Bakgrund: Samverkan mellan psykiatrisk öppen- och slutenvård är lagstyrt. Enligt WHO kan 70% av alla rapporterade vårdskador härledas till bristande kommunikation och samverkan. Tidigare forskning visar att samverkan mellan psykiatrisk öppen -och slutenvård ökar chanserna att arbeta patientsäkert. Syfte: Studiens syfte är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hur samverkan mellan psykiatrisk öppen- och slutenvård påverkar patientsäkerheten. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med fokusgruppsintervjuer. Sammanlagt nio deltagare intervjuades. Under intervjuerna ställdes öppna frågor enligt en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades enligt Burnards kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas i tre kategorier med rubrikerna; Fungerande kommunikation, Rutiner är betydelsefullt och Värdet av kontinuitet. Resultatet visade att de viktigaste faktorerna för att samverka patientsäkert var kommunikation, rutiner och kontinuitet. Slutsats: Patientsäkerheten påverkas av god samverkan. Sjuksköterskorna upplevde att fungerande kommunikation, rutiner och kontinuitet var viktiga faktorer för samverkan. Litteratur saknas om hur patientsäkerheten påverkas av samverkan mellan psykiatrisk öppen- och slutenvård och det behövs ytterligare forskning.

Bakgrund: I tidigare forskning framkommer att personer med ADHD-diagnos behöver fler insatser än bara läkemedelsbehandling och omvårdnaden behöver ta ytterligare plats. Sjuksköterskan är ofta involverad vid behandlingsinsatserna inom psykiatrin. Trots det finns sparsamt med forskning sett ur sjuksköterskans perspektiv och hens erfarenheter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att stödja återhämtning hos personer med ADHD-diagnos inom vuxen-psykiatrisk öppenvård. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades via kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom kategorierna ”Att hjälpa patienten sortera”, ”Att fånga patientens perspektiv” och ”Att värna ett specialistansvar”. Under dessa kategorier framkom åtta sub-kategorier. Ett övergripande tema identifierades, ”Att vara en möjliggörare”. Slutsats: Sjuksköterskor möjliggör återhämtning genom att etablera en tillitsfull vårdrelation och via ett helhetsperspektiv hjälpa den enskilda individen finna en realistisk kravnivå. Det är viktigt att stödja patienten att hitta sin egen kraft och väg. Omvårdnadsinsatsen bereds den plats som kvarstår efter att den medicinska uppföljningen genomförts vilket försvårar möjligheterna till individanpassad vård för att stödja återhämtning. Sjuksköterskans grunduppdrag känns ovisst vilket försvårar att vara ”en möjliggörare”.

Sebastianson D, Sjöstrand E. Patienters upplevelser av att vårdas inom sluten psykiatrisk tvångsvård: En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 hp. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Vårdvetenskap, 2019. Bakgrund: Psykisk ohälsa är vanligt förekommande världen över och omfattar tillstånd med olika allvarlighetsgrad. Det kan vara allt från mildare besvär med övergående oro till kroniska tillstånd som förvärras över tid och kraftigt påverkar funktionen. I situationer då patientens psykiska tillstånd är så pass nedsatt att denne inte kan samtycka till nödvändig frivillig vård kan ett beslut om psykiatrisk tvångsvård enligt lag behöva tas. Inom den psykiatriska tvångsvården kan etiska dilemman uppstå mellan att respektera patientens behov och skyldigheterna att skydda patienten. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att vårdas inom sluten psykiatrisk tvångsvård. Metod: Litteraturstudien baserades på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Sökningarna utfördes i CINAHL, PubMed och PsycINFO. De valda artiklarna analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två övergripande teman identifierades i analysprocessen, vilka var patienters upplevelser av tvångsvård samt vårdpersonalens bemötande. Sex kategorier presenterades under dessa teman. Majoriteten av patienterna hade liknande upplevelser av att vårdas under tvång. De största bristerna som beskrevs var avsaknaden av information och delaktighet i vården samt att inte bli bemött på ett respektfullt sätt. Detta bidrog till upplevelsen av att inte bli tagen på allvar och ökade osäkerheten hos patienterna. En god relation med vårdpersonalen bidrog till ett bättre samarbete och att tvångsåtgärder kunde undvikas. Slutsats: Det visade sig att patienterna generellt hade en negativ upplevelse av