No description available.

Syftet var att utvärdera instrumentet Min Förmåga genom att undersöka 1) interbedömarreliabilitet och 2) konvergent validitet. Min Förmåga utarbetades för att möjliggöra enklare bedömningar av Aktiviteter i Dagligt Liv (ADL) på inneliggande patienter i psykiatrin. Delarna i instrumentet som undersöktes innehåller fasta svarsalternativ och motiveringar i fritext. Deltagarna var 36 patienter med psykossjukdomar. Varje patient bedömdes först av två olika skötare med Min Förmåga och därefter med de liknande instrumenten Functional Independence Measure (FIM) och Global Assessment of Functioning (GAF). De fasta svarsalternativen analyserades med Cohens kappa för interbedömarreliabilitet och överensstämmelsen av motiveringarna analyserades kvalitativt. För konvergent validitet undersöktes korrelationen mellan Min Förmåga och FIM och GAF med Spearmans r. Resultatet visade hög interbedömarreliabilitet och hög konvergent validitet för de fasta svarsalternativen, samt hög grad av överensstämmelse mellan motiveringarna i fritext. En möjlig orsak till den höga interbedömarreliabiliteten kan vara att det endast fanns två fasta svarsalternativ, vilket tidigare forskning har visat kan leda till en överskattning av interbedömarreliabiliteten. Att FIM och GAF liknade Min Förmåga och administrerades under samma tidsperiod kan vara en orsak till den höga konvergenta validiteten. Då detta var en preliminär undersökning och antalet deltagare var bristfälligt bör fler utvärderingar av Min Förmåga göras i framtiden.

Functioning Assessment Short Test (FAST) är ett instrument framtaget för att mäta funktion hos patienter med bipolär sjukdom. FAST fyller en potentiellt viktig funktion och både forskare och kliniker betonar betydelsen av att mäta funktion hos denna patientgrupp. Syftet med denna studie var att undersöka intern konsistens, interbedömarreliabilitet, faktorstruktur och samtidig validitet hos den svenska versionen av FAST. Datamaterialet samlades in på Affektiva mottagningen vid Psykiatri Sydväst och 219 patienter deltog i studien. Faktoranalysen gav stöd för sex faktorer. Interbedömarreliabiliteten var relativt låg och visade på signifikanta skillnader mellan olika bedömare. Även då resultaten preliminärt visade att FAST har tillfredsställande validitet och intern konsistens för att användas i det praktiska arbetet, bör de psykometriska egenskaperna hos den svenska versionen av FAST utvärderas ytterligare i kommande studier.

Psykologisk inflexibilitet är ett centralt begrepp inom Acceptance and committment therapy (ACT). I enlighet med teorin bakom ACT är människor psykiska lidande starkt sammankopplat med komponenterna som utgör psykologisk inflexibilitet; upplevelsemässigt undvikande och kognitiv fusion. Det psykiska måendet bland barn och ungdomar tenderar att försämras och behovet av psykologiska vårdinsatser ökar. I det sammanhanget är det viktigt med fungerande skattningsinstrument som möjliggör bedömningar och utvärderingar av vårdbehov och vårdinsatser. I uppsatsen undersöktes psykometriska egenskaper hos självskattningsinstrumentet Avoidance and Fusion Questionnaire for Youth (AFQ-Y) i en grupp ungdomar som vårdas av Statens institutionsstyrelse. Av resultaten framgick att såväl reliabilitet som validitet var god i de utvalda måtten, faktorstrukturen tolkades som endimensionell. Även graden av psykologisk inflexibilitet i gruppen undersöktes. Bland undersökningsdeltagarna hade flickorna signifikant högre AFQ-Y-resultat jämfört med normpopulationen. Pojkarna avvek inte från normpopulationen.

