Suicid är ett globalt folkhälsoproblem. Forskning visar att det krävs ett stort engagemang och mycket erfarenhet för att förhindra suicid samt påverka patientens välbefinnande. Samtidigt som patienter som är i behov av suicidpreventiva åtgärder ökar, minskar antalet slutenvårdsplatser. Svar på det minskade antalet vårdplatser har psykiatriska närsjukvårdsteam startats, som bland annat har uppdraget att arbeta med suicidprevention. Hur vårdarna upplever arbetet med suicidprevention i hemmet är oklart, då forskningen på området är begränsad. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av suicidprevention i hemmet utifrån ett vårdarperspektiv. I studien användes en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. Livsvärldsintervju med 10 vårdare genomfördes. Insamlad data analyserades genom en beskrivande innebördsanalys. Sex innebördsteman framträdde i datamaterialet: Hemmiljön ger trygghet i mötet, Ett möte som kräver en aktiv närvaro, Ett personligt och delat ansvar, En frihet som skapar trygghet i vårdandet, Suicidprevention i hemmet skapar utmaningar och En meningsfull vård. Studien visar att det går att vårda patienter för suicidprevention i hemmet. Arbetet upplevs ge möjligheten att göra en bredare bedömning. Det upplevs också ge möjlighet att erbjuda en helare vård där patienter och anhöriga ges möjlighet att delta. Att göra suicidriskbedömningar innebär ett stort ansvar för vårdarna och för att hantera detta behövs kunskap och erfarenhet av suicidpreventivt arbete. Kollegorna upplevs bidra till en ökad trygghet i bedömningarna och de fungerar som ett känslomässigt stöd. Studien visar att området suicidprevention i hemmet behöver undersökas ytterligare för att förbättra och utveckla arbetssituationen och vården för vårdarna respektive patienterna och deras anhöriga.

Psykisk ohälsa orsakar ofta ett stort lidande för både drabbade individer och deras närstående. Hur politiker sätter ramar och fördelar resurser påverkar i hög grad hur vård, behandling och stödinsatser fungerar i praktiken. Politiska formuleringar och framställningar av olika aspekter rörande psykisk ohälsa påverkar även allmänhetens syn, attityder och inställningar. Syftet för denna studie är att undersöka hur de politiskapartierna Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna förhåller sig till och framställer frågor kring psykisk ohälsa, vård och stödinsatser och vilka potentiella effekter det för med sig. Detta ställs även i relation till vad tidigare forskning och kartläggningar har kommit fram till. En textanalys av vad partierna själva skrivit på sina hemsidor och i valmanifesten från 2018 har genomförts och som analysverktyg har Carol Bacchis diskursanalytiska “What's the problem represented tobe” - ansats använts. Studien visar på likheter mellan partierna som en betoning på barn och unga och långa vårdköer inom psykiatrin. I Sverigedemokraterna och Moderaternas framställningar görs invandrare och nyanlända till en belastning på välfärdssystemet. Moderaternas främsta betoning ligger på sjukfrånvaro till följd av psykisk ohälsa och dess kostnader medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet talar om psykisk ohälsa i termer av ekonomisk jämlikhet och ojämlikhet ligger. Partiernas framställningar ochpolitik för med sig olika effekter som riskerar att bidra till bland annat diskriminering och stigmatisering och potentiellt även en ökad psykisk ohälsa. Brister i dagens system som kartläggningar visar på handlar till stor del om samverkan mellan olika vårdgivare och ansvarsfördelning mellan landsting och kommuner, vilket ges ett begränsat utrymme i partiernas framställningar.

