Bakgrund: Venösa bensår är symtom på underliggande sjukdom och står för cirka 60% av alla underbenssår. Då venösa bensår är svårläkta innebär det att behandlingen är resurskrävande både i tid och i pengar. Patienter som är drabbade av venösa bensår möter ofta sjuksköterskan under längre tidsperioder. Sjuksköterskan har därför behov av kunskaper om patientens erfarenheter av såren för att kunna ge individanpassad omvårdnad. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att leva med venösa bensår. Metod: Metoden som användes är en integrativ litteraturöversikt baserat på 15 vetenskapliga artiklar hämtade från CINAHL och Medline. Artiklarna analyserades enligt Fribergs metod. Resultat: I resultatet framkom tre teman: Hantering av såret och livet, lidande och hälsohinder i livet med sår samt vårdrelation och vårdlidande. Venösa bensår påverkar patienters liv fysiskt, psykiskt, spirituellt, socialt och ekonomiskt. Resultatet visar också att smärta är ett vanligt och handikappande problem för patienterna och det många gånger långvariga sjukdomsförloppet kräver omfattande anpassning och förändring hos de som drabbas av venösa bensår. Slutsatser: För att säkerställa sjuksköterskors motivation att ge god omvårdnad är det av vikt att lyfta fram hur omvårdnad kan göra skillnad för patientens tillfrisknande. Patienternas erfarenheter och beskrivningar av sin upplevelse av att leva med venösa bensår kan ge sjuksköterskor större förståelse för sårens påverkan på patienten. Detta i sin tur kan bidra till öppenhet för patientens lidande, vilket är början på att lindra lidandet. Förståelse för patientens situation kan bli en ingång i att skapa en relation mellan sjuksköterska och patient, vilket också är en av de faktorer som studien visar på som framgångsrik för patientens tillfrisknande, nöjdhetsfaktor och därmed inställning till vården.

Ett stort antal personer lever med sår som definieras som svårläkta, både nationellt och internationellt. Den äldre befolkningen förväntas öka och samtidigt som fler drabbas av sjukdomstillstånd som ökar risken för svårläkta sår, blir detta en utmaning för samhället. Individerna lever ofta med svåra smärtor och upplever ett stort lidande. Examensarbetets syfte var att belysa patienternas upplevelse av att leva med svårläkta sår. Metoden som användes var en litteraturöversikt enligt Friberg där åtta kvalitativa, två kvantitativa samt en artikel med mixad metod ingick. Resultatet presenteras i två teman; En begränsad vardag samt Tiden läker inte alla sår, med sex subteman. Studiens resultat visar att patienterna lever med plågsam smärta och lidande, vilket blir begränsande i vardagen. De undviker sociala sammanhang och hamnar slutligen i en ofrivillig isolering på grund av påfrestande symtom från såret. Diskussionen innefattar bland annat hur isoleringen påverkar patienterna, vad det innebär att inte kunna utföra sina livsprojekt samt att äldre är en extra sårbar grupp i samhället.

Bakgrund Tidigare forskning har visat att det finns en osäkerhet bland sjuksköterskestudenter samt utbildade sjuksköterskor gällande sår och sårvård. Sår skapar ett lidande för den som är drabbad och är resurskrävande ur ett samhällsperspektiv. Syfte Att undersöka kunskap om sår och sårvård hos sjuksköterskestudenter i termin sex vid ett universitet i Mellansverige. Ett delsyfte med studien var att undersöka om förväntningarna på sjuksköterskeutbildningen gällande sår och sårvård stämmer överens med den undervisning studenterna fått ta del av i slutet av sin utbildning. Metod En enkätstudie innefattande 73 studenter. Resultat Av studenterna upplevde 90 % att de fått för lite undervisning i sårvård. Drygt 81 % uppgav att de inte kände sig ha tillräcklig med kunskap inom sårvård inför sitt kommande yrke. Detta resultat skiljde sig inte åt för studenter med tidigare vårderfarenhet jämfört med studenter som inte hade tidigare vårderfarenhet. Studenterna hade även högre förväntningar på mängden sårundervisning än vad de upplevt att de fått ta del av. Slutsats Studiens resultat visar att sjuksköterskestudenterna upplever ett behov av få mer undervisning i sårvård under sin utbildningstid. Majoriteten anser att de inte har tillräcklig kunskap inom sår och sårvård för sitt kommande yrke oavsett tidigare vårderfarenhet eller ej. / Background. Previous research has shown that there is an uncertainty among nursing students and nurses regarding wounds and wound care. Wounds create suffering for the patient and take resources from a societal perspective. Aim The aim of the study was to investigate the knowledge of wounds and wound care in nursing students in semester six at a University in the middle of Sweden. One aim of the study was also to investigate whether expectations regarding nursing wounds and wound care is consistent with how much time the students actually got at the end of their programme. Method The method consisted of a survey in which 73 students participated. Results The results show that 90 % of participants feel that they received too little training. This contributes to that 81 % do not feel they have sufficient knowledge for their future profession. The students also had higher expectations of the amount of training than what they experienced that they had access to. Conclusion The study's results indicate that participants feel a need for more teaching of wound care. The majority believe they do not have enough knowledge of wounds and wound care for their future profession regardless of earlier care work experience or not.

