Personer med diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning är högkonsumenter av psykiatrisk akutvård. Diagnosen kännetecknas av ett ihållande mönster av instabilitet vad gäller självbild, känslor och relationer med andra, samt en hög grad av impulsivitet. Vidare förekommer ofta självskadebeteende och suicidala handlingar som ett sätt att reglera affekter. Symtombilden kan göra mötet mellan patient och vårdpersonal svårt. Syftet med denna studie var att utifrån lidandeperspektiv belysa hur personer med diagnosen Emotionellt instabilt personlighetssyndrom upplever och erfar personalens bemötande när de söker akut vård. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med fenomenologisk ansats.  Huvudresultatet visade att fenomenets centrala teman är att respekteras som människa med symtom, att inte bli tagen på allvar och att bli stigmatiserad. Varje tema kunde kopplas till ett lidandeperspektiv; sjukdomslidande lindras av att respekteras som människa med symtom, men att inte bli tagen på allvar orsakade vårdlidande och att bli stigmatiserad orsakade ett livslidande. Samtidigt gick lidandeformerna in i varandra, på så vis att vårdlidande lades till den levda erfarenhet som är livslidandet, och livslidandet hade betydelse för hur sjukdomslidandet hanterades och upplevdes. Slutsatsen är att personer med EIPS som söker akut psykiatrisk vård upplever vårdpersonalens bemötande som att de antingen respekteras som människa med symtom och får sitt sjukdomslidande lindrat, eller inte tas på allvar och stigmatiseras med vård- respektive livslidande, som ökar på symtombördan, som följd. / People with Borderline Personality Disorder [BPD] are among the consumers of psychiatric emergency care. BPD is characterized by a persistent pattern of impulsivity and instability with regard to self-image, emotions and relationships with others. Furthermore, self-harm and suicidal behaviour often occur as a way to regulate emotions. The symptoms can make interaction between patients and healthcare professionals difficult. The aim of this study was to gain insight into how, from a perspective of suffering, people with BPD who seek psychiatric emergency care experience and sense the approach. The method used was a qualitative interview study with a descriptive phenomenological approach. The main results consisted of three central themes: to be respected as a human being with symptoms, to not be taken seriously, and to be stigmatized. Each theme was linked to a perspective of suffering; being respected as a human being with symptoms alleviated suffering from symptoms, while not being taken seriously caused suffering related to care, and getting stigmatized added to the existential suffering. The different dimensions of suffering interacted; suffering related to care was added to the existential suffering, which in turn had implications for the ability to deal with suffering from symptoms. The conclusion is that individuals with BPD experience either a treatment with respect for being a human being with symptoms, and thus having those symptoms alleviated, or experience not being taken seriously and being stigmatized, with the consequences of suffering related to care and existential suffering, both which add on to the symptom burden.

Bakgrund: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kommer dagligen i kontakt med suicidnära patienter och är delaktiga i det suicidpreventiva arbetet. Studier beskriver att sjuksköterskor kan använda sig av sin kunskap, erfarenhet och intuition för att upptäcka att en patient är suicidal. Suicidavsikt kan kommuniceras icke verbalt genom subtila tecken, som kan uppfattas av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av den icke verbala kommunikationen inför ett suicid, för att öka medvetenheten om och förståelsen av detta fenomen vid suicidprevention. Metod: Kvalitativ metod med fenomenologisk hermeneutisk ansats har använts. Sju sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård intervjuades om sina erfarenheter av det studerade fenomenet, där intervjumetoden var narrativ och ostrukturerad till sin form. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter av fenomenet presenteras i sex teman: Att se en förändring hos patienten, Att uppleva patienten som svårtolkad, Att känna patientens existentiella ångest, Att förstå patienten utifrån en helhetssyn, Att se patienten få insikt samt Att uppfatta att patienten gör ett avslut. I den tolkade helhetsförståelsen ger teorier om suicid en djupare förståelse för fenomenet som beskrivs i temana. Konklusion: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kan uppfatta och tolka icke verbala budskap från patienter som är suicidnära och de kan använda denna kunskap som ett komplement till en suicidbedömning.