den psykiatriska tvångsvården och utifrån olika synvinklar lyftes flera behov som patienterna ansåg var viktiga för dem. Nyckelord: Ofrivillig, Patienter, Psykiatrisk vård, Tvång, Upplevelser / Sebastianson D, Sjöstrand E. Inpatients’ Experiences of Psychiatric Compulsory Care: A Literature Review. Degree Project in Nursing 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2019. Background: Mental illness is common throughout the world and includes states of different severity levels. It covers everything from milder problems with transient concern to chronic conditions that exacerbates over time and strongly affects the function. When the patient’s mental condition becomes so impaired that contribution to necessary voluntary care can’t be achieved, a decision on psychiatric compulsory care according to a law might be required. All nursing decisions are based on an ethical dimension and can be difficult or complicated. Within psychiatric compulsory care ethical dilemmas between respecting the patients’ needs and obligations to protect the patients can occur. Aim: To describe inpatients’ experiences of psychiatric compulsory care. Method: The literature review is based on ten empirical studies with qualitative approach. The data was collected through CINAHL, PubMed and PsycINFO. The chosen articles were analyzed through qualitative content analysis. Result: Two overriding themes were identified during the analysis process; patients’ experiences of compulsory care and treatment from healthcare professionals. Six subcategories related to the themes were presented. The majority of the patients had similar experiences of compulsory care. The biggest shortcomings described were lack of information, participation in their own care and not being treated in a respectful manner. Since the trust to the staff played a big role for the patients to feel secure, this contributed to an experience of not being taken seriously and increased the uncertainty of the patients. Conclusion: It turned out that the patients generally had negative experiences of inpatient psychiatric compulsory care. Several needs that were considered important to the patients were highlighted through different perspectives. Keywords: Coercion, Experience, Involuntary, Patients, Psychiatric care

Bakgrund: Utgångspunkten i vården är att vårda patienten med respekt för patientens självbestämmande och integritet men inom psykiatrin måste man ibland bortse från detta för att vårda patienter med tvång. Den psykiatriska vården har gjort en lång resa av förändringar från de gamla sinnessjuklagarna till dagens moderna lagar men fortfarande ställs frågor om etik och moral på sin spets när det beslutas att vårda en person med tvång. Många sjuksköterskor upplever svårigheter med att utföra tvångsåtgärder och en stor del av patienterna anser att tvånget är fel. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att bli tvångsvårdade inom psykiatrin Metod: Syftet besvarades med en litteratur-sammanställning baserad på sju studier med kvalitativ ansats som inhämtades från databaserna PubMed samt CINAHL. Analysen genomfördes med stöd av Forsberg och Wengströms (2015) innehållsanalys. Resultat: Två teman identifierades i analysen Upplevelser av omvårdnad och behandling och Upplevelser av att bli behandlad som en människa. Patienterna upplevde otillräcklig eller i vissa fall obefintlig information. När de befann sig på avdelningen beskrev många av patienterna en upplevelse av att inte känna sig fri och eller få vara delaktiga i sin egen vård och få sin röst hörd. Vidare beskrevs även tvångsmedicineringen och dess bieffekter som något av det jobbigaste med tvångsvården. Många beskrev även en känsla av att känna sig som en mindre människa och att inte bli behandlad med respekt. Det fanns även ett behov av mänsklig kontakt hos patienter där tilliten till personalen spelade en stor roll i den totala upplevelsen av att vårdas med tvångsvård. Konklusion: Patienterna upplevde främst negativa aspekter av tvångsvården och flera behov identifierades. En av få positiva aspekter dom tog upp var att många patienter fann en förståelse för tvångsvården. / Background: The foundation of healthcare is to care for patients with respect for their integrity and autonomy but sometimes in psychiatric care you have to disregard from this point of view to care for the patient with coercion. The psychiatric care has come a long way from the old laws where the patient was viewed as insane to todays