Bakgrund: Anorexia nervosa är en allvarlig ätstörning som orsakar lidande för såväl patienten som dennes familj. Det är den psykiatriska sjukdom som har den högsta dödligheten. Flera försök har gjorts att beskriva orsaker och effektiva behandlingsmetoder. Insjuknandet sker ofta under tonåren och det finns bristfällig kunskap om vad dessa patienter tycker är hjälpsamt i behandlingen. Denna studie syftar till att beskriva barns och unga vuxnas erfarenheter av att vårdas för anorexi. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats och metasyntes som metod. Tio artiklar inkluderades och analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman; möt mig där jag är, hjälp mig se det viktiga i livet och bemöt mig med respekt. Deltagarna beskrev ett behov av psykologiskt stöd och att bli sedda som individer, hur relationer var viktiga samt att vårdpersonalens bemötande hade betydelse. Slutsats: Berättelserna visar att patienter med anorexi upplever vården som hjälpsam när de involveras i beslutsfattande, möts som individer och med genuin respekt. Ett personcentrerat förhållningssätt bör implementeras för att ge den vård som dem behöver för att tillfriskna. / Background: Anorexia nervosa is a severe eating disorder that causes suffering for the patients as well as their families. It is the psychiatric disease that has the highest mortality rates. Several attempts have been made to describe its causes and effective treatment. Anorexia often begins in adolescence, and little is known about what these patients view as helpful in their treatment. This study aims to describe children’s and young adults’ experiences of being treated for anorexia.Method: A systematic literature study was made with a qualitative approach and metasynthesis. Ten articles were included and analyzed through content analysis.Results: The analysis resulted in three superior themes; meet me where I am, help me see the important things in life and treat me with respect. Participants described a need for psychological support and to be seen as individuals, that relationships were important as well as the caregiver’s treatment.Conclusion: The narratives showed that patients with anorexia experienced the care as helpful when they got to be involved in decision making, were seen as individuals, and met with genuine respect. A person-centered approach should be implemented to give the care they need to recover.Keywords: Anorexia Nervosa, Adolescent, Young Adult, Mental Health Services, Patient experience

Bakgrund: Studier har visat att familjer har en viktig betydelse när det gäller måendet hos personer med psykisk ohälsa. Det finns vetenskapligt stöd för att familjefokuserad omvårdnad kan främja funktion och välbefinnande hos både den sjuke och dess omgivande familj. Sjuksköterskors inställning till familjers medverkan i omvårdnaden påverkar i vilken omfattning den sjukes familj involveras i vård och behandling. Motiv: Sjuksköterskors inställning till familjers medverkan i omvårdnaden har undersökts i somatisk vård, men det finns få studier gjorda i psykiatrisk kontext och framförallt inom psykiatrisk öppenvård. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka sjuksköterskors inställning till familjers betydelse i psykiatrisk öppenvård och inställningens samband mellan vidareutbildning, antal verksamma år som sjuksköterska och kön. Metod: En webbaserad enkätstudie genomfördes med hjälp av instrumentet FINC-NA. Totalt 66 sjuksköterskor verksamma inom regional psykiatrisk öppenvård besvarade enkäten under januari och februari 2020. Resultat: De sjuksköterskor som arbetat längst skattade familjers medverkan i omvårdnad högst. Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan grundutbildade och vidareutbildade sjuksköterskor och gällande kön fanns signifikanta skillnader enbart i skattning av familjen som egen resurs. Slutsats: Det finns en positiv syn bland sjuksköterskor på familjers medverkan i omvårdnad. Implementering av ett familjefokuserat arbetssätt samt utbildning av sjuksköterskor i familjers betydelse för patienters hälsa kan bidra till att betrakta familjen som en resurs i omvårdnaden.