Sårvård är central omvårdnadsuppgift i sjuksköterskans profession som kräverspecifika kunskaper, förberedelser och tidsplanering vilket innebär behov av en radolika resurser men även kostnader för hälso- och sjukvården. Sjuksköterskanskunskap gällande prevention och sårvårdsbehandling utgör grunden förevidensbaserad sårvård med patientens personliga behov i fokus. Syftet var att belysasjuksköterskors erfarenheter av sårvård, och genomfördes som en systematisklitteraturstudie där resultatet utgjordes av åtta kvalitativa och två kvantitativavetenskapliga artiklar. I resultatet framkom fyra teman som belyser sjuksköterskorserfarenheter av sårvård; utmaningar; helhetssyn i sårvård; behov av kunskap ochbetydelsen av stöd. Konklusionen påvisar vikten av att se på patienten som har behovav sårvård ur ett helhetsperspektiv. Det handlar inte enbart om att behandla självasåret utan bemötandet utifrån helhetssyn, att se personen i den aktuellaomvårdnadssituationen. Studien belyser även vikten av teamarbete och ett gottsamarbete mellan olika professioner i sjukvården, vilket leder till att kontinuitetuppnås. Slutligen behövs det kontinuerlig sårvårdsutbildning till sjuksköterskor inomklinisk verksamhet men även fortsatt forskning som lyfter tillämplig avevidensbaserad prevention av sår samt effektstudier av sårbehandling. / Wound care is a central task of the nursing profession that requires specificknowledge, preparation and planning which means the needs of a variety of resources,but also the costs of health care. The nurse's knowledge regarding wound treatment,care, and prevention is the basis for evidence-based wound care with the patient'spersonal needs in mind. The aim was to highlight nurses' experiences of wound care,and carried out a systematic literature where the result had eight qualitative and twoquantitative scientific articles. The results revealed four themes that highlight nurses'experiences of wound care; challenges; holistic approach to wound care; need forknowledge and the importance of support. The conclusion demonstrates theimportance of ensuring the patient is in need of wound care from a holisticperspective. It is not just about treating the wound without seeing the human being inits entirety, and to respond to the patient in the current nursing situation. The studyalso highlights the importance of team work and good cooperation between differentprofessionals in health care, which leads to continuity, is achieved. Finally, we needcontinuous wound care training for nurses in clinical practice but also continuedresearch that highlights relevant evidence-based prevention of ulcers and efficacystudies of wound healing.

Titel: Omvårdnadspersonalens erfarenheter av sårbehandling och att vårda patienter med sår. Bakgrund: Sår är ett stort och komplext område och kunskapen har ökat sista decennierna vilket ställer nya krav på personalen. Genom att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter kan utmaningar och problem synliggöras och detta kan ge möjligheter till att förbättra situationen för alla inblandade. Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av sårbehandling och att vårda patienter med sår. Metod: En litteraturstudie innehållandes 8 artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Helhetssyn och engagemang i patienten, inte bara såret, samt rätt kunskap och kompetens främjar hälsa hos patienter med sår. Bristande kunskaper, resurser och tid är stora utmaningar i vården av patienter med sår. Vårdteamet och stöttande kollegor spelar en viktig roll i att upprätthålla kvaliteten och stärka personalens tro på sig själva. Vårdmiljöns tillgångar och begränsningar påverkar upplevelsen av arbetet med patienterna och bidrar till utmaningar i yrkesutövningen. Konklusion: Arbetet med sår och patienter med sår är berikande men också utmanande. Mer forskning på metoder och verktyg som kan underlätta sårbehandling i hemmet behövs. Det behövs en samordnad syn på prevention och behandling av patienter med sår. Nyckelord: omvårdnad, erfarenhet, sjuksköterska, sår, sårvård

