Aim: The overall aim of this thesis was to explore and develop knowledge about the housing situation for people with psychiatric disabilities, based on the residents' perspectives. Methods: Three studies are based on a new Swedish questionnaire (SHPD) containing preconceived questions (Studies I-II) and two open-ended questions (Study III), while two studies are theory-generating (Studies IV-V). I - the psychometric properties of SHPD (ICC, descriptive statistics, factor analysis); II - the degree and predictors of housing satisfaction (descriptive statistics, logistical regression analysis); III - the best and worst in housing situation (qualitative content analysis); IV-V - Classic grounded theories about people with psychiatric disabilities, living in supported housing (IV) and in ordinary housing with housing support (V). Results: The results show good psychometric properties for SHPD, a generally high degree of housing satisfaction, and reveal security, privacy and choice as important predictors for satisfaction. Life in supported housing is shown to be characterized by constant togetherness, limited self-determination and violated integrity. Being deprived of self-determination emerged as the main concern for residents, who handle this through striving for meaning. Life in ordinary housing with housing support is shown to be characterized by independence, self-determination, loneliness, and sometimes lack of support. The impossible mission in everyday life emerged as the main concern for residents, who deal with this concern through mastering everyday life. The housing support staff are important facilitators in the process of mastering everyday life, and the continuity of housing support is a prerequisite for the process to succeed. Conclusions: The thesis contributes knowledge about the housing situation for people with psychiatric disabilities. The thesis raises awareness of a need for changes in housing support services towards housing forms and support that strengthen the residents' integrity and autonomy. The individuals' experiences need to be considered in planning and performance of housing support services, and security, privacy, choice, social support and continuity in housing support need to be prioritized.

<p>Klassisk testteori kan mäta ett provs reliabilitet genom analyser av testtagares poäng vid ett visst provtillfälle. Att följa gällande riktlinjer för provkonstruktion ökar sannolikheten för hög reliabilitet i provet. (Nilsson, 1979). I den föreliggande studien granskades ett företags provbank om 570 uppgifter, fördelade över nio delprov, utifrån riktlinjerna för provkonstruktion. Delproven avser att mäta kunskaper inom vård och omsorg. Efter att ett av delproven administrerats till 44 undersökningsdeltagare, genom ett Internetbaserat verktyg, bestämdes reliabiliteten och delprovet analyserades statistiskt för svårighetsgrad, diskrimineringsförmåga och distraktoreffektivitet. Den vanligaste avvikelsen från riktlinjerna var överflödig text vilket förekom i 54 % av uppgifterna medan 8 % var helt fria från avvikelser. Reliabiliteten för delprovet var låg (Cronbachs alfa = 0,52). Totalt 21 uppgifter (81 %) var lämpliga att användas igen, sett utifrån diskrimineringsförmåga. Av distraktorerna var 58 % lämpliga att användas igen. Företagets prov har stor potential men en del uppgifter och distraktorer måste revideras inför framtida administrationer.</p>

<p>Personlighetstest avser att mäta olika personlighetsdrag, olika egenskaper som formar individens personlighet. Personlighetstestet Predicting Job Performance, PJP, bygger på den så kallade ”femfaktormodellen” inom personlighetspsykologin och på studier av hur generell problemlösnings-förmåga påverkar arbetsprestation. PJP är ett arbetspsykologiskt instrument för användning i urval av arbetssökande. I föreliggande studie har personlighets-delen i PJP översatts till turkiska med syftet att utforska en turkisk version av instrumentets reliabilitet samt begrepps-validitet. Undersökningsdeltagare var 71 turkisktalande personer bosatta i Sverige och 10 turkisktalande personer bosatta i Istanbul. Resultaten har jämförts med tre andra länder, Sverige, Norge och Finland. Resultatet visar att den turkiska versionen har tillfredsställande inre konsistens (Cronbach alpha) men att de antagna oberoende skalorna är högt korrelerade med varandra. En faktoranalys visar att den antagna faktorstrukturen inte går att replikera i denna studies urval. Den turkiska versionen av instrumentet bör utvärderas ytterligare för att kunna användas vid urvalssammanhang.</p>

<p>Trots att självkänsla är ett frekvent studerat ämne saknas en allmänt erkänd teori och definition som kan utgöra en grund då självkänsla studeras. Gemensamt för flertalet teorier är att självkänslan grundläggs i barndomen samt att självkänsla rör en persons uppfattning om sig själv och personens omdöme om hur han eller hon uppfattas av omvärlden. Studiens syfte var att göra en psykometrisk utvärdering av en modifierad version av Jag tycker jag är samt att studera formulärets test-retest reliabilitet. Jag tycker jag är utvärderades genom att analyseras tillsammans med andra välprövade självkänsloskalor. Undersökningsdeltagare var 100 psykologistuderande (M = 28.4 år; s = 7.3 år). Majoriteten av skalorna var starkt positivt korrelerade med varandra och uppvisade en tillfredställande reliabilitet. Resultatet av test-retest undersökningen visade att skalorna i Jag tycker jag är hade tillförlitlig reliabilitet gällande precision och stabilitet över tid (r = .81 - .97). Utgående från resultatet konstaterades att Jag tycker jag är har hög konstrukt validitet och tillfredsställande reliabilitet.</p>