modern psychiatric laws. But questions about ethics and moral are still being asked when there is a decision to care for a person with coercion. Nurses describes difficulties carrying out coercive measures and a large part of the patients consider the coercion wrong. Aim: The aim was to describe patients’ experiences of being treated in the involuntary psychiatric care. Method: The aim of the study was answered with a literature review containing seven studies with a qualitative approach. The articles were obtained through searches in databases PubMed and CINAHL. A content analysis described by Forsberg and Wengström (2015) was used when analysing the articles. Result: Two themes emerged during the analysis, experiences of care and treatment and experiences of being treated as a human being. The patients experienced insufficient or sometimes non-existent information. During their time in the psychiatric ward patients expressed the feeling of not being free, not being a part of one’s own care or having your voice heard. The forced medication and its side effects was described as one of the worst parts of involuntary care. Several patients also described not being treated with respect and feeling less like a human being. Finally the patients expressed a need for human contact and the trust they felt for the staff played a major part in the total experience of being treated involuntary. Conclusion: The patients’ experience of compulsory care was mostly negative and numerous needs were identified. One positive aspect was presented, that some patients could see the importance of them being treated involuntary.

Bakgrund: Stigmatisering kring människor som har psykiatriska diagnoser är vitt spridd. Det finns forskning som visar att detta också förekommer inom vården och att detta kan påverka den vård patienter med psykiatriska diagnoser får. Dessutom blir olika psykiatriska diagnoser allt mer vanligt förekommande i samhället, därför kommer även patienter med dessa diagnoser bli vanligare. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur sjuksköterskor inom den somatiska vården uppfattar bemötandet och omvårdnaden av patienter med en psykiatrisk diagnos. Metod: Studien var en empirisk studie genomförd med en deskriptiv kvalitativ ansats. Det genomfördes 5 halvstrukturerade intervjuer med legitimerade sjuksköterskor från en somatisk avdelning. Materialet som framkom analyserades genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Det framkom 4 huvudkategorier med totalt tio underkategorier. Kunskap: kunskapsbrist och förkunskaper, Bemötande: frustration, patientsyn och omvårdnad, Rädsla: undvikande, vaksamhet och ovisshet, Trovärdighet: tilltro och misstro. Slutsats: Tids och kunskapsbrist skapar en frustration vid omvårdnaden av patienter med psykiatriska diagnoser. Kunskapsbristen leder också till en rädsla för hur dessa patienter ska reagera och bete sig, samt för att sjusköterskan inte vet hur hon ska hantera situationen. Detta leder till ett undvikande av patienten och på så sätt till ensämre omvårdnad. / Background: Stigma concerning people with psychiatric diagnoses is widespread. There are studies that show that this also is common in hospital settings. This might affect the care that is provided to patients with psychiatric diagnoses. Psychiatric diagnoses are also increasing in the society which means that the number of patients with psychiatric diagnoses will increase as well. Aim: The aim of this study was to bring some light to how registered nurses working with patient with medical problems experience the care given to patients with psychiatric diagnoses. Method: This is an empirical study using a descriptive qualitative approach. 5 semi-structured interviews were conducted with registered nurses working in a ward for medical problems. The data that was received were analyzed using a manifest content analysis. Results: 4 main categories and 10 under categories emerged. Knowledge: lack of knowledge and pre-knowledge, Response to the patients: Frustration, patient view and care, Fear: avoidance, vigilance and uncertainty, Trustworthiness: trust and distrust. Conclusion: Lack of time and knowledge creates a frustration when caring for patients with psychiatric diagnoses. The lack of knowledge also leads to a fear of how these patients will react and behave, and a fear for not knowing how to handle the situation. This leads to a avoidance of the patients and by that these patients get an inferior care.

