Bakgrund: Vård i Sverige ska bedrivas med patientens självbestämmande i fokus. I vissa fall kan patienter inom psykiatrin dock vårdas mot sin vilja. Sjuksköterskor i Sverige ska arbeta för att främja patientens autonomi och delaktighet. Att då använda tvång kan ge upphov till etiska dilemman. Att beskriva hur sjuksköterskor hanterar arbete med tvångsvård anses viktigt för att öka förståelsen för en svår situation i arbetet, och kan i förlängningen öka vårdens kvalitet.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att arbeta med tvångsvård i den psykiatriska vården samt beskriva hur utvalda artiklar presenterar sina urvalsgrupper.  Metod: Studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie. Artiklar söktes i Medline och Cinahl. Totalt valdes 14 artiklar ut och bearbetades till fyra underrubriker och en metodologisk aspekt för att svara på syftet.  Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever mestadels negativa känslor som oro, rädsla och sårbarhet vid arbete med tvångsvård. Användandet av tvång rättfärdigades genom att det beskrevs som en del av sjuksköterskornas jobb. Tvånget beskrevs skada vårdrelationen och gav upphov till etiska konflikter i sjuksköterskorna. Resultatet beskrevs i fyra underrubriker Känslor kring utförandet av tvångsåtgärder, Rättfärdigande av tvångsåtgärder, Tvångets inverkan på vårdrelationen och Etiska konflikter i samband med tvångsåtgärder. Artiklarna varierade i sina beskrivningar av urvalsgrupper, men flertalet beskrev deltagarnas kön, ålder och arbetslivserfarenhet. Majoriteten av artiklarna har 11-50 deltagare.   Slutsats: Föreliggande litteraturstudie har funnit att sjuksköterskor upplever tvångsvård som övervägande negativt. Det har påvisats att utbildningsgraden hos sjuksköterskan har en effekt på utförandet och hanterandet av tvångsmedel. Författarna drar slutsatsen att sjuksköterskor önskar minska på användandet av tvång, och att forskning bör koncentreras på att skapa alternativa behandlingsmetoder. / Background: Health care in Sweden shall be conducted with the patients’ autonomy in center. However, in some cases in the psychiatric care, patients can be treated against their will. A nurse shall work towards increasing patient autonomy and participation. The use of involuntary treatment can due to this cause ethical dilemmas. To describe how nurses cope with using involuntary treatment is important since it can increase the understanding of a complicated situation, and in the long run increase the quality of the health care services. Aim: To describe the experiences of a nurse working with involuntary treatment and to describe how the chosen articles presents their selection groups. Method: The study was conducted as a descriptive literature review. Articles was searched in the databases Medline and Cinahl with a ten-year age limit. A total of fourteen articles was selected and processed into four subcategories and a methodological aspect to answer to the study’s aim. Results: The results show that nurses experience mostly negative feelings like anxiety, fear and vulnerability while working with involuntary treatment. The use of involuntary treatment was justified by the thought that the practice was a part of the nurses’ job and duty. The use of involuntary treatment was describes as damaging on the nurse-patient relationship and caused ethical conflicts. The result was described in four subcategories Feelings about the use of involuntary treatment, Justifying involuntary treatment, Involuntary treatment and the effects on the nurse-patient relationship and Ethical conflicts due to involuntary treatment. The articles varied in their descriptions of their selection groups. Most described the participants gender, age and work experience. Most of the articles had 11-50 participants.    Conclusions: This study has found that nurses experience involuntary treatment as having mostly negative effects. It has been shown that the nurses’ level of education has an effect on both the execution and the handling of involuntary treatment. The writers of this study have come to the conclusion that nurses wish to decrease the use of involuntary treatment, and that research should be focused on finding alternative methods of treatment.

