Bakgrund: Ca 1–2 procent av alla kvinnor beräknas någon gång under livet uppfylla kriterierna för anorexia nervosa. Sjukdomen, som innebär en kraftigt förhöjd mortalitetsrisk och kan ge allvarliga kroppsliga och psykiska komplikationer på längre sikt, blir ofta uppenbar någon gång under tonåren. Idag råder uppfattningen att barn och ungdomar med anorexia nervosa eller annan ätstörningsproblematik så långt som möjligt bör vårdas tillsammans med sina   föräldrar. På senare år har olika typer av familjebaserad vård, där föräldrarna tilldelas en central roll som drivande i barnets tillfrisknande, blivit allt vanligare i takt med att evidensen för denna form av ätstörningsvård ökat. Forskning har vidare visat att det innebär en stor påfrestning för övriga familjemedlemmar när ett barn insjuknar i en ätstörning. Utifrån detta vore det värdefullt att få en fördjupad kunskap om vilka erfarenheter föräldrar har av att delta i familjebaserad ätstörningsvård. Ett antal kvalitativa studier finns genomförda på området men sammanställd kunskap saknas i dagsläget. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie var att undersöka vilka erfarenheter föräldrar har av att delta i familjebaserad ätstörningsvård. Metod: Kvalitativ litteraturstudie som genomförts enligt Thomas och Hardens (2008) modell för   tematisk syntes av kvalitativ forskning. Resultat: Studien resulterade i fyra deskriptiva teman; Upplevelse av den familjebaserade   ätstörningsvårdens upplägg, Förändring av förhållandet till ätstörningen, Förändringar inom familjen, Att träffa andra i samma situation samt tre analytiska teman; Minskad ensamhet, Att känna sig misslyckad och dömd som förälder samt Att känna att man gör det rätta för sitt barn. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans samt i relation   till annan aktuell forskning som berör familjebaserad vård och ätstörningar hos barn och ungdomar. / Background: About 1-2 percent of all women fulfil the criteria for anorexia nervosa at some point of their life. The disorder, which entails elevated mortality and might result in serious somatic and   psychiatric long-term complications, often becomes apparent during the teenage years. Today, the prevailing view is that children and youths with eating disorders should be treated together with their parents as far as possible. During the last decade different types of family-based care, were the parents play a central role in their child's recovery, have become more common in step with growing research evidence. Research has also shown how an eating disorder in a child causes a big strain on the rest of the family members. Regarding this, it would be valuable to achieve deeper knowledge about parents’ experiences of engaging in family-based eating disorder care.  A number of qualitative studies concerning this topic exists, but more compiled knowledge is still missing. Aim: The aim of the study was to investigate parents’ experiences of engaging in family-based eating disorder care. Method: A qualitative literature review on the subject was conducted according to Thomas and Hardens (2008) model of thematic synthesis of qualitative research. Results: The study resulted in four descriptive themes; The experience of the setup of the family-based eating disorder care, A change in the approach to the eating disorder, Changes within the family and To meet other parents in the same situation and three analytic themes; To feel less alone, To experience failure and feel judged as a parent and To feel confident that you are doing the right thing for your child. Discussion: The findings were discussed based on Dorothea Orem’s self-care-deficit theory and in relation to other relevant research concerning family-based care and eating disorders in children and youths.