I dagens samhälle bemöts patienter med psykisk ohälsa och beroende-problematik inom psykiatriskvård inte alltid med respekt. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta personer med psykisk ohälsa och beroendeproblematik inom psykaitrisk vård. Tio sjuksköterskor inom sluten-och öppenpsykaitrisk vård deltog. Data samlades in genom narrativa intervjuer. Materialet analyserades med hjälp avkvalitativ innehållsanalys. Sjuksköterskorna beskrev hinder och möjligheter i bemötandet av personer med psykisk ohälsa och beroendeproblematik. Hinderför ett gott bemötande var krävande patienter, osäkerhet och brister i verksamheten. Möjligheter för ett gott bemötande var relationsarbete och trygghet. Sjuksköterskorna upplevde att det var en svår patientgrupp att möta samtidigt som mycket kunskap saknades angående beroendeproblematik. Sjuksköterskorna kunde känna sig psykiskt påverkade av arbetet och en stor osäkerhet fanns gällande bedömningar och omvårdnad. Trots svårigheterna att möta patienter med beroendeproblematik beskrevs arbetet som intressant, utmanande och ett privilegium. Trygghet beskrevs öka med erfarenhet och med bra samarbete och stöd från kollegorna. Om inte sjuksköterskors kunskap angående beroendeproblematik tillgodoses och ökas finns en risk för allvarliga brister inom den psykiatriska vården.

Abstrakt Bakgrund. Aggressivt beteende är vanligt inom hälso- och sjukvården, med konsekvenser som försämrad arbetstillfredsställelse och burnout. Syftet med studien är att undersöka samband mellan egenskattad utsatthet för aggressivt samt våldsamt beteende och arbetstillfredsställelse, burnout samt sjukskrivning inom den psykiatriska öppenvården. Design. Tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Metod. Analys av data, insamlat hösten 2014, från totalt 129 respondenter har utförts i SPSS. Resultatet visar att 20,6 % av respondenterna ofta är utsatt för aggressivt beteende samt att 7,3 % ofta är utsatt för våldsamt beteende. Inget samband sågs mellan att vara utsatt och dess inverkan på arbetstillfredsställelse samt burnout. Däremot ses en signifikant skillnad vad gäller utsatthet mellan de undersökta orterna. Slutsats. Den undersökta gruppen är sällan utsatt för våldsamt beteende, men däremot hög förekomst av aggressivt beteende. Trots utsattheten skattades arbetstillfredsställelsen högt. Nyckelord: Aggressivt beteende, våldsamt beteende, arbetstillfredsställelse, burnout, psykiatrisk öppenvård. / Abstract Background. Aggressive behavior is common in health care, with consequences such as impaired job satisfaction and burnout. The aim of the study is to investigate the relationship between self-rated exposure to aggressive and violent behavior, and job satisfaction, burnout and sick-leave in psychiatric outpatient care. Design. Cross-sectional study with a quantitative approach. Method. Analysis of data collected in autumn 2014 from a total of 129 respondents was performed in SPSS. The result shows that 20.6% of respondents are often exposed to aggressive behavior and 7.3% are often exposed to violent behavior. No association between being exposed and its impact on job satisfaction and burnout. In contrast the results show significance difference in terms of exposure between studied cities. Conclusion The examined groups are rarely exposed to violent behavior, however, there is a high incidence of aggressive behavior. The job satisfaction were estimated high despite the exposure. Keywords:Aggressive behavior, violent behavior, job satisfaction, burnout, psychiatric outpatient.

Bakgrund:  Psykiatrisjuksköterskors yrkesidentitet upplevs som komplex och otydlig då den baseras både på sjuksköterskans egna värderingar om sig själv och sin yrkesroll samt på yttre förväntningar. Tidigare studier har visat att yrkesmässig handledning har betydelse för sjuksköterskors upplevelser av arbetstillfredsställelse. Forskningen är dock bristande gällande handledningens inverkan på psykiatrisjuksköterskors yrkesidentitet.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskors upplevelser av yrkesmässig handledning och dess betydelse för deras yrkesidentitet inom psykiatrisk heldygnsvård.               Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design där åtta psykiatrisjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.                     Resultat: Resultatet presenteras genom följande tre huvudkategorier och sorteras utifrån Imogene King´s systemteori: Att formas som psykiatrisjuksköterska – personligt system, Att sträva mot samma mål – interpersonellt system samt Handledningens betydelse för sjuksköterskeprofessionen – socialt system.  Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Imogene King´s systemteori samt relevant vetenskaplig forskning. / Background: The professional identity of psychiatric nurses is perceived as complex and obscure as it is based both on the nurse´s own values of herself and her professional role as well as on external expectations. Previous studies have shown that clinical supervision is significant for nurses´ experiences of work satisfaction. However, the research is insufficient concerning the impact of clinical supervision on the professional identities of psychiatric nurses.                      Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses´ experiences of clinical supervision and it´s significance for their professional identity within psychiatric inpatient care units.                    Method: The study was carried out with a qualitative design where eight psychiatric nurses were interviewed through semi-structured interviews. The results were analyzed through qualitative content analysis with an inductive approach.                 Results: The results are presented through the following three main categories and are sorted according to Imogene King´s theory of systems: To be formed as a psychiatric nurse – personal system, To aim for the same goal – interpersonal system and The significance of clinical supervision for the profession of nurses – social system. Discussions: The results are discussed according to Imogene King´s theory of systems as well as relevant scientific research.