Syftet med föreliggande studie var att psykometriskt undersöka den svenska versionen av Child and Adolescent Trauma Screen (CATS) för att skapa tillgång till ett självsvarsinstrument för barn och ungdomar som screenar för både traumahistorik och traumasymtom utifrån aktuellt diagnossystem DSM-5. För detta syfte undersöktes reliabilitet och evidens för validitet med hjälp av två sample; en normgrupp med 591 svenska skolelever i åldrarna 10 till 17 år samt en test-retestgrupp med 90 svenska skolelever i åldrarna 13 till 17 år. En pilotstudie med 38 svenska skolelever i åldrarna 15 till 19 år användes för metodvägledning inför studiens genomförande.   Reliabiliteten undersöktes med estimering av intern konsistens med Cronbachs α i normgrupp samt temporal stabilitet med ICC och Cohens k i test-retestgrupp. För att erhålla evidens för kriterievaliditet användes robust enkel regressionsanalys för att undersöka huruvida antalet traumahändelser kunde predicera symtomutfall.  För att erhålla evidens för konvergent och diskriminant validitet beräknades Pearsons r mellan CATS symtomskala och de sex subskalorna i Trauma Symtom Checklist for Children (TSCC). Cramérs V användes för evidensprövning av konvergent validitet mellan CATS skala för traumahistorik och LYLES.  Evidens för validitet undersöktes även med analys av formulärets interna struktur med konfirmatorisk faktoranalys (CFA) utifrån DSM-5s fyrfaktormodell för PTSD. CFA utfördes med estimeringsmetoden bootstrap Maximum-likelihood till följd av bristfällig uni- och multivariat normalitet. Oberoende t-test användes för att undersöka eventuella gruppskillnader avseende traumahistorik och traumasymtom uppmätt med CATS.   CATS symtomskala uppvisade god intern konsistens på samtliga fyra subskalor (Cronbachs α = .73-.89) och moderat temporal stabilitet (ICC = .57-.68). Temporal stabilitet för CATS totalskala för traumahistorik var god (ICC = .84) och sett till varje item var överensstämmelsen mellan test- och retestmätningar varierande från liten till nästintill perfekt (k = .34-.87). Robust enkel regressionsanalys påvisade att antalet traumahändelser predicerar symtomutfall där 32% av variansen i symtomuttryck kunde härledas till antalet traumahändelser. Måttliga till starka korrelationer återfanns mellan CATS symtomskala och TSCC symtomskalor med starkast korrelation med subskalan posttraumatisk stress (r = .82) och svagast korrelation med subskalan för sexuella bekymmer (r = .44). CATS skala för traumahistorik korrelerade måttligt med LYLES (V = .45).  DSM-5s fyrfaktormodell för PTSD indikerade god passform, reliabilitet och konvergent validitet. Modellen uppvisade bristande intern diskriminant validitet vilket kunde förklaras med prövning av en second-ordermodell med PTSD som högre ordnad faktor.

The aim was to psychometrically test the S-HSOPSC and HSOPSC, investigate health care staff’s perceptions of patient safety culture and their suggestions for improvement. Methods: A three-time cross-sectional study with data from health care staff (N= 3721) in a Swedish county council was conducted in 2009 (N = 1,023), 2011 (N = 1,228) and 2013 (N =1,470) using the S-HSOPSC (I, II, III). Health care staff’s suggestions for improvement were analyzed in a qualitative content analysis study (IV). Results: The S-HSOPSC (14 dimensions, 51 items) is acceptable for measuring patient safety culture (I). Health care staff held a positive attitude towards their own unit’s teamwork, and a less favorable attitude towards hospital managers’ support for patient safety work (I). Managers held a more positive attitude towards patient safety than others and enrolled nurses held a more positive attitude than registered nurses and physicians (II, III). Positive attitudes towards learning, nonpunitive response and staffing was associated with positive attitudes towards overall safety (II). Health care staff’s attitudes towards patient safety decreased between 2009- 2013 for 12 