Närstående betraktas tillsammans med patienten att vara experter i patienternas livsomständigheter. Ett gott samarbete mellan psykiatrisjuksköterskan och närstående kan innebära flera fördelar för patienters mående. För att uppnå förbättrad samarbete med närstående är det av betydelse att få ta del av psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av samarbete med närstående. Syfte: Syftet med pilotstudien var att belysa psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av samarbete med närstående i psykiatrisk vård. Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Data baseras på fyra intervjuer med psykiatrisjuksköterskor utifrån öppna frågor. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i kategorierna: Möjligheter till samarbete, Ett väl fungerande samarbete och Utmaning till samarbete. Konklusion: Psykiatrisjuksköterskorna hade intresse för samarbete med närstående i psykiatrisk vård. Samarbete sågs som positivt i patientarbetet men var inte alltid möjligt att praktisera. Samarbete upplevdes underlätta patientarbetet och leda till förbättrad relation mellan närstående och patienten. Det fanns flera svårigheter som utgjordes som hinder till samarbete. För kvalitétsbättring krävs att verksamheten ger stöd i kompetenshöjning och har ett förhållningssätt som är riktad till samarbete med närstående. Resultatet kan ha betydelse i förbättringssyfte för att utveckla ett fungerande samarbete med närstående till patienter i den psykiatriska vården. / Family members and next of kin are a central and natural partner who, together with the patient, constitutes the most important experts in their life circumstances. Collaboration with family members may include prevention of illness, acceleration of recovery, shorter care time and fewer incisions for the relative with mental illness. Only a few studies describe the professionals´ perspective on collaboration with family members. Aim: The aim of the pilot study was to describe the psychiatric nurse's experiences of collaboration with family members in psychiatric care. Method: The study has a qualitative approach and data was based on four interviews with psychiatric nurses based on open questions. Data has been analyzed with qualitative content analysis. Result: The study resulted in the categories: Opportunities for collaboration, Experiences of working collaboration and Experiences of challenge for collaboration. Conclusion: Psychiatric nurses had an interest in collaboration with family members in psychiatric care. Collaboration was considered positive in patient work but was not always possible to practice. Collaboration was found to facilitate patient work and lead to improved relationships between family members and patient. There were several difficulties that constituted interference to collaboration. It requires that the psychiatric care unit provide support in raising competence and has an attitude aimed at collaboration with family members for quality improvement. The result may be important for improvement purposes in order to develop effective collaborative relationships with family members in psychiatric care.

Bakgrund och problem: För närvarande tillämpar Landstinget i Värmland och Region Kronoberg olika ersättningssystem för samma vårdinsatser och således bedrivs landstingen under olika förutsättningar vilket i sin tur medför olika konsekvenser. Ett av de vanligaste ersättningssystemen inom hälso- och sjukvård är Diagnosrelaterade grupper (DRG), men det tycks råda stor oenighet om huruvida systemet ska användas inom psykiatrisk vård eller ej. Med anledning av detta är det angeläget att undersöka och identifiera landstingens motiv till att tillämpa respektive inte tillämpa DRG inom psykiatrisk vård. Tidigare studier om DRG fokuserar framförallt på hur systemet passar ett specifikt sjukhus eller landsting. Vi finner därmed en kunskapslucka i forskning vad gäller ett landstings motiv för respektive motiv mot att tillämpa DRG inom den psykiatriska vården.   Syfte: Syftet med denna uppsats är att förstå och jämföra motiven till varför Landstinget i Värmland valt att tillämpa och varför Region Kronoberg valt att inte tillämpa DRG inom psykiatrisk vård. På så vis bidrar uppsatsen till en förståelse för vilka faktorer som kan beaktas vid valet att tillämpa alternativt inte tillämpa DRG.   Metod: Grunden för denna studie är av kvalitativ karaktär med en komparativ design. Det empiriska materialet baseras på semistrukturerade intervjuer med representanter från de två studerade landstingen samt från Socialstyrelsen som förvaltar DRG-systemet.   Slutsats: Landstinget i Värmlands huvudsakliga motiv för att tillämpa DRG inom psykiatrisk vård är att de värdesätter ett gemensamt system för hela landstinget med ett enhetligt mått vilket bidrar till enkelhet. Region Kronobergs motiv mot att tillämpa DRG inom psykiatrisk vård är att de anser att DRG som ersättningssystem inte motsvarar genomsnittskostnaden, det vill säga DRG-ersättningen, tillräckligt bra för att ersätta enstaka vårdtillfällen. Landstinget i Värmlands och Region Kronobergs motiv för respektive mot en DRG-tillämpning inom psykiatrin har sin utgångspunkt i att landstingen beaktar olika aspekter. Valet att tillämpa DRG, inom ett eller flera användningsområden, alternativt inte tillämpa DRG alls beror således på vilka aspekter landstingen lägger störst vikt vid.