Bakgrund: Tryckkammarbehandling är en vanlig behandling för dykarsjuka, men kan även användas vid andra tillstånd, till exempel hos patienter med svårläkta sår, vilka överlag upplever sig ha sämre livskvalitet. Den definition av livskvalitet som valdes i denna studie grundades i den subjektiva livssituationens flerdimensionella aspekter. Studiens teoretiska förankring utgick från ett humanvetenskapligt perspektiv med fokus på upplevelsen kring livskvalitet utifrån WHO och Haas. Syfte: Att beskriva upplevelser av livskvalitet hos patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter i samband med tryckkammarbehandling. Metod: Systematisk litteraturstudie av befintlig vetenskaplig litteratur inom intresseområdet. Artiklarna granskades kritiskt genom författartriangulering och analyserades utifrån ett deduktivt arbetsätt. Analysen grundar sig på fem artiklar. Resultat: Tryckkammarbehandling ledde, i de artiklar vi studerade, till ökad livskvalitet bland annat genom ökad sårläkning, förbättrad hälsa och minskad fysisk begränsning. Även den psykiska aspekten av livskvalitet förbättrades utifrån ökat psykiskt välbefinnande, ökad vitalitet, minskad depression samt minskad känslomässig begränsning. Under behandlingen kunde olika obehag som klaustrofobiska känslor infinna sig. Ur den sociala aspekten visade behandlingen på möjlighet att träffa andra i liknande situationer. Tidigare negativa erfarenheter påverkar både förtroendet för behandlingens utgång som patientens existentiella livskvalitet. Slutsats: Med ökad tillgång till tryckkammarbehandling kan fler patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter få ökad livskvalitet. Vårdvetenskaplig forskning kring ämnet är begränsad och förslag på vidare forskning ges.

Diabetesrelaterade sår är en senkomplikation av typ 2 diabetes som karaktäriseras av infektion, sårbildning och/eller förstörelse av djupare vävnader. De vanligaste orsakerna till uppkomsten av sår är perifer neuropati, fotdeformitet och trauma med varierande grad av perifer kärlsjukdom. Hos personer med typ 2 diabetes är förekomsten av diabetesrelaterade sår varierat mellan 2 % till 6,8 % och personer med försämrad metabol kontroll har en ökad risk att drabbas av sår. En av de viktigaste åtgärderna för att undvika diabetesrelaterade sår är preventiva åtgärder genom egenvård eller assisterad egenvård. Syfte: Att genom litteraturöversikt kartlägga hur personer med typ 2 diabetes bedömer sin livskvalité vid diabetesrelaterade sår. Metod: Litteraturöversikt som utgjordes av tio artiklar med kvantitativ och mixad metod. Artiklarna hade sökts fram i databaserna Pubmed och Chinal och värderades med hjälp av både SBU:s granskningsmallar och modifierade kvalitetsgranskningsmallar. Resultat: De tio artiklarna visade att personer med diabetes hade försämrad hälsorelaterad livskvalité (HRQoL), jämfört med populationen i allmänhet och att det försämrades ytterligare vid diabetesrelaterade sår. Personer med diabetesrelaterade sår upplevde en större inskränkning i rörlighet och socialt liv, vilket påverkade HRQoL negativt. Minst påverkades HRQoL på mental hälsa generellt men det fanns en ökad variabilitet av ångest/depression hos personer med diabetesrelaterade sår relaterat till oro över sårläkningen, rädsla för att vara beroende av andra och rädsla för amputation. Slutsats: Personer med diabetesrelaterat sår har en försämrad livskvalité gällande mental hälsa och fysisk hälsa. Det är viktigt att vi inom hälso- och sjukvården bistår dessa patienter tidigt med rätt instanser och individuellt stöd.  Både gällande behandlingen av såret men också hjälp så att de kan hantera vardagen mentalt och fysiskt.

De flesta patienter med svårläkta sår behandlas i primärvården och en stor del av distriktssköterskornas kontakttid upptas av såromläggningar. Det finns enligt svensk lag krav på att hälso- och sjukvården ska möta patienters behov av kontinuitet samt skapa goda kontakter mellan patient och personal inom hälso- och sjukvård. Patienter har i tidigare studier nämnt att kontinuitet är viktigt för en god vårdrelation men vården är organiserad så att kontinuitet inte alltid kan tillgodoses. Syftet med studien var därför att studera hur patienter med svårläkta sår inom primärvården upplever såromläggningar, med fokus på att vårdas av olika distriktssköterskor. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Sju patienter med svårläkta sår intervjuades. Resultatet resulterade i ett tema, fyra kategorier och tio underkategorier. Temat är: Kontinuitet påverkar patienternas upplevelse av att känna trygghet i vårdrelationen. De fyra kategorierna som framkommit är: Att slappna av i trygga händer, Att känna sig bekräftad, Att känna sig sårbar och Att känna sig ensam. Patienterna som träffar några få olika distriktssköterskor upplever att de kan slappna av i trygga händer och känner sig bekräftade, detta bidrar till trygghet i vårdrelationen. Patienter som däremot träffar många olika distriktssköterskor känner sig sårbara och ensamma, vilket bidrar till otrygghet i vårdrelationen. I diskussionen framhålls att kontinuitet och avsaknad av kontinuitet påverkar följande aspekter i vårdrelationen på olika sätt; hur kommunikationen upplevs, vilket bemötande patienterna får, hur såromläggningarna  utförs  och  om  patienterna  känner  förtroende  för distriktssköterskorna. För patienter med svårläkta sår byggs en trygg och god vårdrelation med hjälp av kontinuitet. Avsaknad av kontinuitet riskerar däremot att medföra otrygghet i vårdrelationen.

Bakgrund: Personer med svårläkta sår vårdas både i öppen- och slutenvården och är en grupp som ökar i takt med befolkningens stigande levnadsålder vilket är en resurs-och kostnadsfråga för samhället. Sjuksköterskans roll i möten med denna patientgrupp förblir den samma som vid möten med andra patientgrupper - att lindra lidande. En stor del patienter upplever nämligen både ett fysiskt men också ett psykiskt lidande vid detta sjukdomstillstånd vilket har en negativ inverkan på deras välbefinnande och livskvalitet. Detta ställer krav på sjuksköterskans förmåga till att uppmärksamma och lindra lidande.Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor kan lindra lidande hos patienter med svårläkta sår.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt med kvalitativ ansats för att besvara syftet. Detta resulterade i 17 inkluderade artiklar som var både kvantitativa och kvalitativa.Resultat: I resultatet framkom fyra teman som på olika sätt är av betydelse för att sjuksköterskan ska kunna lindra patientens lidande vid svårläkta sår. Det första temat speglar vikten av personcentrerad omvårdnad. Det andra temat berör livskvalitet medan det tredje temat lyfter smärta och smärtlindring. Slutligen handlar det fjärde temat om sjuksköterskans kompetens.Slutsats: Genom att stötta och symptomlindra patienter med svårläkta sår i kombination med ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskan lindra patientens lidande. Genom att i samråd bygga upp ett ömsesidigt partnerskap kan patientens lidande lindras och livskvaliteten förbättras. Ett sådant tillvägagångssätt ställer krav på att sjuksköterskan förnyar sina kunskaper och ger omvårdnad grundad i evidens.

Personer med risk för eller med svårläkta sår är en stor del av de personer som besöker hälso- och sjukvården idag då Sveriges befolkning blir allt äldre. Vårdkostnaderna kan ofta bli höga då ett svårläkt sår kan ha en komplicerad och lång läkningsprocess. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa faktorer som påverkar delaktighet och egenvård hos personer med risk för och med svårläkta sår. Metoden som använts för att svara på studiens syfte är en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklars resultat har granskats, kvalitetsbedömts och analyserats. Resultatet av litteraturöversikten visar på att personer med risk för och med svårläkta sår gärna vill ta del av kunskap om sin sjukdomsbild och sina behandlingsmetoder. Partnerskapet mellan personer med risk för eller med svårläkt sår och de behandlande sjuksköterskorna är av stor vikt för att öka engagemanget och främja delaktigheten och egenvården. Studien visar även på hinder för delaktighet och egenvård hos personer med risk för och med svårläkta sår. Slutsatsen av litteraturöversikten belyser att faktorer som påverkar delaktighet och egenvård är kunskap, utbildning och partnerskap. Psykosociala faktorer så som depression och fysiska faktorer så som smärta och rörelseinskränkning är exempel på faktorer som kan utgöra ett hinder för delaktighet och egenvård. En ökad medvetenhet om dessa faktorer kan främja delaktighet och egenvård hos personer med risk för eller med svårläkta sår.