Bakgrund: Psykisk lidande kan leda till situationer där patienter vårdas mot sin vilja.  Autonomin blir begränsad vilket kan medföra hotfulla situationer som i sin tur präglar vårdrelationen. När detta inträffar är det av stor betydelse att ha en bra kommunikation och respektfullt bemötande i kontakten med patienten. Vid tvångsvård kan patienter känna sig övergivna och osäker då vissa av deras rättigheterna blir borttagen. Med hänsyn till detta borde det läggas vikt på hur patienter blir bemött under denna speciella tiden, där tvångsvård pågår.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelse av vårdpersonalens bemötande under tvångsvård  Metod: Litteraturöversikt utifrån sju kvalitativa artiklar och en med en mixad metod. En integrerad analys genomfördes för att kunna besvara arbetens syfte.  Resultat: Analysen av patienters upplevelse av vårdpersonalens bemötande under tvångsvård resulterade i två teman: Olämplig bemötande och holistisk bemötande. Tema Olämpligt bemötande består av kategorierna Maktutövande attityder och Bristande kommunikation. Tema Holistiskt bemötande består av kategorierna Empatiskt professionellt förhållningssätt och Människan bakom patientrollen. Slutsats: Bemötande av patienter under tvångsvård påverkas av vårdpersonalens attityd. Maktutövande attityder och bristfällig kommunikation leder till att patienter känner sig förolämpade och inte delaktiga i sin vårdprocess. Patienter uppskattar omtänksamhet. Underlåtelsen av små handlingar som tillgodoser basala grundbehov påverkar dock patienters välmående negativ. Ett empatiskt professionellt förhållningssätt vägleder vårdpersonalen till att se människan bakom patientrollen. Kunskap i området anses i dagsläget som otillfredsställande och borde behöva uppmärksammas i det dagliga arbetet för att öka vårdkvaliteten inom psykiatrisk omvårdnad. / Background: Mental illness can lead to situations where  patients are cared for against their will. Autonomy becomes limited, and this can lead to threatening situations which in turn characterize the care relationship. When this occurs, it is of great importance to maintain  good communication and provide respectful contact to the patient. In case of involuntary treatment, the patients may feel abandoned and insecure when some of their rights are removed. With this in mind, emphasis should be placed on how patients are treated under this abnormal condition, when  involuntary treatment is ongoing.  Aim: To describe patient`s experiences of healthcare staff's attitudes during involuntary treatment.  Method Literature review based on seven qualitative articles and a mixed method. An integrated analysis was conducted to answer the question related to the issue.  Results: An analysis of  patients` experience of  healthcare staff`s attitudes during involuntary treatment resulted in two themes: Inappropriate treatment and Holistic treatment. The theme of Inappropriate treatment consists of the categories Powerful Attitudes and Lack of Communication. The theme of Holistic treatment consists of the categories Empathic professional approach and the human being behind the patient role. Conclusion The treatment of patient`s during involuntary treatment is influenced by the attitude of the healthcare staff. Attitudes of exercise of power and inadequate communication have led patient`s to feel insulted and not involved in their care process. Patient`s appreciated  consideration. However, the neglect of small actions which addressed their basic needs, affected the patients´ wellbeing negatively. An empathetic professional approach led healthcare staff to see the human being behind the patient role. The knowledge in this domain is currently unsatisfactory and in order to improve the quality of psychiatric nursing, attention needs to be paid to this in the daily work.