Bakgrund: Varje år drabbas 38,2% av människorna i Europa av någon form av psykisk ohälsa. De vanligaste tillstånden är depression och ångestsyndrom. Den vanligaste anledningen i Sverige till sluten vård är psykisk ohälsa i åldern 15–44 år. Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av att bli vårdad på slutna psykiatriska avdelningar bland personer med psykisk ohälsa. Metod: En litteraturstudie genomfördes, baserad på åtta kvalitativa studier. Studierna återfanns i två databaser, APA PsycInfo och Cinahl. Analysen gjordes med inspiration av Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och sexton underkategorier. Huvudkategorierna var:’ Att inte vara sedd skapar ett utanförskap’, ’Brister i vårdstrukturen skapar lidande’, Att bli stigmatiserad’ och ’Att uppleva ett ljus i mörkret’. Konklusion: Patienter inom psykiatrisk slutenvård upplever ett stort lidande, som kan förklaras genom att det finns brister i deras vård. Vårdpersonal inom psykiatrisk slutenvård är i behov av professionell kunskap om psykisk ohälsa och psykiatrisk vård. Vidare forskning bör genomföras om hur den psykiatriska vården kan förbättras för personer med psykisk ohälsa, då detta ses vara bristande i den slutna psykiatriska vården. / Background: Every year, 38.2% of people in Europe suffer from some form of mental illness. The most common conditions are depression and anxiety disorders. The most common reason in Sweden for inpatient care is mental illness at the age of 15–44. Aim: To describe experiences of being cared for in closed psychiatric wards among people with mental illness. Methods: A literature study was conducted, based on eight qualitative studies. The studies were found in two databases, APA PsycInfo and Cinahl. The analysis was inspired by Friberg's five-step model. Results: The analysis resulted in four main categories and sixteen subcategories. The main categories were: ‘Not being seen creates an exclusion’, ‘Deficiencies in the care structure creates suffering’, ‘Being stigmatized’ and ‘Experiencing a light in the dark’. Conclusion: Patients in psychiatric inpatient care experience a great deal of suffering, which can be explained by the fact that there are shortcomings in their care. Nursing staff in psychiatric inpatient care are in need of professional knowledge about mental illness and psychiatric care. Further research should be carried out on how psychiatric care can be improved for people with mental illness, then this have been seen deficient in the inpatient psychiatric care.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett vida utbrett problem världen över och år 2016 vårdades omkring 6900 personer i Sverige för självskadebeteende. Orsakerna till självskadebeteende kan skilja sig åt mellan olika personer och kan bland annat bero på trauma, depression, ångest eller misshandel. Vårdpersonalen kommer ofta i kontakt med patienter som skadar sig själva, där vårdpersonalens föreställningar och attityder skulle kunna inverka på bemötandet och vården av dessa patienter.  Syfte: Belysa vårdpersonalens erfarenheter av att vårda patienter med självskadebeteende inom den psykiatriska vården. Metod: Litteraturstudie med integrativ ansats. Tolv studier inkluderades med antingen en kvantitativ eller kvalitativ ansats, som ligger till grund för resultatet. Analysen genomfördes med stöd av Whittemore och Knafl (2005) i fem steg. Resultat: Analysen genererade fyra kategorier: känslomässigt utmanande, svårigheter att vara professionell och tillämpning av olika interventioner, samt, förutsättningar för ett professionellt förhållningssätt. Slutsats: Föreliggande studie belyste att vården var känslomässigt umanande och visade på brister i bemötande, kunskaper, vård och behandling gällande patienter med självskadebeteende. Bristerna skapade missförstånd och konfliker som påverkade vården negativt, samt ökade patientens självskadebeteende. Genom föreliggande studie kan det antas att en utveckling av vården kring patienter med självskadebeteende kan resultera i ett gott bemötande, samt en gynsam vård och behandling genom utbildning av vårdpersonalen, införande av en alliansbaserad eller lösningsfokuserad vård, samt upprättande av vårdplaner med återinläggning vid försämrat mående. / Background: Self-harm is a worldwide problem and the year 2016 6900 people were admitted to hospital care in Sweden because of their self-harm. The reasons to self-harm vary between people and the cause can be trauma, depression, anxiety or abuse. Healthcare professionals are regularly exposed to patients who self-harm, where the professionals beliefs and attitudes can impact on the care and treatment the patient get. Aim: Highlight the healthcare professionals experience in caring for patients with self-harm in psychiatric care. Method: Literature review with integrative design. Including twelve studies with qualitative or quantitative design, for the foundation of the results. Analysis where conducted in support of Whittemore and Knafl (2005) in five steps. Results: The analysis generated four categories, Emotionally unmanageable, Difficulties in being professional, Application of various interventions, and Presumption for a professional approach Conclusion: The present study highlighted that the care was emotionally unmanageable and showed deficiencies in attending, knowledge, care and treatment regarding patients with self-harm. The deficiencies created misunderstandings and conflicts that negatively affected the care, and increased the patient's self-harm. By the present study, it can be assumed that a development of care around patients with self-harm can result in a good response, as well as favorable care and treatment through training of the healthcare staff, the introduction of an alliance-based or solution-focused care, and the establishment of care plans with re-admission in the event of deterioration.