Bakgrund: All vård och behandling bör tillämpas med respekt för patientens autonomi och integritet. Patienter med en allvarlig psykisk störning tvångsvårdas efter stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård. Tvångsvård kan begränsa patienters delaktighet och självbestämmande då de inte längre kan vara lika självständiga. Detta kan då leda till en maktposition och ett stort ansvar för vårdpersonalen. Tvångsvård kan även skapa ett lidande för patienterna. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters upplevelser av tvångsvård. Metod: Litteraturöversikt enligt Friberg innebär att relevanta artiklar har sökts och hittats. De sökorden som valts är: coercive treatment, coercive care, coercive measures, compulsory treatment, psychiatric care, involuntary treatment, experiences, qualitative, forensic care, coercion och patient. Nio artiklar har använts. Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL Complete, PubMed och PsycINFO. Resultat: Patienterna upplevde tvångsvård som både positivt och negativt. Patienterna beskrev att upplevelsen av tvångsvård berodde på vårdpersonalens bemötande mot patienterna. Patienterna upplevde att tvångsvården var som att förlora autonomin och integriteten, att det var brist på information, att de blev/inte blev värdigt bemötta och att det var brist på respekt från vårdpersonalen. Diskussion: I diskussionen lyfts Phil Barkers teori om tidvattenmodellen då den användes som teoretisk utgångspunkt. Barkers beskriver att sjuksköterskans uppgift är att öka patientens delaktighet och återhämtning samt förbereda de till att bli självständiga individer i samhället. Resultatet till litteraturöversikten visade att patienterna upplevde tvångsvård som en kränkning mot deras autonomi. Detta stämmer överens med Barkers teori där det är viktigt att respektera patienters behov och önskningar för att förstärka autonomin. / Background: All care and treatment should be applied in accordance with the patient's autonomy and integrity. Patients with a serious mental disorder are forced to receive compulsion under the law on psychiatric care. Involuntary treatment can limit patients' involvement and autonomy as they can no longer be as independent. This can then lead to a position of power and a major responsibility for healthcare professionals. Involuntary treatment can also lead to suffering for patients. Aim: The aim of this study was to describe patients’ experiences of involuntary treatment. Method: Literature review according to Friberg which means that relevant articles have been sought and found. The keywords chosen are: coercive treatment, coercive care, coercive measures, compulsory treatment, psychiatric care, involuntary treatment, experiences, qualitative, forensic care, coercion and patient. Nine qualitative studies have been used. The studies retrieved from databases as CINAHL Complete, PubMed and PsycINFO. Results: Patients experienced compulsive care as both positive and negative. Patients described that the perception of compulsive care was due to the care staff's response to patients. Patients felt that involuntary treatment was like losing their own autonomy and integrity, it was lack of information and they experienced not being enough dignified. Patients also experienced lack of respect from the healthcare professionals. Discussion: Phil Barker's theory about the tidal model was used as a theoretical frame of reference. Barker describes that nurse's task is to increase patient participation and recovery and prepare them to become independent individuals in society. The result of the literature review showed that some patients experienced involuntary treatment as a violation of their autonomy. This is in line with Barker's theory where it is important to respect the needs and desires of patients to increase their autonomy.