Bakgrund: All sjukvård i Sverige styrs av Hälso-och sjukvårdslagen [HSL]. Under vissa omständigheter kan denna lag behövas kompletteras med Lagen om psykiatrisk tvångsvård [LPT]. Dessa personer vårdas inom psykiatrisk slutenvård. Omvårdnadens syfte är att patienten samtycker till vården och tvångsvården kan över gå till frivillig vård. Dessa personers problematik är dock ofta komplex och omvårdnaden upplevs innebära många svårigheter för sjuksköterskorna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelse av omvårdnad i samband med LPT-vård inom sluten psykiatrisk vård. Metod: Empirisk kvalitativ studie med deskriptiv design. Studien baseras på sju semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor. Dessa analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att en förutsättning för att uppnå målet med tvångsvården genom omvårdnad var att skapa en allians med patienten. Kommunikation som innefattade individuellt anpassad information var en nyckelfaktor till alliansskapande. Omvårdnadsarbetet innefattade samverkan och sjuksköterskorna upplevde ett behov av kompetensutveckling. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att omvårdnad enligt LPT är en utmaning och sammankopplat med flertalet svårigheter. Erhålls kompetens, tid för reflektion och trygghet i arbetsgruppen ses dock inte omvårdnaden som en omöjlighet utan kan upplevas som positivt för både den som vårdar och för den som vårdas. / Background: All health care in Sweden is governed by the Health Care Act. Under certain circumstances, this law needs to be supplemented with the Compulsory mental care act. These people cared for within psychiatric inpatient care. Nursing aim is that the patient agrees to care and compulsory care may go to voluntary treatment. These people's problems are often complex and the nursing care experienced many difficulties. Aim: To describe nurses’ caring and experiences for patients under compulsory mental care act within psychiatric inpatient care. Method: Empiric qualitative study with descriptive design. The study is based on seven semi-structured interviews with nurses. These were analysed with manifest content analysis. Result: The results showed that a prerequisite for reach the goal of compulsory care through nursing was to establish alliance with the patient. Communication that included individualized information was a key factor to alliance building. Nursing included collaboration and nurses experienced a need for skills development. Conclusion: Nurses experiencing that caring according to compulsory mental care act is a challenge and is linked to a number of difficulties. Obtained competence, time for reflection and perceived safety in the working group does not care felt as an impossibility, but could be experienced as positive for both the caring and the cared for.

Introduktion: Sjuksköterskor inom somatisk vård möter och vårdar vid ett antal tillfällen per år patienter med diagnosen anorexia nervosa. Anorexia nervosa är en allvarlig sjukdom med hög dödlighet. Diagnosen påverkar både patientens somatiska och psykiatriska status. Patienter med diagnosen anorexia nervosa beskriver ett omvårdnadsbehov ur både ett somatiskt- och psykiatriskt omvårdnadsperspektiv. En framgångsrik allians är viktig för att vård och behandling ska kunna uppnås och upprätthållas. Sjuksköterskor inom somatisk vård upplever flera utmaningar i mötet med patientgruppen, däribland fördjupad förståelse för sjukdomens komplexitet. Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor inom somatisk vård upplever omvårdnaden i förhållande till patienter med diagnosen anorexia nervosa. Metod: Intervjustudie med kvalitativ ansats samt ett induktivt förhållningssätt. Studien bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor på en somatisk vårdavdelning. Tematisk analys användes för analys av intervjuerna. Resultat: Dataanalysen resulterade i tre övergripande teman: Sjuksköterskan och anorexi, Komplex somatisk omvårdnad samt Ropet efter psykiatrin. Sjuksköterskorna upplevde svårigheter som starka känslor, bristande vårdstruktur och otillräcklig kunskap om diagnosen anorexia nervosa i omvårdnadsarbetet med patientgruppen. Sjuksköterskorna önskade handledning och utbildning om sjukdomens komplexitet samt ett förbättrat samarbete mellan somatiken och psykiatrin. Slutsats: Sjuksköterskor inom somatisk vård upplevde flera svårigheter i mötet med patienter med diagnosen anorexia nervosa. Brist på tid, omvårdnadsstruktur och fördjupad kunskap om sjukdomen upplevdes försvåra möjligheterna till god kommunikation och allians med patientgruppen. Stöd, kunskap och ett välfungerande samarbete med psykiatrin ansågs kunna förbättra och utveckla omvårdnadsarbetet på den somatiska avdelningen för patienter med diagnosen anorexia nervosa. / Introduction: Nurses working in an acute medical care setting sometimes participate in the treatment of patients diagnosed with anorexia nervosa. Anorexia nervosa is a serious disease with a high mortality-rate. The disease affects the body as well as the mind. Patients diagnosed with anorexia nervosa describe nurses' lack of knowledge about the diagnosis. Nurses in medical care settings describe several challenges in the nursing process involving patients diagnosed with anorexia nervosa. Purpose: To examine the experiences of nurses working in an acute medical care setting when treating and nursing patients diagnosed with anorexia nervosa. Method: A qualitative interview study. Semi-structured interviews were conducted with eight nurses working in an acute medical care setting. The text material was analyzed with thematic analysis. Results: The nurses experienced strong feelings when nursing patients diagnosed with anorexia nervosa. The nurses described unclear treatment structures and insufficient knowledge about the diagnosis. A well-established cooperation with the psychiatric unit as well as improved knowledge about the diagnosis were described as requirements in order to offer the patients advanced nursing. Conclusion: Nurses in a medical care unit experienced several challenges when nursing patients with anorexia nervosa. The nurses described a constant lack of time, unclear treatment structures and insufficient knowledge about the diagnosis. Tutorials, education and cooperation with the psychiatric unit could support nurses in medical health units to improve in order to understand the complex needs of patients diagnosed with anorexia nervosa.