Personlighetstest avser att mäta olika personlighetsdrag, olika egenskaper som formar individens personlighet. Personlighetstestet Predicting Job Performance, PJP, bygger på den så kallade ”femfaktormodellen” inom personlighetspsykologin och på studier av hur generell problemlösnings-förmåga påverkar arbetsprestation. PJP är ett arbetspsykologiskt instrument för användning i urval av arbetssökande. I föreliggande studie har personlighets-delen i PJP översatts till turkiska med syftet att utforska en turkisk version av instrumentets reliabilitet samt begrepps-validitet. Undersökningsdeltagare var 71 turkisktalande personer bosatta i Sverige och 10 turkisktalande personer bosatta i Istanbul. Resultaten har jämförts med tre andra länder, Sverige, Norge och Finland. Resultatet visar att den turkiska versionen har tillfredsställande inre konsistens (Cronbach alpha) men att de antagna oberoende skalorna är högt korrelerade med varandra. En faktoranalys visar att den antagna faktorstrukturen inte går att replikera i denna studies urval. Den turkiska versionen av instrumentet bör utvärderas ytterligare för att kunna användas vid urvalssammanhang.

Trots att självkänsla är ett frekvent studerat ämne saknas en allmänt erkänd teori och definition som kan utgöra en grund då självkänsla studeras. Gemensamt för flertalet teorier är att självkänslan grundläggs i barndomen samt att självkänsla rör en persons uppfattning om sig själv och personens omdöme om hur han eller hon uppfattas av omvärlden. Studiens syfte var att göra en psykometrisk utvärdering av en modifierad version av Jag tycker jag är samt att studera formulärets test-retest reliabilitet. Jag tycker jag är utvärderades genom att analyseras tillsammans med andra välprövade självkänsloskalor. Undersökningsdeltagare var 100 psykologistuderande (M = 28.4 år; s = 7.3 år). Majoriteten av skalorna var starkt positivt korrelerade med varandra och uppvisade en tillfredställande reliabilitet. Resultatet av test-retest undersökningen visade att skalorna i Jag tycker jag är hade tillförlitlig reliabilitet gällande precision och stabilitet över tid (r = .81 - .97). Utgående från resultatet konstaterades att Jag tycker jag är har hög konstrukt validitet och tillfredsställande reliabilitet.

Klassisk testteori kan mäta ett provs reliabilitet genom analyser av testtagares poäng vid ett visst provtillfälle. Att följa gällande riktlinjer för provkonstruktion ökar sannolikheten för hög reliabilitet i provet. (Nilsson, 1979). I den föreliggande studien granskades ett företags provbank om 570 uppgifter, fördelade över nio delprov, utifrån riktlinjerna för provkonstruktion. Delproven avser att mäta kunskaper inom vård och omsorg. Efter att ett av delproven administrerats till 44 undersökningsdeltagare, genom ett Internetbaserat verktyg, bestämdes reliabiliteten och delprovet analyserades statistiskt för svårighetsgrad, diskrimineringsförmåga och distraktoreffektivitet. Den vanligaste avvikelsen från riktlinjerna var överflödig text vilket förekom i 54 % av uppgifterna medan 8 % var helt fria från avvikelser. Reliabiliteten för delprovet var låg (Cronbachs alfa = 0,52). Totalt 21 uppgifter (81 %) var lämpliga att användas igen, sett utifrån diskrimineringsförmåga. Av distraktorerna var 58 % lämpliga att användas igen. Företagets prov har stor potential men en del uppgifter och distraktorer måste revideras inför framtida administrationer.

