Syftet med detta arbete var att få ökad förståelse för hur åtta specifika instrumentallärare utnyttjar möjligheterna och hanterar utmaningarna under lektioner i grupp och enskilt i cello- och blockflöjtsundervisning. Vi intervjuade åtta lärare (fyra cellolärare, tre blockflöjtslärare och en brasslärare) för att undersöka hur de uppfattade grupp- och enskild undervisning samt möjligheter och utmaningar med dessa undervisningsformer. Resultatet visar på att det är enklare att få en personlig kontakt under den enskilda lektionen och att lektionsinnehållet blir mer individuellt anpassat. Fokus på tekniken ses dock som både positivt och negativt. Relationen mellan läraren och eleven under den enskilda lektionen kan lätt bli osymmetrisk varför lärare bör försöka ”bjuda in” eleven att vara mer delaktig i diskussioner och planering. Samtliga lärare i vår studie ser gruppdynamikens möjligheter och de säger att det är enklare att leka när man har mer än en elev åt gången. Flera lärare i studien ser värdet i att barn utmanar, undervisar och påverkar varandra. Alla intervjuade lärare vill helst ha både enskild och grupp-/ensembleundervisning med varje elev. Både enskild och gruppundervisning har i vår studie visat sig ha specifika egenskaper och lärarna i studien försöker utnyttja dessa till sin och elevens fördel. Vi tycker oss se att grupplektionens negativa sidor i stort kan vägas upp av den enskilda lektionens positiva sidor och omvänt. De kompletterar varandra. Det är dock upp till varje enskild lärare att utnyttja möjligheterna och hantera utmaningarna med båda lektionsformerna. / The purpose of this study is to gain a greater understanding in how eight particular instrumental teachers utilize the potential, and deal with the challenges during group and individual instruction for the cello and recorder. Eight teachers were interviewed (four cello teachers, three recorder teachers, and one brass teacher), as part of an examination as to how they consider group and individual instruction, and the potential and challenges associated with these methods of instruction. The results indicate that individual lessons facilitate personal contact, in addition to being more suited to the individual. The focus on technique is viewed as being both positive and negative. The relation between teacher and student during the individual lesson is often asymmetrical, but by encouraging the student to participate more actively, this may be mitigated. All the teachers participating in the study acknowledge the potential of group instruction, adding that it is easier to have fun when there is more than one student being taught. Several teachers also mentioned the importance of children challenging, teaching and influencing one another. All of the teachers interviewed would prefer to teach each student both individually, and as part of a group. According to the study, both individual and group instruction offer specific qualities which are used by the teachers to the benefit of themselves and the students. The negative aspects of group instruction are balanced by the positive effects of individual instruction – and vice versa. In effect, these two methods supplement each other. Ultimately, it is the teacher who must decide how best to utilize the potential, and deal with the challenges associated with both methods of instruction.

Music teachers are often exposed to high levels of stress which can oftentimes lead to feelings of dejection, anxiety, and depression. Teachers who work in Swedish Community Schools of Music and Arts have reported an increase in the levels of stress the last 5 years. There’s a dearth of scientific research in this area despite these reports. Hence, the aim of this study is to illuminate the stress-related experiences of music teachers who work within the Swedish Community Schools of Music and Arts and their description of the challenges associated with their profession. In this study organizational structural frame factors are explored to find how the frameworks can cause stressors to form, which in turn leads to stress. The results show how a variety of stressors were caused by different frame factors like insufficient time for preparation, working hours, organizational volatility regarding resources and policies, and municipal unidirectional communication. Some of the stressors were found to prompt adaptive responses, preventing the emergence of new stressors, while others were identified as contributing to a recursive cycle of stressor creation when the teachers expressed an inability to control the stressors. / Hög stressintensitet är något som musiklärare får uppleva dagligen och det kan i många fall vara det som orsakar nedstämdhet, ångest, och depression. Kulturskolelärare är en grupp som rapporterat en ökning av stressintensitet över de senaste 5 åren. Trots detta finns det väldigt lite forskning som berör just ämnet stress i kulturskolan. Därför ämnar detta arbete belysa musiklärares beskrivna upplevelser av stress kopplat till kulturskolearbete. I denna studie undersöks de ramfaktorer som beskrivs skapa stressorer inom kulturskolelärarnas vardag. Resultatet visar på att vissa ramfaktoriella ram-, regel-, och målsystem skapar stressorer som i sin tur leder till bildandet av stress. Stressorerna som beskrivs uppstå kan bero på brist på förberedelse- eller planeringstid, arbetstider, organisatorisk volatilitet kring förutsättningar och riktlinjer, samt envägskommunikation från ledning. Dessa stressorer bidrar ibland till anpassningar som förebygger skapandet av nya stressorer men i vissa fall beskrivs stressorerna bidra till rekursiva stressorskapande processer i de fallen då kulturskolelärarna inte har någon möjlighet att påverka stressorerna i sig.