Bakgrund : Psykiatrisk vård inkluderar förutom att reducera psykiatriska sjukdomssymtom, hälsofrämjande insatser för att stödja patientens utveckling mot positiva aspekter av hälsa. Vården skall utgå från ett hälsofrämjande perspektiv där patientens egna upplevelser uppmärksammas. Psykiatrisk omvårdnad kan beskrivas utifrån olika perspektiv. Det ena perspektivet förmedlar trygghet, förtroende och den andra sortens omvårdnad beskrivs som primärt säkerhetstänkt. Gemensamma ledord för psykiatrisk omvårdnad saknas. Syfte : Syftet med studien var att belysa vilka begrepp som psykiatrisjuksköterskor använder för att beskriva psykiatrisk omvårdnad och därmed möjligen bidra till gemensamma ledord för vad som är psykiatrisk omvårdnad. Metod : Uppsatsen utfördes som en kvalitativ empirisk studie med deskriptiv design. Resultat : Resultatet utmynnande i begrepp som kunde omformuleras till önskvärda egenskaper. Huvudkategorier var personliga egenskaper, professionella egenskaper och professionellt förhållningssätt. Dessa tre huvudkategorier kunde brytas ned till följande sju underkategorier, alert och flexibel; trygg, igenkännande och prestigelös; hoppfull, öppen och förstående; validerande, kommunikativ och lyhörd; kompetent, samarbetsvillig och självständig; patientfokuserad, respektfull och individanpassad samt stöttande och stärkande. Deltagarna var överens om att psykiatrisk omvårdnad kan vara komplext och går ut på att ha ett holistiskt perspektiv, att vårda hela människan. Slutsats: Stötta, stärka och validera patienten ses som centralt i den psykiatriska omvårdnaden, likaså att se patienten ur ett holistiskt perspektiv. Respekt och uppmuntran till delaktighet i sin egen vård liksom att vara trygg och prestigelös. Att se personen bakom sjukdomen, samt se funktionsnedsättning istället för diagnos är viktigt för att ge en adekvat omvårdnad. / Background : Psychiatric care includes, in addition to reducing the psychiatric symptoms of disease, health promotion efforts to support the patient's development toward positive aspects of health. Care must be based on a health promotion perspective in which the patient's own experiences attention. Psychiatric nursing can be described from different perspectives. One perspective conveys security, confidence, and the second type of care is described as primarily meant security. Common keywords for psychiatric nursing missing. Aim: The aim of this study was to highlight concepts that psychiatric nurses in psychiatric care use in nursing and thus possibly contributing to the common values of what is psychiatric nursing. Methods: A qualitative empirical study with descriptive design was carried out.. Results: The result culminating in three categories and seven subcategories. The results showed that there are common characteristics, concepts and ideas about psychiatric nursing, if no recognized concepts. Participants agreed that the psychiatric care can be complex and is to have a holistic perspective, to nurture the whole person. Conclusion: Support, strengthen and validate the patient is seen as central to the psychiatric care, as well as to see the patient from a holistic perspective. Respect and encouragement to participate in their own care, as well as being safe and unpretentious. To see the person behind the disease, as well as see the disability instead of the diagnosis is important to provide adequate care.

Bakgrund: Cannabis är den vanligaste drogen i världen. Cannabismissbruket har successivt ökat de senaste åren. De vanligaste negativa effekterna av cannabis är ångest, panikreaktioner och psykotiska symtom. Många patienter med cannabismissbruk har även psykiska diagnoser. Sjuksköterskor upplever frustrationer när patienter med cannabismissbruk inte vill ta del av behandling och anser att patienter med dubbeldiagnoser är svårbehandlade.    Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av omvårdnad av patienter med cannabismissbruk inom psykiatrisk vård.   Design: Studien har en kvalitativ, induktiv analysmetod.   Metod: Intervjuer med 18 sjuksköterskor inom öppen och sluten psykiatrisk vård.   Resultat: Sjuksköterskorna uttryckte frustrationer över patientens liberala inställning till cannabis, att patienten såg drogen som ofarlig och inte kopplade missbruket till sina psykiska problem. De möjligheter sjuksköterskorna såg i omvårdnaden var att utgå från där patienten befinner sig, att inte komma med pekpinnar och använda sina erfarenheter av patientgruppen för att motivera patienten till att sluta med missbruket.    Konklusion: Sjuksköterskorna uttryckte att de saknade och var i behov av utbildning om patienter med cannabismissbruk för att kunna ge god omvårdnad till patientgruppen. / Background: Cannabis is the most commonly used drug in the world. Cannabis abuse has gradually increased in recent years. The most common adverse effects of cannabis use include anxiety, panic reaction and psychotic symptoms. Many patients who abuse cannabis has also psychiatric diagnoses. Nurses experience frustration when patients who abuse cannabis do not want to take part in treatment and considering patients with dual diagnoses are difficult to treat.   Aim: To describe nurses’ experience of psychiatric care of patients who abuse cannabis.   Design: This study has an inductive, qualitative approach.   Method: Interviews with 18 nurses in outpatient and inpatient psychiatric care.   Results: The nurses expressed frustrations with the liberal approach the patient had to cannabis, the patient´s approach to the drug as harmless and that the patient did not link abuse to psychological problems. The nurses expressed that they saw opportunities in nursing; to start from the patient´s point of view, not lecturing the patient and to use their experience of this group of patients to motivate the patient to quit his or her abuse.   Conclusion: The nurses expressed lack of and need for adequate training in the care of the patient with cannabis abuse.

Hälsofrämjande insatser är viktigt inom sjukvården och sjuksköterskor har en betydelsefull roll för utveckling och genomförande av dessa. Sjuksköterskor arbetar för patientens bästa dels genom att göra bedömningar och kommunicera på ett effektivt och genomtänkt sätt med patienten, personalen, läkare och närstående samt att förhålla sig korrekt till aktuell lagstiftning, ofta under tidspress. Sjuksköterskans uppgift är att tillsammans med patienten tydliggöra mål för fysisk, psykisk, social och andlig hälsa. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet hos personer med psykisk ohälsa inom psykiatrisk vård. En systematisk litteraturstudie genomfördes, vetenskapliga artiklar granskades för att få djupare kunskap om det valda fokusområdet. Resultatet bygger på fem artiklar av kvalitativ metod. Följande teman framkom i analysen: Att se effekten av fysisk aktivitet, Att ha en motiverande och stödjande roll samt Att uppmärksamma barriärer för fysisk aktivitet. Sjuksköterskor i omvårdnadsarbetet uppmärksammar effekten av fysisk aktivitet hos personer med psykisk ohälsa. Genom sitt holistiska perspektiv uppmärksammade sjuksköterskor hela människan och genom att främja användandet av kroppen ökade individernas möjlighet till att återfå sin psykiska hälsa. Sjuksköterskor belyste att de hade en motiverande och stödjande roll gentemot personer med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård identifierade sig som den yrkesgrupp som har störst möjlighet att motivera personer med psykisk ohälsa inom psykiatrisk vård till att integrera fysisk aktivitet i sina dagliga liv. Sjuksköterskor uppmärksammade även barriärer för att främja fysisk aktivitet. För att sjuksköterskans uppdrag, i form av motiverandet och stödjandet av personer med psykisk ohälsa inom psykiatrisk vård, ska kunna utföras med god kvalitet och vara kostnadseffektivt rekommenderas att mer resurser läggs på hälsofrämjande interventioner där fysisk aktivitet ska vara en självklar del. / Health promotion efforts are important in health care and nurses have a significant role in the development and implementation of these. Nurses work for the patient's best by making estimations and communicating in an effective and thoughtful manner with the patient, staff, doctors and relatives, as well as to adhere properly to current legislation, often in time pressure. The Nurse's task is to clarify goals for physical, mental, social and spiritual health together with the patient. The purpose of the study was to highlight nurses' experience of promoting physical activity in mental health patients in psychiatric care. A systematic literature study was conducted, scientific articles examined to gain deeper knowledge about the chosen focus area. The result is based on five articles of qualitative method. The following themes appeared in the analysis: To see the effect of physical activity, To have a motivational and supportive role, as well as Attention to barriers to physical activity. Nurses pay attention to the effects of physical activity in persons with mental health. Through their holistic perspective, nurses alerted the whole person, and by promoting the use of the body, individuals increased the opportunity to regain their mental health. Nurses explained that they had a motivating and supportive role towards people with mental health. Nurses in psychiatric care identified themselves as the occupational group with the greatest opportunity to motivate persons with mental health in psychiatric care to integrate physical activity into their daily lives. Nurses also drew attention to barriers to promote physical activity. In order for the nurse's mission, in the form of motivation and support of psychiatric mental health professionals, to be carried out with good quality and to be cost-effective, it is recommended that more resources be placed on health promotion interventions where physical activity should be an obvious part.

Bakgrund: I Sverige lever mellan 30 000 och 40 000 personer med diagnosen schizofreni och varje år insjuknar mellan 1500 och 2000 personer i psykossjukdomar. Dessa personer har ofta svårigheter att klara av sin vardag och behöver därför erbjudas samordnade insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Tidigare forskning visar att personer med psykossjukdomar upplever att de inte är tillräckligt delaktiga i sin vård och att många beslut angående vården tas utan deras inblandning. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa och syntetisera forskning avseende personers upplevelser av delaktighet inom psykiatrisk vård vid vård för psykossjukdom. Metod: Studien är en litteraturstudie där 16 artiklar med kvalitativ design inkluderades i resultatet. Analys av data genomfördes med hjälp av Bettany-Saltikov och McSherrys metod för kvalitativ analys av litteratur. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier med åtta underkategorier. Personernas upplevelse av delaktighet i den psykiatriska vården beskrivs i kategorierna Personlig förmåga, Maktdynamik och hierarki och Tillgänglighet. Slutsats: Maktfördelningen mellan person och vårdpersonal bör vara dynamisk och skifta beroende på omständigheter. Den psykiatriska vården bör fokusera mer på samarbete mellan personen och vårdpersonal än på läkemedelsregimen. / Background: There are between 30 000 and 40 000 persons living with Schizophrenia in Sweden and every year between 1500 and 2000 persons experience their first psychotic episode. These persons often have difficulties in coping with everyday life and are in need of multiprofessional care. Previous research shows that persons with psychotic disorders experience that they are not sufficiently involved in their care and many decisions about the care are made without their involvement.   Aim: The aim was to review and synthesize research regarding persons experiences of participation in mental health care for psychosis. Method: The current literature review study consists of 16 scientific qualitative articles which are included in the result. Analysis of data was conducted withBettany-Saltikov and MchSherrys method for qualitative litterature analysis.  Result: The result comprises three categories with eight subcategories. The experiences of participation in mental health care is described in the categories: Personal abilities, Power dynamics and Hierarchy and Availability.  Conclusion: Depending on the circumstances the distribution of power between the person and the healthcare staff should be dynamic. The mental health care should have more focus on cooperation between the person and the healthcare staff instead of drug regimen.

Problemformulering: Det biomedicinska perspektivet har varit dominerande inom psykiatrisk slutenvård, där ångesthantering främst varit fokuserat på farmakologisk behandling. För att utveckla psykiatrisk omvårdnad i riktning mot mellanmänskliga möten, reflektion och lärande, är det betydelsefullt att studera konkreta och personcentrerade metoder inom ångesthantering.  Syfte: Syftet var att belysa omvårdnadspersonalens upplevelser av användning av akutlappar vid omvårdnad av patienter med ångest inom psykiatrisk slutenvård.  Metod: I studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med tolv omvårdnadspersonal kring upplevelser av användning av akutlappar.  Resultat: I dataanalysen framkom fyra huvudkategorier: stödjer patienten till ökad delaktighet i omvårdnaden, underlättar reflektiv dialog i omvårdnadsrelationen, synliggör och utvecklar psykiatrisk omvårdnad och tidsbrist och osäkerhet hindrar användning. De bildade temat strukturerat kommunikationsstöd för omvårdnad vid ångest möjliggör en gemensam grund för lärande och utveckling. Slutsats: Användning av akutlapparna uppfattades kunna underlätta kommunikation och samarbete med patienten samtidigt som det synliggjorde psykiatrisk omvårdnad vid ångest. Omvårdnadspersonal kunde stödja patienten till ökad delaktighet och stärkt egenmakt men tidsbrist hindrade användningen i synnerhet för sjuksköterskor. Det nya arbetssättet kunde skapa osäkerhet hos omvårdnadspersonal och även utmana traditionell syn på patienten. Implikationer för klinisk verksamhet är att nya verktyg behöver tid och resurser och mer forskning behövs för att belysa patientupplevelser. / Problem: The psychiatric inpatient care is dominated by a biomedical perspective, with anxiety management mainly focusing on medication. To expand the potential of psychiatric nursing presented by interpersonal meetings, reflection and learning, it is important to study concrete and person-centered methods in anxiety management.  Purpose: The aim of the study was to illustrate nursing staff experience of using Emergency notes in the care of psychiatric inpatients with anxiety.   Method: Twelve nursing staff were interviewed about their experiences of using Emergency notes.  Findings: The data analysis resulted in four main categories: supports the patient to increased participation in nursing care, facilitates a reflective dialogue in the nurse-patient relationship, makes visible and develops psychiatric nursing and lack of time and uncertainty prevents using. The overall theme was: structured communication support for nursing in anxiety enables a common foundation for learning and development.    Conclusion: Use of the Emergency notes were perceived to facilitate communication and collaboration with the patient while making psychiatric nursing visible. Nursing staff could support the patient for increased participation and empowerment, but uncertainty and lack of time prevented use. Implications for clinical practice are that new tools need time and resources. More research is needed to elucidate patient experiences. / <p>Endast abstract får publiceras på Diva. Uppsatsen ska göras till en vetenskaplig artikel.</p>

Bakgrund: Inom psykiatrisk tvångsvård förkommer tvångsåtgärder som exempelvis kan vara att administrera läkemedel utan patientens samtycke, att isolera patienten eller att spänna fast patienten i en säng. Tvångsåtgärder görs som en sista utväg för att ge patienten nödvändig vård eller för att skydda patienten eller andra. Författarna anser att det är viktigt att belysa hur sjuksköterskor upplever att utföra dessa tvångsåtgärder för att ge en ökad förståelse och kunskap för komplexiteten i att tvinga någon till vård. Förhoppningen är att en ökad förståelse ska leda till bättre rustade sjuksköterskor som därmed kan ge patienterna inom den psykiatriska slutenvården en bättre omvårdnad.Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att utföra tvångsåtgärder inom vuxenpsykiatrin.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Databassökning genomförd i PubMed, CINAHL samt PsychINFO och begränsningar har applicerats med följande inklusionskriterier: kvalitativa studier, sjuksköterskor, psykiatrisk vård av vuxna, tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård, artiklar skrivna på svenska eller engelska som blivit peer reviewed, artiklar skrivna efter 1992/01/01, tillgängliga i fulltext via Malmö universitet. Sökträffar har genomlästs och elva artiklar inkluderades. Dessa har sedan genomgått en syntesprocess enligt Howell Major och Savin-Baden.Resultat: Att utföra tvångsåtgärder väckte starka känslor hos sjuksköterskor, framför allt av negativ karaktär. De teman som framkom utgår från studiens frågeställning var; obehag, rädsla och osäkerhet, behov av rättfärdigande, terapeutisk relation, maktlöshet, skuld och skam, avtrubbad samt makt. Konklusion: Sjuksköterskorna ansåg att tvångsåtgärder var ett nödvändigt ont för att kunna skydda och behandla svårt sjuka patienter. De ville egentligen inte utföra tvångsåtgärder men ansåg sig oftast inte ha några alternativ. Sjuksköterskorna strävade efter att bedriva personcentrerad vård vilket gjorde att de kunde förebygga tvångsåtgärder. / Background: In psychiatric compulsive care, coercive measures are imposed, for example, to administer medication without the patient’s consent, to seclude the patient or to mechanically restrain the patient. Coercive measures are a last resort to provide the patient with the necessary care or to protect the patient or others. The authors consider it important to highlight how nurses experience these coercive measures to provide increased understanding and knowledge of the complexity of using coercion in health care. The hope is that increased understanding will lead to better equipped nurses, thus giving patients in psychiatric compulsory care better treatment.Aim: The aim of the literature study is to highlight the nurses' experiences of using coercive measures in adult psychiatric care.Method: A literature study with a qualitative approach. Databases that have been searched are PubMed, CINAHL and PsychINFO. Applied limitations were the following inclusion criteria: qualitative studies, nurses, adult psychiatric care, coercive measures in psychiatric care, articles written in Swedish or English that have been peer reviewed, articles written after 1992/01/01, available in full text via Malmö University. Search results have been read and eleven articles were included. These articles have undergone a process of synthesis according to Howell Major and Savin-Baden.Result: To perform coercive measures induced strong emotions for nurses, especially of a negative nature. The themes that emerged are based on the study's aim was; discomfort, fear and insecurity, need for justification, therapeutic relationship, powerlessness, guilt and shame, compassion fatigue and power. Conclusion: Nurses considered that coercive measures were a necessary evil to protect and treat severely ill patients. They did not really want to carry out coercive measures but usually experienced no options. Nurses strived to pursue person centred care, which meant that they could prevent coercive measures.