Bakgrund: Flera tusen personer vårdas varje år enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Tvångsvård får endast utföras om patienten lider av allvarligpsykisk störning, motsätter sig vård och har ett oundvikligt behov av vårdsom endast kan tillgodoses på en sluten psykiatrisk avdelning. Patientersom lider av allvarliga psykotiska tillstånd, depressioner med suicidtankareller har andra allvarliga psykiska funktionsnedsättningar kan vara i behov av tvångsvård. Syfte: Att beskriva vuxna patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Metod: Litteraturöversikt av 12 kvalitativa studier publicerade mellan år 2001–2015 är hämtade från databaserna CINAHL Complete, PubMed och psycINFO. Artiklarna analyserades sedan i enlighet med Fribergsmetodbeskrivning (2012) för att identifiera likheter och skillnader och kategoriserades slutligen i fem teman vilka var; Att bli informerad, Att varadelaktig, Att bli sedd och respekterad som människa, Att behålla integritetoch autonomi, Den egna synen på tvångsvård som behandling. Resultat: Patienter upplevde brist på information och delaktighet i sin vård.Upplevelser av vårdpersonal som utnyttjade sin maktposition, var ignorantoch visade en brist på kompetens. Patienterna uppgav en viss ambivalensgällande om tvångsvården hade varit nödvändig eller inte. Diskussion: Metoddiskussionen koncentreras runt styrkor och svagheter i urvalet avartiklar samt till tematiseringsprocessen. I resultatdiskussion så diskuteraspatienternas upplevelser av sjuksköterskans omvårdnad och bemötande.Vidare diskuteras vad som kan påverka dessa variabler och på vilket sätt dessa påverkar patienten. Detta anknyts till Erikssons (1994) teori omlidande. / Background: Several thousands of people are treated each year in accordance to the Swedish law regarding compulsory psychiatric care, lag om psykiatrisktvångsvård (LPT). Compulsory psychiatric care can only be applied if thepatient is suffering from a severe psychiatric condition, is opposing careand has an unavoidable need of care that only can be given in a lockedpsychiatric ward. Patients’ suffering from severe psychotic conditions,depressions with suicidal thoughts or other severe psychiatric disabilitiesmay be in need of coercive care. Aim: To describe adult patients’ experiences of compulsory psychiatric care. Method: Literature review of 12 qualitative studies published between the years of2001–2015 and was gathered from databases CINAHL Complete, PubMed and psycINFO. The studies were analyzed in accordance with Friberg’s description of method (2012) to identify similarities anddifferences and the data was then categorized into five different themeswhich were; To be informed, To be participating, To be seen andrespected as a human being, To keep ones integrity and autonomy, Theown view on compulsory psychiatric care as treatment. Results: Patients experienced a lack of information and a lack of involvement intheir own care. Experiences of staff abusing their position of powertowards the patients, acting ignorant and showing a lack of competence.Patients were ambivalent towards the necessity of coercive care. Discussion: The strengths and weaknesses of the method is discussed and thediscussion is mainly centred around the sampling of articles and the thematization process. The patients' experiences of nursing activities andtreatment are discussed. Furthermore, what could have an impact ontheese variables and what impact theese variables might have on thepatients is discussed. This is discussed in relation to Eriksson’s (1994) theory on suffering from care.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur socialarbetare inom psykiatrisk vårdframställs i forskning avseende status, anspråk och kompetens. Elva vetenskapliga artiklar harinsamlats med hjälp av systematisk litteratursökning. Dessa har sedan analyserats med hjälpav diskursanalys med fokus på konstruerandet av fenomen och sanningsanspråk. Dessutomkommer maktaspekter avseende vilka som har status och den legitima kunskapen att användaspråk, likaså att vara en analytisk utgångspunkt. Studiens slutsatser är att det råder en likartaddiskurs i forskning kring fenomenet med att socialarbetare inom psykiatriska vården inteanses ha status eller få erkännande för sin kompetens. Vidare kan vi konstatera att forskareinom socialt arbete som disciplin för denna likartade diskurs på grund av både tidigare ochaktuella socialpolitiska kontexter. Forskare står högt upp i en hierarkisk statusordning samthar legitim kunskap vilket ger dem möjligheten att konstruera sanningar i texter. Studien visardärmed vikten av att analysera forskning inom socialt arbete genom diskursanalys för attsocialt arbete som akademisk disciplin ska kunna utvecklas.