Bakgrund: Övervikt och fetma är precis som psykisk ohälsa ett växande folkhälsoproblem. Mellan dessa tillstånd finns ett samband som är komplext då psykisk ohälsa ofta både leder till övervikt men även kan vara ett resultat av övervikt. Med tanke på de hälsorisker som psykisk ohälsa samt övervikt och fetma kan resultera i och då en stor del i sjuksköterskans ansvar är att främja hälsa är hälsofrämjande arbete med övervikt och fetma något som ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta hälsofrämjande med övervikt och fetma inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ intervjumetod tillämpades för att besvara studiens syfte. Sju semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor genomfördes och transkriberades. Materialet bearbetades och analyserades utifrån en induktiv ansats med kvalitativ innehållsanalys samt en manifest utgångspunkt. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskors erfarenhet är att övervikt och fetma är ett problem inom den psykiatriska slutenvården och att det föreligger svårigheter att arbeta hälsofrämjande med övervikt och fetma. I de flesta fall vidtas inte åtgärder även om sjuksköterskorna beskriver det som nödvändigt. Sjuksköterskorna beskrev att en anledning till varför åtgärder inte vidtas är rädslan att kränka patientens integritet men även att de distanserar sig från problemet då de ofta antar att en annan vårdenhet ska följa upp övervikten.Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter var att övervikt och fetma är ett problem inom den psykiatriska slutenvården. Sjuksköterskorna beskrev att det däremot föreligger svårigheter med hälsofrämjande arbete vid övervikt och fetma inom den psykiatriska slutenvården och därmed finns ett behov av utveckling gällande omvårdnadsåtgärder.

Bakgrund: I Sverige får distriktsköterskor, barnmorskor och sjuksköterskor med särskild utbildning skriva ut ett begränsat antal läkemedel. Forskning visar att förskrivning från sjuksköterska inom somatisk vård har fungerat väl. I flera länder omfattas även psykiatriska läkemedel i sjuksköterskans förskrivningsrätt. Psykiatriska tillstånd har ökat i Sverige under 2000-talet och behandlas i många fall med läkemedel. Svenska psykiatrisjuksköterskor har dock inte förskrivningsrätt. Författarna vill med denna uppsats belysa erfarenheter från de länder där sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har förskrivningsrätt.  Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av psykiatrisjuksköterskors förskrivningsrätt av läkemedel.  Metod: Litteraturöversikt med systematisk. Litteratursökningen genomfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO och sammanlagt 12 vetenskapliga kvalitativa originaltitlar inkluderades i resultatet. Resultat: Förskrivningsrätt för sjuksköterskor inom psykiatri bidrog till att vården och yrkesrollen förändrades vilket ledde till en ökad helhetssyn och personcentrerad vård samt förbättrade tillgängligheten och följsamheten. Relationer inom vården förändrades mellan patient, sjuksköterska och läkare. Patienter upplevde att de var välinformerade när sjuksköterska förskrev och övriga behandlingsalternativ övervägdes i större utsträckning. Handledning från erfarna förskrivare lyftes fram som en framgångsfaktor. Slutsats: Erfarenheter av psykiatrisjuksköterskors förskrivningsrätt visade att vården förändrades ifrån flera perspektiv. Även yrkesrollen förändrades till att bli mer självständig vilket inkräktade på sjuksköterskans vårdande roll och påverkade hierarkier inom vården. / Background: In Sweden district nurses, midwives, and nurses with special training may prescribe a limited number of pharmaceuticals. Research has shown that prescriptive authority for nurses in somatic care has been successful. In several countries, psychiatric drugs are also covered by nurses’ prescriptive authority. Psychiatric conditions have increased in Sweden during the 21st century and are in many cases treated with medication. However, Swedish specialist nurses in psychiatric care do not have prescriptive authority. The authors of this essay want to highlight experiences from countries where psychiatric nurses have prescribing rights. Aim: The aim was to describe experiences of psychiatric nurses' prescription authority. Method: Literature review with a systematic approach. The literature search was conducted in PubMed, CINAHL, and PsycINFO, and a total of 12 scientific qualitative original titles were included in the results. Results: Prescriptive authority for nurses in psychiatric care contributed to changes in healthcare and the nursing profession, which led to an increased holistic approach and person-centered care, as well as improved accessibility and compliance. Relationships within healthcare changed between patients, nurses, and doctors. Patients felt well-informed when nurses prescribed, and other treatment options were considered to a greater extent. Guidance from experienced prescribers was highlighted as a success factor. Conclusion: Experiences of psychiatric nurses' prescription authority demonstrated that healthcare underwent changes from multiple perspectives. The nurses’ professional role also transformed to becoming more independent, which encroached upon the nurse’s caring role and impacted hierarchies within healthcare.

