgift.