Syftet med denna kvalitativa studie var att utforska allmänsjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk sjukdom när de ligger inne på somatiska avdelningar. Sju sjuksköterskor som var anställda på SUS Malmö intervjuades. Materialet analyserades enligt Burnards innehållsanalys (1991). Fem huvudkategorier arbetades fram med sammanlagt tolv underkategorier. Huvudkategorierna var sjuksköterskans känslor under mötet med psykisk sjukdom, aspekter som försvårar vårdandet, sambandet mellan kropp och själ, stigmatisering och fördomar samt samarbetet mellan somatik och psykiatri. Vid resultatet framgick bland annat att sjuksköterskorna upplevde rädsla och otillräcklighet vid mötet med psykisk sjukdom. De upplevde även att tidsbrist, kunskapsbrist och brist på erfarenhet försvårade mötet. Informanterna medgav att det fanns en stigmatisering kring patientgruppen men att denna inte påverkade omvårdnaden. De uttryckte även ett missnöje över samarbetet mellan psykiatri och somatik. Slutsatsen var att det krävs mer kunskap inom somatiken om psykiska sjukdomar samt ett bättre samarbete mellan dessa två instanser. / The aim of this qualitative study was to explore nurses’ experiences of caring for patients with psychiatric illness in the somatic care. Seven nurses employed by SUS Malmö were interviewed. The material was analysed with Burnard´s content analysis (1991). A total of five main categories and twelve sub categories were developed. The main categories were the nurses’ feelings during the meeting with psychiatric illness, aspects that made the care complicated, the connection between body and soul, stigmatisation and prejudice and the cooperation between the somatic and psychiatric care. The result showed that the nurses experienced fear and insufficiency during the meeting with psychiatric illness. They also perceived that lack of time, knowledge and experience made the meeting more difficult. The informants admitted that there were a stigmatization with this group of patients but according to them it did not affect the care. They also expressed dissatisfaction over the cooperation between the somatic and the psychiatric instances. The conclusion was that the somatic care requires more knowledge about psychiatric illness and also that a better cooperation between these two instances are necessary.

Introduktion: Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) är den lag som reglerartvångsvård inom psykiatrin i Sverige. År 2021 tvångsvårdades ungefär 12.500 personer ienlighet med denna lag. Under tvångsvården kan en rad olika tvångsåtgärder bli aktuellasåsom; kroppsvisitering/ytlig kroppsbesiktning, tvångsbehandling, mekaniska tvångsåtgärderoch inskränkning i patientens rätt att använda olika kommunikationstjänster. Målet medtvångsvård är att patienten ska må så bra som möjligt och kunna få vård utan att behövatvingas till det. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka patienters upplevelser av att tvångsvårdasinom psykiatrisk vård. Metod: Till denna studie valdes en deskriptiv design, litteraturöversikt och en kvalitativansats som metod. Tolv artiklar valdes ut för analys efter sökningar i databaserna PubMed ochCINAHL. Katie Erikssons teori om “Den lidande människan” användes som teoretiskreferensram för studien. Resultat: Vid resultatanalysen av de aktuella artiklarna formulerades följandehuvudkategorier: upplevelsen av att bli hjälpt och upplevelsen av lidande samt följandesubkategorier: lidande förvållat av den tvingande behandlingen, lidande förvållat av brister ivårdpersonalens förhållningssätt gentemot patienterna, lidande förvållat av att få sin autonomikränkt och lidande förvållat av att bli utsatt för fördömelse, straff och maktutövning. Slutsats: Patienterna hade både positiva och negativa upplevelser av att tvångsvårdas.Patienterna upplevde att tvångsvården hjälpt dem, dock först efter att de fått sjukdomsinsikt.Vid tillfället för tvångsvården upplevde patienterna istället att tvångsvården skapade ettlidande. / Introduction: Law (1991:1128) of coercive psychiatric care (LPT) is the law that regulatescoercive care in psychiatry in Sweden. In 2021 approximately 12,500 people were treated inaccordance with this law. During coercive care a number of different coercive measures maybe used such as; body searches/superficial body inspections, forced treatment, mechanicalcoercive measures and restriction of the patient's right to use various communication services.The goal of coercive care is for the patients to feel as well as possible so that they are able toreceive care without having to be forced into it. Aim: The aim of this study was to examine how patients experienced coercive care inpsychiatric care. Method: For this study, a descriptive design, literature review and a qualitative approachwere chosen as a method. Twelve articles were selected for analysis after searches on thedatabases PubMed and CINAHL. Katie Eriksson’s theory of “Den lidande människan” wasused as a theoretical framework for this study. Results: When reviewing the results of the articles, the following main categories wereformulated: the experience of being helped and the experience of suffering, as well as thefollowing subcategories: suffering caused by the coercive treatment, suffering caused byshortcomings in the care staff's attitudes towards the patients, suffering caused by having theirautonomy violated and suffering caused by being subjected to condemnation, punishment andexercise of power. Conclusion: Patients with experiences of being in coercive care had both positive andnegative experiences of being subjected to the matter. The patients experienced that thecoercive care helped them, but only when they gained insight into their disease. At the time ofthe coercive care the patients experienced suffering instead.

Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem såväl som ett stort lidande för den enskilda individen. Många som lider av långvarig psykisk ohälsa är i behov av hemsjukvård där sjuksköterskan har en viktig roll i att vårda och stötta patienten till hälsa. När patientens hem blir sjuksköterskans arbetsmiljö förändras relationen och sjuksköterskan kan stöta på utmaningar som inte förekommer inom slutenvård. Genom semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från olika kommuner har innehållsrika och varierande beskrivningar av upplevelsen av att vårda i hemmiljö inhämtats. Det framkom tydliga teman i analysprocessen som visar hur komplext det är att bedriva psykiatrisk vård i hemmiljö. Det är inte en självklarhet att sjuksköterskan får lov att utföra sitt arbete eller ens blir insläppt i patientens hem. Vårdrelationen blir då avgörande för kvaliteten och innehållet i vården. Patienten måste känna tillräckligt med tillit till sjuksköterskan för att ta emot vård och sjuksköterskan behöver känna sig trygg nog för att träda in i patientens privata sfär och utföra sitt arbete ensam bakom stängda dörrar. Sjuksköterskans upplevelse av att vårda under dessa omständigheter genomsyras av stor respekt för patientens integritet, en holistisk människosyn, ödmjukhet inför allas olikheter, empati, utsatthet och flexibilitet inför en ständigt föränderlig arbetssituation.

Larsson, M & Lundberg, G. Mötet mellan psykiatri och somatik – en intervjustudie om sjuksköterskors upplevelser. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2010.Syftet med denna kvalitativa studie var att belysa de upplevelser sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har då de vårdar patienter med somatiska sjukdomstillstånd. Sex sjuksköterskor från en psykiatrisk avdelning i södra Sverige intervjuades. Materialet analyserades genom en manifest innehållsanalys enligt Burnard (1991) där fem kategorier med tillhörande subkategorier framkom. Dessa var kategorierna; Inställningar till att vårda patienter med somatiska tillstånd, upplevelser gällande behovet av kunskap angående somatiska tillstånd, upplevelser kring samarbetet mellan den psykiatriska och somatiska verksamheten, samarbete och resurser på avdelningsnivå samt syn på kropp och själ. Resultatet visade bland annat att sjuksköterskorna ofta kände sig trygga med att vårda patienter med somatiska tillstånd. Informanterna sökte oftast kunskap på eget initiativ och det fanns en önskan om fler rutiner kring uppdatering av kunskap om somatiska tillstånd. Åsikterna gick isär när det gällde samarbetet mellan de somatiska och psykiatriska klinikerna på sjukhuset och hospitering ansågs vara ett bra tillvägagångssätt för att öka förståelsen för varandras verksamheter. Informanterna såg ett tydligt samband mellan kropp och själ, och menade att den psykiska och den fysiska hälsan påverkade varandra. Slutsats utifrån resultatet var att det hade varit positivt med utökade resurser och rutiner för ökad fortbildning gällande somatiska tillstånd. Hospitering skulle kunna vara ett bra sätt för att öka förståelsen mellan de psykiatriska och somatiska klinikerna på sjukhuset. / Larsson, M & Lundberg, G. The meeting between psychiatric and somatic care – an interview study regarding nurses’ experiences. Degree Project, 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2010. The purpose of this qualitative study was to enlighten the experiences of nurses within psychiatric care when caring for patients with somatic comorbidities. Six nurses, at a psychiatric ward in the south of Sweden, were interviewed. The material was analysed with a manifest content analysis according to Burnard (1991) and five categories with belonging sub-categories emerged. These were the categories; Attitudes in caring for patients with somatic conditions, experiences regarding the need of knowledge concerning somatic conditions, experiences regarding the cooperation between psychiatric and somatic clinics, cooperation and resources at the ward, and view of body and soul. The result showed inter alia that nurses often felt secure when caring for patients with somatic conditions. The informants often sought knowledge on their own initiative and wished for more routines regarding continuous renewal of their knowledge concerning somatic conditions. There were different opinions concerning the cooperation between the somatic and psychiatric clinics of the hospital and visiting each other’s ward for some time was considered a good method of increasing the understanding for each other’s field. The informants saw a clear connection between body and soul, and thought that the mental and physical health influenced each other. The conclusion in the study was that it would be positive with increased resources and routines in furthering the knowledge of somatic conditions. Visiting other wards could be a profitable way of increasing the understanding between the psychiatric and somatic clinics of the hospital.

En empirisk studie om sjuksköterskans åtgärder för att förebygga, hantera och bearbeta våld och hot från patienterna. / An empirical studie of the nurses measures to prevent, handle and deal with violence and threat from the patients.

Introduktion: Psykisk ohälsa är ett växande folkhälsoproblem och antalet som vårdas under tvång ökar. Både sjuksköterskor och närstående till tvångsvårdade patienter belyser vikten av kommunikation i vården för att minska tvångsåtgärder. Syfte: Syftet var att undersöka patientens upplevelse av psykiatrisk tvångsvård samt tvångsåtgärder i slutenvård, med fokus på kommunikation. Metod: Allmän litteraturöversikt med beskrivande design. 12 kvalitativa artiklar har kvalitetsgranskats med hjälp av SBU:s granskningsmall, sedan analyserats med hjälp av en etablerad analysmetod och sammanställts i resultatet. Resultat: Tre teman identifierades: kommunikativ relation, tillgång till information och överenstämmelse med patientrollen. De flesta patienter upplevde att de inte fick tillräckligt med information gällande tvångsinläggningen och eventuella tvångsåtgärder som de utsatts för. Det resulterade i en förvirring och osäkerhet hos patienterna och tillsammans med bristande, eller ensidig, kommunikation var de faktorer som gjorde att patienterna hade svårt att acceptera tvångsvården. De som upplevde en god kommunikativ relation belyste vikten av tillit och att få bli sedd och hörd; de kände en känsla av tacksamhet och trygghet när de fick den information de behövde, och kunde lättare acceptera tvångsvården. Patienterna upplevde att de behövde överensstämma med patientrollen för att undvika negativa konsekvenser och få det hjälp de behövde genom att avsubjektifiera sig själva.  Slutsats: Brist på kommunikativ relation och adekvat information till patienter gör att dessa har svårare att acceptera tvångsvården och tvångsåtgärderna. Tillit är av yttersta vikt för att känna sig trygg och kunna anförtro sig till vårdpersonalen. Sjuksköterskan kan göra skillnad i patientens upplevelse av tvångsvård genom att lyssna, finnas till hands, kommunicera och ge personcentrerad information samt vård. / Introduction: Mental illness is a growing public health problem and the number of involuntarily admitted people is increasing. Both nurses and relatives of patients in compulsory care highlight the importance of communication to reduce coercive measures. Aim: The aim of the study was to investigate patients’ experience of compulsory psychiatric care and coercive measures in inpatient care, with a focus on communication. Method: General literature review with a descriptive design. Twelve qualitative articles have been quality reviewed using SBU’s review template, then analyzed using an established analysis method and compiled in the result.  Results: Three themes were identified: communicative relationship, access to information and compliance with patient role. Most participants felt they needed to receive more information regarding the involuntary admission and any coercive measures they were subjected to. This resulted in confusion and uncertainty among the patients. The feeling of uncertainty and confusion together with a lack of, or one-sided, communication were factors that made it difficult for the patients to accept the forced care. Those who experienced a good communicative relationship with the caregiver highlighted the importance of trust and being seen and heard. They felt a sense of gratitude and security when they received the information they needed, which made it easier for them to accept compulsory care. The participants felt that they needed to conform to the patient role to avoid negative consequences and get the help they needed by de-subjectifying themselves.  Conclusion: Lack of communicative relationships and adequate patient information makes it more difficult for them to accept compulsory care and coercive measures; trust is of the utmost importance in order to feel safe and confide in the caregivers. Nurses can make a difference in the patients’ experience of compulsory care by listening, being present, communicating and providing person-centered information and care.

Bakgrund: Tvångsåtgärder är en omdiskuterad intervention och leder till att patientens autonomi åsidosätts. Personal kan medvetet eller omedvetet framprovocera situationer som kan leda till tvångsåtgärder. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av framprovocerade tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes där nio sjuksköterskor intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats genomfördes vilket gav tre slutkategorier. Resultat: Resultatet beskrev varför framprovocerade tvångsåtgärder uppstår, hur tvångsåtgärder provoceras fram av personal samt hur framprovocerade tvångsåtgärder kan undvikas. Framprovocerade tvångsåtgärder kunde uppstå när personal inte hade tålamod, kunskap eller tillämpande personalperspektivet. En vårdkultur som präglades av machokultur kunde leda till framprovocerade tvångsåtgärder. Genom att arbeta förebyggande med alternativa lösningar, ha ett lågaffektivt bemötande och ha rätt kompetens och kunskap på avdelningen kunde framprovocerade tvångsåtgärder undvikas. Slutsats: En djupare förståelse för varför och hur framprovocerade tvångsåtgärder uppkommer framkom men även hur preventivt arbete kunde utföras. Framprovocerade tvångsåtgärder är ett område som kan vara svårt att prata om men som är viktigt att belysa. Genom den ökade kunskapen hoppas författarna möjliggöra reflektion på arbetsplatserna och att vidare forskning utförs i syfte att belysa området.

Bakgrund: Suicid är ett folkhälsoproblem som är utbrett över hela världen som skulle kunna förebyggas. Trots en pågående vård förhindrar inte det personen från att begå suicid. För att skapa en återhämtningsinriktad riskbedömning behöver vårdaren se patientens individuella möjligheter samt främja engagemang och meningsfullhet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att bedöma suicidrisk via telefon i den psykiatriska öppenvården. Metod: Totalt nio arbetande sjuksköterskor inom den psykiatriska öppenvården intervjuades med stöd utav semistrukturerade frågor. Analysen skedde utifrån en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i ett tema och fem kategorier. Tema: Att kunna se helheten. Kategorier: Att det hör till vardagen, Att det är en svår men viktig arbetsuppgift, Att bemötandet och relationen är avgörande, Att bedömningsverktyg kan vara ett stöd eller en risk och Att vilja friskriva sig ansvaret och inte bära alla känslor själv. Slutsats: Sjuksköterskor behöver tid till att möta den individuella patienten då det inte handlar om något som är “svart” eller “vitt” i en bedömning. Tidsbristen kan leda till att sjuksköterskor inte identifierar omvårdnadsåtgärder utifrån patientens individuella behov och istället lutar sig tillbaka mot den standard som finns. Vilket kan påverka möjligheten negativt till att arbeta utifrån en personcentrerad vård. Sjuksköterskor upplevde också en otrygghet när utbildning och reflektionsmöjligheter saknades. Dessa behov behöver tillgodoses av verksamheten då ökad kunskap bidrar till en trygghet. Vad gäller suicid så måste sjuksköterskor arbeta proaktivt om de ska sträva efter en nollvision.

Mindfulness utövas av sjuksköterskor i en ökad omfattning både i öppenvården och slutenvården och ges till allt sjukare patienter. Omvårdnadsåtgärder inom psykiatrisk vård syftar till att stärka patientens förmåga till återhämtning, vilket väcker frågan kring vilka verktyg psykiatrisjuksköterskan bör använda, då självkänsla, empowerment och livskvalitet står för en stor del av hälsoupplevelsen hos patienter. Syftet var därför att sammanställa kunskap om mindfulness och dess betydelse för återhämtning i psykiatrisk vård. Då ämnet var lite beforskat inom omvårdnadsforskningen utfördes en systematisk integrerad litteraturstudie. Tjugofyra artiklar utgjorde grunden för vårt resultat, som visar att det finns oenighet i synen på återhämtning och vilka mätmetoder som ska användas för att mäta återhämtning. Återhämtning kan främjas eller motverkas av Mindfulness, vilket i första hand beror på huruvida fokus på återhämtning ligger inom den biomedicinska eller den psykosociala modellen. Om sjuksköterskor tolkar återhämtning utifrån den psykosociala modellen, gör en helhetsbedömning av patientens somatiska och psykiska hälsa och härefter planerar åtgärder utifrån patientens individuella behov, kan mindfulness bli en omvårdnadsåtgärd som bidrar till återhämtning. Studien kan då utgöra ett underlag för hur sjuksköterskor inom psykiatrin kan använda mindfulness som omvårdnadsåtgärd för att uppnå återhämtning för patienterna.

Trots lagstiftning kring patienters delaktighet i vården ses en tydlig brist på delaktighet vid vårdplanering hos patienter inom psykiatrisk vård. Syftet med det här arbetet var att sammanställa kunskap genom en metasyntes för att nå en djupare förståelse av patienters upplevelser av delaktighet vid vårdplanering i den psykiatriska vården. Detta genom frågeställningarna vad beskriver patienter främjar respektive hindrar delaktighet vid vårdplanering i den psykiatriska vården. Tio artiklar svarade mot vårt syfte och inkluderades. Analysen av dessa resulterade i att tre teman identifierades: 1.“Det yttre lagret: Vårdplanen som ett värdefullt stödverktyg eller en meningslös upprepning” 2. Det mellersta lagret: “Att navigera oenigheter för en känsla av att äga innehållet”, och 3. Det inre lagret: “En vilja att ses som expert men en samtidigt upplevd maktlöshet”. De tre identifierade lagren syntetiserades i syfte att få en djupare förståelse och ny kunskap av patienters upplevelser av delaktighet i vårdplaneringsprocessen. Syntesen visar på tre lager som har en bestämd ordning där kärnan i syntesen och de tre identifierade lagren utgår från individen, som är expert.