Bakgrund: Trauma är den vanligaste orsaken till uppkomsten av en ryggmärgsskada och drabbar främst personer i en aktiv ålder. Beroende på skadans placering och omfattning medför den en förlamning i olika grader. Ju högre upp den sitter desto större och allvarligare komplikationer. Ryggmärgsskadan medför en rad olika kroppsliga komplikationer för de drabbade personerna, exempelvis smärta, trycksår, problem med mage och tarm samt urinvägarna. Studien kan bidra till ökad kunskap och förståelse för den ryggmärgsskadades livsvärld samt behov av stöd och vård. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av att leva med en förvärvad ryggmärgsskada. Metod: En kvalitativ studie baserad på narrativer tagna utifrån bloggar. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman: När livet tar en ny vändning, När kroppen sviker och Hälso- och sjukvården och andra organisationer. Utifrån dessa teman skapades sju underteman: Lära känna sig själv på nytt, Att se det positiva även i det svåra, Viljan till att ta sig framåt i livet, En förändrad kropp, Att vara beroende av andra, Det goda mötet och När stödet utifrån behoven brister. Konklusion: Studien bidrar till ökad kunskap om hur patienter upplever livet efter en ryggmärgsskada, då det medför en stor förändring i livet både fysiskt, psykiskt och själsligt. Då möten med Hälso -och sjukvård inte alltid upplevs som positiva, är ökad förståelse samt kunskap av vikt för att sjuksköterskan ska kunna ge en så god vård som möjligt utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. / Background: Trauma is the most common cause of a spinal cord injury and mainly affects people of active age. Depending on the location and extent of the damage, it causes paralysisto varying degrees. The higher up it is, the greater and more serious complications. The spinal cord injury causes a number of different physical complications for the affected persons, such as pain, pressure ulcers, problems with the stomach and intestines and the urinary tract. The study can contribute to increased knowledge and understanding of the spinal cord injured person's world of life as well as the need for support and care. Aim: To illustrate patients’ experiences of living with an acquired spinal cord injury.  Method: A qualitative study based on narratives based on blogs. Findings: The analysis resulted in three main themes: When life takes a new turn, When the body betrays and Health care and other organizations. Based on these themes, seven subthemes were created: Getting to know oneself again, Seeing the positive even in the difficult, The will to move forward in life, A changed body, Being dependent on others, The good meeting and When the support based on needs is lacking. Conclusion: The study contributes to increased knowledge about how patients experience life after spinal cord injury, as it leads to major change in life both physically, psychologically and mentally. As meetings with Health- and medical care are not always perceived as positive, increased understanding and knowledge is important for the nurse to be able to provide as good care as possible based on a person-centered approach.

Syfte: studiens syfte är att sammanställa erfarenheter av aktivitet och delaktighet i dagliga livet efter en förvärvad ryggmärgsskada. Metod: författaren har genomfört en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats med data inhämtad ifrån två olika databaser. Tio artiklar inkluderade, kvalitetsgranskades och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av innehållet i artiklarna resulterade i tre kategorier och en underkategori. Faktorer i miljön som begränsar aktivitet och delaktighet: personer med ryggmärgsskada upplever en förändring av aktivitet och delaktighet efter en ryggmärgsskada som på olika sätt inverkade på deras dagliga liv. Olika miljöfaktorer visade sig vara begränsande och utmanande i vardagen. Nya strategier och vanor utvecklas för att möjliggöra en fungerande vardag: aktiviteter krävde mer energi och tog längre tid, därför behövde de utveckla strategier och göra anpassningar samt utveckla vanor för att möjliggöra aktivitet och delaktighet. Att fortsätta vara yrkesverksam: möjligheten till att vara yrkesarbetande efter ryggmärgsskadan upplevdes som tillfredsställande även om det krävde nya anpassningar. Den sociala miljöns betydelse för aktivitet och delaktighet: relationer och umgänge upplevdes som förändrade efter ryggmärgsskadan och det sociala nätverkets stöd samt den samhälleliga miljön blev avgörande för att komma tillbaka till samhällslivet och delta i aktiviteter. Slutsats: Livet efter förvärvad ryggmärgsskada innebar förändringar både i möjligheter att utföra dagliga aktiviteter och uppleva delaktighet, vilket utmanade personernas tidigare identitet. Det krävdes olika former av anpassningar för att åter kunna vara engagerad och delaktig. I denna förändringsprocess är det av vikt att personerna får ett adekvat stöd såväl praktiskt som emotionellt från sitt sociala nätverk. I rehabiliteringen efter förvärvad ryggmärgsskada har arbetsterapeuter en viktig roll i att stödja personerna att kunna återta aktivitet och delaktighet.

Bakgrund: trycksår är ett stort problem bland ryggmärgsskadade (SCI, spinal cord injury) personer och orsakar stort lidande. Studier har visat att SCI personer med trycksår upplever minskad livskvalitet samt att tillståndet hindrar dem att återfå självständighet och normalitet efter SCI. De upplevde även att trycksår begränsade dem i sociala sammanhang men också att socialt stöd bidrog till minskat känslomässigt lidande. Syfte: beskriva hur trycksår påverkar SCI personer i sociala sammanhang. Metod: studien var en litteraturstudie. Litteratursökningarna gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och PSYCinfo. Artiklarna granskades utifrån bedömningsmall för kvalitativa och kvantitativa studier. Resultat: fyra teman ligger till grund för resultatet; begränsningar i socialt deltagande, påverkan på arbetssituationen, att fungera som familj, intima relationer. Fynden från artiklarna visade att trycksår överlag påverkar SCI personer i sociala sammanhang på olika sätt, vare sig det gäller i interaktion med vänner, familj eller i relationer. Det går i den här studien att se att personers sociala nätverk blir lidande tillexempel på grund av trycksårsprevention, sjukhusbehandling och den psykiska inverkan som trycksår har på dessa personer. Slutsats: det finns en tydlig vilja hos SCI personer att bevara det sociala livet. De försöker leva ett liv som inte påverkas av de begränsningar som trycksår medför. Sjuksköterskans roll är att aktivt delta i vården med att finna yttre resurser samt att lyfta fram inre resurser hos personen. Detta leder till ökad självständighet och kunskap som i sin tur ökar välbefinnandet. / Background: pressure ulcers are a major problem among spinal cord injured (SCI, spinal cord injury) individuals and causes great suffering. Studies have shown that SCI persons with pressure ulcers experience a reduced quality of life and the condition prevents them to regain independence and normality after SCI. They also felt that pressure ulcers confined them in a social context, but also that social support contributed to decreased emotional distress. Objective: The objective is to describe how pressure ulcers effects SCI individuals in social contexts. Method: the study was a literature review. The literature searches were made in the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO. Articles were reviewed by the assessment model for qualitative and quantitative studies. Results: the result is based on four themes; restrictions in social participation, impact on the work situation, to act as family, intimate relationships. The overall findings from the study shows that pressure ulcers generally effects SCI individuals in social contexts in different ways, whether it’s in interaction with friends, family or in relationships. It is possible in this study to ensure that people's social networks are suffering, for example, because of pressure ulcer prevention, hospital treatment and the psychological impact that pressure ulcers have on these people. Conclusion: there is a clear desire to preserve social life. SCI people are trying to live a life that is not affected by the restrictions sores causes. The nurse's role is to actively participate in the care of finding external resources and to highlight inner resources of the person. This leads to increased independence and knowledge, which in turn improves well-being.