Abstrakt Bakgrund: Grunden i hälso- och sjukvårdslagen är att kunna ge förutsättningar genom lagar för att kunna ge en god vård som är frivillig. Inom den psykiatriska vården kan den frivilliga vården snabbt övergå till tvångsvård om patienten bedöms vara i behov av detta. Inom tvångsvården kan etiska dilemman vara svåra att undvika då sjuksköterskan strävar efter att följa etiska riktlinjer som göra- gott och icke- skada. Genom att stärka den etiska medvetenheten hos sjuksköterskan kan deras etiska förhållningssätt påverkas till det bättre. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter gällande tvångsvård ur ett etiskt perspektiv. Metod: Den integrerade litteraturstudien sammanfattades utifrån sju kvalitativa artiklar och tre kvantitativa artiklar. De utvalda artiklarna hämtades från databaserna CINAHL och PsycINFO. En kvalitetsgranskning har utförts med hjälp av två granskningsmallar för att identifiera utvalda artiklar. Resultat: Två kategorier identifierades: etiskt förhållningssätt vid tvångsvård och vårdrelationens betydelse vid tvångsvård. I resultatet framkom det att sjuksköterskan ställs inför många etiska dilemman. Sjuksköterskans erfarenheter gällande tvångsvård resulterade i att sjuksköterskan behövde tid för reflektion och stöd gällande etiska dilemman, både individuellt och i grupp. Resultatet visade även vikten av att låta det ta tid för att skapa en vårdrelation mellan sjuksköterska och patient som påverkar vårdkvaliteten till det bättre. Slutsats: I litteraturstudien påvisas vikten av etiska reflektioner hos sjuksköterskan för att kunna skapa en god vårdrelation och minska moralisk stress hos sjuksköterskan.

Allt fler människor lider av psykisk ohälsa vilket resulterat i att det numera beskrivs som en folksjukdom. Självskadebeteende definieras inte som en sjukdom utan ses som en handling för att lindra ett outhärdligt psykiskt lidande. Detta innebär att ambulanspersonal vårdar fler patienter med självskadebeteende och mötet med dessa ses ofta som utmanande. Anledningen beskrivs vara bristande kunskap samt att strategier och tillvägagångssätt att bemöta patienten stundtals saknas, patienten kan genom detta känna sig missförstådd och förbisedd. Genom att belysa upplevelserna hos ambulanssjuksköterskor vilka regelbundet möter patienter med självskadebeteende, finns ett värde av att se om erfarenheterna skiljer sig från tidigare studier. Syftet med denna studie är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av att möta patienter med självskadebeteende. Metoden som valts är en semistrukturerad intervjustudie med kvalitativ innehållsanalys och induktiv ansats. Sex ambulanssjuksköterskor från Skaraborg med deltidsanställning inom Prehospital Psykiatrisk Resurs (PPR) intervjuades. Resultatet beskrivs med åtta underkategorier och de tre kategorier. Upplevelsen av att möta patienten bakom självskadan, När patientmötet tar en annan riktning och Förståelsen för patientens situation. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskan upplever en utvecklad förmåga att möta patienter med självskadebeteende sedan de börjat arbeta inom PPR. Att arbeta tillsammans med en psykiatrisjuksköterska upplevs som lärande och tryggt. De upplever en ökad förståelse och kunskap om varför patienter utför självskadehandlingar. Dock beskrivs en kunskapsbrist gällande mötet med patienterna och en känsla av frustration över att inte alltid kunna hjälpa dem. Slutsatsen är att ambulanssjuksköterskan inom PPR tillsammans med en psykiatrisjuksköterska skapar ett tvärprofessionellt team som gynnar patientmötet. Dock är det av stor vikt att ambulanssjuksköterskan inhämtar ytterligare kunskap kring patienter med självskadebeteende för att bättre förstå patientens behov och kunna erbjuda en bättre och säkrare vård.