Bakgrund: Individer med psykisk sjukdom har sämre hälsa och ökad dödlighet i somatiska sjukdomar jämfört med befolkningen i övrigt. Sjukdomstillstånden kan också leda till svårigheter att klara av vardagen och bidra till försämrad livskvalitet. Det är av stor vikt att sjuksköterskan får en tydlig bild av vad som påverkar livskvaliteten hos patienten och till hjälp finns ett antal olika instrument för att mäta hälsa och livskvalitet, bl.a. The Schedule for the Evaluation of Individual Quality of Life - Direct Weighting (SEIQoL-DW). Syfte: Att undersöka individuell livskvalitet hos patienter med psykisk sjukdom med hjälp av SEIQoL-DW, samt att undersöka patienters och behandlares uppfattning om instrumentets tillämpbarhet och användbarhet. Metod: Patienter inom den psykiatriska vården fyllde i SEIQoL-DW-formuläret med stöd av behandlare. Därefter fyllde båda parterna i en enkät om instrumentets användbarhet. Materialet analyserades kvantitativt och kvalitativt. Resultat: Patienterna som deltog i studien skattade Relationer/Socialt nätverk som det viktigaste livsområdet, följt av Arbete. Det område som upplevdes fungera bäst, det vill säga det område som hade högst nivå, var Familj. Lägst nivå hade Arbete, vilket var det område som fungerade sämst. De flesta patienter och alla behandlare ansåg att frågorna i formuläret var relevanta respektive angelägna, samt att formuläret kan vara ett bra stöd vid samtalet. Runt hälften av patienterna ansåg att det helt eller delvis tog lång tid att fylla i formuläret. Slutsats: Trots att livskvalitet är något individuellt anger många patienter samma livsområden som viktiga. Instrumentet är användarvänligt till stor del, men patienten kan behöva stöd för att fylla i formuläret. / Background: People with mental illness have poorer health and increased mortality from somatic diseases compared with the general population. The diseases can also lead to difficulties in coping with everyday life and reduced quality of life. It is very important that the nurse gets a clear picture of what affects the patient’s quality of life. There are a number of different instruments for measuring health and quality of life, e.g. The Schedule for the Evaluation of Individual Quality of Life - Direct Weighting (SEIQoL-DW). Aim: To examine individual quality of life amongst patients with mental illness with the assistance of SEIQoL-DW. The second aim was to study the feasibility and applicability of the instrument. Method: Patients in psychiatric care filled in the SEIQoL-DW-form with support of the health care staff. Then both the patient and the health care staff filled in a questionnaire about the instrument's usability. The material was analyzed quantitatively and qualitatively. Results: Patients participating in the study estimated Relationships/Social network as the most important area of life. The area that generally was perceived to work best was Family, Work had the lowest level. Most of the patients and all of the health care staff considered the instrument to be relevant and a good support for the dialogue. About half of the patients considered the form to be time-consuming. Conclusion: Although quality of life is something individual, many of the patients stated the same areas of life as important. The instrument is user-friendly to a great extent, but the patient may need assistance to complete the form.

