Denna studie har undersökt förvaltningsberättelsers och revisionsberättelsers innehåll för större svenska bolag gällande information om fortsatt drift innan konkurs. Den teoretiska utgångspunkten har varit att utröna om revisionsbyråns storlek har betydelse för revisorns och bolagens rapportering av fortsatt drift, vilket framkommit i tidigare forskning. För att kunna studera praxis inom rapportering av fortsatt drift, har en population av 146 större svenska bolag som har gått i konkurs mellan 2006 och 2015 använts. Årsredovisningen från året innan konkursen har varit studieobjektet. Den teoretiska metoden utgår från ett abduktivt synsätt där teori har studerats parallellt med insamlandet av sekundärdata från årsredovisningar. Studiens teoretiska antagande utgår från tidigare studier om revisionskvalitet och rapportering av fortsatt drift, mestadels via revisionsberättelsen. Forskningen om förvaltningsberättelsens betydelse härvidlag har, enligt författarens kännedom, undersökts i mindre omfattning vilket förstärker studiens kunskapsbidrag. Studiens empiriska resultat visar att en övervägande del av de bolag där revisorn rapporterade problem med fortsatt drift hade lämnat en upplysning av särskild betydelse. Få fall av avvikande mening eller uppgift med reservation rapporterades, och i sammanlagt 28,8 % rapporterades tvivel på fortsatt drift i revisionsberättelsen. I de fall som tvivel om fortsatt drift rapporterades användes upplysning av särskild betydelse i 88,6 %. Studien kunde inte bekräfta att revisorer som tillhör en större revisionsbyrå rapporterar med bättre kvalitet, något som motsäger tidigare forskning.Det finns dock tendenser som indikerar att förvaltningsberättelsen är ett viktigt dokument att studera för att finna tecken på ett bolags förmåga till fortsatt drift.

Examensarbetet avhandlar hur den historiskt kritiserade revisionsberättelsens utformning och värdebidrag har påverkats efter införandet av det nya informationskravet RevR701. Det nya informationskravet innehåller rapporteringskrav om vad som benämns som annan information respektive särskilt betydelsefulla områden för revisionen. Med införandet av det nya informationskravet som bakgrund undersöks i denna studie huruvida det utökade rapporteringskravet påverkat det kommunikativa värdebidraget hos det tidigare tämligen symboliska dokumentet. Studien har syftat till att kartlägga hur annan information och särskilt betydelsefulla områden har presenterats i revisionsberättelser avseende företag av allmänt intresse. Studien har även ämnat skapa en ökad förståelse genom att jämföra revisionsberättelsens utformning före och efter det nya informationskravet samt hur det påverkat värdebidraget i revisionsberättelsen. Studien har avgränsats till två branscher, banker och kreditmarknadsinstitut, eftersom dessa alltid faller inom kategorin för företag av allmänt intresse. Utöver kartläggningen som beskriver hur dessa områden presenterats i revisionsberättelsen så har studien även tagit fram empiriska underlag för vad annan information och särskilt betydelsefulla områden faktiskt består av, något som vid studiens början visade sig vara diffust med anledning att informationskravet är tämligen nytt. Studien har även ämnat till att skapa en ökad förståelse för hur det nya informationskravet har påverkat värdebidraget kommunicerat genom revisionsberättelsen. Detta har undersökts genom att göra en jämförelse mellan revisionsberättelser före och efter informationskravets införande. Undersökningen har antagit en tolkande ansats och genomförts med ett kvalitativt angreppssätt genom två datainsamlingsmetoder - dokumentstudie och intervjuer med påskrivande revisorer. Den abduktiva undersökningskedjan har tagit avstamp i omrevisionsberättelserna innehåller annan information och/eller särskilt betydelsefulla områden, till att specificera sig tillvaddenna information utgörs av för att sedan ytterligare fördjupa analysen genom att fråga påskrivande revisorer hur värdebidraget har påverkats.   Studiens övergripande resultat utifrån de två informationskällorna tyder på att annan information presenteras genom en generisk, standardiserad text vilken långt ifrån alltid inkluderas i revisionsberättelsen, trots det nya informationskravet. Från revisorernas sida framkom att den standardiserade texten för annan information främst är ett sätt att avskriva sig ansvar, vilket tolkas som att standarden tillämpas på ett symboliskt sätt. Vad gäller presenterandet och kartläggningen av särskilt betydelsefulla områden bedöms dessa istället vara företagsspecifika och framtagna med egenformulerade fraser. De intervjuade revisorernas åsikter, tillsammans med dokumentstudiens empiri, tolkas som att särskilt betydelsefulla områden i större utsträckning bedöms innehålla kommunikativt informationsförmedlande. Den övergripande slutsatsen är alltså att rapporteringen kring annan information bedöms vara av symbolisk karaktär, medan rapporteringen avseende särskilt betydelsefulla områden bedöms vara av kommunikativ karaktär. / This study examines how the historically criticized audit report’s design and value-contribution has been influenced by the new swedish audit standard RevR701. The new standard contains reporting requirements on what is referred to as other information and key audit matters. Due to the fact that previous scientific literature on the audit report's design is scarce, this study investigates whether the new reporting requirement affected the communicative value contribution of the previously rather symbolic document. The study’s aim is to map how other information and key audit matters have been presented in audit reports regarding companies of public interest. The study has been delimited to two sectors, banks and credit market institutes, as they always fall within the category of companies of public interest. In addition to the survey describing how these areas were presented in the audit report, the study has also provided evidence of what other information and key audit matters actually consist of, which at the beginning of the study proved to be diffuse due to the fact that the information requirement is fairly new. The study has also aimed at creating an increased understanding of how the new information requirement has affected the value contribution communicated through the audit report. This has been investigated by comparing audit reports before and after the disclosure of the new standard. The survey has adopted an interpretative approach and has been conducted with a qualitative approach through two measurement points - document study and interviews with auditors. The abductive investigation chain has started with ifthe audit reports contains other information and / or key audit matters, to specify whatthis information is about to further deepen the analysis by asking attending auditorshow the value contribution has been affected.   The overall results of the study, based on the two measurement points, indicate that other information is presented by a generic standardized text, which far from always is included in the audit report, despite the new information requirement. From the interviews with the auditors, it appeared that the standardized text for other information is primarily a way to disclaim responsibility. Regarding the presentation and mapping of key audit matters, these are considered to be company-specific and developed based on the audit’s thoughts and own words. The interviewed auditors, along with the interpretation of the document study, indicate that key audit matters are more likely to contain communicative information. Therefore, the overall conclusion is that reporting on other information is considered to be of a symbolic nature, while reporting on key audit matters is considered to be of a communicative nature.

Bakgrund: ISA 701 och Särskilt Betydelsefulla Områden (SBO) infördes år 2016 med avsikten att öka informationsvärdet i revisionsberättelsen. I den svenska kontexten är SBO ett outforskat område varför denna studie ämnar bidra till en förståelse för hur revisorers användning av SBO har sett ut sedan införandet. Syfte: Syftet med studien är att utforska om det finns ett samband mellan revisionsbyrå och användning av SBO samt ta reda på om användningen har blivit likriktad över tid sedan införandet av ISA 701 år 2016. Metod: Studiens hypoteser härleds utifrån befintlig teori och tidigare kunskaper vilket innebär att en deduktiv ansats används. Hypotesprövningarna genomförs med hjälp av sekundärdata och en longitudinell forskningsdesign. Resultat: Studien finner ett samband mellan revisionsbyrå och användning av SBO. Vad gäller likriktning finns det både indikationer på att revisionsbyråerna har blivit mer lika varandra i sin användning av SBO men också på att skillnaderna har ökat. Därmed finns det en risk för att byråspecifika faktorer påverkar hur många SBO ett företag tilldelas istället för enbart klientspecifika faktorer. Kunskapsbidrag: Studien ger en tidig inblick i hur SBO har tillämpats i en svensk kontext sedan införandet år 2016. För IAASB och övriga standardsättare som varit drivande i framtagandet av SBO bidrar studien till en uppföljning av hur användningen sett ut. Ur ett investerarperspektiv kan studiens resultat bidra till en ökad medvetenhet om vilka faktorer som påverkar varför ett företag tilldelas SBO. / Background: The purpose with Key Audit Matters (KAM) is to increase the information value in the audit report. In the Swedish context, KAM is an unexplored area, which is why this study aims to contribute to an understanding of how auditors’ use of KAM has been since its introduction. Purpose: The purpose of this study is to investigate whether there is a relationship between the audit firm and the use of KAM and to find out if the use has become more uniform over time since the introduction of ISA 701 in 2016. Method: The study hypotheses have been developed through existing knowledge which means that a deductive approach has been used. The hypothesis tests have been conducted using secondary data and a longitudinal research design. Result: The study’s result indicates that there is a relationship between the audit firm and the use of KAM. In terms of uniformity, there are some indications that the differences between the audit firms’ use of KAM have decreased. However, there are also indications that the differences have increased. Thus, there is a risk that firm-specific factors affect how many KAM a company receives instead of only client-specific factors. Contribution: The study gives an early insight of how KAM has been applied in a Swedish context since the introduction 2016. For IAASB and other standard setters that have been a driving force for the development of KAM, the study contributes to a follow up of how the use of KAM has been. From an investor perspective, the results from the study can contribute to an increased awareness of which factors that affect why a company receives KAM.

Syfte – Huvudsyftet med denna studie är att undersöka hur informationen som medföljer av en revisionsberättelse signalerar investerare och deras reaktion utifrån denna information. Studien har som första delsyfte att undersöka om det är någon skillnad på effekten på aktiekursen om en revisionsberättelse innehåller en Emphasis of matter paragraph (EMP) eller en Other matter paragraph (OMP). Vidare har studien ett andra delsyfte som ämnar att undersöka om vissa former av EMP samt OMP kan visas ha växlande effekt på aktiekursen. Bakgrund – Syftet med revision kan beskrivas med Agentteorin, där revisorn ska minska informationsasymmetrin mellan företagsledningen och investerare. En revisor ska enligt 5 § Revisionslagen (SFS 1999:1079) granska ett företags räkenskaper och företagsledningens förvaltning av bolaget. Vidare enligt 6 § samma lag, ska revisorn efterräkenskapsårets slut lämna en revisionsberättelse till bolaget som inkluderas i årsredovisningen. Upplysningarna som revisorn lämnar i revisionsberättelsen ger en rimlig försäkran hur rättvisande bild företagets räkenskaper speglar verkligheten. Dessa upplysningar kan exempelvis vara av sådan väsentlig betydelse att de är fundamentala för läsarens förståelse av de finansiella rapporterna, en så kallad EMP. Vidare kan även en revisor lämna övriga upplysningar som hjälper läsaren att förstå själva revisionen, vilket benämns som en OMP i revisionsberättelsen. Med hjälp av revisionsberättelsen kan därmed revisorn signalera företagets intressenter om företagets ställning, vilket exempelvis investerare kan ta i beaktande i deras framtida finansiella beslut. Problemformulering – Tidigare forskning gällande sambandet mellan revisionsupplysningar och ett företags aktiekurs visar på ett motstridigt resultat. Vidare finns det inte någon forskning inom en svensk kontext. Därav har vi formulerat följande forskningsfråga: Finns det ett samband mellan erhållandet av en revisionsberättelse som innehåller en EMP eller en OMP och mindre svenska företags aktiekurs, i termer av abnormal avkastning och abnormal volatilitet? Metod – För att svara på studiens problemformulering använde vi oss av en kvantitativ forskningsdesign där vi undersöker företag som erhållit en EMP eller en OMP underräkenskapsåren 2017-2021. Utifrån en händelsestudie, med ett kortsiktigt händelsefönsterrunt publiceringen av årsredovisningen, avser vi att undersöka om det sker en omedelbar reaktion av investerare. Resultat – Med hjälp av t-test kunde vi konstatera att det generellt sett inte finns ett samband mellan abnormal avkastning och erhållandet av en EMP eller en OMP. Det var enbart för vissa dagar det gick att se en signifikant förändring i den abnormala avkastningen för företag som hade erhållit en OMP eller vissa typer av EMP. Gällande den abnormala volatiliteten konstaterade vi att risken i nästan samtliga fall ökade efter erhållandet av en EMP eller en OMP.

En efterfrågan efter mer informativa revisionsberättelser har över tid växt fram, vilketledde till att The International Auditing and Assurance Standards Board (IAASB) år 2015introducerade ISA 701: “Communicating Key Audit Matters in the Independent Auditor’sReport”. ISA 701 är en ny standard som innebär att revisorer ska inkludera områden somde finner vara av särskild betydelse i företaget under revision i sin revisionsberättelse,vilket började gälla på finansiella rapporter för noterade bolag avseende perioder somslutade på, eller efter, 15:e december år 2016. Med införandet av dessa Key Audit Matters(KAM) är IAASB:s förhoppning att revisionens värde för användarna av de finansiellarapporterna ska öka genom att mer företagsspecifik information görs tillgänglig irevisionsberättelsen samtidigt som revisionsprocessen i sig blir mer transparant.Tidigare forskning kring KAM har visat på blandade resultat. Många experimentellastudier har pekat mot att KAM har viss effekt på investerarna och deras beslut, medan deflesta arkivstudierna som gjorts på KAM, eller utökade revisionsberättelser i andraformer, sällan har visat på några märkbara effekter av KAM. Vi vill bredda forskningentill den svenska aktiemarknaden och undersökte därför vilka effekter KAM hade påStockholmsbörsen.Utifrån tidigare forskning och teorier som effektiv marknadshypotes, agentteorin ochinformationsasymmetri formulerade vi tre hypoteser att testa. Den första kollar påförstagångseffekten av KAM år 2016 och ifall antalet KAM spelade någon roll. Den andrahypotesen handlar om ifall förändring i ett företags KAM leder till någon reaktion påmarknaden och den tredje hypotesen undersöker ifall det finns något samband mellanöveravkastning och vilken lista bolag är noterade på.I syftet att se hur investerarna påverkas av KAM utförde vi en händelsestudie för attundersöka marknadens reaktion på publiceringen av revisionsberättelsen. I linje medmånga liknande studier använde vi Cumulative Abnormal Returns (CAR) för att mätainvesterarnas reaktion i form av överavkastning under perioden runt omkringpubliceringen av årsredovisningen och revisionsberättelsen.Den här studiens resultat finner inget stöd för att det fanns någon förstagångseffekt avKAM år 2016 utifrån antalet KAM, men finner däremot svagt stöd för att antalet KAMhade effekt CAR år 2021. Vidare fann studien inget stöd för att en förändring i KAM hadenågon effekt och heller inte något stöd för att listan som ett företag är noterat på hadenågot samband med överavkastning.

Bakgrund: Finanskriser, företagskonkurser och olika skandaler runt om i världen har resulterat i att revisorns tillförlitlighet har ifrågasatts och förtroendet för revisionsbranschen har skadats. Det bristande förtroendet tyder på att det finns skillnader mellan användarna av den finansiella rapporten och revisorernas förväntningar gällande revisionens utfall och har utmynnat i ett förväntningsgap. Revisorns uttalanden i revisionsberättelsen har utstått mycket kritik genom åren då den inte tillför ett informationsvärde för användarna. Revisionens förväntningsgap är ett fenomen som studerats över tid och nationella gränser men trots utveckling av lagstiftning fortfarande är bestående. IAASB har utgett ett utkast av en ny revisionsstandard, ISA 701, som ska bidra till en mer individualiserad revisionsberättelse i syfte att minska förväntningsgapet. De nya förändringarna kommer innebära att revisorn ska förse användarna med mer väsentlig information om vad revisorn funnit under granskningen i revisionsberättelsen.   Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka revisorernas tolkningar angående den kommande revisionsstandarden ISA 701 samt vilken effekt de nya upplysningarna i revisionsberättelsen kan ge på revisionens förväntningsgap. Metod: Studiens empiriska material insamlades via kvalitativa intervjuer med nio auktoriserade revisorer. Slutsats: Den nya revisionsberättelsen bidrar till en bättre kommunikation än den som råder idag men effekten på förväntningsgapet kommer vara begränsad och inte på den nivå som IAASB har i åtanke. Revisorernas uttalanden enligt ISA 701 kommer i konflikt med revisionens lagstiftning i form av tystnadsplikt och därav blir informationsvärdet för användarna begränsat. Revisorernas uppfattning om ISA 701:s effekt på förväntningsgapet är att det kommer minska ytterst lite då den nya revisionsstandarden inte är fullt ut anpassad efter revisorernas förutsättningar. Ett förslag är en förändring av lagstiftningen som begränsar skadeståndsansvaret. Detta kan öka revisorernas trygghet i att ge användarna en större insyn i företaget genom att de kommer bort från den utsatta position som de upplever finns i dagsläget. / Background: Financial crises, corporate failures and various scandals around the world have resulted in that the auditors’ reliability has been questioned. This has consequently resulted in a loss of confidence in the accounting profession. This lack of confidence suggests that the differences between the users of the financial statements and the auditors’ expectations regarding the audit results have led to an expectation gap. Auditors’ statement in the audit report has endured much criticism over the years as it does not add an information value to users. Expectation gap is a phenomenon that has been studied over time and national boundaries but despite the development of legislation is still enduring. The IAASB has issued a draft of a new auditing standard, ISA 701, which will contribute to a more individualized audit report in order to bridge the expectation gap. The new changes will mean that the auditor will provide users with more substantive information about what the auditor found during the audit in the auditor’s report. Purpose: The purpose of this study is to examine the auditors’ interpretations regarding the upcoming auditing standard ISA 701, and the impact of the new information in the audit report may provide the audit expectation gap. Method: The study’s empirical material was collected through interviews with nine certified public accountants. Conclusion: The new auditor’s report will contribute to a better communication than the one that exists today but the effect on the expectation gap will be limited and not at the level that IAASB has in mind. The auditor statements in accordance with ISA 701 will conflict with the Swedish legislation in the form of secrecy and hence gets the information value to users is limited. The auditors’ opinion on the ISA 701’s effect on the expectation gap is that it will reduce very little when the new audit standard is not fully adapted to the auditors’ requirements. A proposal is a change in the law that limits the auditors’ liability. This may increase the auditor’s confidence in giving users a greater insight into the company by coming away from the exposed position that they feel are in the current situation.

<p>In the beginning of the 21^th century several successful companies filed for bankruptcy. These bankruptcies have been known as large accounting scandals and the largest scandals did Enron and Worldcom stand for. These bankruptcies arose without any warning signal from the auditors about the companies’ financial problems and their inability to continue as a going concern. The bankruptcies damaged the reputation of auditors and broad criticism has developed at the auditors’ inability to discover companies’ financial problems and their unwillingness to reveal a going concern opinion in the audit report. The going concern assumption developed during the 17^th century and it has become one of the most fundamental and important accounting principles when making an annual report. The accounting principle implies that the companies will continue as a going concern in the foreseeable future. The investing publics have questioned whether auditors take enough responsibility for evaluating companies going concern uncertainties for a long time. Their defective confidence is reflected in the expectation gap, which means there are a difference between what the investing publics believes auditors are responsible for and what the auditors believe their responsibilities are. Several researchers have showed that even if auditors find out about companies’ financial problems, the auditors might not choose to issue a going concern opinion in the audit report due to predicted costs the opinion might have to both the companies and the auditors. Therefore, the primary purpose of this study is to investigate Swedish companies that have gone bankrupt in the period between 2006-01-01 and 2006-12-31, to see if the auditors have disclose a going concern opinion in the audit report in the companies latest annual report. The study also intend to investigate if there are geographical differences in Sweden, differences between audit firm size, differences between auditor’s competence, and differences between client size according to number of going concern opinions. We have made a quantitative study by collecting data from the companies’ annual reports. 354 companies which filed for bankruptcy during 2006 were selected by a systematic choice. In fact, our study found that only 19.8 % of all companies had received a going concern opinion in their latest annual report before they failed for bankruptcy. We made a chi-square test for all variables. These statistical tests did not show any significant correlation between the numbers of going concern opinions and the independent variables. A normal distribution shows that it is only in the geographical division there are a significant difference from the total average value. The average value for “Norrland” differs significantly from the average value for all the companies that had a going concern opinion in the audit report. But there are percentage differences between all variables that indicates that auditors with a higher competence issue more going concern opinions than auditors with a lower competence, smaller audit firms issue more going concern opinions than “the big four”, and client companies with a low turnover get more going concern opinions than companies with a medium and high turnover.</p><p> </p> / <p>I början på 2000-talet gick flera framgångsrika företag i konkurs vilket gav upphov till stora redovisningsskandaler. De två största skandalerna stod Enron och Worldcom för. Dessa konkurser uppkom utan att företagens revisorer hade lämnat någon varningssignal om företagens fortlevnadsproblem till intressenterna. Konkurserna skadade revisorernas rykte och det har vuxit fram en stark kritik mot revisorernas oförmåga att upptäcka företags finansiella problem samt deras ovilja att lämna ett going concern utlåtande i revisionsberättelsen. Fortlevnadsprincipen växte fram under 1600-talet och har därefter utvecklats till att bli en av de mest grundläggande och viktiga redovisningsprinciperna vid upprättandet av årsredovisningen. Redovisningsprincipen innebär att företagen ska förutsättas fortsätta sin verksamhet under en överskådlig framtid. Intressenterna har under en lång tid ifrågasatt om revisorerna verkligen tar ett tillräckligt stort ansvar i utvärderingen av företagens fortlevnadsförmåga. Samhällets bristande förtroende återspeglas i det förväntningsgap som finns som innebär att det är en skillnad mellan vad intressenterna tror att revisorerna är ansvariga för och vad revisorerna tror att deras ansvar är. Tidigare studier har visat att även om revisorerna upptäcker att klientföretag har finansiella problem kan de välja att inte utfärda ett going concern utlåtande i revisionsberättelsen på grund av förutspående kostnader som utlåtandet kan ha både för klientföretagen och för revisorerna. Vårt huvudsakliga syfte med studien är därför att undersöka svenska aktiebolag som har gått i konkurs mellan perioden 2006-01-01 och 2006-12-31 för att se om revisorerna har lämnat ett going concern utlåtande i revisionsberättelsen i aktiebolagens senaste årsredovisning. Studien ämnar också undersöka om det finns geografiska skillnader i Sverige, skillnader med anledning av revisionsbyråernas storlek, skillnader mellan godkända och auktoriserade revisorer samt skillnader till följd av klientföretagens storlek och i vilken utsträckning going concern utlåtanden lämnas i revisionsberättelsen. Vi har genomfört en kvantitativ studie genom att ha granskat konkursdrabbade aktiebolags senaste årsredovisningar och revisionsberättelser. Studien grundar sig på en dokumentstudie då 354 konkursdrabbade företag valdes ut genom ett systematiskt urval från Internetsidan konkurs.se. Därefter hämtades de utvalda aktiebolagens årsredovisningar från databasen Affärsdata. Studiens resultat visar att endast 19,8 % av de undersökta aktiebolagen hade fått ett going concern utlåtande i den senaste årsredovisningen innan de gick i konkurs. Vi upprättade chi-två test för samtliga variabler som uppvisade att det inte finns något signifikant samband mellan andelen going concern utlåtanden och de oberoende variablerna. Vi beräknade även en normalfördelning som uppvisade att det endast är i den geografiska indelningen som det finns en signifikant avvikelse från det totala medelvärdet. Det gäller för Norrlands medelvärde som signifikant avviker från medelvärdet för samtliga konkursdrabbade aktiebolag som hade fått ett going concern utlåtande.  Det finns dock procentuella skillnader mellan samtliga variabler som uppvisar att auktoriserade revisorer lämnar fler going concern utlåtanden än godkända revisorer, att små revisionsbyråer lämnar fler going concern utlåtanden än ”the big four” samt att aktiebolag med en liten omsättning erhåller fler going concern utlåtanden än aktiebolag med en medelstor och stor omsättning.</p><p><strong> </strong></p>

<p>För omvärlden kom Enrons krasch som en chock men det fanns de som visste vad som pågick inom bolaget. Bland annat var ansvarig revisor införstådd med de finansiella svårigheterna men valde ändå att inte påpeka detta i revisionsberättelsen. Flera studier indikerar att detta är fallet även för andra bolag då resultaten visade på en liten andel going-concern utlåtanden trots hotande konkurs. Det här väcker tankar om revisorns utlåtande verkligen ska ses som en garanti. Enron-skandalen väckte även frågor kring revisorns oberoende då det framkom att samma revisor reviderat bolaget i flera år. Syftet med denna uppsats är därmed att undersöka om svenska publika aktiebolag som gått i konkurs erhållit ett going-concern utlåtande från revisorn i den senaste årsredovisningen. Vi ämnar även se om det finns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs samt mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod. För att uppnå syftet valde vi att utifrån den teoretiska referensramen formulera tre hypoteser som vi därefter prövade kvantitativt genom att samla in årsredovisningar och granska tillhörande revisionsberättelser för samtliga konkursdrabbade publika aktiebolag mellan år 1997-2010. För att säkerställa delar av resultatet genomförde vi även en statistisk prövning av hypotes 2 och 3 genom Cramers kontingenskoefficient V.</p><p><em>I den första </em>hypotesen undersökte vi om mindre än hälften av de svenska konkursdrabbade publika aktiebolagen erhöll ett going-concern utlåtande i den senaste årsredovisningen. Utifrån resultatet kunde vi konstatera att det var 18,2 procent av bolagen som erhöll ett goingconcern utlåtande i årsredovisningen närmast konkursen, vilket ligger i linje med tidigare studier. <em>I den andra </em>hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Resultatet visade att andelen going-concern utlåtanden var få för samtliga år men ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Den statistiska analysen ger stöd till hypotesen och visar att det finns ett signifikant samband mellan utlåtande och konkurs. <em>I den tredje </em>och sista hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade vid ett revisorsbyte. Resultatet visar att det inte fanns något samband mellan revisorsbyte och going-concern utlåtande då samtliga bolag som fått detta utlåtande inte bytt revisor. Detta bekräftas även av den statistiska prövningen. Bland de bolag där revisorsbyte genomfördes kunde vi däremot urskilja ett mönster som visade att endast de bolag som gjorde externa byten erhöll orena revisioner efter revisorsbytet.</p>