dimensions (III). A diversity of approaches, nuanced in relation to the informant’s profession was suggested to improve patient safety, for example ‘Increased staffing’ ‘Teamwork and collaboration’ and ‘Committed management' (IV). Conclusions: The S-HSOPSC is suitable for measuring patient safety culture. Supporting and committed managers, teamwork and collaboration are important for patient safety improvement. RNs have an important coordinating position in patient safety work, since they work in close proximity to the patients, and strategically in teams, where decisions of importance for patient safety are made. Health care staff attitudes towards communication, nonpunitive approach, feedback and learning from mistakes have deteriorated. To prevent from organizational fatigue, actions are needed. / Baksidestext: In health care, many patients are being harmed, with leads to suffering and financial costs. Health care staff’s patient safety culture reflects their attitudes towards safety for patients. The overall aim was to psychometrically test the questionnaires S-HSOPSC and HSOPSC for measuring patient safety culture, investigate health care staff’s perceptions of patient safety culture and their suggestions for improvement. In this thesis, respondents in the most common health care staff groups participated. Health care staff held a positive attitude towards patient safety culture within their own unit’s work. The perception of patient safety culture differed between professions and managers had a more positive attitude towards patient safety culture than others. Health care staff’s attitudes towards patient safety decreased during the measurement period for almost all aspects and they suggested many approaches to improve patient safety. Patient safety needs to be a responsibility for everyone. Supporting, committed managers, teamwork and collaboration are important for patient safety improvement. RNs have an important coordinating position in patient safety work. / Syftet var att psykometriskt testa frågeformulären S-HSOPSC och HSOPSC och undersöka sjukvårdspersonals attityder till patientsäkerhet samt förslag till förbättringar. Metod: Tre tvärsnittsundersökningar genomfördes. Sjukhuspersonal (N = 3 721) i ett landsting besvarade enkäten Hospital Survey on Patient Safety Culture om patientsäkerhetskultur år 2009 (n = 1 023), 2011 (n = 1 228) och 2013 (n = 1 470) (I, II, III). Sjukvårdspersonalens förslag på förbättring av patientsäkerhet studerades med kvalitativ innehållsanalys (IV). Resultatet visade att den svenska versionen S-HSOPSC (14 dimensioner, 51 frågor) är acceptabel för att mäta patientsäkerhetskultur (I). Sjukvårdspersonalen hade en positiv attityd till aspekter av patientsäkerhet som handlade om arbete på den egna vårdenheten, men en mindre positiv attityd till högsta ledningens stöd för patientsäkerhetsarbetet (I). Chefer hade en mer positiv attityd till patientsäkerhet än andra och undersköterskor hade en mer positiv attityd än sjuksköterskor och läkare (II, III). Förmågan att dra lärdom av misstag, en icke-skuldbeläggande attityd vid misstag samt bemanning var positivt associerad till en positiv attityd till generell patientsäkerhet (II). Sjukvårdspersonalens attityder till patientsäkerheten försämrades under mätperioden för 12 av 14 dimensioner. (III). Sjukvårdspersonalen föreslog en mängd förbättringar av patientsäkerheten. Förslagen var nyanserade i relation till informanternas egen profession (IV). Konklusioner: Engagerade chefer är viktigt för patientsäkerheten. Teamwork och förståelse för varandras arbete är gynnsamt för patientsäkerheten. Sjuksköterskor är viktiga i patientsäkerhetsarbetet, då de både arbetar nära patienterna och i team där beslut fattas som rör patientsäkerheten. Personalens attityd till kommunikation, icke- bestraffande synsätt, återkoppling och lärande i samband med misstag har försämrats. Detta kan indikera en organisatorisk utmattning och kräver åtgärder.

Sammenfatning Baggrund og formål: Apopleksisygdommen er ansvarlig for flest tilfælde af invalidering blandt voksne i eget hjem. I Danmark alene lever godt 50.000 mennesker med følgerne efter apopleksi. En følge kan være reduceret evne til at kommunikere, afasi. Forebyggelse kan reducere antallet af nye tilfælde og følgerne efter sygdommen. Livskvalitet ved kronisk sygdom har voksende bevågenhed. Rehabilitering medvirker til at patienten kan blive fysisk, psykisk og socialt fungerende på et niveau, men sygdommens indvirken på oplevelsen af helbredsrelateret livskvalitet er i Danmark ikke undersøgt med sygdomsspecifikke instrumenter. Patienter med afasi udelukkes som regel fra undersøgelser, der kræver intakt tale og forståelse. Afhandlingens overordnede mål er at tilvejebringe et instrument, som kan anvendes til at måle helbredsrelateret livskvalitet efter apopleksi inkl. afasi. Metode og materiale: Afhandlingen har en kvantitativ tilgang. Et nordamerikansk instrument, Stroke Specific Quality of Life Scale, version 2.0, SSQOL © (copyright Linda S. Williams), er blevet oversat og kulturelt bearbejdet til dansk i overensstemmelse med anerkendt systematik i studie I. Instrumentet dækker med 49 items 12 domæner med fysisk, socialt og mentalt fokus samt 13 items, der dækker en vurdering af domænerne og livskvaliteten sammenlignet med før apopleksien. Instrumentets psykometriske egenskaber er blevet testet ved hjælp af tre studiepopulationer rekrutteret dels retrospektivt, dels konsekutivt. I studie II blev reliabilitet og validitet undersøgt, og i studie III responsivitet og sensitivitet. Afprøvningerne er foretaget med referenceformularer som eksterne kriterier i form af etablerede generiske skalaer. I studie IV er afprøvet en proxy-version tiltænkt patienter, som er ude af stand til selv at udfylde skemaet eller som ikke er i stand til at kommunikere tilstrækkeligt. Afprøvningen blev udført af en nærtstående udpeget af patienten. I studie V blev en gruppe let ramte patienter beskrevet, og variabler med betydningsfuld sammenhæng med oplevelsen af forringet helbredsrelateret livskvalitet blev undersøgt. Data er blevet testet ved hjælp af gennemsnit og standarddeviationer, median og range, proportioner, korrelationer og logistisk regression. Resultater: Den danske version af SSQOL, SSQOL-DK, har god face- og indholdsvaliditet. Det udfyldes på 10-20 minutter. Stabilitet, undersøgt med test-retest metode, viste korrelationer i området rs 0.65-0.99. Intern konsistens undersøgt med Cronbach’s alfa viste værdier i områderne 0.81-0.94 i studie II, 0.75-0.96 i studie III og 0.64-0.87 i studie V. Der blev set en ceiling effekt, 24-52%, men beskeden floor effekt. Begrebsvaliditet viste moderat delte varianser med de eksterne kriterier, r2 0.03-0.62. Konvergent validitet var (r) > 0.40 med undtagelse af et enkelt item. SSQOL-DK var i stand til at klassificere retning af ændring i livskvalitet over tid i overensstemmelse med eksterne kriterier i 43-58 % af tilfældene. Proxy-versionen viste god overensstemmelse mellem patient- og proxy data. I en gruppe af let ramte patienter med apopleksi og transcerebral iskæmi, TCI, et år efter sygdommen vurderede 57 % deres livskvalitet som uændret i forhold til før apopleksien. Det mandlige køn (OR 3.77), erhvervsaktivitet (OR 2.84), og lavere scores på domænerne Mood og Work ved tre måneder var covariater, som var signifikant relateret til sandsynligheden for at vurdere livskvaliteten forringet efter sygdommen. Konklusion: Der foreligger nu et dansksproget instrument, SSQOL-DK, som har demonstreret tilfredsstillende reliabilitet og validitet, og som kan anvendes på gruppeniveau til dansktalende patienter med let til moderat apopleksi. Apopleksipatienten med større kommunikationsproblemer har dog stadig begrænsede muligheder med dette instrument, idet de foreliggende resultater fra proxy-afprøvningen fordrer yderligere undersøgelse af datas validitet / Abstract Background and aim: Stroke is most frequently the cause of adult disability. In Denmark more than 50.000 people suffer from the sequels of stroke. One of them may be aphasia, i.e. reduced ability to communicate. Primary and secondary prevention may reduce the incidence and the severity of stroke. The interest in quality of life with a chronic disease is increasing. Rehabilitation efforts are targeted for physical, mental and social function but the impact on health related quality of life after stroke has not been studied with stroke specific instruments. Aphasic patients are normally excluded from studies where communicative skills are required. The aim of this thesis