Bakgrund: Vårdrelationen är ett fackbegrepp som används för att betona patientperspektivet i vårdvetenskapen. Sjuksköterskan har en hjälpande roll och är delaktig i skapandet av vårdrelationen. Patienten bör uppfatta sjuksköterskan som genuint vårdande med relevanta färdigheter samt ha en professionell klokhet. Vårdrelationen förutsätter en respekt för patientens livsvärld och en öppenhet för patienten som levd och subjektiv varelse. Det är i mötet människor bidrar till varandras livshistoria och förståelsen av sig själva och världen de lever i. Vårdrelationen är till sin natur asymmetrisk och sjuksköterskan bör ha vårdandets etiska värdegrund samt idén om värnandet av patientens värdighet som utgångspunkt. Syfte: Syftet var att undersöka psykiatrisjuksköterskans erfarenheter av vårdrelationen. Metod: En litteraturstudie valdes som metod och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Artikelsökningen genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Resultatet baserades på åtta artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Ur resultatet framkom två teman och fem subteman. Teman var Personliga förutsättningar samt I praktiken med tillhörande subteman tillit, tidsaspekter, allians samt i mötet och utförande. Diskussion: Diskussionen delas upp i metod samt resultatdiskussion. I metoddiskussionen diskuteras styrkor och svagheter med metoden. I resultatdiskussionen diskuteras resultatet utifrån Hildegaard Peplaus teori samt nya vetenskapliga artiklar. / Background: The nurse-patient relationship is a professional term used to emphasize the patient perspective in health care science. The nurse has a helping role and is involved in creating the relationship. The patient should perceive the nurse as genuinely caring with relevant skills as well as having a professional wisdom. The relationship requires a respect for the patient's lifeworld and openness for the patient as a lived and subjective being. It is in the meeting that people contribute to each other's life history and the understanding of themselves and the world in which they live. The relationship is by nature asymmetrical and the nurse should have the ethical value of care as well as the idea of safeguarding the patient's dignity as a starting point. Aim: The aim was to investigate the psychiatric nurse's experiences of the nurse-patient relationship. Method: A literature study with qualitative content analysis has been applied. The article search was conducted in the databases Cinahl and PubMed. The result is based on eight articles with a qualitative approach. Results: The result shows two themes and five sub themes. Personal prerequisites and In practice with subthemes trust, time aspects, alliance as well as in the meeting and execution. Discussion: The discussion is divided into method and result discussion. In the method discussion, strengths and weaknesses are discussed with the method. In the results discussion, the results are discussed based on Hildegaard Peplau's theory and new scientific articles.

Bakgrund: Ungefär en tredjedel av de patienter som söker vård inom primärvården gör det på grund av psykisk ohälsa. Det är av vikt att primärvården är anpassad och bemannad för att hantera psykisk ohälsa eftersom primärvården ska vara ingången för all typ av ohälsa i befolkningen. Tidigare studier visar att sjuksköterskor i primärvården upplever en kunskapsbrist i psykiatri som kan riskera att bemötandet av patienter med psykisk ohälsa blir stigmatiserande. Rekryteringen av specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård i primärvården ter sig som en relativt ny företeelse. Det finns inga svenska studier som beskriver deras roll och funktion på vårdcentral eller deras upplevelse av arbetet i primärvård. Syfte: Att undersöka erfarenheterna hos specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård av arbetet på vårdcentral med patienter som söker vård för psykisk ohälsa. Metod: Specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård (N=11) vid nio vårdcentraler i Region Skånes regi intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: mötet med patienten med psykisk ohälsa, arbetar självständigt, värdesätter teamarbete, samverkar med specialistpsykiatrin, och besitter värdefull kompetens. Det latenta innehållet i kategorierna formulerades i temat “Unik roll där specialistkompetensen används”. Konklusion: De allra flesta intervjuade specialistsjuksköterskorna i psykiatrisk vård upplevde att de använde sin specialistkompetens i stor utsträckning och att det fanns ett stort behov av deras kompetens. De beskrev en mycket självständig roll med stort eget ansvar. Betydelsen av lång och bred erfarenhet, utöver specialistutbildningen och kunskap i samtalsmetodik, betonades.