Bakgrund: Personer med ryggmärgsskada har en minskad styrka i andningsmuskulaturen vilket ökar risken för respiratoriska komplikationer. För att öka styrkan rekommenderas inspiratorisk muskelträning (IMT). Syfte: Syftet med studien var att beskriva kliniska och självskattade effekter av IMT på muskelstyrka i inandningsmuskulatur, andningsfunktion och aktivitetsutförande hos personer med kronisk komplett cervikal eller hög thorakal ryggmärgsskada. Metod: Studien genomfördes som en prospektiv kvasiexperimentell fallstudie med kontrollgrupp där deltagarna i kontrollgruppen inkluderades i interventionsgruppen efter kontrollperioden. Tretton personer genomförde IMT i hemmet under åtta veckor. Utvärdering gjordes med de kliniska utfallsmåtten maximalt inspiratoriskt tryck (MIP), spirometri och 6-minuters push-test (6MPT) samt de patientrapporterade utfallsmåtten Canadian Occupational Performance Measure (COPM) och Patient Global Impression of Change (PGIC). Resultat: Resultatet visade en signifikant förbättring av styrka i inandningsmuskulaturen mätt med MIP, andningsfunktion mätt med forcerad vitalkapacitet (FVC) samt självskattat aktivitetsutförande mätt med COPM. Ingen signifikant skillnad visades för andningsfunktion mätt med forcerad exspiratorisk volym på 1 sek (FEV1) eller Peak Exspiratoriskt flöde (PEF) och inte heller för kondition mätt med 6MPT. Ingen signifikant korrelation visades mellan förändring av MIP och förändring av COPM. Förbättring av generell andningsfunktion enligt PGIC visades hos 69 % av deltagarna. Slutsats: IMT förbättrade styrka i inandningsmuskulatur, andningsfunktion mätt med FVC och självskattat aktivitetsutförande kopplat till andningsfunktion. Resultatet i studien gav ökad kunskap om aktivitetsproblem som patientgruppen identifierade kopplat till nedsatt andningsfunktion. Då deltagarantalet i aktuell studie var litet bör resultaten tolkas med försiktighet.

Kunskap och vetenskap inom hur det upplevs att drabbas av fysisk funktionsnedsättning efter en traumatisk ryggmärgsskada måste finnas för att sjuksköterskan ska kunna få en förståelse för personens upplevelse och förstå sin rolls betydelse. Detta ämne anses vara viktigt eftersom individen som drabbats av en ryggmärgsskada oftast inte kan använda de tidigare kroppsfunktioner som medför att personen ställs inför en livsavgörande händelse. I detta skede krävs det av sjuksköterskan att visa empati och möta individer i deras unika situation. Syftet med denna studie är att beskriva personers upplevelser av att drabbas av en fysisk funktionsnedsättning efter en traumatisk ryggmärgsskada. För att kunna besvara syfte användes kvalitativ manifest innehållsanalys med latent ansats i denna litteraturstudie. Analysen slutade i 2 huvudkategorierna. Huvudkategorierna var att ställas inför en livsavgörande händelse, stödet från andra och bemötandet från andra. Att drabbas av en fysisk funktionsnedsättning till följd av en traumatisk ryggmärgsskada beskrevs som en livsomvälvande händelse som påverkade personen fysiskt och psykologiskt. Resultatet resulterade i kunskap om hur personerna hanterade förändringen, stödets betydelse och hur de upplevdes bli bemötta av andra personer. För att personen ska kunna bearbeta händelsen och acceptera förändringen var hur beskedet gavs en viktig faktor. SPIKES-modellen (setting, perception, invitation, knowledge, emotion, summary) används för att ge diagnoser och prognoser  inom cancervården, emellertid skulle denna modell kunna vara till hjälp för sjuksköterskan i deras arbete att vara ett stöd till personer som drabbats av en fysisk funktionsnedsättning.