is to develop an instrument suitable for measuring health related quality of life after stroke. Methods and material: The design of the thesis is quantitative. In study I Stroke Specific Quality of Life Scale, version 2.0, SSQOL © (copyright Linda S. Williams), an American instrument recently developed, was translated and culturally adapted to Danish according to established guidelines. With 49 items SSQOL covers 12 domains comprising physical and mental issues. Thirteen items covers an appraisal of each domain compared to pre stroke status and overall quality of life. Psychometric properties was examined by studying three samples of stroke survivors. Study II and III examined reliability, validity and responsiveness. Established generic scales were used as external criteria. Study IV tested a proxy-version meant for stroke patients with language impairment or patients who are unable to fill in a questionnaire. The patients chose the proxies. Study V provided health related quality of life in a group of mildly affected patients after stroke or transient ischemic attack, TIA. Significant covariates with deteriorated health related quality of life were studied. Data were analyzed with mean and standard deviations, median and range, proportions correlations and logistic regression. Results: The Danish version of SSQOL, SSQOL-DK, showed good face- and content validity. It can be completed in less than 25 minutes. Test-retest showed correlations rs 0.65-0.99. Internal consistency showed Cronbach’s alpha from 0.81-0.94 in study II, 0.75-0.96 in study III and 0.64-0.87 in study V. Ceiling effect was 24-52%, floor-effect was modest. Construct validity showed shared variance with external criteria, r2 0.03-0.62. Convergent validity showed (r) >0.40 for 48 out of 49 items. SSQOL-DK classified direction of change in over all quality of life concordantly from 43-58% with external criteria. The agreement between patient- and proxy data was good. Fifty seven (57) percent of mildly affected patients after stroke or TIA rated their overall quality of life unchanged one year after stroke compared to pre stroke status. In the regression model male sex OR 3.77), working outside home (OR 2.84), and less than 5.00 (maximum score) on the domains Mood and Work/productivity at three months were significant predictors for rating over all quality of life deteriorated at 12 months. Conclusion: The SSQOL-DK has demonstrated satisfactory reliability and validity and can be used on group level measuring health related quality of life among Danish survivors after mild to moderate stroke and TIA. Stroke survivors with severe communication problems are still limited as validity of the proxy data should be further tested

I syfte att undersöka psykometriska egenskaper hos Affektiv självskattningsskala (AS-18) fyllde 88 patienter med diagnos bipolär typ I (N=46) eller typ II (N=42) i självskattningsskalorna AS-18 och MADRS-S vid två tillfällen med en dags mellanrum. Principalkomponentsanalys för AS-18 genomfördes med extrahering av två komponenter. Items laddade i de delskalor de tillhörde. Intern konsistens mättes med Cronbachs alfa och överensstämmelse med Cohens kappa. Test-retest-reliabiliteten beräknades. Grupperna bipolär typ I och typ II skiljde sig inte åt, vid rutinuppföljningsbesök, vad gäller skattning av mani eller depression. Studien gällande AS-18 visade att faktorstrukturen från tidigare studier kunde bekräftas, att test-retest-reliabiliteten var hög och att AS-18 är användbar även för patienter med bipolär typ II-diagnos. Skalan hade sammanfattningsvis goda psykometriska egenskaper. / <p>Psykoterapeutexamensarbete (PTU)</p>

The overall aim was to study nurses’ and managers’ attitudes towards micro social patient advocacy (I) and factors related to patient advocacy (II, III) with the main focus being on advocacy in the care of older patients in community health care together with psychometric testing of the instrument 'Attitudes toward Patient Advocacy Scale-Attitudes toward MIcrosocial Advocacy' (IV). Methods: A quantiative cross-sectional study and a qualitative study were carried out. Nurses (n=207) and managers (n=23) in community health care responded to a questionnaire about patient advocacy, nursing competence, personal traits, quality of care and organisational climate (I, II, IV). Nurses' (n=18) perceptions of influencers of patient advocacy was studied in a phenomenographic study (III). The results showed that nurses and managers reported positive attitudes to patient advocacy (I, II), especially for patients unable to speak for themselves (I). Two areas of