Bakgrund: Vårdrelationen är ett samspel och består av all kommunikation som sker i   vårdsituationerna med hållning, samtal och handlingar. Det finns forskning som visar att upplevelsen av vårdrelationen är betydande för patienters tillfrisknande inom psykiatrisk omvårdnad. Samtidigt finns skildringar om hur utmanande psykiatrisjuksköterskor kan uppfatta vårdrelationen. Sjuksköterskans förmåga till närvaro beskrivs som essentiellt i vårdrelationen. Medveten närvaro innebära att genom riktad uppmärksamhet bli medveten om ögonblicket här och nu. Forskning pekar på att träning i medveten närvaro verkar gynnsamt för sjuksköterskor genom att ge ökad fokus och utrymme för reflektion, en större acceptans och empati. Därtill finns studier på patienter som indikerar en större tillfredställelse i kommunikationen med sjuksköterskor som praktiserar medveten närvaro. Vårdrelationen beskrivs som essentiell i psykiatrisk omvårdnad varför en fördjupad förståelse för hur medveten närvaro påverkar båda dess parter anses betydelsefullt att utforska. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av medveten närvaro och dess betydelse för vårdrelationen inom psykiatrisk omvårdnad.  Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer.  Informanterna var sju sjuksköterskor verksamma på mottagningar inom psykiatri och beroendevårdens öppenvård. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet pekar på att när sjuksköterskor är medvetet närvarande i vårdrelationen påverkas båda parter positivt.  Aspekter som påverkade patienten var att bli sedd och lyssnad på, att bli bemött i nuet, att inte dömas och att bli betraktad som en hel människa. När sjuksköterskorna var medvetet närvarande gynnades färdigheter som att stanna upp och observera samt bidrog till ökad flexibilitet och sensibilitet i vårdrelationen. Medveten närvaro beskrevs därtill som hjälpsamt för den personliga utvecklingen och gjorde det lättare att vara autentisk i vårdrelationen. Förhållningssättet beskrevs som återhållsamt, motsatsen till att fixa eller lösa patientens svårigheter. Detta gjorde upplevelsen av vårdrelationen för sjuksköterskorna som mer givande, roligare och tryggt istället för en känsla av börda eller att ta över patientens ansvar och elände. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Jean Watsons teori för mänsklig omsorg samt relevant forskning.

Bakgrund: Hälso- och sjukvårdslagen har slagit fast att den patient som har störst behov av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Av denna anledning måste någon form av prioritering göras så fort det finns fler än en patient på en akutmottagning. I Sverige finns det idag ingen nationellt fastställd triageskala. Vald teoretisk referensram utgjordes av Antonovskys salutogena perspektiv, KASAM, Känsla Av SAMmanhang. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma patienter med psykisk ohälsa på en akutmottagning för vuxna. Metod: Metoden utgjordes av en systematisk litteraturstudie där artiklar söktes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Åtta artiklar valdes ut för analys efter kvalitetsgranskning och diskuterades mot vald teoretisk referensram. Resultat: Resultatet utgjordes av fyra kategorier; vikten av att kunna kommunicera för att skapa en vårdrelation, stöd genom bedömningsinstrument, miljön på akutmottagningen och kompetensutveckling. Resultatet lyfte fram att sjuksköterskans förmåga att kommunicera var avgörande för möjligheten till en god bedömning, triageskala kunde vara ett stöd i bedömningsarbetet, miljön på akutmottagningen påverkade bedömningsarbetet och att kompetensutveckling var mycket önskvärt. Slutsats: Vår systematiska litteraturstudie visar att sjuksköterskans förmåga att kommunicera är avgörande för möjligheten att göra en god bedömning. En triageskala kan vara ett stöd i bedömningsprocessen. Som blivande sjuksköterskor skulle vi önska att det fanns riktlinjer och bedömningsstöd inom den psykiatriska akutsjukvården.

Bakgrund HBTQ+ personer får inte ett respektfullt och bra bemötande av vårdpersonal beroende på bristfällig kunskap. Studier visar att HBTQ+ personer är utsatta för hälsorelaterad diskriminering i större utsträckning än heterosexuella. Om bemötandet är felaktigt kan personerna senare välja att inte söka psykiatrisk vård. Om sjuksköterskan saknar relevant kompetens eller har felaktiga normer i bemötandet av denna grupp kan detta leda till lidande för personen och även leda till personens död. Syfte Syftet med studien är att beskriva HBTQ+ personers upplevelser av bemötandet från sjuksköterskan inom psykiatrisk vård. Metod En kvalitativ induktiv studie med semistrukturerade intervjuer. Det var tio personer som identifierar sig som HBTQ+ personer som var med i studien. Kvalitativ innehållsanalys användes i analysen av data. Resultat Det fanns både bra och mindre bra bemötande. Faktorer för upplevelse av ett bra bemötande var bredare kunskap hos sjuksköterskan om HBTQ+ personer. Deltagarna i studien ansåg att de blev bättre bemötta av yngre sjuksköterskor jämfört med äldre. Pride-symboler hade en bra effekt på bemötandet genom att