Hensikten med denne studien var å undersøke hvordan unge med diagnosen attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) erfarte denne lidelsen, dens behandling med sentralstimulerende medisin, og konsekvensene diagnosen og medisineringen hadde for deres daglige liv. Metode: En kvalitativ studie med intervju av ti ungdommer i alderen fra 13 – 18 år, hvor alle har diagnosen ADHD og ni var medisinert. Fem av informantene var gutter, fem var jenter. Intervjuene ble tatt opp på lydbånd og analysert etter prinsippene i Grounded Theory. Resultat: De unge definerte sin opplevelse av diagnosen på fire områder. Skole, fritid og venner. Sin egen opplevelse definerte de som; lettelse, skjule diagnosen, annerledes, anstrengelse. De unges opplevelse inngår i en kjernekategori” å leve et dobbelt liv” som inneholder fire hovedkategorier. Det er opplevelsen av å være avvikende, opplevelsen av å kjenne uro for framtiden, det er å føle skam for diagnosen og skjule at de tar medisin. Analysen indikerer en sammenheng mellom diagnose og medisinering og stigma for den enkelte unge på tre av områdene, unntatt hjemmet. Bruk av denne sammenhengen kan bidra til å utvikle et helsefremmende arbeid i forbindelse med diagnostiseringen av ADHD til unge menneske / The aim of the study was to investigate how youths with a diagnosis of attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) experienced the disorder, it`s treatment and the consequences of the diagnosis and treatment on their daily life. Method: Ten youths between 13 and 18 years on age (five were females and five were males) with a diagnosis of attention deficit disorder who were patients in an outpatient unit for children and adolescents were interviewed by the author. The interviews were audiotaped and analyzed by principles and methods of Grounded Theory. Findings: Four main themes/basic areas were identified: Friends, school, leisure time and home. Friends: They characterised their relationships with friends as different. School: their experience of the school was centred around make a secret about the illness. Leisure time was described as to conceal their illness. Home was described as relief. A core category uniting these basic themes was the feeling of having a “double life” the essence of which was feeling shame about the diagnoses, fear of being different form other youths and insecurity about their future. This led to considerable effort being spent on concealing their use of medication. Their view on the medication was dominated by ambivalence. On one hand it helped them handle their daily routines, on the other it was a signal of being different from other youths. The study indicated that essential parts of the subjective life of these youths consisted of thoughts about their diagnosis, negative social consequences and efforts to avoid stigma. / <p>ISBN 978-91-85721-16-0</p>

Bakgrund: Flera studier har visat att personer med bipolär sjukdom har en sämre livskvalitet jämfört med övriga befolkningen. Som sjuksköterska inom psykiatrisk vård är det viktigt att ha kunskap om sjukdomen för att ge bästa möjliga behandling med mål att stabilisera symtom, förebygga återfall och främja livskvalitet. Syfte: Att utifrån sjuksköterskans uppfattning beskriva vilka omvårdnadsinsatser som främjar livskvalitet vid bipolär sjukdom. Metod: En kvalitativ innehållsanalys som baserades på åtta semistrukturerade intervjuer. Resultat: Resultatet visade tre huvudteman: Kunskap om sjukdomen: betydelsen av att både patient och anhöriga fick kunskap om sjukdomen; Trygghet och kontinuitet i vården: veta var och till vem man vänder sig i vården hade stor betydelse samt Personcentrerad vård: att bli sedd och bemött som en unik person. Slutsats: Patientutbildning där man tar upp vikten av regelbundna levnadsvanor, att undvika stress samt att bli medveten om sina tidiga tecken kan hjälpa att stabilisera symtom och förebygga återfall. / Background: Several studies have shown that persons with bipolar disorder have a poorer quality of life compared to the rest of the population. As a nurse in psychiatric care it is important to have knowledge about the disease in order to provide the best possible treatment with the goal to stabilize symptoms, prevent relapse and promote quality of life. Objective: Based on the nurse's perception, describe the nursing interventions promoting quality of life in bipolar disorder. Method: A qualitative content analysis based on eight semi-structured interviews. Results: The results showed three main themes: Knowledge about the disease: the importance of that both the patient and family members gain knowledge about the disease; Safety and continuity of care: knowing where and who to contact in care was of great importance and Person-centered care: be seen and treated as a unique person. Conclusion: Patient education which highlights the importance of regular habits, to avoid stress and to become aware of early signs can help stabilize symptoms and prevent relapse.