För omvärlden kom Enrons krasch som en chock men det fanns de som visste vad som pågick inom bolaget. Bland annat var ansvarig revisor införstådd med de finansiella svårigheterna men valde ändå att inte påpeka detta i revisionsberättelsen. Flera studier indikerar att detta är fallet även för andra bolag då resultaten visade på en liten andel going-concern utlåtanden trots hotande konkurs. Det här väcker tankar om revisorns utlåtande verkligen ska ses som en garanti. Enron-skandalen väckte även frågor kring revisorns oberoende då det framkom att samma revisor reviderat bolaget i flera år. Syftet med denna uppsats är därmed att undersöka om svenska publika aktiebolag som gått i konkurs erhållit ett going-concern utlåtande från revisorn i den senaste årsredovisningen. Vi ämnar även se om det finns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs samt mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod. För att uppnå syftet valde vi att utifrån den teoretiska referensramen formulera tre hypoteser som vi därefter prövade kvantitativt genom att samla in årsredovisningar och granska tillhörande revisionsberättelser för samtliga konkursdrabbade publika aktiebolag mellan år 1997-2010. För att säkerställa delar av resultatet genomförde vi även en statistisk prövning av hypotes 2 och 3 genom Cramers kontingenskoefficient V. I den första hypotesen undersökte vi om mindre än hälften av de svenska konkursdrabbade publika aktiebolagen erhöll ett going-concern utlåtande i den senaste årsredovisningen. Utifrån resultatet kunde vi konstatera att det var 18,2 procent av bolagen som erhöll ett goingconcern utlåtande i årsredovisningen närmast konkursen, vilket ligger i linje med tidigare studier. I den andra hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Resultatet visade att andelen going-concern utlåtanden var få för samtliga år men ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Den statistiska analysen ger stöd till hypotesen och visar att det finns ett signifikant samband mellan utlåtande och konkurs. I den tredje och sista hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade vid ett revisorsbyte. Resultatet visar att det inte fanns något samband mellan revisorsbyte och going-concern utlåtande då samtliga bolag som fått detta utlåtande inte bytt revisor. Detta bekräftas även av den statistiska prövningen. Bland de bolag där revisorsbyte genomfördes kunde vi däremot urskilja ett mönster som visade att endast de bolag som gjorde externa byten erhöll orena revisioner efter revisorsbytet.

In the beginning of the 21th century several successful companies filed for bankruptcy. These bankruptcies have been known as large accounting scandals and the largest scandals did Enron and Worldcom stand for. These bankruptcies arose without any warning signal from the auditors about the companies’ financial problems and their inability to continue as a going concern. The bankruptcies damaged the reputation of auditors and broad criticism has developed at the auditors’ inability to discover companies’ financial problems and their unwillingness to reveal a going concern opinion in the audit report. The going concern assumption developed during the 17th century and it has become one of the most fundamental and important accounting principles when making an annual report. The accounting principle implies that the companies will continue as a going concern in the foreseeable future. The investing publics have questioned whether auditors take enough responsibility for evaluating companies going concern uncertainties for a long time. Their defective confidence is reflected in the expectation gap, which means there are a difference between what the investing publics believes auditors are responsible for and what the auditors believe their responsibilities are. Several researchers have showed that even if auditors find out about companies’ financial problems, the auditors might not choose to issue a going concern opinion in the audit report due to predicted costs the opinion might have to both the companies and the auditors. Therefore, the primary purpose of this study is to investigate Swedish companies that have gone bankrupt in the period between 2006-01-01 and 2006-12-31, to see if the auditors have disclose a going concern opinion in the audit report in the companies latest annual report. The study also intend to investigate if there are geographical differences in Sweden, differences between audit firm size, differences between auditor’s competence, and differences between client size according to number of going concern opinions. We have made a quantitative study by collecting data from the companies’ annual reports. 