skapa en mer inkluderande känsla, då vårdinrättningen hade en tolerans för ökad öppenhet, något som gjorde att deltagarna vågade öppna sig för sjuksköterskan. Det var skillnader mellan mötet med sjuksköterskan i mindre och större städer. I mindre städer upplevde deltagarna en mindre förståelse som HBTQ+ person och möttes med mer fördomar och diskriminering. I större städer kände personerna sig mer nöjda i bemötandet av sjuksköterskan, som upplevdes ha större erfarenhet, mer öppenhet och en icke-heteronormativ inställning. Slutsats Personerna i studien blev överraskande bra bemötta av sjuksköterskan i den psykiatriska vården. / Background LGBT persons do not receive a good treatment by healthcare professionals due to insufficient knowledge. Studies indicate LGBT persons are exposed to health-related discrimination to a greater extent. If the treatment is incorrect, the persons may choose not to seek psychiatric care. If the nurse lacks relevant competence, this can lead to suffering for the person and also lead to the person's death. Aim LGBT persons' experience of personal interaction with a psychiatric nurse. Method A qualitative inductive study with semi-structured interviews. There were ten people who identified themselves as HBTQ + persons who participated in the study. Qualitative content analysis was used for analysis of the data. Results There were both good and less good meetings. Important factors for creating a good meeting were broader knowledge about LGBT persons. Participants in the study felt they were better treated by younger nurses compared to older ones. Pride symbols had a good effect by creating a more inclusive feeling, in that the care focus had a tolerance for greater openness, something that made the participants dare to open up more easily to the nurse. There were differences between meeting with the nurse in smaller and larger cities. In smaller towns and cities, participants experienced a lesser understanding and was met with more prejudice and discrimination. In larger cities, patients felt more satisfied meeting with the nurse who showed a greater experience, more openness and had a non-heteronormative approach. Conclusion The participants described how they want to be treated individually, while at the same time being treated like everyone else.

Bakgrund: Fastspänning är en intervention för att som sista utväg hantera hotfulla och våldsamma patienter i svensk psykiatrisk heldygnsvård. Dock är dess effekt bristande vetenskapligt utvärderad. Patientens perspektiv visar på en komplex upplevelse med risk för fysiska och psykiska skador. Sjuksköterskan prövas i sin yrkesroll gällande etik, beslutsfattande och sin egen säkerhet. Samtidigt är sjuksköterskans perspektiv på fastspänning relativt vetenskapligt outforskat. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av fastspänning i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En empirisk, kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio informanter och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Burnards metod för innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre rubriker: fastspänning som del i omvårdnaden och dess svårigheter, sjuksköterskerollen i relation till fastspänning samt många faktorer påverkar utförandet. Slutsats: Fastspänning upplevdes som nödvändigt för att återskapa kontroll i hotfulla och våldsamma situationer samt skydda alla inblandade från skada. Patientens bästa prioriterades vilket kunde skapa etiska dilemman gällande eget beslutstagande och att följa beslut om fastspänning. Ledarskap, samarbete och förberedelse var nyckelfaktorer för att utföra fastspänning på ett bra sätt. / Background: Mechanical restraint is a common last resort intervention to handle threats and violence in Swedish psychiatric inpatient care. Its effect is lacking scientific evaluation. The patients’ perspective shows a complex experience with risk of physical and psychological injuries. Nurses are tested in their professional role regarding ethics, decision making and their own safety. At the same time the nurse’s perspective on mechanical restraint is relatively unexplored. Objective: To hightlight nurses’ experiences of mechanical restraint in psychiatric inpatient care. Method: An empirical, qualitative interview study with ten informants was conducted and the material was analysed with qualitative content analysis inspired by Burnard’s method of content analysis. Results: The analysis resulted in three headings: mechanical restraint as a part of nursing and its difficulties, the nurse’s professional role in relation to mechanical restraint, many factors affect the outcome. Conclusion: Mechanical restraint was perceived as necessary to regain control in threatening and violent situations in addition to protecting everyone involved from harm. The patient’s best interest was prioritized which could create ethical dilemmas regarding the nurse’s own decision or to follow other’s decision to perform mechanical restraint. Leadership, teamwork and preparation were key factors to performing mechanical restraint successfully.