Bakgrund: Trots stora framgångar inom den psykiatriska vårdvetenskapen fortsätter psykiatriska sjukdomar att växa fram utbrett över hela världen. Genom coping kan en individ hantera de inre och yttre krav som ställs och överskrider individens personliga resurser. Psykiatriska diagnoser kan för en oerfaren sjuksköterska upplevas som främmande eller otäckt. Detta kan bero på bristande förståelse och kunskap kring psykiatriska diagnoser varför det är viktigt att öka kunskapen inom området. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilka copingstrategier personer med psykiatrisk diagnos använder. Metod: En beskrivande litteraturstudie, artikelsökningen genomfördes i databaserna Medline via Pubmed samt PsycINFO vilket medförde totalt tretton artiklar som inkluderas i resultatdelen. Resultatet baseras på tolv kvalitativa artiklar och en kvalitativ och kvantitativ artikel. Huvudresultat: Resultatet består av tre huvudteman, problemfokuserad, känslofokuserad och meningsbaserad coping. Dessa copingstrategier gav upphov till mening, känslor av säkerhet och sinnesro, tillhörighet, glädje och skapade verktyg för att få en förbättrad förståelse för sina känslor och minimerad stress hos personer med en psykiatrisk diagnos. Resultaten visade att flest personer använde sig av problemfokuserade copingstrategier som inriktade sig på att aktivt sträva efter att förändra eller hantera det underliggande problemet. Slutsats: Studiens syfte var att beskriva vilka copingstrategier som personer med psykiatrisk diagnos använde. Resultaten visade att personer med psykiatrisk diagnos använde sig av olika kombinationer av copingstrategier i olika situationer utifrån olika behov. Att hantera sin situation med hjälp av rutiner, yttre stöd, medicinsk behandling, kontroll och förståelse av känslor, samt livssyn och tro framkom i resultatet som väsentliga faktorer. Att ha förståelse för att personer använder sig av individuella copingstrategier kan hjälpa sjuksköterskan att uppmuntra till nya hälsofrämjande copingstrategier.

I nyligen utgivna rapporter finns det indikationer på att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökat samt att många ungdomar idag upplever en låg självkänsla. Att ha en låg självkänsla har visat sig vara en riskfaktor för utveckling av andra psykiska problem men trots detta är forskningen kring behandling av låg självkänsla hos ungdomar bristfällig och det finns i dagsläget heller ingen etablerad metod. Således är det motiverat att utforma och studera behandlingar specifikt riktade mot låg självkänsla. Forskningsprojektet SIA utformade och testade därför en helt ny internetbaserad kognitiv beteendeterapi (iKBT) som kom att ligga till grund för denna studie. Då det fanns en stor variation i psykiskt mående hos ungdomarna som sökte sig till en behandling för låg självkänsla blev uppsatsens syfte att kartlägga psykiatrisk belastning inom gruppen samt undersöka huruvida graden av psykiatrisk belastning kunde predicera behandlingsutfall. Ett nytt index, psykiatriskt svårighetsindex (PSI), bestående av sex indikatorer togs fram och användes för att gradera och mäta psykiatrisk belastning hos respektive deltagare. I ett första steg genomgick indexet statistiska analyser för att undersöka dess psykometriska egenskaper samt hur fördelningen såg ut. I nästa steg undersöktes samband mellan PSI och eftermätnings- respektive förändringsvärden samt om PSI predicerade behandlingsutfall. Resultatet visade att PSI med fördel kunde användas i vidare statistiska analyser vilka i sin tur visade på samband mellan PSI och eftermätningsvärden på depressions- och ångestmått men att PSI inte kunde predicera behandlingsutfall. Detta indikerar alltså att psykiatrisk belastning har ett samband med kvarvarande symptombörda efter behandling men att huruvida psykiatrisk belastning predicerar förbättring inte går att fastslå då stickprovet i studien var väldigt litet - men resultaten pekar på att det inte gör det. Vidare forskning behövs därför för att undersöka och avgöra vilken påverkan psykiatrisk belastning har på behandlingsutfall.