Bakgrund: Self-efficacy, en persons tilltro till sin förmåga, är en faktor som påverkar hälsobeteenden såsom fysisk aktivitet. Exercise Self-Efficacy Scale mäter denna egenskap genom självskattning, men har inte utvärderats för personer med schizofreni. Syfte: Att omarbeta Exercise Self-Efficacy Scale för personer med schizofreni. Metod: Deskriptiv design med psykometrisk prövning av den omarbetade Exercise Self-Efficacy Scale. Första delen av studien bestod av fokusgrupper med patienter och personal på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning för patienter med psykossjukdom. Utifrån resultatet av dessa utvecklades Exercise Self-Efficacy Scale – Schizophrenia Version. I den andra delen av studien fyllde 32 patienter med schizofreni eller schizoaffektivt syndrom i den omarbetade skalan vid två tillfällen med två veckors mellanrum. Beräkningar gjordes av inre överensstämmelse, test-retest reliabilitet och korrelation med självrapporterad fysisk aktivitet. Resultat: Fokusgrupperna gav rik information om faktorer såsom upplevda hinder för fysisk aktivitet och passande utformning av den nya skattningsskalan. Exercise Self-Efficacy Scale – Schizophrenia Version hade en mycket hög inre överensstämmelse (Cronbach's Alpha = 0,961) och test-retest reliabilitet (ICC = 0,951, p &lt; 0,001). Skattad self-efficacy hade ett samband med självrapporterad fysisk aktivitet (Spearman's rho = 0,531, p &lt; 0,01). Slutsats: Exercise Self-Efficacy Scale – Schizophrenia Version har hög reliabilitet och kan användas för självskattning av self-efficacy för fysisk aktivitet bland personer med schizofreni. Instrumentet kan vidareutvecklas genom att identifiera eventuellt överflödiga delfrågor. / Background: Self-efficacy is a factor that influences health behaviours such as physical activity. Exercise Self-Efficacy Scale is a self-rating scale designed to measure self-efficacy beliefs, but has not been evaluated for people with schizophrenia. Aim: To revise Exercise Self-Efficacy Scale for people with schizophrenia. Method: Descriptive design with psychometric evaluation of the revised Exercise Self-Efficacy Scale. The first part of the study included focus groups with patients and staff members at a psychiatric outpatient clinic for patients with psychosis. Based on the results of those, Exercise Self-Efficacy Scale – Schizophrenia Version was developed. In the second part of the study, 32 patients with schizophrenia or schizoaffective disorder completed the revised scale on two occasions separated by a two week interval. Internal consistency, test-retest reliability and correlation with self-reported physical activity were examined. Result: The focus groups gave rich information on factors such as perceived barriers to physical activity and suitable tailoring of the new rating scale. Exercise Self-Efficacy Scale – Schizophrenia Version showed a very high internal consistency (Cronbach's Alpha = 0,961) and test-retest reliability (ICC = 0,951, p &lt; 0,001). Rated self-efficacy showed a correlation with self-reported physical activity (Spearman's rho = 0,531, p &lt; 0,01). Conclusion: Exercise Self-Efficacy Scale – Schizophrenia Version has a high reliability and can be used for self-rating of exercise self-efficacy among people with schizophrenia. The instrument can be further developed by identifying potentially redundant items.

Utifrån teorier om läsutveckling och språkets nivåer jämför vi olika avkodningstester som används i skolan. Syftet är att undersöka olika testers användbarhet gällande mätning av elevers avkodningsförmåga i årskurs 1. Fyrtioåtta elever delades upp i två grupper om 24 elever i varje grupp. Data samlades in i form av elevers poäng på tio olika deltester som mäter avkodning. En statistisk analys visade att de standardiserade testerna LegiLexi, LäSt och OLAF korrelerar högt med varandra och lärarskattningar. Dessa kan identifiera elever i risk för lässvårigheter samt fånga upp hela spridningen av avkodningsförmåga både i gruppen adekvata läsare och gruppen elever i risk för att utveckla lässvårigheter. LäsEttan och Skolverkets bedömningsstöd korrelerar lågt med andra tester och lärarskattning och uppvisar på grund av höga takeffekter och tveksam träffsäkerhet/sensitivitet en begränsad förmåga att identifiera elever i risk för lässvårigheter eller elever med adekvat läsförmåga. Vissa delar av bedömningsstödet är inte bättre än slumpen på att identifiera elever i risk för lässvårigheter. Vår rekommendation är att dessa två test bör kompletteras med andra avkodningstest med bättre psykometriska egenskaper.

Uppsatsens syfte är att redogöra för forskningens syn på det nationella skrivprovet inom ämnet svenska. Utifrån ett psykometriskt perspektiv, med inriktning på konstrukt, bedömning och användning, belyser uppsatsen potentiella problembilder med standardiserade prov inom en svensk, norsk och amerikansk kontext. Provet innehar en normerande ställning inom svensk utbildning, där det agerar rättesnöre över vad som utgör goda och mindre goda elevtexter. Forskningen visar också på den svårighet som existerar gällande provets interbedömarreliabilitet, där olika examinatorer bedömer proven olika. Vidare påverkar provet undervisningen, där dess genrepedagogiska utgångspunkt leder till en tanke om progression, där texttyper hierarkiseras. Lärarna upplever att provet är tidskrävande och att de ofta arbetar förberedande med eleverna. Detta leder till att eleverna undervisas i att hantera provsituationen, snarare än att de undervisas i skrivande, något som är problematiskt utifrån aspekter av reliabilitet. Vidare innebär provets normerande ställning att undervisningen anpassas efter de förmågor som provet avser att mäta, vilket resulterar i att eleverna får ta del av en begränsad läroplan. Undersökningen visar på den diskrepans som tycks existera mellan provets olika syften, där det råder en oklarhet i om provet kan fungera som ett komparativt utvärderingsverktyg samtidigt som det är ett utvecklingsverktyg för att främja elevernas skrivande. Frågan är om det är möjligt att skapa ett skrivprov där dessa syften harmoniserar med varandra?