Bakgrund: Att drabbas av en ryggmärgsskada till följd av trauma innebär ofta en stor livsomställning. Det är vanligt med både fysiska och psykiska sekundära hälsoeffekter hos personer med ryggmärgsskada och dessa patienter är ofta mer sårbara för flera olika ohälsotillstånd. Personer med funktionsnedsättning möter ofta omfattande barriärer i samhället, trots deras rättighet att bli inkluderade och kunna delta i samhället i samma utsträckning som den generella befolkningen. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av att leva med tetra- eller paraplegi till följd av trauma. Metod: Litteraturstudien bygger på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Datainsamlingen skedde i databaserna PubMed och Cinahl med hjälp av PEO-modellen för att finna sökblock. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av SBUs granskningsmall och analyserades med tematisk analys för att identifiera subkategorier och kategorier. Resultat: Analysen resulterade i att deltagarnas upplevelser kunde kategoriseras i åtta subkategorier som mynnade ut i två övergripande kategorier. Kategorin En förändrad vardag innehöll subkategorierna; olika känslor som väcktes, begränsade fysiska förutsättningar, påverkad självständighet och varierande bemötande i samhället. Kategorien Hantering av tillvaron innehöll subkategorierna; behov av socialt och professionellt stöd, nya perspektiv på tillvaron, vikten av meningsfulla aktiviteter och strävan efter delaktighet i samhället. Konklusion: Sjuksköterskan har en viktig roll i bemötandet och behandlingen av personer med tetra- och paraplegi. Det är viktigt att arbeta personcentrerat och holistiskt för att tillgodose såväl fysiska som psykosociala behov. / Background: Suffering a spinal cord injury as a result of trauma often entails a significant life adjustment. Both physical and psychological secondary health effects are common among individuals with spinal cord injury, and these patients are often more vulnerable to various health conditions. People with disabilities often encounter extensive barriers in society, despite their right to inclusion and participation in society to the same extent as the general population. Objective: To illuminate patients' experiences of living with tetraplegia or paraplegia resulting from trauma. Method: The literature review is based on 11 scientific articles with a qualitative approach. Data collection was conducted in the PubMed and CINAHL databases using the PEO model to guide the search blocks. The articles were quality-assessed using the SBU review guide and analyzed using thematic analysis to identify subcategories and categories. Results: The analysis resulted in categorizing participants' experiences into eight subcategories, which converged into two overarching categories. The subcategories of different emotions evoked, limited physical capabilities, impacted independence, and varying societal encounters resulted in the category "Altered everyday life." The subcategories of the need for social and professional support, new perspectives on existence, the importance of meaningful activities, and the pursuit of societal participation resulted in the category "Managing life." Conclusion: The nurse plays a crucial role in the care and treatment of individuals with tetra- and paraplegia. It is important to work in a person-centered and holistic manner to address both physical and psychosocial needs.

Every year, 250,000 people worldwide suffer a spinal cord injury (SCI) that leaves them with chronic paraplegia - permanent loss of ability to move their legs. SCI interrupts axons passing along the spinal cord, thereby isolating motor neurons from brain inputs. To date, there are no effective treatments that can reconnect these interrupted axons. In a recent breakthrough, .NeuroRestore developed the STIMO neuroprosthesis that can restore walking after paralyzing SCI using Epidural Electrical Stimulation (EES) of the lumbar spinal cord. Yet, the calibration of EES requires highly trained personnel and a vast amount of time, and the mechanism by which EES restores movement is not fully understood. In this master thesis, we propose to address this issue using modeling combined with Artificial Neural Networks (ANNs). To do so, we introduce the CyberSpine model to predict EES-induced motor response. The implementation of the model relies on the construction of a multipolar basis of solution of the Poisson equation which is then coupled to an ANN trained against actual data of an implanted STIMO user. Furthermore, we show that our CyberSpine model is particularly well adapted to extract biologically relevant information regarding the efficient connectivity of the patient’s spine. Finally, a user-friendly interactive visualization software is built. / Varje år drabbas 250 000 människor i hela världen av en ryggmärgsskada som ger dem kronisk paraplegi - permanent förlust av förmågan att röra benen. Vid en ryggmärgsskada bryts axonerna som passerar längs ryggmärgen, vilket isolerar de motoriska neuronpoolerna från hjärnans ingångar. Hittills finns det inga effektiva behandlingar som kan återansluta dessa avbrutna axoner. NeuroRestore utvecklade nyligen neuroprotesen STIMO som kan återställa gångförmågan efter förlamande ryggmärgsskada med hjälp av epidural elektrisk stimulering (EES) av ländryggmärgen. Kalibreringen av EES-stimuleringar kräver dock högutbildad personal och mycket tid, och den mekanism genom vilken EES återställer rörelse är inte helt klarlagd. I denna masteruppsats föreslår vi att vi tar itu med denna fråga med hjälp av modellering i kombination med artificiell intelligens. För att göra detta introducerar vi CyberSpine-modellen, en modell som kan förutsäga EES-inducerad motorisk respons. Implementeringen av modellen bygger på konstruktionen av en multipolär bas för lösning av Poisson-ekvationen som sedan kopplas till ett artificiellt neuralt nätverk som tränas mot faktiska data från en implanterad STIMO-deltagare. Dessutom visar vi att vår CyberSpine-modell är särskilt väl anpassad för att extrahera biologiskt relevant information om den effektiva anslutningen av patientens ryggrad. Slutligen bygger vi en användarvänlig interaktiv visualiseringsprogramvara.