Bakgrund: Personer med diagnosen borderline personlighetssyndrom (BPS) återkommer ofta i slutenvårdspsykiatrin. Patienterna har problem med emotioner, kognitioner och relationsproblem där särskilt separationsångest skapar oro och konflikter med vårdpersonalen. Vårdpersonal kan ha svårt att bemöta patienter med BPS på grund av patienternas beteende, och det är därför av vikt att utöka kunskapen om hur patienter med BPS upplever den psykiatriska vården. Denna litteraturstudie ämnar sammanställa befintlig kunskap om hur patienter med BPS upplever den psykiatriska vården.  Syfte: Att belysa patienter med borderline personlighetssyndroms upplevelser av bemötande inom psykiatrisk vård.  Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie utfördes enligt Howell Major och Savin-Badens (2010) metod. Tolv artiklar med högre vetenskaplig kvalitet hittades och analyserades. Resultat: Två huvudteman framkom: Upplevelsen av en stigmatiserande vård och upplevelsen av ett humant bemötande. Resultatet visade på i huvudsak negativa upplevelser av psykiatrisk vård där okunnighet hos personalen, bristande information och bristande kunskap kring diagnosen var framträdande. De positiva upplevelserna speglades i ett bemötande som gav patienterna förståelse, hopp och tillit från en engagerad personal.   Slutsats: Negativa attityder kan påverka vården och stödet för patienter med BPS, därför bör vården för dessa patienter innehålla förståelse, hopp och tillit för att återhämtning skall uppnås. Ansvaret hos sjuksköterskan är att handleda personalgruppen genom svårigheter för att tillgodose omvårdnaden. / Background: People diagnosed with borderline personality disorder (BPD) often return to inpatient psychiatry. Patients have problems with emotions, cognitions and relationship problems where separation anxiety in particular creates anxiety and conflicts with the care staff. Nursing staff may find it difficult to treat patients with BPD due to patients' behaviour, and it is therefore important to expand knowledge about how patients with BPD experience psychiatric care. This literature study aims to compile existing knowledge about how patients with BPD experience psychiatric care. Aim: The aim was to explore patients with borderline personality disorder's experiences of treatment in psychiatric care.  Method: A systematic qualitative literature study was conducted based on the Howell Major and Savin-Baden (2010) method. Twelve scientific articles of higher scientific standard were found and analysed. Results: Two main themes emerged: The experience of a stigmatizing care and the experience of a humane treatment. The included studies showed mainly negative experiences of psychiatric care where ignorance, lack of information and lack of knowledge about the diagnosis among staff were prominent. The positive experiences were reflected in a treatment that gave patients understanding, hope and trust from a committed staff. Conclusion: Negative attitudes can affect care and support of patients with BPS, therefore the care for these patients should include hope and confidence to achieve recovery. The nurse's responsibility is to guide the health care professionals through difficulties, with the aim to provide the best psychiatric nursing care for this patient group.

Bakgrund: Den psykiatriska slutenvården ska hjälpa patienten att lindra lidande. Det är av betydelse hur personalen bemöter patienten samt hur patienten vill bli bemött för att de ska kunna bygga upp en relation till varandra. Mötet med patienten är en viktig del i vårdandet och hur vården upplevs. All psykiatriska slutenvård bör sträva efter att vara personcentrerad och individuellt anpassad. Syfte: Syftet var att undersöka patienters upplevelse av mötet med vårdpersonalen i den psykiatriska slutenvården. Metod: En systematisk litteraturöversikt med tolv kvalitativa artiklar. Resultat: Patienterna vill bli sedda, de vill att personalen ska vara tillgänglig och engagerad. Patienten önskar att personalen ska värna om patienternas integritet och autonomi. Patienterna vill att personalen tar kontakt med dem och försöker skapa en relation. Om patienterna har en god relation till personalen, har patienterna en större benägenhet att prata om deras psykiska hälsa. Patienterna kunde känna att personalen “gömde” sig när de hade andra arbetsuppgifter som inte var patientnära. Detta kunde leda till att vissa patienter blev agiterade och irriterade över att personalen var osynlig på avdelningen.  