nursing competence (Performing the nursing process, Supervision and cooperation) and a dimension of quality of care of older patients were positively associated with attitudes towards patient advocacy (II). Two organisational dimensions were, negatively (dynamism) respectively positively (playfulness), associated with attitudes towards patient advocacy. The nurses' perceptions of influencers of patient advocacy consist of three hierarchically related levels: The nurse's character traits, The nurse’s bond with the patient and The organisational conditions (III). The Swedish version of APAS-AMIA consists of 33 items in a four-factor structure (APAS-AMIA/SE): Support patients’ beliefs and decision-making, Safeguard patients' health care, Support patients to communicate their wishes and Respect patients’ wishes not to participate in decisions regarding care (IV). Conclusions: Maintaining the continuing professional competence of nurses is important, and is ensuring the organisational prerequisites to enable nurses' advocacy for patients. / Det övergripande syftet var att studera sjuksköterskors och chefers attityder till mikrosocialt företrädarskap för patienter (I), faktorer relaterade med företrädarskap (II, III) med huvudsakligt fokus på företrädarskap för äldre patienter inom kommunal hälso- och sjukvård samt psykometriskt testa instrumentet Attitudes toward Patient Advocacy Scale-Attitudes toward MIcrosocial Advocacy (IV). Metod: En kvantitativ tvärsnittstudie och en kvalitativ studie genomfördes. Sjuksköterskor och chefer (n=230) i kommunal hälso-och sjukvård besvarade frågor om företrädarskap, yrkeskompetens, personlighet, vårdkvalitet och organisationsklimat (I, II, III). Sjuksköterskors (n=18) uppfattningar av vad som påverkar företrädarskap studerades i en fenomenografisk studie (III). Resultat: Sjuksköterskor och chefer rapporterade positiva attityder till företrädarskap (I, II), framför allt för oförmögna patienter (I). Två områden av yrkeskompetens (Att utföra omvårdnadsprocessen, Arbetsledning och samarbete) liksom en dimension av kvalitet i vården av äldre var positivt associerade med attityder till företrädarskap (II). Två organisatoriska dimensioner var negativt (livfullhet) respektive positivt (lekfullhet) associerade med attityder till företrädarskap. Sjuksköterskors uppfattningar av vad som påverkar företrädarskap omfattar tre hierarkiskt relaterade nivåer: Sjuksköterskans karaktärsdrag, Sjuksköterskans förhållande till patienten och Arbetsplatsens beskaffenhet (III). Den svenska versionen av APAS-AMIA omfattar 33 påståenden i en fyrfaktorstruktur (APAS-AMIA/SE): Stödja patienternas önskemål och beslutsfattande, Värna om patienternas vård, Stödja patienterna att kommunicera sina önskemål och Respektera patienternas önskemål om att inte delta i beslut (IV). Konklusioner: Sjuksköterskors yrkeskompetens bör upprätthållas för att de ska ha förutsättningar att företräda patienter. Det är viktigt att skapa organisatoriska förutsättningar för att sjuksköterskor ska kunna etablera en relation till patienten som underlag till företrädarskap.

I studien undersöktes huruvida resiliensstärkande faktorer påverkar relationen mellan traumaupplevelser (PTH) och traumasymtom hos svenska ungdomar 15–17 år, relativt individuella traumaupplevelser. Med studien avsågs också påbörja en validering av instrumentet Adolescent Resilience Questionnaire (ARQ) för målgruppen.I urvalet ingick 650 elever och totalt sample för databearbetning var 616 personer, 47.9% flickor, 51.8% pojkar och 0.3% annan könsidentitet.Studien fann inte stöd för att resiliens mätt med ARQ eller anknytningsstil mätt med Relationship Questionnaire (RQ) modererar effekten av PTH på traumasymtom, vilket ej går i linje med fynd från tidigare forskning. Resultat från studiens enkla regressionsanalyser indikerade dock att hög grad av resiliens och trygg anknytningsstil predicerar låg grad av traumasymtom, vilket lånar vikt till att det finns tydliga kopplingar mellan resiliens och utvecklandet av traumasymtom.Inga signifikanta könsskillnader avseende PTH framkom, men signifikanta skillnader med måttlig effekt återfanns avseende traumasymtom och resiliensstärkande faktorer. Pojkar uppvisade fler resiliensstärkande faktorer, medan flickor uppvisade fler traumasymtom, vilket går i linje med tidigare forskning.Undersökning av den interna strukturen i ARQ genomfördes med en konfirmatorisk faktorsanalys, där föreliggande studie finner bristande passform vid användandet av ARQ i en svensk kontext. Författarna uppmanar framtida forskare att vidare utforska och anpassa ARQ till en svensk normgrupp.