Lower-limb exoskeletons are an emerging technology to provide walking assistance to people who have a spinal cord injury (SCI). Until now, exoskeletons have primarily been used in a clinical setting for a range of applications in rehabilitation, and there is potential for exoskeletons to be used by people with SCI at home. Daily walking with an exoskeleton contributes significantly to physical and mental health of the user, but previous work has concluded that further development is required before exoskeletons are broadly adopted for this purpose. ABLE Human Motion is currently working to create a lightweight and intuitive exoskeleton for home use. To understand how this exoskeleton must be designed differently from clinical rehabilitation exoskeletons, it is necessary to understand the user requirements of the device in depth. This thesis explored: 1) what methodology is appropriate for evaluating home use exoskeletons, 2) what users want to use a personal exoskeleton for, and 3) what design changes distinguish an exoskeleton for home use instead of rehabilitation. This was done using a combination of literature review, hazard analysis, user observations (n=7), user interviews (n=7), and physiotherapist interviews (n=3) to derive a detailed set of user requirements and product specifications for a personal exoskeleton for home use. Interviews were conducted face-to-face and analyzed using thematic analysis. Results of the study show that users primarily want to use a personal exoskeleton for daily exercise and wellness activities, in outdoor environments, and around the theme of “like-everyone-else”. Therapists added an additional theme of user trust in the device. These insights have been translated into a set of prioritized user requirements and product specifications for a lower-limb exoskeleton for walking assistance after SCI, which can be used in the future design and development of such a device. Future work will be to develop testing setups to further explore the product specifications, and to conduct observation studies of the exoskeleton being used in a home-like environment. / Exoskelett för de nedre extremiteterna är en framväxande teknik för att ge gångassistans till personer som har en ryggmärgsskada. Hittills har exoskelett främst använts i en klinisk miljö för en rad tillämpningar inom rehabilitering, men det finns potential för exoskelett att användas av personer med ryggmärgsskada för personligt bruk i hemmet. För att förstå hur personliga exoskelett måste utformas annorlunda än kliniska exoskelett är det nödvändigt att på djupet förstå användarens krav på enheten. Detta projekt använde en kombination av litteraturgranskning, riskanalys, användarobservationer, användarintervjuer och fysioterapeutintervjuer för att härleda en detaljerad uppsättning användarkrav och produktspecifikationer för ett personligt exoskelett för hemmabruk. Intervjuer analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultaten av studien visar att användarna i första hand vill använda ett personligt exoskelett för dagliga tränings- och hälsoaktiviteter, i utomhusmiljöer och på temat ”som alla andra”. Andra viktiga teman för framtida utveckling var kring användarnas förtroende för enheten och bibehållande av motivation för daglig träning. Dessa teman har översatts till en uppsättning prioriterade användarkrav och produktspecifikationer för ett nedre extremitetsskelett för gångassistans efter en ryggmärgsskada som kan användas i framtida design och utveckling av en sådan enhet.