Studiens forskningsgap visas genom mångtydigheten som råder kring specialpedagogensuppdrag och arbetsuppgifter, vilket medför och ökar utbytbarheten i den specialpedagogiskayrkesprofessionen. Tidigare forskning visar att ramfaktorer såsom rektorns ledarskap ochkunskap om specialpedagogens uppdrag, påverkar vilka arbetsuppgifter och ansvarsområdensom tillfaller specialpedagoger i grundskolan. Syftet med studien är därmed att synliggöraramfaktorer som styr specialpedagogens ansvarsområden i grundskolans systematiskakvalitetsarbete och på så sätt rama in specialpedagogens profession. För detta användessemistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod, innefattandes fyra rektorer och femspecialpedagoger från fyra olika grundskolor. Den teoretiska ansatsen i studiens analys utgickfrån professionsteorin. Resultat och analys visar att specialpedagog tillhör benämningsemiprofession utifrån bland annat sin tvärvetenskapliga utbildning och begränsade autonomigenom skolans styrdokument, rektors ledarskap och organisatorisk struktur i grundskolansverksamhet. Analysen visar vidare att specialpedagogens tvärvetenskapliga kunskap möjliggörflexibilitet för hur specialpedagogers kompetens kan prioriteras i det systematiskakvalitetsarbetet samt ökar möjlighet för samsyn i den tvärprofessionella samverkan i detsystematiska kvalitetsarbetet. Studiens slutsats är att de främsta ramfaktorer som styrspecialpedagogens ansvarsområden i grundskolans systematiska kvalitetsarbete ärstyrdokument, ledarskap och organisation i kvalitetsarbetet. Vidare dras slutsats att trotsspecialpedagogens flexibla och mångfacetterade kompetens, skulle professionen gynnas av ettförtydligande av specialpedagogens uppdrag som i sin tur skulle kunna minskaspecialpedagogens utbytbarhet. / This studies research gap is shown by the ambiguity revolving around the special educationneeds coordinators (SENCO) work tasks and assignments, causing, and increasing theinterchangeability of the profession. Prior research has shown that frame factors as the headteachers’ leadership and knowledge of the SENCOs tasks, affects which assignments and areaof responsibility are assigned to SENCOs in primary school. The aim of this study is to visibilizethe frame factors determining the responsibilities of SENCOs in the primary schools’ systematicquality work, and thereby frame the profession of SENCO. The data was collected though semistructuredinterviews including four head teachers and five SENCOs from four differentprimary schools. The studies theoretical approach was based on the theory of profession.Results and analysis show that SENCO belongs to the term semi-profession due to theirinterdisciplinary education and autonomy limited by the schools’ governing documents, thehead teachers’ leadership, and the organizational structure in the primary schools’ activities.The analysis also show that the SENCOs’ interdisciplinary knowledge enables flexibility tohow SENCOs’ expertise can be prioritized in the schools’ systematic quality work. Following,this increases the opportunity for consensus within the interprofessional cooperation in thesystematic quality work. The conclusion of the study is that the most outstanding frame factorsdetermining SENCOs responsibilities in the primary schools’ systematic quality work aregoverning documents, leadership, and the organization of the primary schools’ activities.Furthermore, the study concludes that even if the expertise of SENCO can be described asflexible and versatile, the profession would benefit from a clarification of the tasks which coulddecrease the interchangeability of SENCO.