Det framkom att vissa patienter upplevde att personalen använde sig av maktmissbruk över dem, till exempel när någon undersökning skulle se eller bara ett samtal. Detta upplevde patienterna som att det hela tiden var vårdpersonalen som bestämde, vad som skulle hända och när. Slutsats: Vi som är ansvariga för omvårdnaden av patienterna som lider av psykisk ohälsa har ett stort ansvar, och det är att se till att alla patienter blir sedda, och får den uppmärksamhet var och en behöver. Vi måste prioritera våra patienter före exempelvis kontorsarbete eller att vara i köket. Vi måste bemöta patienterna med respekt och inte se dem som en sjukdom utom att de faktiskt är människor / Background: Psychiatric outpatient care should help the patient to relieve suffering. It is important how the staff responds to the patient and how the patient wants to be treated so that they can build up and relationship with each other. Meeting with the patient is an important part of caring and how they experience spring. All psychiatric inpatient care should strive to be person-centered and individually adapted. Purpose: The purpose was to explore the patients´ experience of the meeting with the healthcare staff in the psychiatric inpatient care. Method:A systematic literature review with twelve qualitative articles. Results: Patients want to be seen, they want staff to be available and engaged. The patient wants the staff to protect the patients' integrity and autonomy. Patients want the staff to contact them and assure to create a relationship. If patients have a god-relationship with staff, patients have a greater tendency to talk about their mental health. Patients could feel that the staff "hid" when they had other tasks that were not patient-friendly. This could cause some patients to become agitated and annoyed that staff were invisible in the ward. It turned out that some patients felt that the staff used abuse of power over them, for example when an investigation would see or just one call. The patients felt that it was always our staff who decided what would happen and when. Conclusion: We who are responsible for the care of patients suffering from mental illness have a great responsibility, and that is to make sure that all patients are looked after, and receive the attention everyone needs.We must prioritize our patients before, for example, office work or being in the kitchen. We have to treat patients with respect and not see them as a disease except that they are actually people.

Bakgrund: Inom psykiatrisk omvårdnad används stödjande samtal som en omvårdnadsåtgärd. Det har framkommit i forskning att patienter upplever god effekt av stödjande samtal. Däremot saknas det forskning kring vad ett stödjande samtal är, utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad ett stödjande samtal är utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Psykiatrisjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk öppenvård har intervjuats i två regioner i sydvästra Sverige. Tio stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultat: I resultatet framkommer att psykiatrisjuksköterskor anser att det stödjande samtalet ska stärka och identifiera patientens egna resurser. Relationen mellan psykiatrisjuksköterskan och patienten är betydelsefull. Det stödjande samtalet beskrivs som otydligt, saknar struktur och syfte samt tenderar att ha en låg status då det ibland används i väntan på annan behandling. Samtidigt framkommer att det finns en stor frihet med det stödjande samtalet då det inte behöver anpassas till ramar som i en terapi. Konklusion: Det stödjande samtalet är en betydelsefull uppgift där psykiatrisjuksköterskan är bäst lämpad att utföra samtalet. Detta på grund av det omvårdnadsperspektiv psykiatrisjuksköterskan besitter. Det stödjande samtalet är en insats som bör prioriteras inom den vuxenpsykiatriska öppenvården. / Background: In psychiatric nursing, supportive conversations are used as a nursing measure. Research has shown that patients experience a good effect of supportive conversations. On the other hand, there is a lack of research on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Aim: The aim of this study was to shed light on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Method: Qualitative method with inductive approach has been used. The data material has been analyzed with qualitative content analysis. Psychiatric nurses in adult psychiatric outpatient care have been interviewed in two regions in southwest of Sweden. Ten semi-structured interviews were conducted. Result: The results show that psychiatric nurses believe that the supportive conversation should strengthen and identify the patient's own resources. The relationship between the psychiatric nurse and the patient is of great importance. The supportive conversation is described as unclear, lacks structure and purpose and tends to have a low status as it is sometimes used while the patient is waiting for other treatment. At the same time, it becomes clear that supportive conversation offers a great deal of freedom as it does not need to be adapted to the framework as in a therapy. Conclusion: The supportive conversation is an important task where the psychiatric nurse is best suited to carry out the conversation. This is due to the nursing perspective of the psychiatric nurse. The supportive conversation is an initiative that should be prioritized in adult psychiatric outpatient care.