354 companies which filed for bankruptcy during 2006 were selected by a systematic choice. In fact, our study found that only 19.8 % of all companies had received a going concern opinion in their latest annual report before they failed for bankruptcy. We made a chi-square test for all variables. These statistical tests did not show any significant correlation between the numbers of going concern opinions and the independent variables. A normal distribution shows that it is only in the geographical division there are a significant difference from the total average value. The average value for “Norrland” differs significantly from the average value for all the companies that had a going concern opinion in the audit report. But there are percentage differences between all variables that indicates that auditors with a higher competence issue more going concern opinions than auditors with a lower competence, smaller audit firms issue more going concern opinions than “the big four”, and client companies with a low turnover get more going concern opinions than companies with a medium and high turnover. / I början på 2000-talet gick flera framgångsrika företag i konkurs vilket gav upphov till stora redovisningsskandaler. De två största skandalerna stod Enron och Worldcom för. Dessa konkurser uppkom utan att företagens revisorer hade lämnat någon varningssignal om företagens fortlevnadsproblem till intressenterna. Konkurserna skadade revisorernas rykte och det har vuxit fram en stark kritik mot revisorernas oförmåga att upptäcka företags finansiella problem samt deras ovilja att lämna ett going concern utlåtande i revisionsberättelsen. Fortlevnadsprincipen växte fram under 1600-talet och har därefter utvecklats till att bli en av de mest grundläggande och viktiga redovisningsprinciperna vid upprättandet av årsredovisningen. Redovisningsprincipen innebär att företagen ska förutsättas fortsätta sin verksamhet under en överskådlig framtid. Intressenterna har under en lång tid ifrågasatt om revisorerna verkligen tar ett tillräckligt stort ansvar i utvärderingen av företagens fortlevnadsförmåga. Samhällets bristande förtroende återspeglas i det förväntningsgap som finns som innebär att det är en skillnad mellan vad intressenterna tror att revisorerna är ansvariga för och vad revisorerna tror att deras ansvar är. Tidigare studier har visat att även om revisorerna upptäcker att klientföretag har finansiella problem kan de välja att inte utfärda ett going concern utlåtande i revisionsberättelsen på grund av förutspående kostnader som utlåtandet kan ha både för klientföretagen och för revisorerna. Vårt huvudsakliga syfte med studien är därför att undersöka svenska aktiebolag som har gått i konkurs mellan perioden 2006-01-01 och 2006-12-31 för att se om revisorerna har lämnat ett going concern utlåtande i revisionsberättelsen i aktiebolagens senaste årsredovisning. Studien ämnar också undersöka om det finns geografiska skillnader i Sverige, skillnader med anledning av revisionsbyråernas storlek, skillnader mellan godkända och auktoriserade revisorer samt skillnader till följd av klientföretagens storlek och i vilken utsträckning going concern utlåtanden lämnas i revisionsberättelsen. Vi har genomfört en kvantitativ studie genom att ha granskat konkursdrabbade aktiebolags senaste årsredovisningar och revisionsberättelser. Studien grundar sig på en dokumentstudie då 354 konkursdrabbade företag valdes ut genom ett systematiskt urval från Internetsidan konkurs.se. Därefter hämtades de utvalda aktiebolagens årsredovisningar från databasen Affärsdata. Studiens resultat visar att endast 19,8 % av de undersökta aktiebolagen hade fått ett going concern utlåtande i den senaste årsredovisningen innan de gick i konkurs. Vi upprättade chi-två test för samtliga variabler som uppvisade att det inte finns något signifikant samband mellan andelen going concern utlåtanden och de oberoende variablerna. Vi beräknade även en normalfördelning som uppvisade att det endast är i den geografiska indelningen som det finns en signifikant avvikelse från det totala medelvärdet. Det gäller för Norrlands medelvärde som signifikant avviker från medelvärdet för samtliga konkursdrabbade aktiebolag som hade fått ett going concern utlåtande.  Det finns dock procentuella skillnader mellan samtliga variabler som uppvisar att auktoriserade revisorer lämnar fler going concern utlåtanden än godkända revisorer, att små revisionsbyråer lämnar fler going concern utlåtanden än ”the big four” samt att aktiebolag med en liten omsättning erhåller fler going concern utlåtanden än aktiebolag med en medelstor och stor omsättning.